Jump to content

Skyddsvaktsskolan del 2, Hemvärnstidningen 2/2007


Recommended Posts

Då kom del två och jag kan bara tacksamt notera att de har nått fram till 3 § i Förordning (1992:98) om användande av skjutvapen vid vakttjänst inom Försvarsmakten.

 

Men sedan noterar jag hur man tar till 13 § SkyL för att gripa någon som skjutit en hemvärnssoldat/skyddsvakt. 13 § SkyL ger endast stöd för gripande på anhållandeskäl för brotten spioneri och sabotage (samt förberedelse/försök) till dessa brott.

 

Rätt lagstöd är envarsgripande (RB 24 kap 7 §) för brottet mord (försök).

 

BrB

3 kap. Om brott mot liv och hälsa

 

1 § Den som berövar annan livet, dömes för mord till fängelse i tio år

eller på livstid.

...

11 § För försök eller förberedelse till mord, dråp, barnadråp

eller sådan misshandel som ej är ringa, så ock för stämpling till mord,

dråp eller grov misshandel eller underlåtenhet att avslöja sådant

brott dömes till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas. Lag (1991:679).

 

RB=Rättegångsbalken

BrB=Brottsbalken

 

Mj Disaster

Link to comment
Share on other sites

hej,

(Undran, skall vi ha en tråd för varje avsnitt i Skyddsvaktskolan, det finns redan en tråd om avsnitt 1 ?)

 

men det kan ju vara pedagogisk kanske så...

 

delade initialt uppfattningen att hänvisningen till 13 § skyddslagen är lite djärv, dvs.

att tolka beskjutningen av vakten som sabotage. Min fösta spontan uppfattning var "va f...n"

 

Fast som potentiell försvarsadvokat för skyddsvakten om han skjuter (man är ju inte bara MÖP) skulle jag hävda

att detta med beskjutning är ett exempel på sabotage och att stöd i kommentar

till brottbalk faktiskt finnes. Genom beskjutningen hindras allvarligt användningen av flygplatsen med våldsmedel

och detta kan konstituera sabotage. (Glöm inte att det skjutits tidigare också i exemplet)

 

Som alltid vill man flika in ett litet men, (det är ju det som för diskussionen vidare)

envarsgripande i sig saktionerar inte eldgivning.

Förordning om användande av skjutvapen vid vakttjänst inom Försvarsmakten stadgar i 3 §

att det (i detta fall) är den som enligt PL 10 och 29 §§ skall genomföra

en tjänsteåtgärd som kan använda skjutvapen.

Vapenanvändning vid envarsgripande kräver alltså att gripandet också är en tjänsteåtgärd

med stöd i lag.

Och om då inte 13 § skyddslagen är tillämplig återstår det tillfälliga omhändertagandet, kanske då tveksamt att skjuta alls...

Link to comment
Share on other sites

Som alltid vill man flika in ett litet men, (det är ju det som för diskussionen vidare) envarsgripande i sig saktionerar inte eldgivning.

Förordning om användande av skjutvapen vid vakttjänst inom Försvarsmakten stadgar i 3 §

att det (i detta fall) är den som enligt PL 10 och 29 §§ skall genomföra

en tjänsteåtgärd som kan använda skjutvapen.

Vapenanvändning vid envarsgripande kräver alltså att gripandet också är en tjänsteåtgärd

med stöd i lag.

Och om då inte 13 § skyddslagen är tillämplig återstår det tillfälliga omhändertagandet, kanske då tveksamt att skjuta alls...

