Jump to content

Är Svenska Förband bra på anfall pga historien?


Recommended Posts

Jag läste i en bok där man spekulerade om det fanns någon svensk stridstaktik och man kom i princip bara fram till att vi historiskt hade varit väldigt offensiva.

Nu var det ju länge sedan vi deltog i ett riktigt krig dock var ju stroidstaktiken på taktisk nivå under det kalla kriget förvånansvärt offensiv.

 

Tror ni att det finns någon historisk ådra som gör att vi har lättare att tänka oss en offensiv lösning än andra nationer, kunde Karl XII så kan väl jag typ!

Tjuvar man ett exempel så kan man ju se hur den forna rikskalvan slogs under vinterkriget där blev ju ryssarna rätt buyxis när finnarna inte förblev passiva.

Link to comment
Share on other sites

Jag läste i en bok där man spekulerade om det fanns någon svensk stridstaktik och man kom i princip bara fram till att vi historiskt hade varit väldigt offensiva.

Nu var det ju länge sedan vi deltog i ett riktigt krig dock var ju stroidstaktiken på taktisk nivå under det kalla kriget förvånansvärt offensiv.

 

Tror ni att det finns någon historisk ådra som gör att vi har lättare att tänka oss en offensiv lösning än andra nationer, kunde Karl XII så kan väl jag typ!

Tjuvar man ett exempel så kan man ju se hur den forna rikskalvan slogs under vinterkriget där blev ju ryssarna rätt buyxis när finnarna inte förblev passiva.

 

Det finns ett förband, särskilt en årgång, som var ostoppbara innan hjältarne spreds för vinden när freden infunnit sig;)

 

Så visst kan vi om vi vill, frågan är om vi gör det idag. Annat var det ju när folk blev tvingade ut i fält.

 

//DG

Link to comment
Share on other sites

Såg det på ett program för inte så längesedan. Kommer inte ihåg riktigt vilken tidsperiod det gällde men det var iaf under "stå i rakalinjer och skjuta mot varandra" eran. En svensk kung kom på taktiken att de svenska soldaterna skulle ställa sig på rad och gå emot fienden, trots skottsalvor mot dem, och sedan när de var tillräckligt nära så skulle de lägga an och skjuta. Tanken var att fiendens förluster skulle bli större då det var större chans att träffa på närmare avstånd och att fi skulle bli psykade och eventuellt fly ifall de såg att deras motståndare fortsatte gå mot dem även ifall deras"bröder" föll vid sidan.

Om detta bara var en tanke eller ifall det verkligen tillämpades vet jag inte men om jag inte missminner mig så uppstod denna idé under ett av våra många krig med danmark.

 

Ganska dassigt om man ingick i den styrkan. Dock så bör man ju fått ganska fet respekt om man överlevde.

Link to comment
Share on other sites

En svensk kung kom på taktiken att de svenska soldaterna skulle ställa sig på rad och gå emot fienden, trots skottsalvor mot dem, och sedan när de var tillräckligt nära så skulle de lägga an och skjuta. Tanken var att fiendens förluster skulle bli större då det var större chans att träffa på närmare avstånd och att fi skulle bli psykade och eventuellt fly ifall de såg att deras motståndare fortsatte gå mot dem även ifall deras"bröder" föll vid sidan.

Det låter som grunden i den karolinska stridstekniken. Tanken var att man skulle skjuta en gång, "när man ser vitögat på fienden", och sedan göra gå på marsch med blankvapen. Det fungerade bra med välövad trupp, men när det gick på röven så gick det på röven ordentligt... Taktiken utvecklades under Karl XI.

Link to comment
Share on other sites

Jag tror inte våra förband har någon historia att falla tillbaka på. Precis som du säger är det länge sedan vi var i krig, och ännu längre sedan vi faktiskt vann..

 

Att man under stormaktstiden låg på offensivt var mer en politisk fråga, vi tog oss till 30-åriga kriget, det kom inte till oss. Samma sak gäller att vår stridstaktik var att gå på. De förutsättningar som då fanns med snabbutbildade soldater och eldvapens dåliga prestanda, var saker som styrde det.

 

När vi faktiskt var offensiva var det inte något som förbanden hade med att göra, utan även det strategiska och politiska överväganden som idag ser annorlunda ut. Men det må vara hänt att vi kan räkna insatsförsvaret som en offensiv styrka eftersom meningen är att stoppa kriser innan de når hem hit.

