Jump to content

Varför? eller varför Inte ?


Recommended Posts

Jag tänkte vi kunde berätta vad som driver oss att söka utlandstjänst (kanske låter fjolligt men jag är nyfiken om inte annat)

 

För min egen del så tycker jag att det enda jag gjort är att sitta i skolbänken alldeles för länge och skulle göra något som känns viktigt helt enkelt göra någon form av nytta.

Visst jag skulle kunna donera all min framtida lön men det känns inte rätt(sen tror jag att det finns mycket korruption i hjälporganisationerna:angry:).

Sen skall jag ju inte sticka under stolen med att det finns andra orsaker som t ex kamratskapen(kliché varning!!!) och hela den militära delen.

 

Det hade varit kul att höra vad ni söker för...

Link to comment
Share on other sites

Jag tänkte vi kunde berätta vad som driver oss att söka utlandstjänst (kanske låter fjolligt men jag är nyfiken om inte annat)

 

För min egen del så tycker jag att det enda jag gjort är att sitta i skolbänken alldeles för länge och skulle göra något som känns viktigt helt enkelt göra någon form av nytta.

Visst jag skulle kunna donera all min framtida lön men det känns inte rätt(sen tror jag att det finns mycket korruption i hjälporganisationerna:angry:).

Sen skall jag ju inte sticka under stolen med att det finns andra orsaker som t ex kamratskapen(kliché varning!!!) och hela den militära delen.

 

Det hade varit kul att höra vad ni söker för...

 

Jag vill hjälpa dem som har det svårt, alla barn... nej det är ju inte därför jag söker...

 

Första gången jag sökte/åkte var det mycket för äventyret + att jag var rejält uttråkad hemma (sånt svar prehab gillar).

Andra gången blev det likadant, hade varit hemma ett halvår när ansökan skulle in och söka kan man ju alltid göra, går ju att säga nej... nej det gör det inte!

3:e gången hade jag precis kommit hem från ks10 när Plutonchef räddning ks11 ringde och hade en vakans, så den sökte jag aldrig.

 

Så anledningen till att jag sökte/söker är nog att man fastnat lite i det, livet är ganska behagligt i US... känner dock inte det där jätte suget nu som jag gjorde i julas då en vanlig dag kunde se ut så här:

 

Uppstigning, slå på datorn och kolla vakanser, frukost, kolla vakanser + soldf, spela spel, middag, vakanssidan, film, vakans sidan osv.

Riktigt inne i väggen då kan jag lova...

Link to comment
Share on other sites

Alfie.

 

Med all säkerhet därför som OPIL och PersE vill att man stannar hemma ett år efter hemrot. Suget släpper efter ett tag och man har förhoppningsvis fått lite rätsida på det civila livet.

 

Själv har jag aldrig sökt, bara blivit uppringd (2 ks och en IA) och när man har 5 sek på sig att fundera så blir det oftast lättast att säga ja, för att sedan undra om möjligheterna finns. Oftast kommer man inte ens ihåg vad personen som ringde hette när man väl lagt på luren.

 

Varför man åker?

1, Ett lätt liv, inga större problem som gör vardagen jobbig.

2, Pengar, de som pluggar gör en slant, vi som jobbar går ofta back.

3, Kamratskapen, Även om man inte kommer överens med alla hela tiden så blir man ett trevligt gäng.

4, Äventyrslusta (oftast bara första resan), man är nyfiken och vill se vad det handlar om.

5, Raggfaktor (vissa tycker tydligen det är häftigt, och vissa överdriver sina upplevelser för att hävda sig eller nåt)

6, Sist men inte minst. Missionssuget som ingen vet var det komer ifrån eller varför man har det. Det är den största faktorn för alla som åker 2a 3e 4e osv osv gången. B)

Link to comment
Share on other sites

Alfie.

 

Med all säkerhet därför som OPIL och PersE vill att man stannar hemma ett år efter hemrot. Suget släpper efter ett tag och man har förhoppningsvis fått lite rätsida på det civila livet.

 

Själv har jag aldrig sökt, bara blivit uppringd (2 ks och en IA) och när man har 5 sek på sig att fundera så blir det oftast lättast att säga ja, för att sedan undra om möjligheterna finns. Oftast kommer man inte ens ihåg vad personen som ringde hette när man väl lagt på luren.

