Era baskermarscher?

[Fu Pedersen]

Baskerprov! GBS, Livkomp, P10 -04

 

Måndag 0810 utanför kassunerna i str utrustning med str och trosspackning för utlåsning av vapen. Efter det blir vi kommenderade upp till vinden för visitation. medan vi står uppställda på ett led linje spärrar befälen av en 3 m bred remsa i mitten på vinden med avspärrningsband. Sedan får vi order att lägga stridsutrustningen mellan banden och sedan ställa upp igen. Den som passerade mellan banden innan vi fått order på det skulle få 5 kg extravikt att bära på. Vi packade upp stridspackningen, ställde oss sedan på andra sidan vinden lämnade id-kort, nycklar, plånbok, klockor etc. och tog sedan av oss kläderna (ej underkläder). Själv blev jag visiterad av en kvinnlig kapten bakom ett par skåp vilket kändes rätt fånigt då man ändå bor ihop med grabbarna. Efter att all materiel gåtts igenom, en hel del konfiskerats så packade vi ihop och ställde upp utanför kompaniet. Vi hade strax innan fått ett scenario; Året var 2007 och vi hade blivit anfallna öster ifrån av Oskartanien och vi, den Turhammaritanska armén skulle framrycka till Hyltberget. (eller nåt sånt) Efter visitation för lösskjutning, laddning av magg samt magasin i så gjorde vi uppsittning på 20 bilen och åkte ut till nåt ställe på Härad. Strax innan uppsittning fick vi ut "käk" 1 gryta, 1soppa och 2 buljong (allt i pulverform).

 

Sedan fick vi order om marshväg, kom vi försent till målpunkten skulle vi få 5 kg extravikt att bära på. Vi började gå. Vi gick och vi gick och vi gick och vi gick. Kom fram några minuter försent, fick en 5 kg sten att ta med. Vi hade sedan prov på p-skott, ladda/patron ur och isär Ak5. Sedan fick vi ny marshväg. Vi gick och vi gick och vi gick och vi gick och vi gick. Då vi ej fick behålla klockor var tidsuppfattningen rätt vag. Vid kanske 22 tiden var vi framme vid nästa mål. Jag bar radiohelvetet (ihop m packningen) i ca 4 km, 17 vad jobbigt det var, ont i ryggen som f-n. När vi sen var framme hade vi prov på minor och handgranat. Sedan fick vi nytt mål att gå till, var kanske en mil bort. Gick och gick och gick och...gick...och....gick.... Stridsvärdet sjönk allt eftersom och snart gick vi 10 minuter och vilade 15 istället för gå 50 vila 10. Höll i orienteringen och det gick rätt bra för att vara mitt i mörka natten. Vid 2 tiden (????) får vi order om att käka. Vi stannar och utspisar soppa alt. gryta. Buljongen hade jag käkat upp tidigare under vägen, dels blandat med kallt vatten och dels som den var. Vi fortsätter sedan gå i långsamt tempo. Vi började dock knappa in på de andra plutonerna som också hade uselt stridsvärde. Efter att ha gått i en evighet kommer Kn och ger oss ny målpunkt närmare än den tidigare, vi hade nu kanske 2 km att gå istället för 4. Han ger order om att vi skulle kvarstanna på platsen i väntan på vidare order. Åker iväg, kommer tillbaka och plockar upp oss i 30 bilen och vi hämter sedan upp en annan pluton också och blir utslkjutsade till nåt ställe nära E20. (Ej samma som vi fått på kartan). Vi sätter upp skärmskydd, tänder eld och går och lägger oss, eldpost hade vi självklart under natten. Vi var klara med förläggningen runt 4-5 på morgonen gissningsvis.

