Jump to content

Realistiska övningar


Recommended Posts

Jag tror att de flesta här på SoldF är överens om att realistiska övningar i fred leder till mindre egna förluster i krig. Frågan är då hur långt man är beredd att gå i fredstid i syfte att öka realismen, då detta i slutändan med stor sannolikhet kommer att leda till en större mängd egna förluster i fredstid? Säg att man genom att öka realismen i de fredstida övningarna exempelvis kunde minska mängden egna förluster i ett framtida stort krig (hela svenska försvaret slåss) med tjugo procent, och att priset för detta i form av fredstida förluster bland de värnpliktiga var en död och tre svårt sårade extra per år. Skulle det vara värt att betala det priset? Förutom ett rent militärt perspektiv, så måste man här även väga in den politiska aspekten, och det blir då relevant att fråga sig hur mycket, om något, man ska variera realismen i den fredstida övningsverksamheten beroende på det aktuella omvärldsläget. Ett problem med att variera på detta sätt, är att de reservister som sätts in i striden då kanske gjorde sin värnplikt under en tid då det var lugnt i omvärlden, och därför hade mindre realistiska övningar, jämfört med om de skulle gjort sin värnplikt under en mer hotfull tid. Till viss del så skulle detta kunna uppvägas genom realistiska reservistövningar när ett eventuellt krig närmar sig, men jag är ändå inne på att värnplikten spelar en särskild roll för en persons militära utbildning, genom att den ger en personen dennes militära "barnuppfostran", och därför lägger grunden till den allmäna inställningen till militär verksamhet.

Link to comment
Share on other sites

Guest Lt. Payne
Skulle det vara värt att betala det priset?

Frågan skulle egentligen inte ställts till oss då det är våra liv som eventuellt riskeras.

 

Fråga våra uppdragsgivare dvs. den svenska allmänheten om det är värt att riskera en eller ett antal soldaters liv och lem för att få fortsätta leva i fred och frihet?

Tror nog att de flesta svarar: Ja.

 

/Stavfel.

Edited by Lt. Payne
Link to comment
Share on other sites

Skulle det vara värt att betala det priset?

Frågan skulle egentligen inte ställts till oss då det är våra liv som eventuellt riskeras.

 

Fråga våra uppdragsgivare dvs. den svenska allmänheten om det är värt att riskera en eller ett antal soldaters liv och lem för att få fortsätta leva i fred och frihet?

Tror nog att de flesta svarar: Ja.

 

/Stavfel.

tjenare?!

 

ställ gärna frågan så här: skulle du vilja att din son riskerade att dödas i lumpen?

 

svaret blir nog ofta nej.

 

att man sedan har en väpnad organisation som FM där folk riskerar att både dö o skadas i en väpnad konflikt är nog en annan sak...

Link to comment
Share on other sites

ställ gärna frågan så här: skulle du vilja att din son riskerade att dödas i lumpen?

Ett något ärligare sätt att ställa frågan är i mina ögon:

 

"Skulle du vara beredd att öka risken för att din son dör i lumpen med någon bråkdels promille, om det ledde till mycket färre döda och sårade svenska soldater, och en betydligt större chans att klara att försvara vårt land, i en skarp situation?"

 

Man skulle även kunna jämföra risken med risker i det civila för att konkretisera siffrorna. Man kan även vända på din fråga;

 

"Skulle du vilja att man minskar risken för att din son dör i lumpen?"

 

utan att nämna att priset för detta är mindre realistiska övningar och ökade förluster i en skarp situation. För vem vill, utan närmare eftertanke, inte minska risken för att ens son dör i lumpen?

 

Det svåra är att veta hur stora ökade risker som skulle ge hur stora vinster i en skarp situation. Det är exempelvis ingenting som säger att skalan är linjär. Så frågan blir du hur realistiska övningar man ska ha? Ska man avskaffa övningar med skarp ammunition, då detta minskar risken för skador i fredstid? Ska man införa flera skarpa skjutningar under förflyttning i riktig terräng, och kanske med riktig indirekt eld som understödjer, då detta ger ökad realism?

Link to comment
Share on other sites

ställ gärna frågan så här: skulle du vilja att din son riskerade att dödas i lumpen?

Ett något ärligare sätt att ställa frågan är i mina ögon:

 

"Skulle du vara beredd att öka risken för att din son dör i lumpen med någon bråkdels promille, om det ledde till mycket färre döda och sårade svenska soldater, och en betydligt större chans att klara att försvara vårt land, i en skarp situation?"

 

Och ställer du frågan så kommer du att få samma svar. Till stor del därför att för gemene man är kriget något så verklighetsfrämmande och avlägset att det inte är värt att i fredstid vara beredd att offra liv för att minska förluster i ett eventuellt framtida krig.

 

Utan att vara det minsta insatt i Ryska förhållanden har jag ändå fått uppfattningen att det finns en mycket stark inhemsk opinion mot förluster av värnpliktiga under övning. Då är ändå kriget mer nära och påtagligt för ryssar än för oss.

Link to comment
Share on other sites

@A2Keltainen Jag tycker frågan är underlig!? Du förutsätter på något sätt de två kurvorna kunskap/förmåga genom utbildning och realism i övningar följer varandra!? I vissa fall är det naturligtvis nödvändigt med en viss/mycket realism. T ex; testa skyddsmasken utan tårgas blir ju lätt ett utbildningsmoment som inte ger nå´n kunskap om man bara testar med frisk luft. Men, ökad "realism" ger ju i sig inte alltid någon ökad kunskap/förmåga. Jag kan gissa att den realism du är ute efter är t ex att INTE göra fel, d v s vid t ex skarp stridsskjutning, skarpa handgranater osv ge rätt skjutgränser, rätt målangivelse, respektera skjutgränser osv. Om det är så, så tycker jag att det är galet. En pedagogik som inkluderar negativa känslor och rädsla (att misslyckas eller t o m att skada eller döda andra) är ju inte det som FM står för. Det ger ju helt enkelt bara ett dåligt utbildningsresultat.

