Jump to content

Vad kostar lagerhållning av fordon?


Magnus Redin

Recommended Posts

I det ständigt aktuella arbetet att göra försvaret smalare och

vassare vet jag att en av de största besparingarna är när man

kan avveckla hela system. Och det har sagts i media att det

är dyrt att hålla materiel i lager. Men jag har ingen aning om

hur dyrt det är.

 

För att ta ett exempel. Anta att man konserverar Stridsvagn 121

för att spara den i 10-30 år eller så länge som man har ammunition

till kanonen och 122 i drift eller förråd.

Målet skulle vara att om omvärlden blir ondare plocka fram dem

för att ha dem till spärrförband vid hamnar och flygfält och om det

är riktigt illa som förstärkning av pansarbrigader.

 

Jag antar att man då plockar ur batterier, fyller motor, växellådor

odyl med olja och ställer upp dem i ett garage med torrluft.

Sedan borde det behövas ett par administratörer/tekniker som tittar

till dem, ständigt håller en plan aktuell på hur man snabbt monterar

en modern radio odyl och med ett par års mellanrum får hjälp av

ett verkstadsgäng för att avkonservera en slumpmässigt vald vagn,

testa den och återkonservera efter notering av vilka slangar, sladdar,

odyl som man behöver köpa en pall av när det närmar sig behov av

att använda dem.

 

För naiva mig så verkar det här ungefär lika komplicerat som drift

av halva axvalla pansarmuseum, garagen borde finnas och om de

inte gör det är stål och betong ganska billigt och driften av torrluften

och garagen borde väl inte vara så många miljoner om året?.

 

Dvs det verkar billigt att spara på vagnar så varför är det bråttom att

bli av med dem? Vad har jag missat?

 

För mig verkar det vara rimligt att spara på ett materielarv från

insatsförsvaret för att ha något att ta till om vi behöver göra en snabb

styrketillväxt. Men vad kostar min önskedröm?

Link to comment
Share on other sites

Ett annat exempel är ju fast KA. Det kostar inte särskilt mycket att hålla pumpar och avfuktning igång, men i stället väljer man att totalavveckla till en kostnad som skulle kunnat hålla de modernaste batterierna i malpåse i 50 år. :blink:

 

Korvetterna av Stockholms-klass är nymoderniserade och fina, förmodligen till en kostnad av X antal hundra miljoner. Nu vill man tydligen från vissa håll skrota dessa i och med FB04. :huh:

Link to comment
Share on other sites

> Ett annat exempel är ju fast KA. Det kostar inte särskilt mycket att hålla pumpar och avfuktning igång, men i stället väljer man att totalavveckla till en kostnad som skulle kunnat hålla de modernaste batterierna i malpåse i 50 år. :baskerKav:

 

> Korvetterna av Stockholms-klass är nymoderniserade och fina, förmodligen till en kostnad av X antal hundra miljoner. Nu vill man tydligen från vissa håll skrota dessa i och med FB04. :huh:

> Ett annat exempel är ju fast KA. Det kostar inte särskilt mycket att hålla pumpar och avfuktning igång, men i stället väljer man att totalavveckla till en kostnad som skulle kunnat hålla de modernaste batterierna i malpåse i 50 år. :((

 

Det som rimligtvis kostar mest är personalkostnaden för att utbilda

förband som kan använda prylarna. Den näst största kostnaden borde

vara uppgraderingar och omsättning av tex ammunition som har en

begränsad lagringstid, tex kan raketmotorer bli osäkra med tiden.

 

Fast KA sörjer jag inte så mycket då de verkar vara hyfsat lätta att

bekämpa med precisionsammunition även om "vattendimmesystem"

borde kunna ge några år till. Men jag begriper inte varför det var

*så* bråttom då pengarna borde ha gått till att utbilda nya förband

och köpa in ny utrustning. Nu gav i stället snabbavvecklingen en

budgetpress. De vart "nakna" utan sina spärrbataljoner men kunde

gott ha behållits i typ 10 år för att underlätta de mest kritiska

budgetåren och ta tillvara på "gratisåren" av möjlig effektivitet.

 

Den avveckling som jag sörjer mest är den civila beredskapslagringen

av oljeprodukter som dessutom avvecklades när vi hade det lägsta

oljepriset på decenier. Visst är det nära till nordsjön men den

infrastrukturen är inte precis robust om någon skulle vilja sabotera

den. En insider med pengar och vilja att överleva eller en insider

utan vilja att överleva och en oljeplattform är borta.

Den här websidan får mig att vilja gråta:

http://www.sgu.se/sgu/sv/miljo/avveckling/bergrum_info_s.htm

 

Jag är inte heller vän med att man enligt media skall avveckla en

mängd förrådsbergrum och skyddade anläggningar från

invasionsförsvaret. De är inte den typ av anläggningar som jag

skulle bygga om jag vore "kung" över en upprustning där de inte

fanns men de borde inte vara så dyra att hålla mögelfria. Bra att

ha vid en "återtagning" och mer mängd för det som finns kvar

att gömma sig i. Eller är de skitdyra att hålla mögelfria?

