Jump to content

Ledande militärteoretiker


Recommended Posts

Vilken nation är idag världens ledande militärteoretiska nation?. På landsidan var Tyskland (Preussen) ledande fram till 2VK. USA har en mycket dominerande ställning men håller de sig lika långt fram vad gäller tankar om hur krig skall föras?

 

Jag skulle nog kunna sätta en slant på Israel som hela tiden tvingas utvärdera och omarbeta sina metoder för på hållar grannar och terrorister i schack. Även Sverige kan nog tänkas ligga långt framme eftersom vi med våra starkt begränsade resurser måste situationsanpassa mål och medel för hålla jämna steg och tom ligga före omvärlden.

 

Britterna är en liten outsider som har lång erfarenhet och mycket kompetent personal och är kanske den ledande marina nationen tillsammans med USA.

 

Ryssarna är också en outsider som har brottas med många lokala problem men har en filosofi som skiljer sig något från västs (USA/NATO) tänkande.

Link to comment
Share on other sites

USA är världsledande inom så gott som all samhällsvetenskaplig och teknisk forskning, samt satsar mycket större resurser på militär forskning än något annat land.

 

Jag skulle våga hålla en slant på Amerikat. Däremot är jag nästan lika säker på att den amerikanska militärforskningen skulle kunna bli effektivare, och inte minst användas effektivare, om den avpolitiserades något.

Link to comment
Share on other sites

En intressant frågeställning. Men inte helt lätt att besvara. Vad gäller exempelvis Sverige så har det ju inte "våra" teorier och doktriner kunna testats i praktiken på över 200 år. Det gäller för övrigt också många andra nationer.

 

Det kanske gör att just Israel och USA ligger rätt bra till eftersom de har haft goda möjligheter att pröva och omvärdera sina förhållningssätt till krigföring.

 

Sedan så kan en teori och doktrin vara "rätt" eller "bra", men tillämpningen brister och/eller det faktiska krigsfallet råkar utgöra ett undantag med så specifika situationsbetingelser att teorin inte fungerar just i det fallet.

 

Personligen skulle jag gissa att tyskarna fortfarande är rätt skarpa i det militärteoretiska fältet. Arvet från "stora generalstaben" med en pragmatisk-filosofisk inställning till krigföring och en långt driven målrationalitet sitter nog kvar i väggarna.

Link to comment
Share on other sites

Israel ligger bra till i min värld. Inte minst på grund av att de på ett mycket medvetet sätt utvärderar alla insatser och bryter ner agerandet i mycket små bitar. Dessutom har de den goda smaken att dra lärdom av det som kommer fram i analysen. Igår avgick till exempel Israels ÖB (som jag natruligtvis redan glömt namnet på) som följd av bristande ledningsinsatser under Libanonoffensiven. Så om de inte är de bästa militärteoretikerna så är de i alla fall de som håller sin teori mest up-to-date och använder den i praktiken. Sen eftersom det är Psilanders tråd så ska vi väl också säga att sjön suger. Och så gör även Israel som sjönation....

Link to comment
Share on other sites

USA är nog att betrakta som ledande, med Israel och Storbritannien som efterföljande. Men sedan får man ju inte glömma att perspektivet bör vara "vad man kommer ifrån och vad man skall göra". Det innebär att Sverige - för sitt eget försvar - kanske har mer att hämta från Israel pga det geopolitiska läget, styrkeförhållanden m m, än vad vi har att hämta från USA. Vad gäller FN-Uppdrag och övriga utlandsuppdrag, så kan vi däremot se på USA och GB.

Link to comment
Share on other sites

USA har inte presterat särskilt mycket nytänkande sedan AirLand Battle, och man har, trots att dess effektivitet bevisats om och om igen (av Tyskland, Israel och andra) inte förmått att helt anamma uppdragstaktik på lägre förband. Detta tillsammans gör att jag har svårt att se dom som ledande. Oavsett det generella läget, så är det oftast individer som gör mycket för att producera nyordningar i det militära tänkandet, och de måste ofta göra det i ett vakuum, eller till och med mot motstånd från den ingrodda ledningen.

 

I min mening går Sverige idag mot samma situation som USA och Storbrittanien finner sig i (där dock Storbrittaniens doktrin verkar fungerar bättre i vissa fall), i och med att man verkar använda framstegen i informationsteknink för att mer och mer detaljstyra :banghead:

 

En teoretiker jag uppskattar mycket är Martin van Creveld.

