ahkp vs. strifpl

[Danne]

Jag slutade se den när han lärde sig flyga en AH-64 Med hjälp av en jeep och en tom toappersrulle fastejpad på ena ögat!!!

 

 

 

Inte för att pissa i din trädgård, men just det förfarandet är rätt ofta använt av förare som är på väg in i andra fasen av flygträningen och därmed "bag school". Cykel och cabrioleter är då ett bra sätt att få ett hum om ett extremt udda sätt att behålla spatial orientering(monokel HMD).

 

 

Jag ställer mig också mer tveksam till övrigas total tro på att en J35F skulle sopa mattan med ett gäng Alpha Apacher.En fd förare på F 7 både på AJ 37 och Draken (annan flottilj) ansåg så här:

 

1) Jag hade inte sett dem då de rr-system som fanns på modeller tidigare än "Johan" var i stort sett nollade mot låghöjdsmål.

 

2) Ahkp skall bekämpas på distans, är man så jävla dum att man ger sig in och bonkar med dem får man skylla sig jälv om man får plocka 30mm projar ur arslet hela kvällen. Never ever fight fair (Gud va kul det är att översätta intervjuer med ff till akademiska rapporter)

 

 

 

 

Till slut: filmer med Ah-64, J35 Draken, MD-500 kan inte vara dåliga.....går inte.

Edited January 9, 2006 by Danne

[eskil]

Ahkp skall bekämpas på distans, är man så jävla dum att man ger sig in och bonkar med dem får man skylla sig jälv om man får plocka 30mm projar ur arslet hela kvällen. Never ever fight fair (Gud va kul det är att översätta intervjuer med ff till akademiska rapporter)

Jag misstror inte din kunskap på området, Danne. Men jag skulle gäna vilja veta hur det kommer sig att det du påstår är såpass tvärt emot allt annat jag har läst/hört om helikopterbekämpning.

 

Det jag har fått lära mig:

Det är svårt att träffa en hpk med robot. Den flyger gärna nära marken och gömmer sig bakom träd och buskar vilket försvårar mållåsning med både radar och ir. Även om man lyckas få lås så finns risken att zonröret löser ut för tidigt så nära marken. Den vedertagna metoden är i stället att komma in med hyffsat bra fart (för att minimera tiden som helikoptern kan skjuta tillbaks) och dunka på den med kanoner eller ännu hellre med raketkapslar. Sedan en hård upptagning för att snabbt vinna höjd eftersom det är svårt för en hkp att skjuta uppåt. En sådan strid slutar ofta med att jaktplanet blir tvunget att avbryta och flyga hem för att tanka.

 

Har moderna jaktrobotar blivit såpass bra på att plocka myror ur pälsen att men numera kan skjuta mot helikoptrar på låg höjd och fortfarande ha en bra chans att träffa?

[Danne]

Jag misstror inte din kunskap på området, Danne. Men jag skulle gäna vilja veta hur det kommer sig att det du påstår är såpass tvärt emot allt annat jag har läst/hört om helikopterbekämpning.

 

Det jag har fått lära mig:

Det är svårt att träffa en hpk med robot. Den flyger gärna nära marken och gömmer sig bakom träd och buskar vilket försvårar mållåsning med både radar och ir. Även om man lyckas få lås så finns risken att zonröret löser ut för tidigt så nära marken. Den vedertagna metoden är i stället att komma in med hyffsat bra fart (för att minimera tiden som helikoptern kan skjuta tillbaks) och dunka på den med kanoner eller ännu hellre med raketkapslar. Sedan en hård upptagning för att snabbt vinna höjd eftersom det är svårt för en hkp att skjuta uppåt. En sådan strid slutar ofta med att jaktplanet blir tvunget att avbryta och flyga hem för att tanka.

 

Har moderna jaktrobotar blivit såpass bra på att plocka myror ur pälsen att men numera kan skjuta mot helikoptrar på låg höjd och fortfarande ha en bra chans att träffa?

