Jump to content

Kul händelser under utlandstjänsterna


Recommended Posts

Och jag såg på när de plockade av ett reservdäck från en av Transportkompaniets lastbilar och rullade iväg det mot en annan av lastbilarna med rotationsgods.

Varvid föraren från de värmländska skogarna skrek: - Don't steal my deck!!! :lol:

 

Och det var alltid lika intressant att vara med vid omlastningarna vid Rosh Haniqra. Det fanns både det ena och det andra med i lådorna.

Link to comment
Share on other sites

Några glimtar:

 

JK02;

Fransk övlt. kommer in på TPC och SKA ha en bil.

Sgt 1cl. försöker förklara att det FINNS inga bilar inne.

Oacceptabelt i fransk hierarki, varpå han börjar

närapå skälla ut sgt:n och råkar spotta ut sina

löständer.. :)

Han böjer sig fram och stoppar in dom igen,

för att fortsätta käbbla.

Han fick dock ingen, sgt:n önskade att han varit

någon annanstans just då när det började rycka

i läppen.. ;)

 

JK02;

igen.. En driver fick i uppdrag att hämta några egyptier

på Aerodromen. Väl där fattades det en, han frågade och

fick till svar att dom hade med sig en kamrat som hade

dödats i Sarajevo.

Dom hade hiskeliga problem först att få in kistan i en

20 pax buss, för att sedan åka runt en dag i Zagreb för

att hitta ett kylrum.

Han var lite tagen efteråt.

 

BA01;

Pancevo-basen som Gud glömde och FN hyrde..

Vi fick upp den SveNorDan-mässen ganska snart.

På invigningen fick spjuvern A-son för sig att "trolla".

Han tog en tio-öring (tiden går) och stoppade i munnen.

Han tuggade en stund och låtsades sedan svälja den..

Han öppnades sedan gylfen, tog fram draggen, drog

bak skinnet för att plocka fram öringen igen.. :clap:

(som han hade gömt innan givetvis)

Någon ropade: "Svälj den igen!"

"Nja, det funkar bara en gång.." :D

 

(stavfelade, slår mig själv på fingrarna)

Edited by Sljivovica
Link to comment
Share on other sites

stod i signalcenter hos QL på ks07 och pratade med QM när en något förrvirrad BQ3(senare TC2) kom in och var lite fundersam över kortleaves resan.

På denna tid så fick man betala hemresan på kort leaven med egna surt förvärade pengar. Hade man tur så kunde man dock slinka med på en ledig plats på något av herkorna.

Då så, man kunde antingen åka herkules eller civilt

frågan denne man fråga QM löd följande:

"-får man välja om man vill åka herka eller SISU hem på leaven? (han menade givetvis civilt)

QM trodde det kunde bli lite svårt att få fram en besättning som var villig att köra hela vägen hem till gamla svedala. :dong:

Link to comment
Share on other sites

Ytterliggare en leave-story:

 

Under min en-veckas leave på KS07 åkte jag till Nice för att hälsa på en kompis som studerade där. Bra tillfälle att bränna sina missionspengar på Rivieran i en miljö totalt olik från Kosovo. B)

Hursomhelst, sista kvällen var planerad att bli tämligen lugn. Nästa morgon skulle jag med planet kl 07:20 till Zürich för vidare byte till Pristina. Men det hela slutade ju givetvis med en mycket blöt kväll fram till 3-tiden nånting. Har ju klarat mig iväg till saker tidigare ”dagen efter” med bara cirkus 2 timmars powernap motsv, så detta skulle inte bli några problem!

Min kompis ställde in väcktiden på mobilen. Dock rådde jag honom att lägga den på skrivbordet i andra änden av rummet för att säkra att den som stängde av den verkligen skulle tvingas upp. ”Äh, det är lugnt” svarade han, ”jag vaknar” och la den på bordet bredvid sin säng. Jag tog hans ord för det och däckade på soffan.

