Jump to content

Stora Sjukdoms-, Skade- och Sårtråden?


simon

Recommended Posts

Välkommen till "Stora Sjukdoms-, Skade- och Sårtråden!"

 

Här är tanken att ni skall delge oss andra forumiter era senaste sjukdomar, skador och/eller sår... :P

 

Ni får gärna berätta om gamla åkommor också, om de är av hissnande eller ovanlig karaktär.

 

-----------------------------------------

 

Jag får väl i all vänlighet inleda tråden med att berätta lite om den feber som plågat mig i 5 dagar nu. Feberns klimax nåddes i förrgår med en nätt temperatur på 40.2 grader Celsius. Dessutom har en kraftig förkylning helt korkat igen min näsa och bihålor, och som om inte det skulle räcka, så har även en rejält rivande och blöt hosta följt med i paketet. Nätterna har varit ett varmt och dyblött helvete, och dagarna har spenderats halvt medvetslös framför TV:n, där jag plöjt igenom alla Sällskapsresan-filmerna och alla Dödligt vapen-filmerna. Ipren har varit min gud på dagarna.

 

Jag har aldrig haft en värre feberomgång, och jag har verkligen blivit "imponerad" över hur starkt rubbad man blir av en temperaturhöjning på någon "ynka" grad.

 

Dessutom har mina feberdrömmar varit något utav det värsta jag varit med om.

Inte min roligaste vecka i livet om man säger så.

 

 

Host på er!

 

 

:dribble:

Link to comment
Share on other sites

  • Replies 325
  • Created
  • Last Reply

Jag åkte på Rosacea, under 2003. Testade en massa olika krämer och grejer först, men det var inte förrän jag fick komma till hudmottagningen som det visade sig vad jag led av. Jag hade inga kraftiga utslag alls, små prickar bara, men fick käka antibiotika i 6 månader. Sen försvann skiten och har inte kommit tillbaka nu på ett år i alla fall. Skönt!

 

Hälsocentralens läkare skrev ut olika kortisonkrämer som jag fick testa, på hud fick jag veta att det skulle man absolut inte stryka på vid Rosacea... Visst, läkarna på HC visste ju inte vad jag led av, men det känns ju dumt i efterhand få höra något sådant.

 

Ska bli kul att snart få veta vem på soldf som är "sjukast". :dribble:

Link to comment
Share on other sites

Goddagens

*sjuklingen haltar in*

 

För det första så har jag åkt på en liten elak grej som kallas Rygg/Nack Problem så jag besöker Kiropraktorn 2 ggr i veckan vilket resulterar i en väldigt tom plånbok, 250kr per gång! Satans Kvacksalvare!

Enligt den såkallade läkaren har jag två stycken kotor i nacken som är över rörliga och på grund av det har jag 1747% mer spänningar än normalt i den värsta kotan. Dom andra resterande 52 eller vad det är ligger runt 800% Låter mysigt va:)

Har inte kunnat stå upprätt utan akut smärta på Cirka 8 veckor, Gissa om man känner sig svag :)

Ser fram emot skadeståndet i alla fall :)

Men risken finns ju att jag kan få bestående men så allt för glad kanske man inte skall vara....

 

Som Grädde på moset har jag ett sjuhelvetes nageltrång på höger stortå p.g.a en klumpig kompis med rörtång.... :/

 

 

Mvh//Anders

 

 

Fotnot: Nack/Ryggproblemen uppstog av en kompis som inte hadde koll på sin cross i skogen.

 

 

Edit: Stavning! jag skyller allt på antibiotikan... ;)

Link to comment
Share on other sites

Under en övning i norra delen av landet så satt jag i framvagnen på en Bv och pratade med en kollega över en karta, på sätet mitt över sitter en Ord/Psk och hänger med huvudet. han hade tydligen varit redigt snuvig i ett par dagar, och nös

så det sjöng i vagnen, att han sedan tydligen vistats nära ngn med vinterkräksjuka blev uppenbart helt plötsligt.

"XX jag mår inte så bra, kan jag gå och lägga mig i bakvagnen en sväng?"

Innan jag hunnit svara så ändrade han ansiktsutryck till som inför en rejäl nysning och...

