Väpnad tjänst, varför?

[ObeyYourMaster]

Ska snart mönstra (hoppas jag) och jag har problem med en sak. Jag vill jobba inom det militära eller polisiära i, men jag kan inte säga konkret exakt varför. Jag tycker det är spännande och intressant, men även tycker jag om att hjälpa människor och känna att man bidrar till en bättre värld. Men det gör även en läkare? Varför vill jag då jobba i väpnad tjänst, för att jag tycker om att skjuta? Nej inte direkt men då kan jag lika gärna vara doktor eller något dyl.?

 

I alla fall jag är rädd att låta som en galning, vilket jag inte är ( eller? ;) ). Ni som nu jobbar i väpnad tjänst, har ni något bra svar på varför ni valt just det?

[Fogelström]

De som inte kan använda ett svärd, kan fortfarande spetsas på dem.

[Svartberg]

Eller varför inte "Vill du ha fred, rusta då för krig"

[Liqi]

"Du kanske inte är intresserad av krig, men kriget är intresserat av dig"

[Plut.Sjv.AQ]

Jag tror det var J F Kennedy som sa att man inte ska fråga vad landet kan göra för dig, utan vad kan du göra för landet!

Det utgick jag ifrån. Jag kommer från en tradition där man gjorde vapenfri tjänst, men man gjorde en tjänst och det var det viktiga. Jag skulle få vänta så länge på en civil tjänst så att det var risk att man skulle bli bort kollrad av byråkratin. Tjänsten som plt.sjv. erbjöds och jag tog den.

[Fu Pedersen]

Ska snart mönstra (hoppas jag) och jag har problem med en sak. Jag vill jobba inom det militära eller polisiära i, men jag kan inte säga konkret exakt varför. Jag tycker det är spännande och intressant, men även tycker jag om att hjälpa människor och känna att man bidrar till en bättre värld. Men det gör även en läkare? Varför vill jag då jobba i väpnad tjänst, för att jag tycker om att skjuta? Nej inte direkt men då kan jag lika gärna vara doktor eller något dyl.?

 

I alla fall jag är rädd att låta som en galning, vilket jag inte är ( eller? ;) ). Ni som nu jobbar i väpnad tjänst, har ni något bra svar på varför ni valt just det?

 

Kanske just för att du är en person som vill jobba med att hjälpa andra människor och i det yttersta är beredd att göra detta även med vapenmakt? Vapenmakt är det yttersta medel en människa kan ta till för att försätta en annan människa ur stridbart skick. Som polis står du i frontlinjen och bekämpar brott, helst redan innan de begås. Som läkare lappar du ihop resterna av den som han bli skjuten innan polisen oskadliggjöra våldsmannen.

[Darkwand]

Människan är det farligaste djuret på jorden så man måste vara på sin vakt ibland.

[Plut.Sjv.AQ]

Måste kanske tillägga att Kennedy sägs ju ha påståt att han var en Berlinare... så man kanske ska ta han med en nypa salt.

Kom ihåg att våld är kul mot små djur!

[Laurell]

Att leva i ett fritt och demokratiskt land innebär vissa skyldigheter, bland annat att vara beredd att göra allt man kan för att försvara denna frihet och försvara de som inte själva kan försvara sig. Som soldat med stridande befattning är det just detta man gör, mer än några andra egentligen. Bara soldaten riskerar sitt liv, det gör inte sjukvårdsbiträdet eller linjereparatören.

 

Av denna anledning valde jag att försöka få en väpnad tjänst framför att slippa värnplikt, vilket inte hade varit så svårt bara jag hade försökt.

[sleget]

Välkommen i klubben!

[Jay]

Ska snart mönstra (hoppas jag) och jag har problem med en sak. Jag vill jobba inom det militära eller polisiära i, men jag kan inte säga konkret exakt varför.

 

I alla fall jag är rädd att låta som en galning, vilket jag inte är ( eller? ;) ). Ni som nu jobbar i väpnad tjänst, har ni något bra svar på varför ni valt just det?

