Magnus Redin Posted January 5, 2005 Author Report Share Posted January 5, 2005 (edited) Att med civila och militära insatser gynna demokratiskavärderingar, skydda civilbefolkningar och lösa konflikter utanför EU:s gräns. Vilket är rätt kaxigt. Konsekvent utfört skulle det kräva mer mestadels polisiärt försvar mot terrorattacker. Om Ryssland utvecklas åt diktaturhållet kommer en sådan politik att bokstavligen reta upp dem vilket kräver förstärkningar av territorialförsvaret. (Främst bättre NBF, luftförsvar, sjöherravälde i Östersjön och möjlighet att hjälpa Finland ) Likaså skulle det reta upp Kina. Jag tror inte att vår exportindustri skulle tacka mig om det genomfördes konsekvent. Det går dock att låtsas som det regnar så länge som de inte saboterar demokratisering och lugn i andra länder än inom kommunistkinas gränser. Börjar de med det är vi tillbaka i kalla kriget, i bästa fall USA+EU+Div mot Kina. Edited January 5, 2005 by Magnus Redin Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
imint Posted January 5, 2005 Report Share Posted January 5, 2005 Att med civila och militära insatser gynna demokratiskavärderingar, skydda civilbefolkningar och lösa konflikter utanför EU:s gräns. Vilket är rätt kaxigt. Konsekvent utfört skulle det kräva mer mestadels polisiärt försvar mot terrorattacker. Om Ryssland utvecklas åt diktaturhållet kommer en sådan politik att bokstavligen reta upp dem vilket kräver förstärkningar av territorialförsvaret. (Främst bättre NBF, luftförsvar, sjöherravälde i Östersjön och möjlighet att hjälpa Finland ) Likaså skulle det reta upp Kina. Jag tror inte att vår exportindustri skulle tacka mig om det genomfördes konsekvent. Det går dock att låtsas som det regnar så länge som de inte saboterar demokratisering och lugn i andra länder än inom kommunistkinas gränser. Börjar de med det är vi tillbaka i kalla kriget, i bästa fall USA+EU+Div mot Kina. Sjöherravälde i Östersjön? då lär nog Kockums få sätta igång och bygga, helst igår, och då räcker det inte med några små Visbybåtar ;) Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Magnus Redin Posted January 5, 2005 Author Report Share Posted January 5, 2005 Sjöherravälde i Östersjön? då lär nog Kockums få sätta igång och bygga, helst igår, och då räcker det inte med några små Visbybåtar ;) Jag tog nog i lite men det jag menade var möjlighet att helt på egen hand stoppa alla möjligheter till landstigningar om världsläget går helt åt skogen. Samt skydda handelssjöfart vilket rimligtvis kan ske i sammarbete med andra östersjöländer som har samma behov. Som en bieffekt ger det troligtvis möjlighet att blockera andras handelssjöfart men börjar man med sådant gentemot Ryssland är man nog inte ute på tunn is utan på väg genom slaskisen. Tanken är inte att ha slagskepp. (Men hellre många fler Visby med bättre luftvärn än större båtar. ) Uppgiften underlättas drastiskt av att det är så nära till egna flygbaser. Jag skulle gissa att rustningen om det går illa skulle bestå av mindre förstärkningar av flottan med tonvikt på minröjning och ubåtar om ubåtsvapnet finns kvar och någon form av masstillverkad Torped-Mina-Sensor med kommunikationssystem osv för motsvarighet till KA och för ev avspärrningar. Kanske även ny sjömålsammunition till armens indirekta eldkraft. Och givetvis förstärkningar av flygvapnet. Jag skulle gissa att även ett litet 3 x I flygvapen räcker ganska långt om de har rätt beväpning. Det kan lämpligtvis kombineras med att förbättra väg och järnvägsförbindelserna med Norska hamnar om det är lugnare på Atlanten. Det minskar de ekonomiska skadorna av en blockerad Östersjö och är världen lugn och harmonisk är det även användbart för handel med och över Ryssland vilket gynnar en god ekonomisk utveckling vilket ofta gynnar en fredlig utveckling. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Magnus Redin Posted January 7, 2005 Author Report Share Posted January 7, 2005 Hur ska dina I och G:n ledas?Med vilken organisation? Vilken ledningsfilosofi ska gälla? Vilken målsättning ska Sverige ha med sitt försvar? Alltså får du nu skapa en egen Militärstrategisk doktrin. För utan en inriktning så äga organisationen föga värde. Nu har jag grunnat lite till även om det går segt när man är förkyld. Att försvaret i stort fungerar illa med mål som inte nås, mål som inte hör ihop med medlen, dålig pang per peng, att sektorn missbrukas för andra mål, att det finns dålig demokratisk återkoppling från de som vet och kan till de som pratar och röstar, odyl är lätt att konstatera. De här stora problemen märks i media och div öppna forum så det går att få grepp om dem och då det är stora generella problem kan man ta hjälp av ideologiska tumregler, uppfattningar