Egna eldhandvapen vid mobilisering

[HrH]

Jag tänkte blanda mig in i denna diskussion. Nu var jag enbart beväpnad med en liten M45B när jag gjorde min tjänstgöring. Och min utbildning är inaktuell i dagens Svenska Flygvapen om jag förstått det rätt. Men låt oss ponera lite ur de övningar Svenska försvaret hade på 80-talet.... MOB-övning, du ska ta dig till din samlingspunkt eller vad det heter för ditt förband. Du vet inte om detta är en övning eller skymningsläge som det så fint hette då jag gjorde militärtjänstgöringen. Ponera även att du har ett vapen hemma. Givetvis kommer vissa att ta med sig sina vapen.... när jag låg inne så fanns det allt mellan himmel och jord på den flygflottilj jag låg på... Det fanns blivande soldater som hade egna stickvapen och hade erfarenhet av skjutvapen och sedan sådana som i stort sett inte enns skjutit slangbella ens en gång, och så den gråa massan däremellan... Men låt oss vika av en liten bit från mitt inlägg. Jag har jobbat inom omsorgen på 80-talet och då var obehandlade liggsår inte så vanligt men det fanns avdelningar där det fanns dåligt skött klientel. Detta blev först en skandal då Sara *nånting i efternamn* skvallrade för pressen och sedan så var det en nyhet som återkommer med jämna mellanrum och återkommer med jämna mellanrum även idag och vi fick Lex Sara. Det är först när "någon" skulle göra ett misstag så stort att det skulle finnas nyhetsvärde och vilja från drevet att bevaka en fråga som detta egentligen blir ett problem. Tillbaks till vapenfrågan "skulle det ha hänt något" under en MOB övning att det helt slagit slint för någon som egentligen inte skulle ha med vapen och göra med just den dag då övningen sker. (de sista sex orden är av vikt eftersom det när som helst kan koppla fel för vem som helst....)

 

Och då är frågan om jag vådaskjuter någon oskyldig under en MOB-övning eller en liten spetsnäsa vid ett helt annat scenario än oskyldig så är frågan vad kommer det att stiftas för lagar i så fall för att hindra att det första scenariot sker igen.

 

Frågan är om viljan att försvara vårat öppna samhälle, våra skogar, våra barn hindrar älgjägaren som inte vet om det är övning eller inte att ta med sitt vapen på tåget upp till norrland.

 

Och då vill jag fråga när blir du soldat vid ett skarpt läge ... när du ombeds att infinna dig eller när du får din M45B och och drar på dig din M90... Jag tror inte man ringer runt till grannarna och frågar hur det var man mobiliserade eller hur ?

 

HrH

[Inf]

JA JA   Räcker inte att skriva långt tror jag för du har  FEL FEL FEL.

Jag anser att Sverige är frukansvärt säkra på handha VAPEN ÄVEN GAMLA GUBBAR PÅ 80 BAST SOM SKA STANNA HEMMA PÅ JAKTEN.

Vet ej din militära eller civila utbildning på vapen men undrar såklart om du har missat något med all denna efarenhet du har varit med om.

Såklart jag bor i ett land nuförtiden som anser ett vapen är ett verktyg och dom har ingen respekt överhuvudtaget.

UTAN DOM SOM HAR GJORT MILITÄRTJÄNST.....

 

MVH

Olaevil

<{POST_SNAPBACK}>

De allra flesta människor jag sett hantera vapen har inga påtagliga problem med säkerheten i den miljö de befinner sig. Detta gäller svenska och utländska proffesionella soldater, värnpliktiga, poliser, hemvärnsmän, pistol- , gevärs- och hagelskyttar samt givetvis jägare. När jag konstaterat att de inte utgör ett säkerhetsproblem ägnar jag dem inte så mycket uppmärksamhet, det är individerna som inte når upp till standarden som är problemet.

