Jump to content

Ideal HV och lokalförsvarsstruktur.


Recommended Posts

Jag spånar från och till på hur saker borde vara organiserade för att bli riktigt bra. Tidigare har jag skrivit om vad jag tror är den bästa övergripande försvarsstrukturen. I korthet tre brigadstora battle-groups, där en kan vara ute på insats, en hemma i vila och lätt träning och en under uppbyggand. GU utbildning som ger rekryteringsunderlag. Under/efter GU värvas man till insatsförbanden eller HV och i sista hand pliktplaceras man i icke övade lagerförband som bara finns på papper och i förråd med den materiel som insatsförbanden har använt. Med tiden ger det en rejäl reservförmåga om ambitionsnivån är hög för insatsförbanden utrustning.

 

Jag ser HV:s roll i detta som att vara en reservoar för personal som kan återvärvas till insatser, vara lokalförsvaret och en viktig resurs för att lösa olika allvarliga kriser och lindra katastrofer. HV får även en roll för att ge alla medborgare en känsla för försvarets närvaro, försvaret blir som tidigare något som finns i bygden och inte något som är nedlagt och bara syns på TV.

 

Jag skulle utgå från bataljonen som grundstruktur med ca 2 kompanier frivilliga HV-soldater som tidigare och ca 2 kompanier pliktplacerade skyttesoldater. HV soldater med materielen hemma ger maximalt med beredskapsförmåga och idéellt arbete per peng. De pliktplacerade soldaterna förstärker uthålligheten och är en början på en mobiliseringsorganisation om framtiden återigen skulle kräva en sådan. De pliktplacerade skyttesoldaterna krigsplaceras så de får minimalt reseavstånd och miniminivån på repövning är att de lär sig hitta till bataljonsplatsen.

 

Ca 100 bataljoner med två fast anställda var som rimligtvis oftast blir äldre officerare från insatsförbanden varav en behöver vara taktikexpert "underofficer" och den andra kan vara vilken typ av officer som helst. Dvs en platt organisation med ett minimum av fast anställda.

 

Sedan skulle jag vilja göra en större investering i cellplast, stål och betong. Att varje bataljon får en lokal som placeras i eller nära deras viktigaste skyddsobjekt. Rollen för lokalen är att vara mobiliseringsförråd för pliktkompanierna och då även materielförråd för HV-soldaterna, kontor för personalen, stabsplats och allmän samlingspunkt.

 

En samlingslokal som rymmer ett kompani som har ett rejält kök, kontor för de två fast anställda, några småkontor till för att underlätta frivilligarbete av kompanicefer osv och enklare garage. En NBC skyddad byggand ungefär byggd enligt skyddsrumsnorm för dekontaminering av anländande HV soldater och pliktsoldater, en vanlig stabsplats, några reservrum för framtida behov och stora rum med garageportar för pliktkompaniernas utrustning.

 

Inget skydd mot precisionsvapen eller nära atombombsträffar och inga hemligheter i funktion och syfte, det här är ingen struktur som är till för kalla krigets tredje världskrig eller för att klara angrepp av en högteknologisk fiende utan den skall vara ideal utan att vara för dyr för alla mindre hot och för att ge en känsla av säkerhet. Jag föreställer mig det skyddade huset som en limpa med teknikutrymmen, stabsplats, dekontaminering odyl i en grupp och på ena eller båda gavlarna av den rumsgruppen en rad identiska skyddsrumsgarage med mobförråd som sammanbinds med dubbeldörrar arrangerade mot varanda i en liten sluss så man med en iläggsskiva kan få plant golv att rulla prylar på och kan isolera utrymmena från varandra om något skulle brinna eller smälla.

 

Om sedan organisationen skulle krympa eller läggas ned är lokalerna civilt användbara och arrangerade så att anledningen att riva skyddsförmågan är liten.

 

De två fast anställda officerarna sköter allt inklusive utlämning av materiel, bataljonsenheten är med hjälp av mobförrådet sitt eget serviceförråd. Det sparar pengar och ger en möjlighet till många 5 min samtal med soldaterna. En gång i månaden eller kvartalet kan en långtradare från FMLOG passera för att utbyta prylar som går till och från det nationella centralförrådet.

De två fast anställda skulle kunna få en ensam och tråkig tillvaro men jag tror de får fullt upp med att planera övningar, samverka med lokala civila myndigheter, grannbataljoner och överordnade funktioner. De lär behöva var sin tjänstebil.

 

Vanliga serviceförråd ser jag som något som hör hemma på de få regementen och enheter som utför GU utbildning och insatsförbandsutbildning där omsättningen är större och man inte sköter sin egen tvätt.

 

Vapenkassunernas placering borde bero på hotbild och utformning av kassunerna. Det lär säkert ändra sig fram och tillbaka över tiden. Det är väldigt bra att ha närliggande skjut och övningsfält, tillgången på sådana lär variera.

 

En baktanke med samlingslokalen är att den om möjligt bör vara utformad så den blir bra för div fester. En bra utformning bidrar till att skapa socialt kapital, trygghet och frivillighet bygger på umgänge och gemenskap.

 

Husen kostar i bygge men driften borde inte bli speciellt dyr med modern isolering, värmeväxling, bergvärme/fjärrvärme och torrluft i mobförråden. Givetvis beror det på hur man organiserar det med FORTV men även om man gör det på ett dumt sätt snurrar bara samma pengar runt i statsbudgeten. 200 fast anställda är inte speciellt mycket. Att fylla förråden med materiel kommer att kosta en hel del men det är en direkt försvarsförmågehöjande kostnad.

 

Fördelningen av bataljonerna bör följa befolkningsfördelningen över landet. Jag förväntar mig dock lägre andel engagerade i storstäder och att det i glesbygder med många skyddsobjekt kan vara rimligt att satsa oproptionerligt mycket pengar.

 

Nästa drömdel är givetvis att tillföra fordon och det viktigaste är alltid övandet.

 

Kommentarer? Skulle det bli funktionabelt och rimligt framtidssäkert? Vore det en rimligt sätt att organisera HV och den numerära huvuddelen av armén? Är jag tokig som anser att 50 åriga officerare skall vara lokala förrådsgubbar?

Link to comment
Share on other sites

Guest väbel

Jag är för ett renodlat yrkesförsvar, värnpliktens dagar är förbi, Sverige har inget behov av såna.

20-25000 man yrkessoldater m officerare ger 2-3 brigadstridsgrupper för armen, 60-70 J39 + trpl + övr åt flyget och ett par korvetter, u-båtar, minröj mm åt marinen, lagom stort för internationella insatser, men även en bas för ett ev framtida "återtagande" till ett fullt invasionsförsvar.

 

Hemvärnet kan dock även fortsättningsvis vara som idag en "folkmilis" där den som vill och kan går med.

Link to comment
Share on other sites

Jag är för ett renodlat yrkesförsvar, värnpliktens dagar är förbi, Sverige har inget behov av såna.

20-25000 man yrkessoldater m officerare ger 2-3 brigadstridsgrupper för armen, 60-70 J39 + trpl + övr åt flyget och ett par korvetter, u-båtar, minröj mm åt marinen, lagom stort för internationella insatser, men även en bas för ett ev framtida "återtagande" till ett fullt invasionsförsvar.

 

Hemvärnet kan dock även fortsättningsvis vara som idag en "folkmilis" där den som vill och kan går med.

 

Något sådant borde bli huvuddelen av försvarets stridsförmåga och budget.

Utöver det vill jag att avlagd materiel från de 2-3 brigadstridsgrupperna eller vad man vill kalla dem sparas i förråd och ett mindre antal officerare kan sitta och fila på återtagningsplanering.

GU utbildningen skulle som sagt var till stor del vara ett sätt att rekrytera och den ger manskap till lokalförsvarsförmåga, om lokalförsvarsförmågan bara fylls på med folk som säger upp insatsförsvarskontrakt tror jag att det ger för få soldater.

