Jump to content

Myt att försvaret inte fick sättas in mot folket


Recommended Posts

Myt att försvaret inte fick sättas in mot folket

 

Det är en myt att försvaret inte fick sättas in mot svenska civila i fred. Myten uppstod efter Ådalenhändelserna 1931 då fem personer

dödades av militär. Men ända in på 1970-talet kunde för-svaret vid upplopp öppna eld mot folkmassor, ytterst med stridsvagnar och flyganfall.

Link to comment
Share on other sites

Det stod väl något liknande i en insändare i Hemvärnsnytt för något år sedan, där tog man mera fasta på att insatsen kunde delegeras så lågt som till gruppchefer.

 

Att Armén skulle gå omkring och skjuta slödder är ju inte själva problemet. Det är istället att eftersom armén skall verka mot yttre hot så är det inte bra om folket inte känner förtroende för den pga hårdhänta insatser inom landet.

Link to comment
Share on other sites

Längst ner i artikeln:

Enligt Thomas Roth upphävdes FAVO i början av 1970-talet av regeringen Palme, och det skedde först sedan den uppmärksammats i en tv-debatt.

 

Och efter FAVO fick vi det myten hävdade tills nu när dom ändrar på lagarna igen?

Link to comment
Share on other sites

Hmmm... får inte ihop det här. Men efter att ha letat runt lite på forumet där ämnet avhandlats tidigare, och med utgångspunkt från regeringens vilja att upphäva en lag, så drar jag slutsatsen att det måste ha funnit/finns en lag som för tillfället hindrar militär från att sättas in mot civila. Således blir rubriken i artikeln missvisande. För även den bara funnits i 10 år så har den likväl existerat. Nu lyckas ju inte artikelförfattaren heller reda ut hurrivida det någon gång på 70-talet infördes en sådan lag, utan han nöjer sig med att skriva att militären deleade ut lappar med små instruktioner under 60 talet. Detta motbevisar ju dock inte det faktum att det kan ha funnits en lag.

 

/martinator

totalförrvirrad :bash::wub:

Link to comment
Share on other sites

Nja, motbevisar och motbevisar. Att man upphäver en föreskrift har ju inte egentligen ngn större effekt annat än att man tar bort en gällande beslutsväg.

 

I princip, och efter att ha granskat SFS och FFS så är det nog så att man ska vara väldigt restriktiv med militärt stöd till polismakt, och hänskjuta beslut till regeringen. Det är för att skapa klarhet i hur detta ska kunan ske som man fundera på en författningsändring där allt regleras.

Link to comment
Share on other sites

@martinator

 

Svaret på din fråga är att sedan den nuvarande Regeringsformen infördes så krävs det en lag som klart och tydligt säger att Försvarsmakten ska få sättas in mot civila för att så ska ske. Eftersom en sådan lag för närvarande saknas (förutom Skyddslagen som dock har en hel del begränsningar) så är det inte möjligt för Försvarsmakten att agera så som FAVO föreskrev.

 

Under 1809 års Regeringsform så var saken dock en annan.

Link to comment
Share on other sites

@martinator

 

Svaret på din fråga är att sedan den nuvarande Regeringsformen infördes så krävs det en lag som klart och tydligt säger att Försvarsmakten ska få sättas in mot civila för att så ska ske. Eftersom en sådan lag för närvarande saknas (förutom Skyddslagen som dock har en hel del begränsningar) så är det inte möjligt för Försvarsmakten att agera så som FAVO föreskrev.

 

Under 1809 års Regeringsform så var saken dock en annan.

Hur läser du nu? Hittar inget i RF angående styrning av myndighetsagerande utom att så ska ske i enlighet med gällande lag.

 

Det finns sektioner kring stöd av Försvarsmakten till Polismyndighet (bland annat den som säger att vi inte får genomföra transporter vid fara för hälsa osv., och att FM ska ta betalt av Polisen) men inget regelrätt förbud vad jag överlag hittar. Hur skilde sig 1809 år RF avseende det du hänvisar till? Jag hinner int etitta efter eftersom jag eventuellt borde jobba lite också.