om hur folk fungerar i stort och funderingar runt "flöden" av idéer, kunskap, personal och materiel och få ihop något. Tydligen återuppfann jag en egen variant av Battle Groups anpassade efter att ge utlandsförmåga och egenförsvarsarv. (Jag har hört BG uttrycket tidigare men inte läst på om det och inte reagerat speciellt mycket på det, jag är inte i A2K klass när det gäller möperi och det finns massor med folk i forumet som är mycket mera pålästa än vad jag är. ) Motivet för att grunna lite extra utöver slumpmässig tankelek och innehåll av häftig teknologi var att uselheten hos försvarspolitiken och försvarsmakten irriterade mig och gav otrygghetskänslor. Men när det gäller Organisation och Ledningsfilosofi vet jag inte om några problem med hur det fungerar i dag i försvarsmakten och hur det fungerar är dolt för mig. Man behöver troligtvis vara mera inne i orgnisationen för att få en bra uppfattning om den och kunna komma med bra förslag på förbättringar. Så jag kan bara komma med självklarheter som att uppgifterna måste styra organisationsformen, att övning och framförallt insats visar vad som praktiskt fungerar, osv enligt tidgare inlägg. Jag skulle nog föredra separat ledning av olika I och G så det går lättare att jämföra individers, stabers och organisationers funktion så man får något att utgå ifrån när nästa I skall sättas upp och nästa omgång G skall utbildas. Sist i G utbildningen skall alla fungera under en gemensam ledning som då övar sig på att samordna dem. Men jag har ingen aning om var man skall börja eller vart man skall komma annat än att det hela tiden måste prövas, rimligtvis tar det här jobbet aldrig slut och organisationen blir aldrig helt klar. Vad som fungerar bäst borde likt pedagogiken i en skola bero på de inblandade individerna (I det fallet lärare och elever) så det finns ingen slutgiltig objektiv bästa organisation. Så jag skulle på sätt och vis vilja se försvarsmakten som ett ledarskaps och organisationsuniversitet som inte behöver "stelna till" fören den dåliga dag det snabbt behöver rustas upp och man får köra enligt den senaste modell som med nu aktiva officerare fungerade bra med nyinrykta G-soldater och nyvärvade civila till I. Så bedömningen blir i den "utbildande" delen: FM funktion eller individ som ger andra fungerande kunskaper -> morot. Som dessutom är kreativ -> dubbel morot. FM funktion eller individ som inte ger andra kunskaper -> piska. Som dessutom är ivägen för kreativitet och organisationsutveckling -> AJ. (Var det bättre med obrutna rader? ) Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Magnus Redin Posted January 7, 2005 Author Report Share Posted January 7, 2005 MEN det måste finnas alla förmågor i BG. Sedan måste det finnas ganska många av dem. För man försavar inte ett land med 5 BG. Men som sagt tanken att samma typ av förband skall kunna försvara sitt eget land likväl som att genomföra mission i utlandet den köper jag fullt ut. Var det någon speciell tanke med 5 BG? Jag vet inte hur stor en internationell-tankesmedja-BG är. Mina I skall som sagt ha minimistorlek efter vad som behövs för att självständigt lösa "mindre" internationella insatsuppgifter samt innehålla det som behövs för att utgöra en komplett del av själförsvaret. (Självförsvar är ett politiskt uttryck. ) Jag vet inte hur de skulle relatera till vedertagna BG och jag hoppas innerligt att de kan göras större än minimistorleken. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
NB 85 Posted January 8, 2005 Report Share Posted January 8, 2005 Till Magnus Redin Nä antalet 5 BG var bara taget ur luften. Det kändes "rätt" i det ungefärliga antalet BG som våra politiker av idag tror sig kunna försvara ett land. Min uppfattning om antalet man som ingår i en battlegroup är ~1500 man ( den svenska BG ) Skall man försöka sig på en mer eller mindre kvalificerad gissning på hur många BG som behövs för att försvara Sverige på flera platser och under längre tid samt kunna genomföra internationell tj så tror jag antalet BG bör vara MINST 100 st. Då tror jag ändå det måste finnas vissa specförband, även om BG skall vara "självförsörjande / självgående" i mångt och mycket. Exempel på förband kan vara Trängtrupperna för att kunna hålla underhållskedjan till BG igång, Signaltrupperna för att kunna bygga ut sbnät osv. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Magnus Redin Posted January 17, 2005 Author Report Share Posted January 17, 2005 Jag får ev in en insändare efter rätt ordentlig omarbetning, här är den version jag skickade in strax före jul: Insatsförsvar för Sveriges säkerhet. Försvarets huvuduppgift är att värna landet och nu skall mycket av den dagliga uppgiften lösas på stort avstånd så konflikter kan lösas innan de når över EU:s eller Sveriges gräns. Det är insatsförsvarets behov som motiverar de flesta nysatsningar och som skall ta större delen av totalförsvarsbudgeten. Insatsförbanden skall klara av att lösa så kvalificerade uppgifter att vår insats gör skillnad och de behöver vara så bra att vi blir en viktig sammarbetspartner inom EU och för de demokratiska stormakterna. Bra egenskaper är kort utryckningstid, kvalificerad förmåga, stor numerär och uthållighet. Jag tror att kort utryckningstid gör oss extra intressanta för våra sammarbetspartners oavsett numerären. Uthållighet ger trovärdighet och kvalificerad förmåga är ett krav för att insatserna skall vara meningsfulla. Jag skissar här på en organisation som ger flera av dessa goda egenskaper och som utöver det ger anpassningsbarhet och ett bra försvar vid direkta hot mot Sverige. Grundenheten är ett insatsförband, I som innehåller alla förmågor och all materiel som skickas för att utföra en viss insats. För att insatsen skall kunna genomföras uthålligt måste I kunna avlösas och det måste på ett ordnat sätt bildas nya I när personalkontrakt går ut. Den minsta kompletta insatsorganisationen blir då tre stycken I, ett I under kvalificerad övning eller insats, ett I under lättare övning och vila och ett I under uppbyggnad. Insatsgrupperna skräddarsys självfallet för sina uppdrag. Man väljer ut rätt personal, förser dem med rätt typ av fordon och anna materiel och tillför specialister. Men oavsett vad det är för specialistförmåga som behövs behöver den finnas i flera uppsättningar för att bli uthållig, två måste alltid finnas tillhands och en tredje vara på gång. Personalen till I kommer förenklat från tre håll. Från grundutbildningsförband, G, återvärvning inom I och från civila livet. I det civila har hemvärnet en viktig roll för att hålla folk aktiva och kunniga så de lättare kan värvas och göra ett bra arbete. För att värnpliktiga snabbast möjligt skall kunna göra ett bra arbete i I behöver grundutbildningsförbanden, G vara så lika I som möjligt. Det minimala antalet G för att göra organisationerna så lika som möjligt är 3 stycken. G får arbeta så nära I som behövs för att överföra erfarenheter och ge god inspiration till att skriva på I-kontrakt. Den minimala organisationen i detta tankeexperiment är då 3 x I och 3 x G. För att I skall vara kvalificerade och för att minimera risken för att soldater skadas under insats behöver de tillföras ny materiel i god takt. Det behövs mindre serier än tidigare under invasionsförsvarets tid men de behöver levereras oftare. Det betyder att I normalt sett inte hinner slita ut utrustningen. Arvet av fortfarande tämligen modern utrustning lagras. För uthålligheten och likformighetens skull bör alla funktioner som krävs för en I enhet insatsförmåga köpas in i tre eller sex exemplar. Tre roterande inom de tre I och tre till om det är utrustning som skall ingå i grundutbildningen av värnpliktiga. Exempelvis har bara I korvetter medan både I och G har stridsbåtar. I vissa fall kan G klara sig med arv från I men det bör inte vara det normala. Om I snabbt behöver växa i styrka utökar man rekryteringen, där är hemvärnet och ev reservofficersverksamhet en viktig personalreserv. Utrustningen lånas i första hand från G som får klara sig med förrådsställt arv. Om tillväxten sker på medellång sikt utökar man även G med arv i väntan på nyleveranser av utrustning. På lång sikt utökas I och G i storlek efter behov. Organisationen skall inte slösa bort resurser. Ett viktigt arv är personal. Man försöker värva värnpliktiga som inte skriver I-kontrakt till hemvärnet för att hålla dem aktiva och bevara och utveckla kompetens. Likaså försöker man värva f.d. I-kontrakterade till hemvärnet. Övriga f.d. G och I soldater som ej engagerar sig frivilligt krigsplaceras i förband med arvsutrustning som vid lugnt världsläge enbart finns på pappret. Förrådshållning med torrluft och få adminsitratörer blir en liten kostand i budgeten och oavsett I:s storlek behöver man vårda personalarvet för att få goda möjligheter till återvärvning vid plötsliga behov av mer personal. Officerare som övar på att leda större gruppers strid får göra det på G förbandens gemensamma övningar som givetvis samordnas med I förbandens övningar. Tre G plus ett I blir den landets bästa ledningskompetens. Uppbyggnad av förband övas när man sätter ihop nya I förband och varje år genomför en G utbildningsomgång. Om världsläget är fortsatt relativt lugnt genomförs ingen repetitionsutbildning med arvsförband som enbart finns i förråd och på papper. Det här ger den ständiga förmågan att ha en I på mission och ca en I i kuppförsvar utöver hemvärnets