 

Tisdag. Vid 9 (sa de) gick vi upp och rev förläggningen. (vi hade fått ut tidtagarur för att kunna passa anbefallna tider så vi passade på att knappa in tiden) Hade visitation av fötter, mina var oförskämt fina. Bara allmänt ont i trampdynorna. Vi utspisade, själv åt jag soppan som mest var söt o sliskig. Vi hade sedan viss inventering av stridspackning, de som glömt något fick en sten att bära på (1/2 kg ca). Själv hade jag "glömt" kartan i 30 bilen kvällen innan så det fick vi en sten för. IG!!! Ett par i plut hade glömt ta med vårdkittet också. Vi fick sedan med oss en ryggsäcksmes att fästa radion på senare under dagen. Order om att framrycka över E20 och genomföra färdiga till strid. Sedan fick vi viss tid på oss att ta oss till ett ställe som skulle komma att bli vår bas ca 3-4 km iväg. Stridsvärdet var dåligt och vi tog oss fram i ultrapid. Ordern var att om vi blev upptäcka av fienden skulle vi få gå tillbaka och börja om från början. Vi insåg tidigt att vi skulle missa anbefalld tid så vi sket i tiden och gick mer på säkerhet. När vi sedan hade nån km kvar till basen skulle vi ta oss förbi vansöåsen. Vägen till vansöåsen består av två gigantiska fält på vad sida av vägen.

 

Vi gjorde en lång omfattning vänster förbi vältet och framryckte sedan i skydd av vass som växte. Detta hade dock befälen förutspått så när vi var 30 meter från skogen på åsen blev vi beskjutna, slängde oss i skydd och rapporterade på radion. Jag trodde det var låg sannorlikhet att vi skulle få gå tillbaka då vi eg. kunde hållt på att gå fram och tillbaka hela natten i samma långsamma tempo. Skulle inte ge något alls. Fick order om att undgå fienden och fortsätta till basen. När vi kom upp i skogen såg vi att det var befälen som ordnat anfallet och att de filmat oss, de filmade fö. under hela baskermarshen. Väl framme satte vi upp förläggning. Fått order om att agera gruppchef från stunden vi kom fram. Var ljust när vi började och vi hade gott om tid så vi ordnade ordentligt. Mitt i allt ihopa dök Fänriken och Löjtnanten upp och hade sjukvårdsprov med oss. Fänriken filmade mitt förbansläggande, ställde sedan frågan "Vad är grundregeln för all förbansläggning" jag tittade frågande på honom men sedan gick det upp ett ljus. "Ett bra förband är ett snyggt förband" "Rätt!" Tur jag kom på att de sagt det nån gång under sjukvårds utbildningen. Vi fortsatte med förläggningen, fixade post etc. Fick sedan order via radio var vi kunde hitta mat och vatten. Då jag var gruppchef så utsåg jag mig själv samt två andra till att hämta maten. Det var mörkt ute och vi gick helt åt skogen fel. Väldigt irriterande är att det finns så mycket vägar vid vansöåsen, man vet aldrig vilka som är riktiga väger eller bara är körspår från stridsfordonen. Vi var säkert ute i minst 2 timmar och letade. Vi mötte sedan Cesar och Adam som fått mer exakta order efter att själva ej hittat käket. När vi äntligen hittade det så insåg vi att det eg. bara låg 800 meter från vår förläggning. Davidplutonen hade visst haft 3 olika stridspar ute och letat utan resultat.

 

Satt eldpost, skrev eldpostlista och för att få det att funka så fick jag ta 3 poster på raken, först eld, sen vakt och sedan eld igen (man ska ju sitta eld efter vakt för att kunna värma upp sig). När vi sedan gjorde ordning käket, som fö. var en påse per stridspar (2dl/pers) fick vi order om att vi skulle skicka en patrull till UPK10 som skulle rapportera ev. fientlig verksamhet. Jag tog mig själv igen samt en annan kille som verkade ha förhållande vis bra stridsvärde. Många hade stora problem med fötterna men mina funkade relativt bra. Sökte samband med david plut som vi skulle patrullera med och de anmälde att de skulle vara framme om 45 min. La mig för att sova en stund. Väcktes sedan när de rapporterade att de var framme. Vi framryckte, klockan var kanske 3 på morgonen, vi såg en lampa tändas i skogen men annars inget fientligt. Vid halv sju ca var vi tillbaka (att döma av ljuset). Sov nån timme, satt sedan post igen.

