Upphovsrätt, Byline (delad tråd)

[LeadHead]

Angående byline så är det en stor synd att bara ange någon form av organisation, t.ex. Combat Camera eller Försvarsmakten. Detta har tyvärr blivit väldigt vanligt på sistone, även på de stora tidningarna som faktiskt borde ha koll på rutinerna. Svenska Fotografers Förbund ondgjorde sig över detta i något nummer av deras medlemstidning.

 

Det är upphovsmannen, alltså den fysiska personen bakom verket som ska anges, även om någon har avtalat sig till "fullständiga rättigheter" eller liknande till bilden.

 

Jag tipsar om 3 § URL:

 

3 § Då exemplar av ett verk framställes eller verket göres tillgängligt för allmänheten, skall upphovsmannen angivas i den omfattning och på det sätt god sed kräver.

 

Ett verk må icke ändras så, att upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart kränkes; ej heller må verket göras tillgängligt för allmänheten i sådan form eller i sådant sammanhang som är på angivet sätt kränkande för upphovsmannen.

 

Sin rätt enligt denna paragraf kan upphovsmannen med bindande verkan eftergiva endast såvitt angår en till art och omfattning begränsad användning av verket.

 

Tredje stycket är speciellt intressant. Det innebär att man som fotograf inte med bindande verkan kan avtala med en bildbyrå eller arbetsgivare (t.ex. FM) om att ens namn generellt inte behöver anges vid publicering.

 

Sen kan jag tänka mig att det finns lägen i Combat Camera-sammanhang, där man inte vill skylta med fotografens namn av rena säkerhetsskäl (om vederbörande t.ex. har varit på plats för att dokumentera någon känslig operation), men det är en annan sak, speciellt som det i så fall sker i upphovsmannens eget intresse.

[Kimster]

Diskussionen är uppe men för CC's del så avtalar man bort (med kontrakt) ALL rätt inkl. den individuella rätten till FM. Namnet kan komma att finnas med ibland kanske, men man kan inte kräva det.

 

@tinhead

Ja allt sånt kommer fyllas i i IPTC det är mer eller mindre lika viktigt att skriva bildtext och nykel ord som att ta själva bilden, det är iaf den attityden vi utbildar nu, även till andra som t.ex. PIO, Informatörer, infoass och annat folk som kommer i kontakt med kamera i tjänsten.

[tinhead]

Angående byline så är det en stor synd att bara ange någon form av organisation, t.ex. Combat Camera eller Försvarsmakten. Detta har tyvärr blivit väldigt vanligt på sistone, även på de stora tidningarna som faktiskt borde ha koll på rutinerna. Svenska Fotografers Förbund ondgjorde sig över detta i något nummer av deras medlemstidning.

 

Det är upphovsmannen, alltså den fysiska personen bakom verket som ska anges, även om någon har avtalat sig till "fullständiga rättigheter" eller liknande till bilden.

 

Tredje stycket är speciellt intressant. Det innebär att man som fotograf inte med bindande verkan kan avtala med en bildbyrå eller arbetsgivare (t.ex. FM) om att ens namn generellt inte behöver anges vid publicering.

 

Sen kan jag tänka mig att det finns lägen i Combat Camera-sammanhang, där man inte vill skylta med fotografens namn av rena säkerhetsskäl (om vederbörande t.ex. har varit på plats för att dokumentera någon känslig operation), men det är en annan sak, speciellt som det i så fall sker i upphovsmannens eget intresse.

Lite "off-topic" men jag ser gjärna att firmanamnet syns med.. Det ger lite "reklamplats" om man har sin egna lilla firma.

 

Kan även ge en positiv effekt och legitimering av bilden i sammanhang såsom det Combat Camera avbildar.

[LeadHead]

Diskussionen är uppe men för CC's del så avtalar man bort (med kontrakt) ALL rätt inkl. den individuella rätten till FM. Namnet kan komma att finnas med ibland kanske, men man kan inte kräva det.

 

Läs mitt inlägg en gång till.

 

3 § upphovsrättslagen är genom sin formulering delvis indispositiv, dvs. den går inte att avtala bort annat än för en till art och omfattning begränsad användning. Alltså knappast i ett anställningsavtal eller motsvarande och inte för all obestämd produktion under anställningen.

 

Däremot kan man säkert avtala om att ens namn inte behöver anges när en viss bild ska tryckas upp som en gigantisk poster till nästa års "Nordic Battlecamp".

 

 

Jag citerar prop. 1960:17:

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1960 s 72

 

(...)

 

Kommittén har jämväl upptagit frågan om eftergift av den ideella rätten. Denna fråga kan bli aktuell i olika lagen. Särskilt kan spörsmål uppkomma huruvida en mer eller mindre generell överlåtelse av upphovsrätt skall kunna innefatta avstående även av den ideella rätten, så att förvärvaren skall äga att använda verket utan att namnge upphovsmannen och i godtyckligt andrad form. Det kan även tankas att upphovsmannen direkt förklarar sig avstå från den ideella rätten. Kommittén har ansett att dylika generella eftergifter icke bör äga verkan; om eftergiften endast gäller en till art och omfattning begränsad användning av verket, t.ex. en viss upplaga eller en viss filminspelning, skall den emellertid vara giltig.