 

Ja det är svårt att träffa en hkp med robot. Den enda robot jag vet att det funnits med i utvecklingsprocessen att få bättre följning/verkan på rotary wing är AIM 9X, även om senare moddar av AMRAAM också är bättre lämpade. Nu är/var östmaskiner (Mi 24 samt assault versioner av 8an) inget vidare på luftstrid ändå var iaf Hinden en repekterad motståndare. De tester som nu utförts i bla USA ( Ft Irwin) har väl om inte bekräftat det iaf visat att de versionerna med rörlig kanon/hmg med lite tur kunnat vinna en duell.

 

Dagens Tiger,AH64D,AH1Z osv har inga problem med målföljning bara de finner målet (64D har där en stor fördel iom radar, även om dess funktion har annan prio)

 

Frågar man tex 48TFW om vilket vapen de skulle välja mot en ahkp vet jag vilket svar jag skulle få. Det är inte akan ( finns ingen bra mod), det är ingen robot ( hög felfrekvens på de flesta robotar pga det du nämnde). Det är en GBU. precis som man bekämpar stridsvagnar genom "tank plinking" går det utmärkt med GBU, testat, bekräftat,praktiserat. Felfrekvensen (beroende mest på om målet är medveten om hotbilden) finns där men det är säkert för utövaren.

 

Arak/FFAR faller ur ekvationen med en gång då de ofta ligger ungefär 5-15m utanför siktpunkten efter 200m luftfärd, det är ett ytvapen. Vidare är det främst CAS-maskiner som främst bär detta vapen nu och dessa har stående taktik på att främst nyttja akan/winders mot ahkp.

 

 

Det jag skrivit här gäller ahkp, alla andra är fria mål för akan. Faktum är att den regel som kom fram under CCCP vs Afgha (ryssarna var rädda för att få stulna hkper använda mot sig och utestade en hel de taktik) och Iran vs Irak gäller till viss del fortfarande: Det bästa sättet att döda en ahkp/hkp är en annan Ahkp eller LV, inte med spetsnos.

[Guest J-Star]

Frågar man tex 48TFW om vilket vapen de skulle välja mot en ahkp vet jag vilket svar jag skulle få. Det är inte akan ( finns ingen bra mod), det är ingen robot ( hög felfrekvens på de flesta robotar pga det du nämnde). Det är en GBU. precis som man bekämpar stridsvagnar genom "tank plinking" går det utmärkt med GBU, testat, bekräftat,praktiserat. Felfrekvensen (beroende mest på om målet är medveten om hotbilden) finns där men det är säkert för utövaren.

 

Ok... nu skall man ju aldrig, aldrig säga något i stilen "Ja just ja, så är det i verkligheten för så gjorde jag i ett spel". Jag gör här dock ett undantag för Jane's F/A-18 Simulator.

 

Jag var ute och latjade lite... bombade sönder saker bara för skojs skull. Får span på en Mi-24 på låg höjd. Som det föll sig kom jag bakifrån, och vid passagen släppte jag en CBU-72 FAE. Aerosolmolnet var precis på nosen på helikoptern då det smällde. Splash one Hind.

 

Ej fåtaliga är också de tillfällen då jag och andra i flighten sänkt oss själva när vi släppt Mk-84'or och slagit ut oss själva genom att ligga för nära marken.

 

/J

[Pal]

Om jag var tvungen att duellera på liv och död, och jag fick välja AH-64 eller draken hade jag valt draken.

 

Det är möjligt att det är som ni säger att flygplanet inte har en given seger, men man har i vilket fall initiativet. Och det definitivt hela tiden. Det borde ge utrymme till fler misstag av föraren i flygplanet utan att det omedelbar kostar honom livet.

 

Jag hade fegt zoomat runt på så hög höjd att jag nätt och jämt kunde se helikoptern, sen zoomat och boomat. Dykt in och zoomat ut under sväng fort som attan igen. Jag hade använt akan en bråkdel av en sekund på så långt avstånd som möjligt innan jag zoomade upp igen.

 

Om inte annat så hade pressen på föraren i Draken varit mindre. Stressen och nervositeten måste vara högre hos helikopterföraren då han vet att han inte har något inflytande på när i tiden varje sekund-kort strid kommer att bli av. Vidare kan han inte själv bestämma när det är dags för korta stridspauser eller bestämma sig för att han tröttnat helt och åka hem.