 

Men det gick ju såklart åt h-lvete! :camo:

 

I den arla morgonstunden slogs mina korpgluggar upp och observerade direkt klockan:

”07:40”

”Det här händer händer inte!” tänkte jag, ”det är en ond dröm”. :unsure:

Det är en härlig bisarr tanke att i sin bakfylla inse att ens flyg just lyft 20 minuter innan man vaknat. Efter några sekunders det-här-händer-inte-tankar kommer verkligheten över mig och jag skakar liv i min kompis som förbryllat tar fram mobiltelefonen under sitt täcke som han med största sannolikhet omsorgsfullt stängt av i sömnen. :dong:

 

Nåväl, det var bara att gilla läget och snabbt som s-tan ta sig till flygplatsen för att hitta ett plan till Zürich som skulle komma fram innan flighten till Pristina lyfte (ca 13 har jag för mig). Vänta på flygbussen var bara att glömma, det blev tåg till närmaste station och sedan språngmarsch i gassande morgonsol längs fransk motorväg. Fransk flygplatspersonal är som vanligt attans behjälplig (?) och jag får veta att det först finns en ledig plats med Swissair till Pristina först 4 dagar senare… mao jag kunde se framför mig hur en liten papperssamling formade sig på legals skrivbord när jag minst sagt skitit i det blå skåpet och hivat det in i klaveret. :tveka:

For som en iller mellan några bolagsdiskar för att kolla flighter (dessa ”manuella” förfrågningar kändes som frustrerande stenålder när man själv kan kolla upp en resa på mindre än 5 minuter med internet. Arlanda ligger tydligen 10 år före penga-stinna Nice i IT-världen) innan jag letade fram numret till SWEDINT. Kopplad till reseavdelningen. Damen i andra änden verkade tydligen snappa upp nyckelord attans fort (MISSAT FLYG-NICE-KOSOVO). Efter bara 15 sekunders samtal, dvs min förklaring av situationen, hade hon redan hittat ett flyg via Wien-Skopje. Sagt o gjort… efter 5 minuter kunde jag hämta ut mina bokade biljetter borta vid Lufthansa-disken.

Det blev en bakis-dag med litet flygluffande i central-Europa. Efter inrikesflight a’la Makedonien via Ohrid kom jag fram vid 22-tiden och blev upplockad på NSE:t av ovan nämde Patrik med sällskap. 23:30 äntrades missionsområdet… veckan var över med knapp marginal.

 

Så kan det gå när man förfriskar sig i sista stunden på leaven. :lala: Trots min kompis blunder med mobilen så anser jag att jag har mig själv att skylla.

En eloge till reseavdelningen på SWEDINT som, endast genom några knapptryckningar på nätet räddade mig undan legals klor och ett löneavdrag… visserligen kostade detta mig ca 300 euro för nya tickets, men i gengälld kan jag iaf garva gott åt allt i efterhand :D

 

 

…behöver jag tillägga att jag hädanefter alltid sover med mobiltelefon + väckarklocka placerat i andra änden av rummet.

Link to comment
Share on other sites

Roligt och roligt,i efterhand så var det väl det...

Under nån vecka på KS06 hade vi små återkommande protester utanför kommunhuset i Gracanica. Det var en massa missförstånd ang anställning av läkare etc. Tom lite äggkastning förekom mot UN personal. Som sagt, ett par dagar efter den första (största" incidenten var bla Ql2 samt LNO på möte i gracanisa, det skyulle nämligen vara val inom kort. LNO var ute med tf miltolk på möte med en av pamparna i dennes hem. Efter en stund så har vi inget samband med LNO, efter flera försök vill QL2 att CQ3 med patrull skall ryvcka fram till pampens hem för att upprätta förbindelse och kolla så allt är ok. CQ3 tar del av de "hemliga" koser för att kontrollera läget för motorolan.

CQ3 med patrull springer mot pampens hem, några hundra meter från MUP stationen. När vi kommit halvägs fär Ql2 förbindelse över motrola, men ej 2rätt svar" svaret de ger är att de är trängda och att allt inte är som det ska. Via överenskomna kodord.

CQ3 med patrull mantlar vapen, sprider oss, när vi kommit fram till huset så är vi lugnt sätt, jävligt taggade!! :unsure:

 

Allt är dock lugnt, de hade sagt fel, glömt bort orden etc etc. QL2 gnällde en del när vi kom tillbaka till MUP stationen, dock på LNO och inte CQ3 som bara gjort ett bra jobb som vanligt.... ;)

Link to comment
Share on other sites

......22-tiden och blev upplockad på NSE:t av ovan nämde Patrik med sällskap. 23:30 äntrades missionsområdet…

Tillägg på QL4 historia.

 

Då jag och en annan i min pluton fick reda på att en sold ur vår pluton behövdes hämtas på NSE:t i Skopje så raggade vi snabbt tag på LNO och lånade hans GW-turbodiesel.

