Jump to content

SU-15 jagar Airbus i Svenskt luftrum


Flamdämpare

Recommended Posts

"On the 9 August 1984 A Soviet fighter pursuing an Airbus 310 jetliner intruded thirty miles into Swedish airspace, at one point closing to within about a mile of the airliner, which was unaware of the fighter. Radio intercepts showed that the Su-15 Flagon fighter had armed and locked on its air-to-air missiles. The Soviets, on October 21, officially denied that any such thing had happened and claimed the jet was fifty miles from where the Swedish radars showed it."

 

Känner någon till mer om dennna händelse? Jag har inte lyckats hitta mer än ovanstående från

denna länk.

Är det en skröna? Finns det någon sanning i historien?

 

su15_03.jpg

Link to comment
Share on other sites

@Flamdämpare

MYCKET INTRESSANT LÄSNING!

Det tackar vi för.

 

Nu fick vi denna händelse bekräftad på ett mycket konkret sätt.

 

När vi ändå håller på, är det någon som känner till överflygning och ev. att sovjeterna jagat in ett amerikanskt spanignsflygplan över svenskt territorium?

Dem tog upp det på en dokumentär på discovery för ett tag sen, och även om de visade en bild på en svensk tidningsartikel så är ju frågan om någon har datum på denna händelse.

 

Sen är frågan, var var incidentsberedskapen?

Link to comment
Share on other sites

Nu har jag inte läst igenom just det här dokumentet ordentligt men Wilhelm Agrell skriver i en av sina böcker att beredskapsroten varit baserad på F10 den dagen och hann inte ingripa.

 

 

se sidan 491 i PDF dokumentet

http://www.regeringen.se/content/1/c4/16/35/961ab389.pdf

 

Ett sovjetiskt jaktplans insats mot ett av Scanair:s charterplan

över Gotland år 1984

Fredagen den 9 augusti 1984 inträffade en kränkning i luften när ett

sovjetiskt jaktflygplan av typ SU-15 utan tillstånd överflög svenskt

territorium vid södra Gotland.

Av överbefälhavarens rapport till regeringen framgår att kränkningen

borde bedömas som särskilt allvarlig då det sovjetiska

flygplanet förföljt ett civilt trafikflygplan, som passerade in över

svenskt territorium. Trafikflygplanet en Airbus 300 tillhörig

Scanair flög hemvändande charterturister från Kreta till Arlanda.

Planet följde den gängse färdvägen över Östeuropa. Efter passage

 

av Polen följde planet på 10 000 m höjd den tidigare luftleden Blå 7

mot Gotland.

Över sydöstra Östersjön pågick samtidigt en sovjetisk luftf

örsvarsövning. Efter att ha genomfört ett fingerat anfall mot ett

målförband delade en rote (två flygplan) upp sig och ett av flygplanen

flög mot trafikflygplanet, som förföljdes in över Gotland.

Efter ett par minuter vände jaktflygplanet och flög sedan mot den

baltiska kusten. Elektronisk störning förekom under övningen.

Förloppet följdes av flera svenska radarstationer och radarbilderna

spelades in på film. Filmerna visade att jaktflygplanet

färdats 80 km över svenskt territorium och som mest befunnit sig

28 km innanför svensk gräns. Det låg som närmast två km bakom

Scanairflygplanet.

 

Händelsen orsakade stor uppståndelse när den blev känd och

flera teorier om bakomliggande orsak framfördes. I relativt färskt

minne fanns då att Sovjetunionen ett drygt år tidigare skjutit ner en

koreansk jumbojet, som kommit ur kurs och som sannolikt förv

äxlats med en amerikansk signalspanande RC-135. Att Scanairflygplanet

förväxlats med ett mål i luftförsvarsövningen var därför

en teori. En annan var att Sovjetunionen inte bara genom de

förmodade undervattenskränkningarna utan nu också i luften ville

göra en markering mot Sverige. En tredje förklaring skulle kunna

vara att Scanairflygplanet felidentifierats och tagits för ett deserterande

flygplan, som Sovjetunionen snabbt och resolut ville

stoppa. Ytterligare en teori var att Sovjetunionen genom kränkningen

ville tvinga fram svenska bevis och på så sätt erhålla

detaljerade uppgifter om svensk luftbevakningsförmåga.172

I den sovjetiska luftförsvarsövning ingick moment med avsiktlig

störning av de övades radar och radio från särskilda störflygplan.173

Under dessa förhållanden är det inte osannolikt att en förväxling av

Scanairplanet med i övningen deltagande målförband skett vilket

orsakade kränkningen. Den elektroniska störningen kan också

förklara Sovjetunionens första svar på det svenska påtalandet, dvs.

