Jump to content

Skotträdd hund, vad göra?


Recommended Posts

Min luspudel har sedan jag fick honom varit skotträdd och denna helg har tagit priset. Han var lika rädd för bilar i från början som han är rädd för smällar nu. Bilarna tog det en tid att vänja sig med men vad skall man göra för att han skall bli skottfast?

 

Det som är konstigt är att han när han sitter ensam i sin korg inte verkar vara rädd på skjutbanan men när han får syn på mig får han riktig panik och försöker slita ner tallen han är bunden vid.

 

Jag fick hunden när han var 9 månader och de tidigare ägarna hade lyckats gjort honom rädd för det mesta: Högt röstläge, plötsliga rörelser, smällar, bilar, lastbilar, gräsklippare m.m. Nu springer han bredvid bilar när vi får besök hemma på gården hos pappa. I går blev det värre efter att en liten jänta stoppat en häxpippa i leran ca: 20 m framför oss och tänt på. P.g.a. avståndet hann jag aldrig se vad hon gjorde fören det tjöt och small. Jag sa inget till hon, skadan var ju redan skedd och med tanke på dagens ungar har det inte hjälp för att få henne att sluta.

 

Kan tillägga att smällar på håll är riktigt skräckinjagande nu, även fast man bara hör de dova ljuden blir hunden rädd.

 

J.K Nilsson

Edited by JK Nilsson
Link to comment
Share on other sites

Hmm hur gammal är hunden nu?

Är den relativt ung så fungerar det att vara vid en skjutbana/ute på nyårsafton, vara vid hunden och prata lugnt med den hela tiden. Går inte om den är för gammal dock :(

 

Och sen har ju de förra ägarna lyckats med något sällsynt: Aldrig har jag sett en hund som är rädd för så mkt!

Link to comment
Share on other sites

När jag har varit med och skottränat hundar så har det gått till ungefär såhär:

 

En person står och skjuter medan hundägaren står med hunden på långt avstånd från skytten. Om hunden inte är allt för orolig så närmar sig hundägaren skytten succesivt. Om det inte går första gången så är det bara at försöka igen.

 

Skjutbanan är inte den bästa platsen att skotträna en hund eftersom man inte har någon kontroll över smällarna.

Link to comment
Share on other sites

Har inte någon större erfarenhet av hundar, men har tagit över en sexårig hane. Problemet med honom är att han har väldigt mycket av ur-hund instinkter kvar, skulle inte kalla det rädd men väldigt försiktig i större folksamlingar, för car-portar som bara öppnar sig och höga ljud. Tillvänjningen har gått till på sådant sätt att han har fått möta t.ex. folksamlingar nere på stan. Först är han orolig sedan när han lugnar sig får han godis och beröm. Många gånger tillsammans med klicker-träning. Sedan gäller det att vara lugn och inte prata med hög eller gäll röst, hunden tolkar detta som om man själv är rädd/stressad, dvs om flockledaren är rädd blir ju hunden det självklart också.

 

Ett tips är att ta kontakt med Novéns kennel (www.novens-kennel.com). En av ägarna har jobbat med försvarets hundar och har stor erfarenhet.

Link to comment
Share on other sites

Hmm hur gammal är hunden nu?

Är den relativt ung så fungerar det att vara vid en skjutbana/ute på nyårsafton, vara vid hunden och prata lugnt med den hela tiden. Går inte om den är för gammal dock :(

 

Vet inte om det är så lysande att ha hunden ute på nyår. Kan göra mer skada än nytta eftersom smällandet kan vara ganska oberäkneligt.

Link to comment
Share on other sites

Det finns skivor med skottljud att köpa som man börjar att spela på mycket låg volym för att sedan öka successivt. Fungerar inte detta tycker jag du ska ta kontakt med en expert från Svenska Brukshundsklubben. De brukar kunna hjälpa till.