Link to comment
Share on other sites

Hur läser du nu?
9 § Regeringen får insätta rikets försvarsmakt eller del därav i strid för att möta väpnat angrepp mot riket. Svensk väpnad styrka får i övrigt insättas i strid eller sändas till annat land endast om

 

1. riksdagen medgiver det,

2. det är medgivet i lag som angiver förutsättningarna för åtgärden,

3. skyldighet att vidtaga åtgärden följer av internationell överenskommelse eller förpliktelse som har godkänts av riksdagen.

 

Förklaring att riket är i krig får, utom vid väpnat angrepp mot riket, icke givas utan riksdagens medgivande.

 

Regeringen får bemyndiga försvarsmakten att använda våld i enlighet med internationell rätt och sedvänja för att hindra kränkning av rikets territorium i fred eller under krig mellan främmande stater.

Punkt 1 och 2 gör att det i princip krävs en lag som säger att FM ska sättas in.

Link to comment
Share on other sites

Eller risdagsbeslut i snabbt läge (inte för att dom är snabba, men snabbare än att stifta en hel lag).

 

Men frågan blir då om "upprätthållande av allmän ordning" ska jämställas med "insättas i strid". Fast jag håller med i princip.

 

Dock är det så att det inte står att man inte får använda Försvarsmakten. Men det bör bli riksdagsbeslut på det. Ett möjligt scenario är om en väpnad hop tar kontroll över en stadskärna och polisen inte kan ta sig in (inte helt troligt kanske). Riksdagen skulle då kunna medge att regeringen beordrar Försvarsmakten att återta kontroll över området.

 

Jag tror mig kunna se ett nytt kul scenario för övningarna i höst! :)

Edited by Hans Engström
Link to comment
Share on other sites

Eller risdagsbeslut i snabbt läge (inte för att dom är snabba, men snabbare än att stifta en hel lag).

Därav "i princip" ;)

Men frågan blir då om "upprätthållande av allmän ordning" ska jämställas med "insättas i strid". Fast jag håller med i princip.

"Upprätthållande av allmän ordning" torde kräva ett visst mått av "påtvingat kroppsligt ingrepp" vilket varje medborgare är skyddad mot enligt RF kap 2 § 6. Detta skydd får bara inskränkas genom lag eller "genom författning efter bemyndigande i lag". Så jag ser ingen möjlighet att använda Försvarsmakten till sådant utan att vi får en lag om detta.

Edited by BJE
Link to comment
Share on other sites

"Försvaret ska kunna hjälpa polisen bekämpa terrorism (JuU17)

Polisen får större möjligheter att be Försvarsmakten om hjälp för att bekämpa terrorism. Resurser från Försvarsmakten ska kunna sättas in för att förhindra eller på annat sätt ingripa mot terroristbrott. Försvarsmakten ska då alltid ledas av polisen. Förslaget innebär att Rikspolisstyrelsen ska kunna be Försvarsmakten om hjälp med insatser som kan innebära våld eller tvång mot enskilda personer. Polisen ska få göra det bara om man själv inte har sådana särskilda resurser som behövs. Det kan handla om att ingripa mot terroristangrepp från luften eller till sjöss. Polisen kommer som huvudregel att kunna be Försvarsmakten om hjälp bara om regeringen först har sagt ja till det. I vissa situationer ska polisen inte behöva regeringens godkännande. De nya reglerna börjar gälla den 1 juli 2006."

 

http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx...datum=5/10/2006

 

Sedan kan man ju diskutera exakt vilka befogenheter det handlar om.

Link to comment
Share on other sites

Sedan kan man ju diskutera exakt vilka befogenheter det handlar om.

Lagen säger att militär personal som uppfyller vissa kriterier kommer att ha samma befogenheter som polismän har enligt polislagen. Dvs, man kan använda det våld som krävs för att genomföra en tjänsteåtgärd. Någon övre gräns för våldsnivån finns egentligen inte, bara våldet är proportionellt och avvägt. Så i princip så kan incidentroten med stöd av denna lag skjuta ner ett trafikflygplan om polisen ber om det.

Link to comment
Share on other sites

Eller risdagsbeslut i snabbt läge (inte för att dom är snabba, men snabbare än att stifta en hel lag).

Därav "i princip" ;)

Men frågan blir då om "upprätthållande av allmän ordning" ska jämställas med "insättas i strid". Fast jag håller med i princip.