 

> Korvetterna av Stockholms-klass är nymoderniserade och fina, förmodligen till en kostnad av X antal hundra miljoner. Nu vill man tydligen från vissa håll skrota dessa i och med FB04. :D

 

Var hittar jag siffror på hur mycket man sparar?

En båt borde åldras fortare än ett fordon.

Mycket borde kunna vara paj eller omodernt på en stridsvagn 121

innan den slutar vara livsfarlig för en luftlandsättning, en båt verkar

vara mycket mera komplex med mer som behöver funka för att

göra nytta.

Link to comment
Share on other sites

Jag antar att man då plockar ur batterier, fyller motor, växellådor

odyl med olja och ställer upp dem i ett garage med torrluft.

Sedan borde det behövas ett par administratörer/tekniker som tittar

till dem, ständigt håller en plan aktuell på hur man snabbt monterar

en modern radio odyl och med ett par års mellanrum får hjälp av

ett verkstadsgäng för att avkonservera en slumpmässigt vald vagn,

testa den och återkonservera efter notering av vilka slangar, sladdar,

odyl som man behöver köpa en pall av när det närmar sig behov av

att använda dem.

Om man utgår från det jag citerar så tycker jag följande:

 

Du måste hela tiden beställa radioapparatur till fordon som inte används

Du måste ha anställd personal som arbetar med fordon som inte används

Du måste hålla reservdelar till fordon som inte används

Du måste lägga ner tid på fordon som inte används

Om du inte utbildar på dom så kommer kunskapen om hur de används endå vara borta generationen efter de sista muckar

 

Så tänker jag och det verkar onödigt dyrt

Link to comment
Share on other sites

11.000 kr/vagn och år för Strv 121 nämndes i en artikel i DN som det länkades härifrån. Ganska billigt för en vagn lika modern som de som var först in i Irak förra våren och som kommer stå sig gott i 10-15 år till minst.

Link to comment
Share on other sites

Det är värt att notera att både Finland, Israel och Sovjetunionen/Ryssland har klara tendenser att hellre ställa militär materiel i lager än att skrota den. Även gammal materiel kan vara användbar i ett nödläge. Många har exempelvis skrattat åt att Finland fortfarande för några år sedan hade T-55 i lager, men dessa är helt användbara för att exempelvis ge icke frontnära lokalförsvarsförband en förbättrad förmåga att slå luftlandsättningar, då luftburna förband sällan har tyngre pansar av modern typ. Det är i en sådan situation bättre att ha ett kompani T-55, än inga stridsvagnar alls (som exempelvis svenska hemvärnet).

Link to comment
Share on other sites

Tja, bryter man ut en del inom ett ekonomiskt ansvarsområde går det nästan alltid att motivera "vad som helst". Men en organisation eller verksamhet har alltid begränsade resurser och tvingas därför till att prioritera. Rätt eller fel, men ett bibehållande av system och prylar gör att man skjuter avvecklingskostnaden framför sig till ett senare datum (speciellt gäller det nog militär material som till stor del består av extremt hållbar och tidsbeständig material).

 

Det är alltså inte alternativen behålla eller avveckla. Det är avveckla alternativt behålla och sedan avveckla. Under antagandet att sannolikheten att vi behöver grejorna inom "kalkylperioden" är låg blir det ekonomiskt rationellt - "billigare" - att avveckla nu än att lagerhålla 10-20 år och sedan avveckla. Detta även om själva kostnaden för att lagerhålla matrielen kan uppfattas som låg i förhållande till budgetanslag eller anskaffningsvärdet.

 

Det är inte lagerhållningskostnaden i sig utan vad pengarna kan användas till istället som bör vara bedömningsgrunden tycker jag.

 

Ytterligare en reflexion: ett vanligt argument för att behålla materiel är att den var dyr att utveckla och anskaffa. Emotionellt kanske, men rationellt är det inte ett giltigt argument. Oavsett anskaffningskostnad så är det en redan tagen "definitiv" kostnad. Oavsett om det var väl spenderade pengar eller ej så är de just spenderade.

Edited by EO4
Link to comment
Share on other sites

Tja, bryter man ut en del inom ett ekonomiskt ansvarsområde går det nästan alltid att motivera "vad som helst". Men en organisation eller verksamhet har alltid begränsade resurser och tvingas därför till att prioritera. Rätt eller fel, men ett bibehållande av system och prylar gör att man skjuter avvecklingskostnaden framför sig till ett senare datum (speciellt gäller det nog militär material som till stor del består av extremt hållbar och tidsbeständig material).

Det är inte lagerhållningskostnaden i sig utan vad pengarna kan användas till istället som bör vara bedömningsgrunden tycker jag.

Försvaret har inte som ICA:s centrallager eller elnätet en lättuträknad

tillräcklig storlek som om man lägger på 5% klarar rejäla behovsökningar.

 

Om det blir krig är det en enkel sanning att man förlorar mycket mindre

egen trupp om man är överlägsen än om man har så man precis vinner.

