Jump to content

Hur USA vinner över Iran?


Recommended Posts

Om vi utgår från att USA har två starka motiv att anfalla Iran:

 

1) Iran har för avsikt att skaffa sig kärnvapen. Irans ledare har sagt att Israel bör bli "wiped off the map". Ett möjligt hot om kärnvapenangrepp på Israel kan aldrig accepteras av USA och då är det antingen de själva som tar hand om detta med visst stöd av världssamfundet eller så kommer Israel göra det själva, med risk för att hela regionen dras in ett storkrig, vilket vore om möjligt ett sämre alternativ (ev påståenden om att Iran enbart vill skaffa kärnkraft för att lösa energifrågor håller inte. Om det var detta man ville lösa med sitt kärnprogram vore det oerhört mycket enklare och billigare att använda de enorma energiresurser man sitter på i form av olja för att producera all den inhemska energi man behöver för överskådlig framtid.)

 

2) Olja, olja, olja - behövs inte säga så mycket om detta. Den amerikanska ekonomin och även världsekonomin är beroende av den billiga olja. USA är beredda att gå mycket långt för att säkerställa detta.

 

Givet detta vore det intressant att spekulera i hur USA skulle gå till väga för att vinna kriget utan att förlora kontrollen över oljeflödet i Persiska viken? Personligen tror jag att om USA angriper har Iran inte mycket att sätta emot USAs högteknologiska krigsmakt. Det kommer bli oerhörda Iranska förluster. USA kommer säkert lida större förluster än inledningsfasen i Irak, men det har man redan visat att man numera är beredd att ta. Iran planerar att erbjuda den "perfekta" motståndaren för USAs vapensystem. Informationsövertaget är oerhört stort i ledningssystemen. I en initialfas kommer man se till att slå ut de Iranska flyget och ledningssystemen och det kommer man lyckas med. Därefter är det en "teknikalitet" att slå ut förbanden ett efter ett. Marinen och kustrobotarna kommer också detta vara prioriterade mål som man slår ut i inledningsfasen. Sveriges flotta har ju dessutom lärt US Navy att jaga dieselubåtar i kustnära vatten, vilket kommer väl till pass när man skall slå ut Irans 6 st hyfsat omoderna Kilo ubåtar. Resten av flottan bl a de tre 35 år gamla brittiska Saam fregatterna och två 40 år gamla Bayandorkorvetter torde inte vara allt för knepiga mål för USN heller. De rörliga kutsrobotförbanden är troligtvis det största hotet och man kommer satsa mycket på att slå ut dem tidigt (SF, flyg mm).

 

Propagandafilmerna man visar i Iransk TV kunde f ö lika gärna ha visat Iraks militär under övning i början av 2000-talet. Materiel är i princip den samma, även om det finns vissa system som är av högre kvalitet. Att Iran har fler och något bättre förband förändrar inte utgången. Möjligtvis tar det lite längre tid innan kollapsen kommer. Den stora utmaningen för USA är ju att hålla oljetrafiken i Persiska viken igång utan längre avbrott.

 

Jag hoppas slippa uppleva detta, men med tanke på Irans omedgörliga attityd i kombination med USAs geopolitiska intressen är jag tyvärr rädd att Iranska folket kommer drabbas av ett oerhört och tragiskt mänskligt lidande, klämda mellan mullorna och USA.

Link to comment
Share on other sites

USA kommer använda liknande tillvägagångssätt som vid anfallet av Irak ”Shock and Awe” Det är nog så mycket vi kan säga i nuläget. resten blir spekulationer om saker som vi inte vet någonting om.

 

Resten kan du läsa om på mjölkpaketen. :banghead:

Link to comment
Share on other sites

Lite OT, men jag tycker det är fullt legitimt och bra att Iran investerar i kärnkraft. Det är väl utmärkt om mänskligheten får så mycket billig och ren kärnkraft som möjligt att utnyttja, så vi kan hushålla med den alltmer knappa oljan.

 

Det blir säkert en mycket god affär för Iran att tillverka billig inhemsk el via kärnkraft och istället sälja oljan dyrt som fordonsbränsle.

 

Tyvärr är det nog så att det inte är ekonomin som är drivande bakom Iransk kärnkraftsprogram, snarare önksan att utplåna oss otrogna...

 

Vilket man ju också säger rent ut.

Link to comment
Share on other sites

Resten kan du läsa om på mjölkpaketen. :banghead:

 

Vilka då? Arlas eller Wapnös? Arla, förresten, de aktar sig nog för att publicera något som har med mellanöstern att göra sedan de publicerade muhammedkarikatyrerna på paketen: http://www.arla.se/upload/paneler/Popfrísy...2090%20orig.pdf

 

Lite OT, men jag tycker det är fullt legitimt och bra att Iran investerar i kärnkraft. Det är väl utmärkt om mänskligheten får så mycket billig och ren kärnkraft som möjligt att utnyttja, så vi kan hushålla med den alltmer knappa oljan.

 

Jo, visst, hade Iran varit en demokratisk stat vars önskan vore att leva i fred med sina grannar samt tillgång på rikligt med elkraft så hade det väl bara varit miljörörelsen som hade protesterat.

Men att ge Iran tillgång till kärnvapen är som att ge en tänsticksask till en pyroman i ett höloft.

 

/E

Link to comment
Share on other sites

2) Olja, olja, olja - behövs inte säga så mycket om detta. Den amerikanska ekonomin och även världsekonomin är beroende av den billiga olja. USA är beredda att gå mycket långt för att säkerställa detta.

 

Vi kan ju titta på Irak kriget samtliga olje-konspiration anhängare har lite svårt att argumentera vad USA's vunnit på okupationen rent ekonomiskt när det gäller olja. Eller har du själve en bra ekonomiskt kalkyl över vad USA rent ekonomiskt skulle vinna när det handlar om oljan?

 

Facit: Oljepriset är på ny rekordnivå, Bush pratar om att USA bör minska sitt oljeberoende. Var det inte mer olja till lägre pris som skulle bli resultatet enligt konspirations teorin, så att den amerikanska livstilen inte skulle vara hotad?

Kom gärna med lite konkreta bevis på att USA förskansar sig en massa olja "prilligt".

Link to comment
Share on other sites

 

Vi kan ju titta på Irak kriget samtliga olje-konspiration anhängare har lite svårt att argumentera vad USA's vunnit på okupationen rent ekonomiskt när det gäller olja. Eller har du själve en bra ekonomiskt kalkyl över vad USA rent ekonomiskt skulle vinna när det handlar om oljan?

 

Facit: Oljepriset är på ny rekordnivå, Bush pratar om att USA bör minska sitt oljeberoende. Var det inte mer olja till lägre pris som skulle bli resultatet enligt konspirations teorin, så att den amerikanska livstilen inte skulle vara hotad?

Kom gärna med lite konkreta bevis på att USA förskansar sig en massa olja "prilligt".

 

Oljepriset har skjutit i höjden pga flera orsaker som inte har med Irak att göra. Ökad efterfrågan på världsmarknaden från bl a Kina, produktionsproblem i Nigeria och oro över händelseutvecklingen i Iran. Nu något om varför USA är så beroende av att ha kontroll över oljetillgångar:

 

Det amerikanska samhället bygger på tillgång till billig olja=bensin. Det räcker med ett besök för att övertyga dig själv om massbilismens betydelse för den amerikanska ekonomin. Det finns massor av ekonomiska analyser om hur beroende USA är av billig olja. Priset idag är ca 6 kr liter, dvs hälften av priset i Europa. Ta och Googla lite så hittar du massor om detta.