 

Ja men det där året verkar bara funka åt ett håll, hade då inga problem att åka på vakans 1,5 månader efter hemkomst när de hade svårt att vakans rekrytera. Men å andra sidan så är det väl här egenansvar kommer in. SKa inte hålla på att lipa heller. Har kommit hem jäkligt bra och skaffat mig ett civilt liv igen. Håller på att plugga upp betyg nu och tycker faktist det är kul.

 

Dock drar det lite i tarmen om man är arbetslös efter pluggandet nästa år...

Link to comment
Share on other sites

Kan ju bara tala för mig själv - som faktiskt inte sökte direkt efter GU. Väntade till ett år efter muck för att se om suget fanns där, och det gjorde det.

 

1. Jag trivs i grönt, och allt som kommer därtill. Även mycket intresserad av brandskydd, sjukvård och brottsförebyggande åtgärder, trots att detta inte ingick särskilt mycket i min GU.

2. Hjälpa människor som har det förjävla mycket värre.

3. Vidga mina vyer. Träffa människor istället för att se dom på TV.

4. Anser att jag passar för tjänsten (ömsesidigt kvalitetsutbyte mellan mig och US). Sant eller inte återstår att se.

5. Självklart lite ungdomlig äventyrslusta/bryta slentrianen med något annorlunda.

 

Lite kort om mig där då, låter ambitiöst, men det är jag väl också... :D

Link to comment
Share on other sites

Har alltid varit intresserad av FN-tjänst, blev nog biten när jag var runt 10 år och farsans polare berättade om Cypern.

Sökte till Cypern vid muck, kom med men sen la dom ner Cypernbataljonen.

Polaren sökte samtidigt till Libanon och jag tyckte att han var helknäpp, till Libanon kan man väl inte åka, där är det ju krig.

Efter detta tänkte jag inte så mycket på FN-tjänst på ett par år tills jag träffade en kille genom jobbet som varit i Libanon och då tändes lågan igen, slängde in en ansökan och kom med som C gasgrupp. Hade ingen aning om vad det innebar så jag ringde FNS (det hette så innan SwedInt) för att försöka byta till Vakt/Eskort, himla tur att det inte gick.

När jag kom hem från Libanon var jag helt odräglig i nån månad, ringde och sökte vakans nästan varje dag, detta var före Internet så man fick ringa för att kolla vakanser.

Nåväl, suget mattades av lite men det fanns fortfarande där och jag sökte varje ny rekryteringsperiod till Libanon men det blev ingen mer FN-tjänst där för mig.

 

Så en dag kom det ett brev, och i det Ulf Henricsson skrev, lycklig du pansarskyttesoldat som kan få åka med mig på fredsuppdrag. :D

 

Jösses, en chans att åka iväg i den befattning man är utbildad till, fanns inget att tveka om, papperen gick in med vändande post och helt plötsligt var man antagen till BA01.

Sökte en vakans till BA03 och när SwedInt frågade vad jag kunde sa jag att jag kan köra pbv.

Skämtar du? svarade dom. Kan du komma i morgon? Dom ville ha mig till 7:e komp. som roterade ner lite tidigare än övriga kompanier men jag sa att det var lite väl snabba papper.

Ok, då får du en tjänst på 8:e istället.

Några dar senare blev jag uppringd av min plutonchef som gav mig valet mellan förare eller stf C pbvgrp/skytt.

Jag sa att jag sitter hellre som skytt då jag är ganska lång.

Ok, det var på den platsen jag helst ville ha dig sa han då.

När jag ryckt in och vi träffade plutonchefen första gången så tittade han på mig och sa: nu förstår jag varför du ville vara skytt, hur lång är du egentligen?

1,95 svarade jag. :)

 

Efter BA03 blev jag uppringd till BA05 men avböjde, sökte sen BA06 där jag kom med men hoppade av under utbildningen. Det kändes inte rätt just då.

 

Enligt min sambo är jag färdig med utlandstjänst men jag vet inte om jag håller med riktigt.

 

The Swede :baskerPa:

Link to comment
Share on other sites

anledningarna till att jag sökte beredskap i IUB

 

1. En chans att få komma tillbaka till det miltiärasjölivet

2. Pengar, som student är det aldrig fel med lite inkomster

3. En möjlighet att få göra något bra för världen

4. En möjlghtt att få se världen

5. Ett sätt att få bli "riktigt" ubåtsman

 

 

Ibörjan av min beredskaps tid kände jag att det bara vore bra om vi stannar men allt eftersom så har det kännts mer och mer som att jag hoppas på en mission

Link to comment
Share on other sites

Varför?