Det finns alltså ingen övre gräns på behovet om man börjar tänka som

när vägverket planerar för nollvisionen. Gränsen är ekonomisk eller när

det börjar bli löjligt att ha mer.

 

Som jag ser det är försvaret till för att så gott det går klara stora katastrofer

där krig är den värsta och den mest aktiva delen av det militära försvaret

kommer f.ö. att bli insatsförsvaret som arbetar utanför sveriges gränser så

länge som EU fungerar.

 

Men jag vill inte ha ett "rationellt" försvar som likt en slimmad

distributionsorganisation klarar av att fylla alla prognostricerade huvudbehov

för de närmaste 5-10 åren. Jag vill inte lita på att prognosmakarnas fantasi

och politikernas paranoja räcker för att förutspå alla hot så alla andra

förmågor kan optimeras bort.

 

Jag vill att allmän icke hårt speciliserad beredskapsfömåga skall vara en del

av säkerhetspolitiken. Att man passar på och behåller den materiel och de

förmågor som kostar lite att underhålla ger billig förmåga och möjlighet att

snabbt återta förmåga. Det arbetet bör ha några procent av budgeten.

Om det är vettigt men inget formellt mål skulle man kunna få en situation

där det ordnas av informell friktion i organisationen och bekämpas av de

som försöker bygga upp nya förmågor. Och då sitter ena änden av organisationen

och saboterar för den andra.

 

Jag ser idealet som att huvuddelen av försvarsbudgeten går till insatsförsvaret

som hela tiden nyutbildar och köper in modern materiel i forcerad takt.

 

Sedan värvas f.d. kontraktsanställda till hemvärnet som även ärver en del

tung utrustning från insatsförsvaret och mycket ställs sedan i förråd tills det är

för gammalt. Det är helt normalt om de grejerna sedan aldrig används, då har

vi bara att gratulera varandra till att det senaste deceniet har varit lugnt.

Att jag vill ha en del tungt till hemvärnet beror delvis på att jag helt fräckt

vill utnyttja gratisarbete om det finns folk som vill meka. Det är billigare än att

betala full lön för att avkonservera och se om gammal materiel fortfarande är

användbar.

 

Vid en snabb styrketillväxt så återvärvar insatsaförsvaret personal från

det civila och hemvärnet och återinsätter avlagd materiel. Eftersom vi alltid vill

ha det yppersta i internationella insatster så kommer det mestadels att vara

ok prylar.

 

Vid en medelsnabb styrketillväxt så värvar man och utbildar mer helt ung

personal och behåller materiel i drift längre än planerat. Och vid en långsam

styrketillväxt så hinner man få mer nyleveranser.

 

En rimlig omfattning borde vara att insatsförsvaret kan sätta upp tre brigader.

(I normalfallet 1/3 ev ute på uppdrag, en 1/3 hemma i vila,

1/3 under uppsättning till nytt förband. )

Och så blir det 1-3 generationer av gradvis äldre materiel i förråd beroende

på vad det är för materiel.

 

Det här faller givetvis om det är jättedyrt att lagerhålla.

Och det faller om man inte anser att försvaret skall ha beredskaper för

totala överraskningar. (Förutsatt att man kan göra det smart så det inte

blir tokdyrt. )

 

Jag har tentaflyktat lite med de här funderingarna och skulle gissa att ett

ur min synvinkel ballanserat försvar skulle vara ungefär:

1/2 insatsförsvar

1/10 kort grundutbildning av vpl

1/10 hemvärn och lagerhållning

1/10 civilförsvar/katastrofberedskap

1/10 territorialförsvar

1/10 Forskning och teknikutveckling

 

Och det borde gå att göra det hela flexibelt för ökande och minskande

hot så man kan låta olika delar växa och krympa utan att behöva ändra

grundstrukturen. Men har man grundinställningen allt till behovet A! så

faller det, den inställningen passar bara när man skall driva vinna eller

försvinna aktiebolag.

Link to comment
Share on other sites

[

> Du måste hela tiden beställa radioapparatur till fordon som inte används

 

Borde det inte räcka långt att hela tiden ha aktuella hållare och sladdar

i lager? Och varför inte även ha hållare och sladdar för civila radiosystem

om man inte kan köpa in aktuella militära radioapparter i extra stor serie

för montering i godtyckliga aktiva eller inaktiva fordon? Och har vi

hemvärn i hyfsad mängd så måste de ändå ha radioapparater, de kan

"lånas".

 

> Du måste ha anställd personal som arbetar med fordon som inte används

 

Behövs det mer än allmänna lagernissar och två-tre deltidsexperter per

fordonstyp?

 

> Du måste hålla reservdelar till fordon som inte används

 

Borde vara lika svårt eller lättare att lagra än fordonen. Reservdelarna

förbrukas inte fören fordonen används. Det otäcka är om något åldras så

man *borde* ha en viss slang edyl i lager i någon skyddande atmosfär.

 

> Du måste lägga ner tid på fordon som inte används

 

Hur mycket tid behövs? Jag tror det är relativt lite men jag är ren teoretiker,

jag sitter och grunnar och har aldrig jobbat med det här.