 

1973 utgjorde 28% av USAs oljebehov av import. I dagsläget ca 60%, prognosen för 2025 är 70%.

Förutom i Kanada finns huvudelen av världens oljereserver i länder som inte är är pålitliga leveranspartners till USA. Saudiernas wahabitsamhälle är USAs vän just nu, men hur länge? Iran är öppet emot USA. Irak, Kuwait och Förenade arabemiraten är f n stabila leveranspartners, men läget kan snabbt ändras. Ryssland, Nigeria, Lybien, Venezuela är inte pålitliga leveranspartners. Venezuela (Hugo Chavez)har t ex nyligen deklarat att kommer minska sin export av olja till USA och att man hellre vill sälja till t ex Indien och Kina.

 

Om du vill ta reda på mer om oljans betydelse för USA och världsekonomin så finns det massor att läsa t ex på http://www.eia.doe.gov/neic/brochure/gas04/gasoline.htm, USAs Energy Information Administration.

 

1. Om vi nu accepterar det faktum att USA är beroende av olja innebär det

2. att USA har starka strategiska intressen av att säkerställa oljeleveranser

3. De flesta reserverer finns i länder/regioner som inte garanterar leveranser till USA, t ex i händelse av en konflikt.

 

Då är det kanske inte så långsökt att tro att USA är intresserade av Irans oljetillgångar, vilka är världens tredje största efter Saudiarabien och Kanada?

 

 

 

Ovanstående var egentligen O T, det var inte detta som var avsikten med denna tråd. Jag efterlyste snarare en skarp analys av någon initierad av hur USA skulle gå till väga för att anfalla Iran. :D

Link to comment
Share on other sites

2) Olja, olja, olja - behövs inte säga så mycket om detta. Den amerikanska ekonomin och även världsekonomin är beroende av den billiga olja. USA är beredda att gå mycket långt för att säkerställa detta.

 

Vi kan ju titta på Irak kriget samtliga olje-konspiration anhängare har lite svårt att argumentera vad USA's vunnit på okupationen rent ekonomiskt när det gäller olja. Eller har du själve en bra ekonomiskt kalkyl över vad USA rent ekonomiskt skulle vinna när det handlar om oljan?

 

Facit: Oljepriset är på ny rekordnivå, Bush pratar om att USA bör minska sitt oljeberoende. Var det inte mer olja till lägre pris som skulle bli resultatet enligt konspirations teorin, så att den amerikanska livstilen inte skulle vara hotad?

Kom gärna med lite konkreta bevis på att USA förskansar sig en massa olja "prilligt".

 

Jag skulle påstå att det är en liten felaktig förutsätning här.

Det är inte USA (läs alla invånare) som hadde och vinna på kriget.

Det är de stora bolagen som köper politiker som hadde och vinna på kriget.

 

Om man tittar på vilka som matat bush med flera med kampanjpengar så ser du att dom flestahar fått antingen fina speciallagar som dom tjänat mycket penagar på elelr har tjänat mycket pengar på

irak kontrakt.

 

Det är aldrig menigheten som vinner på krig och vil ha krig, det är adeln.

 

/C

Link to comment
Share on other sites

Asså nu handlade tråden om hur USA skulle kunna vinna över Iran på effektivast sätt vid ett eventuellt läge av ofred. Inte varför, det finns det en tråd om som heter just USA vs Iran.

 

Personligen tror jag att det skulle dröja bra länge innan USA går in med marktrupp i Iran, där befolkningen inte skriker om att få bli befriade på samma sett som Saddams och Talibanernas terror regimer. De iranska mullorna hatar främst judar och inte sin egen befolkning vilket borde leda till ett ökat stöd bland befolkningen, fanatiker som icke fanatiker. Dessutom har iran hatat USA sen långt tillbaks. En kille jag kände från Iran (lika svensk som mig i princip) berättade om hur han drömde om ett krig mellan iran och USA som liten. Glöm inte att det var USA som hetsade Irak och Iran mot varandra en gång.

 

Nej [spekulation] strategiska flygbombningar är vad vi har att förvänta oss, kanske några enstaka räder med speciall styrkor men jag tror inte på någon storskalig invasion. Försök vara den som berättar för de amerikanska soldater som nyligen kommit hem från Irak att de ska in i Iran där fienden antagligen är 100 gånger hårdare :P

Link to comment
Share on other sites

Det amerikanska samhället bygger på tillgång till billig olja=bensin. Det räcker med ett besök för att övertyga dig själv om massbilismens betydelse för den amerikanska ekonomin. Det finns massor av ekonomiska analyser om hur beroende USA är av billig olja. Priset idag är ca 6 kr liter, dvs hälften av priset i Europa. Ta och Googla lite så hittar du massor om detta.

 

Priset är det samma i samtliga länder, det som skiljer är skattetrycket. Poängen är att priset skulle gå upp och tillgängligheten minska om USA attackerar Iran, så det är knappast ett argument för en attack. USA skulle behöva få till ett regim skifte om dom skulle få ut något ekonomiskt, vilket det inte handlar om.

Link to comment
Share on other sites

USA kommer använda liknande tillvägagångssätt som vid anfallet av Irak ”Shock and Awe” Det är nog så mycket vi kan säga i nuläget. resten blir spekulationer om saker som vi inte vet någonting om.

 

Resten kan du läsa om på mjölkpaketen. :)

 

Jag vet inte om det var så mycket "Shock and Awe" som vann Gulf War II åt koalitionen. En mer lämpligt beskrivning tycker jag är "Punch, Grind and Knockout". Ett begränsat krig (Gulf War I) Där Irak tog en hel del stryk följt av över tio år av handelsembargo, bombingar och förfall av den Irakiska krigsmakten som sedan 2003 följdes av en kortare kampanj för att ta Bagdad. Som sagt, "shock and awe", kan bara användas för att beskriva den sista fasen som ur ett större perspektiv kan beskrivas som en ren formalitet. Man ska ju inte heller glömma att kriget inte är vunnet till hundra procent än idag i Irak.

 

Nä jag skulle tippa på att ett anfall mot Iran skulle börja med ett fullskaligt luft-till-mark krig som möjligen komplimenteras av mindre räder av markstyrkor. Efter kanske 10-15 år av bombningar så kan strategin "shock and awe" bli aktuell i fallet Iran.

Link to comment
Share on other sites

Iran är ett många gånger större land, med flera bergsskedjor och öknar än Irak. Iran har flera gånger större befolkning än Irak och den är till stor del homogen. Den stora homogena massan i Iran tycker illa om USA. Iran har ett under Iran-Irak kriget ett tragiskt del av det morderna Iranska samhället, offerviljan. Hela enheter skolades in att offra sig för sitt land och lida martyrdöden. Det hela är mkt vanligare i Iransk än i Irakisk kultur.

 

Kortfattat: Som överstående skribenter, flygkrig med mindre spec-enheter. Ingen stor invasion då det skulle bli ett aldeles kostsamt företag för USA.