 

Jag tycker att det verkar en smula osunt att attraktionen i yrkena är vapen. Det är stor skillnad på att vara polis och på att vara soldat. Ingetdera bör man vara därför att man vill vara beväpnad. Förhoppningsvis kommer lämpligheten att visa sig under mönstringen eller senast i samband med en eventuell militärtjänstgöring.

 

Måste kanske tillägga att Kennedy sägs ju ha påståt att han var en Berlinare... så man kanske ska ta han med en nypa salt.

 

President Kennedy sade i ett tal i Västberlin efter att den sovjetiska blockaden hade hävts bland annat: "Two thousand years ago the proudest boast was "civis Romanus sum." Today, in the world of freedom, the proudest boast is "Ich bin ein Berliner." och vidare: "All free men, wherever they may live, are citizens of Berlin, and, therefore, as a free man, I take pride in the words "Ich bin ein Berliner."

 

Analogt med det sade ju en rad politiker och opinionsbildare, inte minst svenska, den 11 september 2001 att vi efter terroristangreppen i USA alla var amerikaner.

 

Båda uttalandena skall alltså ses i överförd bemärkelse och inte som när HM Konungen sade "goddag örebroare".

[dxl]

Jag tycker att det verkar en smula osunt att attraktionen i yrkena är vapen.

Du har då aldrig skjutit fullbumpa med Granatgevär, det hör ju jag. :P

 

DXL

(som tar ledigt från vilket jobb som helst om möjligheten att få skjuta/ladda GRG infinner sig)

[Jay]

Ni som nu jobbar i väpnad tjänst, har ni något bra svar på varför ni valt just det?

 

Då jag "jobbar i väpnad tjänst" och har gjort det som kavallerist och infanterist de senaste 20 åren kände jag mig kvalificerad att svara.

 

Jag tycker att det verkar en smula osunt att attraktionen i yrkena är vapen.

Du har då aldrig skjutit fullbumpa med Granatgevär, det hör ju jag. :P

 

DXL

(som tar ledigt från vilket jobb som helst om möjligheten att få skjuta/ladda GRG infinner sig)

 

Nu var det just det, "jobba i väpnad tjänst", inte bara gilla när det smäller. Som genmäle kan jag nämna att det under de 20 åren har blivit en del skjutning med (sätt in valfritt vapen inom kav och inf utom granatspruta).

 

Det är klart som f*n att det är intressant med vapen ur flera aspekter men det är inte sunt, menar jag, att ha vapen som ett huvudmotiv för ett yrkesval.

 

Fast det kan ju vara en intressant infallsvinkel han kan använda vid mönstringen: "vart jag vill komma? Spelar ingen roll bara jag får ha vapen". Kanske inte ett recept på framgång om man har ett seriöst intresse för FM.

[Jända]

Delar samma intresse att arbeta i uniformsyrken. Jag är väl då främst intresserad av "vapenyrken" som du kallar det. Som jag ser det så är det inte vapnen i sig som är intressant utan det faktum att faktiskt hjälper andra människor genom att skydda dem mot våld och illgärningar. Detta kan göras på många sätt, direkt och indirekt. Det man gör är att man skapar säkerhet för andra, ibland måste man dessutom göra stora uppoffringar själv för att uppnå detta mål.

 

Men detta är ju en väldigt abstrakt diskussion. Kanske inte helt nödvändigt för alla och inte heller något man tänker hela tiden på när man gör sitt jobb i uniform, men jag tror att alla som jobbar inom uniformsyrken (även brandmän, väktare osv.) bör reflektera över detta då och då. Jag är övertydgad om att det lätter en i sitt yrkesutövande.

 

På ett mer praktiskt plan så är det en speciell sort känsla, en gruppdynamik, som uppstår när man arbeter i uniformsyrken, kanske inte minst i lumpen. Man blir snabbt ett väldigt sammansvettsat gäng som tills slut arbetar riktigt bra tillsammans. Alla som spelat lagidrotter länge känner snabbt igen sig i situationen. Anledningen till att man kämpar så hårt som man gör, att man arbetar gör att få jobbet gjort är ju mest p.g.a. de människor och vänner som man har omkring sig.