 

> Om du inte utbildar på dom så kommer kunskapen om hur de används endå

> vara borta generationen efter de sista muckar

 

Målet är inte att grejerna skall användas vid en mobilisering på ett till tre

dygn utan att de skall vara användbara vid en snabb styrketillväxt och då

räknar jag snabb som månader. Glömmer folk så fort att det inte går att

fräscha upp på en månad? De blir inte tipp-topp pansarbrigad men det blir

otroligt mycket bättre än alternativet ingenting eller desperatare nödåtgärder.

 

> Så tänker jag och det verkar onödigt dyrt

 

Jag är lite optimistiskare och tror att några få procent av försvarsbudgeten

och att många hålls aktiva i hemvärnet ungefär gör det möjligt att fördubbla

slagkraften på månader i stället för år om vi skulle behöva rusta. I ett

klassiskt hot skulle vi då tex kunna skicka tre hypermoderna brigader till

Finland och ändå ha kvar förmåga att slå ut alla former av landsättningar.

Link to comment
Share on other sites

11.000 kr/vagn och år för Strv 121 nämndes i en artikel i DN som det länkades härifrån. Ganska billigt för en vagn lika modern som de som var först in i Irak förra våren och som kommer stå sig gott i 10-15 år till minst.

Två miljoner om året, det är ungefär ingenting

jämfört med nyttan om de skulle behövas.

Då borde en promille av försvarsbudgeten räcka

långt och det här resonemnaget borde kunna

motivera någon procent.

 

Så varför är man så förtjust i att skrota? :lala:

 

Var hittar jag länken till DN?

Link to comment
Share on other sites

11.000 kr/vagn och år för Strv 121 nämndes i en artikel i DN som det länkades härifrån. Ganska billigt för en vagn lika modern som de som var först in i Irak förra våren och som kommer stå sig gott i 10-15 år till minst.

Därför anser jag att vi ska behålla huvudelen av Strv 121 och eventuella Strf 90 ( det blev ett hett ämne i en tidigare tråd :D ) för en eventuell tillväxt.

 

Sedan är frågan om vi egentligen har för många Strf 90......509 st A/B ( 355 st 9040 A/B, 42 st Epbv 90 , 56 st Stripbv 90 , 26 st Bgbv 90 , 30 st Lvkv 90) + 58 Strf 90C i samtliga versioner för utlandsstyrkan.

 

Dagens 16 Mekbataljoner innehåller bla Pbv 302 som snart behöver/kommer pensioneras.

 

Om vi leker med tanken att vi har 8-10 Mekbataljoner efter FB 2004, och att vi ökar antalet stridsfordon inom hela "Brigaden/Divisionen" ( Pansarspaningskompanier mm), bygger om vissa 9040A till GRKBV 90120 mm - så har vi nog inte så många över.

 

De som eventuellt ändå är över kan ingå i några fristående kompanier, eller placeras i malpåse - Vi ska vara rädda om vår moderna materiel, vi vet aldrig när det köps in nya fordon...... :lala:

Link to comment
Share on other sites

Var hittar jag länken till DN?

Jag har sökt med ljus och lykta, men inte lyckats finna den igen.

 

Artikeln framställde Strv 121 som mer eller mindre hopplöst omodern i jämförelse med Strv 122 och att det var kapitalförstöring att utbilda värnpliktiga på den då den skall utgå ur insatsorganisationen.

Link to comment
Share on other sites

Om vi leker med tanken att vi har 8-10 Mekbataljoner efter FB 2004, och att vi ökar antalet stridsfordon inom hela "Brigaden/Divisionen" ( Pansarspaningskompanier mm) "snip"

Om du med "pansarspaningskompanier" menar brigadspaningskompanier så är dom redan mekaniserade idag eller missförstod jag?

Link to comment
Share on other sites

Om vi leker med tanken att vi har 8-10 Mekbataljoner efter FB 2004, och att vi ökar antalet stridsfordon inom hela "Brigaden/Divisionen" ( Pansarspaningskompanier mm) "snip"

Om du med "pansarspaningskompanier" menar brigadspaningskompanier så är dom redan mekaniserade idag eller missförstod jag?

Nej, men jag är inte säker på att samtliga har Strf 90, eller i rimligt antal......

Link to comment
Share on other sites

Artikeln framställde Strv 121 som mer eller mindre hopplöst omodern i jämförelse med Strv 122 och att det var kapitalförstöring att utbilda värnpliktiga på den då den skall utgå ur insatsorganisationen.

Det är en rätt så rimlig slutsats om det som gäller är:

Vi skall ha insatsförsvar. (punkt)

Och med det menar att det enda som skall finnas är de

förband som kan sättas in i internationella insatser.

 

Nu kan det rimligtvis inte vara på det viset men det är svårt

att tänka på mer än en sak samtidigt. Som jag lite från sidan

av det som händer upplever det hela är nästan allt utom

insatsförsvaret bortglömt och kan prioriteras bort.