En stor hög med kartor lånades in hos signal och vi lånade loss kompanimobilen då vi skulle färdrapportera med denna då vi inte längre hade teckning på r180.

Allt går bra och vi kör och börjar närma oss gränsen till Makedonien. Än så länge har färdrapporteringen fungerat bra. Men då vi passerat de grekiskasoldaterna på kosovosidan och Mak-army på Makedoniensidan så skall vi övergå till mobilen då plötsligt batteriet tar slut och telefonen stendör. Oj då tänker vi, va fan gör vi nu? Vi vände och åkte tillbaka till gränsen. Åker förbi Mac-army igen och stannar till hos grekerna. Vi hade tänkt låna en telefon av dem, men det tar 30minuter innan vi hittar en grek som kan engelska. Tillslut får vi låna en mobil att sätta i vårt kort i och ringer signal och berättar vad som hänt och undrar vad vi skall göra. Denna dag är det min gruppchef(STRI) som prao:ar i signal och han säger, "-kör till NSE:t och stanna fan inte för nån eller något." Ok tänker vi och drar iväg igen, in i makedonien utan samband :huh: Makedoniskpolis har fartkontroll efter en stund och vi passerar förbi lite fort och bara hejar på oskyldigt svenskt vis. I en större korsning nån stans i Skopje Stannar vi för rött ljus, och en knark/bensinsniffande unge hoppar fram och knackar på passagerarrutan och tjatar. Jag säger åt mitt sideface han ska be ungen dra åt... Sidefacet vevar ned rutan och jag hör han mumla lite. Det blir aldrig grönt i korsningen så vi bara drar rakt igenom för hinna fram i tid. Nu blir jag godissugen och sträcker mig efter alla snickers mm som jag lagt vid växelväljaren, men de är borta. Då berättar min glade reskamrat att han gett bort allt mitt godis till sniff-ungen i korsningen. Dock har han inte gett bort sitt eget. Efter lite sightseing så har vi hittat till NSE:t och hämtat upp QL4 som får åka med i GW-n civilklädd tillbaka till kosovo.

På hemvägen maxas GW-n och jag vill minnas att 137km/h kunde utläsas på GPS-en. Sen upptäcker vi att hastighetsrekordet sparas i minnet och inte kan raderas.

I gränsen kollar Mac-army konstigt på vår civile reskamrat men alla har kfor-leg så de är inga problem. Väl tillbaka på campen så går vi till signal och kollar läget, då visar det sig att ingen utom min gruppchef i signal har vetat om att vi kört utan samband. Vi lämnar även tillbaka nyckeln till LNO och berättar att resan gått lungt till.

 

så kan det vara på mission ibland.

Link to comment
Share on other sites

......22-tiden och blev upplockad på NSE:t av ovan nämde Patrik med sällskap. 23:30 äntrades missionsområdet…

Tillägg på QL4 historia.

 

Då jag och en annan i min pluton fick reda på att en sold ur vår pluton behövdes hämtas på NSE:t i Skopje så raggade vi snabbt tag på LNO och lånade hans GW-turbodiesel.

En stor hög med kartor lånades in hos signal och vi lånade loss kompanimobilen då vi skulle färdrapportera med denna då vi inte längre hade teckning på r180.

Allt går bra och vi kör och börjar närma oss gränsen till Makedonien. Än så länge har färdrapporteringen fungerat bra. Men då vi passerat de grekiskasoldaterna på kosovosidan och Mak-army på Makedoniensidan så skall vi övergå till mobilen då plötsligt batteriet tar slut och telefonen stendör. Oj då tänker vi, va fan gör vi nu? Vi vände och åkte tillbaka till gränsen. Åker förbi Mac-army igen och stannar till hos grekerna. Vi hade tänkt låna en telefon av dem, men det tar 30minuter innan vi hittar en grek som kan engelska. Tillslut får vi låna en mobil att sätta i vårt kort i och ringer signal och berättar vad som hänt och undrar vad vi skall göra. Denna dag är det min gruppchef(STRI) som prao:ar i signal och han säger, "-kör till NSE:t och stanna fan inte för nån eller något." Ok tänker vi och drar iväg igen, in i makedonien utan samband :banghead: Makedoniskpolis har fartkontroll efter en stund och vi passerar förbi lite fort och bara hejar på oskyldigt svenskt vis. I en större korsning nån stans i Skopje Stannar vi för rött ljus, och en knark/bensinsniffande unge hoppar fram och knackar på passagerarrutan och tjatar. Jag säger åt mitt sideface han ska be ungen dra åt... Sidefacet vevar ned rutan och jag hör han mumla lite. Det blir aldrig grönt i korsningen så vi bara drar rakt igenom för hinna fram i tid. Nu blir jag godissugen och sträcker mig efter alla snickers mm som jag lagt vid växelväljaren, men de är borta. Då berättar min glade reskamrat att han gett bort allt mitt godis till sniff-ungen i korsningen. Dock har han inte gett bort sitt eget. Efter lite sightseing så har vi hittat till NSE:t och hämtat upp QL4 som får åka med i GW-n civilklädd tillbaka till kosovo.