 

Filmen "Black Hawk Down" berör ju detta ämne på ett visst plan i diskussionerna mellan skådespelarna i början och i slutet. Det finns de som är "idealister" och som gör det de gör för att de vill hjälpa andra människor, de som mest verkar göra det för att de inte har något bättre för sig eller för att de behöver pengarna, eller de som gör det för kamrater de har omkring sig.

 

Finns säkert tusentals anledningar till att arbeta i uniformsyrken, och alla har ju personliga preferenser. Men dessa två är de två som jag finner störst förklaringskraft i för att förklara mitt eget intresse. Med det sagt så är det förstås väldigt kul att skjuta lite grann då oc då

[Lättöl]

Jag tycker att det verkar en smula osunt att attraktionen i yrkena är vapen. Det är stor skillnad på att vara polis och på att vara soldat. Ingetdera bör man vara därför att man vill vara beväpnad. Förhoppningsvis kommer lämpligheten att visa sig under mönstringen eller senast i samband med en eventuell militärtjänstgöring.

Hur menar du med attraktionen? De flesta blir väl militärer av helt andra orsaker? Sedan råkar maktmedlen vara grova vapen.

 

Om min inskrivningsförrättare hade sagt att jag skulle bli chef över ett antal brandmän hade jag tagit det lika gärna. Hade det funnits en motsvarighet till Hv, som utför Hvs skarpa uppgifter till dags dato (sök, skydd, katastrof), så hade jag säkerligen lika gärna kunnat gå med där.

 

Sedan råkar jag vara skytteintresserad sedan tidigare, så att PEKa är ju bara bonus. Inte för att jag tycker det är roligt att skjuta folk eller att jag känner mig cool med bössa, utan för att skytte är en kul hobby.

 

Eller har jag missuppfattat allt?

 

@Jända: tänkte vi samma där?

Edited February 6, 2006 by Lättöl

[Jay]

Eller har jag missuppfattat allt?

 

Ja, det har du. Du anger precis de vettiga argument jag tycker behövs för att bli officer eller polis, dvs att det inte bara är vapnen som attraherar. Du och Jända tycker alltså ungefär som jag.

 

ObeyYour Master (jösses) angav som skäl för sitt intresse just vapnen. Osunt.

[svalan]

Allt kan inte lösas med diskussioner och medling.

 

Vissa typer av människor kan man inte förhandla med.

Antingen för att de är galna, drogade eller ej är villiga att kompromissa.

Då kan det krävas att man har vapen.

 

Det gäller bara att använda dem med förnuft och för rätt sak.

Vad som är rätt sak tänkte jag att vi skulle slippa att diskutera här.

[Skuggan]

kul att se att jag inte är de ende som skulle varit med i "firman" även om där inte funnits några vapen...

 

fast visst vorde det lite tråkigare ;)

[ObeyYourMaster]

Självklart tycker jag det är intressant med vapen, annars hade jag inte viljat göra varken värnplikt eller bli polis. Jag tycker det är intressant med vapen, fascinerande men jag har även en stor respekt för dem då jag vet vilken förödelse de kan åstadkomma.

 

Självklart hoppas jag innerligt att jag aldrig skall behöva använda vapen förutom när man utbildar sig eller tränar. Men dock är det just inte vapen som gör att jag vill jobba i sk. "väpnad tjänst" utan det är det som är problemet att jag inte kan säga exakt varför. Dels spänning antar jag, men jag har inte dödsönskan.

 

Kan också tillägga att jag har gått/går på diverse kampsporter större delen av mitt liv men jag har aldrig behövt använda det "live". Har råkat ut för diverse små "slagsmål" men på krogen och dylikt men på grund av att jag vet hur stor skada det kan orsaka har jag alltid löst dispyter diplomatiskt, till skillnad från polarna .

[sleget]

Jomen det ÄR intressant med vapen!

Smäller som attan och är en teknisk pryl som man kan mecka med, typiska manligt eller?

 

Skjuta ÄR kul, tycker i alla fall jag fast jag inte har gjort det på länge. Det har ingenting med en önskan att skada eller döda andra.

 

JAg är själv ganska blödig, slog ihjäl en trafikskadad harpalt för två år sedan och det var definitivt INTE kul.

