Jump to content

Olika uppfattningar om finska vinterkriget


Glidarn

Recommended Posts

Tänkte ställa lite frågor kring det finska vinterkriget och framförallt hur det betraktas i olika stater i dag. Har själv ett ganska stort historieintresse medan detaljkunskapen tyvärr är en smula klen.

 

Anledningen till min undran är att jag sedan ett år tillbaka har en arbetskamrat från Kazakstan (hur stavas det?), vi kan kalla honom Ivan.

 

Förra året firades som ni vet 60-årsdagen av andra världskrigets slut och Ivan berättade om hur storslaget firandet i Ryssland varit. Hans enda smolk i bägaren var att de baltiska staterna vägrat delta, något som han såg som både oförskämt och obegripligt. Jag upplyste honom då om att förklaringen jag hade hört gick ut på att balterna såg krigsslutet som början på en lång ockupation och därför var mindre sugna på att fira det hela.

 

”Nej!” sa Ivan. ”Inte ockupation. Beskydd! De ville ha beskydd och hjälp och det fick dom.” ”Jasså?” sa jag. ”Jag har hört att ryssarna krävde tillgång till baltiskt territorium för militära baser. Samma sak ska ha gällt Finland. När finnarna vägrade fingerade ryssarna en finsk attack på Ryssland för att ha en anledning att inleda vinterkriget.”

 

”Nej nej” sa Ivan. ”Finnarna ville ha karelen. (östra karelen var tydligen ryskt före :) kriget) Man hade folkomröstning :/ vari befolkningen bestämde att man ville fortsätta tillhöra Ryssland. Finnarna nöjde sig inte med detta utan anföll Ryssland efter beräkningen att tyskarna skulle anfalla ungefär samtidigt. Men de räknade fel och först besegrade vi Finland och sedan Tyskland!” (Stort hästgrin och svepande gest med handen.)

 

Nu kom jag ordentligt upp i varv och ville understryka hur otroligt olika våra historieuppfattningar var, men just då deklarerade han stolt att hans far stridit i Finland och jag började inse att en hätsk debatt nog skulle bli väldigt personlig för min nationalromantiske vän. Var även sugen på att inviga en finne på jobbet i diskussionen men med tanke på arbetsplatsens goda stämning och finnens historia av hjärtbesvär lät jag bli.

 

Slutsummering: Det är ju ganska otroligt hur man 60 år efter kriget kan ha så olika uppfattningar om dess tillkomst och utfall i två grannländer. Att man ens lyckas hålla några diplomatiska förbindelser? Det vore ju som om tyskarna hade snott allt upp till Jönköping under kriget, behållit det efteråt och därtill under 60 års tid beskyllt oss för konflikten. Hur lyckas finnar och ryssar ens föra ett samtal om kriget? Eller har det inte skett någon gång?

 

PS. Vän av ordning ser att jag skrivet ”Ryssland” överallt istället för att skriva ”Ryssland” här och ”Sovjet” där. Men så är det bara. DS.

Link to comment
Share on other sites

Jag tror när det gäller en dylik diskussion är det helt omöjligt att övertyga den andra parten i diskussionen. Att få ngn att förändra hur man uppfattar sin omvärld (då också omvärldens historia) är näst intill omöjligt. Killen har ju växt upp med uppfattningen att alla Sovjet/Ryssland var utan skuld i alla delar av 2:a VK och detta lär inte förändras bara för att du har en annan uppfattning.

Det jag menar är att en djupt rotad inställning till ngt inte förändras över en natt, för tänkt om det verkligen var så att det var han som har rätt och du fel, inte har du förändrat din uppfattning av världen bara för att "Ivan" säger att du har fel. (menar inte att du har fel, bara försöker visa på hur svårt det är att övertyga ngn i motsats till övertala.)

Link to comment
Share on other sites

På sätt och vis så har "Ivan" rätt. Finland gick faktiskt till anfall mot Sovjetunionen under Fortsättningskriget. Vinterkriget däremot är en annan sak. Men är det någon som är förvånad över att Sovjetunionens skolor inte lärde ut att de anföll sina grannländer i syfte att ockupera dem?

