Jump to content

Pilspets ammunition


Dragpack

Recommended Posts

Hörde på tåget ett par grabbar som snackade om pilspets ammunition.

 

Är inte någon kärnvapen expert men,

 

Givetvis blev man nyfiken på som skulle hända rent teoretiskt om man sköt med två uran spetsar mot varandra !

Link to comment
Share on other sites

Det uran som används i pilspetsammunition är mig veterligen inte av någon fissil isotop, så det blir nog ingen smäll om man skjuter två pilar mot varandra. Nu är ju jag inte heller någon kärnvapenexpert, men även om uranet i pilarna skulle vara fissilt skulle det nog inte heller räcka för att få till fission. Det krävs en hel del pillande för att få till det.

 

Wolfram är också mycket vanligt i pilspetsammunition och jag har för mig att det är det som används i svensk dito.

 

/mdn

Link to comment
Share on other sites

Materialet i pilen är uran som blivit över när man har tagit bort en av

de fissila isotoperna, U-235 (det finns en fissil isotop till men bara

försumbart lite så man helt kan strunta i den). Beroende på anrikningsmetod

varierar halten U-235 i materialet mellan ca. 0.1% och 0.3% att

jämföras med halten i en svensk reaktor, 3.8-4.5%, och i ett kärnvapen,

>80%. Den svenska pilen innehåller inte uran.

 

Penetrationsdjupet vid höga hastigheter är en funktion av

pilens längd och densitetskvoten mellan pilen och pansaret.

Därför vill man ha en lång pil med hög densitet. Urans resteffekt

inne i vagnen är en ren bonus.

Link to comment
Share on other sites

Att åstadkomma en kärnklyvning är som det står ovan, svårt.

 

Både kontrollerade (kärnenergi) och okontrollerade (vapen) sätt att utvinna energi är bökiga processer. ex. behövde man under den första eran atombomber, synka explosionen från vanligt sprängmedel exakt. (i princip uran i mitten, och sprängmedel runt om, tänk riktadsprängverkan..)

 

Man utvinner energi genom klyvning, och det bildas restprodukter av de tunga urankärnorna, och det är de partiklar som blir över som bildar energin. Men atomer vill inte klyvas, och därför krävs det enorma krafter för att splittra en (jämför med magnetism, när du tar en +pol mot +pol stöts denna bort, hur mycket kraft och styrka du än använder). Därför blir det med största sannorlikhet ingen kärnklyvning av två pil med urankärna som träffar varandra.

 

Eftersom det fortfarande rör radioaktivt material, blir det ändå strålning. Det skulle kunna bli en "smutsig" atombomb, som strålar, men inte mycket mer än det..

 

Vägen från Kuwait till Bagdad sägs vara "strålande" pga de AT-projektiler med utarmat uran US Airforce spydde ut över det flyende irakiska pansarförbanden. MAO: ingen kärnklyvning, men det strålar ändå.

 

ot: höll just en lektionsserie för årskurs 9 om detta, så ni vet var nivån grundar sig i :D

Link to comment
Share on other sites

Helt klart så var frågan kanske inte så verklighets anpassad, men ändå !

 

- Hur stor är själva Uran Pilen ?

 

 

 

 

Det verkar som det finns en hel del som kan detta med kärn energi & Atombomer.

 

 

Detta väcker genast gamla frågor i ämnet typ.

 

 

- Var KTH reaktorn i Stockholm till enbart för att ta fram en Atombomb ?

- Hur nära var det att Sverige skulle plocka fram en Atombomb

- Varför ville Tyskarna under WW2 ha tungt vatten från Norge

- Hur nära var Tyskarna ?

 

 

Givetvis är detta helt nya trådar, men svaren finns troligtvis här på SoldF

Link to comment
Share on other sites

- Var KTH reaktorn i Stockholm till enbart för att ta fram en Atombomb?

 

Detta var endast en försöksreaktor, och jag är övertygad om att ändamålet var civilt

 

- Hur nära var det att Sverige skulle plocka fram en Atombomb

 

S. var tillräckligt nära, och ingen vill väl egentligen svara exakt hur. Mycket nära skulle jag tro.

 

- Varför ville Tyskarna under WW2 ha tungt vatten från Norge

 

 

 

- Hur nära var Tyskarna ?