 

Onsdag. Fick inga vidare order under natten så vi passade på att riva föläggningen vid 9 tiden kanske, fortsatte med posten. Fick order om att det var C-nivå Grön, dvs skulle vi ha skyddsmask och regnställ nära till hands. Skickade ett stridspar att hämta gasmaskerna ur trosspackningen 800 m längre bort. När jag sedan satt post så somnade jag till, väcktes av skumm musik på radion: "Arbetarbröder, vi måste skapa, ett kommunistiskt parti" Fick senare uppgifter om att det var fiendens propaganda men vi skola icke falla för deras manipulationer!! Var en hel del väntan och frammåt lunch fick vi frammåt igen. Skulle framrycka ca 3 km till en badplats vid Husby. Skulle framrycka dolt längs sjökanten. Efter några km så såg vi löjtnanten, sedan så låg plutonen framför oss på backen och luften var vit insåg att det var tårgas, kommenderade "SKYDDSMASK PÅ" slängde mig ner på backen och vad otäckt det var, snoret rann, det stack i ögon och hals, man hostade som fan. Fick på masken och kunde snart andas igen.

 

Framryckte sista km med skyddsmask på, jobbigt som 17. Framme så var det grovsanering stridsparsvis. Vi borstade av kläder och fick sedan lägga av stridsutrustningen. Längre bort fick vi ta av alla kläder. Insåg rätt snart att vi skulle bada, var avspärrningsband i vattnet nämligen. "Är ni beredda nu? Kläder av!!!" Av med kläderna, ner i vattnet, en i stridsparet i taget, jag började, djupt andetag ut i det svinkalla vattnet (6 grader). Doppa sig, ta av skyddsmask, tvåla in sig överallt, doppa sig skölja av tvålen. Var rätt skönt även om det var kallt. Sedan upp fort som fan och få en handduk. Grabbarna sa att det var 2 cm kallt!! Sedan värmde vi oss vid en eld innan vi framryckte tillbaka, fixade eld och satte upp skärmskydd framför elden, vi behövde ej göra vindskydd.

 

Vi hade rapporterat slut på mat och hade således fått hela 1 paket pulvergryta att dela på plutonen (6 man) då vissa hade lite käk kvar fick vi 1 dl var samt ca 1/2 dl buljong. Vi hann knappt börja äta innan vi fick Fienden anfaller förflyttning 5 minuter!!!!!!!! Släckte eld, packade allt och drog ner på fältet. Blev upphämtade av 20 bilen. Var det slut på marshen??? Vi samlade upp alla pluoner och åkte sedan tillbaka till regementet. Packade ur allt och ställde upp utanför. Kapten började tala. Ni kanske undrar varför fänriken ej varit med idag. Dels har han varit sjuk och dels har han ägnat dagen åt att ringa era anhöriga...för att tala om att ni inte kommer hem till helgen, övningen fortsätter, ni kommer hem nån gång nästa vecka, uppsittning! Första tanken var kan inte vara sant, han måste bluffa eller? Vi blev utskjutsade i skogen och satte upp förläggning. Vi samlade plutonerna i en fyrkant runt en enda eld. Vår plut hamnade längst ifrån så jag frös som satan. Fick ett eldpostpass, så skönt när man fryser!! Trodde vi skulle bryta övningen när som helst men inte. Var svag i kroppen, lätt snurrig i skallen och rätt sladdrig i armar och ben. Saker gick långsamt men förläggningen kom i alla fall upp. Vaknade av att jag frös som en idiot. Kröp ut med liggunderlaget och la mig 2 dm från elden, så skönt!! Sov en eller ett par timmar sedan väckte eldposten mig och sa att plutonen jag låg framför frös då jag tog all värme så jag kröp tillbaka in i vindskyddet, var skönt så länge det varade.

 