"Upprätthållande av allmän ordning" torde kräva ett visst mått av "påtvingat kroppsligt ingrepp" vilket varje medborgare är skyddad mot enligt RF kap 2 § 6. Detta skydd får bara inskränkas genom lag eller "genom författning efter bemyndigande i lag". Så jag ser ingen möjlighet att använda Försvarsmakten till sådant utan att vi får en lag om detta.

Dock så kom detta fram för ett tag sedan: http://sr.se/halland/nyheter/artikel.asp?artikel=716990

 

I praktiken ska man ha klart för sig att den svenska grundlagen betraktas med betydligt mer pragmatism än den amerikanska exempelvis. 1809 års grundlag kvarstod till 1974 trots att parlamentarismen de facto var i bruk sedan 1920-talet och det finns inte en mental spärr i Sverige för att tänja på eller bryta mot den så länge något anses viktigt nog.

I ett skarpt läge finns det fog för att anta att regeringen inte skulle bry sig för fem öre om att ett riksdagsbeslut eventuellt skulle vara nödvändigt och eventuella klagomål efteråt skulle med stor sannolikhet till slut försvinna i ett hav av komplicerade "tolkningar" av hur grundlagen är avsedd att användas et.c.

Kort sagt är den enda praktiska nyheten i denna lag att polis kan begära militär hjälp utan regeringens godkännande i ytterst brådskande lägen utan att riskera rättsliga åtgärder efteråt.

Link to comment
Share on other sites

Dock så kom detta fram för ett tag sedan: http://sr.se/halland/nyheter/artikel.asp?artikel=716990

Tja, om vi ska utgå ifrån att vi ska bryta mot grundlagen så finns det ju inget som säger att vi inte kan återinföra ståndrätten...

 

Lagligt sett så krävs det en lag som den nu tillkomna (eller Skyddslagen) för att svensk militär ska kunna utöva våld eller tvång mot svenska medborgare. Att sedan mer eller mindre okunniga personer försökt utöva påtryckningar mot Degerlund är en annan sak. Frågan är vad som hade hänt om han fått statsministerns underskrift. Hur stor är chansen att någon hade vägrat att utföra en olaglig order?

 

Framförallt så kan vi inte öva på att begå grundlagsbrott. Eftersom det nu finns en lag så går det att öva på tänkbara scenarion.

Link to comment
Share on other sites

@BJE

Hur läser du? Jag får för mitt liv inte till den snäva tolkning av RF som du tycks få.

9 § Regeringen får insätta rikets försvarsmakt eller del därav i strid för att möta väpnat angrepp mot riket. Svensk väpnad styrka får i övrigt insättas i strid eller sändas till annat land endast om

 

1. riksdagen medgiver det,

2. det är medgivet i lag som angiver förutsättningarna för åtgärden,

3. skyldighet att vidtaga åtgärden följer av internationell överenskommelse eller förpliktelse som har godkänts av riksdagen.

 

Förklaring att riket är i krig får, utom vid väpnat angrepp mot riket, icke givas utan riksdagens medgivande.

 

Regeringen får bemyndiga försvarsmakten att använda våld i enlighet med internationell rätt och sedvänja för att hindra kränkning av rikets territorium i fred eller under krig mellan främmande stater.

Paragraf 9 anger under vilka förutsättningar som Regeringen får insätta FM i strid eller sända FM till annat land.

Paragrafen reglerar inte användandet av FM i Sverige när det gäller aktiviteter utanför det som kan kallas strid.

Det innebär för mig att FM kan användas till mycket:

IMF, UND, Ledn/SB, UH, Upprätthållande av lag och ordning, Övervakning, mm mm. Ja, allt utom strid.

Vad är då strid? Det kan vi ha en egen diskussion kring.

 

/Krook

Link to comment
Share on other sites

Dock så kom detta fram för ett tag sedan: http://sr.se/halland/nyheter/artikel.asp?artikel=716990

Tja, om vi ska utgå ifrån att vi ska bryta mot grundlagen så finns det ju inget som säger att vi inte kan återinföra ståndrätten...