Nja, njo... Varför menar du att PL10 inte är tillämpbar? Skyddsvakten inte bara hotas med (dödligt) våld (vilket skulle räcka bara det) utan även utsätt för det!? Om vakten fredligt tänker utföra tjänsteåtgärden att omhänderta skytten och möts med en kulkärve så hamnar man raskt på nödvärn. Det är således snarare 2 § i Förordningen om brukande av skjutvapen i FM... som gäller nödvärn, än 3 §. Men, bedöms det som nödvändigt för att kunna utföra bevakningsuppgiften att omhänderta skyttarna och dessa sätter sig till motvärn genom att skjuta mot vakterna då menar jag att 3 § ändå sparkar in och även då är det ok att att använda skjutvapen enligt "förordningen", dvs går det inte att "ta bort problemet" på något annat sätt än att skjuta tillbaka så är det ok att skjuta. Det tredje alternativet är ju helt enkelt envarsgripande för mordförsök och enligt nödvärnsrätten så är det väl inte helt uppåt väggarna att använda samma mått av våld som man själv mötts med.

 

Vag jag menar med mitt svammel är att om vakten tänker göra ett envarsgripande så har han/hon stöd i PL10 att använda våld enligt proportionalitetsprincipen, dvs skjuta tillbaka. Är det nödvändigt för att lösa bevakningsuppgiften att omhänderta skytten så har vakten först stöd av "förordningen användade av skjutvapen..." 3 § då det nog svårligen går att omhänderta någon som skjuter på dig genom att bara be snällt och då återigen PL10. Kort sagt, det är väldigt dumt att skjuta mot vakter av ett skyddsobjekt för jag vill mena att dessa mer ofta än sällan har på fötterna att skjuta tillbaka.

Link to comment
Share on other sites

hej,

(Undran, skall vi ha en tråd för varje avsnitt i Skyddsvaktskolan, det finns redan en tråd om avsnitt 1 ?)

 

men det kan ju vara pedagogisk kanske så...

 

delade initialt uppfattningen att hänvisningen till 13 § skyddslagen är lite djärv, dvs.

att tolka beskjutningen av vakten som sabotage. Min fösta spontan uppfattning var "va f...n"

 

Fast som potentiell försvarsadvokat för skyddsvakten om han skjuter (man är ju inte bara MÖP) skulle jag hävda

att detta med beskjutning är ett exempel på sabotage och att stöd i kommentar

till brottbalk faktiskt finnes. Genom beskjutningen hindras allvarligt användningen av flygplatsen med våldsmedel

och detta kan konstituera sabotage. (Glöm inte att det skjutits tidigare också i exemplet)

 

Som alltid vill man flika in ett litet men, (det är ju det som för diskussionen vidare)

envarsgripande i sig saktionerar inte eldgivning.

Förordning om användande av skjutvapen vid vakttjänst inom Försvarsmakten stadgar i 3 §

att det (i detta fall) är den som enligt PL 10 och 29 §§ skall genomföra

en tjänsteåtgärd som kan använda skjutvapen.

Vapenanvändning vid envarsgripande kräver alltså att gripandet också är en tjänsteåtgärd

med stöd i lag.

Och om då inte 13 § skyddslagen är tillämplig återstår det tillfälliga omhändertagandet, kanske då tveksamt att skjuta alls...

 

Hur tänker du nu?

 

Sabotage omfattar inte mord/mordförsök!

 

Förordning (1992:98) om användande av skjutvapen vid vakttjänst inom Försvarsmakten

...

3 § Den som enligt 24 kap. 2 § brottsbalken eller enligt 10 och

29 §§ polislagen (1984:387) får använda våld för att genomföra

en tjänsteåtgärd får därvid använda skjutvapen, om det är

oundgängligen nödvändigt med hänsyn till åtgärdens vikt.

-----------

Polislagen (1984:387)

10 § En polisman får, i den mån andra medel är otillräckliga

och det med hänsyn till omständigheterna är försvarligt,

använda våld för att genomföra en tjänsteåtgärd, om

...

2. någon som skall häktas, anhållas eller annars med laga stöd

berövas friheten försöker undkomma eller polismannen annars

möts av motstånd när han skall verkställa ett sådant

frihetsberövande,

...

29 § Vad som föreskrivs i 10 § första stycket 1, 2 och 4 gäller även

sådan vaktpost eller annan som vid försvarsmakten tjänstgör för

bevakning eller för att upprätthålla ordning...

