Jump to content

Utlandstjänstgöring och pappa


Guest Guest_Martin_*

Recommended Posts

Guest Guest_Martin_*

Hej

Jag har alltid velat göra utlandstjänstgöring. Min lämpligaste tid hade naturligvis varit innan jag fick barn. Nu har jag dock barn i 5-års åldern och jag är fortfarande väldigt intresserad av att försöka komma ut t ex till Kosovo. Frågan är hur man klarar det med barn hemma? Det måste väl vara vanligt? Hur klarar barnen det?

 

En annan fråga. Har åldern någon stor påverkan vid uttagning till t ex Kosovo. Jag börjar närma mig 40-strecket?

 

Tacksam för alla svar,

Martin

Link to comment
Share on other sites

Hej

Jag har alltid velat göra utlandstjänstgöring. Min lämpligaste tid hade naturligvis varit innan jag fick barn. Nu har jag dock barn i 5-års åldern och jag är fortfarande väldigt intresserad av att försöka komma ut t ex till Kosovo. Frågan är hur man klarar det med barn hemma? Det måste väl vara vanligt? Hur klarar barnen det?

 

En annan fråga. Har åldern någon stor påverkan vid uttagning till t ex Kosovo. Jag börjar närma mig 40-strecket?

 

Tacksam för alla svar,

Martin

 

 

Tråkigt att ingen har svarat ännu. Tyvärr kan jag inte hjälpa dig efter som jag inte gjort utlandstjänst. Däremot kan jag tipsa om att om du registrerar dig kan du ställa samma fråga i sektionen som berör utlandstjänst och förhoppningsvis få ett bra svar där. Alternativt söka forumet efter den information du är ute efter. Bäst respons på sina frågor får man lättast som registrerad medlem.

Link to comment
Share on other sites

Det är nu drygt 10 år sedan jag gjorde min utlandstjänstgöring och jag hade vid detta tillfälle inga barn, men jag kanske kan lämna ett litet bidrag till din förfrågan...

 

Så som jag upplevede det då, så var det nog ofta ganska så jobbigt för de som var "ute i missionen" och hade barn hemma. Vi kunde visserligen inte ringa hem så värst ofta och mycket och det bidrog förmodligen till "problemen".

 

Jag tror att det viktigaste i din situation, är att du och din fru/sambo är överens om att du skall söka/åka på utlandtjänstgöring och att ni bägge verkligen sätter er in i vad det innebär: lång frånvaro hemmifrån.

 

Nu är jag långt ifrån någon barnpsykolog, men jag tror att en 5-åring kan förstå vad det innebär att pappa kommer att vara borta under en lång tidsperiod, så det är även viktigt att ni berättar/förklarar för barnen vad det kommer att innebära.

 

Vad själva utlandstjänstgöringen anbelangar, så kan jag varmt rekommendera att du söker och även förhoppningsvis åker!

 

:navy:

Link to comment
Share on other sites

Jag har tyvärr ingen egen erfarenhet ännu av en utlandstjänst. Men jag är av årgång 68 och tackade nej till en första intervju i våras. Mannen i andra änden var mycket trevlig och då jag sa att jag egentligen inte hade någon förhoppning att bli antagen pga min ålder så svarade han med att det även behövs de med "lång" arbets- och livserfarenhet som en fd vpl saknar. Så jag har sökt igen och hoppas på att tidigare problem inte sätter käppar i hjulen igen. /Gusten :)

Link to comment
Share on other sites

Inte heller jag hann iväg på mission, och som tvåbarnspappa är det för mig personligen helt inaktuellt idag. Min svåger åkte på en kortmission förra året och hans då 6-åriga dotter tog det mycket hårt. Hon sov med sin pappas foto på nätterna och sade "om du åker iväg igen skaffar jag en ny pappa". Det kändes nog.

Link to comment
Share on other sites

Guest Guest_Martin_*
Hej

Jag har alltid velat göra utlandstjänstgöring. Min lämpligaste tid hade naturligvis varit innan jag fick barn. Nu har jag dock barn i 5-års åldern och jag är fortfarande väldigt intresserad av att försöka komma ut t ex till Kosovo. Frågan är hur man klarar det med barn hemma? Det måste väl vara vanligt? Hur klarar barnen det?

 

En annan fråga. Har åldern någon stor påverkan vid uttagning till t ex Kosovo. Jag börjar närma mig 40-strecket?