Torsdag. På morgonen vaknar jag av att det snackas i radio. Förlyttning!! Rev förläggning, framryckte sedan några kilometer, genomförde färdiga till strid. Många trodde detta var "the final battle" Var en lång väntan, man satt och frös, sedan fick vi order att lasta packningen på 30 bilen. Strax efter fick vi frammåt. Strängnäs var förlorat till fienden och vi skulle framrycka till någon sprängd bro. Var ungefär 2.5 km och befälen körde bakom oss och stressade på oss. Vi sprang och jag sa åt folk att sakta farten, skulle aldrig orka, vet ej hur lång jag orkade springa men jag fick så svårt att andas. har aldrig haft astma men jag kan tänka mig hur det käns, var som att andas genom ett sugrör, bara pep om mig. Var tvungen att gå, den tillförordnade plutch gick med mig och puchade på, kändes bra men var så svårt att andas fortfarande. Gick i raskt tempo så vi kom ej så långt efter. Drack konstant vatten under en km, när vi stannade var flaskan tom och jag hade förbrukat en liter på den korta sträckan. Tror det var kroppen som sa nu räcker det! hade troligen skaplig vätskebrist också. Sakta men säkert kunde jag andas normalt igen. Vi ställde upp utanför fordonsgaraget. Tänkte nu måste det vara slut! Fänriken började prata, sen kommer löjtnanten ut i nån gestapo utstyrsel med mask för ansiktet och megafon och meddelar att detta är ett tillfångatagande, händerna på huvudet. Jaha tänkte man, jag var så förbanant slut att jag ej orkade bry mig, stod som en zombie och stirrade när de satte på oss huvorna.

 

Tänkte att vi kanske kunde få sitta i ett mörkt rum och sova ett tag eller nåt. Vi rättades in av befälen med händerna på varandras axlar och gick sedan in i garaget. Tänkte att det MÅSTE vara slut nu, när vi kom in spelade de samma kampsång vi blivit psykade med på radion. Tänk om det var slut, tänk om det fanns käk där inne....tänk om..... De tog av oss stridsutrutningen, vapen. Sedan blåste kapten i visselpipan "ÖVNINGEN AVBRYTS, HUVA AV!!" Tog av luvorna och framför oss fanns långbord med levande ljus, bakom massor av mat. Jag hade klarat baskerprovet, det var slut, vi skulle få mat, vi skulle få baskrar. Det var heligt! Kände att tårarna började rinna men behärskade mig, de stod ju och filmade precis som de gjort under hela baskermarshen. Kapten talade. Pommes, kött, sallad, macka, dricka, glass och kaffe. När jag stod i matkön och vi snackade lite om hur svårt det var på slutet sa nån "men du fixade det, nu har du din basker" kunde jag ej hålla tillbaka tårarna längre. Det bara rann. Jag var ju inte ledsen men kunde 17 inte hjälpa det. Nån sa att om han kunnat skulle han också grinat. Vi åt och sedan åkte vi upp till regementet och vårdare viss materiel. Fick ut en extrauniform vi skulle ha på oss på baskercermonin. Vi åkte frammåt kvällen till ett ställe strax utanför strängnäs.Det var tända marshaller, vi gick fackeltåg, de spelade regementets marsh, krigskompanichefen talade, plutonchefen talade.

 

Vi gick fram och fick våra baskrar, våra regementes märken, pansarskyttebågen, nya namnbrickor, min; "Grpch 2skgrp BS Pedersen" Vi ställde upp. Mössa av! Basker på! Nu var det officiellt, vi var bärare av baskern.

[Vysotskij]

Södermanlands regemente ser inga poänger i att hålla innehållet i baskermarscherna någorlunda okänt för framtida baskeraspiranter...?

 

Att man inte bekymrar sig om framtida beväringar i Strängnäs kan jag förstå, men på andra förband...?

 

EDIT: Det lät lite surt av mig, givet att du tagit dig tid att skriva ner hela kalaset, men tror du verkligen att innehållet bör spridas så exakt?

Edited December 2, 2004 by Vysotskij

[Stockman]

Grym läsning, låter stenhårt.

 

EDIT: Staving

Edited December 2, 2004 by Stockman

[Adam Wilhelm]

EDIT: Det lät lite surt av mig, givet att du tagit dig tid att skriva ner hela kalaset, men tror du verkligen att innehållet bör spridas så exakt?

Surgubbe där. :P

 

Skämt åsido så tycker jag att det inte gör något om sånt här sprids med tanke på att förutsättningarna bör ändras år för år.

Sen så är det väl inte kval hemligt heller... you get my drift.

 

Min åsikt om dessa berättelser bara är bra eftersom väringarna stressar upp sig själva.

Det okända är nog så jobbigt men det kända kan vara jättejobbigt.

 

Svammel slut!

[Cap.Ranger]

Jag marcherade tillsammans med en kollega i takt till förådet och frågade om baskrarna kommit in, de tog slut vid inryck... Fick en. Tog mig tillbaka till logementen. Stukade och fäste baskermärket.