 

Folkmilis låter lite nedvärderande. Det jag önskar är en förmåga att skydda viktig infrastruktur och samhällets stabilitet i en mängd olika scenarier där yrkesförsvarets 2-3 brigadstridsgrupper ( om vi har tur och det blir så stort) inte är rätt verktyg och de är för få för att klara uppgiften. Det jag själviskt är ute efter är att den funktionen skulle göra mig tryggare oavsett om jag är med i HV eller ej. Jag önskar i princip kunna cykla till en liten del av försvaret och se att det finns och kan göra något om det händer något elände.

 

Jag önskar en ganska enkel och standardiserad HV+pliktförstärkning organisation som finns överallt och en centraliserad specialanpassad för varje regemente/bas som finns på ett fåtal platser och som är väldigt vass. Mellan dem så få mellanting och stabsnivåer som möjligt, förslagsvis en stabsnivå per län efter den kommande stora länssammanslagningen, (min favorit är 8 län) Mellannivåer och specialförband kan vara dags att skapa den dag vi har ett nytt kallt krig edyl. HV:s skarpaste vapen bör förresten vara att ha målinmätningsutrustning och kommunikationsutrustning för att kunna mäta in mål åt insatsförbanden. Hv som ögon, öron och lokalkunskapskälla för instasförsvaret. En rimlig materielnivå borde vara från Ak till Rb57(i centrala mobförråd) och personbil till allt som går på hjul med undantag för en och annan Bv206 med efterföljare.

 

Men vad är en rimlig utformning av de lokala enheterna i organisationen, deras funktion och hus? Jag blandade det lite i mitt inlägg, det vart nog lite rörigt. Hugga på endera och berätta vad som vore er dröm eller vad som är mitt feltänk. Vad är den perfekta HV lokalen? Det perfekta materielförrådet? Rätt nivå och antal av yrkesbefäl? Vad är lagom nivå?

Link to comment
Share on other sites

Jag är för ett renodlat yrkesförsvar, värnpliktens dagar är förbi, Sverige har inget behov av såna.

20-25000 man yrkessoldater m officerare ger 2-3 brigadstridsgrupper för armen, 60-70 J39 + trpl + övr åt flyget och ett par korvetter, u-båtar, minröj mm åt marinen, lagom stort för internationella insatser, men även en bas för ett ev framtida "återtagande" till ett fullt invasionsförsvar.

 

Hemvärnet kan dock även fortsättningsvis vara som idag en "folkmilis" där den som vill och kan går med.

 

Räkna på lönekostnaden på ett sådant försvar. Räkna in även civil anställda. Dvs 40 000. Det skulle innebära halva försvarets budget går till löner. Knappast troligt. Mycket mer sannolikt med en "utlandsstyrka" på ett par bataljoner med vpl soldater. Och Hv som frivilligt territorialförsvar med förstärkt förmåga och utökade uppgifter. Vpl behålls med två inriktningar lång mot utlandsstyrkan och kort mot Hv.

 

Ungefär som nu.

Link to comment
Share on other sites

Tänker mig ett lättrörligt Hv. bestående av ~20'000man indelade i ca. tio regionalt spridda krigsregementen(i fred lämpligen placerade på/vid våra vpl. förband) med minimalt samarbete. Yoff som chefer ner till (insats)kompaninivå. Jag tycker att följande är lämplig indelning för Armédelarna:

 

* Lokalt regemente - Fullt ansvar för sin egna logistik. Innehåller ungefär tre bataljoner och ett "försörjningskompani" som bör minst bestå av ett mindre fältsjukhus, en ing.-, underhåll-, och qrfpluton. Underhållsplut bör innehålla tolo-, transport-, rep.- och självskyddsgrp. Qrf är en skyttepluton med fyra strf9040 och rb.56grp., bemannas av beredskapssoldater.

 

* Bataljonerna - Tre skyttekompanier. En "specialpluton" med stab-, pionjär-, grk- och kokgrp.

 

* Kompanier - Tre skytteplutoner. En S&T pluton med sjv.-, ordonans-, stab-, och spaningsgrp.

 

* Plutonerna - Fyra skyttegrupper med fordon som Mamba. En grp. med signalister, fordons- och hundförare.

Link to comment
Share on other sites

Tänker mig ett lättrörligt Hv. bestående av ~20'000man indelade i ca. tio regionalt spridda krigsregementen(i fred lämpligen placerade på/vid våra vpl. förband) med minimalt samarbete. Yoff som chefer ner till (insats)kompaninivå. Jag tycker att följande är lämplig indelning för Armédelarna:

 

Hur utspridda bör de vara? Jag tror mera på 100 platser än 10 för att hushålla med de frivilligas tid, ge snabb mobilisering och god närvaro i det civila samhället.

Link to comment
Share on other sites

Hur utspridda bör de vara? Jag tror mera på 100 platser än 10 för att hushålla med de frivilligas tid, ge snabb mobilisering och god närvaro i det civila samhället.

Jag menade alltså att kompanier och bataljoner är spridda på samma sätt som idag, och med sina prylar hemma. Men att man har ledningsstrukturer upp till regementsnivå och en storövning per år där man kör fullt ut med hela regementet, annars enbart övningar upp till kompaninivå. De som jag tycker ska vara knutna till de platser där fredsregementena ligger är de som jag listar under delen för lokala regementen.

Link to comment
Share on other sites

Jag menade alltså att kompanier och bataljoner är spridda på samma sätt som idag, och med sina prylar hemma. Men att man har ledningsstrukturer upp till regementsnivå och en storövning per år där man kör fullt ut med hela regementet, annars enbart övningar upp till kompaninivå. De som jag tycker ska vara knutna till de platser där fredsregementena ligger är de som jag listar under delen för lokala regementen.

 

Du fick med en dimension som jag inte tänkte ordentligt på mer än att jag lite lätt uppgivet skjutit allt "brigadaktigt" utöver "battle groups" på framtiden.

 

Jag vet inte hur meningsfullt det är att på det viset göra riktig armé av ett förstärkt hemvärn.

 

Fältsjukhus borde vara en omfattande verksamhet att hålla igång på en nivå som gör den meningsfull, den borde vara omöjlig på "hobbynivå" och den tar tid att mobilisera. Jag håller mera på att skaffa bra fordon för att få skadade till närmaste civila akutmottagning och om det inte fungerar så dör man.

 

Bandfordon är dyra att köra och öva med, jag skulle bygga garagen så de rymms i dem men inte ha dem i HV organisationen. Rb57 borde vara mycket smidigare för HV än Rb56, hellre fler Rb57 i mobförråden än Rb56 till HV då enkelt handhavande och kort utbildningstid är extremt viktigt.

 

Jag vet inte hur svårt det är att hålla igång en grk grupp. Om man ändå skall ha förmåga att mäta in mål, hålla koll på exakt var man är och ha samband borde mycket av det knepigaste redan vara löst. Kostnadsmässigt borde det vara billig utrustning som även passar för att fraktas på släpkärror. Men jag har 0 egen erfarenhet så det kan vara helfel. Det borde bli intressantare som system om granaterna blir intelligentare då den här typen av organisation borde ha svårt att hålla igång flera samtidigt eller få fram stora mängder granater. Å andra sidan kan hotet av en enda grk tvinga en fiende att anpassa sitt uppträdande så det blir jobbigare och långsammare, men nu har jag den mentala bilden av en tung Grg m48 som kan skjuta över kullar vilket kanske är lite väl naivt...

 

Visst vore det både mäktigt och effektivt med några Strf 9040 eller Grkpbv 90120, det borde övas på hur man samverkar med de fåtaliga insatsförbanden som har sådana. Kanske är det exakt det som du egentligen föreslår men jag läser lite illa.

