Lundberg Posted January 3, 2005 Report Share Posted January 3, 2005 6 månader. Vem hade någonsin kunnat ana att tiden kan förflyta i samma olidligt långsamma hastighet som en snigel på en tjärsticka och på samma gång rusa fram i hysterisk överljudsfart? Nedan följer en kort redogörelse för sommaren och hösten 2004 som jag upplevde dem. Texten är främst skriven för min egen skull - ett försök att smälta alltihop - men kan förhoppningsvis ge framtida tolkaspiranter en liten hum om vad sjutton det är de egentligen ger sig in på. Datum: 24:e juni 2004 Plats: K3, Karlsborg Händelse: Inryck - en bitchslap in i det militära Så tog det hela sin början. "FEM PAR STÅLGRÅ STRUMPOR - HÅLL UPP!" Jag minns det så väl. Första dagen var något av en chock. Under åtta intensiva veckor ägnade vi oss sedan åt puts och studs, sjukvård, skytte, marscher, undervattenssömn (under en helg i fält störtregnade det oavbrutet - jag förväntade mig nästan att se ett fiskstim komma förbisimmande i axelhöjd), löpning, vård, stridshinderbana, mer vård... Stridshinderbanan ja. På något märkligt vis saknar jag den faktiskt. Dess namne vid F20 är inte värd namnet. Pah. Såhär i efterhand har jag nog, när jag tänker efter, en rätt romantiserad bild av tiden på K3. När jag påtalar hur trevligt vi hade det för mina kära kurskamrater får jag oförstående blickar till svar. Ibland åtföljs de av en förbannelse av någon slumpad K3-feature. Ack, min lott är MÖP:ens. --- -Flashback- Tid: 05:26 en höstmorgon i början av november. Händelse: Eldöverfall under övning N. Tolktroppen har lagt sig i ställning för eldöverfall efter några få timmars sömn. Det är fortfarande ganska mörkt ute, och morgondimman gör vägen svår att urskilja från upphöjningen där vi grupperat, kanske 20 meter upp i terrängen. Så plötsligt uppenbarar sig några mörka silhuetter ur diset. Adrenalinet flödar. Tiden det tar för dem att förflytta sig till den plats där vi skall påbörja eldöppnandet är inte sekunder - det är eoner. Därefter följer förmodligen ett av de mest säregna ögonblicken i mitt liv. Att i egenskap av troppC utstöta avgrundsvrålet "ELD!" varpå tretton karbiner unisont öppnar eld är en riktigt mäktig upplevelse. Öh, tolv AK-5 förresten. Den lustiga historien kring vpl G:s slutstycke finns för evigt inristad i citatboken på TolkS. -Slut flashback- --- De åtta veckorna på K3 var över. Flytten till Uppsala, F16 och TolkS stod för dörren. Rent praktiskt kom detta att betyda att: - Begreppet fritid avskaffades. Ledig tid = studietid. - En del av vännerna från K3 kom efterhand att åka hem. Avskiljningar - ett nödvändigt ont, men med betoningen på ont. - Jag äntligen förstod vad alla försökt förmedla. TolkS är riktigt, riktigt förbannat jobbigt. Man kan överhuvudtaget inte föreställa sig arbetsbördan. - M90 -> M87. Till en början ovant, men ganska snofsigt. Det första fredagsprovet var nervöst. Faktum är att jag nog aldrig varit så nervös någonsin. Med ett krampaktigt tag om pennan försökte jag efter bästa förmåga skribbla ned de än så länge ovana bokstäverna utan att trycka hål genom pappret. Skakigt värre. Fredagsprovsnervositeten är numera nästan försvunnen. Visst händer det att jag får ett hysteriskt mikroanfall minuterna innan provet lämnas ut, men tiden fram tills dess och från när man fått provet och framåt är lugn. På sätt och viss kände jag mig lite lurad när jag insåg att nervositeten var försvunnen. Ungefär på samma vis som julaftonspirret sade "adjöss" någon gång i början av 90-talet, för att sedan aldrig infinna sig igen. Förmodligen kommer jag nog aldrig mer att vara nervös inför en tenta. Inte efter denna höst. Att på kronologiskt vis försöka redogöra för resten hösten är hopplöst. Alltihop har flutit ihop till en enda soppa. Någon beskrev att gå på TolkS som att sitta fast i kvicksand. Man trampar och kämpar, lyckas precis få upp näsan över ytan för att få en nypa luft, bara för att genast sjukna på nytt. Riktigt så fasligt har jag inte upplevt det, mycket tack vare mina kurskamrater som verkligen förgyllt tillvaron, men liknelsen är inte helt fel ute. Att vara hemma känns märkligt. Att faktiskt inte plugga all tid alltid känns ruskigt obekant. I höstas var jag hemma totalt en gång, och då pluggade jag ändå i stort sett hela tiden. --- Snö. Jag har alltid gillat snö. Skidor, snowboard, snöbollskrig, pulka, snögrottor. Underbara påfund. Att snön kom när den gjorde i höstas var bra. Faktum är att snön rejält bidrog till att hålla uppgivenheten och hopplöstheten borta den sista månaden innan jullovet. Ljus i höstmörkret - en hoppets snölykta. --- Förmodligen kommer jag - om jag tar mig hela vägen igenom TolkS - i juni sitta och romantisera kring året som gott. Minnas allt det bra, och förtränga allt vad höstmörker och avskiljningar heter. Just nu känns det hela rätt ok. Jullovet har bjudit på en hel del rekreation och vila hittills, och när skolan väl börjar igen känns det på sätt och vis som om det är utförsbacke till muck. Värnpliktskongress, övningar och Rysslandsresa. 6 månader - tiden som är kvar. En evighet och ett ögonblick. Jag tror att jag rundar av här och går och flippar lite glosor istället. Skulle någon utav dem som ska extramönstra hos oss i januari få ögonen på detta är det bara att PM:a. (Förvänta er dock inget svar efter den 10:e - då har terminen börjat igen) Mvh Korpral Lundberg Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
hägle Posted January 3, 2005 Report Share Posted January 3, 2005 Intressant och bra skrivet. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Kanna Posted January 4, 2005 Report Share Posted January 4, 2005 Keep up the good work! Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Legacy Posted January 4, 2005 Report Share Posted January 4, 2005 Jag upplever att jag inte ens kan fantisera om hur mycket ni studerar, verkar helt rubbat. Så otroligt motiverad du (ni) måste vara som orkar med en 24-timmars tjänst HELA tiden. Kul att få en liten inblick i hur ni har det- tack för redogörelsen! Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Vysotskij Posted January 4, 2005 Report Share Posted January 4, 2005 Molodets! Dojdjóm do ijúnja, för att travestera ett slagord från Stora Fosterländska Kriget. Pobéda búdet za vámi, för att fortsätta. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Lundberg Posted January 4, 2005 Author Report Share Posted January 4, 2005 Vsegda bisokimi kolenami stremitelno k uspechy! För alla oinvigda betyder detta: Alltid medelst höga knän målvedmetet mot framgången! Tack för lyckönskningarna allihop. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
simon Posted January 4, 2005 Report Share Posted January 4, 2005 Om ni nu får ge ut sådan information, hur många elever brukar TolkS årligen examinera, mucka, whatev.? Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Vysotskij Posted January 4, 2005 Report Share Posted January 4, 2005 Cirkus ett dussin nuförtiden, lite beroende på kvalitet hos de antagna. Fast årets ska vara rätt bra, har jag hört sägas... Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Recommended Posts
Join the conversation
You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.