Link to comment
Share on other sites

  • Forumsledning

@Bazooka, tänkte du på de där DVD-skivorna med ljud som heter "Battlefield 2" osv som då kan inhandlas på familjens "Hundbudget" 0:)

Link to comment
Share on other sites

@Bazooka, tänkte du på de där DVD-skivorna med ljud som heter "Battlefield 2" osv som då kan inhandlas på familjens "Hundbudget" :D

 

 

Nej Nej, de skivorna du syftar på går i alla sunda hem på "hushållsbudgeten"... 0:)

Link to comment
Share on other sites

Kort info jag fick av hundinstruktörer på F4 (inte egen kunskap alltså, men info från personer som jag litade på i vått och torrt vad gällde hundar).

 

Om du tröstar hunden, gosar med den och säjer "såja såja, ingen fara" när den reagerar på skott, kan det ge motsatt effekt. Prova att låta bli.

 

Om hunden reagerar, men husse är kolugn och verkar oförstående, då visar husse (som är the big boss) att skotten är ju inte konstiga alls. Till skillnad från om man tröstar hunden, vilket kan sammankopplas med smärta och tråkigheter då tröstande kanske är vanligt.

 

Tycker detta verkar extra intressant eftersom jycken reagerar mest om husse är i närheten - värt ett försök kanske? Var tipset otydligt nog? ;)

 

 

 

/Toll (vars hund under GU visade tendenser åt samma håll)

Edited by Toll
Link to comment
Share on other sites

Toll har helt rätt. Det värsta du kan göra är att själv reagera på skotten, eller att ömka hunden. Ömkande (stackars lilla fido var det läääskigt kom ska jag krama om dig) är ett klassiskt sätt att få hunden att bli rädd för något. (Förvisso ett bra sätt att få hunden att sluta jaga bilar, då brukat med måtta.) Brukar tyvärr ses hos småhundägare när större hundar dyker upp (det klassiska dyka ner och fånga upp hunden i famnen-beteendet). Ergo, småhundar som skäller som galna på passerande större hundar.

 

Reagera inte själv på skotten. Bara fortsätt med det du håller på med (tex att gå lugnt vidare). Och om hunden reagerar och vill dra iväg eller vägrar röra sig ska det inte ömkas, mer något i stil med ett jämnt och lugnt drag i kopplet och ett "kom nu här" av den lugna men lite avfärdande typen man vänder till fem-åringen som absolut vill dra iväg till leksaksaffären. Eller, rättare sagt, vad du än gör: gör ingen stor sak av det.

 

Sedan kan det vara svårt att få bort skotträdsla. Går dock ofta att "ta udden av det".

Link to comment
Share on other sites

Guest Settern
Toll har helt rätt. Det värsta du kan göra är att själv reagera på skotten, eller att ömka hunden. Ömkande (stackars lilla fido var det läääskigt kom ska jag krama om dig) är ett klassiskt sätt att få hunden att bli rädd för något. (Förvisso ett bra sätt att få hunden att sluta jaga bilar, då brukat med måtta.) Brukar tyvärr ses hos småhundägare när större hundar dyker upp (det klassiska dyka ner och fånga upp hunden i famnen-beteendet). Ergo, småhundar som skäller som galna på passerande större hundar.

 

Reagera inte själv på skotten. Bara fortsätt med det du håller på med (tex att gå lugnt vidare). Och om hunden reagerar och vill dra iväg eller vägrar röra sig ska det inte ömkas, mer något i stil med ett jämnt och lugnt drag i kopplet och ett "kom nu här" av den lugna men lite avfärdande typen man vänder till fem-åringen som absolut vill dra iväg till leksaksaffären. Eller, rättare sagt, vad du än gör: gör ingen stor sak av det.

 

Sedan kan det vara svårt att få bort skotträdsla. Går dock ofta att "ta udden av det".

 

Beror på, vissa hundar blir inte bra hur man än försöker. I värsta fall återstår bara Gyttorps hundskola.

Link to comment
Share on other sites

Hum, detta är något som min mormor brukade göra för att vänja hundar vid just smällar, och på så sätt få dem att inse att smällarna är mera roliga än läskiga. (Kan tilläggas att hon har haft hund i snart 50 år :P så hon borde veta något i allafall.)

