Jump to content

Var tredje värnpliktig kränks


Recommended Posts

Hittade detta på Aftonbladet. Förstås en förkastlig tidning men vad tycker ni officerare som är aktiva om detta och angripsvinklar på problemet.

Och hur upplever ni värnpliktiga det?

 

En tredjedel av alla värnpliktiga anser att de utsatts för kränkande behandling i form av hot eller utskällningar, visar en undersökning från Värnpliktsrådet.

  Enligt ÖB Håkan Syrén ska ledarskapet inom Försvarsmakten bygga på demokratiska principer och ingen människa ska kränkas eller diskrimineras.

  Värnpliktsrådets undersökning, som bygger på intervjuer med 1000 slumpmässigt utvalda värnpliktiga, visar att det är en bit kvar till det målet. Många befäl har fortfarande en negativ inställning till kvinnliga värnpliktiga och synen på sexuella minoriteter är i bästa fall oklar.

 

Få ser öppen attityd till homosexuella

En dryg femtedel av de värnpliktiga anser att de ofta eller ibland möts av nedlåtande kommentarer med anspelning på kvinnor typ ”ni springer som kärringar”. När de tillfrågade skulle ta ställning till påståendet ”På mitt förband har befälen en öppen och positiv inställning till homo- och bisexuella” kunde 64 procent inte svara om det var riktigt eller inte. Bara ett par procent svarade dock att de inte kunde instämma.

 

Var tredje har blivit hotad

Över 30 procent svarade att befälen använt hot eller utskällningar under utbildningen.

  Värnpliktsrådet anser att det är helt förkastligt om befälen använder sin maktposition för att förminska de värnpliktiga under utbildningen. Om det handlar om hot eller kränkningar är det oacceptabelt.

  Rådet kräver att Försvarsmakten ser över officersutbildningen och förbättrar pedagogiken och inställningen till minoriteterna.

Link to comment
Share on other sites

  • Replies 106
  • Created
  • Last Reply

Top Posters In This Topic

Står redan en del i den här tråden, och ett par kommentarer av Karin i den här tråden om förtryck av kvinnor inom försvarsmakten (direkt till inlägget i fråga).

 

Där var som sagt några kommentarer (som du efterlyste). Upp till blågul om debatten skall fortsättas där eller i den här tråden... som ju faktiskt handlar om undersökningen i fråga.

 

Slut gnäll.

Link to comment
Share on other sites

... 

När de tillfrågade skulle ta ställning till påståendet ”På mitt förband har befälen en öppen och positiv inställning till homo- och bisexuella” kunde 64 procent inte svara om det var riktigt eller inte. Bara ett par procent svarade dock att de inte kunde instämma.

 

...

Över 30 procent svarade att befälen använt hot eller utskällningar under utbildningen.

...

Öppen och positiv inställning???

 

Snarare så ger jag blanka f-n i det, likväl som jag inte bryr mig om att soldaten är svart, blå, gul, kort, harmynt eller rödhårig...

 

Och ja, jag har skällt ut soldater både en och 47 gånger...

Link to comment
Share on other sites

Det är märkligt! Det känns onekligen som om att det finns inget man som officer kan göra utan att det kan vinklas till kränkande.

 

Jag hoppas innerligen att man åter igen en dag kan skälla ut värnpliktiga tills dem gråter...

 

MVH Malmgren

Link to comment
Share on other sites

Kan bara svara för mitt eget kompani under GU, tror redan jag skrivit detta någonstans.

 

Kompaniets vpl fick en enkät att fylla i. Hälften svarade att grå bestraffningar etc. förekom ofta, ca en gång per månad.

 

Befälen samlar hela kompaniet för att reda ut detta omedelbart. Resultatet var talande. Inga av de exempel vpl hade använt, var fel enligt reglementet på något sätt. Enkäten var ju dock redan skickad, och alltså stod det där vad som kan kallas "svart på vitt" att våra befäl var as som bröt mot regler hela tiden, vilket var helt jävla tokfel.