Tyvärr finns det sådan individer i grupperna hemvärnsmän, pistol- , gevärs- och hagelskyttar samt även bland jägarna, särskilt om man flyttar dem från deras invanda miljö till en lite mer krigslik miljö. Jag blir nervös av krokiga avtryckarfingrar och viftande mynningar helt enkelt.

Om du säger att ALLA svenska jägare och skyttar är bra på vapenhantering så är det du som har fel.

 

Hemvärnsmännen är ett kapitel för sig för där borde ju alla komma upp till godkäntnivån, men det finns ett litet men tyvärr synligt antal som antingen inte alls gjort GU eller gjort det på ett ställe där de aldrig fått förmånen att lära sig vapenhanteringens grunder ordentligt (kock på ubåt eller motsvarande). Tyvärr ger dagens hemvärn dem inte alltid den drill som behövs. Att sedan den stora majoriteten är godkända eller betydligt bättre hjälps inte när problemindividerna inte får hjälp att komma upp till rätt nivå.

Edited September 15, 2005 by Inf

[Uttern]

I denna tråd, och jag har sett motsvarande tendenser i andra trådar, verkar det förekomme en uppfattning om att i händelse av mobilisering eller annan liknande "skarp" situation så ska inte regelverket gälla och då ska det mesta bli tillåtet.

 

Så är det inte.

 

Jag har inte gjort utlandstjänst men det är väl det "skarpaste" som vi inom FM gör nu. Hur är det där? är det tillåtet att rucka lite på reglerna för att man vill och att det är "skarpt läge".

 

Rätta mig om jag har fel, ni som varit på missioner, men är det inte än mer strikta regler då än när ni gjorde GU? Tillämpades några "egna lösningar" eller går man efter "boken"?

 

 

 

/Ola

[Team Member]

Jag har inte gjort utlandstjänst men det är väl det "skarpaste" som vi inom FM gör nu. Hur är det där? är det tillåtet att rucka lite på reglerna för att man vill och att det är "skarpt läge".

 

Klart att det ruckas på reglerna när det skorpar till sig.

Tar ett inte alls för gammalt exempel:

Närmsta veckan efter kravallerna i Kosovo 17/3 2004 så såg man väldigt mycket mellan fingrarna när det kom till att göra patron ur när du var åter Camp Victoria.

Under samma tidsperiod så existerade inte ens diskutionen om man skulle ha mantlat eller inte när man åkte ut i AORet.

Samt att alla utländska vapen med magasin var uppladdade o klara att användas som undersstöd vid ett ev anfall mot campen.

 

"Det är krig" sa bataljonschefen.

 

Om man sen vill hålla på och tjaffsa om Säkis vara eller inte, det överlåter jag åt andra.

"Lös uppgiften" är Prio 1 för min del..

[Sljivovica]

Minns någon BA-mission där vi låste

fast vapnet i fotändan av sängen.

Med låsanordningen till sjösäcken och

maget isatt...

[Raptor]

För mitt vidkommande så borde det inte vara några problem för mig att ta med en egen pistol till mobiliseringen eftersom jag har en formell utbildning i pistol m/88 från min militärtjänsgöring. Jag kan beskriva hur pass djupgående den utbildningen var.

 

Först fick vi lära oss vad som var fram och bak på Glocken. Därefter gjorde vi några "ladda" och "patron ur". Utbildning var nu färdig. Därefter laddar vi och skjuter våra första genomföranden.

 

Kanske kände befälen att vi hade tillräckligt med utbildning eftersom vi var godkända i Ak, Ksp, Grg och lyspistol. Grunderna om att hålla vapnet i säker riktning o.s.v. var så pass indrillade att befälen förmodligen kände att denna genomgång räckte.

 

Några ord om kvalitén i utbildningarna i FM. Vårt Ak prov var först och främst inte särskilt svårt. Befälen uppmuntrade alla att fråga om det var något som de inte förstod och under tydliggörandet så gavs svaret mer eller mindre. Om en person mot all förmodan skulle misslyckas med provet så hölls en genomgång med de här personerna direkt efteråt, där de korrekta svaren gavs. Därefter gick de göra om provet tills dess att de var godkända. Detta var samma princip även på Ksp och Grg provet.