 

Enligt vad jag hört och läst är det ett enkelt räknefel som gjorde att tyskarna inte lyckades genomföra utvecklingen. Jag har för mig att det var 900 kg som blev till 9 ton eller något sånt, och att de därför gav upp/la på sparlåga.

 

Kolla susning så hittar du nog bättre svar..

mvh.

Link to comment
Share on other sites

Det utarmade uranet är EXTREMT lågaktivt! U-238 har en halveringstid

på 4.5 miljarder år. En pil på 20 kilo innehåller ca 10^26 atomer. Dessutom

är det frågan om alfa-sönderfall så det är bara de sönderfall som sker

närmare ytan än ca 50 mikrometer som kan detekteras direkt. Då ska

man vara mer rädd för urans toxiska egenskaper. LD50-mängden för

tungmetallskador från uran är mycket mindre än LD50 från strålningen.

En hel pil är klädd med rostfritt stål. För att man ska kunna få i sig

uran så måste man boffa i sig dammet som bildas när man träffar

en vagn. Manskapet som städade upp efter kriget 90-91 uppvisar

en del skador som kan härledas till tungmetallexponering.

 

Nu blir vi mer OT:

 

En typisk pil är ca 50-70 cm lång och i runda slängar 3 cm tjock.

 

När reaktorn på KTH byggdes så var forskningen på grundnivå

så det går inte att säga att den var för bombprogrammet. Det

var en ren forskningsreaktor och resultaten var till gagn både

för det civila och det militära programmet.

 

Vi hade bra koll på hur vi skulle bygga en implosionsladdning men

den politiska viljan saknades och utan den så gick vi aldrig från ord

till handling. Det hade tagit flera år att bygga alla steg i kedjan (bränsle,

reaktor, upparbetning, tillverkning mm) om ett beslut hade tagits 1965.

 

Tyskarna hade inte resurser för att kunna anrika uran till bombkvalitet.

De hade dessutom räknat fel (se nedan) så de trodde att de skulle behöva

enorma mängder anrikat uran, så de gav upp uranmodellen.

Därför var de tvugna att bygga en plutoniumbomb med hjälp av en reaktor

som kan använda naturligt uran. Då kan man antingen använda högren

grafit (som USA gjorde) eller tungt vatten. Tyskarna valde vatten eftersom

de hade tillgång till stora mängder från Norge.

 

Tyskarna var långt ifrån att bygga en bomb. Vid krigsslutet hade de byggt

en enkel reaktor som de inte hade satt fart på (vilket vi ska vara glada för,

den var instabil och hade kunnat bli en föregångare till Tjernobyl). De hade

inga anläggningar för upparbetning av bränslet för att kunna framställa

plutonium. De hade även problem på teorisidan eftersom de hade dåliga

tvärsnitt för neutroniducerad fission och dålig koll på neutrondiffusion vid

ränderna. På grund av detta trodde de att den kritiska massan för en uran-

bomb var mellan 3 och 40 ton! Vissa påstår att de tyska forskarna (som var

mycket duktiga) visst hade koll på teorin men att de med flit räknade fel

för att de inte ville att Tyskland skulle bygga en bomb. Jag är skeptisk.

Link to comment
Share on other sites

Hur lång tid skulle de ungefär kunna ta för Sverige, med dagens kapacitet och kunnande, att framställa ett fungerande kärnvapen, om ordern gavs idag?

 

 

Ev. att frågan ställts i annan tråd, isåfall får jag stå i skamvrån...

Edited by simon
Link to comment
Share on other sites

Tungt vatten, vad är det igentligen?

Och varför från norge, har de sån i en fjord?

 

I korthet är det vatten som där varje väteatom är av den tunga isotopen med 2 elektroner istället för en som är normalt.

 

Läs mer: http://en.wikipedia.org/wiki/Heavy_water

 

 

(det är absolut inget man har i en fjord ) :P

Edited by TheGoodOne
Link to comment
Share on other sites

tungt vatten:

 

vatten är H20, och består mao av två väte atomer och en syraatom. atomer har isotoper, och väteatomen har 2 sådana. I vanliga fall har den ingen, men tungt vatten har isotoper, och blir därför tyngre.

 

(förklarat av en en blivande NO-lärare som inte gått in på sina ämnesstudier än..)

Link to comment
Share on other sites

tungt vatten:

 

vatten är H20, och består mao av två väte atomer och en syraatom. atomer har isotoper, och väteatomen har 2 sådana. I vanliga fall har den ingen, men tungt vatten har isotoper, och blir därför tyngre.