Link to comment
Share on other sites

Det amerikanska samhället bygger på tillgång till billig olja=bensin. Det räcker med ett besök för att övertyga dig själv om massbilismens betydelse för den amerikanska ekonomin. Det finns massor av ekonomiska analyser om hur beroende USA är av billig olja. Priset idag är ca 6 kr liter, dvs hälften av priset i Europa. Ta och Googla lite så hittar du massor om detta.

 

Priset är det samma i samtliga länder, det som skiljer är skattetrycket. Poängen är att priset skulle gå upp och tillgängligheten minska om USA attackerar Iran, så det är knappast ett argument för en attack. USA skulle behöva få till ett regim skifte om dom skulle få ut något ekonomiskt, vilket det inte handlar om.

 

O T 1 - Faktum är att priset går upp mycket mer i USA än t ex Europa pga skatten. Priset i USA är ca 6 kr/l i Europa ca 12 kr/l, en fördubbling av oljepriset(bensin) skulle innebära en 20% ökning i Europa medan det skulle öka ca 50% i USA.

 

Priset skulle kortsiktigt gå upp och tillgängligheten skulle minska på kort sikt. Ur ett strategiskt perspektiv skulle det dock vara önskvärt att säkerställa pålitligheten av Irans oljeleveranser. En stor utmaning vid ett ev anfall blir således att:

- Vinna kriget så fort som möjligt för att säkerställa leveranser genom Hormuzsundet

- Se till att Irans produktionskapacitet bibehålls med minsta möjliga störning

 

Hur åstadkomma detta?

Link to comment
Share on other sites

O T 1 - Faktum är att priset går upp mycket mer i USA än t ex Europa pga skatten. Priset i USA är ca 6 kr/l i Europa ca 12 kr/l, en fördubbling av oljepriset(bensin) skulle innebära en 20% ökning i Europa medan det skulle öka ca 50% i USA.

 

Eh, va?

Var vänlig redovisa den matten för mig.

 

Som jag ser det:

 

Nuläge:

Världspris på bensin, ex. 4 kr/liter

Pris i US: 6 kr/liter -> Skatt: 2 kr/liter, eller 50%

Pris i EU: 12 kr/liter -> Skatt: 8 kr/liter, eller 200%

 

Dubblat bensinpris:

Världspris på bensin, ex. 8 kr/liter

Pris i US: 8*1,5=12 kr/liter

Pris i EU: 8*3=24 kr/liter

 

Dubblat ursprungspris dubblar alltså även skatten, bra för staten, sämre för konsumenter.

En dubbling av det europeiska priset är dock långt större i kronor räknat, vilket alltså borde påverka den europeiska ekonomin mer...

Link to comment
Share on other sites

O T 1 - Faktum är att priset går upp mycket mer i USA än t ex Europa pga skatten. Priset i USA är ca 6 kr/l i Europa ca 12 kr/l, en fördubbling av oljepriset(bensin) skulle innebära en 20% ökning i Europa medan det skulle öka ca 50% i USA.

 

Eh, va?

Var vänlig redovisa den matten för mig.

 

Som jag ser det:

 

Nuläge:

Världspris på bensin, ex. 4 kr/liter

Pris i US: 6 kr/liter -> Skatt: 2 kr/liter, eller 50%

Pris i EU: 12 kr/liter -> Skatt: 8 kr/liter, eller 200%

 

Dubblat bensinpris:

Världspris på bensin, ex. 8 kr/liter

Pris i US: 8*1,5=12 kr/liter

Pris i EU: 8*3=24 kr/liter

 

Dubblat ursprungspris dubblar alltså även skatten, bra för staten, sämre för konsumenter.

En dubbling av det europeiska priset är dock långt större i kronor räknat, vilket alltså borde påverka den europeiska ekonomin mer...

 

Väldigt O T, men OK;

 

OK, jag missade momsen, men det stämmer i det stora hela, dvs det slår mycket hårdare i USA.

 

Bensinskatten i Sverige är uppbyggd på tre delar, varav två är "fasta", det är energiskatten på 2,86 per liter och koldioxidskatten på 2,13 per liter. Dessa skatter är kopplade till volymen och är således inte rörligt kopplade till bensinpriset. Momsen påverkas givetvis av bensinpriset. I USA däremot är skatten strikt proportionerlig till priset på bensin, dvs ökar bensinpriset, ökar skatten i motsvarande grad

 

Ett räkneex där vi tänker oss att priset stiger från 4 kr till 8 kr

 

För Sverige innebär en bensinprisökning med 100% att priset stiger 40% vid pumpen

 

Energiskatt 2,86 oförändrad

Koldioxidskatt 2,13-oförändrad

Bensinpris 4,00 till 8,00 kr

Moms 2,24 till 3,24 kr

Summa 11,24 till 16,23 kr vid pumpen

 

USA stiger priset 100% med rörliga skatter

 

Bensinpris 4,00 till 8,00

Skatt 2,00 till 4,00

Summa 6,00 till 12,00

 

Om jag inte missat något bör det bli mycket svettigare för våra vänner i väster.....

Edited by patgb203
Link to comment
Share on other sites

Allright detta kan jag köpa, men nu talar du Sverige specifikt, inte Europa generellt som tidigare.

 

 

... 400 inläg ... :D:banana

Edited by GeBe
Link to comment
Share on other sites

Räknar du med en fast federal olje skatt på 50% i USA?

 

http://www.gaspricewatch.com/usgastaxes.asp

 

Skillnaden mellan våra länder är egen produktion och oljereserv, som kan minska trycket. Blir det brist i sverige går priset upp som en raket, medan länder med egen produktion kan dämpa något, genom att minska exporten tex.

 

Jag tror inte det blir något krig så länge det inte finns uppgifter om att Iran förbereder strategiska missiler etc. Det kan hända mycket på ett år.

Link to comment
Share on other sites

Jag tror det kan vara svårt för USA att starta ett krig mot Iran.

 

Vi kan börja med argumentet "De har massförstörelsevapen". Känns bekant? Jag tror alla kan uppskatta ironin i det påståendet.

 

Hemmaopionen är en annan sak. Bush dras redan med stigande missnöjessiffror och ökade krav på att USA ska lämna Irak. Att dra igång ett nytt krig där fler amerikaner kommer att dö är en politiskt chanstagning som jag inte tror Bush har tillräckligt med innestående "credit" för att klara av.

 

Jag tror även USA måste ta hänsyn till det delikata läget i arabvärlden. Att invadera ytterligare ett muslimskt land bara för att stävja kärnvapen (vilket det inte finns något juridiskt hinder för att införskaffa) kan mycket väl resultera i strul, bråk och bojkotter från arabländernas sida. Ett ökat terrorhot mot hemmaplan är väl också att räkna med.

 

Att sedan FN lär flippa ut så att det står TILT i pannan på hela säkerhetsrådet är en annan femma. Jag tror å andra sidan inte att USA bryr sig så mycket om vad FN gör. För övrigt har ju USA vetorätt så... bring it on, liksom.

 

Detta tror jag blir de största hindren för ett krig mot Irak.

 

Väl operativt tror jag USA kör beprövade klassiker. Snabbt ta luftherravälde och sedan utnyttja detta för att bomba Iran till smulor. Små elitförband som agerar spanare för flyget. Helt enkelt använda flyget så mycket som möjligt så att inte infanteristerna far illa.