 

Tacksam för alla svar,

Martin

 

 

Tack för alla svar. Jag inser att det kan bli väldigt jobbigt men samtidigt känns det som om det är lite av sista chansen för mig att komma ut och göra något som jag egentligen alltid velat göra.

Gusten, du säger att du nu sökt igen. Vad har du sökt till då? Just nu finns väl inga rekryteringar ute?

 

/Martin

Link to comment
Share on other sites

Jag har varit ute och haft barn där hemma. Min rekommendation är att åka antingen när barnen är riktigt små (under fyra då tidsuppfattningen är skral) eller när de blivit äldre och kan vara utan sin far eller mor väldigt långa stunder (över 13?)

Link to comment
Share on other sites

En tanke som jag fick när jag plöjde någon info från FM eller om det var under någon evig genomsgång där jag halvsov?

 

Är att om du är borta i 6 månader så är det en stor del av livet för en 5-åring, medan en betydligt mindre del av ditt liv. Tänk bara på hur länge det var mellan jularna eller din födelsedag när du var typ 10, är man över 30 går det sjukt fort, 5-10-årsperspektivet börjar bli hyfsat "länge".

 

Jag tycker man skall tänka sig extra mycket för innan man åker om man har barn och sambo. Jag har inga barn men har både haft sambo, flickvän och varit singel när jag varit ute.

 

Risken finns ju också att du inte kommer hem, vilka följder kan det få för ditt barn? (givetvis kan du falla av pinn här hemma också, men...)

 

Mina 6 ören baserat på egna funderingar samt missionskamraters familjesituation.

Link to comment
Share on other sites

Min erfarenhet är att det går med en partner som stöttar dig och som kan förklara för barnet varför du är borta.

 

I Kosovo finns utmärkta möjligheter att hålla kontakt med familjen, kanske även dagligen om din tjänst medger det.

 

Men visst tär det att vara borta när barnet är litet. Både på den som stannar hemma och den som åker. Och man får vara beredd på att bli "straffad", exempelvis att barnet vägrar att prata i telefon med dig ett tag, kommer med hot när du är hemma på ledighet osv... och sen tar det kanske ett tag efter missionen innan du hittar in i familjen igen efter att ha varit borta, rutiner har ändrats, barnet har vuxit och nya saker har hänt. Livet står ju inte stilla på hemmaplan.

 

Jag tror också att det kan vara ett stort plus att vara förälder på mission, man har en annan syn på livet helt enkelt.

Link to comment
Share on other sites

Gusten, du säger att du nu sökt igen. Vad har du sökt till då? Just nu finns väl inga rekryteringar ute?

/Martin

 

Det var den rekryteringen som senast var ute som jag sökte till. Tror att det var någon gång i våras/försommar. Tänker så att om jag söker har jag alltid möjligheten att kunna tacka nej. /Gusten :banghead:

Link to comment
Share on other sites

Jag skulle tro att för en femåring så blir det nästan som att få en ny pappa, att lära känna igen, när du kommer hem efter 6 månader. Det är en oerhört lång tid för ett barn.

Nu ska du inte ta i så du spricker. Man är ju inte helt borta i sex månader i sträck. Man kan prata på telefon och har leavarna att umgås på så det är inte så illa som du tror.

 

/K

Link to comment
Share on other sites

Försvarsmakten har öppnat upp för möjligheter till fler leavar i Kosovo nu. Detta är ju något som faktiskt skulle underlätta för dem med små barn där hemma. Förbandet har MÖJLIGHET att bevilja 4 st leave och kan man sy ihop det så man får en vecka i stöten vid 4 tillfällen kommer man ju hem med ganska korta jämna mellanrum.

 

Har själv inga barn (knappt lämnat det stadiet själv än), så det ska jag egentligen inte kommentera, åldern däremot ska inte vara några problem, har sett 40+ are på skyttet i Kosovo tex. men däremot hälsa och fysisk status är ju avgörande. Något som ställt till det i nuvarende utb (på vissa delar) för Kosovogänget är folk som rykt på bmi.

Link to comment
Share on other sites

Något som ställt till det i nuvarende utb (på vissa delar) för Kosovogänget är folk som rykt på bmi.

 

Kraftigt OT, BMI som ENDA anledning??? Utan hänsyn tagen till andra faktorer?? ;-)

Link to comment
Share on other sites

Guest Guest_Martin_*

Jag förstår alla inlägg om att det är lång tid för barnen men det är det som jag sett som positivt med just Kosovo. Möjligheterna till täta kontakter och leave minst tre gånger. Som någon skrev, det blir ju inte 6 månader i stöten utan snarare 2 mån och leave, ytterligare 2 mån leav osv.

