Jump to content

ICBM undervattensavfyrning


Flamdämpare

Recommended Posts

Hmmm, vänta nu här...

 

Jag har levt i illusionen att en ICBM på något sett positonsbestämmer och navigerar sig själv in flight. Förvisso ganska grovt, men det krävs som sagt ingen millimeterprecision för kärnvapen.

 

Dvs de måldata de får från U-båten kan vara rätt grova angivelser av startposition och en hyggligt exakt målposition (x/y på Kronstadt torde vara allmän kännedom så att säga).

 

Om man kör Tomahawk-missiler efter GPS så borde väl stridspetsarna medelst GPS-positonering/stjärnfix och fenstyrning kunna jazza inom ett hyggligt stort träffområde, som väl kompenserar osäkerhet i uppskjutningsplatsen?

 

Eller behöver ubåten ha en exaxt positonsangivelse för att träffa rätt???

 

:rolleyes:

Link to comment
Share on other sites

Jag har levt i illusionen att en ICBM på något sett positonsbestämmer och navigerar sig själv in flight. Förvisso ganska grovt, men det krävs som sagt ingen millimeterprecision för kärnvapen.

En CEP på 130 meter efter ett par tusen kilometers flygning är ganska imponerande precision. Som sagts tidigare, ubåtarna håller koll på sin position genom tröghetsnavigering vilket ger robotarna en god uppfattning om sin startposition. Sedan korrigerar roboten sig själv genom att ta en titt på stjärnhimlen för att få en mer exakt uppfattning om sin position.

Link to comment
Share on other sites

Jag tror inte att man pumpar in vatten i robotsilon när roboten är där, det verkar helt enkelt onödigt omständigt att bygga en dykbar SLBM.

Roboten vidrör aldrig vattnet då luftbubblan vid utskjutningen trycker undan vattnet.

Link to comment
Share on other sites

4. Förutom tröghet använder i alla fall de amerikanska ubåtarna väl kartlagda

magnetfältsanomalier för navigeringen. Detta kan vid behov kompletteras med

GPS via flytboj. De kan skjuta utan GPS-fix.

Det är väl så att ju närmare i tiden man fick en GPS-fix eller annan positions-fix när man skjuter, desstå mindre fel har tröghets navigeringen, därmed mindre behov av bankorrigeringar.

Link to comment
Share on other sites

Trident missilen tar en stjärnfix innan återinträde för att kompensera för banfel under uppskjutningen, missilen har med andra ord redan förbrukat allt drivmedel i huvudmotorerna och har därmed ingen chans att kompensera för några större fel. Något som åker i ca 6000 m/s i fel riktning kräver lite kraft för att styras i rätt riktning.

 

Hur korrigerar den detta fel? Med vad tar den stjärnprefixet?

Menar du innan den får slut på bränsle och går in i kastbanan?

d5_19.gif

Från www.fas.org

När tredje och sista steget har brunnit ut och separerat från Release Assembly (RA), så roterar RA'n med hjälp av sina styrraketer för att låta styrsystemet tas sin stjärnfix. Därefter gör man korrigering av banan, sedan påbörjas sekvensen då man släpper varje stridsspets mot sitt mål dvs en massa bankorrigeringar mellan varje släpp.

Link to comment
Share on other sites

Jag tror inte att man pumpar in vatten i robotsilon när roboten är där, det verkar helt enkelt onödigt omständigt att bygga en dykbar SLBM.

Roboten vidrör aldrig vattnet då luftbubblan vid utskjutningen trycker undan vattnet.

Silon måste vara trycksatt om man vill få upp luckorna. Ska man öppna dem utan att trycksätta silon blir krafterna enormt stora: En Trident-robot är 1,85 meter i diameter. Det är därför rimligt att anta att silons diameter är ungefär två meter. Ska vi tro NBC-fåne så kan robotarna skjutas från 150 meters djup. Vid det djupet är det omgivande vattentrycket ungefär 1,5 MPa högre än det inuti båten. Med hjälp av dessa värden går det snabbt att räkna ut kraften som håller luckan stängd: 4.700.000 N. (Ungefär 480 ton)

 

Visserligen skulle man kunna trycksätta silon med luft, men det skulle kräva att fartyget har ett enormt tryckluftförråd. Dessutom skulle det inte lösa problemet med att vatten i så fall skulle rusa in i silon så fort man börjar öppna luckorna.