Link to comment
Share on other sites

Att man under stormaktstiden låg på offensivt var mer en politisk fråga, vi tog oss till 30-åriga kriget, det kom inte till oss. Samma sak gäller att vår stridstaktik var att gå på. De förutsättningar som då fanns med snabbutbildade soldater och eldvapens dåliga prestanda, var saker som styrde det.

Fast den karolinska armén som gick ut i krig 1700 bestod inte av snabbutbildade soldater. Tvärtom var det en av Europas bäst övade krigsmakter som drog i fält. Den mycket offensiva stridstekniken berodde nog mer på insikten om att man oftast skulle vara underlägsen numerärt. Att då försöka nöta ner motståndaren med utdragna elddueller skulle inte vara en framkomlig väg, utan det gällde att snabbt fälla avgörandet. Men eldvapnens dåliga prestanda var en av de saker som gjorde denna teknik möjlig, det är riktigt.

Link to comment
Share on other sites

I Befäl i Fält från 1968 beskrivs den svenske soldaten som en bättre anfalls- än försvarskrigare. Å andra sidan baseras den beskrivningen i huvudsak på frivilliga i Finland och Kongo, vilka kanske kan antas ha varit mer initiativlystna än den genomsnittlige svenske beväringen.

 

Annars beskrivs ju ofta sovjetsoldater i tyska krigsskildringar som mycket uthålliga i defensiven. I ljuset av den mycket offensiva sovjetiska taktiken under efterkrigstiden är det möjligen lite underligt.

Link to comment
Share on other sites

I Befäl i Fält från 1968 beskrivs den svenske soldaten som en bättre anfalls- än försvarskrigare. Å andra sidan baseras den beskrivningen i huvudsak på frivilliga i Finland och Kongo, vilka kanske kan antas ha varit mer initiativlystna än den genomsnittlige svenske beväringen.

Frågan är om detta också var ett önsketänkande? Ett slags "visst har Ivan mycket stridsvagnar och annat, men vi har i alla fall soldater som vill anfalla"?

Link to comment
Share on other sites

Annars beskrivs ju ofta sovjetsoldater i tyska krigsskildringar som mycket uthålliga i defensiven.

 

Kan ju också vara så att många av dem var vana vid de förhållanderna (förutom sjkutandet då alltså). Dvs att de hade det lika smutsigt, slitsamt och uttröttande hemma och i deras civila yrken som i militären. Dessutom så ska det krävas ca fem ggr så många för att anfalla än att försvara. (Hörde det i något faktaprogram, om det stämmer vet jag ej men det bör väl vara ganska rimligt(?)).

Link to comment
Share on other sites

Dessutom så ska det krävas ca fem ggr så många för att anfalla än att försvara. (Hörde det i något faktaprogram, om det stämmer vet jag ej men det bör väl vara ganska rimligt(?)).

Den klassiska tumregeln är att det krävs ett förhållande på 3:1 mellan anfallare och försvarare för att ett anfall ska ha en rimlig chans att lyckas.

Link to comment
Share on other sites

Dessutom så ska det krävas ca fem ggr så många för att anfalla än att försvara. (Hörde det i något faktaprogram, om det stämmer vet jag ej men det bör väl vara ganska rimligt(?)).

Den klassiska tumregeln är att det krävs ett förhållande på 3:1 mellan anfallare och försvarare för att ett anfall ska ha en rimlig chans att lyckas.

 

Stämmer verkligen detdär med dagens stridsteknik? Ett välplanerat och överaskande anfall mot en numerärt överlägsen (inom rimliga gränser, vi ska kanske inte dra in SAS uppvisning under falklandsdispyten) men oförberedd fiende torde vara det omvända.

Link to comment
Share on other sites

Jag tror inte våra förband har någon historia att falla tillbaka på. Precis som du säger är det länge sedan vi var i krig, och ännu längre sedan vi faktiskt vann..

Jaha, vi vann vårt senaste krig så att det var ännu längre sedan vi faktiskt vann är helt fel. Våra fyra sista krig var alla segrar faktiskt. Sedan vad gäller att vi har en offensiv vilja i Sverige så är det definitivt så att det som planerades under kalla kriget var tydligt offensivare och mer anfallsvilligt än vad man skulle kunna kalla normalt i andra länder.