 

Min gissning: Dylika fel kan nog vara en stark grund till resultaten i undersökningar, väringar vet inte vad nefäl får och inte får göra. Sedan är sparkar, hot om "glocka" etc totalt oacceptabelt på alla nivåer, här är det nog inte många som säger emot.

Link to comment
Share on other sites

Nä, en person som börjar gråta för en utskällning går det inte att göra soldat av.

Jaså? Under vilka förhållanden då? Hur gammal ska han vara för att inte få gråta? gråter du aldrig själv?

Link to comment
Share on other sites

Jag tror inte att en soldat som inte kan ta en utskällning utan att börja gråta har grundförutsättning för att klara av ett krig. När granaterna börjar vissla är ingen människa tuff, men en person som gråter för en utskällning kommer troligtvis att explodera av panik.

Link to comment
Share on other sites

Jag tror inte att en soldat som inte kan ta en utskällning utan att börja gråta har grundförutsättning för att klara av ett krig. När granaterna börjar vissla är ingen människa tuff, men en person som gråter för en utskällning kommer troligtvis att explodera av panik.

Va?

 

Finns det överhuvudtaget något alls samband mellan hur man reagerar på en utskällning och hur man reagerar i en krigssituation?

Link to comment
Share on other sites

Jaså? Under vilka förhållanden då? Hur gammal ska han vara för att inte få gråta? gråter du aldrig själv?

Under vilka förhållanden gråter du? Hur gammal var du när du slutade gråta?

 

Gråt är ett evolutionärt betingat sympatisökande. Sympatisökande är ett svaghetstecken som man finner hos individer som är oförmögna att ta hand om sig själva, kontrollera sig själva eller i övrigt rationellt hantera en viss situation. Spädbarns gråt är t ex så extrem just för att ingen ska kunna undgå att lägga märke till dem och deras situation. Det finns dock situationer där ingen förebrår en vuxen man för att han fäller en tår, men då rör det sig också om extrema livssituationer.

 

Vad gäller frågan om jag har några extrema känsloyttringar av det slaget så är svaret att ingen här hursomhelst har att göra med om jag har det eller inte har det. Svårare än så är det inte.

 

Är "hårt" detsamma som "kränkande"?

Jag tycker att du ska börja med att tala om hur du definierar "hård" respektive "kränkande".

 

Går det inte att ha en hård utbildning utan att kränkas?

Vad det handlar om är att det inte går att utbilda personer som är allmänt lättkränkta och lättstötta. Det tyder på en svag självkänsla.

 

Däremot säger jag inte att det är en normal eller bra utbildningspedagogik att använda ett dåligt språk och en officer som är "ful i mun" hamnar lågt i rang hos mig.

Edited by järv
Link to comment
Share on other sites

problemet är att de värnpliktiga, som för första gången är borta från mamma! inte kan ta hand om sig plus att det är någon som ställe krav på dem. Plus att någon ser till att de kraven uppfylls.

 

Många är inte vana med att någon säger till dem, det daltas så jävla mycket i skolan.

Link to comment
Share on other sites

I min värld så kan man börja gråta utan att behöva vara en svag människa. Gråt kan bero på många saker. Exempelvis kan en vpl gråta över att inte få träffa sin flicka (eller pojke) och utskällningen blir ngt som förlöser den innebyggda sorgen över detta problem. En vpl kan börja gråta under en utskällning eftersom han/hon inser vilka konsekvenser som skulle kunnat uppstå. Så ta först reda på vad gråten beror på innan ni sågar individerna...

 

För mig är inte hårt detsamma som kränkande behandling. För mig skapas inte bra soldater genom att instruktörer och utbildare kissar på de som skall utbildas. Bra soldater skapas inte i en miljö där osäkerhet och total avsaknad av trygghet finns. Bra soldater skapas i en miljö där tryggheten finns och där soldaterna kan lita på sina bef.