Nysningen utlöste ett omisskännligt ljud från den aktre regionen "BRAAAPP"....

:)

Killen kollade upp på den samlade kåren som satt i/ stod utanför vagnen och konstaterade att det "är nog bäst att jag avviker en sväng".

 

Ingen sa ett ord utan tyckte mer synd om killen...

Underklädesplagget som tagit den största smällen grävde han ner under en gran

och han transporterades till förläggning för vila.......

Link to comment
Share on other sites

Har också råkat ut för en malign form av förkylning de senaste dagarna. Fick troligen den av flickvännen som i sin tur, som vanligt, ;) fick det av sina elever. skolungar brukar ju ha en tendens av attföra smitta vidare utan att själva bli sjuka.

Har haft helknäppa feberdrömmar, hostat som fan och massa annat trams.

 

Känns nästan lite skamligt att man blir så ynklig när man blir sjuk, tycker ju att det borde kräva ngt värre innan man blir sängliggande, typ ebola eller denguefeber eller dyl, men är man vek så är man.. :)

 

Är dock hemma hos min syster och hennes sambo nu, båda är läkare, så igår blandade svågerna ihop en cocktail på två olika sorters flytande hostmedicin och lite olika tabletter som gjorde mig "comfortly numb" under resten av kvällen...

Link to comment
Share on other sites

Okej kan väl bidra med en liten detalj här. Var hos tandläkaren i torsdags (fint att vara 15 månaders) och då frågade tandläkaren mig om jag skadat mig i lumpen. Då bekännde man till att man har lite besvärligt med ryggen (känner igen vissa saker som Pingisöga beskrivit, men jag har fortfarande förhoppningar om att träna bort scheitet!). Tandtanten visade då röntgenbilden för mig och förklarade vad "bit ihopskador" är för något. Jag har tydligen varit så duktig på att bita ihop att jag tryckt ner ett par tänder i käkbenet! Detta var ingen akut skada även om hon rådde mig till att dra ut dom inom 2 år...

 

Tänkte även komma med lite rekommendationer rörande sjukdomstillstånd:

1: Vid förkylning, ta en stor whiskey med is. Har det inte släppt till nästa kväll, ta en till

2: Vid resor i främmande länder med Buddhas Magverk, Farahos Förbannelse och Tenochiclans Hämnd: En liten hut whiskey varje morgon innan frukost

3: För alla möjliga sjukdomstillstånd: C-vitaminer i stora lass!

Link to comment
Share on other sites

har väll inte en så stor krämpa eller skada som vissa andra på forumet, men here goes...

 

jag och en "kompis" var ute och bar på våran hooyaa logg för att "prova" på hur det var. efter X-antal 100m börjar man känna sig jävligt trött och vi ska lägga ner den för vila.

 

dock har inte polarn "lärt" sig att man lägger ner stocken, utan han släpper den ifrån midjehöjd, utan att jag är beredd på det. vilket resulterar att stocken glider ur mitt grepp och faller mot marken. tyvärr så lyckas min vänstra fot vara imellan marken och stocken när den slår i så jag få världens köttsmäll på stortån.

 

men hård som jag är så bitar jag ihop och säger inte ett knyst(han märker inte ens att den träffade foten, då det var mörk ute...) efter 12 timmar när jag kommer hem till min håla igen och får ta av strumpan för första gången, så märker jag att hela tånageln håller på att ta en fin mörkblå färg och liksom "bultar"...

 

summasumarum: kids don´t play with 80kg loggs :)

Link to comment
Share on other sites

Har i 7 månader haft Borelia (fästingbiten i somras), inte kul.

Min doktor meddelade i måndags att det kommer att ta 1-2 år innan

jag är helt symtomfri. Suger lite grann att ständigt vara trött och ha huvudvärk.