 

Irans bästa chans att undvika invasion är just nu att snabbt få kärnvapen. Får de kärnvapen tror jag inte att de tvekar att använda de för att skydda landets gränser. (Åtminstone i någorlunda taktiska insatser).

Link to comment
Share on other sites

"Facit: Oljepriset är på ny rekordnivå, Bush pratar om att USA bör minska sitt oljeberoende. Var det inte mer olja till lägre pris som skulle bli resultatet enligt konspirations teorin, så att den amerikanska livstilen inte skulle vara hotad?

Kom gärna med lite konkreta bevis på att USA förskansar sig en massa olja "prilligt"."

 

Tror aldrig tanken var att gemeneman skulle tjäna på det om det var en konspiration. Snarare så att konspiratörerna skulle tjäna på det, i detta fallet diverse oljebaroner i USA. Mig veterligen går det iaf ingen nöd på dem eller de Amerikanska företag som fått miljonkontrakt för återuppbyggnad i Irak.

Link to comment
Share on other sites

Om vi utgår från att USA har två starka motiv att anfalla Iran:

 

1) Iran har för avsikt att skaffa sig kärnvapen. Irans ledare har sagt att Israel bör bli "wiped off the map". Ett möjligt hot om kärnvapenangrepp på Israel kan aldrig accepteras av USA och då är det antingen de själva som tar hand om detta med visst stöd av världssamfundet eller så kommer Israel göra det själva, med risk för att hela regionen dras in ett storkrig, vilket vore om möjligt ett sämre alternativ (ev påståenden om att Iran enbart vill skaffa kärnkraft för att lösa energifrågor håller inte. Om det var detta man ville lösa med sitt kärnprogram vore det oerhört mycket enklare och billigare att använda de enorma energiresurser man sitter på i form av olja för att producera all den inhemska energi man behöver för överskådlig framtid.)

 

2) Olja, olja, olja - behövs inte säga så mycket om detta. Den amerikanska ekonomin och även världsekonomin är beroende av den billiga olja. USA är beredda att gå mycket långt för att säkerställa detta.

 

Givet detta vore det intressant att spekulera i hur USA skulle gå till väga för att vinna kriget utan att förlora kontrollen över oljeflödet i Persiska viken? Personligen tror jag att om USA angriper har Iran inte mycket att sätta emot USAs högteknologiska krigsmakt. Det kommer bli oerhörda Iranska förluster. USA kommer säkert lida större förluster än inledningsfasen i Irak, men det har man redan visat att man numera är beredd att ta. Iran planerar att erbjuda den "perfekta" motståndaren för USAs vapensystem. Informationsövertaget är oerhört stort i ledningssystemen. I en initialfas kommer man se till att slå ut de Iranska flyget och ledningssystemen och det kommer man lyckas med. Därefter är det en "teknikalitet" att slå ut förbanden ett efter ett. Marinen och kustrobotarna kommer också detta vara prioriterade mål som man slår ut i inledningsfasen. Sveriges flotta har ju dessutom lärt US Navy att jaga dieselubåtar i kustnära vatten, vilket kommer väl till pass när man skall slå ut Irans 6 st hyfsat omoderna Kilo ubåtar. Resten av flottan bl a de tre 35 år gamla brittiska Saam fregatterna och två 40 år gamla Bayandorkorvetter torde inte vara allt för knepiga mål för USN heller. De rörliga kutsrobotförbanden är troligtvis det största hotet och man kommer satsa mycket på att slå ut dem tidigt (SF, flyg mm).

 

Propagandafilmerna man visar i Iransk TV kunde f ö lika gärna ha visat Iraks militär under övning i början av 2000-talet. Materiel är i princip den samma, även om det finns vissa system som är av högre kvalitet. Att Iran har fler och något bättre förband förändrar inte utgången. Möjligtvis tar det lite längre tid innan kollapsen kommer. Den stora utmaningen för USA är ju att hålla oljetrafiken i Persiska viken igång utan längre avbrott.

 

Jag hoppas slippa uppleva detta, men med tanke på Irans omedgörliga attityd i kombination med USAs geopolitiska intressen är jag tyvärr rädd att Iranska folket kommer drabbas av ett oerhört och tragiskt mänskligt lidande, klämda mellan mullorna och USA.

 

Tycker scenariot verkar en aning vinklat till usa´s sida, så enkelt som du beskriver det blir det inte.

Om man har läst om irans militära makt, så vet man att de iaf har en hel del att sätta mot. www.irandefence.net har en del info som du kanske skall läsa, sen finns det ju en hel del annat o läsa. Visst usa har en hel del moderna system, så har ochså Iran. Motivationen hos iran är enormt mycket högre än iraks folk.

Link to comment
Share on other sites

Läs, betrakta, notera att jag inte har skrivit artikeln och direktera alla misstroendeförklaringar mot källan, inte mig. Jag tänker inte ens svara på sådana inlägg. Varsågoda.

 

The Sunburn - Iran's Awesome

Nuclear Anti-Ship Missile

The Weapon That Could

Defeat The US In The Gulf

By Mark Gaffney

11-2-4

 

A word to the reader: The following paper is so shocking that, after preparing the initial draft, I didn't want to believe it myself, and resolved to disprove it with more research. However, I only succeeded in turning up more evidence in support of my thesis. And I repeated this cycle of discovery and denial several more times before finally deciding to go with the article. I believe that a serious writer must follow the trail of evidence, no matter where it leads, and report back. So here is my story. Don't be surprised if it causes you to squirm. Its purpose is not to make predictions history makes fools of those who claim to know the future but simply to describe the peril that awaits us in the Persian Gulf. By awakening to the extent of that danger, perhaps we can still find a way to save our nation and the world from disaster. If we are very lucky, we might even create an alternative future that holds some promise of resolving the monumental conflicts of our time. --MG

 

Last July, they dubbed it operation Summer Pulse: a simultaneous mustering of US Naval forces, world wide, that was unprecedented. According to the Navy, it was the first exercise of its new Fleet Response Plan (FRP), the purpose of which was to enable the Navy to respond quickly to an international crisis. The Navy wanted to show its increased force readiness, that is, its capacity to rapidly move combat power to any global hot spot. Never in the history of the US Navy had so many carrier battle groups been involved in a single operation. Even the US fleet massed in the Gulf and eastern Mediterranean during operation Desert Storm in 1991, and in the recent invasion of Iraq, never exceeded six battle groups. But last July and August there were seven of them on the move, each battle group consisting of a Nimitz-class aircraft carrier with its full complement of 7-8 supporting ships, and 70 or more assorted aircraft. Most of the activity, according to various reports, was in the Pacific, where the fleet participated in joint exercises with the Taiwanese navy.

 

But why so much naval power underway at the same time? What potential world crisis could possibly require more battle groups than were deployed during the recent invasion of Iraq? In past years, when the US has seen fit to "show the flag" or flex its naval muscle, one or two carrier groups have sufficed. Why this global show of power? The news headlines about the joint-maneuvers in the South China Sea read: "Saber Rattling Unnerves China", and: "Huge Show of Force Worries Chinese." But the reality was quite different, and, as we shall see, has grave ramifications for the continuing US military presence in the Persian Gulf; because operation Summer Pulse reflected a high-level Pentagon decision that an unprecedented show of strength was needed to counter what is viewed as a growing threat in the particular case of China, because of Peking's newest Sovremenny-class destroyers recently acquired from Russia.