Ja den frågan har man ju fått några gånger. Tror det blir lite som att säsonga på skidort motsv. man gillar konceptet iallafall efter första gången. Så för min del blir det att jag gillar livsstilen om det nu kan klassas som livsstil. Jaja i min värld iallafall

Link to comment
Share on other sites

Born>> Det måste vara en rejäl lön du har på hemmaplan om du går back i US. Som skyttehjon hade jag ut ungefär 17500:- efter skatt, med traktamente under KS09.

 

Vart jobbar du ? Behöver ni anställa ? 0:)

 

Någon sorts teknisk/ingenjörisk tjänst inom flygindustrin, folk med rätt kompetens behövs alltid :)

 

Hur man än räknar gick jag back, då jag har iprincip lika mycket utgifter hemma även om jag är borta (hus, och familjeförsörjare).

Ska man då räkna in arbetsinsats och tidsuttag så borde man skjutas för att man åker (har som mest snittat ca 15 tim/dygn över en mission 2 "lediga" qrfdagar/mån och en leave borträknad). Ger ca 7 tim övertid/dag a 300 sek, helger ca 30 tim övertid kvalif. 350/tim. Vilket om man leker med nuffrorna blir ett övertidspåslag med ca 85000 sek. och då är inte ens lönen inräknad :banghead:

 

Självklart kan man inte räkna på det sättet, bara en sifferlek. Och det var inte det jag grundade på att jag gick back.

Men har man jobbat några år och hittat en bra arbetsgivare så är US-lönerna på skyttekompnivå låg, även om man räknar in missionstillägg.

Link to comment
Share on other sites

Jag tänkte vi kunde berätta vad som driver oss att söka utlandstjänst (kanske låter fjolligt men jag är nyfiken om inte annat)

 

För min egen del så tycker jag att det enda jag gjort är att sitta i skolbänken alldeles för länge och skulle göra något som känns viktigt helt enkelt göra någon form av nytta.

Visst jag skulle kunna donera all min framtida lön men det känns inte rätt(sen tror jag att det finns mycket korruption i hjälporganisationerna:angry:).

Sen skall jag ju inte sticka under stolen med att det finns andra orsaker som t ex kamratskapen(kliché varning!!!) och hela den militära delen.

 

Det hade varit kul att höra vad ni söker för...

 

Jag vill hjälpa dem som har det svårt, alla barn... nej det är ju inte därför jag söker...

 

Första gången jag sökte/åkte var det mycket för äventyret + att jag var rejält uttråkad hemma (sånt svar prehab gillar).

Andra gången blev det likadant, hade varit hemma ett halvår när ansökan skulle in och söka kan man ju alltid göra, går ju att säga nej... nej det gör det inte!

3:e gången hade jag precis kommit hem från ks10 när Plutonchef räddning ks11 ringde och hade en vakans, så den sökte jag aldrig.

 

Så anledningen till att jag sökte/söker är nog att man fastnat lite i det, livet är ganska behagligt i US... känner dock inte det där jätte suget nu som jag gjorde i julas då en vanlig dag kunde se ut så här:

 

Uppstigning, slå på datorn och kolla vakanser, frukost, kolla vakanser + soldf, spela spel, middag, vakanssidan, film, vakans sidan osv.

Riktigt inne i väggen då kan jag lova...

 

 

prehab?

Link to comment
Share on other sites

prehab?

 

Försvarsmaktens preventiva rehabiliteringsavdelning.

 

Prehab arbetar bland annat med uppföljning och rehabilitering av personal som tjänstgjort i utlandsstyrkan. Jobbar aktivt med att identifiera och följa upp de personer som behöver stöd efter hemkomst från utlandstjänst. Uppföljningen genomförs med obligatoriska hemkomstsamtal och återträffar.

 

 

:baskerPa:

Edited by Kingecho1
Link to comment
Share on other sites

prehab?

 

Försvarsmaktens preventiva rehabiliteringsavdelning.

 

Prehab arbetar bland annat med uppföljning och rehabilitering av personal som tjänstgjort i utlandsstyrkan. Jobbar aktivt med att identifiera och följa upp de personer som behöver stöd efter hemkomst från utlandstjänst. Uppföljningen genomförs med obligatoriska hemkomstsamtal och återträffar.

 

 

:baskerPa:

 

Standardfråga på hemkomstsamtalen brukar vara: Varför sökte du denna mission? Svarar man då att det var för man var så uttråkad hemma börjar stora klockan ringa hos den person man pratar med.