[Fu Pedersen]

Södermanlands regemente ser inga poänger i att hålla innehållet i baskermarscherna någorlunda okänt för framtida baskeraspiranter...?

 

Att man inte bekymrar sig om framtida beväringar i Strängnäs kan jag förstå, men på andra förband...?

 

EDIT: Det lät lite surt av mig, givet att du tagit dig tid att skriva ner hela kalaset, men tror du verkligen att innehållet bör spridas så exakt?

Som redan nämt så är ingen baskermarsch den andra lik. Har inte avgett ngt tysthetslöfte ang den...

 

Skrev dagbok under hela lumpentiden så jag har varje dag dokumenterad mer el mindre detaljerad. Jättekul ha att läsa i efterhand, man glömmer så mycket....

[Fu Pedersen]

Min åsikt om dessa berättelser bara är bra eftersom väringarna stressar upp sig själva.

Det okända är nog så jobbigt men det kända kan vara jättejobbigt.

 

Svammel slut!

Hoppas jag skrämmde up ngra framtida beväringar ordentligt då

[Guest Sidron]

Mycket häftigt! Du vet inte om filmen finns att tillhandahåla någonstans? Jag har blivit sugen på att se filmen nu efter din så fina berättelse!

[Fu Pedersen]

Mycket häftigt! Du vet inte om filmen finns att tillhandahåla någonstans? Jag har blivit sugen på att se filmen nu efter din så fina berättelse!

Jag innehar enda kopian på det bandet faktiskt :-D Bad att få kopiera det men har inte lyckats än....Men har för avsikt att lämna tillbaka det till mina gamla befäl när jag ska göra introd för hvinsatsplut.... B) Men det är kul att ha...den är inte ihopklippt el nåt men det gör inget....

 

/Fu Pedersen

[Guest Sidron]

Mycket häftigt! Du vet inte om filmen finns att tillhandahåla någonstans? Jag har blivit sugen på att se filmen nu efter din så fina berättelse!

Jag innehar enda kopian på det bandet faktiskt :-D Bad att få kopiera det men har inte lyckats än....Men har för avsikt att lämna tillbaka det till mina gamla befäl när jag ska göra introd för hvinsatsplut.... B) Men det är kul att ha...den är inte ihopklippt el nåt men det gör inget....

 

/Fu Pedersen

Tror du att det skulle komma upp på en länk snart?

[Fu Pedersen]

Mycket häftigt! Du vet inte om filmen finns att tillhandahåla någonstans? Jag har blivit sugen på att se filmen nu efter din så fina berättelse!

Jag innehar enda kopian på det bandet faktiskt :-D Bad att få kopiera det men har inte lyckats än....Men har för avsikt att lämna tillbaka det till mina gamla befäl när jag ska göra introd för hvinsatsplut.... B) Men det är kul att ha...den är inte ihopklippt el nåt men det gör inget....

 

/Fu Pedersen

Tror du att det skulle komma upp på en länk snart?

Nje...den är väldigt analog av sig... B)

[BlackIce]

Jag marcherade tillsammans med en kollega i takt till förådet och frågade om baskrarna kommit in, de tog slut vid inryck... Fick en. Tog mig tillbaka till logementen. Stukade och fäste baskermärket.

Då kan ni skryta med att ni aldrig tog några raster, var vakna hela tiden och drack eller åt ingenting under hela baskermarchen ;)

[Kn Glock]

Gick fran PersE till Truppservicefd,gick till kasern och stukade till den+sydde fast market.

;)

[Tivaljör]

Grabbarna sa att det var 2 cm kallt!!

Ja, det är ruskigt kallt

[Fu Pedersen]

Grabbarna sa att det var 2 cm kallt!!

Ja, det är ruskigt kallt

Fö första (och enda) gången jag badade det året(även första g på ett par år också)....Hatar att bada!! :P

[EO4]

Vi gick hand i hand ut på det soliga Värmdö en torsdagsförmiddag. Grus-Olle bjöd på saft och pepparkakor och sa "kolikock". De som ville fick bada i en grop med chokladmousse. Sen gick vi hem igen, hand i hand. Håkan Syren bjöd på mer saft och pepparkakor, men sa inte "kolikock". Å så fick vi baskern.

