Försvarets grå arbetskraft

[Teknikern]

Jag såg uttrycket "armens grå arbetskraft" och jag ingick i denna eminenta stab av mångsysslare som fixade så att övningarna skulle löpa så smärtfritt som möjligt. Dock sågs vi över axeln ibland men det hände ju att "vanliga soldater" ibland fick spika mål eller skruva ihop nåt sönderskjutet och då blev det genast ganska tyst. Det finns väl inget som är så upplyftande för själen som att se på när regementets största gaphals inte ens kan hantera en skruvmejsel utan att blodvite uppstår.

 

Jag hamnade ju på Utö hela tjänstgöringstiden med undantag av gröntjänsten som var i Strängnäs och på ett sånt litet ställe så kunde man få köra lastmaskin före förmiddagsfikat, meka stridsvagn till lunch, spika mål till eftermiddagskaffet och bogsera mål till kvällsmaten. En mycket omväxlande tillvaro där jag lärde mig massor.

 

Eftersom jag aldrig kunde hålla truten så fick jag både lära mig köra alla fordon och pröva på dom flesta vapnen, och även pyssla med sprängmedel.

 

En mycket lärorik och fin tid som jag ibland ser tillbaks på som den bästa tiden hittills i mitt liv.

 

Att sen befälen och jag råkade i luven på varann hörde ju bara till pjäsen, dom visste att jag alltid skulle ha sista ordet så det blev som en tävling om vem som skulle vinna ordkriget.

 

 

 

Finns det några flera av oss "grågossar - malajer" här och vad har ni "ställt till med"?

 

 

*Längtar tillbaks*

[E-Sign Andersson]

Vi hade ju vår "ISO-kärls Tekniker". Han skulle blivit lastbilschaufför men skaffade inte körkort, men han fick hänga runt på trossen iaf och fixa och dåna. En mångsysslare som iofs var rätt lat, men ändå. Han specialitet var att diska ur ISO-kärl, därav det ärofyllda namnet!

[gislemark]

Här har ni en till av dessa mångfixare.

 

Jag kan inte påstå att jag lärde mig så himla mycket av mina arbetssyslor.

Vi hade mest sönder saker.

 

Här står mer att läsa.

 

Bara för att ett fordon är grönt och har svart/gul regplåt är det inte treänggående . JAG VET!!

Edited September 21, 2007 by gislemark

["SSA" Gunny]

Det var väl mer utbrett i "gamla försvaret" där ett antal tusen man gjorde lumpen som löv räfsare eller i en mål bod, de gjorde i princip en fältvanevecka och sen spikade mål resten av tiden, det finns väl inte kvar längre utan att ha en befattning i ett förband?

[eskil]

På min tid i flygvapnet (95/96) så fungerade det så att alla förband specade för pliktverket vilka befattningar de hade och hur många soldater man ville ha till varje. Eftersom det alltid föll bort ett gäng soldater under GSU:n så gjorde man ett visst överintag.

 

Ifall man trots överintaget inte lyckades få ihop tillräckligt många utbildade soldater till varje tjänst så fanns det en 'pott' av GSU-utbildade soldater med befattningen 'Bevaknings/Depåman'. Från denna pott plockade man sedan soldater för att se till att alla befattningar var fyllda.

 

Men, om manfallet under GSU:n inte blev så stort och alla tjänster fylldes med ordinarie intag av soldater så blev Bevaknings/Depåmännen över. Dessa fick då pyssla med diverse former av terapiarbete som att klippa gräs, koka kaffe etc.

 

Det ska kanske tilläggas att i flygvapnet så är 'hangarsopare' (sop- och blås-troppen) och 'målspikare' (duktroppen) ordinarie tjänster. Det berode på att de 'kvastar' som hangarsoparna hade var av lite seriösare modell än de man håller i med två händer och att skjutbanorna (för att öva markanfall) låg ganska långt borta från flotiljerna.

 

Jag blev placerad som Bevaknings/Depåman av pliktverket, men tack och lov så behövde F16 ytterligare två hundförare det året.

