Jump to content

Varför? eller varför Inte ?


Recommended Posts

I ärlighetensnamn hade hon sagt att jag inte fick åka, då hade jag inte åkt. Men då hade nog också förhållandet varit på utförsbacke.

Ja, kan hålla med om det. Man kan ju se det som en form av prövning på äktenskapet, om allt går bra under tiden från varandra i 6 månader (samt den första tiden hemma igen) så tror jag att man inte kommer att göra slut i första taget i alla fall.

Link to comment
Share on other sites

Jag måste erkänna att jag har både humanistiska och själviska skäl till att söka, med fördel till det själviska. Att göra en insats, om än en liten sådan, är stimulerande för mitt samvete. Det själviska består i att jag inte behöver ta studiemedel under en lång period efter hemskomst samt att jag har fått chansen att, om jag åker, skapa underlag för mitt examensarbete. Slutligen så tror jag att det kan vara bra att ha med i CV:n inför kommande arbete, t ex för SIDA.

Link to comment
Share on other sites

  • 3 years later...

Jag har som sagt en fråga. Den kanske verkar flummig eller jätte konstig men det är en fråga som jag funderat en hel del på.

Jag är intresserad av att göra FN-tjänst som det ser ut just nu (vem vet kanske ändrar jag mig?). Men för att komma till själva fråga: När kom ni på att ni ville göra en tjänst för FN och freden i världen? Denna fråga riktar sig både till dem som varit på mission och till de som vill ut. Har även anhöriga som funderar lite, min mor brukar nämligen alltid säga att jag väldigt tidigt i livet sa att jag ville hjälpa människor i drabbade länder. Denna önskan om att hjälpa till har sedan setat benhårt fast. självklart varierar det, men det vore intressant att höra tycker jag. Var det något ni kom på tidigt eller var det efter lumpen eller någon annan gång. Som sagt det kanske verkar som en konstig fråga men jag är tacksam för svar.

 

Mvh Robin

 

Ps. Om min fråga inte passar här eller passar alls får Blågul gärna flytta den eller göra något annat intelligent.

 

 

bg_band2.jpg

The Swede hittade tråden jag letat, nämligen den som redan fanns i ämnet. Därför sammanslog jag trådarna. /Krook

--------------------

REGLER

Link to comment
Share on other sites

Intressant fråga faktiskt. Jag insåg för några år sen när jag såg på ett dokumentär som visades på Tv4, tror det hette Fredsstyrkan? Ett förband som åkte till Afghanistan om hur de förberedde sig inför, under och efter Afghanistan insatsen. Rätta mig om jag har fel om det. Men det fick mig att inse hur folket i Afghanistan och även i omvärlden kan ha det svårt att återhämta sig efter att bli drabbad av krig och förstörelse och att det finns kvarlämnad ammunition och minor som kan vara skadlig för invånarna, speciellt barn som leker och har ingen förståelse hur farligt dessa sakerna kan bli eller springer ut på ett fält där det kan finnas minor.

 

Man vill ju gärna hjälpa till och försöka bygga upp infrastrukturen i landet, ta bort eventuella hot och skador som kan påverka befolkningen och få dom att leva det bättre än att de ska gå och oroa sig för vad för illa ska hända dom imorgon, övermorgon eller dagen efter och så vidare eller ifall om de går utanför bostaden, byn/stad eller ut på ett visst område eller om man skulle säga emot en krigsherre etc som kan senare leda till att man mister livet, sitt barn/fru/make eller skadar sig svårt.

 

Ingen person ska leva i ständig rädsla och dålig förhållande. Tycker det är bra av Sverige och de män och kvinnor på detta forumet som har varit med att hjälpa till i Afghanistan, Tchad, Kosovo, Liberia etc om att säkerställa en trygghet och en bra framtid för befolkningen genom att hjälpa till med att ha fred och säkerhet i landet samt skydda befolkningen, bygga upp skolor och hjälper till med medicin om det behövs och allt annat som det är brist på. Vilket jag också vill göra inom en snar framtid om jag får chansen och ser var och en som har gjort utlandsstjänst som en bra förebild för mig.