 

[Fu Pedersen]

Vi gick hand i hand ut på det soliga Värmdö en torsdagsförmiddag. Grus-Olle bjöd på saft och pepparkakor och sa "kolikock". De som ville fick bada i en grop med chokladmousse. Sen gick vi hem igen, hand i hand. Håkan Syren bjöd på mer saft och pepparkakor, men sa inte "kolikock". Å så fick vi baskern.

 

Amf har det aldeles för lätt för sig, har jag alltid sagt (hrrm...nåja)

 

PANSAR!

 

 

Edited December 4, 2004 by Fu Pedersen

[madog]

Vissa här tycks ha ganska svårt att hålla sig till ämnet. Berätta om era baskermarscher!

[Sillen]

Min baskermarsch (kallades f ö inte så eftersom mitt förband inte traditionellt har haft basker) var bara skitjobbig. Gick ut i tron att det var en vanlig övning, fick gå hela dagarna i princip utan mat och sova i knäppetält (fast en natt fick vi ju faktiskt det stora nöjet att åtminstone bygga en förläggning). Pågick i tre dagar. När vi kom tillbaka möttes vi inte av glada befäl som hade dukat upp en festmåltid, utan av vård av materiel och efter fyra timmar lite äcklig iso-pyttipanna till (försenad) lunch. Baskern fick vi inte tillåtelse att bära heller, då alla inte hade fått ut baskermärket. Vi har fortfarande inte fått veta hur gruppfälttävlan som ingick i strapatsen gick då befälen inte sammanställt vare sig tävlingsresultatet eller marschsträckan. I provet ingick dessutom inte ett enda "häftigt" moment, typ repellering från byggnad eller att man blev påskjuten. Kort sagt var min baskermarsch totalt oglamorös.

[mackan_666]

kustjägarna hade baskerprov vecka 47, det provet var inte som det står på internet iaf inte med hänsyn till hur långt det var.

 

Efter som att vi alltid bes att aldrig lämna ut information så gör jag inte heller det men jag kan säga att den var grym, avstånden mäts inte i si och så många kilometer till nästa ställe utan si och så många mil..... sedan får ni fantisera själva

Edited December 4, 2004 by mackan_666

[Fu Pedersen]

Min baskermarsch (kallades f ö inte så eftersom mitt förband inte traditionellt har haft basker) var bara skitjobbig. Gick ut i tron att det var en vanlig övning, fick gå hela dagarna i princip utan mat och sova i knäppetält (fast en natt fick vi ju faktiskt det stora nöjet att åtminstone bygga en förläggning). Pågick i tre dagar. När vi kom tillbaka möttes vi inte av glada befäl som hade dukat upp en festmåltid, utan av vård av materiel och efter fyra timmar lite äcklig iso-pyttipanna till (försenad) lunch. Baskern fick vi inte tillåtelse att bära heller, då alla inte hade fått ut baskermärket. Vi har fortfarande inte fått veta hur gruppfälttävlan som ingick i strapatsen gick då befälen inte sammanställt vare sig tävlingsresultatet eller marschsträckan. I provet ingick dessutom inte ett enda "häftigt" moment, typ repellering från byggnad eller att man blev påskjuten. Kort sagt var min baskermarsch totalt oglamorös.

Hmm..tro mig...vi hade en jäkla massa vård efter maten....Den värsta vården någonsin då man var så komig....Har för mig att jag sommnade sittandes på golvet vårdandes AK5....undrar om jag inte satt vapenpost just då också

[Sillen]

Vård i sig är ju ingen ansträngande verksamhet... tyckte bara man kunde få ett trevligare avslut på marschen än att vårda utsvulten. De kunde åtminstone sagt grattis eller nåt.

[Fu Pedersen]

Vård i sig är ju ingen ansträngande verksamhet... tyckte bara man kunde få ett trevligare avslut på marschen än att vårda utsvulten. De kunde åtminstone sagt grattis eller nåt.

Det som inte dödar...härdar...eller ngn annan militärkliché B)

 

Lite uppskattning kan man ju tycka att man ska få....Det bästa med de befäl vi hade var att de visste precis hur mkt de kunde pressa oss, de visste vad de skulle säga och när, de visste när de skulle va " a pain in the as" och när vi behövde uppmuntras. Då pratar vi inte bara baskermarscher.