 

"Nonsense!" you are probably thinking. That's impossible. How could a few picayune destroyers threaten the US Pacific fleet?" Here is where the story thickens: Summer Pulse amounted to a tacit acknowledgement, obvious to anyone paying attention, that the United States has been eclipsed in an important area of military technology, and that this qualitative edge is now being wielded by others, including the Chinese; because those otherwise very ordinary destroyers were, in fact, launching platforms for Russian-made 3M-82 Moskit anti-ship cruise missiles (NATO designation: SS-N-22 Sunburn), a weapon for which the US Navy currently has no defense. Here I am not suggesting that the US status of lone world Superpower has been surpassed. I am simply saying that a new global balance of power is emerging, in which other individual states may, on occasion, achieve "an asymmetric advantage" over the US. And this, in my view, explains the immense scale of Summer Pulse. The US show last summer of overwhelming strength was calculated to send a message.

 

The Sunburn Missile

 

I was shocked when I learned the facts about these Russian-made cruise missiles. The problem is that so many of us suffer from two common misperceptions. The first follows from our assumption that Russia is militarily weak, as a result of the breakup of the old Soviet system. Actually, this is accurate, but it does not reflect the complexities. Although the Russian navy continues to rust in port, and the Russian army is in disarray, in certain key areas Russian technology is actually superior to our own. And nowhere is this truer than in the vital area of anti-ship cruise missile technology, where the Russians hold at least a ten-year lead over the US. The second misperception has to do with our complacency in general about missiles-as-weapons probably attributable to the pathetic performance of Saddam Hussein's Scuds during the first Gulf war: a dangerous illusion that I will now attempt to rectify.

 

Many years ago, Soviet planners gave up trying to match the US Navy ship for ship, gun for gun, and dollar for dollar. The Soviets simply could not compete with the high levels of US spending required to build up and maintain a huge naval armada. They shrewdly adopted an alternative approach based on strategic defense. They searched for weaknesses, and sought relatively inexpensive ways to exploit those weaknesses. The Soviets succeeded: by developing several supersonic anti-ship missiles, one of which, the SS-N-22 Sunburn, has been called "the most lethal missile in the world today."

 

After the collapse of the Soviet Union the old military establishment fell upon hard times. But in the late1990s Moscow awakened to the under-utilized potential of its missile technology to generate desperately needed foreign exchange. A decision was made to resuscitate selected programs, and, very soon, Russian missile technology became a hot export commodity. Today, Russian missiles are a growth industry generating much-needed cash for Russia, with many billions in combined sales to India, China, Viet Nam, Cuba, and also Iran. In the near future this dissemination of advanced technology is likely to present serious challenges to the US. Some have even warned that the US Navy's largest ships, the massive carriers, have now become floating death traps, and should for this reason be mothballed.

 

The Sunburn missile has never seen use in combat, to my knowledge, which probably explains why its fearsome capabilities are not more widely recognized. Other cruise missiles have been used, of course, on several occasions, and with devastating results. During the Falklands War, French-made Exocet missiles, fired from Argentine fighters, sunk the HMS Sheffield and another ship. And, in 1987, during the Iran-Iraq war, the USS Stark was nearly cut in half by a pair of Exocets while on patrol in the Persian Gulf. On that occasion US Aegis radar picked up the incoming Iraqi fighter (a French-made Mirage), and tracked its approach to within 50 miles. The radar also "saw" the Iraqi plane turn about and return to its base. But radar never detected the pilot launch his weapons. The sea-skimming Exocets came smoking in under radar and were only sighted by human eyes moments before they ripped into the Stark, crippling the ship and killing 37 US sailors.

 

The 1987 surprise attack on the Stark exemplifies the dangers posed by anti-ship cruise missiles. And the dangers are much more serious in the case of the Sunburn, whose specs leave the sub-sonic Exocet in the dust. Not only is the Sunburn much larger and faster, it has far greater range and a superior guidance system. Those who have witnessed its performance trials invariably come away stunned. According to one report, when the Iranian Defense Minister Ali Shamkhani visited Moscow in October 2001 he requested a test firing of the Sunburn, which the Russians were only too happy to arrange. So impressed was Ali Shamkhani that he placed an order for an undisclosed number of the missiles.

 

The Sunburn can deliver a 200-kiloton nuclear payload, or: a 750-pound conventional warhead, within a range of 100 miles, more than twice the range of the Exocet. The Sunburn combines a Mach 2.1 speed (two times the speed of sound) with a flight pattern that hugs the deck and includes "violent end maneuvers" to elude enemy defenses. The missile was specifically designed to defeat the US Aegis radar defense system. Should a US Navy Phalanx point defense somehow manage to detect an incoming Sunburn missile, the system has only seconds to calculate a fire solution not enough time to take out the intruding missile. The US Phalanx defense employs a six-barreled gun that fires 3,000 depleted-uranium rounds a minute, but the gun must have precise coordinates to destroy an intruder "just in time."

 

The Sunburn's combined supersonic speed and payload size produce tremendous kinetic energy on impact, with devastating consequences for ship and crew. A single one of these missiles can sink a large warship, yet costs considerably less than a fighter jet. Although the Navy has been phasing out the older Phalanx defense system, its replacement, known as the Rolling Action Missile (RAM) has never been tested against the weapon it seems destined to one day face in combat. Implications For US Forces in the Gulf

 

The US Navy's only plausible defense against a robust weapon like the Sunburn missile is to detect the enemy's approach well ahead of time, whether destroyers, subs, or fighter-bombers, and defeat them before they can get in range and launch their deadly cargo. For this purpose US AWACs radar planes assigned to each naval battle group are kept aloft on a rotating schedule. The planes "see" everything within two hundred miles of the fleet, and are complemented with intelligence from orbiting satellites.

 

But US naval commanders operating in the Persian Gulf face serious challenges that are unique to the littoral, i.e., coastal, environment. A glance at a map shows why: The Gulf is nothing but a large lake, with one narrow outlet, and most of its northern shore, i.e., Iran, consists of mountainous terrain that affords a commanding tactical advantage over ships operating in Gulf waters. The rugged northern shore makes for easy concealment of coastal defenses, such as mobile missile launchers, and also makes their detection problematic. Although it was not widely reported, the US actually lost the battle of the Scuds in the first Gulf War termed "the great Scud hunt" and for similar reasons.

 

Saddam Hussein's mobile Scud launchers proved so difficult to detect and destroy over and over again the Iraqis fooled allied reconnaissance with decoys that during the course of Desert Storm the US was unable to confirm even a single kill. This proved such an embarrassment to the Pentagon, afterwards, that the unpleasant stats were buried in official reports. But the blunt fact is that the US failed to stop the Scud attacks. The launches continued until the last few days of the conflict. Luckily, the Scud's inaccuracy made it an almost useless weapon. At one point General Norman Schwarzkopf quipped dismissively to the press that his soldiers had a greater chance of being struck by lightning in Georgia than by a Scud in Kuwait.

 

But that was then, and it would be a grave error to allow the Scud's ineffectiveness to blur the facts concerning this other missile. The Sunburn's amazing accuracy was demonstrated not long ago in a live test staged at sea by the Chinese and observed by US spy planes. Not only did the Sunburn missile destroy the dummy target ship, it scored a perfect bull's eye, hitting the crosshairs of a large "X" mounted on the ship's bridge. The only word that does it justice, awesome, has become a cliché, hackneyed from hyperbolic excess.