Faran med att fastna i US livet är att man tappar mycket på hemmaplan, det blir lite som en flykt från de problem man har hemma, bara det att problemen finns kvar när man kommer hem, kanske är de tillochmed värre än när man åkte. Fortsätter man då fly så fortsätter spiralen bara neråt.

 

Därför pratar man med folk vid hemkomstsamtalen som är vana att föra debriefing samtal (poliser, psykologer, präster etc.).

Bilden en del har om att detta är ett psykologsamtal som bara är jobbigt på bakfyllan," någon psykolog sitter och bedömmer en". Så är det INTE utan en chans att få prata av sig samtidigt som man får information av de problem som kan uppstå när man kommit hem. Man får även information om vart man ska vända sig om dessa problem blir för jobbiga nämligen PREHAB som Kingecho1 berättade om...

 

Jag sa en gång som det var: att det var för jag var uttråkad. Den polis (tror det var 3 missioner han gjort som soldat och 2 som polis) som hade vårat samtal skrattade och sa att han hade varit i väg på 3 missioner av den anledning. Han pratade senare om de problem han stött på och kom med en del tips om hur jag skulle göra för att inte fastna.

Link to comment
Share on other sites

Är detta konfidentiellt eller är det sånt som kan komma tillbaks nästa gång man söker?

 

 

Ex 1:grupp kanske har varit med om en svår upplevelse, detta får dina chefer reda på som

då dokumenterar detta ihop med Pers (S1) på bataljonen. Så när du klampar in på swedint

så har dom personer som sköter hemkomstsamtalen info om detta och

kan då välja personal efter behovet. Sedan så finns det möjligheter för dina vänner att

anonymt tala om vilka/vilken soldat som kanske skulle ha ett större behov av stöd framöver.

Fortfarande så är det inga hinder för soldaten att söka vidare.

 

OBS!! MEN.... om man får ett dåligt betygg i FN-10:an på psyk utvärderingen så är det troligt att

man förbisess vid nästa ansökan eller att vid hemkomstsamtalen visar sig att man kastar sig i skydd

när någon rycker lite snabbt i dörren. Dom känner av läget hos soldaten rättså bra.

Tycker det är väldigt bra med det systemet att dom som kanske inte riktigt vågar att tala om

sitt behov av hjälp eller stöd, kan få hjälp med att kamraterna kan tala om detta istället..

 

Så svaret är nog att det dokumenteras om det är riktigt allvarligt eller att det behövs..

 

 

 

Vlad

Link to comment
Share on other sites

OBS!! MEN.... om man får ett dåligt betygg i FN-10:an på psyk utvärderingen

 

Är det inte risk för att folk försöker mörka eventuella problem för att de är oroliga att de inte ska få åka igen? Så ett problem som från början kanske inte är särskilt allvarligt växer pga soldaten inte vågade dela med sig

Link to comment
Share on other sites

Omväxling.

 

Jag har ett utmärkt jobb och en fantastisk familj. Jag är rätt måttligt militärt intresserad, egentligen, men en vända till Kosovo var ett bekvämt slags extremsport. Jag ville se vad jag skulle klara, och det känns bra att ha gjort det. Men jag är inte ett smack sugen på US igen. Kanske nån NGO eller nån internationell org., som OSCE eller FN. Men utan pickadoll och grönkläder den här gången.

Link to comment
Share on other sites

Åh så jag vill åka...

 

Har dock en sambo som inte är inne på samma linje. Vi kompromissade, och jag ska plugga färdigt SSK och känna efter när jag är färdig. Känner jag mig själv så kommer jag att vara ännu mera laddad då... he-he

 

Mina anledningar:

 

Gjorde GU som Sjv. Militär sjukvård är, för att säga å det snällaste, det absolut roligaste jag någonsin sysslat med. Jag kunde inte hålla mig så jag gick med i HV. Nuvarande sjv 61. IKL :D

 

Jag beundrar alla damer och herrar som tjänstgjort i US. Själva striden är dock ingenting som ligger mig särskilt varmt om hjärtat. Men jag vill vara där nere och hjälpa dem med det jag kan.

 

Vi har problem i Sverige, likt resten av västvärlden. Men som jag ser det har vi det betydligt bättre än många många andra. Jag har, haft en extremt god upväxt. Jag tycker att _jag_ har en skyldighet att dela med mig med vad jag kan och har.

 

Jag vill hjälpa. Därför pluggar jag till SSK.

 

Lägg till en äventyrsfaktor.

Lägg till en till.

 

Sen anser jag att det är något att vara stolt över när man kommer hem.

 

Nåt sånt.