[_C_]

Vi gick från Abisko till Nikkaluokta vilket är ganska långt. Kommer inte

ihag hur långt, men det var tillräckligt. Fågelvägen är inte så

intressant däreuppe.

 

Diverse highlights inkluderade:

 

- Kapten hade gjort helt klart for oss att om någon fepplade

med en kniv och skar sig sa skulle han bli arg. Denne kapten var

inte den man ville skulle bli arg. En väldigt tyst norrläning skar sig

riktigt fett i handen och satt knäpptyst, frenetiskt försökandes

stoppa blodflödet, tills dess att han svimmade. (Ja, jag vet, dåligt

omdöme av alla parter, men ganska intressant situation när det hände)

 

- Passering av djup "jock" som var väldigt kall (motsvarande isvak? rörligt

vatten är inte skoj) och snabb, med stor rygga. En kille sveps med. Översten dyker i och räddar honom. Duktig överste.

 

- Massor av renar överallt. Officer påpekar att lapparna håller på

att samla in sina renar och den som får dem att springa iväg vilt

kommer att ha lapp-jocke efter sig. Vi går genom lapporten

(osannolikt mäktigt att gå i grupp där) och står mer eller

mindre plötsligt brevid 500(?) renar. Smyger väldigt "jägartyst" iväg.

 

- I slutet, går i skvadron (kanske 100 man). Någon lustigkurre som

går precis i början av täten, får höra att fänrik X som var oändligt

opopulär har kö position. Lustigkurren skickar meddelande bakåt

"fänrik X ommedelbart till major Y i täten". Meddelandet repeteras

gladeligen. Fänrik X syns snart komma springades i full fläng

med full rygga. haha.

 

- Bäst av allt - kommer tillbaks till kasern efter lång bussresa

från Nikkaluokta till Arvidsjaur och möter där annan fänrik som

man tidigare varit skräckslagen för som frågar "dragon, hur

var fjällmarchen" varvid jag svarar "utmärkt fänrik, verkligen

utmärkt fänrik". Speciell känsla! Helt plötsligt 5cm längre!

[Fu Pedersen]

- I slutet, går i skvadron (kanske 100 man). Någon lustigkurre som

går precis i början av täten, får höra att fänrik X som var oändligt

opopulär har kö position. Lustigkurren skickar meddelande bakåt

"fänrik X ommedelbart till major Y i täten". Meddelandet repeteras

gladeligen. Fänrik X syns snart komma springades i full fläng

med full rygga. haha.

Ha ha ha...den var riktigt bra!

 

Tror btw att vi gick runt 8-9 mil på vår marsch....

[Doggydriver]

Kan inte redovisa exakt då jag inte är helt säker på vilka dagar vissa saker hände (utom första och sista), och inte hade vi basker, men här kommer info om när GP/PB på fbassäk F4 skulle ut och bli trötta.

 

 

Första snön kom en till två veckor innan, vilket gjorde vissa påtagligt nervösa.

På måndag morgon efter packning, visitation, övningsinfo och allt därtill ilastade vi en buss. Som vanligt i lumpen slocknar man omedelbart. Vaknar upp när bussen passerar en skylt med texten "KALMAR" och börjar undra var i helvete vi är. Tydligen finns ett litet samhälle utanför Östersund med samma namn, tur som satan, då ordern var att förflytta oss tillbaka till bynäsudden (standard förläggningsplats på Bynäset, Frösön).

 

Sagt och gjort, med trossen på ryggen (totalt överpackad som alltid innan man lärde sig) bar det av. Efter gissningsvis 6-8 km kommer vi in på kartan och kan konstatera var vi är

Det längsta vi marschtränat innan dess var 15 eller 20 km, så det slet ganska hårt, vid framkomsten upprättades förläggningen (klar någon gång mitt i natten). Vi konstaterade i efterhand att vi bör ha gått mellan 34 och 40 km dag ett, beroende på vägval.