 

Även om det är lättare att svänga med pipan på en pistol så menar jag inte att risken för vådaskott ökar. Faktum var att detta inte påtalades inom FM för oss. Dock blev jag informerade om detta i min civila klubb. Med resonemanget att längden på vapnet avgör hur pass farligt det är att hantera så är en k-pist farligare än en Ak eftersom den har kortare längd. Själv menar jag att vapnet inte är trendsättande för ditt säkerhetstänkande.

 

Att följa upp den enskilde individens kompetensnivå vid mobilisering är kanske behjärtansvärt men knappast väldigt praktiskt. Men när det väl gäller så kan man inte vara så nogräknad. Även om du inte var godkänt på Ksp under din utbildning så kan situationen i krig kräva att du hanterar det vapnet för att överleva.

 

Men den smidigaste lösningen till detta problemet borde vara att FM har en snabbkurs i vapenhantering för pistoler så torde alla bli nöjda.

[Inf]

@Raptor: Har du pist 88 i krigsorganisationen eller var det befälen som tyckte att ni gjort er förtjänta av "breddning av kunskaperna"? Kände du dig redo för kriget med pist 88 efter den utbildningen?

Kvaliten på utbilningen varier givetvis över tid och rum, men gemensamt för de flesta värnpliktiga i armén är att de har i princip daglig kontakt med sitt tjänstevapen under minst 7 månader under uppsikt av officerare som påtalar felaktig vapenhantering för just ak. Detta ger mera för kvaliten på utbildningen är proven.

 

Farligheten hos enhandsvapen ska givetvis inte överdrivas, men för ovan personal har vapentypen sina fällor.

 

Att följa upp den enskilde individens kompetensnivå vid mobilisering inte ett dugg praktiskt. Behovet är inte heller så stort om individen genomfört en hel gu med aktuell vapentyp.

I krig kan man tvingas göra många farliga saker och ibland rent domdristiga saker, men är det bäst att försöka minimera eller maximera dessa saker? Att som chef vind för våg låta vem som helst beväpna sig med vad som helst är i mina ögon farligt. Kanske nödvändigt i väldigt extrema situationer, men det ligger på marginalen.

[Nifelhel]

Hm ska vi ha 100% säkerhet så kan vi avväpna mer än 75-80% utav Försvarsmakten.(Lågt räknat) Det är för många jag stött på inom FM genom åren som INTE bör ha vapen i hand. I så fall skall jag gå bakom dom där det är minst risk.

 

 

 

Ja jag kommer ta med mig det jag har i händelse av ofred. Om en bokmal stoppar mig, tja vad som händer då vet ingen...

Edited September 15, 2005 by Nifelhel

[Raptor]

@Inf

Jag hade inte m/88 tilldelad min tjänst utan detta var bara ett tillfälle som uppstod. Dock hade jag inte haft några problem att ta med mig m/88 i krig efter genomgången. Jag hade gärna övat mer på pistolen men på korta avstånd i SIB så är jag övertygad att en pistol är ovärderlig.

 

Min berättelse om utbildningen inom FM var ett långt sätt att säga: En utbildning från FM är inte med nödvändighet lika med en jättebra kvalitetsmärkning. Jag har fått en minst lika bra utbildning från min skjutklubb i pistol. Där har jag också skjutit mer skott, under en längre tid, övervakad av kunnig personal som påpekar fel.

 

Jag ställer mig tveksam till att jag skulle behöva 7 månader för att lära mig behärska ett vapen tillräckligt för att jag inte skulle vara ett hot mot mina kamrater i krig. Jag har inte den tiden vare sig på ksp eller grg men jag är behörig på de vapnen ändå. (Jag är övertygad om att jag inte utgör någon större fara mot mina kamrater om jag skulle bemanna en Ksp i strid). Jag har "bara" kastat hgr en gång skarpt och övningshgr två gånger, men jag förväntas kunna använda hgr i krig på ett rimligt säkert sätt.