 

Det jag tror är viktigast för att få god uthållighet för de "enklare" uppgifterna är att ha många gubbar. Eliten är på den här nivån HV som frivilligt använder tid för att öva. De föreslagna pliktkompanierna är utfyllnad som jag tror mest behövs för att avlösa ordinarie HV om något tar tid eller för att snabbare få ihop en större organisation om hoten blir allvarligare.

 

Ger min fundering ett bra grund för övningar och återtagande repövningar?

Link to comment
Share on other sites

Ett tvådelat hemvärn ser jag som en bra struktur som kan bygga dagens struktur med vanligt hemvärn och insatsdel.

 

En stationär del som är till för bevakning. Hos dessa förband så är en utbyggnad av infrastruktur enbart positivt. En större anläggning per bataljon för förvar av fordon, understödsvapen osv. Möjligtvis kan det hållas på MD-grupp nivå för de grupper som saknar lokala regementen. Idén med att man genom konkreta byggnader ger en känsla av att försvaret fortfarande finns och finns för att försvara hela sverige tycker jag är utmärkt.

 

Tycker personligen att MD-grupperna skulle få till uppgift att utbilda värnpliktiga som inte utbildas inom andra delar av försvarsmakten. Utbildningen skulle försvagsvis ske under sommaren efter att ungdomarna slutat gymnasiet och den skulle pågå ca 2.5- 3 mån motsvarande GSU. Efter detta krigsplaceras alla dessa beväringar i deras lokala hemvärnsbataljoner, motsvarande Redins två skyttekompanier. Alltså får alla MD-grupper och bataljoner en stor pool av värnpliktiga som kan kallas in vid behov. Alla som inte deltar i utbildning och övningar i hemvärnet på frivillig basis efter GSUn placeras i en reservlista. Alla på reservlistan är fortfarande krigsplacerade men de gör ingen aktiv insats till vardag. Den stora fördelen är alla vet vart de ska vända sig om det skulle krisa till sig. Vilka som administrerar dessa reservlistor är kanske mindre viktigt, förslagsvis MD-grupperna/utbildningsgrupperna.

 

Den andrta delen är insatsdelen. Denna del bör uppgå till brigadstorlek och vara placerad som idag över hela landet men delarna ska vara mobila med egna fordon så att de för egen maskin kan röra sig och formera större förband. De största fungerande förbanden bör kunna uppgå till iaf bataljon för att kunna ingå i en brigadstridsgrupp med den reguljära armén. Jag tänker mig ca en bataljon från svealandsområdet, en bataljon från götalandsområdet och en från Norrland. Alternativt en bataljon för stockholmsområdet, en för göteborgområdet, en för malmöområdet och en för norrland efter den nya ledningsstrukturen.

 

För insatsdelen är det förstås vikigt att få fungerande underhåll men jag anser att det också är viktigt att få fungerande spanings- och ingenjörsförband till dessa bataljoner, det tror jag är rimligt. Varför inte också säkerhetsförband av typ MPJ/FBJ/Bassäk inom hemvärnet också? I vilket fall som helst så tror jag det är vikigt att få fler förbandstyper inom hemvärnet. Specialisering är nödvändigt.

 

Det staionära hemvärnet skulle kunna satsa på att utbilda lättare kompetena lätta fältarbetsförband, som är utrustade med typ motorsågar och andra tyngre verktyg för att kunna hjälpa till vid röjning, räddning, brandsläckning/skogsbränder osv. Ordnings- och trafikförband (typ lätt MP) skulle också kunna vara till oerhörd nytta vid kris/katastrof/skymningsläge för att informera allmänheten, ordna trafikdirigering om trafiklysen slutar fungera (elnät slåss ut etc) och ge vägledning till civilister som inte vet vart de ska osv. Alla som läst FörbR A SIB vet ju att man räknar med vid SIB att stora delar av förbanden tas upp för att för att vägleda civila, ta hand om skadade osv.

 

Kom lite OffT här men jag försöker visa på att hemvärnet inte bör struktureras efter stationär ELLER mobil basis, utan en blanding av dessa element är vikitiga. Dessutom är det viktigt att utveckla hemvärnet med nya tydper av förband, särskilt för underhåll och ledning, så att bataljonerna kan fungera ordentligt. Detta är viktigare än nya lokaler för hemvärnet även om jag inser att nya loklarer kan medföra att nya förband kan utvecklas då förmågan till utbildning och förvaring lokalt förbättras.

Link to comment
Share on other sites

Jag är för ett renodlat yrkesförsvar, värnpliktens dagar är förbi, Sverige har inget behov av såna.

20-25000 man yrkessoldater m officerare ger 2-3 brigadstridsgrupper för armen, 60-70 J39 + trpl + övr åt flyget och ett par korvetter, u-båtar, minröj mm åt marinen, lagom stort för internationella insatser, men även en bas för ett ev framtida "återtagande" till ett fullt invasionsförsvar.

 

Hemvärnet kan dock även fortsättningsvis vara som idag en "folkmilis" där den som vill och kan går med.

 

 

Jag är emot ett yrkesförsvar. Det blir för dålig kvalitet på soldaterna då. Allmän värnplikt är överlägset. Även essen är då soldater och rullorna fylls inte upp bara av sådana som väljer mellan yrketsvalet mcdonalds eller skytteslusk.

Link to comment
Share on other sites

Jag är för ett renodlat yrkesförsvar, värnpliktens dagar är förbi, Sverige har inget behov av såna.

20-25000 man yrkessoldater m officerare ger 2-3 brigadstridsgrupper för armen, 60-70 J39 + trpl + övr åt flyget och ett par korvetter, u-båtar, minröj mm åt marinen, lagom stort för internationella insatser, men även en bas för ett ev framtida "återtagande" till ett fullt invasionsförsvar.

 

Hemvärnet kan dock även fortsättningsvis vara som idag en "folkmilis" där den som vill och kan går med.

 

 

Jag är emot ett yrkesförsvar. Det blir för dålig kvalitet på soldaterna då. Allmän värnplikt är överlägset. Även essen är då soldater och rullorna fylls inte upp bara av sådana som väljer mellan yrketsvalet mcdonalds eller skytteslusk.

 

Jag skulle vilja ifrågasätta den myten. Jag tror iofs det bästa är en blandning mellan värnplikt och yrkesförsvar med vissa "hårdare" förband med yrkessoldater, kortare allmän värnplikt och sedan kontraktanställning mycket enligt dagens system, samt fler anställda specialister och befäl på lägre nivå.

 

Men det jag vill komma till är kvalitén på soldaterna till stor del avgörs av hur stort försvaret är och hur mycket man är villig att betala soldater i lön, samt hur mycket man satsar på att kompetensutveckla sina anställda. Med ett litet yrkesförsvar där man satsar på att utbilda även de lägsta skyttesluskarna ordentligt i både etik och juridik men även annat som ger bra civila meriter (även om denna utbildningen kanske inte direkt bidrar till soldatens förmåga att agera som stridande soldat) så blir även de villiga att göra ett bra jobb. Soldaters kvalité beror inte bara på IQ och förkunskaper innan de gick in i det militära utan jag tror det spelar en oerhört roll hur mycket man som arbetsgivare och organisation faktiskt man är villig stödja och utbilda soldaterna.

Link to comment
Share on other sites

Ett tvådelat hemvärn ser jag som en bra struktur som kan bygga dagens struktur med vanligt hemvärn och insatsdel.

 

En stationär del som är till för bevakning. Hos dessa förband så är en utbyggnad av infrastruktur enbart positivt. En större anläggning per bataljon för förvar av fordon, understödsvapen osv. Möjligtvis kan det hållas på MD-grupp nivå för de grupper som saknar lokala regementen. Idén med att man genom konkreta byggnader ger en känsla av att försvaret fortfarande finns och finns för att försvara hela sverige tycker jag är utmärkt.