 

The US Navy has never faced anything in combat as formidable as the Sunburn missile. But this will surely change if the US and Israel decide to wage a so-called preventive war against Iran to destroy its nuclear infrastructure. Storm clouds have been darkening over the Gulf for many months. In recent years Israel upgraded its air force with a new fleet of long-range F-15 fighter-bombers, and even more recently took delivery of 5,000 bunker-buster bombs from the US weapons that many observers think are intended for use against Iran.

 

The arming for war has been matched by threats. Israeli officials have declared repeatedly that they will not allow the Mullahs to develop nuclear power, not even reactors to generate electricity for peaceful use. Their threats are particularly worrisome, because Israel has a long history of pre-emptive war. (See my 1989 book Dimona: the Third Temple? and also my 2003 article Will Iran Be Next? posted at http://www.InformationClearingHouse....rticle3288.htm )

 

Never mind that such a determination is not Israel's to make, and belongs instead to the international community, as codified in the Nonproliferation Treaty (NPT). With regard to Iran, the International Atomic Energy Agency's (IAEA's) recent report (September 2004) is well worth a look, as it repudiates facile claims by the US and Israel that Iran is building bombs. While the report is highly critical of Tehran for its ambiguities and its grudging release of documents, it affirms that IAEA inspectors have been admitted to every nuclear site in the country to which they have sought access, without exception. Last year Iran signed the strengthened IAEA inspection protocol, which until then had been voluntary. And the IAEA has found no hard evidence, to date, either that bombs exist or that Iran has made a decision to build them.

 

(The latest IAEA report can be downloaded at: http://www.GlobalSecurity.org)

 

In a talk on October 3, 2004, IAEA Director General Mohamed El Baradei made the clearest statement yet: "Iran has no nuclear weapons program", he said, and then repeated himself for emphasis: "Iran has no nuclear weapons program, but I personally don't rush to conclusions before all the realities are clarified. So far I see nothing that could be called an imminent danger. I have seen no nuclear weapons program in Iran. What I have seen is that Iran is trying to gain access to nuclear enrichment technology, and so far there is no danger from Iran. Therefore, we should make use of political and diplomatic means before thinking of resorting to other alternatives."

 

No one disputes that Tehran is pursuing a dangerous path, but with 200 or more Israeli nukes targeted upon them the Iranians' insistence on keeping their options open is understandable. Clearly, the nuclear nonproliferation regime today hangs by the slenderest of threads. The world has arrived at a fateful crossroads.

 

A Fearful Symmetry?

 

If a showdown over Iran develops in the coming months, the man who could hold the outcome in his hands will be thrust upon the world stage. That man, like him or hate him, is Russian President Vladimir Putin. He has been castigated severely in recent months for gathering too much political power to himself. But according to former Soviet President Mikhail Gorbachev, who was interviewed on US television recently by David Brokaw, Putin has not imposed a tyranny upon Russia yet. Gorbachev thinks the jury is still out on Putin.

 

Perhaps, with this in mind, we should be asking whether Vladimir Putin is a serious student of history. If he is, then he surely recognizes that the deepening crisis in the Persian Gulf presents not only manifold dangers, but also opportunities. Be assured that the Russian leader has not forgotten the humiliating defeat Ronald Reagan inflicted upon the old Soviet state. (Have we Americans forgotten?) By the mid-1980s the Soviets were in Kabul, and had all but defeated the Mujahedeen. The Soviet Union appeared secure in its military occupation of Afghanistan. But then, in 1986, the first US Stinger missiles reached the hands of the Afghani resistance; and, quite suddenly, Soviet helicopter gunships and MiGs began dropping out of the skies like flaming stones. The tide swiftly turned, and by 1989 it was all over but the hand wringing and gnashing of teeth in the Kremlin. Defeated, the Soviets slunk back across the frontier. The whole world cheered the American Stingers, which had carried the day.

 

This very night, as he sips his cognac, what is Vladimir Putin thinking? Is he perhaps thinking about the perverse symmetries of history? If so, he may also be wondering (and discussing with his closest aides) how a truly great nation like the United States could be so blind and so stupid as to allow another state, i.e., Israel, to control its foreign policy, especially in a region as vital (and volatile) as the Mid-East.

 

One can almost hear the Russians' animated conversation:

 

"The Americans! What is the matter with them?" "They simply cannot help themselves."

 

"What idiots!"

 

"A nation as foolish as this deserves to be taught a lesson"

 

"Yes! For their own good."

 

"It must be a painful lesson, one they will never forget. "Are we agreed, then, comrades?"

 

"Let us teach our American friends a lesson about the limits of military power..."

 

Does anyone really believe that Vladimir Putin will hesitate to seize a most rare opportunity to change the course of history and, in the bargain, take his sweet revenge? Surely Putin understands the terrible dimensions of the trap into which the US has blundered, thanks to the Israelis and their neo-con supporters in Washington who lobbied so vociferously for the 2003 invasion of Iraq, against all friendly and expert advice, and who even now beat the drums of war against Iran. Would Putin be wrong to conclude that the US will never leave the region unless it is first defeated militarily? Should we blame him for deciding that Iran is "one bridge too far"?

 

If the US and Israel overreach, and the Iranians close the net with Russian anti-ship missiles, it will be a fearful symmetry, indeed.

 

Springing the Trap

 

At the battle of Cannae in 216 BC, the great Carthaginian general, Hannibal, tempted a much larger Roman army into a fateful advance, and then enveloped and annihilated it with a smaller force. Out of a Roman army of 70,000 men, no more than a few thousand escaped. It was said that after many hours of dispatching the Romans, Hannibal's soldiers grew so tired that the fight went out of them. In their weariness they granted the last broken and bedraggled Romans their lives.

 

Let us pray that the US sailors who are unlucky enough to be on duty in the Persian Gulf when the shooting starts can escape the fate of the Roman army at Cannae. The odds will be heavily against them, however, because they will face the same type of danger, tantamount to envelopment. The US ships in the Gulf will already have come within range of the Sunburn missiles and the even more-advanced SS-NX-26 Yakhonts missiles, also Russian-made (speed: Mach 2.9; range: 180 miles) deployed by the Iranians along the Gulf's northern shore. Every US ship will be exposed and vulnerable. When the Iranians spring the trap, the entire lake will become a killing field.

 

Anti-ship cruise missiles are not new, as I've mentioned. Nor have they yet determined the outcome in a conflict. But this is probably only because these horrible weapons have never been deployed in sufficient numbers. At the time of the Falklands war the Argentine air force possessed only five Exocets, yet managed to sink two ships. With enough of them, the Argentineans might have sunk the entire British fleet, and won the war. Although we've never seen a massed attack of cruise missiles, this is exactly what the US Navy could face in the next war in the Gulf.

 

Try and imagine it if you can: barrage after barrage of Exocet-class missiles, which the Iranians are known to possess in the hundreds, as well as the unstoppable Sunburn and Yakhonts missiles. The questions that our purblind government leaders should be asking themselves, today, if they value what historians will one day write about them, are two: how many of the Russian anti-ship missiles has Putin already supplied to Iran? And: How many more are currently in the pipeline?