Link to comment
Share on other sites

En förklaring som lärs ut i ryska skolor är att vinterkriget var en nödåtgärd - om man skulle inte rita om kartan, så skulle man kunna beskjuta Leningrad med tungt artilleri från finsk mark. Därför gick Sovjetunionen till anfall för att säkerställa tryggheten för sin andra största stad.

Link to comment
Share on other sites

Påminner mig om en liten episod som min farfar (som är finsk krigsveteran) råkade ut för när han var på pensionärsresa till Moskva med veteranföreningen.

 

Gruppen guidades runt av en rysk guide som kunde ganska bra finska. Vid något minnesmonument så drog hon den gamla vanliga ramsan om "det stora fosterländska kriget" som började sommaren 1941. En av veteranerna frågade lite försynt om inte kriget hade startat redan 1939. "Nej" svarade guiden, "Sovjetunionen är en fredsälskande nation och vi drogs inte med i kriget förrän vi blev anfallna av farcisterna". "Men ni anföll ju Finland och baltikum!" protesterade en av pensionärerna. "Nej, vi bara justerade våra gränser en smula" svarade guiden.

Behöver jag tillägga att lynchstämmningen infann sig tämmeligen omedelbart? ;)

Link to comment
Share on other sites

Jag har två relevanta historier.

 

1.

I en "demokratikampanj" på min gymnasieskola på den tiden då det begav sig hade vi en italienare, en polack och en est tror jag det va som gäster. En klasskamrat till mig hade på sig en CCCP tröja (de var ju populära av nån anledning som för mig är helt oklar). På nått stormöte i aulan så satt denna kasskamrat längst fram när esten berättade om demokrati ur hennes synpunkt och nämde i och med detta sovjets okupation och förtryck av baltikum och tittade på min klasskamrat med allt annat än förståelse i blicken.

 

2.

Min syster har besökt ryssland och några av de kringligande föredettingarna. Hon har läst östeuropakunskap osv. Enligt henne är anledningen till de stora festerna runt "det stora kriget" att om ett lands befolkning utsätts för det sovjets medborgare genomled under WWII så blir resultatet någon form av förnekande/förhärligande.

 

Lever man dessutom i en forna propagandadiktatur så är det inte så konstigt att man har en skev bild av vad som hände.

 

Fast vem vet vad som verkligen var rätt, historia skrivs ju som bekant av segrarna..

Link to comment
Share on other sites

Nej, inte hade jag någon tanke på att försöka indoktrinera honom... :wub: Det låter ju lite naivt och samtidigt onödigt. Som ni så riktigt påpekat har ju han sin uppfattning likväl som jag har min och ofta är det lugnast så... :)

 

Nu har jag (tyvärr) inget finskt :Malaj: blod i ådrorna och kan därför låta saken bero. Men visst hade det varit tuffare om jag hade haft mina far- och morföräldrar i konflikten (precis som Eskil beskriver, vad hade du sagt?). Det var ju också lite det min fråga gällde. Har man som finnländare lika lätt för att skaka av sig såna här saker? Skulle ju på ett sätt vara fullständigt meningslöst att bli ovän :) med någon för det som hände innan mina föräldrar föddes. Men samtidigt hade man nog tänkt en hel del perkele...

 

:tveka:

 

Förresten, innan jag avledde samtalet ville Ivan betona hur fredsivrande Ryssland varit under hela kriget (ville bara ha fred, inte krig.) Men, sade jag. Delade inte Ryssland och Tyskland upp Polen mellan sig under nonaggressionsavtalet? Tjeckoslovakien? frågade Ivan. Ö.. nej... glöm det förresten svarade jag... :) Han kan ganska bra svenska, det där kändes som en tvärgir... :)

Link to comment
Share on other sites

Archived

This topic is now archived and is closed to further replies.



×
×
  • Create New...