 

Jaa, är jäkligt osäker. Samtidigt kan jag tänka mig att om jag inget gör nu och ytterligare 5 år så blir jag förbannad på mig själv om jag inte försökt.

 

Fysiken är nog det minsta problemet för mig. Jag löptränar 3-4 gånger i veckan och kan nog komplettera med lite styrka så borde det funka.

 

Det som bekymar mig mest just nu är att det inte verkar bli möjligt att söka till Kosovo nästa omgång. Som jag tyder det är det Livgardet som sätter upp förbandet och det verkar inte finnas några tjänster att söka. Någon som vet något om det? Känns som om just Kosovo var enda alternativet för en person i min ålder/livssituation.

Link to comment
Share on other sites

En annan tanke som poppade upp i dag, menar inte att måla fan på väggen!

 

Om något händer ditt/erat barn, vill du vara i Kosovo då? Alt. något med din resp? Jag har varit utomlands när dåvarande sambo's föräldrar skiljde sig samt även andra kriser, det var rätt fattigt att stå i Bosnien och ha en extremt ledsen sambo i telefonen.

Maktlös är väl det minsta man kan säga...

 

Kan ju vara en bra idé att fixa support från några av dina vänner, kanske gemensamma vänner?

 

Mina 5 ören...

Link to comment
Share on other sites

Att hålla kontakt på distans i all ära.

Men byta det mot att "live" t.ex. kunna pussa barnen godnatt, höra och se dom berätta vad som hänt på dagis, vara med när dom leker eller bara tittar på Bolibompa, ja till och med dusterna när man ska till dagis tidiga mornar?

Personligen (och för barnens och sambons skull) så är ett par dagar upp till en vecka inga problem. Mer än så skulle jag inte vilja vara borta. Inte bara för att jag skulle sakna dom, utan även för att jag inte vill missa några framsteg dom gör.

 

Om du varit ifrån barnen här hemma i Sverige flera veckor i streck utan problem, så borde det även funka utomlands.

 

Jag har tänkt tanken att kanske söka igen om 4-5 år, om det funkar bra i skolan. Men känner jag minsta tvekan kommer jag inte att göra det. Det ska kännas 100% rätt. För alla. Risken är att jag aldrig kommer söka igen, men då får jag ta det, barnen är viktigare.

 

Hoppas det löser sig på bästa sätt för dig.

Link to comment
Share on other sites

Jag har tänkt tanken att kanske söka igen om 4-5 år, om det funkar bra i skolan. Men känner jag minsta tvekan kommer jag inte att göra det. Det ska kännas 100% rätt. För alla. Risken är att jag aldrig kommer söka igen, men då får jag ta det, barnen är viktigare.

 

Hur gamla är dina barn, Stefan?

Link to comment
Share on other sites

Något som ställt till det i nuvarende utb (på vissa delar) för Kosovogänget är folk som rykt på bmi.

 

Kraftigt OT, BMI som ENDA anledning??? Utan hänsyn tagen till andra faktorer?? :baskerFN:

 

Avslutande OT: Svar ja, på min enhet är det 2 st som åkt med bmi som enda anledning detta trots överklagan. Den sista med VÄLDIGT lite tid kvar till rotation.

Link to comment
Share on other sites

Något som ställt till det i nuvarende utb (på vissa delar) för Kosovogänget är folk som rykt på bmi.

 

Kraftigt OT, BMI som ENDA anledning??? Utan hänsyn tagen till andra faktorer?? :rockon:

 

Avslutande OT: Svar ja, på min enhet är det 2 st som åkt med bmi som enda anledning detta trots överklagan. Den sista med VÄLDIGT lite tid kvar till rotation.

 

Yeezs... det är ju sjukt korkat... jaja, jag har klarat mig än så länge.... :rockon:

Jag har BMI på 32.4... Kanske borde ändra nick till "2Short" istället för "2Sharp" då jag uppenbarligen är för kort??? B-)

Link to comment
Share on other sites

@ g3space.

Drygt 4,5 år, tvillingar.

 

Fortsatt OT:

Dum fråga, men tittade man bara på BMI och inte kroppssammansättning? Och följdfråga - klarade som fysiska kraven i övrigt, springa si och så långt på viss tid med viss packning?

 

För i såna fall var det faktiskt bland det dummaste beslut jag hört på flera dagar.

Link to comment
Share on other sites

Något som ställt till det i nuvarende utb (på vissa delar) för Kosovogänget är folk som rykt på bmi.