 

Av det jag sett så verkar en normal svensk mer villig till full attack än män från andra länder. Men det är ju inget vetenskapligt belagt direkt, bara en känsla. Jag har sett det i sporter bland annat, mer vilja att offra sig och mer vilja att vara värst. Ingen aning vad det kan bero på. Möjligen ser man det också när vi super, ju dummare, vildare och redlösare man uppför sig dessto roligare har man haft och dessto roligare fest-prisse anses man vara.

 

Det har ju varit allmännt kännt över världen ända sedan vikingatiden att vi har lätt att bli berserk. Kanske vi bara försöker leva upp till det ryktet eller också ligger det nånstans i oss att ha närmare till ohämmad attack, vem vet.

Edited by Pal
Link to comment
Share on other sites

*****************RADERAT********************

 

 

Jag påminner vad topicen heter

Är Svenska Förband bra på anfall pga historien?

 

Inte "vad Twintip tror om den Svenska folksjälen"

 

 

Fortsätt

 

/R116

 

Tjf Moderator

Link to comment
Share on other sites

Stämmer verkligen detdär med dagens stridsteknik? Ett välplanerat och överaskande anfall mot en numerärt överlägsen (inom rimliga gränser, vi ska kanske inte dra in SAS uppvisning under falklandsdispyten) men oförberedd fiende torde vara det omvända.

Jag skrev ju "klassisk". :sleep:

 

Men skämt åsido, den regeln torde avse en situation där bägge sidor är hyfsat förberedda och överraskning inte spelar någon större roll. Även om man totalt sett är underlägsen numerärt så är det klokt att sträva efter lokal överlägsenhet.

Link to comment
Share on other sites

Jag läste i en bok där man spekulerade om det fanns någon svensk stridstaktik och man kom i princip bara fram till att vi historiskt hade varit väldigt offensiva.

Nu var det ju länge sedan vi deltog i ett riktigt krig dock var ju stroidstaktiken på taktisk nivå under det kalla kriget förvånansvärt offensiv.

Jag vet att våran taktik var offensiv under 2VK, våran planering rättare sagt kansk, upplys gärna oss oupplsta om de offensiva tankar som fanns i Sverige. Jag har fått intrycket att taktiken i stort va att gräva ner sig så mycket som möjlgt? Hur som helst en intressant frågeställning! Edited by Hedin
Link to comment
Share on other sites

Att komma dragande med nationaltypiska karaktärsdrag är ju bara löjligt. "Negrer har rytmen i blodet..."

 

I ett tidigare inlägg beskrevs svensk kalla-krigettaktik som offensiv jämfört med andra staters. Kan möjligen bero på att andra dragit lärdomar vid Verdun, Somme, andra världskrigets östfront etc. Sån't kan lugna ner de flesta organisationer som har vett att föra lärdomar vidare genom åren.

 

Västallierad taktik under andra världskrigets slutår brukar kallas småfeg, långsam, överförsiktig. Men den sparade egna liv i ett läge då man visste att man ändå skulle vinna i det långa loppet. Atombomberna släpptes på japanerna för att slippa blodiga markstrider etc.

 

Rusa fram mot kulspruteställningar... nej tack. Det har redan visats att det inte fungerar, jag behöver inte prova! Klart att hemvärnet skall ha schysst artilleristöd. Vart tog tieåenhalvorna vägen?

Link to comment
Share on other sites

Det här har ingenting med Negrer att göra!

 

Det fennomen som skulle kunna existera vore en anda som har gått i arv på olika militära institutioner där anfall har betraktats som ett helt naturligt sätt att läsa uppgifter på. Det skulle ligga mer på det subtila planet ungefär som om man ska slå igenom en tegelsten med handen om man inte reflekterar över att man kan slå sönder handen mot tegelstenen om man gör fel så har man lättare att ta till sig tekniken och lyckats på första försöket.

 

Eller ett mera vardaglit exempel, man spelar ett dataspel och helt plötsligt säger en kompis att något hopp är jättesvårt men man har inte tänkt på det tidigare. Vipps! så blir det mycket svårare.