Link to comment
Share on other sites

 

 

OBS!! MEN.... om man får ett dåligt betygg i FN-10:an på psyk utvärderingen

 

Är det inte risk för att folk försöker mörka eventuella problem för att de är oroliga att de inte ska få åka igen? Så ett problem som från början kanske inte är särskilt allvarligt växer pga soldaten inte vågade dela med sig

 

 

Försöka kan man alltid men det är vädligt sällan man är själv (finns inget direkt utrymme för det).

oftast agerar men i grupper å på så sätt går det inte att dölja i längden.

Och varför skulle man dölja en sådan händelse? om man exempelvis är nära å stampa på en mina

men i sista stund får en varningens ord från kamraten eller att han upptaäcker det själv, isåfall skulle

väl han vilja varna dom andra i sin grupp. Sen naturligvis så beror det på vilket problem man

utsätts för. exempel hemorojder kanske man inte basunerar ut att man har eller att man känner sig

hjälplös när familj eller flickvän råkar illa ut på hemaplan.

 

Vlad

Link to comment
Share on other sites

Jag har alltid beundrad personer som har varit på mission. Dels för att dem ställer upp för fred och få vara med om något som vi vanliga andra bara drömmer om. Jag har haft möjlighet att få åka direkt efter lumpen men jag avstod pga. att jag var ny kär och så vidare. Nu är man över 30 år och utlandstjänstgöring finns alltid i min tanke.

Just nu jobbar jag inom Rättspsyk

och har jobbat där sedan 92. Jag vet att jag kommer jobba kvar där. Min tanke är att jag ska kunna säga till mina barbarn att jag har gjort något viktigt i mitt liv och inte bara jobbat på ett och samma ställe tills jag blir 65 år. Att man får se andra länder och kulturer är ju också ett plus.

Link to comment
Share on other sites

Tyvärr tror jag inte att jag kommer att känna känslan som vissa läkar beskriver när de varit ute med "läkare utan gränser" men jag hoppas i alla fall att jag kommer att få en bild av vad som händer i världen. Min skyddade svenska miljö upplever jag ganska så ofta som tråkig . Sedan jag åkte till Spanien själv utan spanskakunskaper i ett halvår efter studenten , har det hela tiden ryckt i äventyrstarmen.

 

Eftersom jag har långt framskridna planer på en YOFF eller RESOFF är detta en bra merit.

 

Min kära mamma frågade för en vecka sedan vad det var jag ville åstakomma och varför jag tjatar om att få åka iväg stup i ett. Jag hade inget riktigt svar och har väl inte det nu heller.

 

Däremot vet jag att grupptillhörigheten och teamkänslan jag kände under GU är något jag vill uppleva igen, och vad kan vara bättre än detta.

 

Har en dröm om att köra min MC mellan Skåne och Kapstaden och att åka på en mission till Afrika kan ju inte vara en bättre försmak.

 

Har väl dravlat reält nu men kan vara skönt att veta om nån annan också bara känner att dom vill iväg utan att veta varför.

Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

Jag vill bara kolla med er som gjort US här på forumet...

 

-ÄR JAG DUM I HUVET?

Jag har ända sedan MUCK (-94) burit på en önskan, ett sug att få göra utlandstjänst. Jag sökte tre gånger direkt efter vpl utan att komma med.

Blev tillfrågad om en plats på KS02 då de behövde GRK gruppchefer men då var jag nygift, hade nyss flyttat och skaffat ett nytt jobb så taimingen var... dålig :(

Jag var på väg att söka för några år sedan men då blev jag pappa så det kändes inte rätt. Nu är grabben 2,5 år och jag funderar på att söka -igen.

Jag är fullt införstådd med att en del äktenskap och förhållanden går i stöpet under US och med en litem kille att ta hand om så kan det kanske kan bli jobbigt för tanten om jag är i väg ett halvår :)

Jag har ännu inte hunnit ta upp det med tanten än (-vill kolla mer er på forumet först).

 

-Är jag dum i huvet som vill åka när jag har småbarn? Ska jag vänta tills grabben blivit större (och "riskera" att det kommer ett syskon under tiden som sätter käppar i hjulen)?

Link to comment
Share on other sites

Jag vill bara kolla med er som gjort US här på forumet...

 

-ÄR JAG DUM I HUVET?

Jag har ända sedan MUCK (-94) burit på en önskan, ett sug att få göra utlandstjänst. Jag sökte tre gånger direkt efter vpl utan att komma med.