 

Låt hunden leka med vanliga ballonger som du blåst upp, förhoppningsvis kommer den tycka att ballongerna är grymt med roligt och jaga efter, sen lär de smälla för eller senare. Hunden kommer säkerligen bli rädd de första gångerna, men lär sig vartefter att smällarna inte är så farliga.

 

(Se till att du har koll på hunden dock, så den inte får för sig att sätta i sig ballongerna. Det är inte så hälsosamt för dem :P)

 

Bara mitt tips :P

Link to comment
Share on other sites

Absolut bästa är att vara ute och göra något kul så smällar på avstånd sedan öka efter hand. Det gör du inte på en dag utan du måste ha tålamod och tålamod och mer tålamod. Dessutom måste du ha hjälp av någon som kan stå för smällandet. Lek en stund en smäll fortsätt leka som om inget hänt. Nästa pass samma sak.. när det funkar 2 smällar och när det funkar 3 sen lite närmare lite högre osv. Du kan få hålla på i flera månader om jycken beroende på hunden.

 

:D

Link to comment
Share on other sites

Det är tyvärr extremt svårt att träna bort skotträddhet.

 

En av mina jakthundar fick plötsligt för sig att den var skotträdd. Försökte länge att träna bort det, men utan framgång. Var tvungen att pensionera henne som 5-åring, vilket är synd då hon är extremt bra. Nu så blir hon så rädd vid skott att frugan (som är veterinär) måste söva(!) henne vid större helger som nyår, påsk och valborg.

 

Det finns tyvärr ingen annan möjlighet än att öka ljudet succesivt som tidigare beskrivits. Lycka till!

Link to comment
Share on other sites

Tack för tipsen, nu har jag lite att fundera på. Sedan kom jag på att jag brukar parkera 300 meter ifrån hundspecialisterna på jobbet. Kanske man skulle ta sig en promenad dit?

 

Så det är fortsatt smällande som gäller? Då kanske man skall höra med den lokala skytteföreningen som ingår i flygklubben om de kan erbjuda något smällande.

 

J.K Nilsosn

Link to comment
Share on other sites

Med risk för att jag går lite offtopic nu, men jag har ett annat hundrelaterat problem.

 

Äger en flatcoat retriever, 4 år gammal, hane. Väldigt snäll och gosig hund, men med ett visst socialt problem vad gäller andra hundar. När en annan hund närmar sig, som han inte känner, reser han ragg, viftar på svansen, studsar upp och ner och gnyr alternativt skäller. Då jag bor i Malmö vill jag inte att han skall hälsa på alla hundar man ramlar över, det finns rätt många och man känner i regel varken hund eller ägare.

 

Ganska konsekvent försöker jag ingorera honom när han gör så här. Ibland blir jag ju dock tvungen att hålla honom kort i kopplet. Tidigare har jag försökt med olika kommandon som annars brukar fungera, t ex "Nej", "Stop", "Tyst" etc. Dessa lystrar han till under normala förhållanden, men när han hamnar i "studsläge" är han i stort sett inte ens kontaktbar.

 

Några tips på hur man kan vänja av det där beteendet?

Edited by Hultberg
Link to comment
Share on other sites

Nu får ni ursäkta men jag blir inte klok på denna luspudel. I dag övades det eldöverfall utanför staketet på lagomt avstånd. man hörde riktiga smällar, inte det dova som det blir när det blir lite längre avstånd men samtidigt skarpa knallar.

 

Hunden viftade på svansen och tyckte det var tokroligt att leka med sina kompisar och tigga gotta av husse och husses kompisar.

 

Förklaringar tack! Eller skall man söka dispans för att få ett jaktvapen med automateld?

 

J.K Nilsson

Link to comment
Share on other sites

  • 1 month later...
Nu får ni ursäkta men jag blir inte klok på denna luspudel. I dag övades det eldöverfall utanför staketet på lagomt avstånd. man hörde riktiga smällar, inte det dova som det blir när det blir lite längre avstånd men samtidigt skarpa knallar.