 

Jag förväntas att kunna hantera farligare vapen och materiell med mindre utbildning än vad jag fick på m/88:an och detta har FM ingen invändning mot. Därför menar jag att ett personligt eldhandvapen inte borde vara något större problem om personen har utbildning på det.

[BUCK]

Vad är problemet ? Fredstid är fredstid och krigstid är krigstid... tror ingen bryr sig särskiljt mycket om SäkI i det senare läget.

Om du tar med ett eget vapen, och därmed höjer förbandets/ din personliga förmåga till väpnad strid, tror jag inte att någon normalt funtad person klagar..

[UAV]

Jag tycker vi ringer högkvarteret och frågar.

[KD803]

Min berättelse om utbildningen inom FM var ett långt sätt att säga: En utbildning från FM är inte med nödvändighet lika med en jättebra kvalitetsmärkning. Jag har fått en minst lika bra utbildning från min skjutklubb i pistol. Där har jag också skjutit mer skott, under en längre tid, övervakad av kunnig personal som påpekar fel.

<{POST_SNAPBACK}>

Ska man vara petig så är den utbildning du skildrar inte den formella pistolutbildningen inom FM. Då ingår även sådana "tråkiga" saker som isär/ihop, funktion, säkerhetsprov m m. Det du skildrar låter som en bonusskjutning under handledning. Därmed inte sagt att du inte kan hantera pistol på ett korrekt sätt, men någon formell pistolutbildning fick du inte.

 

Vad är problemet ? Fredstid är fredstid och krigstid är krigstid... tror ingen bryr sig särskiljt mycket om SäkI i det senare läget.

<{POST_SNAPBACK}>

"Problemet" är när personer resonerar som du och anser att de själva bestämmer vad som gäller.

 

Det är en stor skillnad mellan det som Team Member skildrar när bataljonchefen fattade beslut om att nu var det nya regler och när enskild hemma bestämmer att "nu är det krig, jag gör som jag vill".

 

/BJE - som har ett gevär m/96 hemma som definitivt får stanna där vid en mobilisering.

[cordite]

Om man själv inte vet vad man kan så vet ta mig 17 ingen annan det heller. Hur bra är man att hantera sin AK när det är åratal sen GU? Det handlar mest om att vara politiskt korrekt. Det är att uppfattas som seriös att anse att myndigheter vet bäst. Nåväl. I vietnam låg det en liten pistol eller revolver i var och varannat matpacket som sänts ner hemifrån enligt önskemål från den enskillda soldaten. Antar att alla dessa var perversa och korkade samt inte begrep sitt eget bästa. Problemet kommer dock inte att uppstå här eftersom vår store Göran bestämt att det inte ska bli ofred och då blir det aldrig det. Han vet ju bäst jämt och alltid. Att säk I inte gäller i krig kan alla vara överens om för annars är man korkad. (Vi ska vada över ett vattendrag nu. Ring efter två räddningsdykare!) Att sen ingen civil ammo är tillåten (helmantlad eller inte) är också sant. Allt för att soldater i små fattiga länder ska kunna behandlas som kriminella och stormakten kalla sig polis. Vips så har den store kringgått genevekommissionen och får göra fler övergrepp helt lagligt. Jänkarna har använt hagelbössor flitigt i många konflikter. Vid ett fullskaligt krig så kommer vi (tack Göran med bihang) att ha så briställig utrustning att fria kriget gäller ganska snart och då är man sinnessjuk om man inte gör vad man kan. Vid en liten insats i fredstit så kommer man likt en polis som lossat skott att granskas noga och ve den som har nått civilt då. Bäst att lämna den hemma då även om det suger.

[Andreas]

Att säk I inte gäller i krig kan alla vara överens om för annars är man korkad. (Vi ska vada över ett vattendrag nu. Ring efter två räddningsdykare!)

<{POST_SNAPBACK}>

När SäkI gäller är redan fastställt av The Swede här, vad har det med en vattenövergång i krigstid att göra förutsatt att det inte är en övning eller utbildning?