På hemvägen maxas GW-n och jag vill minnas att 137km/h kunde utläsas på GPS-en. Sen upptäcker vi att hastighetsrekordet sparas i minnet och inte kan raderas.

I gränsen kollar Mac-army konstigt på vår civile reskamrat men alla har kfor-leg så de är inga problem. Väl tillbaka på campen så går vi till signal och kollar läget, då visar det sig att ingen utom min gruppchef i signal har vetat om att vi kört utan samband. Vi lämnar även tillbaka nyckeln till LNO och berättar att resan gått lungt till.

 

så kan det vara på mission ibland.

Det var väl tur att inte den riktige stabsgruppchefen satt i signal då... då kunde det gå hett till om man inte färdrapporterade på rätt sätt... ;)

Link to comment
Share on other sites

Satt och funderade på kul saker om hände...

 

Många poppade upp.. Den sjukaste kommer senare...

 

Men i alla fall....

 

Det var precis efter vi hade landat... Landet var Bosnien tiden Våren 2000 orten Doboj och HQ där ;-)

 

Kom ner torsdag kväll på min andra misson.

Åkte som vakans, vilket innebar att det var in i hetluften nästan direkt.

Hade ett par genomgångar på fredag och lördag.

 

Söndag fick vi ett erbjudande att hänga med ner till Sarajevo för en Guidad tur.

Jag är självklart på.... Hade ju bommat denna staden under den förra missionen...

 

Så.. Sagt och gjort.. Blev halvsent lördag kväll....

Ställer klockan och somnar in i de gamla logementen för Jugoslaviska armen. tack och lov hyfsat ombyggda av Danskarna....

 

Vaknar till på morgonen... Av att min personsökare biper....

Kollar klockan... 45 minuter till avfärd....

Tar lungt på mig och börjar knalla ner till TOC:en varpå jag möter min grpch.... Som undrar vad jag håller på med...

 

Jag menar på att det är hyfsat gott om tid...

Varpå hon säger ett ord med ett stort smajl...

Sommartid.....

SATAN I GATAN.... Bussen sklulle gått för 15 minuter sedan.......

JIPPII!!!!!!!!!!! *Snabbt som sjutton sprintar jag upp de 3 trappornma hämtar AK och ryggsäck med väst och kamera...

Lite slokörad knallar jag in i bussen och möter de flesta för första gången..... :)

 

MYCKET PINSAMT....

 

Men... Resan till Sarajevo blev klart minnesvärd i alla fall ;-)

Edited by Maverick
Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

I samband med problem vid en transport i Libanon (http://forum.SoldF.com/index.php?showtopic...30entry332102) fick vi hjälp av repgruppen. När de anlände konstaterade de snabbt vad det var för fel och gjorde några försök att fixa till det hela. Det var fredag eftermiddag och snart sabbatsdags i Israel = Gränspassering, nä vaddå?! Återkom i morgon! :lala: Alltså: Vi skippar mekandet och drar mot campen!

Mekarna kopplar luftslang mellan bärgaren och vår bil så att vi kan köra den. Sedan koppla dragstång. Ajdå, bara den korta finns med! OK, kör på den, då. Hmm, den ska visst fästas också! Leta, leta! Vi hittar en grov bult, den får duga. Nu är det mörkt ute och bråttom, gränsen stänger kl 18 (?) och vi har en bit att köra. Bärgarkillarna körde som om de hade någon tid att passa, och vi hängde ju bara efter i en kort dragstång och hade fullt upp med att följa med i svängarna. 70 km/t var inga problem på de kurviga vägarna … :)

Nå, jag tror att vi var framme vid gränsen med ca 10 minuters marginal, och efter gränspasseringen skulle vi bara passera resten av grindarna innan det var fri väg de sista kilometrarna ner till campen. Och vad händer!? Naturligtvis hoppar den nu deformerade bulten från dragstången, men vi glömmer det. Vi plockar upp dragstången och kör vidare, nu utan dragstång kopplad men med kopplad luftslang. En av oss sitter halvvägs ut genom sidorutan och matar ut och drar in luftslang allt eftersom vi kör. :D Ja, hem kom vi till slut och kunde lämna bileländet i händerna på mekarna …

Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

Spinner vidare på temat "Steffano´s Hamburgare".

