Jump to content

Stridskonst med svärd


Guest J-Star

Recommended Posts

Guest J-Star
Finns det någon förening i landet som sysslar med detta?

Det närmaste är nog i så fall SCA eller någon av medeltidsföreningarna som finns här och var.

 

/J

Link to comment
Share on other sites

Den riktigt intressanta frågan är ju då hur många av de där teknikerna (speciellt närkontakt-greppvarianterna ) som verkligen var utvecklade och användes på den tiden när longsvärd var lika state of the art för CQB som H&K UMP är idag...?

Link to comment
Share on other sites

Guest J-Star
Den riktigt intressanta frågan är ju då hur många av de där teknikerna (speciellt närkontakt-greppvarianterna ) som verkligen var utvecklade och användes på den tiden när longsvärd var lika state of the art för CQB som H&K UMP är idag...?

Det äldsta bevarade manuskriptet man känner till är Royal Armouries Ms. I.33 (läses "Ett trettiotre"). Man gissar att det är ifrån 1200-talet.

http://en.wikipedia.org/wiki/I.33

 

Det finns flera olika skolor och en av de största var den tyska, speciellt från 1300- till 1600-talet. Det finns många kända "fechtbücker" (fäktböcker).

http://en.wikipedia.org/wiki/Fechtbuch

 

Kända fäktmästare är exempelvis Liechtenauer, Peter von Danzig, Sigmund Ringeck med flera.

 

Så jo, detta var verkligen något som användes och inte bara något som ser bra ut på YouTube idag. :rolleyes:

 

/J

Link to comment
Share on other sites

Guest J-Star
Annars kan man ju även satsa på Kendo eller Iaido, om man nöjer sig med japanska "bambusvärd" (riktiga skarpslipade svärd kan dock användas i kata), det finns ett antal klubbar över hela landet.

 

http://www.budokampsport.se/kendo/

Tja, här var ju just grejen att titta på något annat är de traditionella östasiatiska martial arts. Västeuropa är inte precis känt för det här.

 

/J

Link to comment
Share on other sites

  • 2 months later...
Tja, här var ju just grejen att titta på något annat är de traditionella östasiatiska martial arts. Västeuropa är inte precis känt för det här.

 

/J

 

Hmmm...

Efter att ha sett första hälften av den första filmsnutt blev jag väldigt besviken: Exakt samma tekniker jag lärde mig till Ken-Jutsu... EXAKT!

Link to comment
Share on other sites

Tja, här var ju just grejen att titta på något annat är de traditionella östasiatiska martial arts. Västeuropa är inte precis känt för det här.

 

/J

 

Hmmm...

Efter att ha sett första hälften av den första filmsnutt blev jag väldigt besviken: Exakt samma tekniker jag lärde mig till Ken-Jutsu... EXAKT!

Tja... en nyfiken fråga blir ju då vad som kom först. Har den ena härmat den andra eller har de uppstått oberoende av varanadra utifrån universella svärdsfäktningstekniker som vem som helst i sinom tid kommer att upptäcka?

 

http://en.wikipedia.org/wiki/Kenjutsu

 

Enligt vad jag kan läsa där verkar Kenjutsu och europeisk fäktkonst ha utvecklats vid ungefär samma tidsperiod.

 

/J

Link to comment
Share on other sites

Rekommenderar ARMA istället för SCA. Nu är jag inte alls up to date på varken SCA eller ARMA men testa att kontakta någon av svenskarna som står med på http://www.thearma.org/Practice/partners.htm

 

Bra introduktionsartiken på ARMA: http://www.thearma.org/HEMA.htm

Link to comment
Share on other sites

Tja, här var ju just grejen att titta på något annat är de traditionella östasiatiska martial arts. Västeuropa är inte precis känt för det här.

 

/J

 

Hmmm...

Efter att ha sett första hälften av den första filmsnutt blev jag väldigt besviken: Exakt samma tekniker jag lärde mig till Ken-Jutsu... EXAKT!

Tja... en nyfiken fråga blir ju då vad som kom först. Har den ena härmat den andra eller har de uppstått oberoende av varanadra utifrån universella svärdsfäktningstekniker som vem som helst i sinom tid kommer att upptäcka?

 

http://en.wikipedia.org/wiki/Kenjutsu

 

Enligt vad jag kan läsa där verkar Kenjutsu och europeisk fäktkonst ha utvecklats vid ungefär samma tidsperiod.