 

Jag personligen håller på med det militära därför att jag är intresserad av hur människor fungerar, både enskilt och i grupp.

Att leva med andra människor omkring en i 24/7 gör att man lär känna dem på ett annat sätt än i det civila. Folk jag jobbat med i 10 år vet jag fortfarande ingenting om, folk jag gått en veckas mil utb med vet jag mer om än deras släkt/sambo gör.

 

JAg skulle kunna fortsätta men nu är det natt!

[eskil]

Jag förstår båda sidors argument, men jag har svårt att se att de skulle stå i konflikt med varandra.

 

Jag är intresserad, ja rent av fascinerad, av vapen. Dels för att de är såpass väl utvecklade mekaniska konstruktioner; Resultatet av sexhundra års användande och utvecklig av skjutvapen. Dels för den makt (eller illussion av makt) som den ger en innehavare som kan hantera det.

 

Jag håller med Jay m.fl. att om skälet att söka sig till det militära bara för att uppnå denna (illussion av) makt som ett vapen ger är osunt. Trots det så är ett vapen ett maktmedel. Som soldat är det statens, och i förlängningen folkets, makt som vi utövar med våra vapen. Dessa vapen har satts i händerna på oss under förutsättning att vi hanterar dem på det sätt som staten/folket förväntar sig, dvs ansvarsfullt. När staten sätter vapen i händerna på oss delegerar den sin makt till oss som individer. Med denna makt följer också ett ansvar. Kan man inte ta det ansvaret så har man inget att göra i närheten av ett vapen oavsett hur fascinerad man är av det.

 

Edit: Jag ska kanske tillägga att jag inte gick med i HV för mitt vapenintresses skull. Man får se och känna på många fler spännande vapen som vapensamlare än som hemvärnsman.

Edited February 7, 2006 by eskil

[Jända]

Jag förstår båda sidors argument, men jag har svårt att se att de skulle stå i konflikt med varandra.

 

Jag är intresserad, ja rent av fascinerad, av vapen. Dels för att de är såpass väl utvecklade mekaniska konstruktioner; Resultatet av sexhundra års användande och utvecklig av skjutvapen. Dels för den makt (eller illussion av makt) som den ger en innehavare som kan hantera det.

 

Jag håller med Jay m.fl. att om skälet att söka sig till det militära bara för att uppnå denna (illussion av) makt som ett vapen ger är osunt. Trots det så är ett vapen ett maktmedel. Som soldat är det statens, och i förlängningen folkets, makt som vi utövar med våra vapen. Dessa vapen har satts i händerna på oss under förutsättning att vi hanterar dem på det sätt som staten/folket förväntar sig, dvs ansvarsfullt. När staten sätter vapen i händerna på oss delegerar den sin makt till oss som individer. Med denna makt följer också ett ansvar. Kan man inte ta det ansvaret så har man inget att göra i närheten av ett vapen oavsett hur fascinerad man är av det.

 

Edit: Jag ska kanske tillägga att jag inte gick med i HV för mitt vapenintresses skull. Man får se och känna på många fler spännande vapen som vapensamlare än som hemvärnsman.

 

Det är sant att argumenten inte går emot varandra. Som sagt jag tycker att det är intressant med vapen och det är kul att skjuta och ännu roligare att öva strid. Skillnaden ligger i vilket argument som man sert som den främsta motivationen till att söka sig till úniformsyrken eller s.k. "vapenyrken". Personligen är inte vapnen den största motivet utan som jag och många andra har tagit upp ovan: kamratkänsla och känslan av att hjälpa andra människor och göra en insats för en bra sak.

[ObeyYourMaster]

Jag förstår båda sidors argument, men jag har svårt att se att de skulle stå i konflikt med varandra.

 

Jag är intresserad, ja rent av fascinerad, av vapen. Dels för att de är såpass väl utvecklade mekaniska konstruktioner; Resultatet av sexhundra års användande och utvecklig av skjutvapen. Dels för den makt (eller illussion av makt) som den ger en innehavare som kan hantera det.