 

Som helikopter hade jag satsat på att gömma mig så mycket som möjligt. Hålla bergkoll på var flygplanet är hela tiden, och försöka göra så att föraren inte ser mig tills det att flyplanet får ont om bränsle och åker hem. Om flygplanet tappar mig och han är för jaktsugen så kommer han i tidspressen av sin bränsleåtgång kanske vara dum och modig nog att flyga lågt för att försöke se mig, då har jag min chans som helikopter att knäppa honom.

Edited January 10, 2006 by Pal_nyPC

[eskil]

Frågar man tex 48TFW om vilket vapen de skulle välja mot en ahkp vet jag vilket svar jag skulle få. Det är inte akan ( finns ingen bra mod), det är ingen robot ( hög felfrekvens på de flesta robotar pga det du nämnde). Det är en GBU. precis som man bekämpar stridsvagnar genom "tank plinking" går det utmärkt med GBU, testat, bekräftat,praktiserat. Felfrekvensen (beroende mest på om målet är medveten om hotbilden) finns där men det är säkert för utövaren.

Intressant slutsats. Att laserstyrning är att föredra mot ett mål nere bland träden är ganska logiskt, men det känns som att en GBU borde ge helikoptern en hyffsad chans att manövrera sig fri. En Hellfire eller Maverick E borde vara ett säkrare kort.

 

Vad det gäller raketer typ Hydra-70 eller liknande så är det sant att de sprider sig en del, men se dem som en analogi med en hagelbössa. Bränn iväg två LAU-61 och du har inte mindre än 38 raketer i luften. Nu vet jag inte hur mycket stridsladdning det är i en sådan raket, met borde räcka med en eller två träff för att slå ut en helikopter.

[Danne]

Jag var ute och latjade lite... bombade sönder saker bara för skojs skull. Får span på en Mi-24 på låg höjd. Som det föll sig kom jag bakifrån, och vid passagen släppte jag en CBU-72 FAE. Aerosolmolnet var precis på nosen på helikoptern då det smällde. Splash one Hind.

 

Ej fåtaliga är också de tillfällen då jag och andra i flighten sänkt oss själva när vi släppt Mk-84'or och slagit ut oss själva genom att ligga för nära marken.

 

/J

 

He he, ja nu är väl inte CBU något weapon of choice men den fungerar sannolikt. GBU-12 är det för tillfället plinking vapnet nr 1.

 

 

Det är möjligt att det är som ni säger att flygplanet inte har en given seger, men man har i vilket fall initiativet. Och det definitivt hela tiden. Det borde ge utrymme till fler misstag av föraren i flygplanet utan att det omedelbar kostar honom livet.

 

Jag hade fegt zoomat runt på så hög höjd att jag nätt och jämt kunde se helikoptern, sen zoomat och boomat. Dykt in och zoomat ut under sväng fort som attan igen. Jag hade använt akan en bråkdel av en sekund på så långt avstånd som möjligt innan jag zoomade upp igen.

 

Om inte annat så hade pressen på föraren i Draken varit mindre. Stressen och nervositeten måste vara högre hos helikopterföraren då han vet att han inte har något inflytande på när i tiden varje sekund-kort strid kommer att bli av. Vidare kan han inte själv bestämma när det är dags för korta stridspauser eller bestämma sig för att han tröttnat helt och åka hem.

 

Spetsnosföraren kommer alltid ha den möjligheten/övertaget att han väljer stridens när-var-hur. Detta är ett givet och kraftfullt övertag som går att spåra till WWIs första strider mellan flygfarkoster. Helikopterföraren har sin marknära profil, irrationella rörelsemönster (kan alltid peka sin farliga sida mot fi obeoende av sin egen fartvektor) och tiden (eventuellt) på sin sida. Om bara den ena parten är medveten om När+var.......är utgången given

 

