P3 Dokumentär kl 18.03 11/11 (i dag)

[3924]

En ljusglimt i höstmörkret.

P3 dokumentär kör kongokrisen under två timmar 18.03-20.03.

 

"De kom dit för att göra en insats för freden, men det som mötte de svenska FN-soldater som skickades till Kongo i början av 60-talet hade ingen vågat drömma om. Kongo i centrala Afrika hade precis blivit självständigt efter att i flera decennier varit en belgisk koloni. Men frigörelsen skulle bli allt annat än smärtfri.

 

För första gången på 140 år tvingades svenska styrkor in i strid, i luften dånade de svenska stridsflygplanen, och mitt i allt detta stod FN:s generalsekreterare; svensken Dag Hammarskjöld.

 

Hos de flesta satte de fyra åren i Kongo spår för livet och ett 20-tal svenskar skulle aldrig återvända hem.

 

P3 Dokumentär berättar historien om Kongokrisen i början av 60-talet och om FN-svenskarnas kamp för överlevnad."

[Gomer Pyle]

Sjukt jävla bra!

 

...men ack så jobbig. Jobbig för den berör så djupt, djupt in.

 

/Gomer

[VBK]

Riktigt bra och det är faktiskt inte så länge sen heller. Har en nära vän vars pappa var där, har aldrig fått ett ord ur honom om detta men nu fördsår man lite mer om varför. verkade ha varit riktigt otäckt där nere.

[Koskela]

Går att lyssna på nätet!

http://sr.se/webbradio/include/player.asp?...k=1&Id=2519

 

/K

[Ann]

Editerar från mitt andra inlägg under Stupni Do

 

 

Min pappa Sture Pettersson är med i radioprogrammet, även Stig von Bayern, och hade den mycket saknade George Kaspersson varit i livet, hade han också varit med. George var bland de första Gaza-svenskarna, varav en del sickades direkt till Congo. Han dog tyvärr av ett brustet hjärta 2005, och var således en tom plats på 50-års hedersfesten och erhöll aldrig den medaljen. Min pappa Sture, också han efter år av obefintlig tystnad om dem i Congo, förärades Nordiska gruppens Brons-medalj först 2007.

 

 

Det finns en mängd privatbilder, och i min pappas fall ligger samtliga på diabilder. Det är ett ofantligt timtalkrävande jobb för oss att först diascannra dem och omvandla dem till vanliga bilder, och sedan ordna dem i rätt ordning. Därefter tillkommer det etiska valet av vilka bilder som inte skall visas för er och vilka vi kan, trots att jag avskyr att visa människor i deras värsta stund. Jag står för bildvalen för den juridiska och 'politiska' delen, medan min pappa samlar sin tid till en helhet.

 

 

 

 

Här är från Congo - Congo då på 60'talet var ett enda stort fiasko och därför kunde Burundi-Rwanda hända och det nya 90'tals och 00'tals Congo hända. Det är fortfarande "samma" konflikt.

 

Congo-Katanga - bilderna nedan endast delar av en hel massa, blandat från 1961 till 1964 tja, krasst uttryckt vardagsmatsbilder i alla konflikter, och vi har och är sparsamma med att offentliggöra just sådana här bilder. Offren har rätt till en integritet. Det är jag som har fattat det beslutet för vi måste vi ett stopp på allt sånt här. Världen över. Och det är mer aktuellt nu än någonsin.

 

 

Jag vet inte hur försvaret förberedde alla innan Bosnien, ett fåtal fick vara i Naquora Libanon under Gulfkriget och kem-SCUD missilerna, bland annat min bror. Det härdade lite mer. Och jag vet bara att Stupni Do förändrade Försvarets inställning till traumatiska saker o.s.v, det fanns inte något som hette debriefing, posttraumatiskt stressyndrom, survival guilt och psyksaker när de kom hem för alla från 1956 till 1993 då från alla olika håll i världen "vi" varit utskickade på.