 

Kraftigt OT, BMI som ENDA anledning??? Utan hänsyn tagen till andra faktorer?? ;-)

 

Avslutande OT: Svar ja, på min enhet är det 2 st som åkt med bmi som enda anledning detta trots överklagan. Den sista med VÄLDIGT lite tid kvar till rotation.

 

Yeezs... det är ju sjukt korkat... jaja, jag har klarat mig än så länge.... :dribble:

Jag har BMI på 32.4... Kanske borde ändra nick till "2Short" istället för "2Sharp" då jag uppenbarligen är för kort??? :mellow:

 

@ g3space.

Drygt 4,5 år, tvillingar.

 

Fortsatt OT:

Dum fråga, men tittade man bara på BMI och inte kroppssammansättning? Och följdfråga - klarade som fysiska kraven i övrigt, springa si och så långt på viss tid med viss packning?

 

För i såna fall var det faktiskt bland det dummaste beslut jag hört på flera dagar.

I ett av fallen gjordes (på egen hand) en väldigt detaljerad undersökning av vad som är vad i kroppen, denna undersökning visade att personen faktiskt låg på hög fett mängd men inte FÖR hög, trots det skickades personen hem. En av de två fick göra fysiska tester, klarade allt utom fälttestet där personen fick bryta efter 1,5 km (av 2). Ska jag vara helt ärlig är jag skeptiskt till att jag själv idag skulle klara fälttestet (ok bmi).

 

Med tanke på att de uteslutande gått på bmi så ÄR det riktigt snett, ett högt bmi kan ju bero på många saker. Jag hymlar inte med att de personer som blivit hemskickade är stora men det kan man ju bli på gymet också (ingen av dem kroppsbyggare dock). Vidare är det rent ut sagt kass att personer får rycka in, påbörja utbildning och sedan bli hemskickade med bara veckor kvar till rotation.

 

Väldigt långt OT nu, förslag: Vill ni kan vi fortsätt i ny tråd alt via PM.

 

//Affe

Link to comment
Share on other sites

(BMI) Fascinerande, på ett konstigt sätt.

 

 

Nåja, tillbaks.

En sak till jag kom på: dagishämtning och -lämning.

Ganska vanligt är att man gör endera. Är sambo/make/maka/pojk- flickvän verkligen med på att sköta båda delarna i 7 månader? Om inte annat lär det med stor sannolikhet innebära arbetstidsförkortning.

 

Nu kanske det blir mycket "negativa" saker, men man måste ta hänsyn till allt i ett sådant här läge.

Link to comment
Share on other sites

För mig var det värre inför missionen än under missionen.

Innan rotation så låg jag vaken länge varje kväll och funderade om jag gjorde rätt. Väl iväg så tutade det på bara. Det värsta under tiden borta var när jag ringde hem och grattade sonen på fyraårsdagen och han började grina ordentligt i luren. Då var jag på fel ställe. :-(

 

Vid ett tillfälle behövde jag snabbt hem för en begravning. Det gick jätteenkelt och jag var hemma ett dygn senare, tjänstledig.

 

Det är lätt i Kosovo.

 

/K

Link to comment
Share on other sites

Vid ett tillfälle behövde jag snabbt hem för en begravning. Det gick jätteenkelt och jag var hemma ett dygn senare, tjänstledig.

 

Det är lätt i Kosovo.

 

Vad hade du för tjänst? Jag kan tänka mig att det också spelar in.

Link to comment
Share on other sites

Vad hade du för tjänst? Jag kan tänka mig att det också spelar in.

I dagsläget så spelar tjänsten ingen större roll när det gäller Balkan. Det är inte värre där än att de kan ge några dagars tjänstledigt om det behövs.

 

/K

Link to comment
Share on other sites

Vad hade du för tjänst? Jag kan tänka mig att det också spelar in.

I dagsläget så spelar tjänsten ingen större roll när det gäller Balkan. Det är inte värre där än att de kan ge några dagars tjänstledigt om det behövs.

 

Jag förstår. Men rent allmänt kan det kanske vara bra att tänka på i vilken befattning man vill åka i fall man har ambitionen att göra en mission med barn hemma och kunna planera leave något sånär. Säkerligen finns det vissa tjänster som lämpar sig mer än andra? (Inte en fråga riktad direkt till Krook, utan mer en inbjudan till alla att diskutera.)

Link to comment
Share on other sites

Archived

This topic is now archived and is closed to further replies.



×
×
  • Create New...