Link to comment
Share on other sites

Jag är nog benägen att hålla med Hr Engström vad gäller USA. Samtidigt har USA länge byggt sina doktriner på att utnyttja landets komparativa fördelar gentemot andra - produktionskapacitet, numerär och logistik. Eller som War Nerden säger "we keep the bombs coming". Utgångpunkten är i och för sig rimlig. "Vi använder vår relativa styrka mot motståndarens relativa svagheter".

 

Men USA:s doktriner har ju visat sig mindre lämpliga i en post-nationalstatskrigs-miljö.

Edited by EO4
Link to comment
Share on other sites

Med hänsyn till de tre senaste inläggen får jag nog förtydliga mitt första inlägg.

 

Jag tror inte att Sverige kan lära sig så värst mycket av praktiken i USA:s krigsmakt vad gäller uppdragstaktik och absolut inte vad gäller peacekeeping.

 

Det skulle dock förvåna mig om inte ledande militärteoretiker med säte i USA delar den svensk/tysk/israeliska synen på ledarskap (åtminstone för värnpliktsarméer), liksom en mer kvalificerad och nyanserad syn på fredsbevarande missioner än dem som styr den amerikanska krigsmakten.

Edited by Vysotskij
Link to comment
Share on other sites

Ja, USA har ju dessutom "tillfällen" att pröva sina teorier i praktiken titt som tätt. Detta parat med den förhållandevis stora militärbudgeten, bäddar för att jag också skulle sätta en peng eller två på USA...

Skulle nog oxå sätta en slant på USA när det gäller krigandet, däremot så har de inte tänkt så mycket på vad som kommer efter striden.

 

Vi svenskar har haft en del erfarenheter av fredsbevarande, däremot är vår praktiska erfarenhet av krigande ganska begränsad, senaste gången vi "krigade" på allvar var i Kongo på sextiotalet.

Link to comment
Share on other sites

Just to rank the top nations on their current forces (say since 1980) not those of 60 years ago.

 

 

1. UK - most experience, most skilled, limited resources

2. Israel - Extremely experienced, extremely skilled, limited resources

3. France - extremely skilled, extremely experienced, limited resources

4. USA - most resources, extremely experienced, not actually that skillful or professional though when compared to European forces

5. Russia - not very skilled, still rely on numbers, so masses of resources and lots of recent exeprience

6. Germany - again limited resources, but very skilled, very professional, however like Sweden little recent "combat" experience

Edited by Templar
Link to comment
Share on other sites

Jag håller på Tyskland när det gäller militärteori.

En anledning till det är att flera av de som byggde upp Bundeswehr var skolade i den Preussiska anda innan WW2 och att de fick utöva teorin i praktiken under WW2 för att sedan omsätta det i utbildning och utveckling av en ny försvarsmakt.

Min ringa kontakt med Bundeswehr pekar dessutom åt det hållet.

 

Vi svenskar har haft en del erfarenheter av fredsbevarande, däremot är vår praktiska erfarenhet av krigande ganska begränsad, senaste gången vi "krigade" på allvar var i Kongo på sextiotalet.
Då kommer vi genast in på frågan om vad som är strid och "krigande"?

Räknas inte Afghanistan, Kongo 2003, Bosnien 92-95, Kosovo 2004 (delar av FM om ni förstår)?

 

Jag är rätt så trött på att folk tenderar hylla den amerikanska förmågan och nedvärdera den svenska. Klart att USA vinner på kvantitet och storlek, men de är fasiken inte bättre än Sverige punkt för punkt. Och det höll ju tom jänkarna i Bosnien med om: "Världens bästa soldat är en svensk soldat med amerikansk utrustning", yttrade sig en officer ur US Army.

 

/K

Link to comment
Share on other sites

Räknas inte Afghanistan, Kongo 2003, Bosnien 92-95, Kosovo 2004 (delar av FM om ni förstår)?

 

/K

 

Frågan är om man kan säga att dessa är exempel på när Sveriges militärteori och doktrin testats i skarpt läge? Spontant skulle jag tro att situationsbetingelserna i dessa fall avviker markant från vad som är tänkt "i teorin".

 

Men Bosnieninsatsen gav väl en del intressanta erfarenheter som fick FM att tänka om (eller som borde fått FM att tänka om??) vad gäller dimensioneringen av underhållet för insatta förband, om jag inte är alldeles felunderrättad.