 

 

Det kommer även Bereavement-förfrågningar ibland, även från de andra ländernas anhöriga, t ex barn som blivit vuxna och har frågor om någon som kom hem död eller som faktiskt aldrig blivit återfunnen. Än idag. Vi som är barn till dessa, har ett lite onormalt liv, vi blir tyvärr heller inte opåverkade. Våra liv blir liksom sammanflätade med de andras. Och djupare än så här förklarar inte Försvaret insatsen ONUC http://www.mil.se/sv/i-varlden/Utlandsstyr...er/ONUC--Kongo/

och här är UN:s http://www.unmultimedia.org/photo/detail/623/0062345.html

 

 

Jag har medvetet valt ett elakt magstarkt bildtextspråk för ALLA på bilderna är offer, oavsett sida, och de har samtliga ett människovärde - även om man ofta hamnar i tvivel om det när man ser hur människor behandlar varandra.

 

 

Men det här är när Sverige senast innan Stupni Do, tillsammans med andra, "tog mark" d.v.s Katanga och vad man är up against där. Än idag. Att det är så tyst kanske, som det verkar, om dem och allt detta, är kanske för att då - vad jag förstått - blev de anklagade för brutalitet o.s.v av media och det är väl sånt som väl har satt sig och fått många att döma dem - som inte var där - och peka fingret åt dem. Försvaret har vidare varit i förnekelse också för hur det faktiskt påverkar människorna. Enligt vårt sätt att se det.

 

 

(Sorry, blogspot jävlas med mig så uppenbarligen kommer inte just de sidorna upp utan nån cp hänvisning, hoppas jag kan fixa det - well who cares, jast' pave them ovar' )

 

Suicide

http://pa-ann.blogspot.com/2007_10_01_arch...376824246052574

 

 

lAfrique

http://pa-ann.blogspot.com/2007_10_01_arch...965701043577800

 

 

Executions

http://pa-ann.blogspot.com/2007_10_01_arch...822711406922214

 

 

 

Jag kan kort förklara en del från bilderna, eftersom de är varken första eller sista gången människor blir sådana: svensken som tog självmord gjorde det efter ett brev hemifrån; västföretagen hade sin del i det hela, broarna fick ett franskt företag återigen att tjäna uppbyggnadsbiståndspengar på - de rånar länderna; eldväggen är en bush fire som brutit ut; mai mai är en term som användes redan då; ett flertal av befolkningen man ser är analfabeter, direkt efter belgarnas skräckförtryck av dem - inget har ändrats mot det idag; det var många agendor och det var fler än en grupp aktiv och en del krävde att en afrikansk nationalitetskänsla, back-to-traditions, var påkallad och de västreligiösa kristna missionärstationernas vita blev mördade; Katanga-idp lägret hade ca 50 000 i sig och de värsta brotten begicks inne i lägret av folkets olika grupper själva och det var nästan ingen som vågade gå in där ens för matutgivningen, och det är 10 lokala poliser som har fått sätta livet till där inne i lägret; ja de är kannibaler m.m, det är "a lot of superstition" bakom en hel del kan man säga och som kan vara svår för oss att möta, ställas inför -de blir utnyttjade av sådana också, även idag; men hiv på den tiden var faktiskt okänt för alla i alla fall till namn så det har tillkommit i våldet och superstitionen nu; det trista där är att svenskarna hade inte vad vi idag kallar "vapen" så utifrån det var det en heroisk insats, och KP:na tror jag går under öknamnet Likkistorna - min pappa kan förklara varför. Det är ett under att de inte förlorade fler än vad som gick åt där i Congo från alla.

 

 

Marlon Brandons insats i Apocalypse Now är och förblir vad som begåtts och begås förkroppsligad. Och för hans roll Kurtz har man haft boken Heart of Darkness (Mörkrets Hjärta) som utkom redan 1902, om Congo.

