Jump to content

Fallskärmsjägare stred i Kongo


Recommended Posts

Detta är delar av ett reportage från FJS egen tidning:Örnen

 

 

Insats i två riktningar

 

FJS var i detta skede inne i slutövningsperiod för sitt första kontraktsanställda insatskompani, som utbildats för underrättelseinhämtning och strid. På grund av sena beslut om insats påbörjades övelämning av Kosovo med hela förbandet. På plats i Kosovo förberedde sig en del av förbandet för övertagande av pågående uppgift i Kosovo och en del förberedde sig för uppdrag i Kongo.

 

En Instuktör från FJS skickades ner som förstärkning till området och genomförde bl a utbildning i hantering av understödsvapen.

 

I slutet av juni påbörjades två operationer i två riktningar och två världsdelar... av ett och samma förband!

 

Hårda prövningar

 

Det svenska förbandet etablerade sig efter deployering via Entebbe i Uganda tillsammans med franska specialförband i utkanten av Bunia.

 

Den svensk-franska specialstyrkan uppgift var i huvudsak att stävja stridigheterna och säkra området kring Bunia genom bl a patrullering, fjärrspaning i utkanterna av operationsområdet och utgöra reaktionsstyrkavid särskilda behov.

 

Fjs svarade för en pluton och några man i staben dom fördelades på sektionerna und, stridsledning och samband.

 

Mycket av tiden i början ägnades åt gemensamma patrulleringar med fransmännen för att ta del av deras lokalkännedom och gedigna erfarenhet av Afrika.

 

Efterhand kunde egna patrulleringar genomföras och plutonen anpassade sin organisation och taktik efter de lokala förhållandena. Den normala rytmen blev efter ett tag att genomföra patrullering dag och natt samt delta i något av de oregelbundna fjärrspaningsuppdrag, som kunde innebära någon enstaka övernattning på grund av de långa avstånden.

 

Alla större operationer leddes av den franskechefen för specialstyrkan, och understöddes ofta av franska flyg-helikoptrar och markstridsresureser.

 

Det var mer regel än undantag att det var en stor styrka vid fjärrspaningsuppdrag, för att i tillräcklig omfattning kunna avskräcka från angrepp. En viktig erfarenhet som vår pluton fick erfara vid några tillfällen.

 

Förbandet var ännu inte fullt återsamlat till insatsområdet då delar av plutonen fick sitt första elddop. Kort förberedelstid och en "mjuk uppgift" utvecklades snabbt och hänsynslöst till en intensiv stridssituation i en flank där våra soldaters snabba ingripande gjorde att den tillfälligt sammansatta stridsgruppens huvuduppgift kunde fullföljas utan förluster.

 

Plutonen var vid senare tillfällen inblandade i yterliggare stridssituationer. Förbandet lyckades vid dessa tillfällen att undvika egna skador och förluster, men det var vid vissa tillfällen mycket nära att det hade slutat annorlunda.

 

Hemkomst

 

Matrielvård genomfördes snabbt och effektivt och debriefing av personalen påbörjades. Försvarsministern höll tacktal för insatt personal i Karlsborg och C OPIL genomförde traditionell medlutdelning efter internationell insats.

 

Under den gemensamma middagen med våra vänner från SSG kändes att banden mellan förbanden, men framförallt mellan individer man arbetat tillsammans med, stärkts på det sätt som bara görs under gemensamma anträngningar och umbäranden.

 

Slutord

 

FJS är i dagsläget ganska unikt i Sverige genom att inneha soldater och officerare som har erfarenheter från ett flertal stridssituationer och underrättelseoperationer i tre världsdelar.

Förbandet har rönt större uppskattning internationellt än nationellt. Främst p g a att man här hemma inte alltid varit medveten om de operationer förbandet genomfört utomlands.

Link to comment
Share on other sites

hmm... ja, nu är det väl bara att vänta på att sverige får sina första KIA´s också...

undrar hur stort ramaskri det lär bli i pressen då..