Link to comment
Share on other sites

Räknas inte Afghanistan, Kongo 2003, Bosnien 92-95, Kosovo 2004 (delar av FM om ni förstår)?

 

/K

 

Frågan är om man kan säga att dessa är exempel på när Sveriges militärteori och doktrin testats i skarpt läge? Spontant skulle jag tro att situationsbetingelserna i dessa fall avviker markant från vad som är tänkt "i teorin".

 

Men Bosnieninsatsen gav väl en del intressanta erfarenheter som fick FM att tänka om (eller som borde fått FM att tänka om??) vad gäller dimensioneringen av underhållet för insatta förband, om jag inte är alldeles felunderrättad.

 

Exactly, peacekeeping misisons do not test a country's military theory and doctrine, because ALL UN troops and units are followng the same UN regulations and military policies. Och eftersom Sverige är inte en del av Nato, svenska trupper får inte de erfarenheter som brittiska, amerikanska, italienska, norska, danska, kanadensiska, tyska osv trupper får när de är på en Nato insats. För att det är då numera på Nato insatser att de länder kan visa deras military theories, doctrine, skills and professionalism, för alla Nato trupper lyder under deras egna lands militära regler inte alls som på en FN mission.

Link to comment
Share on other sites

(---)
Vi svenskar har haft en del erfarenheter av fredsbevarande, däremot är vår praktiska erfarenhet av krigande ganska begränsad, senaste gången vi "krigade" på allvar var i Kongo på sextiotalet.
Då kommer vi genast in på frågan om vad som är strid och "krigande"?

Räknas inte Afghanistan, Kongo 2003, Bosnien 92-95, Kosovo 2004 (delar av FM om ni förstår)?

 

Jag är rätt så trött på att folk tenderar hylla den amerikanska förmågan och nedvärdera den svenska. Klart att USA vinner på kvantitet och storlek, men de är fasiken inte bättre än Sverige punkt för punkt. Och det höll ju tom jänkarna i Bosnien med om: "Världens bästa soldat är en svensk soldat med amerikansk utrustning", yttrade sig en officer ur US Army.

 

/K

Det är klart att våra insatser räknas, men hur ofta har svenska förband satts in med strid som huvuduppgift? Och vilken storlek på förbanden har det varit?

 

Visst finns det enskilda insatser som innehållit strid, men ofta endast på grupp eller plutonsnivå. Vår erfarenhet när det gäller högre förbandsstrid är ganska begränsad likadant är det när det gäller flygvapnets erfarenhet. Vi har inte använt både flyg och marktrupper kombinerat sedan Kongo på sextitalet.

 

Sedan gör vi ett jättebra jobb ute i världen, men "krigar" är det inte ofta vi gör. Jag vill absolut inte nedvärdera den svenska soldaten, men tycker vi har en begränsad erfarenhet av strid. Och detta är ju inget jag beklagar.

 

Ofta så har vi ofta en nedvärderande uppfattning om amerikanska soldater, beroende på att vi träffat på dem i en uppgift som de inte klarar av. När det gäller själva "krigandet" så håller jag USA ganska högt, men inte när det gäller allt runt omkring. I fredsbevarande uppgifter så saknar de ofta helt rätt utbildning och bakgrund.

 

Tänk t.ex. på vagnchefer i stridsvagnar, Sverige 15 månaders värnpliktig. USA en anställd med flera års erfarenhet. Och vi vet ju att övning ger färdighet?

Link to comment
Share on other sites

Vi skall nog skilja på taktik/stridsteknik utveckling och den övergripande strategin på hur konflikter skall lösas.

 

USA vilar tungt på sin materiel (stor volym och bra kvalite) och är därför framgångsrika. Men det jag har emot dem är svårigheten att ta till sig erfarenheter, både egna och andras. Som exempel kan nämnas den assymeteriska krigföring och gerilla kriget de ställdes inför i Vietnam, som nu ställs inför i Irak och har stött på i Afghanistan. Men det verkar inte komma ut ågra nya metoder för att få slut på problemet. USA verkar ha åkt hem efter Vietnam och funderat på hur man skall slå sovjetiska pansarkolonner i Tyskland istället för hur man tar hand om en low tech fiende som inte vill slås på dina vilkor.