Link to comment
Share on other sites

Dessutom så ska det krävas ca fem ggr så många för att anfalla än att försvara. (Hörde det i något faktaprogram, om det stämmer vet jag ej men det bör väl vara ganska rimligt(?)).

Den klassiska tumregeln är att det krävs ett förhållande på 3:1 mellan anfallare och försvarare för att ett anfall ska ha en rimlig chans att lyckas.

 

Stämmer verkligen detdär med dagens stridsteknik? Ett välplanerat och överaskande anfall mot en numerärt överlägsen (inom rimliga gränser, vi ska kanske inte dra in SAS uppvisning under falklandsdispyten) men oförberedd fiende torde vara det omvända.

 

 

Förlåt för OT!

 

Ja, det stämmer avskräckande mycket - det finns en anledning till varför man gärna använder indirekt eld istället för att skicka in gubbar på marken!

Som exempel berättade ett befäl en gång för mig hur dom hade posterat EN ksp58 med skytt samt laddare på ett tak för att försvara huset som dom använde som sovplats.

Denna enda kspsk lyckades pricka ner två hela plutoner innan anfallet avbröts :P

 

Så JA, minst 3:1 om man ska kämpa på marken!

Helst 50:1 eller fler :P

Link to comment
Share on other sites

Dessutom så ska det krävas ca fem ggr så många för att anfalla än att försvara. (Hörde det i något faktaprogram, om det stämmer vet jag ej men det bör väl vara ganska rimligt(?)).

Den klassiska tumregeln är att det krävs ett förhållande på 3:1 mellan anfallare och försvarare för att ett anfall ska ha en rimlig chans att lyckas.

 

Stämmer verkligen detdär med dagens stridsteknik? Ett välplanerat och överaskande anfall mot en numerärt överlägsen (inom rimliga gränser, vi ska kanske inte dra in SAS uppvisning under falklandsdispyten) men oförberedd fiende torde vara det omvända.

 

 

Förlåt för OT!

 

Ja, det stämmer avskräckande mycket - det finns en anledning till varför man gärna använder indirekt eld istället för att skicka in gubbar på marken!

Som exempel berättade ett befäl en gång för mig hur dom hade posterat EN ksp58 med skytt samt laddare på ett tak för att försvara huset som dom använde som sovplats.

Denna enda kspsk lyckades pricka ner två hela plutoner innan anfallet avbröts :P

 

Så JA, minst 3:1 om man ska kämpa på marken!

Helst 50:1 eller fler :P

 

Som sagt, KD803 påminde om att det gällde KLASSISK krigsföring.

Att det finns 2 dåligt utbildade plutoner som inte lärt sig hur ett anfall ska gå till är inte så "avskräckande" utan tyder snarare på att utvecklingen gått framåt på vissa ställen men inte överallt.

 

Självklart ska man sträva efter att vara nummerärt överlägsen, men hellre en taktisk/underättelse/utrustningsmässig och utbildningsmässigt överlägsenhet om du frågar mig. OBS, funkade inget vidare under Karolinernas tid, men utvecklingen har gått framåt lite sedan dess.

Link to comment
Share on other sites

Självklart ska man sträva efter att vara nummerärt överlägsen, men hellre en taktisk/underättelse/utrustningsmässig och utbildningsmässigt överlägsenhet om du frågar mig.

Som någon skrivit här på forumet: Kraftsamling är inte samma sak som folksamling.

Link to comment
Share on other sites

ja det flesta för väl veta att det är bäst att vara taktiskt, utrustat och utbildat överlägset än att bara vara numerärt överlägsen, för att isf vore det självmord att skicka ner soldater på utlandsmissioner eftersom fi är oftast fler där då?...

 

för att återgå till tråden så skulle jag tro att svenska förband är bra på anfall, och det mkt pga historien...

 

även om allting utvecklas så är det många förband som har "gener" från till flera hundra år bakåt... och alla vet hur det är med grundlagar, de är mkt svåra att ändra på, så är det nog på regementens inställningar också.....

 

är lite trött så inlägget kanske blev lite grötigt och oförståeligt, men om man anstränger sig bör man förstå...

Link to comment
Share on other sites

även om allting utvecklas så är det många förband som har "gener" från till flera hundra år bakåt... och alla vet hur det är med grundlagar, de är mkt svåra att ändra på, så är det nog på regementens inställningar också.....