 

 

här är våldtäktsvittnesmål därifrån av idag hos Läkare utan gränser http://www.lakareutangranser.se/sv/uppdrag...atanga-vittnar/ - dessa kvinnor har också börjat vägra vara anonyma.

här är från Räddningsverket som visar att det är lika svårt att ta sig fram där än idag så som det var då, inget där har ändrats http://www.srv.se/templates/Int_Page____22038.aspx

 

 

Från P3 Dokumentär hösten 2007 - Kongokrisen

http://www.sr.se/cgi-bin/p3/programsidor/a...artikel=1689117

och Radion de hade på basen

http://www.sr.se/cgi-bin/p3/programsidor/a...Artikel=1705791

 

 

Min pappa, Sture, hittar man idag här UNEF, Gaza-Sinai

http://www.fredsbaskrarna.se/index.php?opt...3&Itemid=89

 

och Stig von Bayern hittar man idag här, Kongo

http://www.kongoveteranerna.se/ordet.html

Han är en man med en osedvanlig kännedom om Congo och hans bilder därifrån är oslagbara, samt finns denna bok

och skillnaden på varför Stig von Bayern inte fått Nobelpriset i Litteratur istället för Doris Lessing är väl för att han är man.

 

 

Om min pappa -bilolyckan på bilden är inte hans, utan min (vi är kändisar) - däremot är nackraden med cyborg-metallanordningen på hans. En operation genom halsen som är känslig och inte riskfri, så oron var stor nog innan. Och då strax innan ringer det och meddelas att Gaza-Ing George Kaspersson har dött. Vad värre besked kan man få innan man själv skall sövas? Måndag skedde pappas operation och fredag var redan bestämd som Georges begravningsdag. Pappa skulle egentligen ligga på övervak och inte få lämna sjukhuset, och inte fara runt som en galning tills skruvarna, graftbenen och titanen satt sig - han saknade egna nackkotor för de hade de tagit ut. Men hur dålig han än var, och hur lite han än fick köra själv, likt förbannat skulle han på sin vän Gaza-Georges begravning söder om oss i Göteborg, lyckades få dagpermission, och han fick min morbror att köra honom, sittandes med dränage och allt till Georges begravning.

George och pappa hade även åkt varje år till FN-dagen och lagt en krans från dem alla till a l l a.

Och är det någon gång jag velat gråta för min pappa är det då.

 

 

Ta kontakt med dem, de gamla gubbarna, det är inte så många av dem kvar. För Gaza 50 års *jubileumet* 2006 fanns väl ca 1/3 kvar i livet men det är sådant som man kan fråga dem själv om.

 

 

Detta har jag även skickat till pappa med kommentarerna att

intressant lista från UN om länder som varit med och i vad samt döda per land

http://www.un.org/Depts/dpko/fatalities/St...Mission%202.pdf

 

och denna med, fler och fler dör för varje år

http://www.un.org/Depts/dpko/fatalities/StatsByYear%201.pdf

 

 

Vapenbruken förändras.

 

 

 

 

Men frågan - Varför åker så få av menigheten och inte resten av majoriteten menigheten?

 

 

 

Jag hoppas vi har fler och bättre organiserade bilder med tiden som belyser det hela i Congo bättre.

 

 

 

Merry Holiday All

Edited December 24, 2008 by Ann

[Krook]

Tack för ditt inlägg Ann och välkommen till forumet. Jag är inte helt på det klara med vad du vill säga med ditt inlägg och därför ger jag denna instruktion:

 

Här på forumet finns trådar för allsköns olika ämnen och de är indelade efter ämnesperspektiv, kan man säga.

Den här tråden handlade om en dokumentär om Kongo-konflikten och inte om konflikten i sig. Det finns andra trådar som hanterar olika saker. Kongo borde det finnas ett antal trådar om sedan tidigare, PTSD och debriefing (som faktiskt fanns innan Stupni Do) finns det dedikerade trådar om, liksom Balkan och Bosnien.

 

För att ens inlägg ska rendera i den uppmärksamhet som man vill att den ska få så ska man:

1. Posta i rätt forumsdel

2. Posta i rätt tråd

2 A. Om ingen tråd finns sedan tidigare, starta en ny

3. Vara hyffsat kärnfull och hålla sig till ämnet.

 

/Krook

Blågul

[Ann]

Ville bara ha sagt att pappa är med i det radio-programmet eftersom han var där.

 

 

Och o ja, nån konstig ordning verkar det finnas här som gör det extra svårt att hitta rätt ställen för rätt saker. Ägnar timmar åt att försöka förstå.

[Krook]

Dessa länkar är det klokt att utforska:

SoldF Forum FAQ

Konsten att söka

Hur man skriver inlägg

 

/Krook

Blågul