 

Britterna har däremot snabbt omvandlat erfarenheter till praktik i både utbildnng och verkligheten med erfarenheter från både Nordirland ("Irak light") och Falklandskriget. De har framförallt nått som USA inte verkar lära sina soldater vilket är förståelse för människan dvs vinna lokal befolkningens "Hearts and Minds". Jag är inte så hemma på Irak idag, men hur om någon skulle kunna belysa skillnaden mellan britter och amerikaners uppträdande och bemötande i Irak idag vor intressant. Den långa erfarenheten av kolonialkrig mm verkar avgörandande i förståelsen för konflikter som tex Irak men man har också förmågan att möta en mer klassisk fiende.

 

Den svenska modellen är rätt lik den brittiska men med ännu mindre resurser, dock verkar mycket av vår doktrin bygga på önsketänkande, främnst vad avser resurser, men vi kan om vi vill det visar tex Gles insats i Libanon, dock fick ju inte hela IKS åka.

Link to comment
Share on other sites

Britterna har däremot snabbt omvandlat erfarenheter till praktik i både utbildnng och verkligheten med erfarenheter från både Nordirland ("Irak light") och Falklandskriget. De har framförallt nått som USA inte verkar lära sina soldater vilket är förståelse för människan dvs vinna lokal befolkningens "Hearts and Minds". Jag är inte så hemma på Irak idag, men hur om någon skulle kunna belysa skillnaden mellan britter och amerikaners uppträdande och bemötande i Irak idag vor intressant. Den långa erfarenheten av kolonialkrig mm verkar avgörandande i förståelsen för konflikter som tex Irak men man har också förmågan att möta en mer klassisk fiende.

 

I stort håller jag nog med om att Britterna verkar vara bland de bästa i klassen vad gäller "den nya tidens assymetriska krigföring". Fast jag undrar om inte Hamas & Co håller förstaplatsen just nu?

 

Däremot är britternas krigshistoria vad gäller "vanlig" krigföring och deras doktriner mer tveksam. Naturligtvis ligger även politiska överväganden och politisk styrning till grund för krigföringens resultat, inte bara doktrin och taktik. Men man kan väl knappast sägas att Galippoli, Somme, Paschendale, Frankrike 1940, Grekland 1940-41, Market-Garden etc visar på att Britterna snabbt och objektivt drar lärdom och doktrinanpassar. Det kanske snarare är så att den typ av kolonialkrig som sedan tidigt 1800-tal varit britternas paradgren nu har blivit a la Mode igen???

 

Såvitt jag är inläst på Falklandskriget så är det min uppfattning att det var ett stort vågspel som lyckades främst tack vare tillfälligheter och tur. Som militär operation betraktat hade det lika gärna kunna bli Galippoli 2.0. Eller?

Link to comment
Share on other sites

Såvitt jag är inläst på Falklandskriget så är det min uppfattning att det var ett stort vågspel som lyckades främst tack vare tillfälligheter och tur. Som militär operation betraktat hade det lika gärna kunna bli Galippoli 2.0. Eller?

 

Sant, och det funkade bara för att we scared the shit out of the Argies, för att Argentina ALDRIG , ALDRIG förväntade att britterna skulle komma ner så snabbt and kick their arses. Så faktum att logisitcally UK forces were on "sticky ground" egentligen spelade ingen roll, för att Argentina var så shockade av första attack att de tänkte "oh shit, now we're in trouble" MEN om junta generalerna hade kollat på hur många trupper vi faktiskt hade där och på hur lång vår stödkedjan var då skulle de har satt in mera trupper och kanske kunde har vunnit ganskl snabbt! MEN det gjorde de inte för att de var i schocktillstånd och för att så många av deras trupper var conscripts (värnpliktiga) inte yrkessoldater.........hello Sweden!!!!! När kommer yrkesarméen alltså? :)

Edited by Templar
Link to comment
Share on other sites

Templar: OT... Fast hur hade det sett ut om Argentinarna hade kunnat ställa om säkerhetsavståndet på sina bomber? Det var väl totalt nästan 10 bomber som faktiskt träffade fartyg men inte exploderade. Säg en 5 utslagna fartyg på "D-dagen" San Carlos Bay, så hade det kanske slutat annorlunda? Det var bl a det jag menade med "tur". :)

Link to comment
Share on other sites

Ofta så har vi ofta en nedvärderande uppfattning om amerikanska soldater, beroende på att vi träffat på dem i en uppgift som de inte klarar av. När det gäller själva "krigandet" så håller jag USA ganska högt, men inte när det gäller allt runt omkring. I fredsbevarande uppgifter så saknar de ofta helt rätt utbildning och bakgrund.