 

obs, jag tycker inte på något sätt att det är fel att skicka folk, men jag tänker på hur opinionen kommer bli här hemma när den första kommer hem i liksäck.. (det lär hända förr eller senare)

Link to comment
Share on other sites

hmm... ja, nu är det väl bara att vänta på att sverige får sina första KIA´s också...

undrar hur stort ramaskri det lär bli i pressen då..

 

obs, jag tycker inte på något sätt att det är fel att skicka folk, men jag tänker på hur opinionen kommer bli här hemma när den första kommer hem i liksäck.. (det lär hända förr eller senare)

Det har redan dött flera svenskar under utlandsuppdrag, och inte har vi fått något ramaskri trots det.

Link to comment
Share on other sites

hmm... ja, nu är det väl bara att vänta på att sverige får sina första KIA´s också...

undrar hur stort ramaskri det lär bli i pressen då..

 

obs, jag tycker inte på något sätt att det är fel att skicka folk, men jag tänker på hur opinionen kommer bli här hemma när den första kommer hem i liksäck.. (det lär hända förr eller senare)

Det har redan dött flera svenskar under utlandsuppdrag, och inte har vi fått något ramaskri trots det.

men är ganska längesedan någon dog i strid (14 år sedan ungefär) och opinionen har ju ändrats ganska mycket sedan kalla kriget blåstes av i början på 90talet.

 

@c3grp, det har aldrig jag heller, men den dagen lär komma förr eller senare är jag rädd.

Edited by Skuggan
Link to comment
Share on other sites

men är ganska längesedan någon dog i strid (14 år sedan ungefär) och opinionen har ju ändrats ganska mycket sedan kalla kriget blåstes av i början på 90talet.

Tror du att allmänheten bryr sig om hur de svenska soldaterna dog?

Tror inte du det?

 

Jämför i strid övermannade svenska soldater, sedermera rituellt skändade som sedan kablas ut på bästa sändningstid i media med en "vanlig" trafikolycka. Måhända draget till sin spets men visst skulle det åtminstone för min del spela en viss roll hur personal i US skadas/dödas i tjänsten även om varje dödsfall förstås är tragiskt.

 

Allmänhetens reaktion beror ju mycket på medieuppbådet och det beror ju i allra högsta grad på nyhetsvärdet (löpsedelsvärdet?) och där finns det ju ett visst spektrum av vad som är lätt att "göra nyheter" av.

 

Edit:Förtydligande

Edited by Andreas
Link to comment
Share on other sites

men är ganska längesedan någon dog i strid (14 år sedan ungefär) och opinionen har ju ändrats ganska mycket sedan kalla kriget blåstes av i början på 90talet.

Tror du att allmänheten bryr sig om hur de svenska soldaterna dog?

Tror inte du det?

 

Jämför i strid övermannade svenska soldater, sedermera rituellt skändade som sedan kablas ut på bästa sändningstid i media med en "vanlig" trafikolycka. Måhända draget till sin spets men visst skulle det åtminstone för min del spela en viss roll hur personal i US skadas/dödas i tjänsten även om varje dödsfall förstås är tragiskt.

 

Allmänhetens reaktion beror ju mycket på medieuppbådet och det beror ju i allra högsta grad på nyhetsvärdet (löpsedelsvärdet?) och där finns det ju ett visst spektrum av vad som är lätt att "göra nyheter" av.

 

Edit:Förtydligande

håller fullständigt med där Andreas.

 

jag anser också att mycket beror på HUR soldaterna i utlandstjänst dör.

men låt oss för guds skull hoppas att jag har jävligt fel.

Edited by Skuggan
Link to comment
Share on other sites

Förlåt att jag var otydlig, men vad jag avsåg var skillnaden mellan att dö i en olycka eller sjukdom, eller att dö en "normal död" i strid, och inte extrema fall som avrättningar, stympningar, lemlästningar och liknande.

