Jump to content
Sign in to follow this  
kerran

Svenska militära isbrytare?

Recommended Posts

Hej.

 

 

Jag läste i dagens DN att den stora svenska isbrytaren Oden är påväg mot Nordpolen nu. Tydligen finns det endast ett fåtal isbrytare i världen med kapacitet att åka i Nordpolen och Oden är en av dessa endligt tidningen..

 

Det står också att Oden tidligare var ett svenskt militärt fartyg som tillhörde svenska flottan.

 

Det får mig att undra. Är Oden det största fartyget som svenska flottan opererat?

Bemannades hon med vanliga värnpliktiga?

OM, var det värnpliktiga som då tidigare följde med Oden på henne expeditioner?

 

Hur stor är/var besättningen på Oden?

Det måste ha varit en mycket specialutbildad militär besättning på Oden...vet någon om medparten av officerarna som bemannade Oden fortfarande jobbar inom försvaret eller om de erbjöds anställning os Odens nuvarande ägare?

 

Har Sverige har många militära isbrytare genom åren?

 

 

MvH kerran

Share this post


Link to post
Share on other sites

Alla isbrytarna i stort sett bemannades i fredstid av soldater som passade för flottan men var vapenfri tjänstklassade. De skulle i krig användas som minfartyg och skulle då även förses med lite kanoner har jag för mig. I fredstid var befälen ombord samma som det är nu, kustbevakningens. Tror att det i krig tillfördes reservofficerare för minkrigsdelen.

 

Det är dock det tyngsta av de fartyg man kan säga tillhört flottan med 13000 ton jämfört med ca 9000ton för de gamla kryssarna. Dock var kryssarna mycket längre.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Isbrytarna bemannades av officerare och sjömän från flottan, inga tulltjänstemän inte. Tjänsten var inte vapenfri, då kunde de ju inte användas i fartygens krigsbefattning som hjälpminfartyg. Vid ofred(och i fredstid) så tillfördes de 40/48 lvakan. Ibland utnyttjades isbrytarna som stödfartyg till ubåtsjaktstyrkan.

 

De officerare som tjänstgjorde på isbrytarna och sjömätarna gick i de flesta fall tillbaka till flottan igen efter avslutad tid på isbrytarna, även om de tenderade trivas där. Numera bemannas isbrytarna med personal från sjöfartsverket och manskap ur bemanningsföretag.

 

De största krigsfartyg som flottan haft är kryssarna Tre Kronor och Göta Lejon från 1947 på 9000ton och 180m.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Hade exempelvis Oden värnpliktig maskinteknisk personal eller var det endast officerare som skötte om de stora motorerna?

 

Vilka var de vanliga värnpliktiga befattningarna ombord på Isbrytarna?

Share this post


Link to post
Share on other sites

Rätt mycket vpl maskinister, troligtvis den största tjänstegrenen där fanns en hel del skrovtekniker också som tex rörmokare osv. Ett par bryggvpl bör ha funnits också. Kan inte deras fördelning exakt men det säkert någon här som kan förklara utförligare.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jag har några frågor om isbrytarna, och det vore kul om det finns nån som vågar sig på att svara på åtminstone en del av dem. Besättningsstorleken på dagens isbrytare som bemannas av Sjöfartsverket är ju kraftigt reducerad jmf med när de bemannades av Marinen. I dag så rör det sig om 20 man för de stora isbrytarna av Atle-klassen och 11 man för den mindre Ale. Motsvarande siffror när isbrytarna bemannades av Marinen är 38 man resp. 32 man. Vad beror dessa skillnader i besättningsstorlek på? Att det var tvunget att finnas artillerister för Boforskanonerna och personal att handha och tanka ev. helikoptrar förstår jag, men Ale har ju inte ens någon helikopterplatta och var bara förberedd för en 40 mm pjäs. Ändå så är hennes besättningsstorlek nu reducerad ner till endast en tredjedel jmf med tidigare.