 

Utbildningen på 121:orna borde väl ge erfarenheter som gör

att man mycket snabbt kan lära sig använda den modernaste

122:an om man tar värvning i ett insatsförband? Så

utbildningsinsatserna är inte helt bortkastade för huvudmålet.

 

Om man inte kan vara säker på hur mycket insatsförsvar som

behövs är det klokt att behålla 121:orna. Men räknar man

med att det aldrig mer blir riktigt otäcka krig som anstränger

våra resurser utan att vi kan dra oss ur så kan de skrotas direkt.

Det kanske förutsätts att det bara blir lite mera polisiära insatser

eller att det räcker med nästan godtyckligt små stödförband till

mestadels USA ledda insatser för att få brownie-points i diplomatin.

Då är det givetvis onödigt med beredskap för att hastigt förstärka

insatsförsvaret.

Link to comment
Share on other sites

Svenska politiker talar om att Sverige ska rusta upp om den säkerhetspolitiska situationen blir mer spänd. Jag ser två problem med detta:

 

1. Omvärlden kommer att uppfatta att Sverige rustar upp, vilket kan försämra det redan dåliga säkerhetspolitiska läget. Om man alltid är rejält rustad, så kommer man inte behöva göra några rubbningar i det säkerhetspolitiska läget för att nå en vettig rustningsnivå. Rädsla för att förvärra läget genom att stöta potentiella fiender, samt kostnaderna som är förknippade med en upprustning, kan göra att politikerna dröjer med att rusta upp tills det är för sent.

 

2. Det kan vara svårt att köpa materiel, om även andra länder bestämmer sig för att rusta upp samtidigt. Säg exempelvis att det säkerhetspolitiska läget i Europa blir spänt om tio år. Då kanske det är fler länder än Sverige som vill köpa tyska stridsvagnar. Frågan är då vilka möjligheter Sverige har att kunna få dessa stridsvagnar levererade med kort varsel? Tyskland kanske själv vill ha fler stridsvagnar, och efter att ha fyllt sina egna behov så torde man sälja till de som man är militärt allierade med. Man får inte här glömma tidsaspekten; stridsvagnarna för en hel pansarbrigad tillverkas inte på vecka. Ytterligare en sak man inte får glömma här är att den nya materielen i en del fall inte kommer att kunna sättas in direkt i strid, utan soldaterna som ska använda den måste utbildas först. Hur utbildar man soldaterna på materiel som man inte har tillgänglig, antingen genom att den inte finns alls i organisationen eller därför att den mängd som redan finns behövs för utbildningen av de som faktiskt ska ha den i kriget? Om man exempelvis har gamla stridsvagnar och/eller artilleripjäser i förråd, så kan man relativt direkt börja utbilda soldater på dessa. Om inte, så är frågan om Sverige kommer att ha hunnit fått beställd materiel och utbildat på denna, innan kriget bryter ut.

 

Vågar man verkligen chansa på att politikerna fattar beslut om upprustning i tid? Yom Kippur-kriget visar hur nära ögat det kan bli när man har en väl rustad försvarsmakt och blir tagen på sängen. Hur illa kan det då inte gå om man har en dåligt rustad försvarsmakt och blir tagen på sängen?

Link to comment
Share on other sites

A2Keltainen:s punkt 2 är också en stor aledning till att inte göra som vissa föreslår, dvs sälja/leasa/låna ut "övertaliga" fpl 39. Vi kanske inte behöver dem för tillfället, men när det skorpar till sig kommer de ju med största sannolikhet att behövas, och ett gäng Gripar är ju inget man slänger ihop på en kvart direkt.

Link to comment
Share on other sites

Vi får ständigt höra att vi i Sverige inte behöver ett starkt försvar just nu, då vi kommer att ha god tid att rusta upp när det behövs tack vare en god underrättelsetjänst och politiker som handlar klokt baserat på underrättelsetjänstens analyser. Frågan är då varför vi i dag står med stora mängder onödiga (enligt de styrande politikerna) pansarfordon i förråd, fordon som nu inte anses behövas och därför ska skrotas eller på annat sätt avskaffas? Om underrättelsetjänsten var så bra på att förutspå framtiden, och politikerna ack så kloka i sitt handlade, så borde man väl inte stå här i dagsläget med en situation där man investerat stora summor i materiel som knappt hunnit tas i bruk innan den ska avskaffas. Samma sak gäller i viss mån Gripenprojektet. Jag undrar hur de styrande här i landet resonerar att det omvända, d.v.s. att en upprustning inte sker i tid, inte kommer att kunna ske, när vi har konkreta bevis på att kombinationen underrättetjänst och politiker inte alls är så ofelbar som en del här i landet verkar vilja ge sken av.

 

Jag kan inte heller låta bli att se en viss ironi i att det svenska lättare infanteriet nästan helt avskaffats lagom till när det torde vara en prioriterad förbandstyp med tanke på internationella uppdrag. Jag ser en betydligt större användning för motoriserade hjulburna infanteriförband än stridsvagnsförband i den typ av internationella uppdrag som Sverige deltagit i under de senaste tiotals åren, men motoriserade hjulburna infanteriförband är inte direkt en förbandstyp som Sverige kan sägas ha gott om. Däremot så verkar det vara en förbandstyp som många andra länder i västvärlden satsar hårt på i dagsläget.

