Jump to content

Krigar Prinsessan 070410 Du och jag = Vi


Recommended Posts

070410 vecka 1

Så kom dagen som jag fasat så mycket för, den dag då han skulle åka till Afghanistan. Jag var inte beredd, allt har varit så upp och ner. Det som inte borde hända hände. Vi träffades och blev förälskade i varandra cirka två månader före hans avresa. Jag kastades in i värld som var helt främmande för mig. Helt plötsligt var jag den där kvinnan i filmen vars man skulle bli inkallad och var tvungen att ge sig av, så kände jag mig. Det här var verkligen inget jag valt! Jag fick helt enkelt välja, avstå från kärleken eller acceptera hans val. Sanningen är ju att anledningen till varför jag tycker så mycket om honom är ju just för hans stora hjärta av att känna empati för andra människor. Vem är jag att säga att han skulle stanna hemma hos mig? Jag gjorde ett val och det var att stötta honom till 100 %. Förklarade att jag ville att han skulle åka, men att jag skulle sakna honom. Jag sa aldrig orden â€?stanna hemmaâ€?. Jag insåg tidigt att detta var ett noggrant övervägt val han gjort före jag kom in i bilden och jag är oerhört stolt över honom och alla hans kollegor.

 

Jag kastades in i en för mig annorlunda värld. Blev medbjuden på â€?anhörigträffâ€? och fick se lite av hans vardag. På informationsmötet var det flera oroliga föräldrar som ställde frågor så som â€?hur stor är risken att något kommer att hända min son?â€? eller â€?när kommer våroffensiven?â€?. Alla ville höra att deras barn som nu kallades â€?soldaterâ€? skulle komma välbehållna hem. Alla ville de ha någon slags försäkran om att allt skulle gå bra.

 

Det har varit svårt att få insikt i vad själva utbildningen har gått ut på. När jag frågat så har jag ofta fått diffusa svar eller â€?det kan jag inte gå in påâ€? och ibland har jag fått mer information än jag önskat veta. Det är rätt skönt att få vara i sin lilla bubbla och inte veta om alla risker och säkerhetsåtgärder.

 

Vårt förhållande har från början varit ett slags distansförhållande. Jag hade inte mycket att säga till om när vi skulle träffas eller höras per telefon. Han var tvungen att se efter i sitt schema och kolla med hans befäl om det var okej att avvika från Livgardet. Vissa kvällar var det Mässen som gällde, men andra var lediga...om inget oväntat dök upp. Det var helt enkelt väldigt svårt att planera saker ihop.

 

Vi har verkligen gjort allt för att lära känna varandra så mycket som möjligt. Vi fick på ett mycket tidigt stadium träffa varandras familjer. Vi har pratat om allt! Vi har nog båda känt oss osäkra på om förhållandet ska hålla dessa sju månader och för att ta reda på om vi har samma värderingar på saker och ting har ämnen som mål i livet, barn och familj dykt upp, något som man vanligtvis aldrig skulle ha pratat om i ett så tidigt skede i förhållandet.

 

Sanningen är att jag blev otroligt kär i denna man. Veckorna passerade och innan jag hann blinka så var avresedagen här. Han hade informerat mig att han skulle åka den 11 april, vilket jag ställt in mig på. Gissa om jag blev förvånad när han helt plötsligt ändrade sig och berättade att han skulle åka den 10:e i stället! Jag hade missförstått... avresedagen var den 10:e och de skulle rotera den 11:e. Så mycket termer som jag fått förklarat för mig under dessa veckor, kanske borde man skriva ett litet lexikon till oss som inte är så insatta?

 

Vi spenderade sista dagen före avresan tillsammans. Tanken var att han skulle åka till hotellet med sista bussen 22.00. Han valde att ringa hotellet och säga till att han blev sen så att de inte på något sätt skulle avboka hans sängplats. Då slank det ur mig â€?har du ett enkelrum eller delar du rum med någon?â€? Det visade sig att det var ett enkelrum. Vi tog bilen ut till hotellet och jag kände mig väldigt busig när jag sedan kröp ner i hotellsängen tillsammans med min Älskling. Jag hade inga planer på att missa en sista natt med min soldat. Vi pratade, kramades och kysstes mest hela natten och jag var otroligt glad att han fanns där när tårarna började falla ned längs min kind. Jag fick somna i hans trygga famn ännu en natt.

 

Jag vaknade med ett ryck vid femtiden på morgonen och tittade hastigt upp. Jo han låg kvar vid min sida och sov djupt. Jag väckte honom med en öm puss på kinden och han höll om mig den sista halvtimmen vi hade kvar tillsammans.

 

Jag åkte iväg till jobbet och han till Afghanistan!

 

Så nu sitter jag här hemma ensam och gissar att han är på flyget någonstans i världen. Har fått veta att det tar cirka ett dygn att ta sig dit. Han har informerat mig att han inte kommer att kunna ringa de närmsta dagarna, men jag hoppas på ett samtal snart.

 

Läs mer >>

Link to comment
Share on other sites

Archived

This topic is now archived and is closed to further replies.



×
×
  • Create New...