förmåga. G förbanden är cykliska och kan inte räknas som en pålitlig resurs. Under korta perioder om det blir akut kris borde man kunna utveckla förmågan två I. Med ett års mobilisering kan den totala förmågan av I, G och repövade lagerförband rimligtvis bli ca 10 I. Dvs en enhet pålitligt och uthålligt insatsförmåga ger en tiofaldig självförsvarsförmåga om ett års förvarning ges. Jag har här inte sagt någonting om hur stora I förbanden är. Det jag föreslår är att de görs så stora att vi har råd med 3 x I och 3 x G strukturen. Om omvärlden blir hotfullare bör behoven av insatser öka. Om de förstärkningarna görs uthålliga genom att vi följer strukturen och gör dem gånger sex för uthållig insats och motsvarande grundutbildning ger det automatiskt en motsvarande ökning av självförsvarsförmågan. Dvs vi börjar rusta när världen blir orolig långt bort för att förhoppningsvis lösa problemen där i stället för att vänta tills det har misslyckats och hotet är nära. Vad skall då I innehålla? Det som ger mest förmåga för pengarna är specialisering till en funktion vilket vore perfekt om vi var en delstat i USA. Eftersom arvet av personal och materiel utgör större delen av vårt territorialförsvar behöver I förmågan vara mångsidig. Det blir i någon mening en minityrarme som självständigt kan lösa mindre uppgifter. Om I förbandens anpassning till hot långt bort automatiskt skall ge en höjning av självförsvarsförmågan behöver I innehålla alla viktiga rörliga delar i ett försvar av Sverige. Om I inte innehåller tex flygstridskrafter eller stridsvagnar blir vi tvugna att hålla igång och motivera en parallell organisation för enbart territorialförsvar. Det ger en mera överblickbar, lättstyrd och lättmotiverad organisation om territorialförsvaret utöver I, arven från I och hemvärnet bara består av en mycket liten budgetpost med fasta installationer odyl. Vid nedrustning efter en upprustning behåller man samma 3 x I och 3 x G struktur men minskar på värnpliktsuttagningen och rekryteringen, minskar på gruppernas storlek och ställer in materiel i förråd och hänvisar personal till annan karriär och hemvärnet. Tydlighet måste vara en dygd så försvaret inte lovar mer än vad som kan levereras, utan tydlighet försvinner möjligheten till bra politisk styrning. Försvaret behöver inte tveka när arvet sparas på ett ordnat sätt. Givetvis underlättas en sådan nedrustning efter en upprustning om så stor andel som möjligt av officerarna är korttidskontrakterade. I och G förbanden kommer att skilja sig åt bemanningsmässigt. I kommer att ha fler sittplatser i olika typer av fordon än det finns kontrakterade infanterister, man skickar splitterskyddade bilar, pansarfordon på hjul, stridsfordon 90 eller stridsbåtar beroende på vad insatsen kräver. G förbanden fylls helt med värnpliktiga får att få gott om förare och infanterister att värva till I. Andra detaljer är att eventuell styrketillväxt av territorialförsvaret kanske kommer att ske genom att hemvärnet vid behov förstärks med ärvd materiel och mer övning beroende på hur de nya hoten ser ut. Skulle vi mot förmodan hamna i en ny kallakriget situation är det uppenbart att man kan utöka antalet G förband och ställer upp förband som repövas på samma sätt som på 50 och 60 talen. Budgetmässigt dominerar I-förbandens personal, materiel och övningar och därefter G förbanden. Sedan behövs det mycket mindre budgetar för kompleterande territorialförsvarsfunktioner, civilförsvar, hemvärn, lagerhållning av materielarv och forskning utöver vad de täta beställningarna till I och G motiverar. Förändringar i ett områdes förutsättningar får inte nolla de andras budget eftersom det förstör anpassningsförmågan. Det kritiska för att detta skall fungera är att politiskt bestämma att insatsförmågan skall vara kvalificerad och uthållig, att arv av personal och materiel från insatsuppgifterna skall tas tillvara för att ge anpassningsförmåga och självförsvarsförmåga och att när det behövs en ny förmåga skall den dimensioneras så att även den blir uthållig. En I är det riksdagen lovar EU och folket att vi ställer upp med. Till de som anser att det är dyrt att ha så mycket organisation för en I får politiker och militärer vara pedagogiska om viktigheten med uthållighet, att stå för sina löften och att det även är det som ger oss god förmåga till anpassning och självförsvar. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Krook Posted May 4, 2008 Report Share Posted May 4, 2008 Jaha Magnus Redin! Nu är det dags! Utvärdera och kommentera. /K Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Magnus Redin Posted May 4, 2008 Author Report Share Posted May 4, 2008 (edited) Vad svårt det är att låta bli att bli upprörd över hur illa det fungerar. Edited May 5, 2008 by Magnus Redin Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Krigsmakten Posted May 5, 2008 Report Share Posted May 5, 2008 2005 känns som länge sedan i försvarspolitiken, idag har opinionen svängt från Redins optimering av ett insatsförsvar. Läste visserligen i senaste numret av hemvärnstidningen att Håkan Juholt fortfarande motiverar närvaron i Afghanistan med att det handlar om narkotikabekämpning. Tanken om att Sveriges försvar börjar i konflikter utomlands är en tanke som allt färre vidhåller. Det var att slå blå dunster, däremot verkar Redins realpolitiska ansats, att det handlar om inflytande, stärkts i opinionen. På så sätt har ärligheten ökat, att man kan vara ärlig om sådana ting är samtidigt oroande. Att skapandet av insatsförband, enhet I, etc skulle bli försvarets huvuduppgift, det blev aldrig verklighet. Nu står vi inför frågan hur ett extrembantat försvar skall klara av någonting alls, det verkar varken bli hackat eller malet. Förhoppningsvis utgår man från tanken på hur ett integritetsförsvar skall klara insatser på ett hyggligt vis istället för tvärtom. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Magnus Redin Posted May 5, 2008 Author Report Share Posted May 5, 2008 (edited) Tanken om att Sveriges försvar börjar i konflikter utomlands är en tanke som allt färre vidhåller. Det var att slå blå dunster, däremot verkar Redins realpolitiska ansats, att det handlar om inflytande, stärkts i opinionen. På så sätt har ärligheten ökat, att man kan vara ärlig om sådana ting är samtidigt oroande. Att skapandet av insatsförband, enhet I, etc skulle bli försvarets huvuduppgift, det blev aldrig verklighet. Nu står vi inför frågan hur ett extrembantat försvar skall klara av någonting alls, det verkar varken bli hackat eller malet. Förhoppningsvis utgår man från tanken på hur ett integritetsförsvar skall klara insatser på ett hyggligt vis istället för tvärtom. Jag är lite deppig när det gäller grundfunderingarna. Den realpolitiska ansatsen är viktig då jag är övertygad om att risken för krig om fysiska resurser och handelsmönster ökar. Det beror på att världsekonomin och politiken stressas av flaskhalsproblem när t.ex. oljefält sinar och efterfrågan på resurser ökar genom befolkningsökning, industrialisering och höjd levnadsstandard. Samtidigt skapar industrialisering möjligheter att nyttiggöra nya resurser så det finns en kraftfull möjlighet att lösa problemen genom investeringar i effektivitet, produktion och resurssnålare konsumtionsmönster. Åt andra håller verkar olika miljöskador där klimatförändring kan bli en av de värsta, sammanbrott i världshandel som förstör marknadsmekanismer och skärper konflikter som de nuvarande problemen med rishandeln, religiöst-ideologiska konflikter där folk vill slåss för att dominera eller slippa domineras av andra kulturer och vidskepligt dravel och vansinnesinkompetens som Mugabes regim som ensamt fördärvar några procent av världens matproduktionsförmåga. Jag skulle inte bli förvånad om politiken om 5-10 år är sådan att det skulle ges ett internationellt tyst medgivande för invasion av ett land som Zimbabwe för att återställa jordbruksproduktionen, det räcker nog med en period av hungerkravaller i delvis nyindustrialiserade länder för att det skall ske. Jag tror inte att vi kommer att vara insyltande i något sådant, vi kommer att ha fullt upp med att fördjupa relationerna med våra och EU:s viktigaste handelspartners för att hålla dem stabila. För vår del är det viktigaste att vi ökar vår produktionsförmåga och värde som handelspartner genom att investera i effektivisering, ny energiproduktion och produktion av sådant som efterfrågas i en förändringstid. Då blir det intressant för andra länder att stödja oss, vi kan bjuda över många andra om kritiska insatsvaror och vi bidrar till att höja välståndsnivån i världen. Så jag skulle hellre se hundratals miljader investerade i järnvägar, nya kärnreaktorer och industrianläggningar än ett återställande av invasionsförsvaret. Går det sedan helt åt helvete med den globala politiken kan vi förhoppningsvis göra som under andra världskriget och chansa på ärolös överlevnad genom att handla med äckelregimer som hotar oss men även då måste försvaret fungera så vi kan skydda ett hot om att spränga våra egna industrier... Jag tror alltså att framtiden på kort och medellång sikt är någonstans mellan grå, att det blir en jobbig men i längden fruktsam tid, och nattsvart men det går inte att kriga sig ur problemen. Fundamentalt beror det på att krig äter resurser och produktionsförmåga så skulle någon stormakt försöka sig på det i tron att man har överväldigande styrka är det riktigt illa