Kommitténs ståndpunkt att man sålunda i princip bör frånkänna eftergift rättsverkan har mött gensaga hos några remissinstanser, som ansett att full avtalsfrihet hör erkännas på området. För egen del vill jag emellertid ansluta mig till kommitténs uppfattning. Vid en generell eftergift saknar upphovsmannen i regel möjlighet att överblicka i vilka olika sammanhang verket kan komma att utnyttjas och eftergiften kan därför få helt oberäkneliga följder för honom. I princip bör därför ett avstående av detta slag vara ogiltigt. Principen bör gälla i fråga om alla slags verk; anledning att undantaga vissa grupper synes icke föreligga. I enlighet med vad kommittén anfört bör det emellertid vara möjligt att efterge rätten, då det gäller en mera begränsad användning. Begränsningen bör härvid, såsom kommittén föreslagit, hänföra sig både till arten av den åsyftade användningen och

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1960 s 73

 

till omfattningen därav; det torde icke vara lämpligt att, såsom i ett remissyttrande förordats, medge att eftergift kan ske så snart användningen blivit bestämt angiven. Stadgandet bör därför utformas i enlighet med kommitténs förslag.

[Kimster]

Läs mitt inlägg en gång till.

Onödigt, jag har inte missat ditt inlägg ok?

Jag svarade bara för saken och hur det juridiskt är sagt idag. Detta är inget jag kan stå och försvara eller påstå då jag inte är den som kommit med idéen eller beslutat om något eller ens medverkat i diskussionen.

 

Vad jag sen tycker är en annan sak.

Vad jag inte ser i dina "citat" är några skallkrav utan läser bara "bör" vet inte hur det fungerar regelmässigt då ...så vart vill du komma? Vad är ditt argument för att man måste få ha sitt namn med.

Man kommer forfarande få ha bilderna man tagit till sitt personliga bruk om det inte är säkerhetsklassade bilder. Detta är ju inget specefikt bara för CC utan så gäller ju alla fotografer inom FM eller om man fått uppgiften att fota, lika självklart som att alla bilder (icke hemliga) man tar iom FM är allmänna handlingar.

[GC1]

Diskussionen är uppe men för CC's del så avtalar man bort (med kontrakt) ALL rätt inkl. den individuella rätten till FM. Namnet kan komma att finnas med ibland kanske, men man kan inte kräva det.

 

Läs mitt inlägg en gång till.

 

3 § upphovsrättslagen är genom sin formulering delvis indispositiv, dvs. den går inte att avtala bort annat än för en till art och omfattning begränsad användning. Alltså knappast i ett anställningsavtal eller motsvarande och inte för all obestämd produktion under anställningen.

 

Däremot kan man säkert avtala om att ens namn inte behöver anges när en viss bild ska tryckas upp som en gigantisk poster till nästa års "Nordic Battlecamp".

 

 

Jag citerar prop. 1960:17:

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1960 s 72

 

(...)

 

Kommittén har jämväl upptagit frågan om eftergift av den ideella rätten. Denna fråga kan bli aktuell i olika lagen. Särskilt kan spörsmål uppkomma huruvida en mer eller mindre generell överlåtelse av upphovsrätt skall kunna innefatta avstående även av den ideella rätten, så att förvärvaren skall äga att använda verket utan att namnge upphovsmannen och i godtyckligt andrad form. Det kan även tankas att upphovsmannen direkt förklarar sig avstå från den ideella rätten. Kommittén har ansett att dylika generella eftergifter icke bör äga verkan; om eftergiften endast gäller en till art och omfattning begränsad användning av verket, t.ex. en viss upplaga eller en viss filminspelning, skall den emellertid vara giltig.

Kommitténs ståndpunkt att man sålunda i princip bör frånkänna eftergift rättsverkan har mött gensaga hos några remissinstanser, som ansett att full avtalsfrihet hör erkännas på området. För egen del vill jag emellertid ansluta mig till kommitténs uppfattning. Vid en generell eftergift saknar upphovsmannen i regel möjlighet att överblicka i vilka olika sammanhang verket kan komma att utnyttjas och eftergiften kan därför få helt oberäkneliga följder för honom. I princip bör därför ett avstående av detta slag vara ogiltigt. Principen bör gälla i fråga om alla slags verk; anledning att undantaga vissa grupper synes icke föreligga. I enlighet med vad kommittén anfört bör det emellertid vara möjligt att efterge rätten, då det gäller en mera begränsad användning. Begränsningen bör härvid, såsom kommittén föreslagit, hänföra sig både till arten av den åsyftade användningen och

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1960 s 73

 

till omfattningen därav; det torde icke vara lämpligt att, såsom i ett remissyttrande förordats, medge att eftergift kan ske så snart användningen blivit bestämt angiven. Stadgandet bör därför utformas i enlighet med kommitténs förslag.

Betyder dethär, enligt dig, att de bilder som en basse laddar hem från en UAV på K3 är hans enligt upphovsrätten?