 

Hur som helst måste roboten ändå göras trycktät: Vid avfyrningen utsätts den för tryck som minst uppgår till trycket på det aktuella vattendjupet. Sen så ska den ju klara de extremt låga trycken då den är högst upp i sin bana också.

 

/mdn

Link to comment
Share on other sites

Roboten vidrör aldrig vattnet då luftbubblan vid utskjutningen trycker undan vattnet.

Utan att ha några direkta belägg för det jag skriver så är jag tveksam till om du har rätt. En luftbubbla färdas inte särskilt fort uppåt i vatten, kanske ett par meter i sekunden. Det är knappast troligt att roboten kan hållas stabil i den låga hastigheten. Alldeles oavsett hastigheten på luftbubblan så skulle enligt ditt resonemang robotens hastighet relativt den omgivande luften vara noll och därmed skulle roboten definitivt "lägga sig ner".

Link to comment
Share on other sites

Roboten vidrör aldrig vattnet då luftbubblan vid utskjutningen trycker undan vattnet.

Utan att ha några direkta belägg för det jag skriver så är jag tveksam till om du har rätt. En luftbubbla färdas inte särskilt fort uppåt i vatten, kanske ett par meter i sekunden. Det är knappast troligt att roboten kan hållas stabil i den låga hastigheten. Alldeles oavsett hastigheten på luftbubblan så skulle enligt ditt resonemang robotens hastighet relativt den omgivande luften vara noll och därmed skulle roboten definitivt "lägga sig ner".

Missilen åker inte med bubblan upp, som Lerede skriver så är bubblan för långsam.

Missilen rör sig dock så fort genom vattnet att den bildar en kavitet runt toppen som

kan uppfattas som en bubbla. Hastigheten är inte så hög att kaviteten helt omsluter

missilen som på den ryska torpeden.

Link to comment
Share on other sites

Missilen rör sig dock så fort genom vattnet att den bildar en kavitet runt toppen som

kan uppfattas som en bubbla. Hastigheten är inte så hög att kaviteten helt omsluter

missilen som på den ryska torpeden.

Hur menar du? Kavitet ~ hålrum... Inte kan det uppstå vakuum runt toppen och någon luftkudde lär den inte trycka framför sig? :D

Link to comment
Share on other sites

Missilen rör sig dock så fort genom vattnet att den bildar en kavitet runt toppen som

kan uppfattas som en bubbla. Hastigheten är inte så hög att kaviteten helt omsluter

missilen som på den ryska torpeden.

Hur menar du? Kavitet ~ hålrum... Inte kan det uppstå vakuum runt toppen och någon luftkudde lär den inte trycka framför sig? :unsure:

Kanske har med kavitation att göra.

Link to comment
Share on other sites

Silon måste vara trycksatt om man vill få upp luckorna. Ska man öppna dem utan att trycksätta silon blir krafterna enormt stora: En Trident-robot är 1,85 meter i diameter. Det är därför rimligt att anta att silons diameter är ungefär två meter. Ska vi tro NBC-fåne så kan robotarna skjutas från 150 meters djup. Vid det djupet är det omgivande vattentrycket ungefär 1,5 MPa högre än det inuti båten. Med hjälp av dessa värden går det snabbt att räkna ut kraften som håller luckan stängd: 4.700.000 N. (Ungefär 480 ton)

 

Rätta mig om jag missförstått dig, Men jag antar att du med utrycket "trycksatt silo" menar att den

är vattenfylld vid avfyrning? Eller menar du att vattentrycket inne i silon är högre än det omgivande havets tryck? Jag har på någon bild sett öppna luckor där silons öppning är täckt av någon form av isolering/skyddstäckning. Så det omgivande havet kan ju knappast vara ett problem för missilen.

