Jump to content

Voltaire´s Karl XII


Dass

Recommended Posts

jag läste boken i sommras.

jag vart väldigt förvånad, jag trode han skulle vara mycket mer kritisk mot Karl XII men det låg en viss beundran över Karl XII.

 

en bra bok, om en lite överdriven och vissa felaktgheter, men samtidigt så skrevs den på 1700- talet :D

 

vad tycker ni?

Link to comment
Share on other sites

Selvfölgeli!

det bör ingå i varje allmänbildad människas självbevarelsedrift att ha läst den. man får givetvis ta den för vad den är, en bok skriven av en beundrare som till stor del grundar sitt arbete på andrahandsuppgifter. Men trots det väl värd att läsas.

Boken Svenska Slagfält damp ner i brevlådan under veckan, tjock, tung och verkligt lovande, skall börja läsa den ikväll, verkar vara den optimala sammanfattningen av viktiga slag i vår historia.

Link to comment
Share on other sites

en bra bok, om en lite överdriven och vissa felaktgheter, men samtidigt så skrevs den på 1700- talet :blink:

 

vad tycker ni?

hmmm... jag tycker den var lite väl överdriven... som tex när Karl XII kliver i land i Danmark 1699 med kulor visslande runt omkring skallen så ska hab ju enligt Voltaire ha utbrustit: "- Detta skall hädanefter bliva min musik!"

 

-Vilket bullshit...

 

Annars var den ju bra :)

Link to comment
Share on other sites

Guest Bengtsson

Jodå, nog har man läst den alltid. Så värst "objektiv" vete tusan om den är, den är ju smått förskönande, men ändå, den är intressant och definitivt bra av den anledningen att den är skriven nära inpå just Kalle dussins levnad. Fast då anser jag nog Frans G Bengtsson "Karl XII:s levnad" vara bättre. Men det är jag.

Link to comment
Share on other sites

  • 4 years later...
Någon som vet var man kan få tag på skriften i fråga? Har inte lyckats hitta den på Adlibris eller andra internetbokhandlar.

 

Kolla på ett bibliotek om du nöjer dig med att läsa den. Jag lånade den för ett antal år sedan på ett kommunbibliotek.

Klart läsvärd men det märks att Voltaire uppskattar Karl XII så den känns inte så opartisk.

Link to comment
Share on other sites

jag läste boken i sommras.

jag vart väldigt förvånad, jag trode han skulle vara mycket mer kritisk mot Karl XII men det låg en viss beundran över Karl XII.

 

en bra bok, om en lite överdriven och vissa felaktgheter, men samtidigt så skrevs den på 1700- talet ;-)

 

vad tycker ni?

 

Boken är ett barn av sin tid. Voltaire granskar inte någon av de historiska personer han skrivit om med kritiska ögon. Läser man den som en historisk skildring av Karl XII är man fel ute. Däremot är den instressant att läsa som en skildring av hur Voltaire såg på Karl XII och också hur den bild av Karl XII som kom att bestå under lång tid skapades.

 

Kungliga bibliotekets databas Libris är en god hjälp när man letar efter böcker på bibliotek

 

Libris

Link to comment
Share on other sites

Har för mig att Karl XII:s födelsedatum är felaktigt angiven i den... proffsigt!

Kan inte det bero på att att Sverige en annan almanacka under den tiden...

 

Stämmer. Vi och Ryssland hade den julianska kalendern, mer civiliserade länder, som Norge och Frankrike, hade den gregorianska, den som vi har nu. Sverige bytte under Gustav III, tror jag. Det här har också till följd, att Karl XII dog elva dagar senare i Norge än i Sverige.

Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...
Har för mig att Karl XII:s födelsedatum är felaktigt angiven i den... proffsigt!

Kan inte det bero på att att Sverige en annan almanacka under den tiden...

 

Stämmer. Vi och Ryssland hade den julianska kalendern, mer civiliserade länder, som Norge och Frankrike, hade den gregorianska, den som vi har nu. Sverige bytte under Gustav III, tror jag. Det här har också till följd, att Karl XII dog elva dagar senare i Norge än i Sverige.

 

Gregorianska kalendern infördes år 1753 under Adolf Fredrik.

Link to comment
Share on other sites

Voltaire var, som tidigare nämnts, en stor beundrare av Karl XII, i vilken han såg en sann upplysningsmänniska som furste. Biografin har en del uppenbara brister i det att den är både tendentiös och icke avsedd att vara ett vetenskapligt arbete. Emellertid har den fördelar i det att Voltaire personligen träffade och "intervjuade" människor som tjänade under kungen. Jag fann den både intressant och underhållande, men håller med om att Frans G Bengtssons bok är bättre. Vill man läsa en riktigt maffig och vetenskapligt underbyggd bok om Carolus, så skall man ge sig på Ragnhild Hattons stora biografi.

 

Det finns massor med bra och intressanta böcker som kan vara kul att läsa om ämnet:

 

Jag förutsätter att Peter Englunds Poltava-bok är bekant!

 

Adam Lewenhaupts Relation om fälttåget i öster och kapitulationen efter Poltava är jävligt spännade, men finns endast återgiven på orginalspråket (1700-talssvenska) och det kan vara lite segt innan man kommit in i det. När man väl greppat det omständiga och sirliga språket och den anarkistiska gammelstavningen är den väldigt underhållande och informativ. Som källmaterial om vad som timade under och efter det ödesdigra slaget får den intas med en pall salt, eftersom Lewenhaupt utgav relationen som ett försvar mot angrepp på hans agerade.

 

Carl von Rolands Minnen från fångenskapen i Ryssland och Karl XII:s krig är en jävligt spännande berättelse ur huvudpersonens egen hand. En salt gubbe med ordentligt med hår i röven som flydde ur fångenskapen under hisnande former.

 

Taffeltäckare Hultman, som tjänade som uppassare till Kungen, skrev också en intressant bok om sina erfarenheter i Karl XIIs tjänst i ett mer nära och personligt perspektiv.

 

Jag har för mig att de tre ovanstående utgetts i en samling som heter Karoliner Berättar och har man tur kan man komma över dem på antikvariat.

 

Tydligen var Karl XII en person som gav djupa intryck på sin samtid och han har fått oförtjänt mycket skit i sitt eftermäle. Storvulet omsvärmad och dyrkad i nationell yra under förra sekelskiftet och släpad i smutsen under senare delen av 1900-talet. Obegripligt adopterad av rasister och nu senast diagnosticerad med autism eller DAMP.

 

Läs om gubben! Han var onekligen speciell och väldigt långt "före" sin samtid!

Link to comment
Share on other sites

Jag tyckte Voltaires bok var intressant, framförallt som ett tidsdokument. Den säger kanske mer om Voltaire och den miljö han verkade i än om Karl XII men är klart läsvärd.

 

Som redan nämnts är många av (de äldre) skrifterna inte 100% sanningsenliga men med lite korsreferenser samt kompletterande modern litteratur så hittar man snabbt de flesta grodorna.

 

En detalj som jag fortfarande tänker på är vilken utbildningen den blivande kungen fick! Hyfsat ambitiöst schema...

Link to comment
Share on other sites

Archived

This topic is now archived and is closed to further replies.



×
×
  • Create New...