 

Lagligt sett så krävs det en lag som den nu tillkomna (eller Skyddslagen) för att svensk militär ska kunna utöva våld eller tvång mot svenska medborgare. Att sedan mer eller mindre okunniga personer försökt utöva påtryckningar mot Degerlund är en annan sak. Frågan är vad som hade hänt om han fått statsministerns underskrift. Hur stor är chansen att någon hade vägrat att utföra en olaglig order?

 

Framförallt så kan vi inte öva på att begå grundlagsbrott. Eftersom det nu finns en lag så går det att öva på tänkbara scenarion.

Att äldre befäl skulle ha genomfört en någorlunda väl avvägd order efter statsministers underskrift/regeringsbeslut i handen får sägas vara relativt stor.

Detta då de till skillnad från yngre befäl var unga i en tid då, i allvarliga lägen, man i första hand lydde order och i andra hand bekymrade sig för eventuella lagbrott så länge ordern som givits inte var fullständigt orimlig. Lagbrottet fick så att säga lösas i efterhand, i extremfall med en absolution genom regeringsbeslut (polis som förberedde inbrytning under Norrmalmstorgsdramat utlovades total absolution genom regeringsbeslut, alltså kunde de i princip ha avrättat gisslantagaren utan rättsligt straff).

 

Ett annat hyfsat välkänt exempel på detta är när dåvarande statsminister Palme hade bråttom och hindrades under bilfärd av ett militärt förbands fordonsmarsch. Han beordrade eller mer eller mindre hotade sig förbi de stackars värnpliktiga som dirigerade trafiken.

När protester uppstod efteråt löste han raskt problemet genom att genomdriva en lag, "Lex Palme", i riksdagen som fastslog att endast militärpolis eller särskild trafikledningspersonal inom försvarsmakten hade befogenhet att dirigera civil trafik, och alltså inte vanliga soldater som var fallet när han skaffade sig företräde.

Således ansågs problemet retroaktivt löst. Bisarrt? Något, men så var läget på den tiden.

 

Det är först på senare år som man på allvar har börjat argumentera för att grundlagen står över regering/riksdag och inte tvärtom.

Men fortfarande är detta inte en självklarhet på något sätt vilket märks tydligt i seminarierna som den pågående grundlagsutredningen har hållit i.

Om man läser avskrifterna från dessa ser man att statsvetare har argumenterat både för och mot en fast grundlag av amerikansk modell, vissa har ansett att en mer flexibel grundlag, eller mer specifikt tillämpningen av denna som läget är idag, eventuellt är att föredra.

 

Sist angående din kommentar angående ståndsrätten, jag tycker att du utgår från lite fel håll i din argumentation där.

I de fall som grundlagsbrott "normalt" har accepterats fram till nu har initiativ eller godkännande kommit från regering och/eller riksdag, och det bör därför inte ses som någon statskupp eller liknande när militär har varit inblandad. Den informella principen har helt enkelt varit att riksdagen fastställer grundlagen och har därmed en rätt att bevilja avsteg från densamma, och likaledes informellt att riksdagen har delegerat denna rätt till regeringen i brådskande fall.

Nu kan man naturligtvis ha många synpunkter på lämpligheten i detta men man bör vara medveten om att det har förekommit och att det inte är osannolikt att det kan komma att förekomma i framtiden.

Dessutom så påpekar en del statsvetare i förut nämnda seminarier att den nuvarande regeringsformen inte fullt överensstämmer med verkligheten i dag och att vi (folkvalda politiker) därmed ignorerar vissa delar av den precis som läget var med den föregående grundlagen.

Business as usual.

 

Därmed inte sagt att denna lag inte är bra, jag tycker det är utmärkt att man klargör läget för försvarsmakten i detta avseende.

Men jag är också medveten om att skulle ett ytterst allvarligt läge uppstå som inte täcks av lagen så är sannorlikheten stor att order utfärdas från regeringen till försvarsmakten om insats, och lagen således ignoreras fullständigt.

Link to comment
Share on other sites

@BJEHur läser du? Jag får för mitt liv inte till den snäva tolkning av RF som du tycks få.

Baserar min tolkning på den diskussion som bedrevs under juridikkursen på Karlberg. Men noga räknat så är det RF 2 kap 6 § som är "det stora problemet" när det gäller uppgiften "upprätthålla allmän ordning". Visst kan Fm ställa upp och t ex bygga kommunikationer efter en Gudrun, eller stödja med UH, detta sker då med stöd av förordningen om stöd till det civila samhället.