 

1984 så beslutades att bestycka samtliga isbrytare. Atle-klassen fick fyra st 40 mm pjäser och de något mindre Njord och Tor tre (Oden är/var endast förberedd för 4 st 40 mm pjäser, och var så vitt jag vet aldrig bestyckad). Hur var artillerieldledningen anordnad på isbrytarna med bestyckning? Var det endast pjäsvis eldledning eller fanns det någon enklare typ av central eldledning?

 

Ymer som är den sista isbrytaren i Atle serien försågs med en något större helikopterplatta än sina två systrar. Hur stora helikoptrar som kunde operera från henne vet jag ej, men åtminstone vid ett tillfälle transporterade hon en Vertolhelikopter som skulle levereras till Flygvapenmuséet i Linköping. Finns det några bilder eller info om denna händelse på webben? Jag vill bl a veta om helikoptern landade och startade ombord, eller om den lastades på annat sätt.

 

En isbrytares skrov är ju väsentligt mycket tjockare och kraftigare än på ett vanligt fartyg, och dessutom utformat med något sluttande sidor så att isen ska tryckas ner under fartyget vid isskruvning istället för över fartyget. Hur mycket påverkar detta fartygets möjligheter att överleva en torpedträff? En torped som detonerar mitt under fartyget är naturligtvis förödande för de allra flesta fartyg, men skulle en modern isbrytare överhuvudtaget kunna överleva något sådant?

 

/Per

Edited by Perman

Share this post


Link to post
Share on other sites

Jag har civilt tjänstgjort en kortare tid på Atle, och diskuterade bemanningen med några i besättningen som hade varit med både under militär och civil tid. Jag kan ha missuppfattat något eller bara minnas fel, så ta det för vad det är.

 

En stor anledning till besättningsminskningen är att isbrytarna var en utbildningsplattform, och somliga i besättningen var ombord mer för sin egen skull än för fartygets. Ska man räkna på samma sätt idag stämmer det inte att det är 20 man ombord, eftersom eleverna tillkommer. Det kan vara 4-5 man till.

 

Jag är osäker på hur de 38 personerna räknades, men om alla fyra vaktlagen räknas in trots att ett inte är ombord blir det ännu en faktor som gör jämförelsen orättvis. De civila besättningarna är ombord hälften av tiden istället för en fjärdedel av tiden, så det går åt 40 civilister för att ha 20 ombord.

 

Det civila regelverket är på vissa punkter mindre strikt än det militära, så vissa sysslor och tjänster är bortrationaliserade. Dessutom har det gjorts tekniska uppdateringar och automatiseringar av kontrollsystem och annan utrustning som har minskat personalbehovet. Det är möjligt att de flesta sådana rationaliseringar redan var gjorda när det var 38 militärer ombord, eftersom det var åtskilliga fler när isbrytarna var nya.

 

 

Angående torpedträffar har jag dålig koll på exakt hur de påverkar fartyg, men viktigare än plåttjockleken för att göra isbrytarna skrovstarka är att de har spanten betydligt tätare. Atleklassen har också fler vattentäta skott och indelningar än de fraktfartyg jag varit på, så robustheten och tåligheten vid vatteninträngning är mycket hög.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Här kommer ett intressant länktips för alla fartygsbitare! :)

 

Marinetraffic

 

Håll koll på dina fartyg, var de är, vart de är på väg etc.

(Fungerar dock ej på mil fartyg tror jag)

Share this post


Link to post
Share on other sites
Här kommer ett intressant länktips för alla fartygsbitare! :)

 

Marinetraffic

 

Håll koll på dina fartyg, var de är, vart de är på väg etc.

(Fungerar dock ej på mil fartyg tror jag)

 