 

Hunden viftade på svansen och tyckte det var tokroligt att leka med sina kompisar och tigga gotta av husse och husses kompisar.

 

Förklaringar tack! Eller skall man söka dispans för att få ett jaktvapen med automateld?

 

J.K Nilsson

 

 

Tjo.. hur reagerar "luspudel" på åska?

 

Funderar på om de mera dova smällandet påminner hunden om åska kanske, och det är det den är rädd för? :P

Link to comment
Share on other sites

Jag såg ett program om hundar och nyårsraketer förut. Där tipsade dom om att spela in smällarna från ena årets raketer på band... för att sedan spela upp det för hunden (på låg volym) lite då och då.

Du kanske ska testa att spela in ljudet från en skjutbana och forsöka prata med din hund lite lugnande så han förstår att det inte är farligt?

Link to comment
Share on other sites

Med risk för att jag går lite offtopic nu, men jag har ett annat hundrelaterat problem.

 

Äger en flatcoat retriever, 4 år gammal, hane. Väldigt snäll och gosig hund, men med ett visst socialt problem vad gäller andra hundar. När en annan hund närmar sig, som han inte känner, reser han ragg, viftar på svansen, studsar upp och ner och gnyr alternativt skäller. Då jag bor i Malmö vill jag inte att han skall hälsa på alla hundar man ramlar över, det finns rätt många och man känner i regel varken hund eller ägare.

 

Ganska konsekvent försöker jag ingorera honom när han gör så här. Ibland blir jag ju dock tvungen att hålla honom kort i kopplet. Tidigare har jag försökt med olika kommandon som annars brukar fungera, t ex "Nej", "Stop", "Tyst" etc. Dessa lystrar han till under normala förhållanden, men när han hamnar i "studsläge" är han i stort sett inte ens kontaktbar.

 

Några tips på hur man kan vänja av det där beteendet?

 

Din hund behöver träna socialt beteende för att lära sig hur den ska umgås med andra hundar. Finns bra kurser för sådant.

 

Anders Hallgren har även skrivit boken ”problemhundar” som du kan läsa om du inte redan gjort det.

 

Hundar behöver lära sig prata med andra hundar och det är speciellt vanligt att detta hämmas om man går med hunden kopplad. Därmed inte sagt att det bra är att släppa loss då det lätt kan gå fel i början. Därför är det bra att gå kurser och delta i aktiviteter där olika hundar får lära sig att umgås med varandra under kontrollerade former.

 

Tänk på att ofta så är det bästa man kan göra när du tappar uppmärksamheten är att lugna och inte börja ropa kommandon och rycka i kopplet. Lugna istället genom att prata lugnande se till att du återfår uppmärksamheten och ta ner energin. Om du har en hane och flat så kommer det kräva enormt tålamod speciellt om den är 4 (år inte dagar). Men kom ihåg att Det är hunden som ska följa dig och inte tvärt om. (och med följa menar jag inte dra runt i koppel).

 

Kopplet är för syns skull så att andra känner sig lugna inte för att det behövs för att hålla din hund under kontroll. Och framförallt var konsekvent.

Link to comment
Share on other sites

Pröva att köpa och läsa Wilssons "Jakthunden", kom i ny upplaga för inte så länge sedan. Som någon skrev tidigt så är väl modellen att låta någon, som är med dig och hunden på väg ut till träningen, orsaka en smäll på långt avstånd. Det är viktigt att du som flockledare ger klartecken till den medföljande skytten (så att du har full kontroll) och att du inte reagerar (eller reagerar positivt) på smällen, utan kör på.

 

Om det sedan fungerar så kan du flytta smällen närmare och närmare. Träna dock i lugn takt och pressa inte hunden genom att korta ned avståndet för snabbt.

 

Undvik att använda inspelade smällar på låg volym, och sedan högre och högre, hunden skall förstå att var smällen kommer ifrån, det skall inte bara vara "åska".

 

Och undvik skjutbanan där du inte kan kontrollera när det smäller (och du själv kan bli överraskad/rädd för en plötslig smäll). Råka inte heller ut för några eö.

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.



×
×
  • Create New...