att en kränkning inte kunde bekräftas. Vid tidpunkten för hän-

 

delsen låg för övrigt ett helslutet molnområde på 2 000 m höjd över

södra Gotland. Piloten i det sovjetiska jaktplanet hade därför inte

kunnat se att han flög in över svenskt territorium.174

Försvarsstaben avgav omgående muntlig rapport om kränkningen

till bl.a. Utrikesdepartementet. Efter utvärdering av bl.a.

filmerna från radarluftbevakningen lämnades en skriftlig rapport

den 16 augusti. Dagen efter kallades Sovjetunionens chargé

d´affaires till Utrikesdepartementet där kränkningen påtalades och

en promemoria överlämnades. Sovjetunionen svarade den 4 september

att någon kränkning inte kunde bekräftas.175 En formell

protest överlämnades därför den 7 september och samma dag höll

Försvarsstaben och Försvarsdepartementet en gemensam presskonferens

om händelsen. En karta med inritade färdvägar visades.

Däremot lämnades ingen radarfilm ut eftersom Försvarsdepartementet

och Försvarsstaben gemensamt kommit fram till att kränkningen

kunde haft som syfte att få just film utlämnad. Den

24 september avfärdade Sovjetunionen protesten som ogrundad.176

Detta föranledde ett uttalande av regeringen genom tjänsteförr

ättande utrikesministern Mats Hellström:

Den svenska regeringens bevisning är emellertid entydig. Den svenska

regeringen står fast vid sin protest och utgår från att åtgärder vidtas för

att förhindra ytterligare kränkningar av svenskt luftrum.177

Gotlandsincidenten rapporterades som ovan nämnts omgående

muntligt till bl.a. Utrikesdepartementet, men föredrogs där för

ansvarig chef först påföljande tisdag. För den svenska allmänheten

blev händelsen känd genom massmedia två veckor senare. Dessa

förhållanden föranledde en översyn av delgivningsrutinerna inom

regeringskansliet och principerna för offentliggörande av allvarliga

incidenter. Händelsen föranledde också riksdagens konstitutionsutskott

(KU) att göra en granskning av framförallt att regeringen

inte bekantgjort händelsen. KU konstaterade dock att de nya

rutinerna, som var en följd av ovannämnda översyn, var ägnade att

förbättra situationen. Utöver detta gjorde utskottet inga uttalanden.

 

Signalspaningsfartyget Orion:s ombordläggning med en

sovjetisk minsvepare år 1985

Den 29 oktober omkring kl. 11.45 inträffade på fritt hav sydost om

Gotlands sydspets (ca 55 km från den sovjetiska territorialgränsen)

en kollision mellan Orion och den sovjetiska minsveparen av

Sonya-klass nummer 522.179 Några personskador uppstod inte.

Båda fartygen erhöll endast lätta skador. Orion kunde därför

fortsätta sitt uppdrag att följa viss sovjetisk marin verksamhet kring

en ubåt av den nya typen Kilo. Verksamheten hade pågått ett antal

timmar under vilka ubåten var i ytläge. Härunder hade minsveparen

under någon timme gjort upprepade passager av Orion på nära håll

(5−30 meter). Då ubåten omkring kl. 11.10 dök befann sig Orion

ca 2 500 meter akter om denna. Orion manövrerade sakta mot

dykpunkten, varunder minsveparen akterifrån manövrerade så nära

Orion att en lätt sammanstötning ägde rum. Fram tills ubåten

omkring kl. 13.00 ånyo intog ytläge ca 4 000 meter från Orion låg

det svenska fartyget i stort sett stilla.

I sina rapporter180 bedömde överbefälhavaren att kollisionen inte

var avsiktlig, samt redovisade att den svenske fartygschefen följt

gällande internationella regler för framförande av fartyg och att

skadorna var så begränsade att några ekonomiska ersättningskrav

inte behövde riktas mot Sovjetunionen. Den 8 november kallades

den tjänsteförrättande sovjetiske försvarsattachén till Försvarsdepartementet.

Chefen för attachéavdelningen redovisade där den

undersökning som gjorts av ÖB, vilken klart visade att sammanst

ötningen orsakats av att fartygschefen på den sovjetiska minsveparen

ej följt gällande sjövägsregler. Detta hade även skett vid

flera tidigare tillfällen under incidenten. Orion hade i motsats

härtill manövrerat helt i enlighet med de internationella sjövägsreglerna.

Vidare framhölls det angelägna i att åtgärder vidtogs på

den sovjetiska sidan i syfte att förhindra ett upprepande.

I Moskva hade emellertid redan den 1 november den svenske

marinattachén kallats till försvarsministeriets förbindelsekontor.