Hur väl reglementet sen kommer efterföljas vid ev krig/kris är förstås en annan sak. Det finns ju trots allt en anledning till att föreskrifterna kommit till som ett sätt att få ner säkerhet och sunt förnuft svart på vitt och med tanke på när SäkI är giltig borde den inte vara något hinder i situationer som den ovan.

 

Att sen ingen civil ammo är tillåten (helmantlad eller inte) är också sant. Allt för att soldater i små fattiga länder ska kunna behandlas som kriminella och stormakten kalla sig polis. Vips så har den store kringgått genevekommissionen och får göra fler övergrepp helt lagligt. Jänkarna har använt hagelbössor flitigt i många konflikter. Vid ett fullskaligt krig så kommer vi (tack Göran med bihang) att ha så briställig utrustning att fria kriget gäller ganska snart och då är man sinnessjuk om man inte gör vad man kan. Vid en liten insats i fredstit så kommer man likt en polis som lossat skott att granskas noga och ve den som har nått civilt då. Bäst att lämna den hemma då även om det suger

Krigets lagar, Sveriges politiska ledning och dess ev. skuld till ett nederlag i en hypotetisk framtida konflikt osv. är måhända lite väl stora (och politiska?) ämnen för den här tråden? Därmed inte sagt ointressanta, tvärt om.

[Inf]

Ja jag kommer ta med mig det jag har i händelse av ofred. Om en bokmal stoppar mig, tja vad som händer då vet ingen...

<{POST_SNAPBACK}>

Om din förman ger dig en order som du vägrar lyda och du dessutom "inte vet vad som händer" ligger du risigt till, vare sig han är bokmal eller ej...

Från brottsbalkens 21 kap, Brott av krigsmän

5 § Vägrar eller underlåter en krigsman att lyda en förmans order eller dröjer han otillbörligen med att fullgöra ordern, skall dömas för lydnads- brott till böter eller fängelse i högst två år. Till ansvar skall dock inte dömas, om det är uppenbart att ordern inte angår tjänsten. Lag (1986:645).

 

6 § Är ett brott som avses i 5 § att anse som grovt, skall dömas för grovt lydnadsbrott till fängelse i högst tio år eller på livstid. Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningen har begåtts under strid eller då brott mot krigslydnaden annars medför särskild fara. Lag (1986:645).

 

8 § Förgriper sig en krigsman med våld eller hot om våld mot en förman i dennes tjänsteutövning eller för att tvinga honom till eller hindra honom från att utföra en tjänsteåtgärd eller annars med anledning av hans tjänst, skall dömas för våld eller hot mot förman till böter eller fängelse i högst två år.

Med förmän likställs vaktposter och andra krigsmän som tjänstgör för bevakning eller upprätthållande av ordning.

Är brottet att anse som grovt, skall dömas till fängelse i högst sex år. Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningen har begåtts under strid eller då brott mot krigslydnaden annars medför särskild fara. Lag (1986:645).

[Flamdämpare]

Bra regelhänvisning, Inf.

Trådens scenario utgår från en total mobilisering som utlösts av ett militärt angrepp på Sverige. Då har du missat några punkter som krävs för att rättegångarna ska kunna genomföras.

 

1. Om vi vinner kriget så att vi kan hålla sådana rättegångar.

2. Att de inblandade överlever kriget.

3. Att vi har kvar en infrastruktur som kan genomföra en

rättegångsprocess/bestraffningssystem.

 

A. Om vi förlorar kriget att ockupationsmakten låter oss hålla

rättegångar mot våra egna soldater.

B. Att de inblandande inte sitter i fångläger eller är döda.

C. Att de överlevande har kraft, energi och motivation att driva

rättegångar mot de som tog egna initiativ i en extrem situation.

[Mungojerrie]

Skulle tro att alla är medvetna om ungefär vilka regler som gäller i fredstid. Sedan har vi en hypotetisk situation som mobilisering, eller tom krig.