för då kommer tiotals eller hundratals miljoner att lida och dö pga resursbrist och uteblivna investeringar. Så det är på en global nivå en fråga om att försöka stabilisera läget medan de utmärkta tekniska potentialerna förhoppningsvis blir verklighet så framtiden på längre sikt blir riktigt ljus. Under en sådan period får det inte löna sig att börja röva av grannarna för då går ännu en region åt helvete och det är oerhört viktigt att hålla igång handeln. För försvaret tror jag fortfarande på att satsa på kontinuerlig produktion av "I" då det är den friskaste delen som kan nå upp till riktigt bra kvalitet. Vi borde ha något i stil med bildandet av NBG i kontinuerlig drift i stället för att det är ett undantag i en vardagslunk som inte förefaller producera någonting alls. Sedan skall vi ta vara på den kompetens som en sådan produktion ger och flödet av materiel så vi får mer flexibilitet och en större självförsvarsförmåga på ett kostnadseffektivt sätt. Går det sedan utför i den internationella politiken så det börjar kapprustas och förberedas för totalt krig som under kalla kriget har jag varit för optimistisk men då finns det i alla fall något militärt friskt att utgå ifrån samtidigt som vi då verkligen har försökt bidra till en bättre lösning på riktigt oroande trender och det känns bra. Det vore även bra med lite mer civilförsvar och tålighet i grundläggande infrastruktur så samhället tål oförutsedda händelser och sabotage. Tänk vad skönt det vore om både försvarspolitiken och försvaret började fungera så den funktionen går att lita på medan andra mycket dyrare och större problem förhoppningsvis blir lösta. De är så dyra att de inte blir lösta genom att plocka miljarder från försvarsbudgeten, det behövs mycket större förändringar i samhälle och statsbudget. Å andra sidan, så länge kampen inom försvarspolitiken är någon miljard, regemente eller vapensystem hit eller dit tror jag att försvarspolitiken och försvarsmakten förblir ofungerande. Edited May 5, 2008 by Magnus Redin Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Psilander Posted May 5, 2008 Report Share Posted May 5, 2008 (edited) I princip rätt men som vanligt har man inte släppt sargen med hur försvaret skall användas. Modellen bygger på att man använder instasförbanden ungefär som nu, i en gammal trött FN modell. Dessutom tas inte hänsyn till hur försvarets skall användas på hemmaplan, dels som krisstöd, dels terriotoriell integretet. 1. Som liten nation vinner vi mest internationellt på att ha en stark flotta. Jmfr Holland eller för den delen Danmark. Då kan vi vara snabbt på plats och ha närvaro runt om i världen, och snabbt kunna sätta in resurser där svenskar och svenska intressen är hotade, likväl som europeiska intressen. Det behövs ingen särskild (trög) FN mission för att et fartyg skall vara på plats. Viktigt är också att avtalen förändras så långa tider till sjöss kan bli en normal del i verksamheten. Att köra båt i medelhavet borde inte vara mycket dyrare än att göra det i Östersjön. Flottan borde se ut på följande sätt. 2 Stridsstödfartyg (Absalon eller Rotterdam-klass) vara 1 i insats 4 Fregatter (F125), två i insats 12 korvetter (4 GBG+, 6 Visby, 2 K40) 6 ubåtar 2 + 2 Tankfartyg/ stödfartyg (inhyres för insatser) 12 patrullbåtar/ minjakter RoRO tonnage inhyres för uppgiften Denna flotta ger möjlighet till en anständig insatsförmåga och god möjlighet till utbildning och upprätthållande av territoriell intigritet. 2. Armén och amf måstre omstöpas för uppgiften. Armén måste ta formen av US marines. Där normalvägen in är via sjön, strategiskt transportflyg kan bara användas initialt. Amf måste släppa kalla kriget och bli commandos dvs i mycket släppa alla sina tunga system och lita på understödet från flottan. De skall förflytta sig med stridsbåt och helikopter, inte ha en massa tunga fordon, granatkastare och minor etc. De skall vara den initiala säkringsstyrkan så de tunga fordonen kan skeppas in. 3. Helikopterfrågan måste lösas, nu är de för få, och för dyra. I princip skall varje förband i G resp I ha en organisk hkp divison. Tunga transport hkp kan samordnas men specialiserade hkp som ubj och attackhkp bör tillhöra resp vapenslag. 