Jo det fungerar ibland på militära fartyg också. Den senaste tiden så har man i alla fall i farvattnen runt Sverige kunnat följa tyska jagare och fregatter som förflyttat från eller till Östersjön, tyska schnellboote som gått ut från basen i Hohe Düne utanför Rostock, danska fregatter av Thetis-klass, patrullbåtar av Diana-klass och MHV-båtar som patrullerat danskt vatten, det engelska landsättningfartyget Bulwark på väg in i Östersjön, det polska landstigningsfartyget Lublin på väg mot Portsmouth, finska gränsbevakningsfartyg, norska kustbevakningsfartyg och tyska polis- och kustbevakningsfartyg som patrullerat resp. vatten, samt inte minst Jägaren och patrullbåtar av Tapper-klassen som patrullerat svenskt vatten. Vid ett tillfälle häromdan så kunde man t.o.m. följa Carlskrona och korvetten Stockholm på väg ut från Karlskrona, men så plötsligt efter ett tag så försvann de bägge. Tydligen så stänger man på militära fartyg ibland av AIS-transpondrarna av olika skäl. Informationen om militära fartygs positioner, färdväg och destination är således inte lika komplett och fullständig som den om andra fartyg, men den finns där ibland likväl. Även svenska och finska isbrytare har man kunnat följa i Bottenhavet, liksom finska Voima och estniska Tarmo i finska viken. Nåt som förvånat lite är t ex att hydrofonbojfartyget Krickans transponder är aktiv där hon uppenbarligen ligger i Karlskronabassängen. Man trodde ju dessa fartyg var sålda eller skrotade vid det här laget. Även svenska KBV-fartyg har man kunnat följa, bl a nya stora KBV 001 Poseidon som opererat i Västerhavet, liksom även Sjöfartsverkets räddningshelikoptrar. Det övergripande intrycket vad gäller havsövervakning, om man får lämna en åsikt om detta som en lekman, är att Sverige har en väldigt mycket sämre övervakning av sitt vatten än vad framför allt danskarna och tyskarna har av sina vatten.

 

/Per

Edited by Perman

Share this post


Link to post
Share on other sites

Med andra ord är det inte ett vanligt rederi som sköter isbrytningen längre?

Har för mig att de under en tid sköttes av Nordström Thulin???

Share this post


Link to post
Share on other sites
Med andra ord är det inte ett vanligt rederi som sköter isbrytningen längre?

Har för mig att de under en tid sköttes av Nordström Thulin???

 

Jodå, det är ett vanligt rederi som sköter bemanningen och teknisk management.

 

Just nu är det Transatlantic som hanterar det hela. När det gick från militär till civil drift var det B&N som skötte driften, sedan var det en period med OSM, och nu är det B&N igen (även om det företaget i samband med en sammanslagning bytte namn till Transatlantic).

Share this post


Link to post
Share on other sites

Lustigt att jag hittade den här tråden just nu, jag råkar sitta ombord på Ymer just nu där jag gör fartygsförlagd utbildning.

 

Besättningen just nu är 20 personer, men då är vi två elever, så man skulle kunna säga att en "normalbesättning" är 18 personer. Å andra sidan, som en av styrmännen sa, finns det egentligen ingen normalbesättning eftersom det alltid finns t.ex. reparatörer, elever som te.x. ingenjörs-, styrmans-, motormans-, matros- eller kock- eller IsBU (isbrytarutbildning för styrmän) eller annan extrapersonal ombord. Besättningen är dessutom större under säsong än under sommar/höst, speciellt på styrmanssidan där man under säsong är upp till 5 styrmän (inklusive överstyrman) medan man under sommaren kan gå ned till 2 eller 3. Bemanningen sköts av Transatlantic som dessutom äger och opererar Tor Viking, Balder Viking och Vidar Viking som AHTS (Anchor Handling Tug Support) fartyg med isbrytarförmåga som är byggda med delvis Sjöfartsverkets pengar som kan kallas in under tuffa isvintrar. Den här vintern är en sådan. Det är dock Sjöfartsverkets rederi som äger Oden (som för övrigt är vid Sydpolen igen), Atle, Frej, Ymer och Ale.

 

En del av personalen kommer från Flottan på olika sätt, många är t.ex. från den gamla reservare A (eller B, är osäker på vilken som är vilken) som gjorde att folk med styrmans- och sjökaptensexamen kunde komma in och läsa för att sedan jobba på isbrytare och sjömätare.

 

Vad det gäller AIS på Marinetraffic borde man kunna se Ymer runt Luleå, Atle någonstans mellan Skelleftå och Piteå samt Frej i Norra Kvarken. Dock så verkar funktionen vara en aning sporadisk.