 

Låt oss tänka oss en en situation där svenska soldater i utlandstjänst blir avrättade och deras lemlästade kroppar släpas runt på de lokala gatorna. Bör svensk TV, och i synnerhet då den statliga sådana, visa detta om de har bildmaterialet? Vilken blir den svenska allmänhetens reaktion när de ser bilderna? Kommer de att kräva att svensk trupp dras hem? Kommer de att kräva att svensk trupp stannar och löser uppgiften? Kommer de att kräva att mer trupp skickas ned? I vilken grad beror detta på vad uppgiften är? Om en majoritet av allmänheten kräver att svensk trupp dras hem, ska det då ske? Om den svenska truppen dras hem, har inte då den svenska allmänheten och regeringen gett en tydlig anvisning för hur man sparkar ut svensk trupp, och därigenom i praktiken aktivt uppmuntrat till avrättning och lemlästning av fler svenska soldater?

 

Låt oss nu tänka oss ett liknande scenario, fast där det inte finns något bildmaterial och där de enda som känner till vad som hänt är ett fåtal andra svenska soldater och den svenska regeringen. Bör de svenska soldaterna som vet vad som hänt beläggas med tystnadsplikt angående händelserna? Bör regeringen ljuga och/eller vilseleda allmänheten om hur de svenska soldaterna dött? Några exempel: Regeringen befaller att man ska meddela att de svenska soldaterna dött eller saknas, men inte ge närmare upplysningar om hur det skett. Här kan man få en intressant situation under en presskonferens, om någon reporter fått nys om vad som egenligen hänt. Säg att reporten ställer en rak fråga, där han beskriver exakt vad som hänt och frågar statsministern, som vet att det stämmer, om detta stämmer. Bör statsministern svara "Ja, det stämmer.", "Nej, det stämmer inte." eller "Inga kommentarer."? Bör vi acceptera att regeringen ljuger för och/eller vilseleder allmänheten för "allmänhetens och nationens bästa"? Hur ska vi i så fall kunna avgöra att och när det är det faktiska skälet, och att det faktiska skälet inte är för "politikernas egna karriärers bästa"? Ska det vara upp till regeringen att själva avgöra när det passar sig att ljuga och vilseleda? Vi har ju det praktiska fallet med de svenska soldaterna i Kongo som antas ha ätits upp av kannibaler, och det nedtystande som skedde med den saken. Var det rätt att tysta ned det?

Link to comment
Share on other sites

Förlåt att jag var otydlig, men vad jag avsåg var skillnaden mellan att dö i en olycka eller sjukdom, eller att dö en "normal död" i strid, och inte extrema fall som avrättningar, stympningar, lemlästningar och liknande.

 

Låt oss tänka oss en en situation där svenska soldater i utlandstjänst blir avrättade och deras lemlästade kroppar släpas runt på de lokala gatorna. Bör svensk TV, och i synnerhet då den statliga sådana, visa detta om de har bildmaterialet? Vilken blir den svenska allmänhetens reaktion när de ser bilderna? Kommer de att kräva att svensk trupp dras hem? Kommer de att kräva att svensk trupp stannar och löser uppgiften? Kommer de att kräva att mer trupp skickas ned? I vilken grad beror detta på vad uppgiften är? Om en majoritet av allmänheten kräver att svensk trupp dras hem, ska det då ske? Om den svenska truppen dras hem, har inte då den svenska allmänheten och regeringen gett en tydlig anvisning för hur man sparkar ut svensk trupp, och därigenom i praktiken aktivt uppmuntrat till avrättning och lemlästning av fler svenska soldater?