 

In 2001, Jane's Defense Weekly reported that Iran was attempting to acquire anti-ship missiles from Russia. Ominously, the same report also mentioned that the more advanced Yakhonts missile was "optimized for attacks against carrier task forces." Apparently its guidance system is "able to distinguish an aircraft carrier from its escorts." The numbers were not disclosed.

 

The US Navy will come under fire even if the US does not participate in the first so-called surgical raids on Iran's nuclear sites, that is, even if Israel goes it alone. Israel's brand-new fleet of 25 F-15s (paid for by American taxpayers) has sufficient range to target Iran, but the Israelis cannot mount an attack without crossing US-occupied Iraqi air space. It will hardly matter if Washington gives the green light, or is dragged into the conflict by a recalcitrant Israel. Either way, the result will be the same. The Iranians will interpret US acquiescence as complicity, and, in any event, they will understand that the real fight is with the Americans. The Iranians will be entirely within their rights to counter-attack in self-defense. Most of the world will see it this way, and will support them, not America. The US and Israel will be viewed as the aggressors, even as the unfortunate US sailors in harm's way become cannon fodder. In the Gulf's shallow and confined waters evasive maneuvers will be difficult, at best, and escape impossible. Even if US planes control of the skies over the battlefield, the sailors caught in the net below will be hard-pressed to survive. The Gulf will run red with American blood.

 

From here, it only gets worse. Armed with their Russian-supplied cruise missiles, the Iranians will close the lake's only outlet, the strategic Strait of Hormuz, cutting off the trapped and dying Americans from help and rescue. The US fleet massing in the Indian Ocean will stand by helplessly, unable to enter the Gulf to assist the survivors or bring logistical support to the other US forces on duty in Iraq. Couple this with a major new ground offensive by the Iraqi insurgents, and, quite suddenly, the tables could turn against the Americans in Baghdad. As supplies and ammunition begin to run out, the status of US forces in the region will become precarious. The occupiers will become the besieged.

 

With enough anti-ship missiles, the Iranians can halt tanker traffic through Hormuz for weeks, even months. With the flow of oil from the Gulf curtailed, the price of a barrel of crude will skyrocket on the world market. Within days the global economy will begin to grind to a halt. Tempers at an emergency round-the-clock session of the UN Security Council will flare and likely explode into shouting and recriminations as French, German, Chinese and even British ambassadors angrily accuse the US of allowing Israel to threaten world order. But, as always, because of the US veto the world body will be powerless to act... America will stand alone, completely isolated.

 

Yet, despite the increasingly hostile international mood, elements of the US media will spin the crisis very differently here at home, in a way that is sympathetic to Israel. Members of Congress will rise to speak in the House and Senate, and rally to Israel's defense, while blaming the victim of the attack, Iran. Fundamentalist Christian talk show hosts will proclaim the historic fulfillment of biblical prophecy in our time, and will call upon the Jews of Israel to accept Jesus into their hearts; meanwhile, urging the president to nuke the evil empire of Islam. From across America will be heard histrionic cries for fresh reinforcements, even a military draft. Patriots will demand victory at any cost. Pundits will scream for an escalation of the conflict.

 

A war that ostensibly began as an attempt to prevent the spread of nuclear weapons will teeter on the brink of their use.

 

Conclusion

 

Friends, we must work together to prevent such a catastrophe. We must stop the next Middle East war before it starts. The US government must turn over to the United Nations the primary responsibility for resolving the deepening crisis in Iraq, and, immediately thereafter, withdraw US forces from the country. We must also prevail upon the Israelis to sign the Nonproliferation Treaty (NPT) and open all of their nuclear sites to IAEA inspectors. Only then can serious talks begin with Iran and other states to establish a nuclear weapon free zone (NWFZ) in the Mid East so essential to the region's long-term peace and security. 10/26/04 "ICH"

 

*Mark Gaffney's first book, Dimona the Third Temple? (1989), was a pioneering study of Israel's nuclear weapons program. He has since published numerous important articles about the Mid-East with emphasis on nuclear proliferation issues.

 

http://www.rense.com/general59/theSu...ansawesome.htm

Link to comment
Share on other sites

Läs, betrakta, notera att jag inte har skrivit artikeln och direktera alla misstroendeförklaringar mot källan, inte mig. Jag tänker inte ens svara på sådana inlägg. Varsågoda.

 

Du hade gärna fått skriva ett sammandrag med en länk till artikeln i original istället för att lägga in hela..

Sen anser jag personligen att man inte ska hysta in en massa "skit" i ett forum utan att för den skull ta något personligt ansvar för vad som sägs, särskillt när det man slänger in är ett debattinlägg och inte otvetydiga fakta. Antingen håller du med om vad som skrivs, och står för det, eller så håller du inte med om vad som sägs, och då står du för det också. Nu verkar det mest som att du inte står för någonting alls?

 

Så, till ämnet, Sunburn, är den så farlig som artikeln säger? Farlig är den säkert, oövervinnerlig? Nej, knappast. Sen när det gäller system som Phalanx så behöver de inte några "exakta koordinater", utan de skickar ut en vägg av projektiler i den inkommande robotens riktning. Zonrör på projektilerna får dem att detonera i närheten av målet och för hoppningsvis oskadliggörs själva stridsdelen.

ETT vapensystem vinner sällan ensamt några krig. En sovremenny är inte omöjlig att hitta, och inte heller omöjlig att sänka.

 

mvh

Erik G

Link to comment
Share on other sites

Tack Erik G, borde inte svara på sådan spam med mycket text var det utan någon riktig nyhet i allt svammel.

 

SS-N-22 är inte något nytt okänt mirakelvapen. USA spenderade massor med pengar och tid på att utveckla försvar mot SS-N-22 som på inget sätt behöver vara laddad med kärnvapen. Missilen är utvecklad på 80 talet och framtagen för att angripa hangarfartygsgrupperna. Hotet från denna typ av vapen är den primära anledningen till varför aegis systemet utvecklades. Med andra ord inget nytt under solen. :/

 

Hela artikeln verkar vara skriven av någon som vill äska pengar från kongressen genom att skrämma brallorna av dem. Kanske de lyckas få till några miljarder ytterligare för utveckling av nya vapen. :uuh:

Link to comment
Share on other sites

Sen när det gäller system som Phalanx så behöver de inte några "exakta koordinater", utan de skickar ut en vägg av projektiler i den inkommande robotens riktning. Zonrör på projektilerna får dem att detonera i närheten av målet och för hoppningsvis oskadliggörs själva stridsdelen.

Nej......

"The gatling gun fires a 20mm subcaliber sabot projectile using a heavy-metal (either tungsten or depleted uranium) 15mm penetrator surrounded by a plastic sabot and a light-weight metal pusher. The gatling gun fires 20mm ammunition at either 3,000 or 4,500 rounds-per-minute with a burst length of continuous, 60, or 100 rounds.

The unique closed-loop fire control system that tracks both the incoming target and the stream of outgoing projectiles gives CIWS the capability to correct its aim to hit fast-moving targets, including ASMs. The intent is to destroy the warhead on incoming missile. As a secondary measure, should it fail to hit the warhead, CIWS's rate of fire is intended to blow holes in the missile body, causing it to break up in air"

 

Källa:

http://www.globalsecurity.org/military/sys...stems/mk-15.htm

Link to comment
Share on other sites

Nej......