Blev tillfrågad om en plats på KS02 då de behövde GRK gruppchefer men då var jag nygift, hade nyss flyttat och skaffat ett nytt jobb så taimingen var... dålig :(

Jag var på väg att söka för några år sedan men då blev jag pappa så det kändes inte rätt. Nu är grabben 2,5 år och jag funderar på att söka -igen.

Jag är fullt införstådd med att en del äktenskap och förhållanden går i stöpet under US och med en litem kille att ta hand om så kan det kanske kan bli jobbigt för tanten om jag är i väg ett halvår 8-/

Jag har ännu inte hunnit ta upp det med tanten än (-vill kolla mer er på forumet först).

 

-Är jag dum i huvet som vill åka när jag har småbarn? Ska jag vänta tills grabben blivit större (och "riskera" att det kommer ett syskon under tiden som sätter käppar i hjulen)?

 

Se till att ha diskuterat igenom det hela med din fru ordenkligt, förklara att du vill göra detta och varför.

Jag hade två ungar när jag åkte första gången, min sambo hon hoppade inte jämfota av lycka över att jag ville göra US men hon förstod och stod inte ivägen för det. och det hela förlöpte bra förhålladet höll. enl. henne så tyckte hon att det ibland var skönt att jag inte va hemma.

 

Men 6 månader är lång tid för en liten, och det kommer att lite tid innan du är en kändis igen när du kommer hem. Min dotter var lite blyg för mig den första tiden efter att jag kom hem.

 

I ärlighetensnamn hade hon sagt att jag inte fick åka, då hade jag inte åkt. Men då hade nog också förhållandet varit på utförsbacke.

Edited by M21
Link to comment
Share on other sites

Anledningen till att jag sökte var att, jag fick schyssta betyg under gu, trivdes i gröna kläder.

hade en morfar som var till rwanda med räddningsverket o hjälpte till i flyktingförläggningar. var nog därför jag sökte till la05. känner att om jag med min närvaro där bidrar till att det blir fred o lugn så kan jag ställa upp på det. Sen få lite bredare syn på livet rent allmänt. hittils har jag bott i belfast o erfarenheterna därifrån var nyttiga. så vill se om jag får nåra erfarenheter efter liberia

Link to comment
Share on other sites

Blev intresserad ett tag efter lumpen, läste sedan lite berättelser här och tänkte att det lät som en kul grej.

Trivdes i lumpen och gillar att meka, något som det blir ytterst lite av här hemma.

Bra med lite extrapengar också.

Link to comment
Share on other sites

Jag tyckte att lumpen var kul och allt det där men tänkte aldrig tanken att söka till US.

Flera år gick men så en dag damp det ner ett brev från P4, man sökte pbv-besättningar till ks04.

Först tänke jag att det var ju inte alls intressant men jag började kolla upp lite mer vad det handlade om, kanske skulle det vara kul att prova på.

Singel som man va så var det ju bara päronen att ta hänsyn till och mamsen var väl inte helt positiv, farsgubben tyckte däremot att jag skulle passa på att komma ut på lite äventyr medan jag var ung.

Jag hade inga som helst förväntningar eller föreställningar om hur det skulle vara, det som till sist fick vågen att slå över var när min blivande plutonschef ringde och det visade sig att det var en gammal lumparkompis.... 0:)

 

På slutet av 04:an så började snacket som alltid om vilka som skulle söka igen och vad man skulle söka osv....

Själv beslutade jag mig redan då för att om jag åker igen så åker jag på 10:an, varför vet jag inte riktigt men det kändes bara rätt för mig då. Kanske för att då var P4 inblandat igen.

 

När det blev dax att söka till 10:an så kom det här med taskforce igång och allt skulle bli så bra.... :)

Det tyckte jag verkade kul och det skulle vara intressant att få göra något helt annat och se andra områden än bara Gracanica, kanske åka till ett helt annat område. Det plus att man jag tycker om kamratskapet och att köra pansarfordon :camo: samt att jag gillar livet i US överlag gjorde att en ansökan till gick iväg.

Jag tror att om man åker flera gånger så är det mest avsaknaden av kamratskapen och det varierande jobbet som gör att man söker medan man åker mest för äventyret när man åker första gången.

 

Anekdot: Sista platsen jag jobbade på i slutet av 04:an var på vcp1 i Gracanica, när man kom ner med 10:an som skulle vara så mycket nytt började jag med att flytta in i samma "U" som jag bodde i sist och första uppgiften blev att bemanna vcp1..... 8-/:D

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.



×
×
  • Create New...