 

Låt oss nu tänka oss ett liknande scenario, fast där det inte finns något bildmaterial och där de enda som känner till vad som hänt är ett fåtal andra svenska soldater och den svenska regeringen. Bör de svenska soldaterna som vet vad som hänt beläggas med tystnadsplikt angående händelserna? Bör regeringen ljuga och/eller vilseleda allmänheten om hur de svenska soldaterna dött? Några exempel: Regeringen befaller att man ska meddela att de svenska soldaterna dött eller saknas, men inte ge närmare upplysningar om hur det skett. Här kan man få en intressant situation under en presskonferens, om någon reporter fått nys om vad som egenligen hänt. Säg att reporten ställer en rak fråga, där han beskriver exakt vad som hänt och frågar statsministern, som vet att det stämmer, om detta stämmer. Bör statsministern svara "Ja, det stämmer.", "Nej, det stämmer inte." eller "Inga kommentarer."? Bör vi acceptera att regeringen ljuger för och/eller vilseleder allmänheten för "allmänhetens och nationens bästa"? Hur ska vi i så fall kunna avgöra att och när det är det faktiska skälet, och att det faktiska skälet inte är för "politikernas egna karriärers bästa"? Ska det vara upp till regeringen att själva avgöra när det passar sig att ljuga och vilseleda? Vi har ju det praktiska fallet med de svenska soldaterna i Kongo som antas ha ätits upp av kannibaler, och det nedtystande som skedde med den saken. Var det rätt att tysta ned det?

Gissade att det var något mer komplext du ville åt men för mig kvarstår poängen även vid en "normal död i strid" jmf med motsvarande olycks- och sjukdomsfall. Dock spelar förstås anledningen där en större roll (underbemanning, otillräckligt/otydligt mandat, opinionen för/emot insatsen innan incidenten etc), speciellt om något av dessa kunde undvikits (se anledningar ovan) eller åtminstone att konsekvenserna mildrats.

 

Generellt sett anser jag (och de flesta andra tänker jag mig åtminstone) att det bör finnas mycket goda skäl för att öht överväga att dölja viktiga fakta och/eller "frisera sanningen", detta gäller såväl statsmakterna som privata media. När exakt detta är lämpligt har jag svårt att ta ställning till utan att ha ett mer precist scenario att bedöma utöver att man bör vara väldigt restriktiv med hur man manipulerar bilden av olika händelser. När saker bör avslöjas eller "talas tyst om" tycker jag dock inte i någon högre grad skall bero på hur lätt man avslöjas (bildbevis etc) då händelsen i sig bör vara det intressanta. Dock avgör det förstås hur lätt det är att ge trovärdiga besked om olika händelser. Sen är det förstås skillnad på att inte skylta med och att dölja saker (ljuga på direkta frågor t ex) och det tidigare är väl oftast ett vettigare val.

 

Vad gäller om en folklig opinion ska kunna påverka insatsen på olika sätt är jag kluven men det känns ibland som många "folkstormar" och olika kändisar som "rasar" är mer av stormar i ett vattenglas än någon egentlig bred folklig opinion (det är ofta en, förvisso inte sällan ganska stor, minoritet som låter och syns mest). Hur detta ska undvikas tror jag bäst görs med ordentlig och saklig information innan, under och efter insatsen om situationen i stort, om vilka mål man vill uppnå, om vilka medel man har att tillgå och inte minst om tidsåtgången (som ju ofta är mycket svår att bedöma).

 

Hur allmänheten sedan reagerar på att insatsen inte går som planerat beror säkert på uppgiften som du skriver (NATO-motstånd etc) men jag tror även att informationen spelar en stor roll och där har staten en viktig roll då det annars lätt blir ytlig och "löpsedelssäljande” journalistik som tar över i mediebruset. Genom att det finns en mer nyanserad bild av omständigheterna tror jag att man kan komma undan en del av den mer omväxlande opinionskiftningarna och ett folkligt (något diffust begrepp för övrigt) "Nej till fortsatta insatser i land X" kan komma att mer "tas på allvar", även av de styrande, något jag kan ha lite svårt att göra idag, tyvärr. Förhoppningsvis kan man på så sätt belysa både det bra och de dåliga insatserna på båda sidorna för att slippa hamna i läget att de egna misstagen förstoras upp i media medan "motståndarens" sopas under mattan då de förväntas uppträda på ett visst sätt (något raljerande, jmf USA vs Irak). Det i kombination med att allmänheten kan se nyttan/anledningen till insatsen skulle kunna leda till en trovärdighet som är betydligt svårare att rubba än ett par taskiga löpsedlar om svinande FN-soldater. Huruvida ett för tidigt utdragande ur en mission leder till fler kidnappningar/avrättningar etc är enligt mitt sätt att se det en för komplex fråga för att svara antingen ja eller nej på.