 

Men eftersom svenska medborgare har ett grundlagsskydd mot "kroppsligt ingrepp" så krävs det att detta skydd inskränks genom lag. Exempel på sådana lagar är Polislagen och Skyddslagen. Utan ett sådant lagstöd kan jag inte se hur FM ska kunna användas för att upprätthålla allmän ordning. Såvida vi nu inte ska förutsätta att vi ska begå grundlagsbrott.

Sist angående din kommentar angående ståndsrätten, jag tycker att du utgår från lite fel håll i din argumentation där.

På vilket sätt är det "fel håll"? Dödsstraff är förbjudet i Regeringsformen, men eftersom din ståndpunkt verkar vara att grundlagen kan vi strunta i vid behov så kan vi alltså införa dödsstraff bara vi tycker att läget är allvarligt nog. Ståndrätt har inte något med statskupper att göra, det var en typ av krigsrätt som var synnerligen reglerad i dåtidens lagar men som numera är avskaffad.

 

Grundlagarna är till bland annat för att sätta gränser för vad riksdag och regering får göra. De är inte, och ska inte vara, särskilt lätta att ändra. De besked som polisen fick om "nåd i förväg" under Norrmalmstorgsdramat hade inget lagstöd.

Link to comment
Share on other sites

Sist angående din kommentar angående ståndsrätten, jag tycker att du utgår från lite fel håll i din argumentation där.

På vilket sätt är det "fel håll"? Dödsstraff är förbjudet i Regeringsformen, men eftersom din ståndpunkt verkar vara att grundlagen kan vi strunta i vid behov så kan vi alltså införa dödsstraff bara vi tycker att läget är allvarligt nog. Ståndrätt har inte något med statskupper att göra, det var en typ av krigsrätt som var synnerligen reglerad i dåtidens lagar men som numera är avskaffad.

 

Grundlagarna är till bland annat för att sätta gränser för vad riksdag och regering får göra. De är inte, och ska inte vara, särskilt lätta att ändra. De besked som polisen fick om "nåd i förväg" under Norrmalmstorgsdramat hade inget lagstöd.

Du missförstår, jag uttrycker inte en uppfattning att man varken BÖR eller INTE BÖR strunta i grundlagen .

Jag uttrycker en väl underbyggd åsikt att man HAR och med mycket stor sannorlikhet KOMMER att strunta i grundlagen under vissa omständigheter även i framtiden.

Jag måste återigen påpeka att din åsikt om hur grundlagen ska vara ett gränssättning för den högsta politiska ledningen är just en åsikt och en som endast delvis delas av den politiska ledningen.

Dessutom så är inte grundlagen speciellt svår att ändra i praktiken (om än i teorin), under grundlagsutredningens seminarie påstås det av mer än en statsvetare att över 100 (!) grundlagsändringar genomförts sedan 1974. Hur många kan du i egenskap av vanlig väljare nämna på rak arm?

Danmarks grundlag som kräver bindande folkomröstning innan ändring framhålls dock som ett exempel på en mycket svåränderlig grundlag. De flesta debatterande statsvetarna tycktes förorda en mer svåränderlig grundlag än idag men inte lika svåränderlig som i Danmark.

 

Dessutom misstar du dig när du påstår att absolutionsutlovningen under Norrmalmstorgsdramat inte hade lagstöd. Regeringen (egentligen kunglig majestät på den tiden) hade rätt att utfärda absolution/nåd för enskilda utan några inskränkningar. Det förelåg inte heller laghinder för att utlova det innan brott hade begåtts.

Nu skall det dock påpekas att anledningen till detta var att domstolarnas tolkning av polisiära dödskjutningar på den tiden påstås (av dåtida och sentida bedömare, notera att detta kan vara inkorrekt) ha slutat i att polisen i princip alltid, när inte någon aktivt sköt mot polisen i fråga, ansågs ha begått ett lagbrott.

I dagsläget är det osannolikt att exempelvis en medlem av NI skulle dömas för att ha skjutit ihjäl en gisslanstagare även om denne vid skottillfället inte sköt mot polis eller gisslan, så var alltså inte fallet vid den tidpunkten som diskuteras.