 

Tycker personligen att MD-grupperna skulle få till uppgift att utbilda värnpliktiga som inte utbildas inom andra delar av försvarsmakten. Utbildningen skulle försvagsvis ske under sommaren efter att ungdomarna slutat gymnasiet och den skulle pågå ca 2.5- 3 mån motsvarande GSU. Efter detta krigsplaceras alla dessa beväringar i deras lokala hemvärnsbataljoner, motsvarande Redins två skyttekompanier. Alltså får alla MD-grupper och bataljoner en stor pool av värnpliktiga som kan kallas in vid behov. Alla som inte deltar i utbildning och övningar i hemvärnet på frivillig basis efter GSUn placeras i en reservlista. Alla på reservlistan är fortfarande krigsplacerade men de gör ingen aktiv insats till vardag. Den stora fördelen är alla vet vart de ska vända sig om det skulle krisa till sig. Vilka som administrerar dessa reservlistor är kanske mindre viktigt, förslagsvis MD-grupperna/utbildningsgrupperna.

 

Den andrta delen är insatsdelen. Denna del bör uppgå till brigadstorlek och vara placerad som idag över hela landet men delarna ska vara mobila med egna fordon så att de för egen maskin kan röra sig och formera större förband. De största fungerande förbanden bör kunna uppgå till iaf bataljon för att kunna ingå i en brigadstridsgrupp med den reguljära armén. Jag tänker mig ca en bataljon från svealandsområdet, en bataljon från götalandsområdet och en från Norrland. Alternativt en bataljon för stockholmsområdet, en för göteborgområdet, en för malmöområdet och en för norrland efter den nya ledningsstrukturen.

 

För insatsdelen är det förstås vikigt att få fungerande underhåll men jag anser att det också är viktigt att få fungerande spanings- och ingenjörsförband till dessa bataljoner, det tror jag är rimligt. Varför inte också säkerhetsförband av typ MPJ/FBJ/Bassäk inom hemvärnet också? I vilket fall som helst så tror jag det är vikigt att få fler förbandstyper inom hemvärnet. Specialisering är nödvändigt.

 

Det staionära hemvärnet skulle kunna satsa på att utbilda lättare kompetena lätta fältarbetsförband, som är utrustade med typ motorsågar och andra tyngre verktyg för att kunna hjälpa till vid röjning, räddning, brandsläckning/skogsbränder osv. Ordnings- och trafikförband (typ lätt MP) skulle också kunna vara till oerhörd nytta vid kris/katastrof/skymningsläge för att informera allmänheten, ordna trafikdirigering om trafiklysen slutar fungera (elnät slåss ut etc) och ge vägledning till civilister som inte vet vart de ska osv. Alla som läst FörbR A SIB vet ju att man räknar med vid SIB att stora delar av förbanden tas upp för att för att vägleda civila, ta hand om skadade osv.

 

Kom lite OffT här men jag försöker visa på att hemvärnet inte bör struktureras efter stationär ELLER mobil basis, utan en blanding av dessa element är vikitiga. Dessutom är det viktigt att utveckla hemvärnet med nya tydper av förband, särskilt för underhåll och ledning, så att bataljonerna kan fungera ordentligt. Detta är viktigare än nya lokaler för hemvärnet även om jag inser att nya loklarer kan medföra att nya förband kan utvecklas då förmågan till utbildning och förvaring lokalt förbättras.

 

Jag ser det som att varje bataljon borde kunna få ihop en insatspluton och finns det mycket entusiaster får de gärna sätta upp fler tills de får ett insatskompani. Insatsplutioner borde tilldelas bättre fordon så de blir rörliga och erbjudas mera långväga övergripande övningar och blir då huvuddelen av den insatsdel du önskar. Dvs ungefär som det är nu.

 

Men jag räknar med att mera kvalificerade delar i en insatsbrigad kommer från det kontrakterade insatsförsvaret med anställda proffs som är vana att bilda och leda "battle groups" i bogoland eller som sköter pansar, artilleri, osv. Om hemvärnet skall ha de funktionerna börjar vi dubblera förmågor och då börjar vi troligtvis slösa med pengar och det blir otydligt vilken struktur det är som gäller.

 

Att utbilda värnpliktiga borde ge behov av en mängd olika specialister och MD grupperna borde då snabbt svälla upp till små regementen, det är trevligt att ha ett bygderegemente men det är inte nödvändigt. Jag vill hålla HV strukturen så slimmad som möjligt och ha huvuddelen av de fast anställda på regementen/platser specialiserade på grundutbildning och yrkesinsatsförsvaret.

 

Lätta fältarbetskompanier och ordnings och trafikkompanier eller någon annan gruppstorlek är ett lysande förslag. För varje sådan typ av förband borde det behövas en fast anställd per bataljon eller motsvarande plus samverkan med motsvarande civil myndighet.

 

Den stationära delen av den hemvärnsstruktur jag önskar kommer sig av att det kostar tid och pengar för frivilliga att resa långa sträckor så jag vill att så många som möjligt skall ha nära till chefen, utbildningssalen, materielförrådet, kassunen, garaget och mobiliseringspunkten. Vardagsövandet behöver inte alltid vara rörligt men när man jobbar skall man vara rörlig och insatsdelarna rejält rörliga över landet och vana vid att hamna på helt nya platser. Sedan kommer det att omsättas folk mellan ambitiösa IP och övriga delar så erfarenheterna sprider sig. Och på varje plats skall det vara organiserat på samma sätt så soldater känner igen sig när de byter ort, nya fast anställda "multifunktionschefer" snabbt blir effektiva och grupperna blir effektivt användbara för försvaret i stort. Och så kan husen beställas i stora serier. :lala:

Link to comment
Share on other sites

Utifrån det som de svenska förbandet sätts in i utlandet skulle det vara dumt att införa ett yrkesförsvar. Jag tycker att man är på väg åt ett bra håll utifrån det som gäller nu. Efter GUn är våra soldater utbildningsmässigt väl jämförbara med andra länders. En soldat bör inte vara nån som inte får jobb på McD i Köping (eller Detroit), utan ska vara de bästa och bäst motiverade.

 

1 - 3 bataljoner med korttidskontrakterade soldater för utlandsstyrka/ beredskap.

 

Sedan ett par mekbrigader som kan ha ganska lång mobtid.

 

HV måste i framtiden få sitt personella behov täckt genom frivillig utbildning på tre till fem månader. Utbildning till befattning kan sedan ske fortlöpande över åren inom organisationen. Minst ett fulltaligt IK bör finnas i varje landskap. De ekonomiska förutsättningarna för HV-mannen i IP måste bli bättre, t ex ersättning enligt 90% av SGI även när det inte finns nån löneförlust, samtidigt som det ska krävas fler timmar/ år. 200 tycker jag är rimligt. KFÖ- vecka är föreslagen. Bra!

 

Fordonsmaterielen hos IP anser jag till största delen ska vara civil. Största defendern med längssoffor borde duga som stab. Sedan räcker det alldeles utmärkt med Syncrobussar+ släp för att ta sig fram snabbt och smidigt. Dessutom skulle jag kunna tänka mig ett system där man kontrakterar vissa Hv-mäns civila fordon.

 

Varje HV-bat bör dessutom ha ett antal bandvagnar till förfogande för att kunna stödja det civila samhället där det behövs.

Link to comment
Share on other sites

Utifrån det som de svenska förbandet sätts in i utlandet skulle det vara dumt att införa ett yrkesförsvar. Jag tycker att man är på väg åt ett bra håll utifrån det som gäller nu. Efter GUn är våra soldater utbildningsmässigt väl jämförbara med andra länders. En soldat bör inte vara nån som inte får jobb på McD i Köping (eller Detroit), utan ska vara de bästa och bäst motiverade.

 

1 - 3 bataljoner med korttidskontrakterade soldater för utlandsstyrka/ beredskap.

 

Sedan ett par mekbrigader som kan ha ganska lång mobtid.