De två ahkp-typers besättningar som jag varit i mer kontinuerlig kontakt med har i stort sett samma syn på situationen, om än olika offensivt. En Whiskey-förare ansåg att den avgörande faktorn självklart är att han är varse om hotet, något som han trodde att han skulle vara om AWACs var i luften. Dock är det här lite motsägelse, för om AWACS är i luften och egna ahkp är under jakthot är något fel, men fel händer. Om han inte är varse om hotet, dör han med stor sannolikhet. Vid kontakt med hotet finns ett antal manövrar, beroende på geografi och höjd. Finns TOW på balkarna kommer en sådan att avfyras. Flera tester har gjorts mot QF-4 med relativt lyckat resultat. Är hotet inom 1500m kommer han få träff på det med akan och då är det upp till domarna att säga vilken som träffar då troligen spetsnosff öppnat eld på ett motsvarande (+ lite till) avstånd. Cobra (W) hade ett tag Sidewinder som möjligt luftmålsvapen men detta togs bort då det det ansågs förstöra mer än det gav, då inget annat vapen än en sidewinder kunde bäras på den vinge som den monterats. I och med att Z införs kan två AIM9L/X medföras utöver full vapenlast ( 16 AGM 114).

 

AH64D har möjlighet att bära 4 stingers, utöver ordinarie last, men även detta är sällsynt. Dess akan är dock mer lämpad för luftmålsbekämpning om än mer opålitlig gällande kapaciteten till kontinuerlig eld. Över lag verkar 64-förarna mer defensiva och vill föra en defensiv och tidsutdragande strid. Jag har fått en glimt av MMW radarns kapacitet att följa luftmål och även om det i detta fallet var en lyckligt ovetande United Defense höjdare i en G IV så framgick det att slavning av akan till radar, eller motsvarande nog är möjligt.

 

 

Intressant slutsats. Att laserstyrning är att föredra mot ett mål nere bland träden är ganska logiskt, men det känns som att en GBU borde ge helikoptern en hyffsad chans att manövrera sig fri. En Hellfire eller Maverick E borde vara ett säkrare kort.

 

Vad det gäller raketer typ Hydra-70 eller liknande så är det sant att de sprider sig en del, men se dem som en analogi med en hagelbössa. Bränn iväg två LAU-61 och du har inte mindre än 38 raketer i luften. Nu vet jag inte hur mycket stridsladdning det är i en sådan raket, met borde räcka med en eller två träff för att slå ut en helikopter.

 

Om du har Hellfire alternativet på din flygmaskin är det rätt enkelt för då sitter du i en ahkp. Det går att bekämpa hkp med hellfire men TOW är att föredra, lobb vs loS. Brimstone är ett likande system, som nu är opertivt på Tornado Gr 4, men den är inget alternativ här och nu.Maverick är ett alternativ men få använder laserguidade versionen, även om andra fungerar med.

 

Vad gäller "hagelbössealternativet" ser jag inte det som ett överhuvudtaget realistiskt alternativ om inte ahkpn i fråga är på väg att slå ut Göran Persson (motsvarande) limo. Det är inte effektivt, alldeles för hög hotbild, risken för collateral 100% och inga moderna spetsnos i I-länder bär i normala fall arak kapslar idag( - CAS, FAC-A). Om de gjorde det skulle de inte gödsla marken med två kapslars värde med raketer för en i så fall högst turlig träff på ahkp, som sedan kommer att vara medveten om deras närvaro.

[Yman]

Sådär, då diskusionen kom att handla mer om taktik och material så delade jag tråden.

Här fortsätter vi alltså att snacka om hur man bäst pangar ned en helikopter meddelst flygplan (gjorde ont att skriva detdär....)

 

 

 

 

//Yman, BlåGul

[Maverick]

Frågar man tex 48TFW om vilket vapen de skulle välja mot en ahkp vet jag vilket svar jag skulle få. Det är inte akan ( finns ingen bra mod), det är ingen robot ( hög felfrekvens på de flesta robotar pga det du nämnde). Det är en GBU. precis som man bekämpar stridsvagnar genom "tank plinking" går det utmärkt med GBU, testat, bekräftat,praktiserat. Felfrekvensen (beroende mest på om målet är medveten om hotbilden) finns där men det är säkert för utövaren.

 

Ok... nu skall man ju aldrig, aldrig säga något i stilen "Ja just ja, så är det i verkligheten för så gjorde jag i ett spel". Jag gör här dock ett undantag för Jane's F/A-18 Simulator.