 

Ifall hårt mäts hur långt och snabbt en soldat kan gå med stenar på ryggen så blir jag orolig... För mig så mäts det i hur bra en soldat kan slåss när han kommer fram till striden. En soldat som är slutkörd och har skavsår osv kan inte slåss bra när han kommer fram till striden. Då spelar det ingen roll ifall han gick 10mil och med 75kg:s packning på ryggen på 24timmar. Har soldaten ifråga inte ngt stridsvärde när han kommer fram så spelar det ingen roll hur snabbt och långt han kan gå... Hårda soldater för mig kan gå långt, bära mycket och ändå ha ett högt stridsvärde när de kommer fram till striden. Hårt för mig är soldater som har en speciallistbefatning som få individer skulle klara av! (exempelvis tolkar bl.a.) och skapas det bättre tolkar genom att förnedra individerna som går vid TolkS?

Link to comment
Share on other sites

Jag tror att de undersökningar som görs innehåller mycket otydliga och svåra frågor. Man spaltar upp så många obetydliga frågor om vad som hänt under värnplikten att den som fyller i formuläret luras att känna sig kränkt. i aftonbladet stod det att befäl sagt "ni springer som kärringar". Hallååå vakna, är det så jättefarligt. Det får varenda idrottsutövare höra av sin tränare lite då och då, men bara för att det råkar vara en officer så är det kränkande. Och utskällningar hoppas jag att alla fått av sina föräldrar någon gång annar är det ju något som är fel, samma sak där idrottsutövare. Eller om min flickvän blir förbannad på mig för att jag varit ute på krogen för länge och skäller ut mig, är det kränkande?

Nä jag tycker att hela debatten om kränkningar och grå bestraffning är kränkande för officerskåren.

Naturligtvis finnd det gränser men lite får man tåla. Sedan ska ju inte värnplikten kantas av utskällningar, det ska finnas goda skäl till det och det bästa är ju att man disskuterar felaktigheter, nä de begås av värnpliktiga så att de förstår innebörden av felet de gjort och inte bara får en avhyvling.

Edited by Mattan
Link to comment
Share on other sites

I min värld så kan man börja gråta utan att behöva vara en svag människa. Gråt kan bero på många saker. Exempelvis kan en vpl gråta över att inte få träffa sin flicka (eller pojke) och utskällningen blir ngt som förlöser den innebyggda sorgen över detta problem. En vpl kan börja gråta under en utskällning eftersom han/hon inser vilka konsekvenser som skulle kunnat uppstå. Så ta först reda på vad gråten beror på innan ni sågar individerna...

Du har just dragit upp fakta och det är ohållbart med personer som får sådana nervösa sammanbrott. Jämför med om du har en person på en civil arbetsplats som börjar gråta inför kunder, eller för att han inte träffat sin flickvän på en vecka eller för att chefen tyckte att hans senaste pm var helt oförståeligt.

 

För mig är inte hårt detsamma som kränkande behandling. För mig skapas inte bra soldater genom att instruktörer och utbildare kissar på de som skall utbildas.

Att urinera på en värnpliktig är kränkande behandling, men det är inte det den här diskussionen handlar om utan vi pratar om värnplikitga som inte klarar av att ta en utskällning p g a sin dåliga självkänsla och nervösa läggning.

 

Bra soldater skapas inte i en miljö där osäkerhet och total avsaknad av trygghet finns. Bra soldater skapas i en miljö där tryggheten finns och där soldaterna kan lita på sina befäl

Oberoende av miljön du försöker skapa så går det inte att göra soldater av ungdomar som är så fruktansvärt otrygga och osäkra i sig själva att de börjar gråta så fort något händer.

Edited by järv
Link to comment
Share on other sites

VC90>> Om jag var otydlig så förklarar jag.

 

Om man inte klarar den PRESS som man utsätts för vid en utskällning tror jag inte man klarar den press som man får uppleva i krig.

 

Fk Satan>> Visst har du rätt i att det kan vara olika orsaker till lipen. Jag tänkte mer på personer som inte behöver en bakomliggande orsak utan tjuter så fort mamma säger nej, exempelvis.

Link to comment
Share on other sites

Ha ha ha du är go du järv. Men jag skall försöka vara allvarlig.

 

Under vilka förhållanden gråter du? Hur gammal var du när du slutade gråta?