 

Jag håller på en typ tremånaders grundutbildning följd av värning till "yrkesstyrkorna", hemvärnet eller pliktplacering i förstärkningsskyttegrupper för hemvärnet eller reservbrigader med mycket lång mobiliseringstid.

 

Större delen av försvarsbudgeten går till "yrkesstyrkorna" där drömnivån är tre battle groups ungefär motsvarande mekbrigader varav två är fulltaliga och en av de fulltaliga ev ute på insats. Jag vet inte hur realistiskt det är ekonomiskt, att verkligen använda förmågan lär definitivt inte rymmas i en budget som är som dagens men behov av missionsanslag det ser jag snarare som en sund politisk broms än ett problem. Här går det mesta av budgeten åt.

 

De jämfört med dagens mål stora storleken på "insatsstyrkorna" beror på att de behöver innehålla alla viktiga förmågor för att försvara Sverige som flyg, pansar, luftvärn, artilleri , osv så vi mer eller mindre automatiskt håller vår självförsvarsförmåga fräsch.

 

Sedan ungefär tre mekbrigader med restutrustning och mycket lång mobiliseringstid, kanske mer beroende på vad arven från "insatsstyrkorna" vartefter räcker till. Det är billigt med förråd och några dussin vaktmästare och planerare men det finns givetvis en gräns för vad som är rimligt att göra något med.

 

Att ha en eller två "battle groups" motsvarande mekbrigader med mycket kort mobiliseringstid och hemvärn med extremt kort mobiliseringstid borde ge ett utomordentligt kuppförsvar. Blir världen sedan hotfullare går det att återigen börja rusta och fylla på med delar med längre mobiliseringstid.

Link to comment
Share on other sites

Utifrån det som de svenska förbandet sätts in i utlandet skulle det vara dumt att införa ett yrkesförsvar. Jag tycker att man är på väg åt ett bra håll utifrån det som gäller nu. Efter GUn är våra soldater utbildningsmässigt väl jämförbara med andra länders. En soldat bör inte vara nån som inte får jobb på McD i Köping (eller Detroit), utan ska vara de bästa och bäst motiverade.

 

1 - 3 bataljoner med korttidskontrakterade soldater för utlandsstyrka/ beredskap.

 

Sedan ett par mekbrigader som kan ha ganska lång mobtid.

 

Jag håller på en typ tremånaders grundutbildning följd av värning till "yrkesstyrkorna", hemvärnet eller pliktplacering i förstärkningsskyttegrupper för hemvärnet eller reservbrigader med mycket lång mobiliseringstid.

 

Större delen av försvarsbudgeten går till "yrkesstyrkorna" där drömnivån är tre battle groups ungefär motsvarande mekbrigader varav två är fulltaliga och en av de fulltaliga ev ute på insats. Jag vet inte hur realistiskt det är ekonomiskt, att verkligen använda förmågan lär definitivt inte rymmas i en budget som är som dagens men behov av missionsanslag det ser jag snarare som en sund politisk broms än ett problem. Här går det mesta av budgeten åt.

 

De jämfört med dagens mål stora storleken på "insatsstyrkorna" beror på att de behöver innehålla alla viktiga förmågor för att försvara Sverige som flyg, pansar, luftvärn, artilleri , osv så vi mer eller mindre automatiskt håller vår självförsvarsförmåga fräsch.

 

Sedan ungefär tre mekbrigader med restutrustning och mycket lång mobiliseringstid, kanske mer beroende på vad arven från "insatsstyrkorna" vartefter räcker till. Det är billigt med förråd och några dussin vaktmästare och planerare men det finns givetvis en gräns för vad som är rimligt att göra något med.

 

Att ha en eller två "battle groups" motsvarande mekbrigader med mycket kort mobiliseringstid och hemvärn med extremt kort mobiliseringstid borde ge ett utomordentligt kuppförsvar. Blir världen sedan hotfullare går det att återigen börja rusta och fylla på med delar med längre mobiliseringstid.

 

Ekonomiskt är det en omöjlighet att ha brigader med yrkessoldater. Då får man mycket mer pang för pengarna om man utbildar relativt många vpl - för att sedan bara ha dem i org i ett par år. Skulle kunna vara ett alternativ till korttidsutbildningen. För den framtida rekryteringen till hv är ett stort problem. Idag är situationen för hv idealisk. Många unga som gjort vpl utan någon krigsplacering. Så kommer situattionen inte vara om 15 år.

 

Ser vi på hoten mot vårt land är det bara rimligt att ha skelettstyrkor för en ev återtagning vad gäller flotta, pansar, art osv. Sanningen är ju den att en hv-man med en ak4a och ett militärt uppträdande som skyddsvakt klarar av de flesta hot som landet kan ställas inför i en överskådlig framtid :)

 

Ang. fältsjukhus som tidigare diskuterats här, är det nog bättre att låta den civila sjukvården lösa det. Personalresurserna finns, det handlar bara om att utöka antalet fysiska vårdplatser drastiskt när det behövs.

Link to comment
Share on other sites

Jag tror inte på att en frivillig tre-månadersutbildning kommer att täcka behovet för hemvärnet. Hemvärent bör ta över den allmäna värnplikten. Även om inte alla gör värnplikten så kan iaf alla placeras någonstans för att ha någonstans att ta vägen vid kris/ofred. Att bedriva GSU borde inte kräva något stort antal specialister. Befäl från hemvärnets egna led kan tas för att leda utbildnignsverksamheten varje sommar. Att lära soldater att marschera, skjuta, strid, vård av mtrl, resa tält, sjukvård, exercis osv borde grupperna fixa genom utan specialister tycker jag. Däremot så kommer allt fler att behöva utbilda sig till instruktörer inom de egna leden.

 

Insatsbataljonerna tycker jag faktiskt att man kan satsa lite på. Avancerade funktioner som eldunderstöd och pv-plutoner kan kanske möjligtvis tillföras från den reguljära armén men spanings-, ingenjörs/pionjärs-, ledning-, och underhållförband bör kunna sättas upp inom bataljonen.Det handlar väl typ om en spaningspluton, en pionjärspluton och ett underhållskompani med TOLO, Kok, transport, och lite annat. Måste erkänna att jag är rätt okunning om vad som ingår i ett underhållsförband för en infanteribataljon. Samma gälelr för ledning, men den känns som det borde vara något som hemvärnet rimligtvis borde klara av. Den stora bristen (och pengafrågan) är fordon skulle jag tro. Lämpliga fordon för underhåll, transport, ledning osv.

 

I vilket fall, dessa bataljoner bör kunna ingå i en "battlegroup" som agerar inoim landets gränser.

Jag tror det är viktigt att det satsas ordentligt på dessa insatsbataljoner så att de blir mer som ett mellanting mellan den reguljära armén och hemvärnet. Jag tror många avskräcks av den stora skillnaden som man uppfattar mellan den reguljära armén, dvs värnpliktiga förband och hemvärnsförband både mtrl-mässigt men även kanske graden av uppsnäppthet om ni förstår vad jag menar. Om iaf insatsförbanden närmade sig armén mtrl-mässigt (och då menar jag inte stridsvästar utan fordon, vapen, sambandsmtrl och annat som FAKTISKT är viktigare) utbildningsmässigt och samövade mer med den reguljära armén så tror jag att många skulle känna att växlingen från armén till hemvärnet skulle vara enklare och mer naturlig. Visst man skapar ett A och ett B lag men faktum är att det redan finns ett a och ett b lag i armén och hemvärnet och uppdelningen därimellan.