 

Hmm, låter lite rörigt när jag skrev detta men jag hoppas ni som läser förstår vad jag menar och antar ni delar samma åsikt som mig.

Link to comment
Share on other sites

Sen bör väl tilläggas att i många fall är anledningen inte så heroisk som att man vill ut och rädda världen utan snarare att man gör det för kamratskapen och för att man saknar livet i uniform. Det är jävligt kul helt enkelt! Sen att man stöter på andra kulturer och kommer till ställen man aldrig annars skulle hamnat på samtidigt som man faktiskt även hjälper till är helt klart en fet bonus!

Link to comment
Share on other sites

Innan jag åkte på min första mission (Ba05) hade jag nog inte en enda tanke på mina medmänniskors vålmående och att "slåss" för den fria världen etc.

 

Det verkade ball/spännande och några lumparpolare skulle åka, sladdade in på vakans och det var ju ball... Krig, vapen och pengar - tjohooo!

 

Såhär i efterhand och 5 missioner senare har jag väl insett att minnena av att ha hjälpt någon enda enstaka person, antingen direkt eller indirekt är en sjukt stor bonus och något jag alltid kommer att bära med mig. (långt mycket större bonus än krig, vapen och pengar)

 

Typ: flyktingfamljen vi högg ved åt för att de var för svaga att orka själva, den OXA vi rensade bort i div. byar och annat, de fångar vi var med och fångutväxlade, som dessutom, i "min" VCP/CP, fick återse sina familjer som trodde de var döda... etc. etc.

 

I det stora hela så även om ingen organistation/motsv., FN, IFOR, SFOR, KFOR, ISAF etc. är perfekt, så vill jag ha en tro på helheten, dvs att man kan, och bör, arbeta på det sättet vi som nation gör, med de värderingar vi har.

 

En reflektion om du främst vill hjälpa människor i andra delar av världen kanske det finns andra organistationer än FM som kan vara mera lämpliga? Mao, varför är det viktigt för dig att göra det i just FM's regi?

Link to comment
Share on other sites

...

 

En reflektion om du främst vill hjälpa människor i andra delar av världen kanske det finns andra organistationer än FM som kan vara mera lämpliga? Mao, varför är det viktigt för dig att göra det i just FM's regi?

 

Väldigt intressant tråd. Jag kan bjuda på min reflektion över varför jag är intresserad av utlandstjänst om jag trivs under min värnplikt. Jag är intresserad av att åka av samma anledning som trådskaparen. Och anledningen till att göra det i just Försvarsmaktens regi är den att jag inbillar mig att FN/EU-trupp inte "överger" de civila när/om det hettar till. T.ex. röda korset måste ju tyvärr dra sig undan om det börjar bli för farligt. Det är någo som militär trupp inte behöver göra. Det är något som för mig, personligen känns väldigt bra. Sen att FN trupper har dragit sig tillbaka i det förflutna är högst beklagligt och förhoppningsvis så har FN/EU lärt sig något av det förflutna, men det har jag själv ingen kunskap om.

 

/Nyllet

Link to comment
Share on other sites

Se där! det kom ju några svar, var lite nervös att frågan skulle verka konstig först. Men det var bra att folk tyckte det var en intressant fundering. Jag var en aning trött när jag skrev frågan men jag hoppas det är begripligt ändå. Självklart förstår jag med att det finns en drös anledningar till att bege sig ut på missioner och jag menade kanske inte bokstavligen att vi alla alltid vill rädda världen. Anledningarna var jag kanske inte heller så intresserad utav utan just NÄR fick mi idén, har ni alla drömt om mission länge eller var det bara ett "tåg" ni klev på i farten? (ni får såklart svara på när tanken slog er även om ni inte vart på någon mission) :rodna:

 

Mvh Robin

Link to comment
Share on other sites

Jag hade inte ägnat en endaste tanke på att åka på mission efter muck, och visste ingenting mer än att man hört lite sporadiskt att det fanns svenskar i Bosnien. Men en dag damp det ner ett brev från P4 där man förklarade att man behövde PBV-besättningar till en mission i Kosovo, och nu kollade man av intresset bland sina muckade vpl.