Attachén meddelades därvid muntligt något skriftligt dokument

erhölls trots begäran inte − att en sovjetisk ubåt, eskorterad av

sovjetiskt örlogsfartyg nummer 522, bedrivit övningar under

 

vattnet. Det sistnämnda fartyget hade därvid haft en flaggsignal

hissad med innebörden att övningar med ubåt bedrevs. Orion hade

dock inte givit någon reaktion på denna signal utan manövrerat så

att en farlig situation uppstod. Endast genom en undanmanöver av

det sovjetiska fartyget hade en olycka undvikits. Från sovjetisk sida

ansåg man detta vara ett brott mot internationella bestämmelser för

uppträdande inom ett område för ubåtsövningar. Något omnämnande

av att de båda fartygen sammanstött gjordes inte. Angiven

tid och plats för händelsen svarade emellertid mot tid och plats för

incidenten med Orion.

Utrikesdepartementet betraktade inte detta som en sovjetisk

protest utan som ett meddelande på militär teknisk nivå. Från

svensk sida var det angeläget att vid den tiden inte ytterligare

försämra relationerna med Sovjetunionen. Det svenska agerandet i

Stockholm skedde därför på låg nivå. En viktig ännu olöst fråga var

nämligen gränsdragningen i Östersjön öster om Gotland − just det

farvatten där sammanstötningen hade ägt rum − i fråga om de

ekonomiska zonerna. Från sovjetisk sida uttrycktes uppskattning

av den svenska diplomatiska återhållsamheten, som var en motsats

till massmedias högljudhet.

Link to comment
Share on other sites

Klart intressant om än inga direkta nyheter. Säga vad man vill men det ger en hint till oss ynglingar i sammanhanget (ca 6mån gammal vid Orionincidenten) om hur annorlunda det var att tjänstgöra i firman under invasionsförsvarets "glada dagar", inte minst i flottan eller flyget... ,O:lala:

Link to comment
Share on other sites

Nu har jag inte läst igenom just det här dokumentet ordentligt men Wilhelm Agrell skriver i en av sina böcker att beredskapsroten varit baserad på F10 den dagen och hann inte ingripa.

Kanske någon kan förklara varför beredskapsroten varit baserad på F10 den dagen?

 

Med tanke på att det:

Över sydöstra Östersjön pågick samtidigt en sovjetisk luftförsvarsövning.

 

FRA bör ju känt till övningen innan. Beredskapsroten kunde ju ombaserats till F17, Särskilt med tanke på de händelser som nämnts tidigare. F17 låg ungefär 150 km närmare övningen, Och jag tror inte det hade uppfattats "provokativt" att flytta beredskapsroten närmare.

 

Lite spekulation i ämnet. :lol:

 

OT.

@Andreas

 

PB-SYTE har en signatur som säger det mesta. 8-/

Link to comment
Share on other sites

När vi ändå håller på, är det någon som känner till överflygning och ev. att sovjeterna jagat in ett amerikanskt spanignsflygplan över svenskt territorium?

Här kan du läsa om ett uppdrag när det hände:

http://www.rb-29.net/HTML/31HAustinB-47/31harb-47.htm

 

Från länken "As we coasted out of Finland one of the remaining fighter pilots flew up to our right wing, gave us a salute, and then turned back toward the Soviet Union"

 

De verkade iallafall ha humor :)

Edited by NisseNord
Link to comment
Share on other sites

B)--><div class='quotetop'>(SERG. B @ Mar 17 2006, 20:55 ) <{POST_SNAPBACK}></div><div class='quotemain'><!--quotec-->

Överflyningar av Sverige, godkändes de av Sverige eller sket man i att man flög över ett neutralt land?

 

Jag skumläste lite av Flamdämpares länk En låååång rapport och jag fick uppfattningen av att man inte sket i det officiellt (men jag tror man gjorde det inofficiellt)

 

Kunde man göra så mycket åt det? Internationella protester vs skjuta ner ett sovjetiskt plan. Eller finns det mer däremellan som man hade kunnat göra?

Link to comment
Share on other sites

Man tror att ryssen trodde sig jaga en avhoppare i form av ett bombplan, eftersom airbusen passerade igenom en formation av sådana, visserligen på flera tusen meters höjdskillnad. Agrell skriver att den ryska ledningen var rätt förvirrad vid tillfället och man släppte inte airbusen förrän alla bombplan landat och var inräknade.

 

Glöm inte att detta var strax efter de skjutit ner ett koreanskt trafikplan i stilla havet. Ryssarnas policy var att alltid skjuta ner avhoppare som inte avsåg vända nyss.

 

Att incidentroten var på F10 var nog otur bara, eftersom det säkerligen var nått smart vaktschema som gällde och man hade ingen lust med övertid.

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.



×
×
  • Create New...