 

-------------

"Annars med laga stöd berövas friheten" omfattar bl.a. envarsgripande (24 kap 7 § RB). Vapenanvändning är inte bara kopplad till lagstöd i SkyL, utan tjänsteåtgärder inom ramen för bevakning eller ordningshållning (ex.vis även VaktB FFS 1996:10). Sedan skall vi inte glömma "om det är oundgängligen nödvändigt med hänsyn till åtgärdens vikt".

 

Lagstöd finns - allvarligt brott - oundgängligen nödvändigt. Kriterier uppfyllda!

 

Anledning till att jag inte går in på nödvärnsdelen är att jag tolkat att den direkta nödvärnssituationen är överspelad.

 

Mj Disaster

Link to comment
Share on other sites

MJ Disatser,

 

jo jag tänker så här angående varför 13 § skyddslagen kanske inte var så tokig som man spontant först tyckte.

 

(och håller mig då till sabotaget, del 2 var mer ett utkast för fortsatt diskussion, och efterföljande svar är

inget jag oponerar emot värst mycket, ganska enig, faktiskt lovar :) .)

 

Sabotage enligt brottsbalken 13 kap 4 § innebär att om någon förstör eller skadar egendom, som har

avsevärd betydelse för rikets försvar, folkförsörjning, rättsskipning eller förvaltning eller för

uprätthållande av allmän ordning och säkerhet i riket det är sabotage. Det är väl är det vi vanligen tänker på

när vi hör ordet sabotage.

Men fortsätter man i samma paragraf framgår att sabotage är också om man "genom annan åtgärd allvarligt

stör eller hindrar användningen av sådan egendom". Undantaget här är blockad och strejk och lockout.

Att genom våldsamma eller svikliga medel hindra andra från att

arbeta kan falla under paragrafen. (Karnov 2006/07:II kommentar till Brottsbalken.) I detta fall hade skott riktats mot området

och vaktchefen hade bedömt detta som att man försökte hindra verksamheten med lastning/lossning. Att sedan vakten

drabbas kan ses som en fortsättning av detta.

 

Juristens hänvisning till 13 § skyddslagen i svaret var alltså inte så tokig som man kunde tycka från början och en invändning som

inte behöver skämmas för sig, vilket inte utesluter en god andrahandsgrund i enlighet

med Ditt m.fl. om nu domstolen skulle vara negativt inställd eller för att ha både livrem och hängslen.

 

(Allmänt "Tips från coachen": domstolar hatar nödvärn, ta alltid det i sista hand då alla andra utvägar släckts)

Link to comment
Share on other sites

Jag köper själva resonemanget om sabotage - men det känns lite långsökt när en mer uppenbar brottslighet finns att ta fasta på (mordförsök/försök till grov misshandel/framkallande av fara/misstänkt vapenbrott).

 

Både i del 1 och 2 är utgångsläget att man inte skyltat upp objektet. Om angriparen inte är medveten om objektsstatusen så skriver även Göran Olsson att "Om möjligt ska skyddsvakten innan tvångsmedel vidtas, och senast när tvångsmedel vidtas, upplysa om att området utgör skyddsobjekt enligt skyddslagen." Underrättelseplikten inskränker sig till att informera om att området är skyddsklassat.

 

Väljer man istället att agera mot brott enligt brottsbalken kan man även agera med stöd i VaktB, vilket underlättar då man inte behöver involvera sig i en juridisk diskussion med en motpart som beskjuter en.

 

Vi får väl båda medge att en vaktchef som antingen är så insatt i kommentarer till BrB, eller läser in dessa i en skarp situation känns något orealistisk:-).

 

Mvh Mj Disaster

Edited by major disaster
Link to comment
Share on other sites

  • 5 weeks later...