Gasgeneratorn som skjuter ut missilen använder väl havsvatten till att bilda ångblåsan/luftblåsan?

Link to comment
Share on other sites

Missilen rör sig dock så fort genom vattnet att den bildar en kavitet runt toppen som

kan uppfattas som en bubbla. Hastigheten är inte så hög att kaviteten helt omsluter

missilen som på den ryska torpeden.

Hur menar du? Kavitet ~ hålrum... Inte kan det uppstå vakuum runt toppen och någon luftkudde lär den inte trycka framför sig? :banghead:

Kanske har med kavitation att göra.

Eventuell kavitation kommer inte att uppkomma vid nosen utan ligga som ett band kring kroppen på missilen precis där nosen övergår i kroppen. För övrigt har man nog gjort sitt bästa för att designa bort kavtitations risken då man optimerade nosformen för lågt luftmotstånd, dom kraven sammanfaller nämligen till viss del ;)

Link to comment
Share on other sites

Det får tyvärr bli ett kort svar nu, för jag är på väg ut...

 

Rätta mig om jag missförstått dig, Men jag antar att du med utrycket "trycksatt silo" menar att den

är vattenfylld vid avfyrning? Eller menar du att vattentrycket inne i silon är högre än det omgivande havets tryck?

Ja, du har nog delvis missförstått mig. Med trycksatt menar jag att silon är vattenfylld och att trycket i den är samma som det i det omgivande vattnet.

 

Gasgeneratorn som skjuter ut missilen använder väl havsvatten till att bilda ångblåsan/luftblåsan?

Det första jag tänker på då jag läser ordet gasgenerator är airbags i bilar. Den pyrotekniska anordning som blåser upp dem kallas också för gasgenerator. Någon som har koll på vad som avses i det här fallet?

 

/mdn

Link to comment
Share on other sites

Eventuell kavitation kommer inte att uppkomma vid nosen utan ligga som ett band kring kroppen på missilen precis där nosen övergår i kroppen. För övrigt har man nog gjort sitt bästa för att designa bort kavtitations risken då man optimerade nosformen för lågt luftmotstånd, dom kraven sammanfaller nämligen till viss del ;)

Den detalj i nosen som har störst enskild inverkan på luftmotståndet är en "aerospike" (vad heter det på svenska?), och den är ju infälld medan roboten är under vattnet.

 

Det första jag tänker på då jag läser ordet gasgenerator är airbags i bilar. Den pyrotekniska anordning som blåser upp dem kallas också för gasgenerator. Någon som har koll på vad som avses i det här fallet?

Det är en ånggenerator som genererar det gastryck som blåser ut robotarna ur deras silos. Den är ganska lik den som används för att driva ångkatapulterna på hangarfartygen. Det finns stora möjligheter att "koka vatten" ombord på atomdrivna fartyg. ;)

Edited by eskil
Link to comment
Share on other sites

Delar med mig av sökresultaten. Det finns en hel del att tänka på, tydligen har det varit ett problem med vatten i dysorna vid start. Därför har de varit pluggade.

Här hittade jag mer info om själva avfyrningsfasen. Vattenvirvlar från tidigare skott, Skjuta genom skräp från tidigare missilskott verkar vara en orsak till problem.

 

underwater1.jpg

Link to comment
Share on other sites

  • 1 month later...
Guest J-Star

På tal om navigering för ICBM så är kanske följande artikel av intresse.

 

http://nuclearweaponarchive.org/Usa/Weapons/Airs.html

 

The AIRS (Advanced Inertial Reference Sphere) is the most accurate inertial navigation (INS) system ever developed, and perhaps marks the end of a long process of continuous refinement of INS technology.

 

This immensely complex and expensive INS unit has "third generation" accuracy as defined by Dr. Charles Stark Draper, the leading force in the development of hyper-accurate inertial guidance. This translates into INS drift rates of less than 1.5 x 10^-5 degrees per hour of operation. This drift rate is so low that the AIRS contributes on the order of only 1% of the Peacekeeper missile's inaccuracy, and is thus effectively a perfect guidance system (i.e. a zero drift rate would not measurably improve the Peacekeeper's performance).