 

Första gången det kärvade hos "King Of The Bridge"

(ni vet, faxen trasig, faxpapper slut i Pale etc.) och

vi fick vända tillbaka till nämnda hamburgerhak.

Bara att slå läger och hoppas på ny clearence

nästa dag.

Vi satt där och njöt av höstsolen när det kommer

en hund linkandes. Vi ser att den har snärjt in

benet med lina, såg allmänt medtagen ut

också.

Kändes lite magstarkt att befria den med AK:n,

så vi tog kontakt med "hamburgervändar´n" själv..

Han plockar fram en armépistol á la JNA, sedan börjar

jakten med oss FN-soldater i släptåg.

Först får han iväg ett skott som skadeskjuter

hundstackarn, som försvinner ylandes in under

våra lastbilar.

"Stef" efter och drar iväg ytterligare skott

under lastbilarna..

(man tänkte stilla, snälla skjut inte hål i

däcken)

Historien tror jag fick ett hyfsat lyckligt slut med

att han fick tag på hunden bakom huset och

kunde ända med ett mer välriktat skott.

 

Vår väntan där blev några dygn vill jag minnas,

kosten bestod av "yxburgare" till fru, lu, mid, kvä..

Vi såg till att få kvitton på våra utlägg, för att

sedan lämna dom till C Log.

"Vafalls, ni hade väl rations med för tre dygn??"

"Jomen goa major´n, vi ville inte bryta dom

förrän i ett riktigt krisläge.."

"Hmmm, mycket klokt! Klart ni får ersättning.." ;)

 

En annan gång när vi satt där och hängde en kväll,

så kom det en local med en ny fläktrem till sin Zastava.

Han undrade om vi hade några verktyg att låna ut för

att byta tingesten.

Well, lite svårt att meka med yxa, spade, skyffel, spett,

domkraft och allt vad som ingår i RU lb.

Då plockade man fram "djungelknepet" man lärt

sig på Fo. Tekn. i gymnasiet:

Man lägger remmen halvt till rätta, petar i 4:ans

växel, ger bilen en lätt knuff åt rätt håll och vips

så kryper remmen tillrätta..

Stor imponeringsfaktor, det var så att man nästan

blev utsedd till "Arbetets Hjälte" av den månaden..

Samma kväll skulle det firas serbiskt bröllop

med helstekt gris och "plommonjuice", med oss

som inbjudna.

Efter ett par timmar så blev våran "östgöte" lite

trött i ögat och begav sig till FL 10:an för att sova.

(Det gick att sova i lb:n trots avsaknad av sovhytt.

Man jämnade av mittpuckeln med väskor, västar,

liggunderlag och fällde fram växelspaken)

Under kvällen växte det fram en idé att

spexa med "svikaren".

Vi gick fram till hans lb, han låg och sussade sött

invirad i sovsäcken.

Vi öppnade grillen försiktigt, fram med pumpstången,

satte igång att pumpa hyttfällningsmekanismen..

Som dom insatta vet så behöver man bara pumpa halvägs,

sedan så sköter tyngdlagen resten av fällningsproceduren.

Just när hytten började falla sista biten, så kom driver´n

rullandes med bra fart in rutan (som fick sig en spricka).

Där låg hytten fullt framåtlutad med en ilsken östgöte

sprattlandes i vindrutan/instr. panelen i sin sovsäck.

Behöver knappast nämna att vi låg horisontellt i våra

skrattattacker.. :unsure:

Han lyckades komma ur säcken, hoppade ut i bara kalsongerna,

slet loss pumpstången och började jaga runt efter oss

som en besatt. :baskerPa:

 

Ja, det hände mycket spännande hos "Steffano"..

Som den gången Räddningsverket fick "nema" på

bropassagen och gjorde oss sällskap..