Link to comment
Share on other sites

Jag kan inte heller låta bli att se en viss ironi i att det svenska lättare infanteriet nästan helt avskaffats lagom till när det torde vara en prioriterad förbandstyp med tanke på internationella uppdrag. Jag ser en betydligt större användning för motoriserade hjulburna infanteriförband än stridsvagnsförband i den typ av internationella uppdrag som Sverige deltagit i under de senaste tiotals åren, men motoriserade hjulburna infanteriförband är inte direkt en förbandstyp som Sverige kan sägas ha gott om. Däremot så verkar det vara en förbandstyp som många andra länder i västvärlden satsar hårt på i dagsläget.

A2, hur mycket får du av Patria? :ph34r:

 

Patgb XA-203

 

Följande varianter och antal kommer att anskaffas.

 

TrptpPatgb 203

48st Trupptransport, vapenhuv

 

SjtpPatgb 203

12st Sjukvårdsinredning

 

LedningsPatgb 203

5st Kompaniledningsinredning, vapenhuv

 

GrkPatgb 203

6st Grkaminredning, vapenhuv

 

PvrbPatgb 203

7st Rb-56 inredning, vapenhuv

 

Reppatgb 203

8st Repinredning, vapenhuv

 

 

Patgb 203 är moduluppbyggt och kan på kort tid skifta inredning. Även SjtpPatgb kan kompletteras med en vapenhuv om så krävs.

 

(Listan för Patgb 203 stämmer inte riktigt då NBC-vagnarna inte är medtagna)

Ska väll räcka tills vidare? Nog kan vi utbilda soldater till att köra, vårda eller åka i dem om vi vill.

 

Finland behöver nog fler moderna pansarskyttefordon. ;)

Link to comment
Share on other sites

Vi får ständigt höra att vi i Sverige inte behöver ett starkt försvar just nu, då vi kommer att ha god tid att rusta upp när det behövs tack vare en god underrättelsetjänst och politiker som handlar klokt baserat på underrättelsetjänstens analyser. Frågan är då varför vi i dag står med stora mängder onödiga (enligt de styrande politikerna) pansarfordon i förråd, fordon som nu inte anses behövas och därför ska skrotas eller på annat sätt avskaffas? Om underrättelsetjänsten var så bra på att förutspå framtiden, och politikerna ack så kloka i sitt handlade, så borde man väl inte stå här i dagsläget med en situation där man investerat stora summor i materiel som knappt hunnit tas i bruk innan den ska avskaffas. Samma sak gäller i viss mån Gripenprojektet. Jag undrar hur de styrande här i landet resonerar att det omvända, d.v.s. att en upprustning inte sker i tid, inte kommer att kunna ske, när vi har konkreta bevis på att kombinationen underrättetjänst och politiker inte alls är så ofelbar som en del här i landet verkar vilja ge sken av.

Det är ont om människor och organisationer som erkänner sina brister

och försöker planera för att klara av så många som möjligt av dem.

Ett exempel är kärnkraftsindustrins säkerhetstänkande.

Politiskt är det mycket sällan ett vinnande beteende att visa sina brister.

Många politiker är idealister och tänker långsiktigt men det är ofta den

korta krassa politiken som vinner val och det är den egenskapen som

gör ens arbete relevant oavsett hur bra resonemang eller långsiktighet

man har. Få bryr sig om att ha bra försvar på lång sikt och alla vill höra

att vi har det bra och tryggt, alltså är det ingen valvinnare att satsa på

försvar utan bättre att bara säga att allt är bra och tryggt. Man kan även

åstadkomma trygghetskänsla på enklare sätt genom att avlägsna otäcka

vapen som tex minor eller bullrande vapen som flygplan. Att se dem som

trygghetsgivare kräver ett mera komplicerat resonemang som kan vara

moraliskt jobbigt om man tar det på allvar.

 

Hur mycket skiljer det i beteende och övning mellan mycket lätt infanteri

som tex är helikopterburet, lätt pansrat hjulburet infanteri och tungt

pansrat infanteri som arbetar inom pansarbataljoner?

 

Om vi skulle skaffa oss ett insatsförsvar med 15-20 000 yrkesofficerare

och kontraktsanställda så skulle det vara bra om de både kunde ställa

upp tre pansarbrigader och olika lätta förband till konflikter där man

inte behöver tyngden eller kan transportera fram den i tid. Dvs det blir

fler olika fordon och roller än det finns folk, går det ihop sig med vad

som är relistiskt att träna vid en heltidsanställning på några år?

 

Har vi de flexibiliteten och lagrad begagnad materiel blir en förmågehöjning

inte lika beroende av politiska beslut.