Ang. Rättigheter

 

 

Envar får ingripa mot brott som lägst ger fängelse på straffskalan. Enklast lära sig bötesbrotten, då vet man vilka som är fängelsebrott (resten)

 

Olaga Intrång/Olaga kvarstannande

Hemfridsbrott

Förargelseväckande beteende

Förolämpning

Förtal

Åverkan

 

Vidare är medhjälp till brott med lägst fängelse på straffskalan att likställa med brottet i sig. Dvs har du rätt att gripa någon som hjälpt till att stjäla en bil även om personen inte rört bilen rent fysiskt.

 

Nödvärnsrätten ger dig rätt att använda ej uppenbart oförsvarligt våld för att: Avvärja pågående eller överhängande brottsligt angrepp på person el. egendom, Återta stöldgods på bar gärning, Hindra den som olovligen intränger i rum, hus, gård, fartyg[/b]och Avlägsna den som olovligen inträngt i ett rum, hus, gård eller fartyg

 

Du har ex. rätt med stöd av nödvärnsrätten att kroppsligen avlägsna någon som tar sig in i ditt hem utan tillstånd, du har dock inte rätt att gripa personen på dessa grunder. Skulle den däremot börja bruka våld mot dig har vi genast ett brott som heter misshandel. Misshandel är ett fängelsebrott, nu har du rätt att gripa individen för misshandel. I och med du har rätt att gripa får du rätt till PL10 (Lånat kapitel ur Polislagen som låter dig använda försvarligt våld för att gripa en våldsam person). Detta öppnar också upp för lagabefogenhet som ger dig rätt använda försvarligt våld för att hålla kvar gripen person.

 

Däremot ska man komma ihåg att man inte har rätt att avlägsna en person som ex uppehåller sig i butiken du jobbar i och efter stängning stillsamt och lugnt helt enkelt vägrar att gå. Nödvärnsrätten gäller inte här. Denne person gör sig nämligen skyldig till Olaga intrång genom olovligt kvarstannande, detta är ett bötesbrott. Hade personen däremot försökt intränga (olaga intrång +bar gärning) i butiken efter stängning, då hade du kunnat hindra detta med nödvärnsrätten (hindra den som olovligen försöker intränga i rum, hus, hem eller fartyg.) Det är nämligen endast i hem du har rätt att avlägsna en person som kommit in på lovlig väg men sedan på uppmaning vägrar att gå.

 

Man har som envar även rätt att agera i Nöd. Det ger dig rätt att begå brott för att avvärja fara för liv, hälsa eller egendom. Du får använda ej oförsvarligt våld för detta.

 

 

Allt detta är dock RÄTTIGHETER, inte skyldigheter.

Edited by Fu Pedersen
Link to comment
Share on other sites

Envar får ingripa mot brott som lägst ger fängelse på straffskalan. Enklast lära sig bötesbrotten, då vet man vilka som är fängelsebrott (resten)

 

Olaga Intrång/Olaga kvarstannande

Hemfridsbrott

Förargelseväckande beteende

Förolämpning

Förtal

Åverkan

 

Jag har några frågor angående brotten ovan och vilka åtgärder man får vidta mot dessa.

 

* Vid Olaga Intrång/Olaga kvarstannande och Hemfridsbrott får man väl avvisa/avlägsna personen i fråga? Vilken nivå av våldsanvändning är i så fall acceptabel?

 

* Var går gränsen mellan Förolämpning/Förtal och Ofredande?

 

* Var går gränsen mellan Åverkan och Skadegörelse?

Link to comment
Share on other sites

Envar får ingripa mot brott som lägst ger fängelse på straffskalan. Enklast lära sig bötesbrotten, då vet man vilka som är fängelsebrott (resten)

 

Olaga Intrång/Olaga kvarstannande

Hemfridsbrott

Förargelseväckande beteende

Förolämpning

Förtal

Åverkan

 

Jag har några frågor angående brotten ovan och vilka åtgärder man får vidta mot dessa.