4. Insatsförsvaret är en större omstöpning än vi tror. Det kräver helt nya saker för att det inte skall bli halvhjärtat. Det krävs en helt ny mental bild av FM, inte bara hos officerare och manskap men frsmförallt politiker och allmänheten. Centralförsvaret (ibland kallat invasionsförsvaret) måste man helt bryta med och återta en mer aktiv roll i världen, samtifdigt som vi inte får överge våra gränser hemma. Världen är inte längre svart och vit utan allmänt grådaskig. Edited May 5, 2008 by Psilander Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Magnus Redin Posted May 5, 2008 Author Report Share Posted May 5, 2008 I princip rätt men som vanligt har man inte släppt sargen med hur försvaret skall användas. Modellen bygger på att man använder instasförbanden ungefär som nu, i en gammal trött FN modell. Dessutom tas inte hänsyn till hur försvarets skall användas på hemmaplan, dels som krisstöd, dels terriotoriell integretet. Jag vet inte hur bra nyligen genomförda och pågående insatser är men jag har inte uppfattat några problem annat än att jag inte begriper varför man har spridit ut sig så mycket. Det jag tror kommer att ske är att egennyttan blir tydligare i att gynna förutsättningarna för handel och svaga demokratier vilket är en samhällsform som vi känner för och som vi har lätt att ha ett utbyte med. Det finns ingen konflikt mellan det och humanitära och humanistiska insatser annat än att vi inte ger oss på för oss omöjliga uppgifter. 1. Som liten nation vinner vi mest internationellt på att ha en stark flotta. Jmfr Holland eller för den delen Danmark. Då kan vi vara snabbt på plats och ha närvaro runt om i världen, och snabbt kunna sätta in resurser där svenskar och svenska intressen är hotade, likväl som europeiska intressen. Det behövs ingen särskild (trög) FN mission för att et fartyg skall vara på plats. Viktigt är också att avtalen förändras så långa tider till sjöss kan bli en normal del i verksamheten. Att köra båt i medelhavet borde inte vara mycket dyrare än att göra det i Östersjön. Jag utgår från att grundfunktionen i ett försvar är armen med dess stödfunktioner. Sedan har vi ett arv i form av ett ganska starkt flygvapen, ubåtsvapen och ganska lite båtar. Utgående från det kan det vara klokt att satsa på flyg och ubåtar och samverka mycket nära med länder som har nästan identiska intressen som Norge och Danmark. Mår de länderna bra mår vi bättre och vise versa. Flottan borde se ut på följande sätt.2 Stridsstödfartyg (Absalon eller Rotterdam-klass) vara 1 i insats 4 Fregatter (F125), två i insats 12 korvetter (4 GBG+, 6 Visby, 2 K40) 6 ubåtar 2 + 2 Tankfartyg/ stödfartyg (inhyres för insatser) 12 patrullbåtar/ minjakter RoRO tonnage inhyres för uppgiften Denna flotta ger möjlighet till en anständig insatsförmåga och god möjlighet till utbildning och upprätthållande av territoriell intigritet. Jag tror det vore klokt med en betoning på ubåtar och logistik/stödfartyg och de borde även kunna serva visbybåtar. Det är nog billigare att förse ubåtarna med längre räckvidd än kvalificerade eskortfartyg till logistikfartygen och sedan lita till våra grannar för fregatter. För att vid behov och några års varsel kunna hindra någon från att använda Östersjön tror jag det viktigaste är att behålla vapen och sensorkompetens och för att upprätthålla strid i skärgård kompetensen borde man kunna samarbeta med Finland. 2. Armén och amf måstre omstöpas för uppgiften. Armén måste ta formen av US marines. Där normalvägen in är via sjön, strategiskt transportflyg kan bara användas initialt. Amf måste släppa kalla kriget och bli commandos dvs i mycket släppa alla sina tunga system och lita på understödet från flottan. De skall förflytta sig med stridsbåt och helikopter, inte ha en massa tunga fordon, granatkastare och minor etc. De skall vara den initiala säkringsstyrkan så de tunga fordonen kan skeppas in. Det enda vi har råd med är att armen skall kunna åka gummihjulslastbil eller RoRo fartyg och vi lär inte bli så stora att det är realistiskt att landsätta på en fientlig plats med större hot än sabotörer odyl. Är det en så hård konflikt är det för stort för oss och vi får göra något annat. Jag har ingen uppfattning om vad som skall vara Armé och vad som skall vara amfibiestyrkor annat än att de rimligtvis måste kunna samarbeta full ut. Armén borde tex kunna skjuta på mål till havs och det är inget fel i att ha granatkastare på stridsbåtar. Jag är inte förtjust i vapengrenstänkande och parallella förmågor, det förefaller slösaktigt och oflexibelt. 