Jump to content

Paranormala fenomen


zunx

Recommended Posts

Tror ni på paranormala saker? Som spöken o.s.v?

 

Jag vet inte riktigt vad jag ska tro... Vissa saker är väldigt överygande. Men samtidigt har man hela livet fått lära sig "Det finns inga spöken!"

 

 

Jag har samlat några spöklänkar här, listan kommer uppdateras:

 

OBS!! Känsliga personer varnas!!

 

 

http://www.ghoststudy.com/ - Nätets största spöksajt, innehåller mycket material

http://www.ghostpix.com/ - Ännu en spöksajt

http://www.bartonmansion.com/ - En sajt dedikerad åt ett spöke några killar lyckades filma

Link to comment
Share on other sites

Guest J-Star

Det finns saker vi inte vet något om än... saker som kommer att förklara vissa saker som vi inte vet något om idag. Och förmodligen kommer det att vara betydligt häftigare än vad vi kan föreställa oss.

 

/J

Link to comment
Share on other sites

hm, kan säga att jag varit med om vissa saker som varken jag eller någon annan kunnat förklara...

 

bla drömmar som slagit in samt en del saker som eventuellt kan tolkas som spöken...

 

sedan får folk säga vad de vill, det fins som sagt saker som vi inte känner till eller kan förklara...

 

och om jag tror på spöken? tja, kanske, kanske inte... ibland så undrar man fan...

Link to comment
Share on other sites

hm, kan säga att jag varit med om vissa saker som varken jag eller någon annan kunnat förklara...

 

bla drömmar som slagit in samt en del saker som eventuellt kan tolkas som spöken...

 

sedan får folk säga vad de vill, det fins som sagt saker som vi inte känner till eller kan förklara...

 

och om jag tror på spöken? tja, kanske, kanske inte... ibland så undrar man fan...

Skönt så är det inte bara jag som har upplevt "deja vu", ska jag vara helt ärlig så för jag sånna ögonblick ett par ggr i kvartalet, men det som gör mig mest orolig är hur jag kommer att reagera om jag drömmer om min egen död. :baskerPa:

Link to comment
Share on other sites

Jag tror på folks önskan att tro, på den mänskliga fantasin och på den envisa driften att från alldeles för lite intryck eller uppgifter pussla ihop något begripligt.

Du är bara avundsjuk för att rösterna enbart talar till mig. Alla de tio rösterna i huvudet hälsar dessutom att de håller med mig angående detta. :D

 

Mer seriöst, så hade jag en riktigt lurig upplevelse ett antal år sedan. Jag arbetade väldigt sent en kväll och hade varit iväg och hämtat lite fika. På väg tillbaka till mitt kontor så gick jag stirrade in i tomma kontor i en lång och ödslig korridor. Allt var väldigt normalt, tills jag stirrade in i ytterligare ett av kontoren, men nu fylldes av en väldigt stark, primitiv och otrevlig känsla av att någon/något där inne iaktog mig intensivt och att denna/detta var extremt ondskefull. Överraskningen var total, jag stannade till och stod ett tag och stirrade in i det tomma kontoret för att konstatera att det verkligen var tomt. Känslan kvarstod, men då det inte direkt fanns något mer jag kunde göra, så fortsatte jag vandringen till mitt kontor. Jag undrar vilket stimuli som råkade trigga den snedavfyrningen i min skalle... :baskerPa: Jag tycker att det antyder klart bristande logisk och vetenskapsteoretisk förmåga, när folk försöker förklara sådana händelser med spöken, magi, religion och liknande, när det åtminstone i mina ögon verkar så otroligt mycket rimligare att det var någon skit som min hjärna fantiserade ihop baserat på något, kanske udda, stimuli i kombination med trötthet. Det är ungefär som med alla profeter som gått ut i ödemarken och levt i ensamhet på lite mat och vatten. Ska man blir förvånad över att de efter ett tag börjat få "gudomliga" uppbarelser och börjat höra röster som talat till dem? Hallå, det kallas fältkoma, och det är inte ett tecken på att gud valt just dig som sin profet, hur viktig det än får dig att känna dig och hur mycket mening det än må tillföra ditt liv. :banghead:

Link to comment
Share on other sites

tja, som sagt, jag drömmer (ganska frekvent) saker som senare inträffar. så varenda gång jag drömt något "avgörande" så kommer den dagen i stort sett ägnas åt att fundera på om det kommer inträffa eller ej (obs, det är bara någon enstaka procent av alla drömmar som faktiskt inträffar, men det är nog så skrämmande, för man vet aldrig vilken dröm det blir)

i 99% av fallen är det dock tämligen harmlösa saker.

men man blir lika "rädd" varje gång man upplever något som man drömt om

 

som Mattssonmannen sade, tänk när man drömmer att man själv eller någon annan närstående dör, då snackar vi ruggiga mardrömmar. själv har jag inte drömt sådana saker (än). dock har man drömt andra trevliga saker :baskerPa:

 

 

tidsperioden mellan drömmen och att det slår in kan i mitt fall vara dagar - år (oftast tillräckligt länge för att man skall ha glömt drömmen, men när situationen uppstår så får man en flaschback

 

 

kanske är det bara hjärnan som återskapar den situation som man drömt, men vem vet...