 

* Vid Olaga Intrång/Olaga kvarstannande och Hemfridsbrott får man väl avvisa/avlägsna personen i fråga? Vilken nivå av våldsanvändning är i så fall acceptabel?

 

* Var går gränsen mellan Förolämpning/Förtal och Ofredande?

 

* Var går gränsen mellan Åverkan och Skadegörelse?

 

1; Du får använda nödvärn, alltså våld som är "icke uppenbart oförsvarligt".

 

2; Generellt kan man säga att förolämpning/förtal är verbalt och riktat mot "dig", typ sprida rykten osv. Medan ofredande är att "handgripligen antasta", föra en massa oljud, skjuta, kasta sten. Dom är väl egentligen heller inte "jämförbara" då dom ligger under olika kapitel i BrB och förolämpning/förtal ligger ej heller under allmänt åtal.

 

3; Enligt BrB kap 12, §1 så: "Den som förstör eller skadar egendom, fast eller lös, till men för annans rätt därtill, döms för skadegörelse till böter eller fängelse i högst ett år." Sen kommer det undantag i §2, om skadegörelsen anses ringa så ska det dömas för Åverkan. §2 lyder: "Är brott som i 1 § sägs med hänsyn till skadans obetydlighet och övriga omständigheter vid brottet att anse som ringa, skall för åverkan dömas till böter.

Den som i skog eller mark olovligen tager växande träd eller gräs eller, av växande träd, ris, gren, näver, bark, löv, bast, ollon, nötter eller kåda eller ock vindfälle, sten, grus, torv eller annat sådant, som ej är berett till bruk, dömes för åverkan, om brottet med hänsyn till det tillgripnas värde och övriga omständigheter är att anse som ringa." Jag har blivit lärd att alltid gripa för skadegörelse, sen är det upp Polis/Åklagare/Tingsrätt att bedöma om det ska anses som ringa.

 

Fk_Satan

Har ställt dessa tre inlägg som osynliga, söker nu plats för dessa tre OT inlägg.

Link to comment
Share on other sites

Envar får ingripa mot brott som lägst ger fängelse på straffskalan. Enklast lära sig bötesbrotten, då vet man vilka som är fängelsebrott (resten)

 

Olaga Intrång/Olaga kvarstannande

Hemfridsbrott

Förargelseväckande beteende

Förolämpning

Förtal

Åverkan

 

Jag har några frågor angående brotten ovan och vilka åtgärder man får vidta mot dessa.

 

* Vid Olaga Intrång/Olaga kvarstannande och Hemfridsbrott får man väl avvisa/avlägsna personen i fråga? Vilken nivå av våldsanvändning är i så fall acceptabel?

 

* Var går gränsen mellan Förolämpning/Förtal och Ofredande?

 

* Var går gränsen mellan Åverkan och Skadegörelse?

 

Ändringar i brottsbalken

(Proposition 1993/94:130)

Nummer i NJA II 1994:15

Sid 432

”Som tredje nödvärnssituation upptas att någon söker hindra någon att olovligen tränga in i rum, hus, gård eller fartyg. Fallet svarar mot bestämmelsen i 4 kap. 6 § första stycket BrB, som stadgar att som hemfridsbrott skall anses att olovligen intränga där annan har sin bostad vare sig det är frågan om rum, hus, gård eller fartyg.”

 

”6 §

Den som olovligen intränger eller kvarstannar där annan har

sin bostad, vare sig det är rum, hus, gård eller fartyg, dömes för

hemfridsbrott till böter.

 

Intränger eller kvarstannar någon eljest obehörigen i kontor,

fabrik, annan byggnad eller fartyg, på upplagsplats eller på annat dylikt

ställe, dömes för olaga intrång till böter.

 

Är brott som i första eller andra stycket sägs grovt, dömes till

fängelse i högst två år.”

 

Skilj mellan hemfridsbrott (som är kopplat till nödvärn, BrB 24:1) och olaga intrång (som inte är kopplat till nödvärn).

 

Mj Disaster

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.



×
×
  • Create New...