 

Eller att de filmer som tas vid STAövningar har själva kameramannen som upphovsrättsinnehavare och inte det förband som beordrat honom att filma tex en stridssekvens?

[FNYXA]

Innebär detta också att man någonstans inom FM kan leta bilder som Stabs fotografen tog tex i Sinai på 70 talet... Och om så fallet var vänder man sig då ???

[Kimster]

Ja, fast inte hos Försvarsmakten utan Krigsarkivet. Där finns samlas alla bilder som tas. http://www.ra.se/kra/

[LeadHead]

Läs mitt inlägg en gång till.

Onödigt, jag har inte missat ditt inlägg ok?

Jag svarade bara för saken och hur det juridiskt är sagt idag. Detta är inget jag kan stå och försvara eller påstå då jag inte är den som kommit med idéen eller beslutat om något eller ens medverkat i diskussionen.

 

Vad jag sen tycker är en annan sak.

Vad jag inte ser i dina "citat" är några skallkrav utan läser bara "bör" vet inte hur det fungerar regelmässigt då ...så vart vill du komma? Vad är ditt argument för att man måste få ha sitt namn med.

 

Förlåt, jag borde kanske ha varit mer pedagogisk. Jag är själv något av en upphovsrättsnörd (speciellt när det gäller fotorelaterade frågor) och glömmer ibland att såna här saker verkligen inte alltid är uppenbara...

 

Upphovsrätten fungerar som en exklusiv ensamrätt (med vissa inskränkningar enligt 2 kap. URL, t.ex. privat bruk) som tillkommer upphovsmannen i den mån rättigheten inte helt (se dock 3 §) eller delvis upplåtes till någon annan. (27 § stadgar att "upphovsrätt må, med den begränsning som följer av vad i 3 § sägs,

helt eller delvis överlåtas" så det hänger liksom ihop, tack för det lagstiftaren!)

 

Man kan sammanfatta det hela som att ett förfogande (exemplarframställning eller tillgängliggörande för allmänheten, se 2 § URL) över någon annnas verk som inte täcks av någon "överlåtelse" (i lagens mening, dvs. upplåtelseavtal, "medgivanden" till publicering, licensavtal och allt vad de kan kallas) innebär ett intrång i upphovsmannens eller upphovsrättsinnehavarens ensamrätt, vilket kan beivras genom ersättningskrav samt, vid grovt oaktsamma eller uppsåtliga fall även åtalas.

 

Tänk er in i sitationen när en fotograf har ingått ett avtal om att hans eller hennes namn aldrig behöver anges vid publicering, samtidigt som den ideella rätten enligt 3 § (bl.a. namnangivelse) bara kan efterges för en begränsad omfattning så som jag har försökt förklara i tidigare inlägg. Vad detta innebär är att den som publicerar bilderna (i vårt fall FM) har en ogiltig avtalsklausul som enda "stöd" för en åtgärd som bryter mot namnangivelserätten i 3 §. Följden torde bli att upphovsmannen kan begära ersättning för intrånget.

 

Man kan dra en parallell till konsumentlagstiftningen. I viss mån är det fråga om motsvarande skydd för den presumerat svagare parten. - Även om du som konsument skriver under ett avtal om att en säljare inte behöver ta något som helst ansvar för fel på varan så kan du ändå reklamera med sedvanliga påföljder (avhjälpande, omleverans, etc). I båda fallen är det fråga om en inskränkning i avtalsfriheten, till fördel för den ena (normalt svagare) parten.

 

Sen finns det i och för sig ingenting som hindrar att man som upphovsman kan ingå ett sånt här avtal för att sedan vara foglig och acceptera det. Poängen är dels att FM riskerar att åka på en massa skadestånd till och dels att FM i egenskap av gigantisk statlig arbetsgivare, med (relativt) höga förväntningar på redligt beteende från allmänheten, inte bör förleda sina anställda om vilka rättigheter de har.

[Kimster]

Ok, så juristerna inom FM(!) har då tolkat allt fel om de påstår att det går att avtala bort?

[GC1]

Läs mitt inlägg en gång till.

Onödigt, jag har inte missat ditt inlägg ok?

Jag svarade bara för saken och hur det juridiskt är sagt idag. Detta är inget jag kan stå och försvara eller påstå då jag inte är den som kommit med idéen eller beslutat om något eller ens medverkat i diskussionen.

 

Vad jag sen tycker är en annan sak.

Vad jag inte ser i dina "citat" är några skallkrav utan läser bara "bör" vet inte hur det fungerar regelmässigt då ...så vart vill du komma? Vad är ditt argument för att man måste få ha sitt namn med.

 

Förlåt, jag borde kanske ha varit mer pedagogisk. Jag är själv något av en upphovsrättsnörd (speciellt när det gäller fotorelaterade frågor) och glömmer ibland att såna här saker verkligen inte alltid är uppenbara...

 

Upphovsrätten fungerar som en exklusiv ensamrätt (med vissa inskränkningar enligt 2 kap. URL, t.ex. privat bruk) som tillkommer upphovsmannen i den mån rättigheten inte helt (se dock 3 §) eller delvis upplåtes till någon annan. (27 § stadgar att "upphovsrätt må, med den begränsning som följer av vad i 3 § sägs,

helt eller delvis överlåtas" så det hänger liksom ihop, tack för det lagstiftaren!)