 

Tänk t.ex. på vagnchefer i stridsvagnar, Sverige 15 månaders värnpliktig. USA en anställd med flera års erfarenhet. Och vi vet ju att övning ger färdighet?

Samtidigt så är det inte alltid på det viset. En vän är stridsvagnsplutonchef i California National Guard och tjänstgjorde som det i Irak. Jag har längre utbildning än vad han hade när han åkte. Men för reguljära förband så håller jag i stort med, även om jag anser att den stora skillnaden framförallt är tillgången till bra träning (dvs främst NTC).

Link to comment
Share on other sites

Templar: OT... Fast hur hade det sett ut om Argentinarna hade kunnat ställa om säkerhetsavståndet på sina bomber? Det var väl totalt nästan 10 bomber som faktiskt träffade fartyg men inte exploderade. Säg en 5 utslagna fartyg på "D-dagen" San Carlos Bay, så hade det kanske slutat annorlunda? Det var bl a det jag menade med "tur". :)

 

Jag detta med, men vi hade tur på många fronter. Men egentligen hade vi mer skicklighet än tur. Att the SAS åkte ner och kom in the "back door" via Chile för att göra en "recce" visste Argentina ingenting om tills långt efter kriget -och det var såna förberedelser som hjälpta Britain vinna! Sen självklart a Battalion of screaming Ghurka med kukris var för mycket för vissa värnpliktiga som bara gav upp när de såg Ghurkas coming over the hill. I don't blame them!

 

Apropå Chile, intem ånga oms vet att Pinochet var den enda världsledare som erbjöd hjälp till Britain. Båda USA och Frnakrike sa nej och både continued to sell arms to Argentina. Det var därför Margaret Thatcher hjälpte Pinochet när han var sjuk och gav tillstånd för honom att komma till England för sjukvård.

Link to comment
Share on other sites

Vi skall nog skilja på taktik/stridsteknik utveckling och den övergripande strategin på hur konflikter skall lösas.

 

USA vilar tungt på sin materiel (stor volym och bra kvalite) och är därför framgångsrika. Men det jag har emot dem är svårigheten att ta till sig erfarenheter, både egna och andras. Som exempel kan nämnas den assymeteriska krigföring och gerilla kriget de ställdes inför i Vietnam, som nu ställs inför i Irak och har stött på i Afghanistan. Men det verkar inte komma ut ågra nya metoder för att få slut på problemet. USA verkar ha åkt hem efter Vietnam och funderat på hur man skall slå sovjetiska pansarkolonner i Tyskland istället för hur man tar hand om en low tech fiende som inte vill slås på dina vilkor.

Tycker man kan se erfarenheter från Irak i detta. Initialt, när USA slogs mot den reguljära Irakiska armén så bokstavligen krossade de allt motstånd, genom överlägsen teknik. När man närmar sig dagens situation och men inte vet vem fienden är så klarar de inte av det.

Britterna har däremot snabbt omvandlat erfarenheter till praktik i både utbildnng och verkligheten med erfarenheter från både Nordirland ("Irak light") och Falklandskriget. De har framförallt nått som USA inte verkar lära sina soldater vilket är förståelse för människan dvs vinna lokal befolkningens "Hearts and Minds". Jag är inte så hemma på Irak idag, men hur om någon skulle kunna belysa skillnaden mellan britter och amerikaners uppträdande och bemötande i Irak idag vor intressant. Den långa erfarenheten av kolonialkrig mm verkar avgörandande i förståelsen för konflikter som tex Irak men man har också förmågan att möta en mer klassisk fiende.

(---)

Det är svårt att bli "vän" med lokalbefolkningen om man uppträder aggresivt, tuggar tuggummi, har solglasögon och hjälm på sig.

 

Vad jag har för mig var att brittiska trupper fick ganska snabbt order att uppträda med vapen på ryggen, hjälm av, inga solglasögon. Samtidigt som amerikanarna alltid pekar med myningen mot irakierna.

 

Engelsmännen har ju som sagt en ganska stor erfarenhet av kolonialkrig, borrade alltid en brunn, byggde en skola.