 

Jag var ute och latjade lite... bombade sönder saker bara för skojs skull. Får span på en Mi-24 på låg höjd. Som det föll sig kom jag bakifrån, och vid passagen släppte jag en CBU-72 FAE. Aerosolmolnet var precis på nosen på helikoptern då det smällde. Splash one Hind.

 

Ej fåtaliga är också de tillfällen då jag och andra i flighten sänkt oss själva när vi släppt Mk-84'or och slagit ut oss själva genom att ligga för nära marken.

 

/J

 

Under Operation Desert Storm var det ett fpl på G tillbaka som gjorde just etta.

De sänkte en hovrande hkp med en laserstyurd bomb.

Har för mig att det var ett F15E förband som gjorde detta.

 

Källa.. Någon av de hyllmetrar jag har hemma om DS

[Danne]

Under Operation Desert Storm var det ett fpl på G tillbaka som gjorde just etta.

De sänkte en hovrande hkp med en laserstyurd bomb.

Har för mig att det var ett F15E förband som gjorde detta.

 

Källa.. Någon av de hyllmetrar jag har hemma om DS

 

Ja, Kapten Bennet samt WSO Kapten Bakke i en F15E ( 335th TFS/4TFW, SJ ) nedkämpade en MD 500 med en GBU 10 (!) 14 februari 1991. Detta var ju tyvärr inte den enda bekämpningen av hkp som F-15 stod för i Irak....

[Flamdämpare]

Vet inte om diskussitionen endast gäller AH 64?

 

Kuwaitiska Flygvapnets A-4KU Skyhawks och Mirage F.1CKs lyckades göra ett bra jobb på morgonen den 2 augusti 1990 när de med Matra R.550 Mk.2 och akan sköt ner 20-21 av över 50 MI-8 och Mi 25:or. Helikoptrarna hade knappt nån chans, I en kall öken med ingenstans att gömma sig förutom bland byggnaderna i Kuwait City.

[Guest J-Star]

Jag var ute och latjade lite... bombade sönder saker bara för skojs skull. Får span på en Mi-24 på låg höjd. Som det föll sig kom jag bakifrån, och vid passagen släppte jag en CBU-72 FAE. Aerosolmolnet var precis på nosen på helikoptern då det smällde. Splash one Hind.

He he, ja nu är väl inte CBU något weapon of choice men den fungerar sannolikt. GBU-12 är det för tillfället plinking vapnet nr 1.

Näe, hade jag bara kunnat ladda om i luften hade jag kanske tagit något tuffare... men vid just det här tillfället vad CBU-72:an det enda jag hade.

 

/J

[GrodanBoll]

Jag säger inte att Danne har fel på något sätt, men personligen har jag ALLDRIG hört talas om en luftstrid där en helekopter avgått med segern mot ett (jakt)flygplan. Någon av er som har gjort det? Vore mycket intressant isof!

 

Att det omvända har inträffat ett flertal ggr är väl knappast omtvistat. Har för mig att Norska flygvapnet behöll sina F-5:or så länge som dom gjorde pga att de hade tilldelats rollen som "helikopterdödare" och ansågs mer eller mindre optimala för den typen av uppgifter.

 

Appropå helikoptrars jakt kapacitet så sk väl Ka-52 Hookum vara designad just med sådan förmåga i åtanke?

[Erik_G]

Jag säger inte att Danne har fel på något sätt, men personligen har jag ALLDRIG hört talas om en luftstrid där en helekopter avgått med segern mot ett (jakt)flygplan. Någon av er som har gjort det? Vore mycket intressant isof!

 

Att det omvända har inträffat ett flertal ggr är väl knappast omtvistat. Har för mig att Norska flygvapnet behöll sina F-5:or så länge som dom gjorde pga att de hade tilldelats rollen som "helikopterdödare" och ansågs mer eller mindre optimala för den typen av uppgifter.

 

Appropå helikoptrars jakt kapacitet så sk väl Ka-52 Hookum vara designad just med sådan förmåga i åtanke?

 

Beror kanske på att fallen med jaktfpl vs ahkp är väldigt sällsynta, ingen av världens två stora ahkp-operatörer har ju varit i konflikt med något land som har ett kvalificerat flygvapen, och hade landet ett kvalificerat flygvapen var det skrot innan ahkp kom in i konflikten. Undantaget var väl Desert Storm.