 

(förklarat av en en blivande NO-lärare som inte gått in på sina ämnesstudier än..)

 

Jag hoppas att han pluggar ordentligt...

 

Alla grundämnen har olika isotoper, en del har fler, andra har färre.

Väte har tre isotoper. Olika isotoper har samma antal protoner men olika

antal neutroner. Kemiskt beter de sig lika (med mycket god approximation)

men olika kärnfysikaliskt. Anledningen till att man använder tungt vatten i

reaktorer är att man vill ha lätta atomer (väte) som snabbt bromsar upp

de från fissionen frigjorda neutronerna. Vanligt väte absorberar gärna

neutroner (som man vill ska klyva andra uranatomer istället) så då använder

man tungt vatten där deuteriumatomen har ett betydligt lägre tvärsnitt

för neutroninfångning.

 

Man kan skilja ut deuterium från vanligt väte i vatten om man har skogsmycket

elektricitet vilket norrmännen hade i form av vattenkraft.

 

Edit: tillägg

Edited by NBC-fåne
Link to comment
Share on other sites

Nej, nu blev det fel!

 

Alla atomer av ett grundämne har samma antal protoner i kärnan. De flesta (alla?) ämnen finns som flera olika isotoper. Två isotoper av samma ämne har olika antal neutroner i kärnan och därmed olika kärnfysikaliska egenskaper. Det sammanlagda antalet protoner och neutroner i atomkärnan kallas för masstal. Oftast betecknas de olika isotoperna med detta masstal som t.ex. uran-235 och uran-238.

 

Väte har tre isotoper: H-1, H-2 och H-3 med ingen, en respektive två neutroner i kärnan. H-2 är normalt känt som deuterium och H-3 som tritium. I tungt vatten är väteatomerna deuterium istället för vanligt väte.

 

/mdn

 

Edit: Tydligen är jag för alltid dömd att vara pucktvåa!

Edited by mdn
Link to comment
Share on other sites

Alltså killen ville veta vad det var för typ av uran som användes i pilprojektiler, jag gissar att hur man framställer tungt vatten är ett bonus? ;)

 

Det skulle kännas så trist att låta Spett_och_slägga lägga sig

frågande och mindre kunnig än vad han skulle kunna vara i

kväll. Det dök liksom upp en följdfråga. Är de inte tillåtna?

Link to comment
Share on other sites

Ett litet tillägg bara...

 

 

Att konstruera ett kärnvapen är i motsatts till vad många tror myclket enkelt. Hiroshima bomben bestof t.ex. av två 30 kg klumpar höganrikat Uran (ca 80% U-235) i vardera änden av ett rör. Vid detonation sköts den ena klumpen in i den andra varpå den kritiska massan (den mängd som behövs för att orsaka en explosiv kedjereaktion) överstegd och en 10 megaton smäll utlöstes.

 

Det absolut enklaste för terrorister och liknande vore att rigga upp 2 st 30kg klumpar vapengrads uran, en på marken och en hängande ca. 2 meter ovan för att sedan släppa den övre på den undre. Mer än så behövs inte för att förstöra Stockholm!

 

Det som ÄR svårt är att anrika Uranet. Detta görs med kraftiga centrifuger där man utnyttjar att uran-235 väger 3 massenheter mindre än uran-238 (en massenhet = vikten av en neutron). Detta kräver stora och dyra anläggningar som är tekniskt svåra att bygga.

 

En annan typ av kärnvapen använder den egenskap att den kritiska massan sänks om matrerialet försätts under stor press, detta åstakomms genom att omringa det klyvbara meterialet med sprängämne. När sprängämnet detoneras pressas klyvbara atomerna närmare varandra vilket minskat den kritiska massan. Mer pang för mindra pengar så att säga använd i moderna kärnvapen, dock svårare att bygga....

 

Plutonium som mestadels används i kärnvapen i dag framställs genom neutron bombardemang av Uran 238 med neutroner i en så kallad breederreaktor (av eng breed=föda, eftersom denna typ av reaktor framställer mer klyvbart meterial, plutonium än vad det förbrukar, uranium) . Uranet kommer då ta upp neutroner och omvandlas till det mycket instabila ämnet Plutonium. På grund av sin insabilitet behövs endast mycket lite plutonium för att orsaka en sprängning, ca 10 kg eller en sfär med diametern 10 cm. Eftersom den vanliga isotopen uran-238 kan användas blir detta billigt och bra...