 

Detta om opinionen, vad som i övrigt är viktigt för att insatsen skall vara lyckad är förstås att de insatta trupperna (BG som det ser ut nu) får en sportslig chans att lyckas med sitt uppdrag (då en mindre lyckad insats inte sällan leder till en ofördelaktigare opinion) vilket tidigare insatser visat kräver t ex kraftfulla men samtidigt ändamålsenliga och tydliga mandat och givetvis tillräckligt med trupp med tillräckliga resurser i form av understöd, skydd, underättelser etc.

Link to comment
Share on other sites

Tänk, för en gångs skull lutar vi åt samma håll A2... ;)

 

Kan bara tillägga att till exempel både Expressen och DN slog på STORA trumman när svenskar började dö i Kongo utan att det hadde någon större negativ inverkan på folkopinionen.

 

Storm i vattenglas är bra liknelse Andreas.

Link to comment
Share on other sites

Huruvida ett för tidigt utdragande ur en mission leder till fler kidnappningar/avrättningar etc är enligt mitt sätt att se det en för komplex fråga för att svara antingen ja eller nej på.

Jag anser att det i princip är samma fråga som den om man ska gå med på terroristers krav för att slippa det de hotar med. Om man går med på terroristernas krav, så har man därigenom visat att man är ett lämpligt mål för terrorister vars mål är utpressning. Eller mer konkret: Om man går med på att släppa tio dömda politiska mördare fria ur svenska fängelser och ge terroristerna hundra miljoner kronor, för att terroristerna inte ska avrätta den svenska skolklass de håller som gisslan, så har andra som också vill ha ut mördare från svenska fängelser och/eller ha pengar fått ett recept för hur de ska göra.

 

Det borde även finnas en intressant möjlighet till det som brukar kallas svart propaganda när det gäller illdåd mot svenska soldater i utlandstjänst. Säg att svensk trupp är baserad i område A, där etnisk/religiös/politisk grupp B slåss mot etnisk/religiös/politisk grupp C. Om nu ett gäng soldater från B klär ut sig till ett gäng soldater från C, kidnappar ett gäng svenska soldater, misshandlar och avrättar dem brutalt, videofilmar det hela och sprider filmen som propaganda för C, så borde det finnas en möjlighet att både den svenska truppen i A och den svenska allmänheten går på det, och börjar tycka mindre bra om C. Jämför exempelvis med de filmer som spridits, som anses komma från muslimska fanatiker, och som visar hur muslimska fanatiker skär halsen av, eller gör andra liknande saker mot, ryska och amerikanska soldater. Vem har inte börjat tycka mer illa om muslimska fanatiker efter att ha sett de filmerna?

Link to comment
Share on other sites

@A2Keltainen:

Visst är det i princip samma fråga, jag var uppenbarligen inte heller tillräckligt tydlig. Min inställning generellt är att man inte bör förhandla med terrorister för att uttrycka det krasst, vill dock inte ge något definitivt svar då jag inte tror att det finns någon universallösning på problemet. Hur man skulle undvika att hamna i den "gisslan-situationen" med sin egen befolkning, just för att slippa ge vika för terroristernas krav, var det jag försökte få fram i tidigare inlägg.

 

Har inget direkt att invända i övrigt.

Link to comment
Share on other sites

Finns en kille på det annars fjortisfyllda forumet militaryphotos som kallar sig fantassin. Han har bra koll på/kontakter med franska specialförband och har uttalat sig någon gång ang artemis. Vidare är han fransman så han har säkert bra koll på om det har skrivits något om artemis i tidningen RAID.

 

Mitt tips är således att du PMar honom och frågar lite, kanske svarar han.

 

/P

Edited by M203
Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.



×
×
  • Create New...