 

De flesta fpl vs hkp har ju rört sig om transporthkp som ju mer eller mindre är sittande ankor.

 

Om någon har några fall där jaktflyg bekämpat ahkp eller tvärt om så vore det intressant att höra.

 

/E

[Maverick]

 

Under Operation Desert Storm var det ett fpl på G tillbaka som gjorde just etta.

De sänkte en hovrande hkp med en laserstyurd bomb.

Har för mig att det var ett F15E förband som gjorde detta.

 

Källa.. Någon av de hyllmetrar jag har hemma om DS

 

Ja, Kapten Bennet samt WSO Kapten Bakke i en F15E ( 335th TFS/4TFW, SJ ) nedkämpade en MD 500 med en GBU 10 (!) 14 februari 1991. Detta var ju tyvärr inte den enda bekämpningen av hkp som F-15 stod för i Irak....

 

 

Satt och klurade--.. Undrar om bomben ens löste ut elelr bara trasade sönder rotorbladen??

 

Hypotetisk fråga men lite halvintressant tanke...

[Flamdämpare]

Kapten B. och Kapten B. måste haft slut på både huvudmål och reservmål? Jag vet inte hur stor rotor en md 500 har, Men med tanke på att en GBU 10 har en träffsäkerhet på 9 meter måste det ha varit en turträff. GBU 10:an användes väl mest mot broar, Scuds och andra fasta mål? Löser en Hårdmålsbomb ut mot en Helikopter?

[Maverick]

Kapten B. och Kapten B. måste haft slut på både huvudmål och reservmål? Jag vet inte hur stor rotor en md 500 har, Men med tanke på att en GBU 10 har en träffsäkerhet på 9 meter måste det ha varit en turträff. GBU 10:an användes väl mest mot broar, Scuds och andra fasta mål? Löser en Hårdmålsbomb ut mot en Helikopter?

 

Som sagt så var de på väg hem och tror de hae bränt sina AAM på andra mål.

 

Och som jag sa innan... Det är ju frågan omm de slog sönder rototn elelr om boomben löste ut.. Effekte är ju liiknande

En hkp mindre för Irak...

 

 

[Danne]

Kapten B. och Kapten B. måste haft slut på både huvudmål och reservmål? Jag vet inte hur stor rotor en md 500 har, Men med tanke på att en GBU 10 har en träffsäkerhet på 9 meter måste det ha varit en turträff. GBU 10:an användes väl mest mot broar, Scuds och andra fasta mål? Löser en Hårdmålsbomb ut mot en Helikopter?

 

Som sagt så var de på väg hem och tror de hae bränt sina AAM på andra mål.

 

Och som jag sa innan... Det är ju frågan omm de slog sönder rototn elelr om boomben löste ut.. Effekte är ju liiknande

En hkp mindre för Irak...

 

 

 

 

Nä ,de kallades till platsen just för att bekämpa 5 hkper, som nu senare tros ha varit en mix av Mi 24/ MD 500 / Mi 8

 

I Bennets egna ord:

 

On one flight, we used a laser-guided bomb [LGB] to shoot down a helicopter. This occurred on February 14, Valentine's Day. The mission was a Scud CAP [combat air patrol] in northwestern Iraq. During the Scud CAPs, we would look around with either the FLIR targeting pod or the radar to find the mobile Scuds. My wingman had twelve Mk. 82s, and I had four GBU-10s-2,000-pound LGBs-four AIM-9s, and two external fuel tanks. I was leading the flight.

 

Our CAP time on this mission was 1:00 to 3:00 in the morning. We went up and hit the tanker and then proceeded north. Our patrol area started up at Al Qaim, near the Syrian border, and ran east about halfway to Baghdad, south to just beyond H-2, and then back to the Syrian border.

 

The weather was bad that night, with clouds from about 4,000 feet to about 18,000 feet. We were cruising above the weather, waiting for AWACS [an E-3 Airborne Warning and Control System aircraft] or someone else to pass us some coordinates on some Scuds.

 

AWACS gave us a call and said that a Special Forces team was in trouble. They had been found by the Iraqis, who were moving to cut them off. We had ten to fifteen Special Forces teams in the general area looking for Scuds. This team was about 300 miles across the border.