 

För att svara på Simons fråga så är det enda som behövs för att bygga en uranbomb anrikningsanläggningar. Eftersom vi i Sverige anrikar vårt eget Uran till våra kärnkraftverk kan jag inte tänka mig att det skulle ta alltför långt tid att för oss att ställa om produktionen till uran av vapengrad, några år max.

 

Om vi skulle vilja bygga plutoniumbomber lite längre tid eftersom man då behöver en breederreaktor vilket vi inte har.

Link to comment
Share on other sites

Att konstruera ett kärnvapen är i motsatts till vad många tror myclket enkelt. Hiroshima bomben bestof t.ex. av två 30 kg klumpar höganrikat Uran (ca 80% U-235) i vardera änden av ett rör. Vid detonation sköts den ena klumpen in i den andra varpå den kritiska massan (den mängd som behövs för att orsaka en explosiv kedjereaktion) överstegd och en 10 megaton smäll utlöstes.

 

Det absolut enklaste för terrorister och liknande vore att rigga upp 2 st 30kg klumpar vapengrads uran, en på marken och en hängande ca. 2 meter ovan för att sedan släppa den övre på den undre. Mer än så behövs inte för att förstöra Stockholm!

 

Jag måste nog rätta detta, den bomb som detonerade över Hiroshima var på avsevärt mindre styrka.

Enligt Guinness rekordbok 98; "Den första atombomben släpptes av amerikanskt flyg 1945 över Hiroshima i Japan och hade en spräng kraft på motsvarande 15 000 ton (15 kt) TNT. Kodnamnet var Little Boy, den var 3, 05m lång och vägde 4, 08ton. Den detonerade på 565m över staden."

 

Den hittills kraftigaste var en på ca 57miljoner ton (57mt) och den detonerade över Novaja Zemlja 30 okt 1961 kl.08.33 GMT.

Tryck vågen från denna bomb färdades tre varv runt jorden, första gången på 36h och 27min.

 

Hade för mig att den första var den i Los Alamos (osäker stavning).

De första var väll även monterade i en art kanon och därmed byggd för återkommande avfyrningar, de tog bort en ansenlig vikt när detta upptäcktes. :clap:

Link to comment
Share on other sites

Om vi glider allt för OT nu så ta bort, BlåGul!

 

 

Oj, nu vet jag knappt var jag ska börja.

 

1. Det är inte lätt att bygga kärnvapen. Det är mycket svårt att framställa

fissilt material av vapenkvalitet. Det är där tröskeln ligger. Den som tror

annat får gärna visa på de genombrott som de tror sig ha gjort i ämnet.

 

2. Sverige har ingen egen anrikningskapacitet. Vi köper råmaterial som

sedan anrikas utomlands, sänds tillbaka till Västerås och omvandlas till

bränsle där.

 

3. Om man bara släpper två halvklot vapenuran på varandra kommer de

att predetonera och fissla med mycket hög sannolikhet.

 

4. Senare uppskattningar av Little Boy ligger på 11-14 kT.

 

5. Den första laddningen, The Gadget, som sprängdes i Alomogordo

var av implosionstyp.

 

6. De första vapnen var kraftigt överdimensionerade eftersom man

var rädd att de skulle kunna skadas av luftvärnseld.

 

7. Det går att göra vapenplutonium i alla typer av kärnreaktorer, det är bara

mer eller mindre lätt. Breedreaktorer är faktiskt mindre lämpade.

Edited by NBC-fåne
Link to comment
Share on other sites

För att svara på Simons fråga så är det enda som behövs för att bygga en uranbomb anrikningsanläggningar. Eftersom vi i Sverige anrikar vårt eget Uran till våra kärnkraftverk kan jag inte tänka mig att det skulle ta alltför långt tid att för oss att ställa om produktionen till uran av vapengrad, några år max.

 

Om vi skulle vilja bygga plutoniumbomber lite längre tid eftersom man då behöver en breederreaktor vilket vi inte har.

Nej vi importera endast anrikat uranhexaflourid som vi sedan om vandlar till urandioxid och tillverkar kärnbränsle utav, se SKI

 

Desutom står det mesta an hanteringen av kärntekniskt material under uppsyn av IAEA

 

Pucktvåa :clap:

Link to comment
Share on other sites

3. Om man bara släpper två halvklot vapenuran på varandra kommer de

att predetonera och fissla med mycket hög sannolikhet.