Link to comment
Share on other sites

På KS01 när man satt på C2 å häckade så fick en av soldaterna ett paket från sin syster i sverige å snacka om att asgarv bröt ut när han öppnade det! Paketet innehöll bla 1 paket nudlar, chokladkakor och pulvermjölk (smakade inte helt olikt den tyska) och ett brev där det stod att han fick meddela henn om han behövde mer mat!

 

En annan polar fick för övrigt ett uppblåsbart får av sin lillasyster!!!! :blink:

Link to comment
Share on other sites

Helt appropå historierna om Ghanesernas hemrotationer från Libanon som beskrivs tidigare i den här tråden vill jag bara tillägga följande...:

Eftersom jag fick det tvivelaktiga nöjet att en dag besöka PX:et på deras camp har jag nog full förståelse varför de var så pass intresserade av all denna mer eller mindre begagnade UNIFIL mtrl av olika slag.....

 

På deras PX såldes inga rayban, inga buck knivar, inga zippotändare, alla övriga elektroniska bra och ha prylar lyste också med sin frånvaro......

Däremot fanns där dynggrepar, spadar, plåthinkar, elverk och "tro det eller inte" men en kopiöst massa pilsner.... :P

 

Slutsats....det fanns helt enkelt inte nog med dessa prylar på PX:et så de var antagligen tvungna att göra ett litet uttag från UNIFIL också.... :o

 

Ett annat litet roligt Libanon minne......

En klädaffär vid Checkpoint 1:23 (Fijibat) hade en riktigt rolig reklamskylt vid vägkanten...: Stockholm 1:23 Store, bästa kvalitet alltid, glöm inte alldrig..( jodå med två LL, ifall någon nu undrar,,) handmålat på en botten föreställande den Svenska flaggan.... :P

Link to comment
Share on other sites

Ett annat litet roligt Libanon minne......

En klädaffär vid Checkpoint 1:23 (Fijibat) hade en riktigt rolig reklamskylt vid vägkanten...: Stockholm 1:23 Store, bästa kvalitet alltid, glöm inte alldrig..( jodå med två LL, ifall någon nu undrar,,) handmålat på en botten föreställande den Svenska flaggan.... :P

Enligt mitt minne så stog det följande på skylten:

 

Stockholm kläder.

Bra kvalitet, bästa priset.

Glöm inte aldrig

 

Hur dom hade stavat kommer jag dock inte ihåg.

Dom hade dock jävligt billiga träningsoveraller i äkta yxkvalitet.

Same, same but different.

 

The Swede :o

Link to comment
Share on other sites

......jorå kvaliten var riktigt yx...Äkta kopior...

 

När var du där....kanske någon snäll själ som hjälpte dem att rätta till gramatiken en aning / eller tvärtom....

Vart lite osäker när du kommer ihåg det på det viset, så jag var tvungen att springa och gräva lite i högen med gamla foton och kolla. Och nog kommer jag i håg rätt... B)

 

By the way; Abba och Fadde hette väl grabbarna som drev stället...(där är jag dock inte lika säker att minnet är med mig...) ;)

Link to comment
Share on other sites

Var på jobrotation hos Finbatt på

pos. 9:31 (tror jag den hette).

Den gränsade till Ghanbatt när man

hade passerat den finska PASI-verkstaden.

Fick höra en historia av dom när några

finnar hade "lärt" ghaneserna några

finska militärfraser.

 

Den gick ungefär så här:

En finsk major med följe passerade

Ghanespos. med språkstudenterna,

varpå dom går upp i stram givakt, gör

en honnör á la Benny Hill och lämnar

av på finska:

"Det här är inget jobb för en vit man!" :Malaj:

Link to comment
Share on other sites

Doboj -96 DB01.

Uppgiften var att tömma alla yx-pulversläckare för att skicka dom på laddning.

Naturligtvis kan inte 4 man bara tömma släckare utan att ett visst "krig" uppstår.

Från små oskyldiga "puffar" till regelrätta anfall.

En av oss, vi kallar honom Christer, (han heter så) tog sin tillflykt till ett litet skjul.

Ingen vidare smart ide när två stycken jagar honom med var sin 12kg pulver.

Resultatet blev naturligtvis, som ni nog räknat ut, 24 kg pulver in genom springorna i skjulet som inte var större än ett vanligt ute dass.

 

Ut kommer en fly förbannad Christer, vit som snö men svart i blicken.

Han tar några hotfulla steg mot den antagonist som stod närmast och då...