[joppe]

På P6 fanns det ett kompani (4:e kompaniet) som hade till uppgift att stödja den vardagliga verksamheten. Där fanns målbodspersonalen. postbudet olika assistenter som var placerade på regementet,milostab syd o värnpliktskontoret även lastbils,personbils och bussförare som var placerade på TPC vaktsoldater som bemannade vakten på regementet,milostab syd o värnpliktskontoret. Det fanns ännu fler tjänster men jag kommer inte ihåg vilka det var. Äkta grå arbetskraft bara för att spara in pengar för försvaret eller som det hette då krigsmakten

 

Tillägg. Jag tillhörde detta det lojaste kompaniet med de mest omotiverade värnpligtiga som gjorde allt för att mygla så mycket som möjligt

Edited September 22, 2007 by joppe

[snake]

På min tid i flygvapnet (95/96) så fungerade det så att alla förband specade för pliktverket vilka befattningar de hade och hur många soldater man ville ha till varje. Eftersom det alltid föll bort ett gäng soldater under GSU:n så gjorde man ett visst överintag.

 

Ifall man trots överintaget inte lyckades få ihop tillräckligt många utbildade soldater till varje tjänst så fanns det en 'pott' av GSU-utbildade soldater med befattningen 'Bevaknings/Depåman'. Från denna pott plockade man sedan soldater för att se till att alla befattningar var fyllda.

 

Men, om manfallet under GSU:n inte blev så stort och alla tjänster fylldes med ordinarie intag av soldater så blev Bevaknings/Depåmännen över. Dessa fick då pyssla med diverse former av terapiarbete som att klippa gräs, koka kaffe etc.

 

Det ska kanske tilläggas att i flygvapnet så är 'hangarsopare' (sop- och blås-troppen) och 'målspikare' (duktroppen) ordinarie tjänster. Det berode på att de 'kvastar' som hangarsoparna hade var av lite seriösare modell än de man håller i med två händer och att skjutbanorna (för att öva markanfall) låg ganska långt borta från flotiljerna.

 

Jag blev placerad som Bevaknings/Depåman av pliktverket, men tack och lov så behövde F16 ytterligare två hundförare det året.

 

 

Känner såväl igen din beskrivning, fast i mitt fall gällde det F13 93/94, blev uttagen som Bevaknings/Depåman, men slutade som hundförare/skyddsvakt vid en berganläggning. Måste villigt erkänna att jag saknar min folkilskna schäfer...

Edited September 22, 2007 by snake

[gislemark]

Tillägg. Jag tillhörde detta det lojaste kompaniet med de mest omotiverade värnpligtiga som gjorde allt för att mygla så mycket som möjligt

 

 

Känner igen mig.

 

Vi utvecklade myglet till en sport, det fanns alltid ett mer bättre och mer utstuderat sätt att mygla på.

Jävulskap var vi kungar på, inget annat kompani gick säkra på Kristinehamns garnison 98/99.

 

OT:

Ni kanske inte kommer ihåg den där kalla mondagsmorgonen det stod en 3m hög pe_is av is mitt på regementsplanen.

Den var spårlöst försvunnen straxt efter frukost.

Edited September 24, 2007 by gislemark

[Nubben]

I Finland är det till största delen de s.k. b-karlarna, de med tjänstgöringsklass B, som utgör den gråa arbetskraften även om givetvis även andra kan bli kommenderade till dylikt(t.ex. båtförare på vintern o.s.v.). B-karlarna är mekaniker, köksbiträden, skrivare, lagerhjälpare eller hjälper till med något annat nyttigt.

Alla krigare sköter däremot t.ex. om renhållningen av kompanierna medelst städning(damtorkning, golvsopning samt golvmoppning) 2-3 gånger om dagen, åtminstone på min tid var det så. Bevakningen sköts också av militärpolisen, alltså beväringar under ledning av några "militära yrkespersoner", anställda underofficerare normalt sett.