Link to comment
Share on other sites

Jag tror inte på att en frivillig tre-månadersutbildning kommer att täcka behovet för hemvärnet. Hemvärent bör ta över den allmäna värnplikten. Även om inte alla gör värnplikten så kan iaf alla placeras någonstans för att ha någonstans att ta vägen vid kris/ofred. Att bedriva GSU borde inte kräva något stort antal specialister. Befäl från hemvärnets egna led kan tas för att leda utbildnignsverksamheten varje sommar. Att lära soldater att marschera, skjuta, strid, vård av mtrl, resa tält, sjukvård, exercis osv borde grupperna fixa genom utan specialister tycker jag. Däremot så kommer allt fler att behöva utbilda sig till instruktörer inom de egna leden.

 

Insatsbataljonerna tycker jag faktiskt att man kan satsa lite på. Avancerade funktioner som eldunderstöd och pv-plutoner kan kanske möjligtvis tillföras från den reguljära armén men spanings-, ingenjörs/pionjärs-, ledning-, och underhållförband bör kunna sättas upp inom bataljonen.Det handlar väl typ om en spaningspluton, en pionjärspluton och ett underhållskompani med TOLO, Kok, transport, och lite annat. Måste erkänna att jag är rätt okunning om vad som ingår i ett underhållsförband för en infanteribataljon. Samma gälelr för ledning, men den känns som det borde vara något som hemvärnet rimligtvis borde klara av. Den stora bristen (och pengafrågan) är fordon skulle jag tro. Lämpliga fordon för underhåll, transport, ledning osv.

 

I vilket fall, dessa bataljoner bör kunna ingå i en "battlegroup" som agerar inoim landets gränser.

Jag tror det är viktigt att det satsas ordentligt på dessa insatsbataljoner så att de blir mer som ett mellanting mellan den reguljära armén och hemvärnet. Jag tror många avskräcks av den stora skillnaden som man uppfattar mellan den reguljära armén, dvs värnpliktiga förband och hemvärnsförband både mtrl-mässigt men även kanske graden av uppsnäppthet om ni förstår vad jag menar. Om iaf insatsförbanden närmade sig armén mtrl-mässigt (och då menar jag inte stridsvästar utan fordon, vapen, sambandsmtrl och annat som FAKTISKT är viktigare) utbildningsmässigt och samövade mer med den reguljära armén så tror jag att många skulle känna att växlingen från armén till hemvärnet skulle vara enklare och mer naturlig. Visst man skapar ett A och ett B lag men faktum är att det redan finns ett a och ett b lag i armén och hemvärnet och uppdelningen därimellan.

 

Tror inte att Hv orkar att utbilda till hela det behovet som kommer att finnas där i framtiden. Det finns heller ingen anledning att ersätta ett fungerande utbildningssystem med ett annat.

 

Hv har resurser utifrån de uppgifter man har. Det som man idag ffa saknar på IP/IK är modern sambandsmateriel och mörkerförmåga.

 

Underhållet till en bataljon? När jag gjorde GU hade man i NB en UH-bataljon och på varje skyttebataljon ett trosskompani. I UH- bataljonen fanns (två?) NLUH-kompanier som under korta perioder skulle klara ersätta hela UH-bataljonen.

Link to comment
Share on other sites

Man kan nog bolla runt olika klossar lite som man vill.

 

Lagstiftning:

Ett av problemen idag är för Hv och även övriga insatsförsvaret vem som har förkörsrätt s a s, arbetsgivaren eller FM?

Tittar man på de förband Hv liknar västerut såsom NG och TA så är det för deras del solklart genom lagstiftning. Vid behov äger landet din kropp och arbetsgivaren är tvingad att se till att ditt jobb finns kvar när du eventuellt återvänder. Mystiskt nog verkar detta upplägg inte leda till protester från företagarna, sen ska vi inte ens nämna förmånerna i övrigt.

 

Dessa förband övar enligt egna hemsidor 1 lö-sö per månad och har en 1-2 veckors KFÖ varje år.

Dessutom är de avsedda att förstärka övrig försvarsmakt vid utlandskonflikt. På gott och ont har dessa länder lång erfarenhet av krig och vilka krav som ställs på personalen. Ekonomin verkar tyvärr även vara ett hinder för dem.

 

Så vad vi behöver är en förändrad lagstiftning till fördel FM, detta i sin tur leder till möjlighet för längre övningar vilket, oavsett artikel i tidningen Hemvärnet, i dagsläget är en dröm hos Yof.

Kontrakten skrivs om till minst 60 timmar för Hv, dubbla för insatsen till 120 timmar, så börjar vi närma oss vad vi behöver. Av någon anledning är jag idag inte längre rädd på skjutbana/övningsfält när man slipper >20 timmar människorna.

 

Dessutom måste vi börja ställa befattningskrav på soldaterna. Oavsett hur frivillig någon är och hur många vakanser det finns på förbandet, så måste krav ställas på den enskilde soldaten för att förbandet ska bli något att ha. Detta gäller i dag framför allt insatskompanierna et al som står för majoriteten av försvarets markinsatsförmåga under delar av året.

 

Lokalförsvar?!

Den tanken är död sen länge, ja bortsett från huvudstaden då.

FM:s uppdrag idag är internationella uppdrag samt att kunna verka i storstäderna respektive vid lämpliga nationella skyddsobjekt. Lokalt är det mer stöd till samhället som gäller, eller hur?

 

Som en Yof uttryckte det: -Skitbra att de utbildar ett hvkompani i Storuman, då kan vi flyga ner det till Stockholm vid behov!

 

Respekt:

Hur få ut att hv inte längre är farfar i vadmal med kaffekask? Finns bara ett sätt, som även är bra för rekrytering, öva mot vpl förband. Enligt vad jag hört och sett så har många vpl-utbildande Yof som var med under CC06 omvärderat Hv, och det mina vänner är en god början.

 

Sammanfattning:

Ny lagstiftning

Befattningskrav

Mer övningstid

Mer övning mot vpl-förband

 

 

mina 2 slantar, även om det blev lite OT.

Link to comment
Share on other sites

Ett av problemen idag är för Hv och även övriga insatsförsvaret vem som har förkörsrätt s a s, arbetsgivaren eller FM?

Tittar man på de förband Hv liknar västerut såsom NG och TA så är det för deras del solklart genom lagstiftning. Vid behov äger landet din kropp och arbetsgivaren är tvingad att se till att ditt jobb finns kvar när du eventuellt återvänder. Mystiskt nog verkar detta upplägg inte leda till protester från företagarna, sen ska vi inte ens nämna förmånerna i övrigt.

Kanske kan det bero på att arbetsgivare - med rätt eller fel - ser tjänstgöring i Nationalgardet eller Territorialarmén som mer kompetensutvecklande, och kanske bättre planerad, för sina anställda än tjänstgöring i svenskt Hemvärn?

 

Hur man fixar dessa övergångar mellan civil och militär tjänstgöring kommer att bli en stor utmaning för hela FM.

Link to comment
Share on other sites

Ett av problemen idag är för Hv och även övriga insatsförsvaret vem som har förkörsrätt s a s, arbetsgivaren eller FM?

Tittar man på de förband Hv liknar västerut såsom NG och TA så är det för deras del solklart genom lagstiftning. Vid behov äger landet din kropp och arbetsgivaren är tvingad att se till att ditt jobb finns kvar när du eventuellt återvänder. Mystiskt nog verkar detta upplägg inte leda till protester från företagarna, sen ska vi inte ens nämna förmånerna i övrigt.

Kanske kan det bero på att arbetsgivare - med rätt eller fel - ser tjänstgöring i Nationalgardet eller Territorialarmén som mer kompetensutvecklande, och kanske bättre planerad, för sina anställda än tjänstgöring i svenskt Hemvärn?

 

Hur man fixar dessa övergångar mellan civil och militär tjänstgöring kommer att bli en stor utmaning för hela FM.

 

Blir Hv så att säga "på riktigt" kommer arbetsgivarna att se nyttan. Sedan är det absolut ingen omöjlighet att köra 120 timmars kontrakt på bara weekends. Det är ju bara tre fredag till söndag. Ska man köra hela veckor måste man lösa det ekonomiska på ett annat sätt än att luta sig mot SGIn. Själv är jag med marginal över SGIns tak samtidigt som jag är lärare. Det innebär att jag betalar drygt 300 spänn/ övningsdygn liggande på arbetsdagar.