 

Jag har sett ett tidningsreportage ombord från transporten av en Hkp4 och där drogs hon på väg av en TGB40, så jag misstänker att man lyfte ombord henne på plattan och lät henne stå där.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Ja då har jag fått flera svar på mina ursprungliga frågor, och det tackar jag verkligen för. Återstår egentligen bara mina frågor om luftvärnsartilleriet, isbrytarnas ev. motståndskraft mot torpeddetonationer (vilket även jag inser är en mycket svår fråga) samt den ovanligt stora skillnaden i besättningsstorleken på just lilla isbrytaren Ale vid militär resp. civil bemanning (32 man resp. 11 man).

 

Jag har sett på AIS:en att Balder Viking är på väg upp i Bottenhavet. Har man kallat in alla tre AHTS fartygen nu? Verkar inte riktigt genomtänkt att skicka den största och kraftigaste isbrytaren till Sydpolen, samtidigt som man måste kalla in ett antal hjälpisbrytare. Finnarna verkar i alla fall köra med i stort sett alla tillgängliga isbrytarresurser just nu, inkl. den nu 56 år gamla Voima som assisterar i Finska Viken.

 

 

/Per

 

 

 

--

HMS Viksten...enligt de som tjänstgjorde på henne var hon det enda fartyg som gungade när hon låg i torrdocka.

-Lt. Payne

Share this post


Link to post
Share on other sites

Balder Viking kör i södra delarna av Kvarken och Tor Viking är på gång nordvart.

 

Min spekulation är att Odens tur till Sydpolen har mycket med pengar att göra samt att de senaste vintrarna har varit relativt dåliga isvintrar.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Tack för infon! Det verkar för övrigt även som om kustbevakningens KBV 181 Gotland nu har satts in i Bottenhavet som hjälpisbrytare. Hon är ju av modifierad finsk Tursas-klass med isklass 1A och kapabel att hålla 12 knop i 2 dm tjock is eller 1 knop i 7 dm is.

 

181

 

/Per

Share this post


Link to post
Share on other sites

KBV 181 ska väl dessutom ombaseras till Norrland (Umeå?) när KBV 002 "Triton" tagits i full drift på Gotland. Så då kommer säkert de isbrytande egenskaperna till ännu större användning i framtiden. Förresten; är inte 181 också baserad i Visby nu (som 002)? Detta beror ju på att Kustbevakningen inte kan använda hamnen i Slite så länge "Nordstream" använder kajen i samband med bygget av gasledningen från Ryssland.

Edited by Granis

Share this post


Link to post
Share on other sites

KBV181 är inte del av det operativa isbryteriet som Sjöfartsverket leder. Jag har inte hört något alls om att Kustbevakningen deltar där överhuvudtaget.

 

De isbrytare som är aktiva just nu är Tor Viking i Gävlebukten/Ålands hav, Balder Viking i Gävlebukten, Ymer utanför Sundsvall, Atle i Norra kvarken och Frej i Bottenhavet. På den finska sidan går Otso, Urho och Kontio i Bottenviken samt Fennica i området södra Bottenviken/Norra kvarken. Vidare finns Ale i Vänern, Scandica på Västkusten och Baltica i Kalmarsund. Vidar Viking är dessutom på väg norrut.

 

SMHIs iskarta med isbrytarpositioner

Edited by Skoog

Share this post


Link to post
Share on other sites

Hej.

 

 

Jag läste i dagens DN att den stora svenska isbrytaren Oden är påväg mot Nordpolen nu. Tydligen finns det endast ett fåtal isbrytare i världen med kapacitet att åka i Nordpolen och Oden är en av dessa endligt tidningen..

 

 

MvH kerran

 

 

Satt i helgen och inmundigade ... ja förresten det hör inte hit.

Men en av gästerna, hemmahörande österifrån ville gärna visa ett klipp med Isbrytarporr. Litet för att håna oss, på skoj, och jag måste säga att jag skrattade gott.