 

Om vi menar allvar med insatsförsvar och internationellt engagemang så

borde det bli större behov av det om världen börjar bli instabil. Är det en

seriös politisk vilja så kommer då anslagen och förmågan att höjas och

är det inte så kommer alla att kallas hem när svenska soldater dör och

de stackar rebellerna brinner i TV pga svenska otäcka granater. En fälla

är om alla insatser skall betalas ur den årliga försvarsbudgeten, när

riksdagen beslutar om insaster utöver en viss strolek borde det bekostas

med extra anslag för att inte urhålka förmågan att göra insatser nästa år.

 

Om vi har ett "hemvärn" som utnyttjar tillgängligt idéelt engagemang så

kommer det att öka om världen blir osäkrare, det räcker med en minoritet

av svenska folket för att fördubbla hemvärnet, så det är ett känsligare

känselspröt än att riksdagen skall besluta om storsatsning vilket kräver

ett mycket större politiskt stöd. Det förutsätter att budgeten har några

hundra miljoner i reserv, att plocka ut grejer ur förråden och öva kostar

en del även om det mesta av tiden är gratis.

 

Det lilla insatsförsvarets förmåga borde kunna öka med typ 50% utan

stora politiska beslut om man har lite slack i budgeten för det och det

borde underlätta en lite senare beslutad storsatsning.

 

Och på samma sätt kommer förmågan att krympa om folk inte upplever

att det finns något hot.

 

Väldigt mycket hänger på lagerhållningen, det är därför jag är så nyfiken

på hur realistisk den är budgetmässigt. :ph34r:

Link to comment
Share on other sites

A2, hur mycket får du av Patria?  :ph34r:

Tillräckligt för att några smulor ska kunna ramla ned i din ficka (eller bakom en sten i Rydsskogen) om du lägger orden väl i fordonsfrågan. :Malaj:

 

Ska väll räcka tills vidare?

 

Oooh, fordon för en hel infanteribataljon. Men det är klart, snart är ju inte hela svenska försvaret större än så. :P ;)

 

Finland behöver nog fler moderna pansarskyttefordon.  ;)

 

Ja, vi känner ett dramatiskt behov av att försämra vår strategiska och operativa mobilitet. Eftersom vi har krigsmän av stål, så behöver vi dessutom inte lika mycket stål på våra fordon. :P ;)

Edited by A2Keltainen
Link to comment
Share on other sites

NEJ NU DUMLAR NI BORT ER...

 

Resonemanget ovan av typen varför-ha-en-dumlepåse-i-kylskåpet-när-du-kan-ha-hundra-och-dessutom-vara-redo-när-du-blir-riktigt-sugen kan ju låta bra om det i ett kylskåp bara ska finnas dumle. Men för att ägaren av ett kylskåp ska må riktigt bra behöver han även gröt, ost, sallad, grönsaker och frukt.

 

Så även Sverige. Sverige behöver andra saker som kostar pengar. Sverige har brist på pengar. Sverige kan inte ha hundra dumlepåsar i kylen "ifall att". Sverige kan bara ha så många dumlepåsar i kylen som anses tillräckligt OCH för att resten av Sverige också ska må bra.

 

I aktuellt läge kriminalvård och poliser bl.a. (enl. G. Persson) Det finns små krig och vinster att vinna på hemmaplan innan man börjar oroa sig för ryssen eller vem det nu månde vara.

 

Om underrättelsetjänsten var så bra på att förutspå framtiden, och politikerna ack så kloka i sitt handlade, så borde man väl inte stå här i dagsläget med en situation där man investerat stora summor i materiel som knappt hunnit tas i bruk innan den ska avskaffas.
har konkreta bevis på att kombinationen underrättetjänst och politiker inte alls är så ofelbar

 

Hoho jaja. Ja den underrättelsetjänst som kunde förutspå vad som händer i riksdagen skulle jag vilja se. Den finska kanske?

 

Att gamla materielinköp från invasionförsvarstiden ligger och släpar är väl inget nytt? När man ändrar ett försvar så radikalt som Sverige gör är det ju i mina ögon inte konstigt att det blir en del friktioner. Mer förvånad skulle jag bli om man la ner Visbykorvetterna, de nya haubitssystemen, Jas 39C, ssg 120, Arthur och de nya ledningssystemen som är under utveckling. Det tillhör ju nämligen det nya tänket vad gäller vårt försvar.

 

/RP (som också kan tycka att det är sorgligt att en del nyinvesteringar slopas)

Link to comment
Share on other sites

Hoho jaja. Ja den underrättelsetjänst som kunde förutspå vad som händer i riksdagen skulle jag vilja se. Den finska kanske?

Att Finland klarade sig så bra som det gjorde under VK2 berodde till stor del på en kompetent underrättelsetjänst. Ändå så litar man inte mer på denna i dagsläget, än att man behåller ett konstant stort försvar för den händelse att underrättelsetjänsten inte lyckas ge tillräcklig förvarning för att en stor upprustning ska kunna ske. Det tycker jag är ett sunt tänkande.

Link to comment
Share on other sites

NEJ NU DUMLAR NI BORT ER...