Krävs väl en lite neutronkälla för att få fart på det hela. :clap:

7. Det går att göra vapenplutonium i alla typer av kärnreaktorer, det är bara

mer eller mindre lätt. Breedreaktorer är faktiskt mindre lämpade.

Det har väl att göra med att man vill ha Pu-239 men för allt i världen vill undvika Pu-240. För att plutonium som skall användas som kärnbränsle så är väl halten Pu-240 inte så kritisk, men för vapenbruk så är halten Pu-240 kritisk.

Sedan är det väl så att maximera framställningen av bra vapen plutonium inte är helt kompatibelt med att köra en reaktor för bästa ekonomi. Civilt kärnavfall håller för höga halter Pu-240 för att det skall kunna upparbetas till användbart vapenplutonium

Link to comment
Share on other sites

Nu är vi långt från pilspetsammo. Ska vi gör anågot åt det, BlåGul?

 

3. Om man bara släpper två halvklot vapenuran på varandra kommer de

att predetonera och fissla med mycket hög sannolikhet.

Krävs väl en lite neutronkälla för att få fart på det hela. :-(

Det beror på hur säker man vill vara på att det ska smälla och hur mycket.

Vill man ha ett VAPEN så bör man ha en initiator. Resten är :clap:

7. Det går att göra vapenplutonium i alla typer av kärnreaktorer, det är bara

mer eller mindre lätt. Breedreaktorer är faktiskt mindre lämpade.

Det har väl att göra med att man vill ha Pu-239 men för allt i världen vill undvika Pu-240. För att plutonium som skall användas som kärnbränsle så är väl halten Pu-240 inte så kritisk, men för vapenbruk så är halten Pu-240 kritisk.

Sedan är det väl så att maximera framställningen av bra vapen plutonium inte är helt kompatibelt med att köra en reaktor för bästa ekonomi. Civilt kärnavfall håller för höga halter Pu-240 för att det skall kunna upparbetas till användbart vapenplutonium

Helt riktigt. Det finns öppna data på hur kvoten Pu-239 mot Pu-240 ser ut som funktion av

utbränningsgrad. Reaktorer för vapen-Pu-produktion är oftast byggda så att man kan byta

bränsle under drift.

Link to comment
Share on other sites

är det bara jag som vimsar nu, eller måste man inte ha någon form av neutron kanon för att skapa en vätebomb (fusions bomb altså)

 

fö har iaf jag lärt mig att det krävs en sju helvetes kraft för att "tända" en atombomb (både fissions och fusions bomber)

 

1, atomer vill helt enkelt inte klyvas (det är dock lättare att klyva atomer än att skapa tyngre atomer)

2, atomer vill heller inte skapa tyngre atomer (därav sönderfallet av "tyngre" atomer)

rent teoretiskt kommer väl alla atomer förr eller senare falla sönder och bilda väte atomer (vilket altså är den minsta atomen)

 

och att tvinga nånting att göra något helt onaturligt är... ja, mindre lätt....

Edited by Skuggan
Link to comment
Share on other sites

För att tända andra steget i en tvåstegs fusionsladdning så krävs det

riktigt mycket termisk röntgenstrålning. Det enklaste sättet att fixa det är med

hjälp av en fissionsladdning. Den som kommer på något annat sätt är

dagens man i kärnladdningskretsar.

Link to comment
Share on other sites

rent teoretiskt kommer väl alla atomer förr eller senare falla sönder och bilda väte atomer (vilket altså är den minsta atomen)
Nu är vi ändå är hejdlöst ot, även väteatomerna kommer att sönderfalla i sin beståndsdelar vad det lider. Och även kärnpartiklarna, och kvarkarna för den delen, kommer att sönderfalla. Men det är inget som kommer ske nu i veckan, eller ens den närmaste miljarden år. Säger som en föreläsare på skolan: "termodynamik är en tröstlös religon, allt går åt helvete" :clap:

 

edit: stava

Edited by fu. vikström
Link to comment
Share on other sites

Den som bygger pilar av väte för att slå ut stridsfordon säger till här.

I övrigt tror jag vi kan konstatera att det inte kommer att bli några svampmoln vid horisonten för att man skjutit två pilproj för nära varandra.

 

var vi färdiga?

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.



×
×
  • Create New...