 

/J

Helt rätt, fast avståndet mellan dessa två regioner av världen...?
Link to comment
Share on other sites

Sabrering är kanske det som menas?

 

Spekulation upphör från min sida.

Kan det vara så att Sabelering är den svenska översättningen av det engelska uttrycket sabering? Sabre (en) = Sabel (sv), eller?

 

/J

Link to comment
Share on other sites

  • 1 year later...

Egentligen toksent att svara på detta, men jag snubblade på denna tråd efter en sökning på sabel... :)

 

Jag tränar själv Historisk Europeisk Kampkonst (HEMA) som det kallas. Det inbegriper bl.a. fäktning (eg. Fechten = fight) med långsvärd, svärd & bucklare, Grosse Messer (STOR kniv), Dolk, lans, spjut och stav samt Ringen (Tysk medeltida brottning). För min del är det långsvärd och enhandare med bucklare som gäller för närvarande. Till detta räknas även bl.a. värja, sabel, pugilism och Bartitsu, även om de är mindre förgreningar.

 

Som tidigare nämnts så bygger detta tills största delen på tekniker beskrivna i manuskript skrivna av framför allt tyska och italienska fäktmästare frän 13-1500-talet. Därefter tar renässansen över, med rapirer, vilket så småningom ledde till dagens sportfäktning. Det finns mängder av manuskript bevarade av t.ex. Hanko Döbringer, Sigmund Ringeck, Paulus Hector Mair, Joachim Meyer och Hans Talhoffer. Samtliga bygger sina tekniker på den första kända fäktmästaren Johannes Liechtenauer. Teknikerna är mycket väl utvecklade för olika sammanhang, både för civilt och militärt bruk.

 

Personligen tycker jag att det är betydligt mer intressant att studera något som ligger närmre mig själv, kulturellt och historiskt sett. Det är också en till stor del bortglömd kampkonst som är fullt jämförbar med de asiatiska varianterna. Det ger en helt ny bild av vår historia, med allt vad det innebär med myter och romantisering OCH förminskande av de europeiska stridsteknikern.

 

Stridsteknikerna är mycket pragmatiska och samma grundprinciper löper över alla olika vapen. Den italienska skolan (Fiore) bygger till stor del på två steg; parering och därefter anfall. Den tyska bygger på en enstegsprincip; parerande hugg som attackerar samtidigt som det sätter motståndarens klinga åt sidan. Alla tekniker syftar till att skada och döda och det är i grunden inget system för nöjesfäktning (även om det i viss mån utövades som underhållning). Alla mål är tillåtna. Att attackera ögon och genitalier är ett "bra trick".

 

I Sverige finns ca 250 utövare, varav ca 80 är medlemmar i GHFS, som är min klubb.

 

Länkar för den som är intresserad:

 

www.shfs.se

www.ghfs.se

 

Och för skojs skull lägger jag med en länk med litet mysig medeltida dueltekniker från Mair:

 

Link to comment
Share on other sites

Har själv tränat en del dylikt på en lite lägre nivå. Har vart på vippen att börja på GHFS flera ggr, men det har än inte blivit av. Och det är helt klart rolig träning med mycket blåmärken som följd när man sparras i fullt tempo om än inte fullkontakt. ;)

 

Angående "brottningsbitarna" så var de utan tvekan en stor del av fäktningen, och de smala testikeldolkarna har även de en stor funktion när man ligger och krälar på marken, de kommer in även i den minsta rustningsglipa.

Link to comment
Share on other sites

Har själv tränat en del dylikt på en lite lägre nivå. Har vart på vippen att börja på GHFS flera ggr, men det har än inte blivit av. Och det är helt klart rolig träning med mycket blåmärken som följd när man sparras i fullt tempo om än inte fullkontakt. ;)

 

Angående "brottningsbitarna" så var de utan tvekan en stor del av fäktningen, och de smala testikeldolkarna har även de en stor funktion när man ligger och krälar på marken, de kommer in även i den minsta rustningsglipa.

 

Japp, det stämmer bra. Ringen är en av de absoluta tyngsta delarna i medeltida kampkonst, eftersom svärdsfäktningen lätt går över till brottning när distansen blir för kort.

 

 

Kom gärna till klubben en måndag eller torsdag och testa att träna med oss! Litet klipp från förra året ser du här:

 

Link to comment
Share on other sites

Archived

This topic is now archived and is closed to further replies.



×
×
  • Create New...