 

Ett gott råd = kontrollera er direkt om ni har blivit fästingbitna.....l

Link to comment
Share on other sites

Undras om doktor Persson (dr med h c ÖU) kan fixa mitt j*vla ryggskott och min onda axel, blodtrycket och allt det andra. :blink::}

 

Men han e' visst nyutnämnd. Kan nå'n numret till DöKonsum? :D

 

:)

Link to comment
Share on other sites

Jag försökte en gång tatuera mig själv med slidkniv och kolpulver av eget fabrikat. En triangel borde vara lätt att få till, tänkte jag och började rispa och rista i överarmen. När blödningen började anta vad som i mina ögon med lite välvilja kanske kunde uppfattas som någon sorts triangulär form torkade jag bort blod och lymfvätska med hushållspapper och öste på en handfull begagnade och krossade tändstickor, gned runt med handflatan och sköljde sedan av min ståtliga tauering under kranen i vasken. Det fungerade över förväntan. Kolpulvret hade omdelbart sugits upp i porer och kappillärer och bildade nu ett omisskänligt mönster djupt ner i hudlagren.Fast om det nu var så imosskänligt vet jag inte - vad jag åstadkommit liknade mest en psykedelisk korsning mellan någon slags primitiv stiliserad solsymbol av något bortglömt prehistorikt släkte, en sällsynt bizarr och surrealistisk huvudfoting och något man hittar på ett hopknögglat A4 i papperskorgen hos BUP efter en riktigt tung dag med regressiv terapi och kallbad. Jag förklarade för den närvarande församlingen att jag nog snarast borde bege mig hem för att om möjligt facilitera en sanering av den "duk" jag så konstfärdigt bestrukit, bjöd kamraterna ett hastigt farväl och störtade iväg.

 

Väl hemma tappade jag upp ett varmt - nej, snarare hett - bad och låg där i gott och väl en timmme. När huden enligt min blygsamma bedömning var tillräckligt mjuk underkastades den en synnerligen omild behandling av, i ordning: nagelborste, rotborste, stålull och fotfil. Under tiden skiftade den i många intressanta nyanser som rosenskär, blodröd, crémegul och slutligen bomullsvitt när läderhuden plötsligt såg dagens ljus, eller i vart fall badrumslampans. Jag var rätt nöjd med resultatet. Jag vet inte om detta att min arm nu istället för abstrakt konst skulle uppvisa ett ärr av ett ordinärt spelkortsstorlek var bättre eller bara annorlunda men jag hade i alla fall uppnått min målsättning. Problemet vara bara att det hela sved som eld och lymfade något helt vansinnigt. Vad göra? Aha, det vet man ju, om man kan sina westernfilmer, att sprit bedövar och sprit finns i...rakvatten! Närmare en halv flaska Old Spice (ja, det var inte i förra veckan det här utspelade sig) hälldes över ett försvarlig stycke bomull och lades snabbt över såret. Stjärnor, fyrverkerier och sedan bara mörker.

 

När jag kom till sans badade jag igen, denna gång i blod. Mitt eget, för att vara exakt, visade det sig vid en inspektion i badrumsspegeln. På något vis hade jag - när benen gav vika under min ansenliga kroppstyngd och den plötsliga sinnesrörelse det innebär att sarga sig svårt i kombination med sinnessvaghet och en övertro på filmisk myt - slagit pannan i någon av alla till buds stående attiraljer och öppnat upp för ytterligare ett stiligt är, som bevis på min tapperhet och oändligt våghalsiga natur. Idag kan skönjas blott en mycket svag antydan till ärrbildning då jag av någon outgrundlig anledning begåvats med oförtjänt gott läkekött. Ärret är således näst intill osynligt för blotta ögat men om svårt att faktiskt se så ändå mycket lätt att hitta - det sitter precis brevid märket efter udden på den mycket nyvässade blyertspenna som min kompis Johne högg mig med när jag ritade en liten erupterande manslem i hans anteckningsbok. Han har f.ö. ett likadant märke brecis ovanför vänster knäskål. Jag tror till och med själva udden sitter kvar där. Det är tur att man bara är ung en gång i livet och då under begränsad tid...

 

:):D

Link to comment
Share on other sites

Nja, har inga direkt "nya" att komma med, fan inte varit sjuk på flera år.