 

Jag håller med Jay m.fl. att om skälet att söka sig till det militära bara för att uppnå denna (illussion av) makt som ett vapen ger är osunt. Trots det så är ett vapen ett maktmedel. Som soldat är det statens, och i förlängningen folkets, makt som vi utövar med våra vapen. Dessa vapen har satts i händerna på oss under förutsättning att vi hanterar dem på det sätt som staten/folket förväntar sig, dvs ansvarsfullt. När staten sätter vapen i händerna på oss delegerar den sin makt till oss som individer. Med denna makt följer också ett ansvar. Kan man inte ta det ansvaret så har man inget att göra i närheten av ett vapen oavsett hur fascinerad man är av det.

 

Edit: Jag ska kanske tillägga att jag inte gick med i HV för mitt vapenintresses skull. Man får se och känna på många fler spännande vapen som vapensamlare än som hemvärnsman.

 

Självklart är det inte just vapen och "makt" som lockar. Kan även tillägga att jag har alltid en kniv på mig då jag bor i kretsar där det förekommer överfall av olika slag. Har ett antal gånger haft "befogenheter" att använda min kunskap inom martial arts men alltid valt att lösa differenser diplomatiskt. Kniven har jag enbart i livförsäkring, skulle det bli slagsmål drag jag inte den, inte heller om någon tittar på mig. Om några nu skulle misshandla mig så springer jag och det är inte förrän om dem nu mot förmodan får i tag i mig och slår ner mig för att sedan sparka och slå tills jag slutat andas. Då kan det vara bra att ha den och vifta lite för att sedan avlägsna sig från platsen.

 

Kan tillägga att jag själv inte hamnat i bråk någonsin (förutom på mellan/högstadiet ) utan det är polarna som gjort det och man har eventuellt blivigt indragen. Är det för att jag är feg? Njae jag tycker själv att jag snarare är "smart", jag tycker om att slåss....... under kontrollerade former.

 

"Tänk först, agera sedan" är min levnads filosofi.

 

Jag anser mig själv vara väldigt ansvarsfull, solidarisk och värnar om samhället, aldrig gjort några brott, eller jag har väl gått mot rött och laddat ner något och dyl. Och jag är beväpnad . Jag litar fullt på mig själv att jag inte idkar våld och dyl. såvida det inte är i nödvärn.

[Lättöl]

[Jag anser mig själv vara väldigt ansvarsfull, solidarisk och värnar om samhället, aldrig gjort några brott, eller jag har väl gått mot rött och laddat ner något och dyl.

Tydligen bryter du ju mot knivlagen?

[Fogelström]

Och jag är beväpnad

 

Vilket är ett brott.... :P

[ObeyYourMaster]

Och jag är beväpnad

 

Vilket är ett brott.... :P

 

Jo, åtminstone är jag ärligt ;) och för övrigt har jag bara den på mig när jag måste gå någonstans efter 21:00 och om jag är själv.

[sleget]

Jag måste erkänna att jag har litet svårt för det där själv.

Jag fick min första kniv i fyra års ålder. En sådan där gammal mora med rött skaft och parerstång.

 

Jag har alltid kniv på mig i mitt jobb.

Det är en naturlig del av mig och jag har svårt att se en kniv som ett vapen utan det är först och främst ett verktyg.

 

Om jag däremot bodde på ett ställe där jag inte vågade mig ut kvällstid utan att känna mig trygg utan kniven så skulle jag nog faktiskt ta och flytta.

 

Efter vad jag hört så är det ju män i min ålder (nästan 40) och runt som löper störst risk att bli överfallna och kanske inte våldtagna men i alla fall rånade.

Har iofs blivit hotad om att bli våldtagen men det sattes aldrig i verket, det är en annan femma...

 

Men visst är vapen makt!

Testade själv att kavla upp ärmarna, ta på solbrillorna, spänna upp bicepsen och ställa mig bredbent mitt i vägen som post och med en allmänt bister min i fejan.

Detta hållandes en AK5.

Det funkade! Mitt mål var att ev. civila som enl order inte kunde stoppas utan skulle få passera rätt igenom vår förläggning hellre skulle vika av en bit innan.

Urk, hatar övn områden med civila strövvägar rätt igenom. Det komplicerar allt.