3. Helikopterfrågan måste lösas, nu är de för få, och för dyra. I princip skall varje förband i G resp I ha en organisk hkp divison. Tunga transport hkp kan samordnas men specialiserade hkp som ubj och attackhkp bör tillhöra resp vapenslag. Ännu ett område som borde samordnas på nordisk nivå, det är bara att försöka igen då den ekonomiska nyttan och förmågenyttan är stor. Jag är föresten skeptisk till rena attackhelikoptrar då de förefaller väldigt dyra att köpa och driva. Kan motsvarande förmågor åstadkommas med enklare helikoptrar, nya vapen till flyget eller beväpnade UAV? 4. Insatsförsvaret är en större omstöpning än vi tror. Det kräver helt nya saker för att det inte skall bli halvhjärtat. Det krävs en helt ny mental bild av FM, inte bara hos officerare och manskap men frsmförallt politiker och allmänheten. Centralförsvaret (ibland kallat invasionsförsvaret) måste man helt bryta med och återta en mer aktiv roll i världen, samtifdigt som vi inte får överge våra gränser hemma. Världen är inte längre svart och vit utan allmänt grådaskig. Japp, men för den sakens skull skall vi inte ge upp självförsvarsförmågan. Den nya rollen drivs på av att vi nu är mycket mera beroende av en global värld och vi bryr oss även mycket mer om hur andra människor har det. På 50 talet hade gränserna kunnat stängas och vi hade klarat oss hyfsat i några år och hur många brydde sig egentligen om katastrofer på andra sidan jorden? Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Anders Posted May 5, 2008 Report Share Posted May 5, 2008 Du Psilander.... med den flotta du målar upp där behöver varken Armén eller Amf omformas, det kommer inte finnas ett korvöre till något annat än just flottan. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Psilander Posted May 6, 2008 Report Share Posted May 6, 2008 (edited) Du Psilander.... med den flotta du målar upp där behöver varken Armén eller Amf omformas, det kommer inte finnas ett korvöre till något annat än just flottan. Pessimist Den är i paritet med danska, norska och hollänska flottan, vilket jag tycker är rimligt som jämförelse. Skulle vi sluta riva sönder tusenlappar i kallduschen genom betala ockerhyror för fastigheter vi en gång betalat byggkostnader för och att FortV och SFV slutar höja hyrorna för de fasigheter vi har kvar så deras kassa alltid går + - 0. Vi borde även se över våra avtal så inte de kan bli en reglerfaktor för övningsverksamheten. Blir manskap för dyrt kan man alltid förlänga vpl tiden och implementera pliktlagen hårdare. Men dagens ungdom känner nog efter lite för mycket för att det skall funka. Vi kan även lägga ner kustbevakningen och överföra delar av deras anslag och verksamhet till FM. Kosnader för missioner skulle även kunna tas ur biståndsmedlen, om SIDA och Röda Korset får kan väl FM få också. Skulle vi gå med i NATO och ha en försvarsbudget i paritet med NATO-länderna (ca 45 miljarder kr) vore det ännu enklare. Jag utgår från att grundfunktionen i ett försvar är armen med dess stödfunktioner. Sedan har vi ett arv i form av ett ganska starkt flygvapen, ubåtsvapen och ganska lite båtar. Utgående från det kan det vara klokt att satsa på flyg och ubåtar och samverka mycket nära med länder som har nästan identiska intressen som Norge och Danmark. Mår de länderna bra mår vi bättre och vise versa. Vilket i mina ögon är felaktigt. - Sverige är "nästan" en ö-nation, 2/3 av våra gränser är havsgränser, och en stor del av landgränsen utgörs av en våra "allierade" i form av Norge som också gränsar mot havet. Finska gränsen är den enda som enkelt kan hotas från landsidan. Nu är invasion inte problmet utan vår förmåga att visa närvaro i vårt närområde vilket flottan och flyget är det enda rimliga. Min uppfattning är att en stark flotta stöttat av en liten men naggande god armé är det bästa receptet på effektiva operationer utanför eget territorium. Armén är idag kritiskt liten, liksom flottan. 2000års nivå för armén är rimlig, medan flottan behöver helt omstöpas för uppgiften med stödfartyg och fregatter. Handeln över världshaven är ekonomins lungor, 80-90% av all handel går via havet och 60% av jordens befolkning bor inom 100km från kusten. Behärskar man haven, behärskar man ekonomin. Även om varken Sverige eller terrorister, & skurk stater kan aspirera på det men de kan skada ekonomin allvarligt genom att anfalla strategiska transporter av tex olja från persiska viken, containerfartyg på Nordsjön osv. Vågar inte redarna trafikera ett område som Suez, Panama eller andra förträngningar kommer priserna drastiskt stiga vilket får stora följd effketer. Bara pirater ställer till stora problem och har bla tvingat hjälpsandningar till Somalia att ta långa omvägar över land på dåliga vägar med mindre kapacitet och även där pirathot. Skulle man kunna eskortera fartygen till Mogadishu så skulle 200 lastbilslaster nå fram per fartyg och armén skulle slippa behöva sprida ut sig längs långa transportvägar inåt landet utan kan kraftsamla på att få ut hjälpen på och säkra lokalbefolkningen från rövarband. Det är oansvarigt av Sverige att inte kunna delta i skyddet av transportlederna till sjöss Örlogsfartyg ger därför mer effekt än armén i en globaliserad värld. Edited May 6, 2008 by Psilander Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Recommended Posts
Join the conversation
You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.