Rena rama Kalle Anka...

Han kliver på en järnkratta som ligger vårdslöst slängd på backen, krattan flyger upp och ger Christer en ordentlig kyss mitt i kolroten, glasögonen flyger av...

En nu, om möjligt, ännu mer rasande Christer greppar krattan för att göra processen kort med den och ska damma till den i en conteinervägg.

Sagt och gjort, med en ordentlig klang i väggen så går skaftet av och själva krattdelen på krattan får en "omöjlig" båge och flyger tillbaks och träffar Christer igen mitt i planeten....

Där står han, vit som snö, darrande av ilska, glasögonen på sne med krattskaftet höjt över huvudet och skriker EN KRATTA FRÅN HELVETET...

Och inte fick han någon sympati från dom tre andra som låg och vred sig i skrattkramper runt honom....

 

Sedan så var resten av hela DB01 ungefär så här hela tiden....

Den galnaste perioden i hela mitt liv.

Link to comment
Share on other sites

......jorå kvaliten var riktigt yx...Äkta kopior...

 

När var du där....kanske någon snäll själ som hjälpte dem att rätta till  gramatiken en aning / eller tvärtom....

Vart lite osäker när du kommer ihåg det på det viset, så jag var tvungen att springa och gräva lite i högen med gamla foton och kolla. Och nog kommer jag i håg rätt... B)  

 

By the way; Abba och Fadde hette väl grabbarna som drev stället...(där är jag dock inte lika säker att minnet är med mig...) ;)

Det jag bäst kommer ihåg från 1:23 var att de där grabbarna hade ett herrejösses-minne.

Handlade lite leave-kläder när jag var nere L100 plus lite annat smått o gott. Sen vart det dåligt med stoppen där, mest p.g.a. tidsbrist.

 

3 år senare kommer man tillbaka till Libanon och naturligtvis hamnar man återigen på 1:23. Ut kommer grabbarna med stora leenden och hälsar på mig med namn (fast jag inte hade namnbrickan på mig) och sen börjar de rabbla upp vad jag köpte förra gången (för 3 år sen) inkl. priserna jag gav... för att sen runda av showen med: "Now we have even better specialprice for you!" :uuh:

Edited by Animal
Link to comment
Share on other sites

När man nu ändå är i gång att minnas flydda tider, kom jag på en annan "händelse". Om den är rolig får ni avgöra....och jag har vissa reservationer vad avser mitt eget minne.....

 

Med jämna mellanrum hade vi eskortuppdrag till Tyr. Pga diverse omständigheter fick vi inte köra sisun ända in till logbase utan vi parkerade sisun på Tyr barracks. När man tröttnat på att springa hos skräddaren, blev vi ofta kvar vid Tyr barracks och språkade med våra "kollegor" i Leb army i stället. Blev mycket klättrande och inspekterande av deras gamla T55 vagnar. Min skytt, vi kan kalla honom M (vet inte hur det är att publicera namn här) blev, vapen intresserad som han är, väldigt tjenis med en av lebarmy kollegorna. Det pratade ofta med varandra, provhöll varandras vapen, klättrade på varandras vagnar...ni vet, så där som bara grabbar kan.... :D. Under en period därefter var vi inte där så ofta och jag antar att M:s Lebarmy kollega, saknade sin nyfunna svenske vän. För någon månad senare när vi passerade Leb Armys sista checkpoint söder ut så står denne Leb army soldat där vid chekpointen och upptäcker på långt håll M:s nuna sticka upp bakom HMG:n. Följande utspelar sig då....Man hör hur Lebarmy killen börjar vråla M, M M...varvid han börjar springa mot vår sisu...i farten river han av en ros eller liknande från en buske han passerar, när han så kommer inom lämpligt avstånd från sisun, fortfarande skrikandes M, M, slänger han upp "rosen" mot M och vrålar M, I love you, I love you, varvid han också börjar ge slänkyssar till M...

I telehjälmen hör man M vråla...kör för f...n, kör för f..n och ni kan ju sen gissa vilken färg hans nuna intar och vad M fick utstå...åtminstone resten av veckan...... :baskerKav:

 

Som sagt detta är fritt ur minnet.....

 

The Swede vet säkert vem denne M är och om du stött på honom efter den tiden, så är jag nyfiken....

Link to comment
Share on other sites

BA02 -94

 

I något Tango OP (kom ej ihåg nummer).