 

Resonemanget ovan av typen varför-ha-en-dumlepåse-i-kylskåpet-när-du-kan-ha-hundra-och-dessutom-vara-redo-när-du-blir-riktigt-sugen kan ju låta bra om det i ett kylskåp bara ska finnas dumle. Men för att ägaren av ett kylskåp ska må riktigt bra behöver han även gröt, ost, sallad, grönsaker och frukt.

 

Så även Sverige. Sverige behöver andra saker som kostar pengar. Sverige har brist på pengar. Sverige kan inte ha hundra dumlepåsar i kylen "ifall att". Sverige kan bara ha så många dumlepåsar i kylen som anses tillräckligt OCH för att resten av Sverige också ska må bra.

 

I aktuellt läge kriminalvård och poliser bl.a. (enl. G. Persson) Det finns små krig och vinster att vinna på hemmaplan innan man börjar oroa sig för ryssen eller vem det nu månde vara.

Hoho jaja. Ja den underrättelsetjänst som kunde förutspå vad som händer i riksdagen skulle jag vilja se. Den finska kanske?

 

Att gamla materielinköp från invasionförsvarstiden ligger och släpar är väl inget nytt? När man ändrar ett försvar så radikalt som Sverige gör är det ju i mina ögon inte konstigt att det blir en del friktioner. Mer förvånad skulle jag bli om man la ner Visbykorvetterna, de nya haubitssystemen, Jas 39C, ssg 120, Arthur och de nya ledningssystemen som är under utveckling. Det tillhör ju nämligen det nya tänket vad gäller vårt försvar.

 

/RP (som också kan tycka att det är sorgligt att en del nyinvesteringar slopas)

Skall vi gå in ännu mera på försvarspolitik så är det inte försvarsbudgetens

storlek som irriterar mig mest, dvs om vi har råd med halvfullt eller helt

fullt kylskåp. Det som irriterar mig mest är att försvaret och dess omvandling

verkar skötas ineffektivt om målet är att med en given budget klara av

många olika hot och felbedömningar. För man kan väl inte hänga upp

planeringen på att planerarna är ofelbara?

 

Jag startade tråden för att försöka få någon koll på om förrådshållning av

tex stridsvagn 121 är något som är rimligt billigt. Nu verkar det vara rimligt

billigt, ingen har i alla fall sagt emot det med några bra argument. Så något

verkar väldigt konstigt någonstans. Varför spara den sista procenten som

underlättar rejält om vi behöver öka förmågan? Och varför tom göra det när

besparingen på kort sikt är negativ? :=o

 

Varför måste vi när vi skippar att ha förrådsställd organisation med en

massa lönekostnader skippa förrådsställning av fullt brukbar och

tämligen modern materiel? (Påminner mig om en minsiterkommentar

om KA ett par år efter basbataljonernas upplösning, den gick ungefär:

Organisationen är avskaffad, vi har inte längre fömågan att använda

utrustningen så det är meningslöst att spara den.

Utförs det minneslobotomi på omplacerad eller avvecklad personal och

är det skrivna ordet inte längre användbart? KA är inte det bästa

exemplet på något som borde ha sparats men jag får en stark känsla

av att ett korrekta resonemang användes till mer än det hade täckning

för. )

 

Som jag utifrån uppfattar det så har man tidigare mestadels skurit bort

mycket av omodernt skräp eller sådant som snart blir hopplöst, cykel skytte,

div infanteri med för klena pansarvärnsvapen, flygplan som inte har så

många aktiva år kvar och som kräver en enorm stödorganisation, kanoner

som inte kan skjuta ny modern ammunition. Inte så mycket att spara på.

 

Nu är det på gång att skära bort tämligen moderna system som är nära

släkt med de i aktiv tjänst. Det borde inte finnas någon konflikt med

NBF så länge man använder en rimlig andel av budgeten. För vara vara

lite vitsig, gör NBF soldaten Marcus glad, ge Marcus en gammal stridsvagn

som förstärkningsvapen!

 

Ett internationellt gångbart insatsförsvar med hög ambitionsnivå kommer

om man menar allvar att kontinuerligt köpa in nya bättre system i relativt

små serier. De borde kontinuerligt sparas för att underlättta framtida

förstärkningar av försvaret och så skrotar man vart efter det äldsta när

det inte längre motiverar lagerkostanden jämfört med nyttan vid en

styrketillväxt. ( Det är troligtvis en av världens äldsta beredskapsidéer

men vad är felet med den om man använder den med vett och sans? )

 

(*)

Vad som sedan är viktigast är en intressant fråga, själv håller jag på att

en stat måste sköta sitt våldsmonopol med rättsväsende, polis och

tillräcklig militär för att om möjligt hålla borta krig, allt annat faller

ändå om det inte sköts. Sköts det inte är staten sjuk och kommer att

förlora sin legitimitet. Så det här är inte "dumleklubbor", det här är vatten

och utan vatten spelar det ingen roll hur mycket mat man har. Men

givetvis är det skadligt att fylla hela förrådet med vattendunkar.

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.



×
×
  • Create New...