 

kan säga att jag tror på det övernaturliga, dock säger jag inte att jag tror på spöken jusst (fast jag som sagt upplevt vissa "tveksamma" saker som jag inte kommer gå närmare in på)

Link to comment
Share on other sites

Jo, men det kan vara så att situationen som uppstår liknar drömmen av en ren slump. Men visst är det otäckt på sätt och vis... Jag tror iaf att 90% av alla dejá vu's än människa upplever är just av andledningen att man vart i en liknande situation i en dröm. Jag har även för mig att en människa bara minns 10% av sina drömmar, därför är det sällan man vet att man tidigare vart med om det i en dröm. Och sen är dom flesta drömmar overkliga (eller surrealistiska), så därför har vi ingen möjlighet att uppleva situationerna i verkligheten.

 

 

Lite off-topic, men det här med drömmar och vad vi drömmar är ganska intressant ur ett psykologsikt perspektiv. Våra drömmar är egentligen våra undermedvetna tankar...

Link to comment
Share on other sites

Det här med dejavuer är väl ganska bevisat att det är en felkopling i hjärnan.

Det går att framkalla med elektroder och elstötar.

Samma sak gäller ofta när vi "tror" att det är en dröm som slår in.

Hjärnan lurar oss att vi sett det förut, i verkligheten eller i en dröm.

Link to comment
Share on other sites

Jag tror att känslor av att vara iaktagen eller att känna rädsla för något okänt är delar av våran instinkt.

Rädsla är en självbevarelsedrift som ska (på den tiden då vi inte riktigt härskade i världen) rädda oss från att bli dödade av rovdjur och övriga fiender. Ett mörkt tomt rum uppfattas lätt som hotfullt, inte för att det nödvändigtvis är något farligt där, utan för att instinkten säger oss att vi ska vara försiktiga eller ta oss bort från den platsen efter som vi inte kan kontrollera situationen med hjälp av våran syn, våran hörsel eller vårat luktsinne. Att det händer mer eller mindre sällan är för att vi har lärt oss att våran värld är trygg, att vi inte behöver vara på alerten för faror hela tiden, men ibland kopplar instinkten på och varnar oss för fara även fast det inte finns ett direkt hot.

 

Från en som är ganska intresserad av beteende vetenskap :D

Link to comment
Share on other sites

Jag upplever deja-vu så gott som varje dag. Ibland kan det vara så starka känslor så jag blir tvungen att sätta mig ner och lugna ner mig. Fascineras och skrämms av det på samma gång. Ibland kan det bli så starkt så jag i förväg kan veta vad folk ska säga/göra, osv. osv.

 

 

:D

Link to comment
Share on other sites

Vad jag har lärt mig så drömmer man hur många drömmar som helst under en natt, hundratals drömmar och dessa uppstår på grund av att hjärnan "behandlar" alla intryck som vi har snappat upp under dagen (eller en längre tid).

 

Man brukar också tro att man har legat och drömt i timmar eller dagar, i drömmen har man liksom ingen tidsuppfattning.

I verkligheten är det så att man endast drömmer i ett par minuter och det är endast den sista av alla dessa drömmar som man verkligen kommer ihåg och upplever som den "enda" drömmen från natten. Resten av drömmarna från natten glömmer man bort, tänk om man skulle komma ihåg allt man har "tänkt" på under hela natten, en dröm kan ju vara 10 sekunder lång och då blir det många under en natt.

 

Sen är det också detta med deja-vu, jag tror nästan att det är så att hjärnan ibland vill få oss att tro att detta är något man känner igen, så att man tror att detta har hänt innan eller att man har varit just där. Ibland kan det vara mycket simpelt som att man har sett stället på film eller hört på någon som har berättat om det och på så sätt så har man skapat sig en bild av platsen i sitt huvud. När man väl kommer dit så tycker man att "detta har jag sett/upplevt förr" utan att man vet varför.

Vissa fall kan bara inte förklaras men många kan nog förklaras med enkla medel, tror jag i alla fall...