Link to comment
Share on other sites

Vi skall nog skilja på taktik/stridsteknik utveckling och den övergripande strategin på hur Det är svårt att bli "vän" med lokalbefolkningen om man uppträder aggresivt, tuggar tuggummi, har solglasögon och hjälm på sig.

 

Vad jag har för mig var att brittiska trupper fick ganska snabbt order att uppträda med vapen på ryggen, hjälm av, inga solglasögon. Samtidigt som amerikanarna alltid pekar med myningen mot irakierna.

 

Engelsmännen har ju som sagt en ganska stor erfarenhet av kolonialkrig, borrade alltid en brunn, byggde en skola.

 

 

The Americans were so bad at dealing with civilians after the Iraq invasion that British military instruction units were called in to teach the yanks how to talk to and treat civilians i.e not as enemies and animals but as people caught in a war zone.

 

The sunglasses off, rifle on shoulder, beret ALWAYs unless under fire are old instruction that I learned in 1980. The fact that the yanks never take off their helmets or sunglasses says a lot about their military theory regarding civilians i.e. everyone not in a US uniform is a potential enemy.

Link to comment
Share on other sites

Man kan inte utnämna stater till ledande militärteoretiker. Diskussionen som pågår verkar mer handla om vilken styrka de olika sternas doktriner har och hur väl de efterlevs. Generellt så har stora, starka stater starka doktriner.

 

Militärteoretiker är indider som ställer upp egna teser för kriget som natur och hur krig förs.

 

Här följer några framstående moderna exempel (de två första tungviktare):

 

Martin van Crefeldt

John Keegan

Milan Vego

William Lind

Thomas Hammes

 

 

Sen har vi ju de historiska:

 

Sun Tzu

Clausewitz

Jomini

Trifallindinov

Lidell Hart

Link to comment
Share on other sites

Just to rank the top nations on their current forces (say since 1980) not those of 60 years ago.

 

 

1. UK - most experience, most skilled, limited resources

2. Israel - Extremely experienced, extremely skilled, limited resources

3. France - extremely skilled, extremely experienced, limited resources

4. USA - most resources, extremely experienced, not actually that skillful or professional though when compared to European forces

5. Russia - not very skilled, still rely on numbers, so masses of resources and lots of recent exeprience

6. Germany - again limited resources, but very skilled, very professional, however like Sweden little recent "combat" experience

 

Jag forstar ingenting. Vad bevisar det har? Vad lagger man i for "metrics" for att bedomma det har? Extremely hit, och extremely dit.....

 

Vad betyder "very professional" jamfor med "not so professional", osv?

Link to comment
Share on other sites

Vi skall nog skilja på taktik/stridsteknik utveckling och den övergripande strategin på hur Det är svårt att bli "vän" med lokalbefolkningen om man uppträder aggresivt, tuggar tuggummi, har solglasögon och hjälm på sig.

 

Vad jag har för mig var att brittiska trupper fick ganska snabbt order att uppträda med vapen på ryggen, hjälm av, inga solglasögon. Samtidigt som amerikanarna alltid pekar med myningen mot irakierna.

 

Engelsmännen har ju som sagt en ganska stor erfarenhet av kolonialkrig, borrade alltid en brunn, byggde en skola.

 

 

The Americans were so bad at dealing with civilians after the Iraq invasion that British military instruction units were called in to teach the yanks how to talk to and treat civilians i.e not as enemies and animals but as people caught in a war zone.

 

The sunglasses off, rifle on shoulder, beret ALWAYs unless under fire are old instruction that I learned in 1980. The fact that the yanks never take off their helmets or sunglasses says a lot about their military theory regarding civilians i.e. everyone not in a US uniform is a potential enemy.

 

Det ar val en orattvis jamforelse. UK var satt att styra och stalla i det relativt lugna sodra Irak dar det mest finns Shia-muslimerna. USA sitter mitt i smeten i Baghdad, Anbar province, osv. Skulle du rekommendera hjalm av i Anbar om du var plutonschef?

 

Man bor kanske ocksa papeka att brittiska forband gick in och sprangde en polisstation i luften i Basra nyligen - darfor att den var sa infiltrerad av diverse miliser, osv. Det ar val en fingervisning om att allt inte star ratt till aven i sodra Irak som star under UK....

 

Om man ocksa tittar pa "casualty rates per capita" sa framgar det att UK har forlorat nastan lika manga soldater som USA. (UK 1 KIA per 50 soldater, USA 1 KIA per 43 soldater).

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.



×
×
  • Create New...