Jag hade fortfarande inte bestämt mig för om jag ville åka när jag sände in intresseanmälan men tanken fanns ju där då iaf...men jag visste fortfarande ingenting om vad det innebar mer än att jag var tänkt att spaka en pebba. :rodna:

Så man kan nog konstatera att det mest var en slump.

Link to comment
Share on other sites

Muckade 2001 och kände mig då rätt så färdig med det militära, det var så mycket nedskärningar för oss att hela kompaniet blev utslängda en månad tidigare än planerat. Istället för att påbörja vår slutövning fick vi vars en glass och inträde till marinmuseet i karlskrona för att fördriva tiden medan flotiljchefen beslutade om budgeten tillät slutövningar (det gjorde den inte, visade det sig). Sur avslutning på en trots allt rolig tid, det jag gillade mest med lumpen var alla olika typer av människor man träffade och "tvingades" leva så tätt inpå och arbeta tillsammans med under en längre tid.

 

Under tiden jag studerade så var jag nära att söka, men kände att min chans att komma med var försvinnande liten. Nu har jag hunnit läsa klart en universitetsutbildning och jobba i ett par år och känner att jag har tillräckliga meriter för de tjänster jag sökt (civila IS / IT tjänster), så jag har gjort mina första ansökningar nu till KS21 och FS19. Kommer fortsätta söka under ett par år i hopp om att komma med någon gång, håller även gluggarna öppna efter vakanser såklart.

 

Det som egentligen har pushat mig mest att söka är att jag har tre personer i min vänskapskrets som har gjort utlandstjänst, och alla tre verkar ha en massa positiva erfarenheter och roliga minnen från den tiden. Man ser ju det där nostalgiska skimret lysa ur ögonen på dem när de berättar om smått och stort som hände och blir själv sugen som tusan. Det är ingen som har hetsat mig till att ansöka, utan jag har själv sugit lite på karamellen, sökt information, läst en massa och sedan slutligen frågat rakt ut: Vad skulle du säga om jag sa att jag funderade på att söka utlandstjänst? "Klart du ska söka!" eller "Sök för fan!" har jag fått som helt självklara svar ;)

Link to comment
Share on other sites

Åker inte på mission själv, men besöker insatserna rätt ofta, och kommer (om allt går väl) tillhöra NSE inför NBG2011. Som den man är är det egentligen självklart. Jag kan utföra min tjänst i FM på ett i princip helt civilt sätt, eller så kan jag välja att jobba mot det som myndigheten faktiskt är till för.

 

"How can you go?"

"how could I not go?"

Link to comment
Share on other sites

Jag degade i TV-soffan när det rullade in en SISU i bild och de sa de magiska orden "Sök FN-tjänst". Några veckor senare var jag i Strängnäs för utbildning till BA01. Säga vad man vill men TV-reklam fungerar bra på sinnesslöa människor. :unsure:

Link to comment
Share on other sites

Jag vill söka utlandstjänst främst av den enkla anledningen att det har varit en dröm för mig. Jag har lyssnat såpass mycket på både min far och farbror om deras missioner i bl.a. Cypern, Libanon och Bosnien vilket har gett mig en sorts grym mersmak. Främst är det nog äventyret, att komma ifrån vardagen, verkligen testa på något HELT nytt. Förhoppningsvis ha riktigt roligt och uppleva något. Men också att själv kanske få göra en insats, inte bara slänga ett par kronor i sparbössan vid kassa automaten på ICA utan verkligen kunna få hjälpa till på plats.

 

Sen kan man ju inte undgå att det också är schysst betalt, att ta och båtluffa en hel sommar i Grekland som gubben gjorde efter mission vore inte helt fel :unsure:

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.



×
×
  • Create New...