Link to comment
Share on other sites

då måste jag fråga en annan sak, hur ofta drömmer man om samma plats 2 nätter i rad? (olika sammanhang och tidsperioder dock)

 

i båda fallen handlar det om ett vägskäl (i en stad), husen är väldigt slitna och smutsiga, till vänster ligger en hamn och en väg som leder upp för en kulle, rakt fram leder en väg in i ett industriområde typ, åt höger är vägen in mot centrum, bakåt är samma som rakt fram typ.

 

allt går i bruna/svarta/gråa nyanser.

 

i första fallet var alla skyltar osv på någon form av asiatiskt språk, i andra fallet på engelska.

 

i andra fallet åker jag stridsvagn av äldre modell (M48 eller M60 liknande vagn), och i första fallet går jag (har sällskap med en mörkhyad flicka i 15 år åldern)

 

det är ingen plats jag någonsin besökt.

 

drömmarna var väldigt verkliga och jag har inga som helst problem att komma ihåg detaljer.

 

allt är slitet och folket runt omkring ser tämligen fattiga ut.

 

nån som kan hjälpa mig tyda det? (inget paranormalt förviso, men vi snackar ju ändå lite om drömmar)

Link to comment
Share on other sites

Det här med dejavuer är väl ganska bevisat att det är en felkopling i hjärnan.

Det går att framkalla med elektroder och elstötar.

Samma sak gäller ofta när vi "tror" att det är en dröm som slår in.

Hjärnan lurar oss att vi sett det förut, i verkligheten eller i en dröm.

 

Japp. Förbindelsen mellan högra och vänstra hjärnhalvan kan stundvis försämras och när detta händer, avläser den ena halvan omgivningen/händelsen snabbare än den andra vilket leder till att omgivningen/händelsen känns bekant som om det hänt tidigare.

Link to comment
Share on other sites

Hejsan alla!

 

Faktum är ju att faktist har lyckats bevisas per hemma filmade videos och annat material.

Jag tror i allafall på dom!

 

man jag tror inte på gud

Om du empiriskt bevisat det du säger kan du utan problem kamma hem nobelpriset. Släng upp dem på nätet så att vi nyfikna kan granska och göra vår egen bedömning.

 

INGA anomalier tack!!!

 

 

 

PS: Intressant att någon tagit upp detta ämne. Alltid kul att få göra folk besvikna över att det som de tror på har en (ofta enkel) naturlig förklaring. Wooouuuaha ha ha ha!

 

EDIT: La till PS

Link to comment
Share on other sites

Inget kusligt alls egentligen, kan mycket väl finnas en förklaring, men jag varslar enligt familjemedlemmars utsago. Detsamma gör farsgubben och hans farmor när hon levde. Ingenting någon av oss fäster någon vikt vid (utom när syrran blir förbannad över att jag inte kommer hem förrän fjärde gången hon hör mig komma hem ;) :wub: )

 

Kan säkert finnas någon rolig förklaring på det också iofs, ska bli intressant att höra om Sg Toll kan uttala sig huruvida det är mycket utspritt i släkten :/

Link to comment
Share on other sites

Jag bodde för en del år sedan i en liten lägenhet i ett äldre hus. Jag var sambo där med en tjej, så vi var oftast två som upplevde samma saker samtidigt. Ibland hände det att man hörde tydliga steg från vinden precis ovanför oss och ljud av något som föll omkull. De första gångerna trodde man ju självklart att det var tjyvar på vinden och rusade ut med lämpligt tillhygge, men det varken hördes eller syntes något däruppe. Någon gång stod vi och kikade ut genom dörrögat när man hört ljud och spanade om någon gjorde sig ärenden på vinden nattetid, men det syntes aldrig till någon och ljuset i trappen tändes aldrig. När vi bott där en tid, så frågade en av grannfruarna, en äldre dam, om vi inte hört "gubben på vinden". Jo, det medgav vi ju såklart. Tanten visste då att berätta att det var en gammal tullare som hängt sig på vinden och som gick igen. Det var självklart lite jobbigt i början, men faktiskt så vande man sig så småningom. Ljuden dök väl upp en till två gånger i månaden ungefär. Hade jag aldrig själv varit med om den här grejen hade jag nog inte trott på något övernaturligt, men det gick liksom inte att medelst synapskortslutningar eller motsvarande hitta en rationell förklaring. Förvisso kan det ha legat en ondskefull konspiration bakom, att skrämma bort oss ur lägenheten för att komma åt kontraktet, men det har jag svårare att tro på än på spöket. Fast det finns förstås folk som är beredda att gå hur långt som helst för ett kontrakt....

Link to comment
Share on other sites

Archived

This topic is now archived and is closed to further replies.



×
×
  • Create New...