 

Under vilka förhållanden jag ibland gråter: Stark fysisk smärta exempelvis när min blindtarm höll på att ta livet av mig, Stark känslomässig smärta exempelvis när min hund dog, Om jag ser något som berör mig starkt exempelvis vissa scener från katastrofen i asien eller andra saker, Stor lycka (glädjetårar kallas det visst).

 

Jag har nog inte slutat upp med företeelsen gråt tror jag. Det händer inte ofta, men jag tror inte att jag har gråtit för sista gången.

 

 

Edit: och jag är tämligen säker på att jag är ganska så farlig för fienden ändå./edit

 

 

Gråt är ett evolutionärt betingat sympatisökande.

Det kan också vara en reflex vid smärta, lycka, stress eller sorg. Det behöver inte nödvändigtvis ha med sympati att göra.

 

 

Vad gäller frågan om jag har några extrema känsloyttringar av det slaget så är svaret att ingen här hursomhelst har att göra med om jag har det eller inte har det. Svårare än så är det inte.

:lol: Nej, hur skulle det se ut om du gav intrycket att vara en svag människa som sökte sympati hos andra? Du är ju jättetuff!

 

 

 

Jag tycker att du ska börja med att tala om hur du definierar "hård" respektive "kränkande".

 

Hård utbildning: Utbildning som ställer svåra fysiska och psykiska krav på eleven. Utbildningen har en stegringsgrad som motsvarar elevens utvecklingskurva. Eleven får ett ökat självförtroende under och efter utbildningen. Eleven utvecklar ofta en ödmjukhet.

 

Kränkande utbildning: Utbildningen är inriktad på att underkänna eleven. Eleven blir kallad saker som är ovidkommande för utbildningen. Eleven får ingen positiv förstärkning under utbildningen. Eleven får en skev världsbild och ett sämre självförtroende. Han kan dock verka självsäker utåt och ovillig att erkänna egna brister.

 

 

 

Vad det handlar om är att det inte går att utbilda personer som är allmänt lättkränkta och lättstötta. Det tyder på en svag självkänsla.

 

Det är klart att det går. Har du provat? Självkänslan bygger man upp på absolut bäst sätt upp med en utbildning som är hård utan att vara kränkande.

 

 

 

Däremot säger jag inte att det är en normal eller bra utbildningspedagogik att använda ett dåligt språk och en officer som är "ful i mun" hamnar lågt i rang hos mig.

Jaså? Varför då? Ska vi inte utbilda på det sättet du verkar förespråka i citaten ovan? Eller menar du att man skall kränka soldaterna på andra sätt än genom att vara ful i munnen?

Edited by jake the snake
Link to comment
Share on other sites

Om man inte klarar den PRESS som man utsätts för vid en utskällning tror jag inte man klarar den press som man får uppleva i krig.

Så om en soldat bryter ihop första veckan under sin utbildning och gråter, så är han olämplig som soldat?

 

Det kan inte vara så att man ändras som människa under utbildningen? Att man flyttar gränserna för vad man upplever som jobbigt? Att man utvecklas som person?

 

 

 

 

 

Angående gråt och att därmed vara en svag människa:

Titta på Sista avnsittet av Band of Brothers, på intervjuerna med veteranerna från Easy Company.

Där sitter de gamla gubbarna som var med i kriget, som förmodligen var och en besitter mer stridserfarenhet än vad det här forumet kan prestera tillsammans, och GRÅTER!!

Dom BÖLAR!!

Fy FAN vilka Fjollor! Det är ju uppenbart att dom söker sympati hos tittarna, det är ju uppenbart att dom var kassa soldater!

 

 

Jag har sett RIKTIGA veteraner, från både 101:a och 82:a Airborne, stå längs gatorna i St Mere Eglise och gråta och krama varandra. De mindes gamla tider och talade om sina galma vapenbröder och pekade ut de platser i byn där dom dog, och berättade hur det gick till.

Jag har sett Veteraner på Den amerikanska krigskyrkogården vid Omaha Beach gå mellan raderna av kors, leta upp sina kamrater och ge dom en sista hälsning innan dom själva ska gå ur tiden.

De grät.

Jag grät.

Var dom dåliga soldater pga det?

Är jag en dålig soldat pga det?