Ett faktum i många väpnade konflikter är väl att många enheter inte nödvändigtvis styrs/har styrts av den som råkar ha mest krimskrams på axlarna, utan ofta har informellt ledarskap uppstått i svåra situationer. Man skulle ju kunna tro att i ett väldisciplinerat land som Sverige, med soldater från ett tvärsnitt av alla samhällsklasser så borde det inte vara så. Jag har dock svårt att tro att vi, eller de som nu ska försvara landet i uniform, kommer att hålla på och tjafsa om med vilka eldhandvapen man får/inte får använda i strid. Jag har varit krigsplacerad som chef vid ett ganska kärvt elitförband i norr och tjänstgjort utomlands som chef och jag hade då inte haft några problem om "mitt folk" förstärkte sin egen och därmed förbandets eldkraft.

 

/M

[KD803]

Trådens scenario utgår från en total mobilisering som utlösts av ett militärt angrepp på Sverige.

<{POST_SNAPBACK}>

1. Det är din tolkning, UAV frågade vad som gäller vid mobilisering. Det sades inget om graden av mobilisering eller orsaken till denna.

2. Svensk lag gäller vid mobilisering. Menar du att du bara lyder lagar om du vet att du garanterat blir straffad om du bryter mot dem?

[Inf]

Skulle tro att alla är medvetna om ungefär vilka regler som gäller i fredstid. Sedan har vi en hypotetisk situation som mobilisering, eller tom krig.

Ett faktum i många väpnade konflikter är väl att många enheter inte nödvändigtvis styrs/har styrts av den som råkar ha mest krimskrams på axlarna, utan ofta har informellt ledarskap uppstått i svåra situationer. Man skulle ju kunna tro att i ett väldisciplinerat land som Sverige, med soldater från ett tvärsnitt av alla samhällsklasser så borde det inte vara så. Jag har dock svårt att tro att vi, eller de som nu ska försvara landet i uniform, kommer att hålla på och tjafsa om med vilka eldhandvapen man får/inte får använda i strid. Jag har varit krigsplacerad som chef vid ett ganska kärvt elitförband i norr och tjänstgjort utomlands som chef och jag hade då inte haft några problem om "mitt folk" förstärkte sin egen och därmed förbandets eldkraft.

 

/M

<{POST_SNAPBACK}>

 

Är det jag som är chef är det mitt ansvar. Säjer jag att det är ok med ett eget vapen, så är det det som gäller tills nästa kontraorder. Om jag säger att det inte är ok av en eller annan anledning så är de inte ok, punkt slut. Att mer eller mindre lämna över ledningen för förbandet till en rekylfjäderfantast med egen arsenal kommer inte hända med någorlunda dugliga chefer.

Lydnaden är viktigare än någonsin när det är krig.

I Vietnam fanns det soldater som hade egna vapen med chefens goda minne, men i dagens Irak är det inte många chefer som tillåter det. Undantag förekommer, men det är just frågan om undantag.

[Mungojerrie]

Jag säger definitivt inte att jag vill ha folk i mitt förband (som fö inte finns mer o jag är inte ens krigsplacerad) som beväpnar sig a´la gangztas outta compton, eller ens folk som gör som de vill, inte som de ska.

Däremot tror jag det är en ganska naturlig reaktion hos vem f-n som helst att vid krisläge åker allt möjligt och omöjligt fram, som inger individen trygghetskänsla. Gissar att rätt många i N Orleans tog pickan med sig när de evakuerades.

 

/M

[KD803]

Däremot tror jag det är en ganska naturlig reaktion hos vem f-n som helst att vid krisläge åker allt möjligt och omöjligt fram, som inger individen trygghetskänsla. Gissar att rätt många i N Orleans tog pickan med sig när de evakuerades.

<{POST_SNAPBACK}>

Det nog mycket möjligt, till och med troligt. Men det gör det inte mera rätt.

[Uttern]

Jag är chef. Jag bestämmer. Inga privata vapen i händelse av mobiliering, om inte jag ger annan order. Någon jävla ordning ska det vara.