"The gatling gun fires a 20mm subcaliber sabot projectile using a heavy-metal (either tungsten or depleted uranium) 15mm penetrator surrounded by a plastic sabot and a light-weight metal pusher. The gatling gun fires 20mm ammunition at either 3,000 or 4,500 rounds-per-minute with a burst length of continuous, 60, or 100 rounds.

The unique closed-loop fire control system that tracks both the incoming target and the stream of outgoing projectiles gives CIWS the capability to correct its aim to hit fast-moving targets, including ASMs. The intent is to destroy the warhead on incoming missile. As a secondary measure, should it fail to hit the warhead, CIWS's rate of fire is intended to blow holes in the missile body, causing it to break up in air"

 

Källa:

http://www.globalsecurity.org/military/sys...stems/mk-15.htm

 

Jo men andra "CIWS system", som våra egna 40 och 57mm akan skjuter ju zonrörsutrustad ammo, i ett speciellt mönster, uträknat för att ge störst träffchans. Olika system jobbar på något olika sätt beroende på kaliber, eldhastighet mm, men jag är tämligen säker på att jänkarna inte står handfallna för ett 15-20 år gammalt vapensystem utvecklat av den forna huvudfienden.

 

/E

Link to comment
Share on other sites

Jo men andra "CIWS system", som våra egna 40 och 57mm akan skjuter ju zonrörsutrustad ammo, i ett speciellt mönster, uträknat för att ge störst träffchans. Olika system jobbar på något olika sätt beroende på kaliber, eldhastighet mm, men jag är tämligen säker på att jänkarna inte står handfallna för ett 15-20 år gammalt vapensystem utvecklat av den forna huvudfienden.

Men nu snackade vi om MK 15 Phalanx Close-In Weapons System (CIWS) som kraftigt har uppgraderats och är ett synnerligen kompetent "sista försvar" mot bla robotar. Men systemet bygger på direkt träff med underkalibrig pilammunition, och har alltså inga zon rör.......

Link to comment
Share on other sites

Jo men andra "CIWS system", som våra egna 40 och 57mm akan skjuter ju zonrörsutrustad ammo, i ett speciellt mönster, uträknat för att ge störst träffchans. Olika system jobbar på något olika sätt beroende på kaliber, eldhastighet mm, men jag är tämligen säker på att jänkarna inte står handfallna för ett 15-20 år gammalt vapensystem utvecklat av den forna huvudfienden.

Men nu snackade vi om MK 15 Phalanx Close-In Weapons System (CIWS) som kraftigt har uppgraderats och är ett synnerligen kompetent "sista försvar" mot bla robotar. Men systemet bygger på direkt träff med underkalibrig pilammunition, och har alltså inga zon rör.......

 

Ja, jag vet att du gör det, vad vill du att jag ska göra, ge dig en medalj? Jag menade CIWS-system generellt i mitt första inlägg eftersom jag inte hade tid att kolla upp exakta fakta för just phalanx just då. Jättebra att du gjort det. Vad jag vände mig emot var att artikeln hävdade att det inte fanns någor försvar mot Sunburn, och att systemen kräver "exakta koordinater" för att träffa, ungefär som om det vore så att man måste mata in gpskoordinater i ammunitionen för att träffa, men så är detr alltså inte. Med en eldhastighet på 50 skott i sekunden behöver man nog ingen fragmenterande granat för att uppnå verkan.

 

Du kan inte ta reda på om Phalanx har någon form av inbyggd spridning, eller om man föredrar att skjuta alla skotten genom samma "hål" i luften som de andra?

 

/E

Link to comment
Share on other sites

Är inte tillräckligt insatt i den här sortens vapensystem för att kunna debattera, däremot har jag en fråga...

 

Säger inte artikeln att dagens Sunburn är någonting som Ryssland har utvecklat under hela 90 och 2000-talet?

 

Man kan ju utgå från att 80-talets exocet och sunburn har utvecklats en hel under de senaste 20 åren.

 

Poängen är, Iran har tydligen kapaciteten för att sänka ett hangarfartyg. Man kan ju utgå från att USA:s skepp kommer vara utsatta i Persiska viken, t.o.m. vara sänkbara av Iran.

 

Det borde vi utgå ifrån när vi sen diskuterar hur USA kommer vinna kriget, eller hur? Irans försvarsystem är något som måste ingå i beräkningen.

Link to comment
Share on other sites

Är inte tillräckligt insatt i den här sortens vapensystem för att kunna debattera, däremot har jag en fråga...

 

Säger inte artikeln att dagens Sunburn är någonting som Ryssland har utvecklat under hela 90 och 2000-talet?

 

Man kan ju utgå från att 80-talets exocet och sunburn har utvecklats en hel under de senaste 20 åren.

 

Poängen är, Iran har tydligen kapaciteten för att sänka ett hangarfartyg. Man kan ju utgå från att USA:s skepp kommer vara utsatta i Persiska viken, t.o.m. vara sänkbara av Iran.

 

Det borde vi utgå ifrån när vi sen diskuterar hur USA kommer vinna kriget, eller hur? Irans försvarsystem är något som måste ingå i beräkningen.

 

Ja, men robotarna uppstår ju inte bara ur tomma intet. Hur hemskliga de än är så måste de ju avfyras från något, och detta något måste ju vara ganska stort för att det ska kunna bära sunburnroboten. En Sovremenny är inte någon liten båt, och en landinstallation för Sunburn borde inte den heller vara direkt osynlig.

Alltså ser man till att så långt det går eliminera vapenbärarna. Kanske inte en bit kaka, men inget som jag tror att USA´s planerare på något sätt glömmer bort.

Inte för att jag tror att en militär seger över Iran är en bagatell, men jag tror inte heller att Iran har så mycket att sätta emot om USA bestämmer sig för att angripa. Den amerikanska krigsmaktens största fiende är nog dem själva i och med risken att de möjligen underskattar Iran och slarvar, som t.ex går för nära med sina hangarfartyg att de på grund av slarv, får en sunburn i sidan, eller att de använder samma flightpath om och om igen för sina F-117 att ett höftskott skjuter ner den.

Så att för USA att neutralisera Iran´s krigsmakt rent tekniskt tror jag inte är en omöjlighet. Men så lägger vi på ett lager diplomati, ett lager politik, lite hemmaopinion, diffusa mål etc..

Att ockupera Iran och tillsätta någon form av hållbar västvänlig (läs marionett) regering tror jag däremot är så gott som omöjlig, här måste viljan komma från iranierna själva om det ska bli något hållbart.

 

/E

Link to comment
Share on other sites

Jag frågar mig själv hur långt fram Iran har kommit sedan Iran-Irak kriget och hur mycket hi-tech matriel man skaffat sig sedan dess. Hur som helst tror jag USA kan genomföra eventuell bombattack med minimala förluster. Irans mest högteknologiska vapen består av egen hottade verisioner av ryska 80-90 tals system. Visst kanske dom har högkvalitativa system, men hör många dom har är lite osäkert.

 

Det kommer med största sannolikhet aldrig handla om invasion, eller marktrupp större än ett hundratal man. Det finns ingen mening för USA att göra en invasion eller dyl. Jag tror mer på att USA kommer att trappa upp sina underrätelseverksamhet i området och stödja oppositionen med pengar.

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.



×
×
  • Create New...