 

Värst var nog det som vårdcentralen gissade sig till var körtelfeber och/eller halsfluss i lustiger kombination. Kommer in på vårdcentralen med över 41 graders feber, och har för första gången på tre dagar intagit annan position än liggande/sittande. Resulterar omedelbart i blodtrycksfall, kramper och annat underhållande för åskådarna. Då febern var på nedgång fick jag ingen antibiotika, och var inte ens förkyld på två och ett halvt år efteråt.

 

Kroppen bjuder annars på underhållning i form av påminnelser om sprickor i tår och fingrar (kampsport och fyllor på Gotland), samt ett skadat knä från värnplikten.

 

Annars har jag fortfarande kvar ett ärr i ansiktet sedan sex års ålder, då jag med den äran vann tävlingen "cykla snabbast nerför grusbacken". Föräldrarna plockade sten med pincett ur mitt ansikte, min rygg, och min spräckta cykelhjälm.

 

Borde man ha överlevt barndom och fyllor egentligen?

 

Limpan: ,O:lol::lol::lol::D

Link to comment
Share on other sites

En kille i min pluton lyckades med bedriften att gå till sjukan med misstänkt hälseneinflammation och komma tillbaka med diagnosen halsfluss. ;)

 

Fråga mig inte hur. :lol:

 

Edit:

 

Sen kom jag på att jag själv råkar vara en av de få som fått äran att medelst stålborste få asfalt bortborstat ur ett skrapsår på ena skinkan. Händelsen utspelade sig när jag gick i åttan, jag åkte inlines till skolan, i en nedförsbacke som jag hade skaplig fart i så råkade jag åka på en sten som kilade fast sig mellan två hjul och jag for åt helvete. Som tur var så hade jag skinntrenchcoat på mig, så skrapsåren begränsades till rumpan istället för hela ryggen.

Link to comment
Share on other sites

Mjo, man har väl några ärr här och där som man med ålderns vishet inser hade kunnat undvikas om man bara tänkt mer och flabbat mindre. Men det var ju kul nästan jämt, så vad skulle man göra. Och som sagt så läkte det så fort så det gjorde ju liksom inte så mycket om det vart lite hål och sprickor i pojken någon gång...

 

Nästa gång ska jag berätta om när jag högg en kniv i armen. Eller om ni hellre vill höra om när jag missade havet med en sten och istället krossade brorsans näsa?

Link to comment
Share on other sites

Själv är man nästan helt besparad från sjukdomar och olyckor. Men Jag har åtminstonne lyckats hugga fast en kniv i tummen, gjorde inte så farligt ont på vägen in. Ut var värre när jag vart tvungen att vicka på den för att den skulle släppa ur benet.

 

Vidare har jag provat att få näsbenet avslaget, gjorde inte heller så farligt ont. Efter operationen var det dock mindre angenämt, och jag var rätt svullen i nyllet. Den stora behållningen med det var hur som helst att killen som gjorde det nu sitter på rättspsyk.

Link to comment
Share on other sites

Stund: Medeltidsveckan

Ställe: Visby

Styrka: Jag + en massa folk på väg ut ur en krog vid stängningsdax

Slag: En uppskuren stortå

Sysselsättning: Kommer vinglande ut ur krogen Effes och börjar gå nerför en gatan. Framför mig ligger en flaska som jag får för mig att leka fotboll med. Tar sats och sparkar till flaskan och just när jag träffar flaskan känner jag att det sticker till i tån. Tittar ner och upptäcker att det forsar blod ur min stackars tå. Efter några svordomar målar jag 3st streck i ansiktet av ovannämnd vätska - tigerstripes! Till min besvikelse hittar jag inte min kompis utan en originell filur m/ medeltid kommer fram och vill hjälpa mig. Hinner knappt säga "nej tack jag klara mig så fint ändå" innan han slitit fram sitt horn som satt i hans bälte och säger:

-det här måste jag desinfektera!

-njaa med vadå? säger jag

-man tager vad man haver, det här är mitt hemmagjorda mjöd. Det innehåller lite sprit så det borde funka.

 

När han visat sina kunskaper i medicin så rörde vi oss vidare till visby lassaret där en mycket vacker sjuksköterska plåstrade om min arma tå. :banghead:

 

Symbol: endast klädd orangea fiskarbyxor och sandaler

Link to comment
Share on other sites

Rosfeber är nog det värsta jag varit med om.