 

 

Oden står fast i isen och blir omkörd av 50 let Pobedy. En ganska välbestyckad brytare (snygg officerssalong). Men sätt upp ljudet på högt...dom jävlarna spelar marschmusik på yttre högtalarsystemet som "hälsning" :D

 

På tal om störst, bäst och värst.. alltså.

Share this post


Link to post
Share on other sites

En rysk atomdriven isbrytare rapporteras ha gått in i Finska Viken utan att ryssarna meddelat detta till finnarna:

 

svenska.yle.fi: Atomisbrytare oanmäld i Finska viken

 

470524d6ba27d575c5_1.jpg

 

8.02.2011 15.01

 

En rysk atomdriven isbrytare har gått in i Finska viken utan att Ryssland i enlighet med gällande avtal informerat Finland om det.

 

Isbrytaren Vaygach har kommit från Murmansk. Fartyget är byggt på Wärtsiläs varv i Helsingfors för dåvarande Sovjetunionen år 1989.

 

Vaygach tillhör den så kallade Tajmur-klassens atomisbrytare och har en 40 megawatts reaktor ombord. Isbrytaren är byggd för polarförhållanden.

 

Enligt ett avtal som gäller mellan Finland och Ryssland bör Ryssland meddela ifall ett atomdrivet fartyg går in i Finska viken. Något sådant meddelande har dock inte kommit, uppger Strålsäkerhetscentralen.

 

På Strålsäkerhetscentralen uppger man att det inte finns någon orsak till oro.

 

/Per

 

 

EDIT: Enligt wikipedia så klassas Tajmur-klassens isbrytare som flodisbrytare (Russian nuclear icebreakers)

Edited by Perman

Share this post


Link to post
Share on other sites

Vill bara klargöra en sak ang. isklasser..

Isklass har egentligen inget med vad ett fartyg klarar av att bryta utan mer om hur fartygskonstruktionen klarar isen. Dvs hur tjocka plåtarna är, hur tätt spanten ligger osv.

För att ta ett exempel, HMS Trossö har iklass 1A (kan även vara 1A Super) det vill säga bland det högsta isklasserna. Men hon har bara ett maskineri på 3000 ryska hästar, iof ganska starka hästar. Hon bröt för övrigt 40-50cm obruten is förra vintern nere i Karlskrona utan större problem.

 

Så isklass är mer en "konstruktionsklassning" än isbrytarkapacitet.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Hur otroligt det än låter så verkar det faktiskt som om Oden har återvänt från Sydpolen. Enligt AIS-kartan så befinner hon sig just nu i norra delen av Bottenhavet ungefär i höjd med Sundsvall och med nordlig kurs. Kanske vi får se henne hjälpa till med isbrytningen däruppe i vinter i alla fall? Här är hennes senaste rutthistorik:

 

'ODEN' Dagliga fartygsangivelser

 

/Per

Share this post


Link to post
Share on other sites

Det verkade inte ha kommit någon klarhet i det här.

 

Isbrytare:

 

Bemannas numera av civil besättning.

 

HMS Thule

HMS Njord

HMS Tor

HMS Ale

HMS Atle

HMS Ymer

HMS Frej

HMS Oden

 

http://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_svenska_%C3%B6rlogsfartyg#Isbrytare

 

Av de första tre som du radar upp så skrotades Thule 1994, Njord såldes 2000 och går nu som kryssningsfartyg i Arktis och Antarktis under namnet M/S Polar Star, och Tor såldes 2000 och går som isbrytare i rysk tjänst (fortfarande under samma namn faktiskt, man kan se henne ibland på AIS:en). Jag vet inte om man kan säga som det står på wikipedia att Tor och Njord är systerfartyg, eftersom Njord är något längre och smalare än Tor. Halvsystrar kanske vore en bättre benämning. Dessutom så står det inget om att Thule användes som stabsfartyg i 4:e minkrigsflottiljen under sina sista aktiva år, men det vet jag att hon gjorde.