 

Ang. befattningskrav verkar det vara för slappt. Var ganska nyss på introkurs (mkt bra i övrigt) och fick där höra saker om samband som fick det att krullas i min Stabsass-själ. Den instruktör som hävdade vissa saker om samband var dessutom - placerad på batstab. Dock av vad jag förstod utan någon utbildning för befattningen.

Link to comment
Share on other sites

Jag tror inte på att en frivillig tre-månadersutbildning kommer att täcka behovet för hemvärnet. Hemvärent bör ta över den allmäna värnplikten. Även om inte alla gör värnplikten så kan iaf alla placeras någonstans för att ha någonstans att ta vägen vid kris/ofred. Att bedriva GSU borde inte kräva något stort antal specialister. Befäl från hemvärnets egna led kan tas för att leda utbildnignsverksamheten varje sommar. Att lära soldater att marschera, skjuta, strid, vård av mtrl, resa tält, sjukvård, exercis osv borde grupperna fixa genom utan specialister tycker jag. Däremot så kommer allt fler att behöva utbilda sig till instruktörer inom de egna leden.

 

Insatsbataljonerna tycker jag faktiskt att man kan satsa lite på. Avancerade funktioner som eldunderstöd och pv-plutoner kan kanske möjligtvis tillföras från den reguljära armén men spanings-, ingenjörs/pionjärs-, ledning-, och underhållförband bör kunna sättas upp inom bataljonen.Det handlar väl typ om en spaningspluton, en pionjärspluton och ett underhållskompani med TOLO, Kok, transport, och lite annat. Måste erkänna att jag är rätt okunning om vad som ingår i ett underhållsförband för en infanteribataljon. Samma gälelr för ledning, men den känns som det borde vara något som hemvärnet rimligtvis borde klara av. Den stora bristen (och pengafrågan) är fordon skulle jag tro. Lämpliga fordon för underhåll, transport, ledning osv.

 

I vilket fall, dessa bataljoner bör kunna ingå i en "battlegroup" som agerar inoim landets gränser.

Jag tror det är viktigt att det satsas ordentligt på dessa insatsbataljoner så att de blir mer som ett mellanting mellan den reguljära armén och hemvärnet. Jag tror många avskräcks av den stora skillnaden som man uppfattar mellan den reguljära armén, dvs värnpliktiga förband och hemvärnsförband både mtrl-mässigt men även kanske graden av uppsnäppthet om ni förstår vad jag menar. Om iaf insatsförbanden närmade sig armén mtrl-mässigt (och då menar jag inte stridsvästar utan fordon, vapen, sambandsmtrl och annat som FAKTISKT är viktigare) utbildningsmässigt och samövade mer med den reguljära armén så tror jag att många skulle känna att växlingen från armén till hemvärnet skulle vara enklare och mer naturlig. Visst man skapar ett A och ett B lag men faktum är att det redan finns ett a och ett b lag i armén och hemvärnet och uppdelningen därimellan.

 

Tror inte att Hv orkar att utbilda till hela det behovet som kommer att finnas där i framtiden. Det finns heller ingen anledning att ersätta ett fungerande utbildningssystem med ett annat.

 

Hv har resurser utifrån de uppgifter man har. Det som man idag ffa saknar på IP/IK är modern sambandsmateriel och mörkerförmåga.

 

Underhållet till en bataljon? När jag gjorde GU hade man i NB en UH-bataljon och på varje skyttebataljon ett trosskompani. I UH- bataljonen fanns (två?) NLUH-kompanier som under korta perioder skulle klara ersätta hela UH-bataljonen.

 

Nu kommer ju inte insatsbataljonerna vara några mekaniserade bataljoner så underhållsbehovet kommer aldrig att vara lika stort som på de bataljoner som den reguljära armén sätter upp. Underhåll från högre ort kommer också att skötas av den regulära armén när insatsbataljonerna ingår i en battle group.

 

Angående utbildning så ser jag det som självklart att hv inte kommer att klara att utbilda dessa förband själva. Därför behövs det mycket hjälp med utbildning, framförallt instruktörer, för att få rätt sorts kompetens på förbanden.

 

KFÖ för iaf insatsförbanden (helst hela HV) ser jag som en nödvändighet för att få det att fungera. Jag tror att de flesta som är med i hemvärnet är överens om att det är lättare och smidigare för dem att sätta av en sammanhängande vecka om året till hemvärnet istället för ett antal helger. Utbildningseffekten blir bättre är jag övertygad om och soldater och befäl har möjlighet att öva med sina egna grupper/plutoner/kompanier med relativt full bemaning vilket innebär att alla faktiskt får öva i sin befattning.

 

Men det jag vill komma till är att man måste släppa bilden av vad hemvärnet är och klarar idag för att kunna diskutera vad det kan vara och klara imorgon. Poängen är att (åtminstonde delar av) hemvärnet måste närmare det reguljära försvaret organisatioriskt och arbetsmässigt för att locka fler värnpliktiga till att gå med. Jag vet inte hur många det är som gjort lumpen på en viss befattning som sedan hamnar som skyttesluskar på ett hemvärnskompani/insatspluton. Varför ska man inte kunna utnyttja kompetensen dessa besitter och använda dem i den befattning som de faktiskt gjorde lumpen som. Då måste vissa förband specialisera sig mer. Med KFÖ så betyder det också att man kanske inte behöver bo inom ett par mil från förbandet för att klara av rent fysiskt att vara medlem i det. man kan bo i Gävle och vara med i en spaningspluton söder om stockholm osv.

 

Jag tror att förändringar av detta slag är nödvändiga. Värnpliktigas bild av hemvärnet (CC06 till trots) är i allmänhet ganska negativ. iaf är den inte positiv nog att tillräcklit många överväger att gå med. Mindre än 10 % tänker gå med direkt efter lumpen. Den siffran är alldeles för låg om man jämför med att mer än 30 procent tänker söka till utlandstjänst efter värnplikten. För mer info se tråd i INT forumet om undersökningen.

Edited by Jända
Link to comment
Share on other sites

Blir Hv så att säga "på riktigt" kommer arbetsgivarna att se nyttan.

På vilket sätt är hv idag inte "på riktigt", och hur kan det i så fall bli det?

 

Går man från till 20h/ år till 120- 150 kommer det att märkas hos arbetsgivaren, samtidigt som kvaliteten ökar, se NG, TA. Ändras bilden från Åsa-Nisse med mauser till den vi vill att den ska vara. Det är det jag menar "På riktigt".

Link to comment
Share on other sites

Blir Hv så att säga "på riktigt" kommer arbetsgivarna att se nyttan.

På vilket sätt är hv idag inte "på riktigt", och hur kan det i så fall bli det?

 

Går man från till 20h/ år till 120- 150 kommer det att märkas hos arbetsgivaren, samtidigt som kvaliteten ökar, se NG, TA. Ändras bilden från Åsa-Nisse med mauser till den vi vill att den ska vara. Det är det jag menar "På riktigt".

Man skulle kunna tänka att arbetsgivaren kan få ersättning eller skatteredution för att denne låter anställda spendera tid med HV.

Annars kommer företagen vara mera negativt inställd till att deras personal är med i HV.

 

Speciellt om dom anställda får utbildning i ledarskap och andra kurser som är direkt till fördel för företagarens organisation.

Link to comment
Share on other sites

Blir Hv så att säga "på riktigt" kommer arbetsgivarna att se nyttan.

På vilket sätt är hv idag inte "på riktigt", och hur kan det i så fall bli det?