 

Man kan sammanfatta det hela som att ett förfogande (exemplarframställning eller tillgängliggörande för allmänheten, se 2 § URL) över någon annnas verk som inte täcks av någon "överlåtelse" (i lagens mening, dvs. upplåtelseavtal, "medgivanden" till publicering, licensavtal och allt vad de kan kallas) innebär ett intrång i upphovsmannens eller upphovsrättsinnehavarens ensamrätt, vilket kan beivras genom ersättningskrav samt, vid grovt oaktsamma eller uppsåtliga fall även åtalas.

 

Tänk er in i sitationen när en fotograf har ingått ett avtal om att hans eller hennes namn aldrig behöver anges vid publicering, samtidigt som den ideella rätten enligt 3 § (bl.a. namnangivelse) bara kan efterges för en begränsad omfattning så som jag har försökt förklara i tidigare inlägg. Vad detta innebär är att den som publicerar bilderna (i vårt fall FM) har en ogiltig avtalsklausul som enda "stöd" för en åtgärd som bryter mot namnangivelserätten i 3 §. Följden torde bli att upphovsmannen kan begära ersättning för intrånget.

 

Man kan dra en parallell till konsumentlagstiftningen. I viss mån är det fråga om motsvarande skydd för den presumerat svagare parten. - Även om du som konsument skriver under ett avtal om att en säljare inte behöver ta något som helst ansvar för fel på varan så kan du ändå reklamera med sedvanliga påföljder (avhjälpande, omleverans, etc). I båda fallen är det fråga om en inskränkning i avtalsfriheten, till fördel för den ena (normalt svagare) parten.

 

Sen finns det i och för sig ingenting som hindrar att man som upphovsman kan ingå ett sånt här avtal för att sedan vara foglig och acceptera det. Poängen är dels att FM riskerar att åka på en massa skadestånd till och dels att FM i egenskap av gigantisk statlig arbetsgivare, med (relativt) höga förväntningar på redligt beteende från allmänheten, inte bör förleda sina anställda om vilka rättigheter de har.

Betyder det här att när man avtalar bort arbetstidslagen och LAS vid utlandstjänt så går det att i efterhand påstå att "javisst jag skrev på men nu vill jag i efterhand stryka bort de här styckena och ha ersättning för ditt o datt"?

[102:an]

Betyder det här att när man avtalar bort arbetstidslagen och LAS vid utlandstjänt så går det att i efterhand påstå att "javisst jag skrev på men nu vill jag i efterhand stryka bort de här styckena och ha ersättning för ditt o datt"?

 

Nej. Det betyder det inte.

 

ATL och LAS är i stora delar dispositiva lagar. Det innebär att man genom kollektivavtal kan förhandla bort vissa regler. Det finns i början av respektive lag en paragraf som reglerar vilka delar av lagarna som får förhandlas bort och under vilka förutsättningar. Det här är normalt inom all arbetsrättslig lagstiftning.

 

Om det finns ett kollektivavtal är båda parter (arbetsgivare och arbetstagare) bundna av detta. Det innebär att man som enskild individ inte kan skaffa sig egna förmånder/regler hur som helst. Det måste i så fall vara tillåtet enligt kollektivavtalet. Det går inte heller att i efterhand komma på att man ångrar sig. I så fall får man säga upp sin anställning och lämna den aktuella arbetsgivaren. Om man nu inte väljer att gå den långa och i många fall krångliga vägen genom att försöka påverka sin fackliga organisation att förhandla om kollektivavtalet.

 

Man är bunden till kollektivavtalet även om man inte är fackligt ansluten. Under förutsättning att ens arbete normalt är reglerat i kollektivavtal hos den aktuella arbetsgivaren.

[Ukko Lode]

Ok, så juristerna inom FM(!) har då tolkat allt fel om de påstår att det går att avtala bort?

Utan att veta någonting om sakkunskaperna hos FM:s jurister... Men, bara för att det är en jurist som tolkar bestämmelser behöver det inte betyda att det är "rätt". Det kan vara så att vedebörande är ute och cyklar pga att han/hon helt enkelt inte har på fötterna. Jag tycker inte heller att man ska förbise att myndigheten har ett egetintresse för en viss tolkning. Huruvida tolkningen är "rätt" eller "fel" är kanske inte är lika viktig för myndigheten som att tolkningen "fungerar". Om tolkningen är korrekt eller ej avgörs först i ett domutslag. Har FM kunnat agera så som man önskat utan att någon stämt dem så har de ju ändå uppnått sina mål. Nu påstår jag inte att myndighetsjurister i allmänhet är skumraskfigurer. Dock ska de ju stödja verksamheten och inte vara djävulens advokater. Då är det rimligt att gärna tendera att luta sig mot rättsfall som stödjer en agenda och förkastar domar från annat än högsta instans.