 

 

 

De som tror att alla fredmässiga regler i händelse av "krig" upphör må betänka att alla demokratiska inslag i HV upphör vid samma tillfälle.

 

 

Så enkelt det blev

 

/Ola

 

Kompch

[cordite]

Ingen tar vapen av mig. Chef eller inte. Krig eller fred. Ännu enklare.

[eskil]

Väldigt differentierade uppfattningar i den här frågan.

Det finns de som hävdar att "säkerheten" är en viktig faktor för att inte tillåta att egna eldhandvapen tas med. De kommer att bli smått chockerade av hur kraven på säkerhet ändras i en sådan situation. Risken för att någon ska bli skadad eller dödad av misstag är helt plötsligt inte lika viktig som risken för att bli dödad eller skadad av fientliga aktiviteter. Att mobiliseringen fullföljs är överordnad allt annat.

 

En kamrat till mig är (eller snarare var) krigsplacerad som lastbilsförare. Han tyckte att det var lite underligt då han inte hade något körkort. Han påpekade detta för pliktverket och fick (något förenklat) svaret: "Om det går så långt att det blir aktuellt så bryr vi oss inte om sådant längre." Så mycket för den säkerheten. Så om ni inte blir ihjälskjutna av en svensk soldat som inte vet hur han hanterar en pistol så kan ni bli ihjälkörda av en lastbilschaffis som inte kan köra.

 

Så, ni som är chefer och bestämmer över vad era soldater får och inte får göra. Vilket skulle ni föredra: Att hälften av era soldater dyker upp med pistol/revolver i bältet eller att de inte dyker upp alls för att de inte lyckades skjuta sig fram till mobplatsen?

 

Om jag skulle ha en pistol/revolver så skulle jag ta med den. Troligtvis inpackad längst ner i trosspackningen. I likhet med tandborsten så åker den fram när jag tycker att jag behöver den. Jaktgevär och dylikt får stanna hemma.

[Ing]

Jag är chef. Jag bestämmer. Inga privata vapen i händelse av mobiliering, om inte jag ger annan order. Någon jävla ordning ska det vara.

 

 

 

De som tror att alla fredmässiga regler i händelse av "krig" upphör må betänka att alla demokratiska inslag i HV upphör vid samma tillfälle.

 

 

Så enkelt det blev

 

/Ola

 

Kompch

<{POST_SNAPBACK}>

 

Det låter som ett utmärkt ledarskap.

Är det 304k och uniform utan kalsonger och strumpor som gäller också?

 

Ditt kompani har inte blivit tilldelat något PSG90. Här kommer det tre stycken mycket verksamma jägare med var sitt Remington700 i kaliber .308, syntetkolv och med fina 10x42 kikarsikten. Ber du dem åka därifrån, eller tar du deras vapen? Någon av dem är utbildad prickskytt. Kanske t.o.m. "prickskytt" inom HV, men ni har inte längre några PSG då de är flyttade till någon mer prioriterat förband. Är det då ok att du ber din "HV-prickskytt" att ta med sig eget vapen?

 

4 stycken som påstår sig ha pistolutbildning från sin värnplikt, från utlandstjänst eller FBU motsv. har sin icke kronmärkta Glock17 med sig. Nu då?

 

Det brukar vara ett jäkla liv om att försvaret behöver fina vapen och bättre grejjer, både från bassenivå och ganska långt upp bland cheferna.

Ända tills någon tar initiativ.

 

Lite

[Pal]

Självklart åker det med en picka om det blir ofred. Den som försöker hindra mig är att anse som fiende och behandlas därefter. En upplaga Säk I är bra att ha med när man ska uträtta sina behov.

<{POST_SNAPBACK}>

haha, väl talat. Det kommer jag köra efter när det blir dags.

[lanrezac]

Ingen tar vapen av mig. Chef eller inte. Krig eller fred. Ännu enklare.