I skymmningen sätter en serbisk GRK igång och skjuter mot, antagligen, väl kända ställningar.

Vi, (jag och en till) diskuterar vad som är "utskjut" och detonations smällar för att kunna skicka riktiga shotrep.

 

POFF

-Det där var ett utskjut. Sa jag. Snart kommer detonationen.

Mycket riktigt, efter en stund så small det någon kilometer bort...

Och så höll det på ett tag.

Den andra killen, E, anammar mönstret efter ett tag och konstaterar själv ett par gånger vad som är vad.

 

POFF

- Där kom ett till utskjut, säger E.

Efter ett par sekunder fräser det till genom luften och ett ordentligt

KABLAMMM går av alldeles till vänster om OPt.

 

Efter ett par kaosfyllda sekunder med shelter, shelter över "paddan" till resten av gruppen (ganska onödigt, dom låg redan bak i vagnen på någon 100-dels sekund) och konstaterande att E var OK (och att jag var OK).

Så ligger vi på golvet (?) av OPt.

E flinar mig i anskitet och säger...

-Detonation.... :angry:

 

Förutom en spräckt trummhinna så kom vi undan med "hedern" i behåll.

Link to comment
Share on other sites

The Swede vet säkert vem denne M är och om du stött på honom efter den tiden, så är jag nyfiken....

Hmm, den ende i SISUgruppen som hette nått på M var väl förare vad jag kan minnas, gick även under namnet "Simone" :-(

Om det är han så träffade jag honom i Dastansko på BA01 då han tjänstgjorde som pbv-förare på 8:e komp.

 

En annan episod som jag tror du var med på.

 

Stab och tross-kompaniet på L108 skulle gå soldatprov vilket innebar att det saknades folk för att bemanna SISUn för en eskort.

Undertecknad fick då frågan om jag kunde hänga med som skytt vilket jag naturligtvis tackade ja till.

 

På väg upp i landet passerar vi det marscherande kompaniet i en av de långa uppförsbackarna och jag samt vagnchefen häver oss ut över kanten och sjunger för full hals:

 

"These boots are made for walking and thats just what they do......."

 

Efter det fick man hålla sig undan en vecka :}

 

The Swede

Link to comment
Share on other sites

I Libanon som konvojchef skulle man rapportera

massa punkter man passerade utmed vägen.

En norrlänning hade hamnat i för-jeepen och han

var inte speciellt van vid att prata i radion..

 

"Viktor Quintus... *tystnad*.. (hörs i bakgrunden)

vad heter jag..??"

"Viktor Quintus, Tore fyrtio-två, passerar...

*tystnad*... (i bakgrunden).. varrss e´ja´..??"

Link to comment
Share on other sites

Mer signalering från Libanon.

Under slutet av L118 så gick vi över till engelsk signalering inför en kommande överlämning till Polen. Detta tyckte en del var riktigt kul, i synnerhet en plutonchef på Tpkomp. En dag var han ute och baccisstyrde i AO:t och på väg ut till Tyr så tog han upp Motorolan och anropade Batstri (där jag satt vid radion) och rapporterade:

-Victor Quebec, this is Tango 49:er, Abbasiyah, I spell AGNETA BJÖRN BENNY ANNEFRID end of spelling over (hahahaha).

 

Min plutch och tillika Battalion Signal Officer stod precis bakom min rygg för att kolla hur engelsksignaleringen gick. Jag kan säga att han var inte lika road som jag och den sändande transportarkaptenen var. Dock ville/vågade han inte skälla ut en kollega med högre grad så han fick låta det gå.

Humorn segrade.

 

/Krook

Link to comment
Share on other sites

Sitter här och låter minnena gå tillbaka... Heh.. he..

F*n vad mycket dråpligt som hände under missionerna.

 

Kom och tänka på min Medic som skulle springa ifatt SISUn med AKn i ena näven, sjukvårdsväskan i andra och hjälmen nergliden på näsan.

Drivern stannade SISUn när tailgunnern gjorde honom uppmärksam att vagnen INTE var klar att åka.

Resultatet blev BLÅÅÅNNGGGGG i bakpansaret och näsblod på medicen.

:banghead:

 

Sensmoralen är väl

1. Att man ska se till att hjälmen sitter ordentligt så att man ser.

2. Inte köra iväg innan klartecken.

3. INTE hacka i bakpansaret med näsan.

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.




×
×
  • Create New...