 

Går man från till 20h/ år till 120- 150 kommer det att märkas hos arbetsgivaren, samtidigt som kvaliteten ökar, se NG, TA. Ändras bilden från Åsa-Nisse med mauser till den vi vill att den ska vara. Det är det jag menar "På riktigt".

Man skulle kunna tänka att arbetsgivaren kan få ersättning eller skatteredution för att denne låter anställda spendera tid med HV.

Annars kommer företagen vara mera negativt inställd till att deras personal är med i HV.

 

Speciellt om dom anställda får utbildning i ledarskap och andra kurser som är direkt till fördel för företagarens organisation.

Jag tror att man inte ska överdriva problemet med arbetsgivarna. Det kostar ju dem inga pengar som i sjukförsäkringen. Generellt är det så att de har en positiv syn på militära erfarenheter. Det är möjligtvis i småföretagen som problemen kan uppstå där möjligheten till flexibilitet inte är så stor.

Link to comment
Share on other sites

Jag tror att man inte ska överdriva problemet med arbetsgivarna. Det kostar ju dem inga pengar som i sjukförsäkringen. Generellt är det så att de har en positiv syn på militära erfarenheter. Det är möjligtvis i småföretagen som problemen kan uppstå där möjligheten till flexibilitet inte är så stor.

Även i större företag kan flexibiliteten lysa med sin frånvaro. Det skulle nog inte vara så populärt ifall jag skulle bli tvungen att ta tjänstledigt i tid och otid för hemvärnsaktiviteter. I synnerhet inte nu då mina två närmaste kolegor är pappaledig respektive långtidssjukskriven. :ph34r:

Link to comment
Share on other sites

Jag tror att man inte ska överdriva problemet med arbetsgivarna. Det kostar ju dem inga pengar som i sjukförsäkringen. Generellt är det så att de har en positiv syn på militära erfarenheter. Det är möjligtvis i småföretagen som problemen kan uppstå där möjligheten till flexibilitet inte är så stor.

Även i större företag kan flexibiliteten lysa med sin frånvaro. Det skulle nog inte vara så populärt ifall jag skulle bli tvungen att ta tjänstledigt i tid och otid för hemvärnsaktiviteter. I synnerhet inte nu då mina två närmaste kolegor är pappaledig respektive långtidssjukskriven. :rodna:

 

Blir det KFÖer på en vecka en gång årligen blir det inte i tid och otid.

Link to comment
Share on other sites

Jag tror att man inte ska överdriva problemet med arbetsgivarna. Det kostar ju dem inga pengar som i sjukförsäkringen. Generellt är det så att de har en positiv syn på militära erfarenheter. Det är möjligtvis i småföretagen som problemen kan uppstå där möjligheten till flexibilitet inte är så stor.

Även i större företag kan flexibiliteten lysa med sin frånvaro. Det skulle nog inte vara så populärt ifall jag skulle bli tvungen att ta tjänstledigt i tid och otid för hemvärnsaktiviteter. I synnerhet inte nu då mina två närmaste kolegor är pappaledig respektive långtidssjukskriven. :banghead:

Blir det KFÖer på en vecka en gång årligen blir det inte i tid och otid.

Nej, det är sant, men även om det bara är en vecka per år så kan den veckan infalla en smula olyckligt.

T.ex. så ska jag iväg på FBU-kurs nästa vecka. Detta samtidigt som två av mina kolegor redan är borta av ovan nämnda skäl. Det blir lite synd om den stackarn som är ensam kvar och får sköta fyra mans jobb.

För att inte tala om vilken ångest jag gav chefen när jag talade om att jag hade sökt utlandstjänst. :)

 

Visst är det positivt även för min arbetsgivare att jag utbildar mig och utvecklas, men jag tror att kunskaper i sprängtjänst och vägförstöring ganska sällan kommer att vara mig till nytta i mitt vanliga arbete.

Link to comment
Share on other sites

  • 2 months later...

@Vysotskij Att få en fungerande övergång mellan civil - försvarsmakt har ju fungerat under det gamla goda kalla kriget, med repövning men framför allt reservofficerare. Om man tar reservare så var det väl kanske så att arbetsgivare inte skrek i högan sky tack vare att reservare kanske inte var helt tappade bakom en vagn i arbetslivet och att arbetsgivarna såg/trodde att det fanns ett samband med deras roll som reservare!? Om Hv genom övningar och utbildningar klämmer ur sig folk som har lite mer civilt brukbar kompetens så lär kanske arbetsgivare skrika sig blå. Men det är ju lite moment 22 i dagsläget.

 

Lite funderingar över produktionen av soldater, såväl Hv som ej. Det känns allt mer som Hv börjar närma sig vad "bygderegementena" var för inte så länge sedan, ett lokalt infanteri. Det problem som allt mer börjar realiseras är ju att mindre vpl-kullar gör det svårt att rekrytera till Hv.

 

Av senaste Hv-tidnignen framgår att förbandschefer med utbildningsgrupper under sig fått som direktiv att 20 % av de som inte ville genomföra termin 3 ska "övertygas" att gå med i Hv. Frågan är om direktivet kommer efterföljas eller om det är tillräckligt.

 

I år är det knappt 10 000 vpl, av dessa ska 30 % motiveras att välja termin 3. Då återstår 7 000 varav 20 %, d v s 1 400 pers ska övertygas gå med i Hv. I ett längre perspektiv så betyder det med ett Hv på 30 000 man/kvinnor att man måste stanna i 21 år innan man får avlösning av en nymuckad vpl. Det är alltså inte tillräckligt med bara 1 400 vpl. Sedan tillkommer ju iofs 3 000 soldater som genomfört termin 3 och ej längre tillhör beredskapsförband.

 

Men, tror ni att det räcker!? Jag är lite skeptisk. Sedan tillkommer ju problemet med landsändar varifrån det nästan inte utbildas några vpl. Hur löser man ut personalförsörjningen till Hv där?

 

Min tanke är att vid några ställen i landet genomföra GSU enligt den modell som Dalregementet ska genomföra i höst. Om man drar till med att det är 1 000 soldater som ska nyutbildas varje år, var är det lämpligast att detta sker?

 

Om man stoppar in 40 pers i en GU-pluton och gör 12 veckors GSU och genomför detta 3 ggr/år så blir det 120 pers. För lite samordningsvinster med all tillhörande "garnisonsservice" som restaurant, serviceförråd osv och även övningssamordning så kan man utbilda tre plutoner samtidigt = 360 soldater/år och utbildnings"plattform".

 

Om vi då "bestämmer" oss för tre utbildningsorter vilka tre ska man välja? Kvarstående regementen, utbildningsgrupper utanför regementen eller både och? Väljer man regemente där "terminsutbildning" bedrivs så finns får man ju samordningsvinster genom den utbildningsorganisation som redan finns.

 

Det finns ju som sagt en del vita fält på karta vad gäller uttag till vpl och i de trakterna så blir det ju tungt med nyrekryteringen till Hv. Södra norrland är väl ett sådant område. Om man önskar tak över huvudet/kasern, någon form av serviceförråd och rest. och ett närövningsområde och ett skjutfält där man kan skjuta grg. Någon som har några idéer? Falun eller Gävle med kanske kasern och allt på Marma eller Östersund? Om ÖST hur mycket finns kvar av F4s övningsmark (som man törs gå på) och vad händer med Grytan. Hur ser det ut med övningsmark i Sollefteå?

 

Kom med förslag och argument på två ytterligare "utbildningsplattformar" Gbg känns ju lite taskigt lottade med vpl-"platser" sett till befolkning. Ska Amf4 få lite påfyllning utöver det bevbåtkomp som finns idag?

 

Att bara utbilda en plut här och en där hos olika utbildningsgrupper kanske inte känns helt optimalt kvalitetsmässigt på befäl. Men kanske kan man flytta berget till mohammed och att GSU-utbildningsbefäl ställs till förfogande vid varje plut som ska utbildas i någon slags turné?

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.



×
×
  • Create New...