 

Alltså för att upprepa mig, du argumenterar för hur du vill att grundlagen ska tillämpas, jag påpekar hur den faktiskt i praktiken har tillämpats, tillämpas idag och förmodligen kommer att tillämpas. Det är en viss skillnad.

 

De enda två sannolika praktiska tillämpningsändringarna som skulle kunna leda till det läget du förespråkar är endera införandet av en författningsdomstol (endera genom nyetablering eller utökade befogenheter för högsta domstolen) som praktiskt kan kontrollera tillämpningen. Alternativt införandet av en direktvald andra kammare i riksdagen med befogenhet att granska maktutövning, detta alternativ förepråkas av vissa statsvetare i grundlagsutredningsseminarierna.

Edited by Fu Johanson
Link to comment
Share on other sites

Dessutom så är inte grundlagen speciellt svår att ändra i praktiken (om än i teorin), under grundlagsutredningens seminarie påstås det av mer än en statsvetare att över 100 (!) grundlagsändringar genomförts sedan 1974. Hur många kan du i egenskap av vanlig väljare nämna på rak arm?

Ok, felaktigt ordval av mig. Det jag syftade på var att det krävs två riksdagsbeslut med mellanliggande val. Det tar alltså tid att ändra grundlagarna.

Alltså för att upprepa mig, du argumenterar för hur du vill att grundlagen ska tillämpas, jag påpekar hur den faktiskt i praktiken har tillämpats, tillämpas idag och förmodligen kommer att tillämpas. Det är en viss skillnad.

Nej, jag argumenterar utifrån vad lagen säger. Att den sedan kan tillämpas annorlunda i praktiken är en annan sak.

 

Men för att återgå till sakfrågan, det viktiga med den nya lagen är att den möjliggör att FM och Polisen nu kan förbereda sig och öva på hur man ska agera i en sådan situation som lagen förutsätter. Det kunde man knappast göra förut, även om man tydligen kunde vara säker på att regeringen skulle ge en order i strid med grundlagen. Man kan ju t ex fundera på hur reaktionen hade blivit i massmedia om det för ett år sedan kommit fram att det från FVs ledningscentraler fanns direktförbindelser till polisens ledningscentraler så att polisen snabbt och enkelt skulle kunna få information om att ett flygplan avvikit från sin kurs, och att polisen i sin tur skulle kunna beordra nerskjutning av detsamma...

Edited by BJE
Link to comment
Share on other sites

Dessutom så är inte grundlagen speciellt svår att ändra i praktiken (om än i teorin), under grundlagsutredningens seminarie påstås det av mer än en statsvetare att över 100 (!) grundlagsändringar genomförts sedan 1974. Hur många kan du i egenskap av vanlig väljare nämna på rak arm?

Ok, felaktigt ordval av mig. Det jag syftade på var att det krävs två riksdagsbeslut med mellanliggande val. Det tar alltså tid att ändra grundlagarna.

Alltså för att upprepa mig, du argumenterar för hur du vill att grundlagen ska tillämpas, jag påpekar hur den faktiskt i praktiken har tillämpats, tillämpas idag och förmodligen kommer att tillämpas. Det är en viss skillnad.

Nej, jag argumenterar utifrån vad lagen säger. Att den sedan kan tillämpas annorlunda i praktiken är en annan sak.

 

Men för att återgå till sakfrågan, det viktiga med den nya lagen är att den möjliggör att FM och Polisen nu kan förbereda sig och öva på hur man ska agera i en sådan situation som lagen förutsätter. Det kunde man knappast göra förut, även om man tydligen kunde vara säker på att regeringen skulle ge en order i strid med grundlagen. Man kan ju t ex fundera på hur reaktionen hade blivit i massmedia om det för ett år sedan kommit fram att det från FVs ledningscentraler fanns direktförbindelser till polisens ledningscentraler så att polisen snabbt och enkelt skulle kunna få information om att ett flygplan avvikit från sin kurs, och att polisen i sin tur skulle kunna beordra nerskjutning av detsamma...

Visst skulle det ha varit mycket svårt att öva öppet för ett sådant läge innan lagen klubbades.

Så en viss tidsvinst med etablerade kommunikationslinjer har förmodligen gjorts.

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.



×
×
  • Create New...