Edited by jake the snake
Link to comment
Share on other sites

Under vilka förhållanden jag ibland gråter: Stark fysisk smärta exempelvis när min blindtarm höll på att ta livet av mig, Stark känslomässig smärta exempelvis när min hund dog

Ja, du har just räknat upp tillfällen som mer eller mindre faller under extrema livssituationer.

 

Det kan också vara en reflex vid smärta, lycka, stress eller sorg. Det behöver inte nödvändigtvis ha med sympati att göra.

Tror faktiskt jag har nämnt extrema livssituationer mer än en gång nu..

 

Nej, hur skulle det se ut om du gav intrycket att vara en svag människa som sökte sympati hos andra? Du är ju jättetuff!

Nej, poängen är att det är en integritetsfråga.

 

Hård utbildning: Utbildning som ställer svåra fysiska och psykiska krav på eleven. Utbildningen har en stegringsgrad som motsvarar elevens utvecklingskurva. Eleven får ett ökat självförtroende under och efter utbildningen. Eleven utvecklar ofta en ödmjukhet.

 

Kränkande utbildning: Utbildningen är inriktad på att underkänna eleven. Eleven blir kallad saker som är ovidkommande för utbildningen. Eleven får ingen positiv förstärkning under utbildningen. Eleven får en skev världsbild och ett sämre självförtroende. Han kan dock verka självsäker utåt och ovillig att erkänna egna brister.

Bra definitioner.

 

Men om vi tittar på den senare delen och jämför med upprinnelsen till den här diskussionen, så går det inte ihop. Kränkningar är något allvarligt men du verkar ta ganska lätt på vad som egentligen är kränkningar.

 

Det är klart att det går. Har du provat? Självkänslan bygger man upp på absolut bäst sätt upp med en utbildning som är hård utan att vara kränkande.

En svag och nervöst lagd person är inget för försvarsmakten, som ju är en elitistisk organisation som testar, väljer och utesluter. Uppgiften är att rekrytera stabila, lämpliga och duktiga personer. Uppgiften är inte att rekrytera olämpliga personer för att stärka deras självkänsla.

 

Jaså? Varför då? Ska vi inte utbilda på det sättet du verkar förespråka i citaten ovan? Eller menar du att man skall kränka soldaterna på andra sätt än genom att vara ful i munnen?

Vad får dig tro att jag förespråkar kränkande behandling? Däremot har jag andra gränser för vad jag anser är kränkande behandling och jag anser inte att nervlöst lagda personer i försvarsmakten är något att eftersträva.

 

Så om en soldat bryter ihop första veckan under sin utbildning och gråter, så är han olämplig som soldat?

Ja, en person som får ett nervöst sammanbrott vid minsta lilla påfrestning har väl ganska tydligt visat på instabilitet och en allmänt nervös läggning.

 

Det kan inte vara så att man ändras som människa under utbildningen? Att man flyttar gränserna för vad man upplever som jobbigt? Att man utvecklas som person?

Om du vill syssla med ideell verksamhet och rädda förtappade själar så kan du ju göra det på fritiden.

 

Angående gråt och att därmed vara en svag människa:

Titta på Sista avnsittet av Band of Brothers, på intervjuerna med veteranerna från Easy Company.

Där sitter de gamla gubbarna som var med i kriget, som förmodligen var och en besitter mer stridserfarenhet än vad det här forumet kan prestera tillsammans, och GRÅTER!!

Dom BÖLAR!!

Det var nära att jag fällde en tår då också.. :dong: Men jag klarade mig.

 

Var dom dåliga soldater pga det?

Är jag en dålig soldat pga det?

Absolut inte. När kriget är över så hoppas jag att alla kan få gråta en skvätt på segerparaden.

Edited by järv
Link to comment
Share on other sites

Jake>> Samma sak kan man säga om allt. En soldat som tappar fattningen efter en vecka om skall kniva ihjäl plutonchefen, är han en dålig soldat ? Det kan inte vara så att han ändras som människa under utbildningen ? Att han flyttar gränserna för sina utbrott ? Att han utvecklas som person ?