[2105]

Angående byline så är det en stor synd att bara ange någon form av organisation, t.ex. Combat Camera eller Försvarsmakten. Detta har tyvärr blivit väldigt vanligt på sistone, även på de stora tidningarna som faktiskt borde ha koll på rutinerna. Svenska Fotografers Förbund ondgjorde sig över detta i något nummer av deras medlemstidning.

 

Det är upphovsmannen, alltså den fysiska personen bakom verket som ska anges, även om någon har avtalat sig till "fullständiga rättigheter" eller liknande till bilden.

 

Jag tipsar om 3 § URL:

 

3 § Då exemplar av ett verk framställes eller verket göres tillgängligt för allmänheten, skall upphovsmannen angivas i den omfattning och på det sätt god sed kräver.

 

Ett verk må icke ändras så, att upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart kränkes; ej heller må verket göras tillgängligt för allmänheten i sådan form eller i sådant sammanhang som är på angivet sätt kränkande för upphovsmannen.

 

Sin rätt enligt denna paragraf kan upphovsmannen med bindande verkan eftergiva endast såvitt angår en till art och omfattning begränsad användning av verket.

 

Tredje stycket är speciellt intressant. Det innebär att man som fotograf inte med bindande verkan kan avtala med en bildbyrå eller arbetsgivare (t.ex. FM) om att ens namn generellt inte behöver anges vid publicering.

 

Sen kan jag tänka mig att det finns lägen i Combat Camera-sammanhang, där man inte vill skylta med fotografens namn av rena säkerhetsskäl (om vederbörande t.ex. har varit på plats för att dokumentera någon känslig operation), men det är en annan sak, speciellt som det i så fall sker i upphovsmannens eget intresse.

 

Upphovsrättslagen är faktiskt lite luddig. Å ena sidan säger §3 att upphovsmannen skall anges då ett verk görs tillgängligt för allmänheten. Vad som menas med upphovsman preciseras i §7. Å andra sidan säger §7 även att om upphovsmannen EJ anges på rekommenderat sätt då verket publiceras, har utgivaren alt. förläggaren rätt att företräda upphovsmannen tills denne anges (t ex i en senare publicering).

 

Med stöd av §7 skulle det alltså vara möjligt att publicera foton utan att upphovsmannen anges. FM skulle då inte ha upphovsrätten till bilderna, men de representerar upphovsmannen i upphovsrättsfrågor. I upphovsrättslagen finns inget hinder för att ett sådant arrangemang regleras i ett avtal.

[Kimster]

Ok, så juristerna inom FM(!) har då tolkat allt fel om de påstår att det går att avtala bort?

Utan att veta någonting om sakkunskaperna hos FM:s jurister... Men, bara för att det är en jurist som tolkar bestämmelser behöver det inte betyda att det är "rätt". Det kan vara så att vedebörande är ute och cyklar pga att han/hon helt enkelt inte har på fötterna. Jag tycker inte heller att man ska förbise att myndigheten har ett egetintresse för en viss tolkning. Huruvida tolkningen är "rätt" eller "fel" är kanske inte är lika viktig för myndigheten som att tolkningen "fungerar". Om tolkningen är korrekt eller ej avgörs först i ett domutslag. Har FM kunnat agera så som man önskat utan att någon stämt dem så har de ju ändå uppnått sina mål. Nu påstår jag inte att myndighetsjurister i allmänhet är skumraskfigurer. Dock ska de ju stödja verksamheten och inte vara djävulens advokater. Då är det rimligt att gärna tendera att luta sig mot rättsfall som stödjer en agenda och förkastar domar från annat än högsta instans.

 

Jag tar inte någon större ställning till vad som är rätt och vem som vet, men i min värld låter det som självmord att påstå nått som kanske inte stämmer av en myndighet, det är något man inte har råd att hamna i domstol för tror jag. Jag finner det smått osannolikt att man medvetet skulle vilja "gå" runt systemet då risken för upptäckt är för stor.

 

Sen är "lagarna" suddiga som sagt och jag tror det inte finns en tydlig regel som säger svart och vitt.

 

...nu verkar vi hamna offtopic mer o mer, om denna debatt fortsätter kommer jag dela tråden.

[LeadHead]

Jag läser 7 § som att det handlar om rätten för en utgivare eller förläggare att t.ex. företräda en anonym författare gentemot andra som begår intrång i dennes rätt. Det är alltså fråga om en sorts legitimationsregel, så att t.ex. utgivaren av de här på SoldF.com så populära "Operation Garbo"-böckerna, kan företräda "Harry Winter" utan att den eller de personer som ligger bakom pseudonymen måste träda fram och avslöja sin identitet. Man ska alltså inte komma undan bara genom att säga, "men det är ju Harry Winter och inte du som har skrivit den här boken".

 

7 § Såsom upphovsman anses, där ej annat visas, den vars namn eller ock allmänt kända pseudonym eller signatur på sedvanligt sätt utsättes på exemplar av verket eller angives då detta göres tillgängligt för allmänheten.

 

Är ett verk utgivet utan att upphovsmannen är angiven såsom i första stycket sägs, äger utgivaren, om sådan är nämnd, och eljest förläggaren företräda upphovsmannen, till dess denne blivit angiven på ny upplaga eller genom anmälan i justitiedepartementet.