 

Vad gäller de övriga isbrytarna som du nämner och som fortfarande finns kvar och drivs civilt av Sjöfartsveket, så användes Atle-klassen ofta under sommarhalvåret som helikopterdepåfartyg när de var bemannade av Marinen (för att på så vis förlänga helikoptrarnas aktionstid i luften), men det var nog bara Ymer som möjligen kunde ta emot en Vertol-helikopter. Hon har nämligen en något större platta än sina bägge systrar. Även om man inte kunde landa med en Vertol på Atle och Frej så förhindrade detta naturligtvis inte att man kunde tanka en Vertol genom att bara sätta ner noshjulen på plattan och hovra med resten av helikoptern.

 

En fråga som jag tror ännu inte har besvarats vad gäller våra militära isbrytare är hur eldledningen till fartygsartilleriet var anordnad. Fanns det kanske riktstativ på de större isbrytarna, eller riktades varje 40/48 pjäsvis på samtliga isbrytare?

 

/Per

Edited by Perman

Share this post


Link to post
Share on other sites

Här finns bilder på Atle med två 40/48 :navy:

Atle kör hårt i isen

 

Edit: Eller är alla fyra ombord?

 

Edit2: Här syns väl alla fyra ombord på Frej:

Frej

Edited by 01/B3

Share this post


Link to post
Share on other sites

Trevliga bilder som visar hur pjäserna var placerade på isbrytarna av Atle-klassen (tror även senaste isbrytaren Oden var förberedd på liknande sätt med fyra pjäser, men har aldrig sett en bild på henne med bestyckning). Tyvärr inte optimalt placerade pga. överbyggnadens utseende, eftersom man trots fyra pjäser oftast bara skulle kunna sätta in två. Här hade fakttiskt de äldre och mindre Tor och Njord ett litet övertag, eftersom deras tre pjäser var placerade i långskeppslinjen vilket är att föredra.

 

/Per

Share this post


Link to post
Share on other sites

Njae, jag tycker att det verkar som att Tor och Njord endast hade en lvakan i långskeppslinjen. På bilderna är fyra kanoner inritade men i texten står:

Ursprungligen utrustades Tor, precis som hennes systerfartyg Njord, med fyra kanonplattformar, två på sidorna, en på överbyggnaden, strax under styrhytten, och en i fören, framför ankarspelet. Den sistnämnda togs emellertid bort, eftersom den skymde sikten.

Share this post


Link to post
Share on other sites

Njae, jag tycker att det verkar som att Tor och Njord endast hade en lvakan i långskeppslinjen. På bilderna är fyra kanoner inritade men i texten står:

Ursprungligen utrustades Tor, precis som hennes systerfartyg Njord, med fyra kanonplattformar, två på sidorna, en på överbyggnaden, strax under styrhytten, och en i fören, framför ankarspelet. Den sistnämnda togs emellertid bort, eftersom den skymde sikten.

 

Sorry, kom ihåg fel angående Njord och Tor. Visste inte att de hade fyra pjäser från början. Enligt Combat Fleets 1990/91 hade Njord 3 st "directors" (riktstativ?) för de tre 40 mm kanonerna. Hon kunde även ta ombord 50 minor.

 

/Per

Share this post


Link to post
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

Sign in to follow this  



  • Similar Content

    • By Perman
      Canada to Acquire Three Interim Icebreakers
       
      Dessa fartyg färdigställdes som ankarhanteringsfartyg på Nordsjön, men de har också en betydande sekundär isbrytarkapacitet. Fartygen hyrdes in av Sjöfartsverket som hjälpisbrytare i Östersjön under de kalla vintrarna 2009-11. Dock så räckte inte deras isbrytarkapacitet till i början av mars 2010 när flera fartyg och färjor satt fast i packisen i Ålands hav utanför Norrtälje. Då fick en av de stora stamisbrytarna komma ner från Bottenhavet och först ta loss hjälpisbrytaren och sedan de två färjorna som satt fast (Amorella och Finnfellow som även hade kolliderat lätt med varandra). Hjälpisbrytaren satt inte ohjälpligt fast i packisen men hade ändå fått ge upp försöken att ta loss färjorna. Detta trots att dessa fartyg alltså är utrustade både med ballasttankar för krängning liksom skrovspolning.
       
      Viking-klass
       
      /Per
×
×
  • Create New...