 

 

 

Ang. gråt och vara svag människa. Man är INTE svag för att man gråter. Det är orsakerna till gråten som avgör om man är svag eller inte. Lipa hit och dit för småsaker är inte sunt.

 

Dessutom är det inget direkt fel i att vara svag.

 

Att däremot gråta över riktiga tragedier är hälsosamt.

Link to comment
Share on other sites

Järv - Tre frågor:

 

Ideell verksamhet?! Är inte ett stort syfte med utbildning av soldaterna att pressa dessa förbi vad de trodde var deras gränser, få dom att flytta sina gränser, lära känna sina fulare sidor etc...?

 

Om en soldat gråter under första veckan, kan nog ha med mycket att göra. Soldaten kanske inte har en befattning där en timme kinesisk båge om dagen och förmågan att ta fi av daga medelst kniv är viktiga? Soldaten kanske inte hade en aning om vad lumpen innebar, men saknar kanske ändå inte förmågan att anpassa sig?

 

Sympatisökande?!?!?! Blir nästan förbannad, ett barn som gråter är ofta sympatisökande. När jag gråter gör jag det i avskildhet för att snabbt få utlopp för känslor, och sedan försöker jag ta tag i orsaken, mitt sätt, jag anser att det fungerar bra, och jag vill inte ha någon jävla sympati för det. Punkt.

 

Anser personligen att förmågan att gråta inte är en brist, utan ett tecken på att man kan hantera det som hänt på ett snabbt och bra sätt. Gråt klart, upp i sadeln, ta tag i en ny uppgift!

 

 

 

/Toll - som grät en gång under GU då han fick budet att en nära släkting avlidit, och ändå anser att han är en god soldat med tanke på att han bara utbildades i tio månader.

Link to comment
Share on other sites

Ideell verksamhet?! Är inte ett stort syfte med utbildning av soldaterna att pressa dessa förbi vad de trodde var deras gränser, få dom att flytta sina gränser, lära känna sina fulare sidor etc...?

Kan garantera dig att fm inte har som uppgift att rekrytera olämpliga personer för att hjälpa dem i deras personliga utveckling.

 

Om en soldat gråter under första veckan, kan nog ha med mycket att göra. Soldaten kanske inte har en befattning där en timme kinesisk båge om dagen och förmågan att ta fi av daga medelst kniv är viktiga? Soldaten kanske inte hade en aning om vad lumpen innebar, men saknar kanske ändå inte förmågan att anpassa sig?

Ett nervöst och instabilt beteende är inget som jag kan se att man eftersträvar i en rekryteringsprocess. Är inte heller önskvärt på de flesta civila arbetsplatser. Jämför med om du har en person på en civil arbetsplats som börjar gråta inför kunder, eller för att han inte träffat sin flickvän på en vecka eller för att chefen tyckte att hans senaste pm var helt oförståeligt, eller för att inte blev befordrad..

 

Sympatisökande?!?!?! Blir nästan förbannad

Ja, men börja inte gråta nu gumman.. Jag ska inte använda dumma ord om det gör dig upprörd.

 

När jag gråter gör jag det i avskildhet för att snabbt få utlopp för känslor

Så du låser in dig i badrummet för en liten tycka-synd-om-sig-själv-stund?

 

/Toll - som grät en gång under GU då han fick budet att en nära släkting avlidit, och ändå anser att han är en god soldat med tanke på att han bara utbildades i tio månader.

Varför talar du om det för mig/oss?

Link to comment
Share on other sites

I den här debatten så kan jag inte låta bli att tänka på det brittiska uttrycket "keep a stiff upper lip and your chin up". Jag lägger mig själv någonstans mellan järv och jake the snake och anser att alla soldater bör ha en god förmåga att kontrollera sina känslor. Jag anser att man inte ska acceptera soldater som har som vana att börja gråta om de får en utskällning eller liknande, och anser även att det hör till ett gott soldatpsyke att "kunna ta skit" även om man anser sig vara oskyldig. Däremot så anser jag att det finns situationer då det är ok för soldater att gråta, men de är inte av det slaget att de i nämnvärd utsträckning lär inträffa till vardags under en svensk värnplikt.

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.




×
×
  • Create New...