 

Den kursiverade formuleringen innebär ju att om det på annat sätt är känt vem upphovsmannen är, så är det givetvis inte utgivaren som företräder upphovsmannen (hur bevisning om detta ska föras är en annan fråga, men tanken är väl att CC ska hålla koll på vem som har tagit de enskilda bilderna).

 

 

Ok, så juristerna inom FM(!) har då tolkat allt fel om de påstår att det går att avtala bort?

 

Enligt min bedömning, ja. Eller jag skulle kanske gissa att de inte har tolkat det alls utan snarare förbisett problemet. Stora ord från en jur. stud. med tre års studier bakom sig, men samtidigt har jag läst den immaterialrätt som ingår i programmet och jag har följt ämnet aktivt under hela den tid jag har varit såväl foto- som juridikintresserad. Även myndigheter gör fel ibland (jag frestas att skriva "ofta" men det vore faktiskt lite orättvist) och det här är nog ett typexempel på en sån grej som man lätt kan missa.

 

Jag måste dock, som varje god jurist , reservera mig för att jag kanske inte har hela bilden. Jag är inte helt säker på de exakta följderna och hur det fungerar i praktiken. 99% klart är det dock att inget medgivande i världen (nåja, Sverige) med bindande verkan kan befria den som ska använda ett upphovsrättsligt skyddat verk från skyldigheten att ange upphovsmannen, annat än vad gäller en till art och omfattning begränsad användning.

[2105]

Jag läser 7 § som att det handlar om rätten för en utgivare eller förläggare att t.ex. företräda en anonym författare gentemot andra som begår intrång i dennes rätt. Det är alltså fråga om en sorts legitimationsregel, så att t.ex. utgivaren av de här på SoldF.com så populära "Operation Garbo"-böckerna, kan företräda "Harry Winter" utan att den eller de personer som ligger bakom pseudonymen måste träda fram och avslöja sin identitet. Man ska alltså inte komma undan bara genom att säga, "men det är ju Harry Winter och inte du som har skrivit den här boken".

 

Hur du, jag eller någon annan på forumet tolkar §7 är ovesäntligt. Faktum kvarstår, §7:2 kan tolkas så som jag föreslog i mitt förra inlägg.

 

Pseudonymen "Harry Winter" faller för övrigt klockrent in under §7:1, och kan således inte representeras av förlag/utgivare.

 

 

...nu verkar vi hamna offtopic mer o mer, om denna debatt fortsätter kommer jag dela tråden.

Gärna för mig. Detta är ett intressant ämne som förtjänar en egen tråd.

[Kimster]

Ämnet delat från CC tråden i SoldInt.

/BlåGul

[Knekt]

Ok, så juristerna inom FM(!) har då tolkat allt fel om de påstår att det går att avtala bort?

 

Ja.

 

Det är faktiskt så, enligt vad jag lärt mig när jag läste upphovsrätt. Den ideella rätten till en bild, själva upphovsmannaskapet, kan aldrig avtalas bort. Hur man än vrider och vänder på det så är det ju "fotograf Nisse Nilsson" som tagit bilden, och inte "enheten Combat Camera" och det är just det den ideella rätten handlar om.

 

Den ekonomiska rätten, dvs rätten att förfoga över verket, kan däremot avtalas bort, säljas, bytas mot en krokig spik eller vad man nu känner för.

 

Frågan är varför FM velat försöka avtala bort den ideella rätten. Vad är syftet, mer än att göra bildhanteringen enklare när myndigheten inte vill behöva bry sig om vem som tagit vilken bild?! Det kostar ju inte precis något extra att lägga till fotografens namn i en byline (men vill det sig illa kan det bli ett kostsamt bråk i framtiden).

 

 

Edit: för snabb på avtryckaren

[Fk Satan]

Finns det några rättsfall som är applicerbara på denna problematik?

[Kimster]

@knekt

Jag "tror" FM vill ha kontroll på känslig information som är skadligt för individer eller organisationer, bilder som t.ex. blir hemligstämplade. Om en bild är säkerhetsklassas av nått slag vill inte FM att den ska spridas pga av någon ideell rätt. Ibland kan fotografen inte ha vetskap om den stora bilden och ej heller "får" veta, men andra enheter inom FM vet att de där bilderna är känsliga och kanske tom hot mot rikets säkerhet, då skulle det bli ganska dumt om fotografen kommer och börjar hävda nån slags rättighet.

 

Om jag vänder på det istället och säger, varför skulle FM ens ge den rättigheten alls?

[2105]

@knekt

Jag "tror" FM vill ha kontroll på känslig information som är skadligt för individer eller organisationer, bilder som t.ex. blir hemligstämplade. Om en bild är säkerhetsklassas av nått slag vill inte FM att den ska spridas pga av någon ideell rätt. Ibland kan fotografen inte ha vetskap om den stora bilden och ej heller "får" veta, men andra enheter inom FM vet att de där bilderna är känsliga och kanske tom hot mot rikets säkerhet, då skulle det bli ganska dumt om fotografen kommer och börjar hävda nån slags rättighet.