<{POST_SNAPBACK}>

 

Intressant... hur hade du tänkt lösa det ? hota Chefen, andra soldater eller MP med vapen och kanske även skjuta mot dom

[Stella-Polaris]

Jag ställer mig bakom att ta med sig vapen till mobplats. Detta om behov uppstår på vägen dit samt om mobplats ligger under angrepp.

 

Efter mob ställer sig frågan annorlunda. Då handlar det om förbandets effektivitet. Vissa typer av vapen kan tillföra förbandet något positivt medan andra ger en negativ belastning.

 

Att ett kikarförsett gevär kan vara ett positivt tillskott håller nog alla med om. Men om den måste bäras av någon så kan den bli en negativ belastning. Skulle man däremot kunna stoppa in den i ett fordon, för att ha den till hand om läge för den uppkommer, kan positiv verkan uppkomma.

 

Att kalle kula anser sig vara kapabel att springa omkring med ett extra gevär på ryggen betyder inte att han är det. Ytterligare 5-kg så kanske man inte hänger med plutonen och då är man en belastning. Detta kallas friktion och är något som skall minimeras.

 

Detsamma gäller en pistol. Är den värd den extra vikten? Om en som bär privat pistol klagar, på att han är tungt lastad, och inte orkar ta ytterligare 1 förpackning sprängdeg. Skall då plutonen ha en låda sprängdeg mindre bara för att han har sin pistol....?? Plutonens effektivitet att lösa sin uppgift måste alltid gå före individens önskan.

 

Om man nu skulle ha en extra pistol i plutonen, vem har då störst nytta av den? Ägare AK skytt eller GRG skytten? kanske man skall säga ok, jag ger den till.... som har större nytta av den..

 

Självklart är det chefen som bestämmer i slutändan. Och beroende på uppgifter mm så kan privata vapen både vara en förstärkning likaväl som en belastning för plutonen.

 

Edit tillägg:

Om någon med privat vapen skulle säga: Ingen jävel rör mitt vapen eller dyl och senare vid något tillfälle komma en millimeter efter, klaga på packningens tyngd, eller annat skulle jag hudflänga honom.

Edited September 17, 2005 by Stella-Polaris

[Nifelhel]

Ja jag kommer ta med mig det jag har i händelse av ofred. Om en bokmal stoppar mig, tja vad som händer då vet ingen...

<{POST_SNAPBACK}>

Om din förman ger dig en order som du vägrar lyda och du dessutom "inte vet vad som händer" ligger du risigt till, vare sig han är bokmal eller ej...

Från brottsbalkens 21 kap, Brott av krigsmän*snip*

<{POST_SNAPBACK}>

 

"Om A och B träter, och bara A kan tala så är det dennes version av vad som hänt som gäller..."

 

Om någon vid ofred hindrar mig från att strida för vårt land mot en fiende, det är på gränsen till landsförräderi..

[Stella-Polaris]

Ja jag kommer ta med mig det jag har i händelse av ofred. Om en bokmal stoppar mig, tja vad som händer då vet ingen...

<{POST_SNAPBACK}>

Om din förman ger dig en order som du vägrar lyda och du dessutom "inte vet vad som händer" ligger du risigt till, vare sig han är bokmal eller ej...

Från brottsbalkens 21 kap, Brott av krigsmän*snip*

<{POST_SNAPBACK}>

 

"Om A och B träter, och bara A kan tala så är det dennes version av vad som hänt som gäller..."

 

Om någon vid ofred hindrar mig från att strida för vårt land mot en fiende, det är på gränsen till landsförräderi..

<{POST_SNAPBACK}>

 

Men vad om det handlar om plutonens optimum? Är det du som bestämmer detta eller chefen? Det kan ju oxå sägas att det är landsförräderi att inte göra sitt yttersta. Och skulle detta innebära max am med så kostar ju din picka 1,5 kg annan am alt ytterligare en dygnsranson.

 

 

OBS nedanstående är inte allvarligt menat. en skämt i all vänskapighet.

(Alla satt glada, åt och kaffe dricka. Alla utom nifelhel han fick putsa sin picka)