 

Datum: 23 December 2002

Tid: 22:00

Plats: Hemma hos föräldrarna

 

Känner mig lite kymig, får frossa. Men inget värre händer. Känner mig slö och orkeslös.

 

24 December

Är febrig och hängig. Har fortfarande inte luskat ut vad som fattas mig. Misstänker att det är en influensa på gång eller något. Julafton blir inte en hit liksom.

 

25 December

Kliver upp klockan 05:00 för att gå på muggen. Sneglar ner mot vänster underben och ser att det är:

A ) Dubbelt så stort som vanligt.

B ) Har så mörk röd nyans man kan tänka sig innan det skiftar i blått.

 

10.00 - Drar in till sjukmottagningen. Blir hänvisad till Akuten.

 

12.00 - 18.00. Sitter på akuten och väntar på att komma till. Har 40 graders feber och är helt orkeslös. Pallar knappt att dricka eller röra mig.

 

Någongång efter 18.00 - Får penicilin via dropp. Huvudet klarnar upp på typ 40 minuter och livet återvänder.

 

Får sedan åka in tre gånger om dagen för att fortsätta den intravenösa behandlingen med penicilin. Efter fem dagar så kan jag gå över på pillerkur. Det tog nästan två veckor innan benet återfått sin normala storlek och jag har fortfarande märken kvar av rosfebern. Nog för att jag varit sjuk i mina dar men så här utslagen har jag aldrig varit.

 

Edit: Luderstavning :D

Link to comment
Share on other sites

Övre magmunnen växte ihop på mig när jag var några veckor gammal vilket resulterade i ett litet ärr på magen. Om inte det vore nog så lyckades sköterskan som skulle ge mig dropp missa blodådran så att droppet tog form av en tennisboll i handledsregionen.

 

Det personliga rekordet i sjukdomar samtidigt är: Vattkoppor, öroninflammation, förkylning samt inflammation i foten. Vattkopporna var jävligt poppis hos dom andra barnen på lågstadiet :D

 

Senaste sårena bestod av två cirkelformade lock på vardera hornhinna som jag betalade en finsk medicinman till att göra :D

Link to comment
Share on other sites

På tal om sjukdomar och dylikt... Körtelfeber är inget att leka med, Herr Doktorn kan tro att det är blindtarmsinfektion... Det slutade med ett fint ärr på magen, och en borttagen dito, men med fortsatt feber och syner...

 

Sen ska man inte sitta och gunga på stolen när man ska se bra film. Det slutar med att man vaknar på akuten med 5 stygn i nacken... (Får inte klippa mig som jag vill för frugan... "ditt ärr är så fult")

 

Gunga (inte på stol, ni vet ett sånt där däck i kätting) på vintern är heller inte tillrådigt... Man kan halka av, baklänges, slå i huvudet på en plankbit med uppstickande spik (såklart...) som turligt nog missade ögat med cirkus ½ cm... Resultat: Den ursprungligt vita mössan blev röd och mitt ögonbryn 7 stygn rikare...

 

Nu på senare år så har jag inte varit direkt sjuk, eller så, men för några år sedan så skulle jag lägga om taket på huset. Naturligtvis så kan man bära takpannorna själv... det är ju dyrt att hyra en sån där lift... så man lyckades dra på sig något som doktorn kallade karpaltunnelsyndrom... Vilket resulterade i en liten operation i handflatan/leden för att frilägga nerven som kommit i kläm... Naturligtvis så tror man ju att det är inget speciellt, "det går snart över". Sov på mage med armen hängandes utanför i 14 dagar innan jag gick till doktorn... :/ Armen sov mer än jag... :)

 

Edit: Inlägg 333, är man en halv best då?? :blink:

Link to comment
Share on other sites

Göder min hypokondri genom att ta del av andras sjukdomstillstånd och surfa på tex netdoktor och komma i kontakt med sjuka människor på mitt arbete.