 

Om jag vänder på det istället och säger, varför skulle FM ens ge den rättigheten alls?

 

Jag tror du tänker i fel banor (alt. formulerar dig fel) när du talar om FM:s mandat att "ge" rättigheter. FM är en myndighet vars verksamhet styrs av samma lagar som gäller resten av samhället. Sålunda har de ingen rätt att ge eller ta rättigheter som är lagstadgade.

 

Vad gäller hanteringen av hemligstämplat material så regleras detta av sekretesslagen (skyddsobjekt regleras av skyddslagen), inte av upphovsrättslagen och defenetivt inte av FM! Att hemligstämpla ett dokument, foto eller vad det nu må vara påverkar inte upphovsmannens ideella rätt till materialet, endast upphovsmannens (och ev. utgivare/förläggares) rätt att sprida materialet. Samma sak gäller om materialet innehåller information som regleras av skyddslagen.

 

EDIT: Tumvantar på, och ett litet förtydligande...

[Kimster]

Nej jag pratar inte om att FM "har" rätten, jag vill bara höra argument varför ska en fotograf inom någon myndighet som FM "behöva" ideel rätt alls? Inte bara för att det står att något "bör" i någon paragraf. Vad bygger allt på och är det tillämpningsbart på FM lika mycket som en vanlig kvällstidning ?

(..och svar som "varför inte" köper jag inte alls.)

[2105]

Nej jag pratar inte om att FM "har" rätten, jag vill bara höra argument varför ska en fotograf inom någon myndighet som FM "behöva" ideel rätt alls? Inte bara för att det står att något "bör" i någon paragraf. Vad bygger allt på och är det tillämpningsbart på FM lika mycket som en vanlig kvällstidning ?

(..och svar som "varför inte" köper jag inte alls.)

 

I Lag om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (1960:729), §3:1 står tydligt att upphovsmannen skall nämnas när verket publiceras (inte "bör" alltså, utan "skall").

 

Din fråga "varför" besvaras rätt bra i LeadHeads citat ur Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1960:

Jag citerar prop. 1960:17:

 

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1960 s 72

 

... Vid en generell eftergift saknar upphovsmannen i regel möjlighet att överblicka i vilka olika sammanhang verket kan komma att utnyttjas och eftergiften kan därför få helt oberäkneliga följder för honom...

 

EDIT: För snabb på knappen... två gånger

[Knekt]

@knekt

Jag "tror" FM vill ha kontroll på känslig information som är skadligt för individer eller organisationer, bilder som t.ex. blir hemligstämplade. Om en bild är säkerhetsklassas av nått slag vill inte FM att den ska spridas pga av någon ideell rätt. Ibland kan fotografen inte ha vetskap om den stora bilden och ej heller "får" veta, men andra enheter inom FM vet att de där bilderna är känsliga och kanske tom hot mot rikets säkerhet, då skulle det bli ganska dumt om fotografen kommer och börjar hävda nån slags rättighet.

 

Om jag vänder på det istället och säger, varför skulle FM ens ge den rättigheten alls?

 

Men vad har säkerhetsklassningen med saken att göra? Den ideella rättigheten handlar ju enbart om att när bilden publiceras ha rätt att få sitt namn publicerat i anslutning till bilden i egenskap av fotograf. Är bilden säkerhetsklassad och inte publiceras öppet, så finns det ju inget behov av någon bildbyline.

 

Som jag skrev så är det skillnad på ideell rätt och ekonomisk rätt. Om fotografen har den ideella rätten, så innebär inte det att han/hon har rätt att sprida bilden. Den rätten ligger hos den som har den ekonomiska rätten, dvs FM.

 

Den ideella rätten är inget som FM ger. Det är en rätt som upphovsmannen har. En viktigt skillnad.

 

Jag tycker det verkar som om FM krånglat till det här helt i onödan. De problem som kan uppstå nu är ju om en bild i framtiden publiceras utan upphovsmannens namn och denna stämmer FM med hänvisning till att det ingångna avtalet inte är lagligt. Tämligen onödigt att ens riskera att hamna i den sitsen. Och liknande fall finns det prejudikat på. Kolla med exempelvis Blf om tips på lämpliga domslut.

 

Upphovsrättslagstiftningen struntar högaktningsfullt i om fotografen är anställd av Försvarsmakten, Aftonbladet eller Pressbyrån; lagen gäller för alla.

 

Men jag är faktiskt inte ett dugg förvånad över det här. Kunskap om upphovsrättslagstiftning brister hos många myndigheter (och andra arbetsgivare som inte har bildhantering som huvudsyssla), så varför skullle FM vara annorlunda?!

[Kimster]

ok vet inte om det missuppfattats men detta gäller inte överallt i FM, det är ENDAST inför CC som ämnet har tagits upp och förslaget om att avtala bort den rätten, INGA andra fotografer.

Jag har bara använt FM som ett begrepp och som en person för teoretiska tankar om upphovsrätt.