Det här resonemanget får du nog utveckla... för det är milt sagt luddigt, och jag håller inte med alls. Jag skulle snarare säga att det är en kulturell sak, och sådant kan ju ändras ganska snabbt med införandet av nya doktriner och dylikt, tror iallafall jag.

 

Jag menar inte att svenska förband inte skulle vara förhållandevis bra på att anfalla, för det har jag faktiskt ingen aning om. Men jag har rejält svårt att tänka mig att situationen för ett antal hundra år sedan skulle direkt ha påverkat hur pass bra de är på detta idag.

Link to comment
Share on other sites

Nej det tror jag inte.

 

Jag tror de flesta förband i alla länder övar mest på anfall därför att det är svårast, bäst för moralen när det lyckas och nödvändigt för seger.

 

Försvarsstrid innebär i de flesta fall en mängd motanfall, ingen kan gräva ned sig och stanna där, ingen kan retirera tills fienden försvagats och slutar slåss.

Link to comment
Share on other sites

Jag tror inte våra förband har någon historia att falla tillbaka på. Precis som du säger är det länge sedan vi var i krig, och ännu längre sedan vi faktiskt vann..

Jaha, vi vann vårt senaste krig så att det var ännu längre sedan vi faktiskt vann är helt fel. Våra fyra sista krig var alla segrar faktiskt. Sedan vad gäller att vi har en offensiv vilja i Sverige så är det definitivt så att det som planerades under kalla kriget var tydligt offensivare och mer anfallsvilligt än vad man skulle kunna kalla normalt i andra länder.

 

Av det jag sett så verkar en normal svensk mer villig till full attack än män från andra länder. Men det är ju inget vetenskapligt belagt direkt, bara en känsla. Jag har sett det i sporter bland annat, mer vilja att offra sig och mer vilja att vara värst. Ingen aning vad det kan bero på. Möjligen ser man det också när vi super, ju dummare, vildare och redlösare man uppför sig dessto roligare har man haft och dessto roligare fest-prisse anses man vara.

 

Det har ju varit allmännt kännt över världen ända sedan vikingatiden att vi har lätt att bli berserk. Kanske vi bara försöker leva upp till det ryktet eller också ligger det nånstans i oss att ha närmare till ohämmad attack, vem vet.

 

Vikingatid? Svenskar mer villiga till "full attack" än män från andra länder?

Även om nu vikingarna var så vildsinta tror jag knappast att det har någon betydelse när man stöter på fienden med skarp ammunition. Tror man har lite svårt att relatera till sina â€?blodtörstigaâ€? anfäder och deras beteende i såna lägen..

Du använder idrott som ett exempel, när såg du en svensk landskamp i fotboll sist? Brukar inte vi fegspela? 4 spelare i backlinjen? Om vi ska kolla efter viljan att vara värst och offervilja kan man kolla på den italienska fotbollsspelaren Gatuso. Galenblicken på den killen :rockon:

 

Jag har ingen aning om svenska förband har varit offensiva eller defensiva, men tycker debatten här börjar bli ganska skum, fast "full attack" låter ju ganska ballt.. Eller? :D

Edited by ViktorC
Link to comment
Share on other sites

Vikingatid? Svenskar mer villiga till "full attack" än män från andra länder?

Även om nu vikingarna var så vildsinta tror jag knappast att det har någon betydelse när man stöter på fienden med skarp ammunition. Tror man har lite svårt att relatera till sina â€?blodtörstigaâ€? anfäder och deras beteende i såna lägen..

Du använder idrott som ett exempel, när såg du en svensk landskamp i fotboll sist? Brukar inte vi fegspela? 4 spelare i backlinjen? Om vi ska kolla efter viljan att vara värst och offervilja kan man kolla på den italienska fotbollsspelaren Gatuso. Galenblicken på den killen :happy:

 

Jag har ingen aning om svenska förband har varit offensiva eller defensiva, men tycker debatten här börjar bli ganska skum, fast "full attack" låter ju ganska ballt.. Eller? :/

 

Den militära taktiken med berserkers, skrämde fienden på vikingatiden. Att en krigare anfaller helt utan att verka bry sig om sin egen säkerhet är mycket skämmande och demoralisierande för fienden. Det kanske var där det började om det nu är en rent kulturell tradition, vilket det det tilll stor del säkert är. Det är väl som med supandet, vår stil när vi dricker är ju helt annorlunda än relativt nära europeiska grannar, det vet ju alla. Och det lär ju knappast vara genetiskt. Och om en sån dryckes-tradition lyckas hålla sig vid liv så tycker inte jag det är svårt att förstå hur en militär applikation på samma tema skulle kunna överleva genom regementens historia och kår-anda.