 

Här börjar virrvarret, patrullsträckor, snabbmarsch med full stridssäck och hundar. IG på den och omprov utan stridspackning och hund - som alla klarar med god marginal. Orientering, patrullering, mera marsch, riva och bygga förläggning, konstatera att ingen dygnsportioin är den andra lik, och att man inte hinner äta särskilt mycket alls. Kan ha ingått skarpskjutningsmoment någonstans också ;)

Maxfystest, teoriprov och tävlan i att göra upp eld, allt i skenet av strålkastarna på en VW-buss, kontroll av hundtjänstkunskaper - såväl praktiskt som teoretiskt, omhändertagande av skadad kamrat och tp på bår av densamme (bara några hundra meter denna gång, men i den jävligaste terräng med snö och skit man kan tänka sej dylikt i).

 

Så kommer sista dagen. Vi ska nästan till F4, men vi ska gå runt, efter flygrakan! (Omväg på en mil för er som inte vet vad jag talar om) Efter att den absolut sista energin gått ur, och efter muntra pådrivningar från befäl, kommer vi fram till vår sista UPK, packningen på bilen. Trodde fan inte det var sant. "Dom jävlarna har nog någe mer på lut ska du se". Men icke, efter en fulländad ceremoni avslutades det med filé, potatis och bernaisesås på våran egen kasern, med våra egna befäl, som gratulerade, utvärderade och delade ut priser.

 

Minnesvärt:

Många starka insatser, PtrlC som basade för förläggningen varken slog ihjäl eller skällde ut soldaten som somnade i det första tält som restes, medan vi andra arbetade. Det behövdes inte, så han lät bli, trots att han som alla andra var totalt slut.

 

Maxfysen, teoriprovet och tävlingarna framför VW-bussarna i mörkret, då man inte bara var gruppen utan hela plutonen var samlad, och alla började skratta och stoja åt varandras tokerier man hunnit göra.

 

Mina första hallucinationer. Natt på Frösön, patrullerar och går som hf (ALLA moment som bara krävde en hund, innebar att jag körde Viking, något som jag är nöjd med idag men råkade ogilla för tillfället). Hur som haver, jag ser ljussken i periferin, och senare kryper dom framåt i ljusfältet. Tänkte: "Vadfan, något lyser mellan granarna!", och hur jag än tittade fick jag inte syn på det. Ända tills jag insåg att vart jag än tittade, var det bara mörkt där, och annars glödde det och sprakade i konturerna till allting. Hunden var ett jävla fyrverkeri! En ekorre som utefter spåret vi sedan förföljde brukade sitta på stubbar och vinka åt mej, samma krabat vinkade åt mej under strapatsövning i Ånn btw. Spåret avslutades med att Hf Toll fick genomföra ett mycket basic röjande av försåtsladdning vid funnen am-gömma.

 

Hur Lt L kommer in i tältet efter första dagen för att kolla våra fötter, och med ett gigantiskt flin säger - "Nejmen grabbar, vadfan har ni vinterkängorna för? Dom skall man ju bara åka skidor med, inte marscha med. Har ingen sagt det till er?!"

Endast jag och en till Hf som gick med vanliga kängor, ingen av oss hade tejpade fötter, klarade oss galant. Hur vissa andras fötter såg ut ska vi inte tala om

 

Smaken och andedräkten av vadfandetnuheter när kroppen börjar förbränna muskler för att hålla igång.

 

PtrlC P berättar sexfantasier för patrullen som godnattsaga.

 

Hf B (i min grupp) som vars hund Blackie sista dagen är precis lika trött som alla andra, inte vill lyda kommandon och drar så in i helvete. B tålde annars inte att höra något ont om sin hund, skrattade mej fördärvad när jag hörde honom sjunga sånger som gick ungefär "Åh, Blackie är så jävla fuuul, värsta h*rhunden i staden, suger k*k hela dagen, åååh Blackie, cepehuuund!" i cirka en halvtimme.

 

Sist men inte minst: Den underbara andan av jävlar anamma och förmågan att bara skratta åt det när det var som jävligast - som under vår tid tillsammans genomsyrade nästan hela GB och PB-täten

 

Långt inlägg, men det hände mycket.

 

Innan det var över hade vi snabbmarschande, marschande med tross, patrullerande med stridssäck osv tillryggalagt lite över 100km från Måndag mitt på dagen till Torsdag kväll. Känslan när det var över och dom jag gjorde det tillsammans med glömmer jag aldrig. Teamwork på sin spets.

 

Tack för mig!

Edited December 6, 2004 by Toll