 

Five Iraqi helicopters were in their area-about fifty miles to our west. As we headed in their direction, I put my wingman in a four-mile trail formation behind me because I had to go down through the weather. When I was about fifty miles from the team, Capt. Dan Bakke, my back-seater, began working the radar to look for the helicopters. We got contacts on them moving west to east, just like the AWACS had said.

 

Dan and I started talking about what we were going to do. We knew there were helicopters down there, but if we were going to shoot them down, we wanted confirmation that they were bad guys. We called up AWACS, call sign Cougar, and asked them if there were any friendly helicopters in the area. The AWACS controller said, "We don't have any friendlies in the area. Any helicopters you find, you are cleared to shoot."

 

We got a little closer and kept going down to get below the weather. I wanted to confirm, one more time, before we lost contact with AWACS, that these were definitely bad guys and not some of our Special Forces helicopters coming to get the team. We had a few based in Syria that would have been following the same general course and could have gotten to the area fairly quickly. AWACS confirmed there were no friendlies in the area.

 

We continued to press in and were down to about 2,500 feet along the major road between Baghdad and the Syrian border. That area was always hot with a lot of AAA. I was working the radar, and Dan was working the high-resolution FLIR in the targeting pod to find the helicopters. When we popped out of the clouds fifteen to twenty miles from the team, Dan could see the helicopters with the pod. They were moving pretty much abreast, with the lead out in front in the middle. They were still moving west to east. They were moving and stopping at regular intervals.

 

There was also a group of troops on the ground to the east of the team. We started getting AAA fire from these troops. To us, it looked as if they were trying to herd the team with the helicopters into the troops to the east. The helicopters were keeping an even distance from each other, and we figured they might be dropping off troops to help herd the team.

 

The image on the pod was good enough to identify the helicopters as probable [Mi-24] "Hinds," five to ten miles out. Hinds can carry troops and are heavily armed with rockets and machine guns. As soon as the helicopters picked up and started moving, we were getting hits off them on the radar. The radar would stay locked on them when they were on the ground because the moving rotor blades were picked up.

 

Dan and I discussed how we wanted to conduct the attack. We decided to hit the lead helicopter with a GBU-10 while he was on the ground. If we hit him, he would be destroyed. If he moved off before the bomb landed, it would still get the troops he just left on the ground. It would also give the other helicopters something to think about, which might give the team a chance to get away in the confusion. We would then circle around and pop the others as we could. We passed our plan to our wingman and told him to get the first helicopter he saw with an AIM-9.

 

By this time, we were screaming over the ground, doing about 600 knots--almost 700 mph. The AAA was still coming up pretty thick. Our course took us right over the top of the Iraqi troops to the east of the team. We didn't know exactly where our team was, but it was looking to us like things were getting pretty hairy for the Special Forces guys.

 

Dan was lasing the lead helicopter. We let the bomb go from about four miles out while the leader was on the ground. Because of our speed, it had a hell of a range on it-more range than an AIM-9. I got AIM-9 guidance going and uncaged a Sidewinder. I was ready to fire the missile as soon as we were in range.

 

Just as we released the bomb, the airspeed readout on the radar showed the target at 100 knots and climbing. The lead chopper had picked up and started moving. I said, "There's no chance the bomb will get him now," even though Dan was working hard to keep the laser spot on him. I got a good lock with my missile and was about to pickle off a Sidewinder when the bomb flew into my field of view on the targeting IR screen.

 

There was a big flash, and I could see pieces flying in different directions. It blew the helicopter to hell, damn near vaporized it.

 

We sat there for a few seconds, just staring. By that time, the AAA was getting real heavy and the other helicopters were starting to scatter. I told my wingman to put three Mk. 82 500-pounders on that same spot to get any troops that the helos dropped off.

 

We beat up the area with bombs and were going to circle around and come down on them again. I popped up above 10,000 feet and talked to AWACS to tell them what was going on. They said, "I understand you visually ID'ed that as an Iraqi helo."

 

I said, "No, it's still dark out here, but I saw a FLIR image of what I took to be a Hind."