 

Vi är produkter av våran omgivning och vi agerar alltid med tanke på vår plats i en social grupp, och jo det gör vi även när vi står mot skarp ammunition om du nu inte trodde det. Nästan alla militär verksamhet bygger på det faktiskt. Vi dricker på vårt sätt på grund av vår kultur och tradition, vi slåss på ett viss sätt på grund av vår kultur och tradition, jag tycker inte det vore konstigt alls.

 

 

http://en.wikipedia.org/wiki/Berserker

Edited by Pal
Link to comment
Share on other sites

Vikingatid? Svenskar mer villiga till "full attack" än män från andra länder?

Även om nu vikingarna var så vildsinta tror jag knappast att det har någon betydelse när man stöter på fienden med skarp ammunition. Tror man har lite svårt att relatera till sina â€?blodtörstigaâ€? anfäder och deras beteende i såna lägen..

Du använder idrott som ett exempel, när såg du en svensk landskamp i fotboll sist? Brukar inte vi fegspela? 4 spelare i backlinjen? Om vi ska kolla efter viljan att vara värst och offervilja kan man kolla på den italienska fotbollsspelaren Gatuso. Galenblicken på den killen :happy:

 

Jag har ingen aning om svenska förband har varit offensiva eller defensiva, men tycker debatten här börjar bli ganska skum, fast "full attack" låter ju ganska ballt.. Eller? :/

 

Den militära taktiken med berserkers, skrämde fienden på vikingatiden. Att en krigare anfaller helt utan att verka bry sig om sin egen säkerhet är mycket skämmande och demoralisierande för fienden. Det kanske var där det började om det nu är en rent kulturell tradition, vilket det det tilll stor del säkert är. Det är väl som med supandet, vår stil när vi dricker är ju helt annorlunda än relativt nära europeiska grannar, det vet ju alla. Och det lär ju knappast vara genetiskt. Och om en sån dryckes-tradition lyckas hålla sig vid liv så tycker inte jag det är svårt att förstå hur en militär applikation på samma tema skulle kunna överleva genom regementens historia och kår-anda.

 

Vi är produkter av våran omgivning och vi agerar alltid med tanke på vår plats i en social grupp, och jo det gör vi även när vi står mot skarp ammunition om du nu inte trodde det. Nästan alla militär verksamhet bygger på det faktiskt. Vi dricker på vårt sätt på grund av vår kultur och tradition, vi slåss på ett viss sätt på grund av vår kultur och tradition, jag tycker inte det vore konstigt alls.

 

 

http://en.wikipedia.org/wiki/Berserker

 

Tycker inte att man kan jämföra dryckeskultur och mentalitet i strid. En ganska grundläggande skillnad: man kan lätt förlora livet genom att anfalla en fiende, hur vild man än verkar, och att dö under fylleslag, hur episka de än må vara är ganska sällsynt. Alltså har en tradition, som visserligen skiljer sig från andras, lättare att överleva eftersom de som utövar den inte stryker med i lika stor grad som de som utövar anfallsstrid.. Sen är väl den folkliga förankringen lite bredare för drickande än bärsäksbeteende i strid..

 

Att vi är produkter av vår omgivning håller jag med om, men att den omgivningen skulle bära spår av vikingar på bärsäkagång tror jag inte.

 

Börjar bli of topicvarning

Edited by ViktorC
Link to comment
Share on other sites

med tanke på vårt numeriska underläge mot de flesta fiender så vore det allra dummaste vi kan göra att gräva ner oss och slåss, vi måste köra bakom fiendens linjer taktik för att ens köpa lite tid....

 

det tror jag är största anledningen till våra offensiva tankar under kalla kriget....

 

sedan det där om att vi "fegar" i vårt fotbollslandslag har inte med spelarnas inställning att göra, det är vår "käraste" lagerbäcks fel....

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.



×
×
  • Create New...