 

 

@2105

Nej jag anser nog inte att svaret "besvaras rätt bra" någonstans, utifrån de källor jag sett. Att jag må vara trög kanske är sant, men nej jag tycker inte det är "solklart" med tanke avtal osv. För hade det vart solklart om vad som gäller tror jag aldrig detta med att försöka avtala bort rätten hade kommit upp, jag kan inte idiotförklara FM riktigt än utan mer argument eller bevis motsv.

[Knekt]

Allvarligt talat, det här är faktiskt inget märkvärdigt utan väldigt grundläggande upphovsrätt. Jag kan inte för mitt liv begripa hur ni lyckats missa detta. I FM:s ordinarie verksamhet möjligen, men inte när hela försöket handlar om bildhantering.

 

Det krävs inte speciellt mycket googlande för att få en indikation på hur saker och ting ligger till. Att ta det hela ett steg till och rådfråga en upphovsrättsexpert/jurist hade ju knappast varit speciellt svårt det heller.

 

5 minuters vistelse på Google med sökorden ideell upphovsrätt:

http://www.slff.se/start.asp?sida=6643

Den ekonomiska rätten, dvs. rätten att förfoga över ett verk, kan obehindrat upplåtas medan den ideella rätten i princip alltid kvarstannar hos upphovsmannen. Den ideella rätten kan med bindande verkan endast efterges såvitt det angår en till art och omfattning begränsad omfattning av verket (3 § URL)

http://blf.se/468.php

Jobbar som konsult åt försvarsmakten och har tagit en hel del bilder i tjänsten för ett projekt och givetvis äger FM rätten att använda dessa hur de vill enligt avtalet som skrevs mellan oss.

 

Nu har det några månader senare visat sig att en av bilderna är publicerade på förstasidan av en tidning utgiven av FM. Byline finns men är helt fel.

 

Vad skall man göra nu?

 

Svar

Ta kontakt med tidningen. Normalt skall utebliven bylone betalas med 100 procent av vad det skulle kostat att publivcera bilden, se BLF:s cirkaprislista bland leveransvillkoren.

http://blf.se/468.php

Att klippa om filmerna utan upphovsmannens medverkan tillhör den ideella rätten som alltid ligger kvar hos upphovsmannen.

http://blf.se/468.php

När det gäller den idella rätten dvs bl a namnangivelse ligger den rätten hos den anställde oavsett avtal eller anställningsförhållanden. denna rätt kan upphovsmannen enligt lagen endast avstå i begränsad omfattning.

 

Wikipedia

Den ideella upphovsrätten tillhör upphovsmannen (eller arvingarna) och kan inte säljas eller ges bort.

 

Men det är klart; alla andra kan ju ha fel och FM ha rätt. För den myndigheten är ju känd för att alltid göra rätt.

 

 

Edit: fippel

[Kimster]

När du säger "ni" vem menar du då ? ..bara mig eller ?

 

och vad exakt menas med

"denna rätt kan upphovsmannen enligt lagen endast avstå i begränsad omfattning" ?

och

"medan den ideella rätten i princip alltid kvarstannar hos upphovsmannen."

[2105]

och vad exakt menas med

"denna rätt kan upphovsmannen enligt lagen endast avstå i begränsad omfattning" ?

Den här delen av lagen är väldigt generellt formulerad och därmed öppen för tolkning. En del kan nog tolka det som att det är OK att överlåta den ideella rätten i ett enskilt fall, typ "Vi vill köpa den ideella rätten för ditt foto av de söta kattungarna". Man kan också tolka det som att det går att skriva avtal om den ideella rätten för alla verk som används i ett specifikt sammanhang, t ex "Fotografen överlåter den ideella rätten till alla foton som publiceras på vår hemsida."

 

Men det går knappast att kalla "Fotografen överlåter ideella rätten för alla foton han tar" för 'begränsad omfattning'.

 

Jag kan tänka mig ett antal formuleringar i ett avtal där man t ex med stöd av URL §7 avtalar bort vissa ideella rättigheter, frågan är om de skulle hålla för juridisk granskning.

 

@Kimster:

Jag har inte den insyn i CC:s verksamhet som du har, så jag frågar dig: Är det tänkbart att FM:s jurister i försöken att anpassa anställningsavtalet efter de kriterier som angivits av högre ort, medvetet gjort en vidlyftig tolkning av URL utan att vara 100% säkra på att den skulle klara juridisk granskning?

 

EDIT: @Kimster: Läste ett av dina tidigare inlägg igen, där står "förslaget om att avtala bort den rätten". Om ämnet fortfarande diskuteras är det kanske möjligt att FM:s jurister inte ännu hunnit undersöka ordentligt om avtalet strider mot URL?

[GC1]

När du säger "ni" vem menar du då ? ..bara mig eller ?

 

och vad exakt menas med

"denna rätt kan upphovsmannen enligt lagen endast avstå i begränsad omfattning" ?

och

"medan den ideella rätten i princip alltid kvarstannar hos upphovsmannen."

Och där kom den!

 

Nu är det alltså så att i en tvist så skall enskild fotograf hävda sin princip och inte sin rätt vilket i ett extremfall som CC kan bli väldigt tufft.....