 

/J

Link to comment
Share on other sites

, Roboten lämmnar silon med hjälp av tryckluft, stiger till ytan "i en bubbla av luft" av bara farten kommer den en hyffsad bit upp i luften där motorn tänder och resan fortsätter. Om ubåten ligger i ytläge så skulle det kräva avsevärt mer tryckluft för att pressa ut roboten ur silon, luft som inte finns tillgänligt, alternativt en motorstart i silon vilket varken ubåt eller robot är konstruerad för. Minst problem och modifikation blir det alltså om man gör som man tänkt från början.

 

Utan att ha läst alla inlägg nedan så fungerar det generellt på följande sätt:

 

Missilen innesluts i en sk "launch capsule" som håller vattnet borta. Under missilens färd i vattnet drivs den av en motor med fast bränsle (jmf rymdfärjans startraketer) och då den lämnar ytan och samtidigt frigör sig från startkapseln så startas också huvudmotorn som är av mer konventionell typ med flytande bränsle.

 

Att skjuta iväg missilen med tryckluft vore ett mycket klumpigt sätt att göra det på, då den expanderande luften (gasen) skulle söka utvidning i alla riktningar och utan egen styrförmåga skulle raketen få svårt att nå ytan, samt att trycket som krävs för att skicka iväg en drygt 50 ton tung missil skulle kräva enormt mycket både av ubåten och missilens konstruktion (för att inte implodera).

 

Hoppas nån blev klokare!

Link to comment
Share on other sites

Missilen innesluts i en sk "launch capsule" som håller vattnet borta. Under missilens färd i vattnet drivs den av en motor med fast bränsle (jmf rymdfärjans startraketer) och då den lämnar ytan och samtidigt frigör sig från startkapseln så startas också huvudmotorn som är av mer konventionell typ med flytande bränsle.

Varifrån har du fått idén att dagens SLBM använder sig av flytande bränsle?

Link to comment
Share on other sites

, Roboten lämmnar silon med hjälp av tryckluft, stiger till ytan "i en bubbla av luft" av bara farten kommer den en hyffsad bit upp i luften där motorn tänder och resan fortsätter. Om ubåten ligger i ytläge så skulle det kräva avsevärt mer tryckluft för att pressa ut roboten ur silon, luft som inte finns tillgänligt, alternativt en motorstart i silon vilket varken ubåt eller robot är konstruerad för. Minst problem och modifikation blir det alltså om man gör som man tänkt från början.

 

Utan att ha läst alla inlägg nedan så fungerar det generellt på följande sätt:

 

Missilen innesluts i en sk "launch capsule" som håller vattnet borta. Under missilens färd i vattnet drivs den av en motor med fast bränsle (jmf rymdfärjans startraketer) och då den lämnar ytan och samtidigt frigör sig från startkapseln så startas också huvudmotorn som är av mer konventionell typ med flytande bränsle.

 

Hoppas nån blev klokare!

 

Jag blev inte särskilt klokare, skulle du kunna vara snäll och ange en källa på den här informationen?

Link to comment
Share on other sites

Att skjuta iväg missilen med tryckluft vore ett mycket klumpigt sätt att göra det på, då den expanderande luften (gasen) skulle söka utvidning i alla riktningar och utan egen styrförmåga skulle raketen få svårt att nå ytan, samt att trycket som krävs för att skicka iväg en drygt 50 ton tung missil skulle kräva enormt mycket både av ubåten och missilens konstruktion (för att inte implodera).

Tvärt om! Att skjuta ut roboten ut ur tuben görs med tryckluft eller ånga medan raketmotorn är avstängd (cold launch). Varken avfyringstuben eller ubåten skulla tåla att man brände av en raketmotor inne i tuben (hot launch). Hot launch är väldigt gammaldags och vad jag vet så är det bara kineserna som pysslar med sådant nu för tiden.

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.



×
×
  • Create New...