 

At that point, my stomach hit the floor. I told AWACS to get the AWACS commander on the radio. Dan and I were thinking, "We hit a friendly helo." But when we got the AWACS commander on the air, he confirmed that there were no friendlies in the area.

 

With that confirmed, I told Dan, "OK, let's go back down and get the rest of the helos." We got down low and the AAA was just as bad as before. The helicopters scattered and were running north. My wingman and I were sorting them out and waiting to get within AIM-9 range. We were about ten miles behind and closing fast.

 

I was running in on them and getting ready to be a hero and knock a few more down when, all of a sudden, I started seeing flashes on both sides of us. I thought, "What have they done? Here we are in the middle of a bunch of SAMs!"

 

Then it hit me: Those weren't SAMs. They were bombs! AWACS had sent another flight in and told them to drop bombs on a set of coordinates. Those coordinates happened to be us!

 

I figured we had pushed our luck far enough, and we got the hell out of there. AWACS gave the orders to that other flight on another frequency. If it had been on ours, I would have heard the bombers' side of the conversation and could have canceled the drop. I decided we had had enough for one day, but our night wasn't over yet. We still had fifteen minutes left on our Scud CAP and were directed to a site near H-2. We found a mobile Scud on a launchpad, attacked it, and then headed home.

 

The Special Forces team got out OK and went back to Central Air Forces headquarters to say thanks and confirm our kill for us. They saw the helicopter go down. When the helos had bugged out, the team moved back to the west and was extracted.

 

Jag har någon rapport från SF teamet någonstans. De blev "rätt" paffa då Hkpn försvann fullständigt och spektakulärt.

 

Detta var inte den enda udda flygningen B&B hade under ODS...

 

We got spiked by a Fulcrum radar, which was picked up on our radar warning receiver. We could see them coming down. They knew there were more than one of us and were trying to find the end of the train to work up the rear of the formation. We got spiked and lost it, got spiked again, and lost it again.

 

Everybody in our formation could keep pretty good track of them on radar and would lock a missile on to them as they approached. We didn't want to shoot unless we had to so we wouldn't give our positions away. We figured there were two Fulcrums and three Floggers out there.

 

One MiG-29 came down the left side of the formation. We could see him on the radar. He was beginning to move across our formation. I could begin to see his image in the head-up display [HUD], which displayed the FLIR image from the navigation pod. This gave me a small window to see the sky and terrain in front of me as if it were daylight. He didn't know I was there, but he was trying to roll in on the F-15E about six miles in front of me. Then, all of a sudden, he just hit the ground and exploded. I could see the wreckage spread out along the ground.

 

It is unbelievably disorienting to fly low at night and work off of radar with only yourself in the cockpit. The MiG pilot was trying to converge on an aircraft moving at 600 knots at 100 feet altitude. He just got too low. It was pitch black, with no moonlight or lights from any cities. We would not even have seen him if not for our FLIR systems. We could see that it was a MiG-29 Fulcrum and that he just flew into the ground trying to maneuver behind the guy in front of me.

 

Another F-15 crew in the front of the formation had seen another MiG-29 come down on the right side. He took a shot at that one because the MiG had a radar lock on him. He was afraid the MiG was going to shoot missiles head-on at him at low altitude. The AIM-9 missile went stupid and missed the MiG.

 

After the mission, we put all the HUD FLIR tapes together to figure out what happened next. We think this MiG-29 came around and got into a beam position on us and lost his radar lock, but we think his radar was in automatic acquisition mode and locked onto one of the Iraqi MiG-23 Floggers. The Floggers didn't have the systems to get down low with us and were up about 2,000 feet trying to get an infrared lock from the heat of our exhaust. The MiG-29 then shot a missile and destroyed the Flogger.

 

Vad som händer när man tränar på att flyga, inte på att strida i sin maskin. Skillnaden är enorm.

Edited January 11, 2006 by Danne

[Flamdämpare]

Nä ,de kallades till platsen just för att bekämpa 5 hkper, som nu senare tros ha varit en mix av Mi 24/ MD 500 / Mi 8

 

I Bennets egna ord:

 

Det finns mycket intressant att läsa

på den sidan, Tack Danne! Jag lär nog hitta en hel del där.