 

Förra månaden hade jag en lätt släng av psoriasis. Tyvärr har den inte gått över...det kanske är någon annan hudsjukdom *surfar netdoktor*...hmmmm

Link to comment
Share on other sites

Brott1) Ben i handen vid 15 års ålder. Självfallet var det högerhanden å man är högerhänst, jobbigt läge att gå med gipsad hand i 3 veckor när man är 15 och hormonerna lever jävel :/:)

 

Brott2) Tre frakturer på Fibula och Tibula (tror det är så sken- och vadben heter på latin) efter otur i backen förra året. Eftersom samtliga ben i vänsterbenet var av men på ett "bra" sätt så blev det ingen operation utan helbensgips i 8 veckor följt av 4-5 veckor med halvbensgips. Riktigt irriterande med helbensgips kan jag meddela, riktigt irriterande :blink:

 

Edit: byte av smilie

Link to comment
Share on other sites

Förstörde en underbart fin skiddag för diverse personer för ca ett år sen

 

Riksgränsens finaste dag på året.

Tappar kontrollen i en rak och fin blå backe, störtar rätt ut i terrängen. Klarar mig rätt fint med tanke på att jag inte kan bromsa eller svänga (polarna tycket att det lär man sig när man åker) tills något på detta förbannade kalfjäll stoppar mig på ett mycket omilt sätt. Sätter mig upp och inser att saker och ting har slagits sönder i min tumme. Det tar en timme att ta sig ner från berget, väl nere drar jag ner läkern som har jour och som inte är glad över att missa en massa kul skidtid och håller på att ge min lärare en hjärtattack, när han missförstår det jag talar in på hans mobilsvar. Efter mycket om och men blir man sittandes på akuten i två timmar medan röntgenmänniskor lokaliseras och kallas till sjukhuset. Efter att två lägare och en AT samt sjukskjöterskor och undersköterskor har undersökt mina tummar på ett mycket smärtsmat sätt konstateras attman inte vet ifall det är skadat eller ej och måste gå lindad i två vecker.

 

I slutända nu hra det visat sig att jag borde ha opererats eller gipsats.

Link to comment
Share on other sites

Fick falsk krupp innan ett års ålder. Blev någon eller några nätter på sjukhus. Finns bild på mej i en sjukhusspjälsäng och morsan i sjukhussängen brevid.

 

Några år senare så var jag ute och lekte med den äldre brorsan. Han tog tag i min högerarm och började dra runt mej. Resulterade i en skrikande Zareb och besök på sjukhus där flera doktorer besöktes men ingen hittade något fel. Åkte hem, sov en natt och tillbaka in på ett annat sjukhus. Träffade en ny doktor som på två sekunder kunde konstatera att min arm var ur led. Herr doktor drog armen på plats och allt var frid och fröjd.

 

Hade i några år då jag var yngre problem med mitt vänstra knä. Om jag satt på huk och spände benet så kunde knät haka upp sej och det gick inte att räta på det. Gjorde inte ont eller så men det var fruktansvärt obehagligt. Tillslut så besöktes en fru doktor som kollade upp men hittade ingenting. Det är nu närmare tolv år sedan knät hakade upp sej sist och det har med all säkerhet växt bort men jag undviker fortfarande i det längsta att spänna vänsterbenet när jag sitter på huk eller liknande.

 

Har min incident på moppe som jag skrev om i tråden "det dummaste ni har gjort".

 

Till sist har vi nu i somras. Vi var hos kusinerna som hade införskaffat pil och båge något som jag tyckte var riktigt kul att leka med och stog säkert en halvtimme och bara sköt. Och den rörelsen, man drar ihop musklerna i ryggen som fan. Då bör man stretcha efteråt något som jag givetvis inte tänkte på att göra. Resulterade i muskelinflammation och feber i flera dagar. Då passade även en körtelfeber på att smyga sej på samt något annat mysko som jag aldrig fick något namn på men som gav mej en konstig magvärk. Det mest mysko var att jag kunde vara symptomfri på morgonen men vid fyra på eftermiddagen ligga däckad i soffan med febertermometern i mungipan. Som någon annan nämnt tidigare i tråden: Ipren = Gud vid den tiden som varade i 5-6 veckor.

Link to comment
Share on other sites

Archived

This topic is now archived and is closed to further replies.




×
×
  • Create New...