Om någon sedan är välutbildad (med hjälp av moderna pedagogiska principer) så kan han/hon ju ändå strula till under stridens hetta. En sådan strulig typ hade säkert fuckat till det oavsett om det var "på riktigt" eller bara en väldigt realistisk övning. Dock tycker jag att det är relativt grovyxat och ineffektivt att först utbilda en soldat som inte sedan "duger" och inte sålla ut dessa innan. D v s realistiska övningar för att sålla ut inkompetenta är inte heller en bra idé.

Men jag kanske inte ska tolka dig som fan läser bibeln... Om man inte drar det in absurdum utan titter på de avvägningar och gränser som gäller idag inom FM så kanske jag kan "hålla med dig" och kanske man ibland kan tycka att det är lite väl mycket säkerhetsmarginal.

Link to comment
Share on other sites

Skulle det vara värt att betala det priset?

Frågan skulle egentligen inte ställts till oss då det är våra liv som eventuellt riskeras.

 

Fråga våra uppdragsgivare dvs. den svenska allmänheten om det är värt att riskera en eller ett antal soldaters liv och lem för att få fortsätta leva i fred och frihet?

Tror nog att de flesta svarar: Ja.

 

/Stavfel.

tjenare?!

 

ställ gärna frågan så här: skulle du vilja att din son riskerade att dödas i lumpen?

 

svaret blir nog ofta nej.

 

att man sedan har en väpnad organisation som FM där folk riskerar att både dö o skadas i en väpnad konflikt är nog en annan sak...

Dubbelmoral...

 

Är det värt ett liv om det räddar tusen ? Svaret är ja!

 

Vill du vara den som dör ? Svaret är nej.

Vill du att det är nån du känner som dör ?

Link to comment
Share on other sites

...och att priset för detta i form av fredstida förluster bland de värnpliktiga var en död och tre svårt sårade extra per år. Skulle det vara värt att betala det priset?

Ja och nej, inte politiskt och inte med den officerskår som vi har idag. De är alldeles för fixerade vid att svansa fram och tillbaka till PR-byrån och svara på frågor från militärhatiska journalister. Frågor som de egenligen inte ens borde kommentera.

 

Ja därför att våra värnpliktiga idag i än högre grad är ett fåtal oftast väl motiverade utvalda och genom att redan under mönstringen och i inledningen i högre grad påpeka att utbildningen är farlig. Då ökar den mentala beredskapen. På det skall man naturligtvis lägga seriöst menat ekonomiskt och psykologiskt stöd (psykologiskt om det behövs).

 

I övrigt så dör nog lika många av de värnpliktiga hemma under 10 månader om de inte gör värnplikten och många fler räddas ur dåliga kompismiljöer och får sin attityd justerad i positiv riktning mot samhällsansvar, ansvar, kamratskap, laglydighet och en bättre arbetsmoral samt en rakare rygg. Samhällsförlusten efter värnpliktens avskaffande är i själva verket enorm på längre sikt. Är det värt att betala det priset?

 

Inför sex veckors vapenfri civilförsvarsplikt och/eller 3-månaders militär värnplikt för alla i samhällsfostrande syfte. I båda inriktningarna skall ledarskap- och gruppdynamik samt medborgaranda prioriteras. Det skulle vara grundbulten i vad som så fint kallas samhällsförsvaret.

Edited by Skalden
Link to comment
Share on other sites

Och ställer du frågan så kommer du att få samma svar. Till stor del därför att för gemene man är kriget något så verklighetsfrämmande och avlägset att det inte är värt att i fredstid vara beredd att offra liv för att minska förluster i ett eventuellt framtida krig.

Kriget är mer verkligt idag för en 18-åring än för en motsvarande 18-åring år 1914 eller 1939.

 

Aldrig förr i världshistorien har vi varit så starkt präglade genom media och dataspel av krigets "verklighet". Vi är mentalt bättre förberedda på kriget av den anledningen. Att vi trots det även i framtiden kan fallera i kriget beror på att det västerländska samhället saknar en sammanhängande frisk värdegrund. Utan värden att försvara kommer ingen att försvara sig och utan gemensam värdegrund kommer både feghet, sadism och övergrepp att grassera i de västerländska förbanden om de utsätts för ett "riktigt krig". I viss mån tror jag även att vi har sett ytfenomen av detta i Irak m fl ställen där kriget har dragit fram. Vietnam likaså. "We shoot them up with a machingun and give them a bandaid" var förvisso omoraliskt men numer ger man inte ens ett första förband, man vänder bara ryggen till och kör vidare...

Edited by Skalden
Link to comment
Share on other sites

Jag tycker frågan är underlig!? Du förutsätter på något sätt de två kurvorna kunskap/förmåga genom utbildning och realism i övningar följer varandra!? I vissa fall är det naturligtvis nödvändigt med en viss/mycket realism. T ex; testa skyddsmasken utan tårgas blir ju lätt ett utbildningsmoment som inte ger nå´n kunskap om man bara testar med frisk luft. Men, ökad "realism" ger ju i sig inte alltid någon ökad kunskap/förmåga.

Mitt resonemang bygger på "train as you fight, because you will fight as you train". Det hela handlar alltså om att komma så nära en skarp krigssituationen som möjligt i fredstid, så att omställningen från det civila livet till det riktiga kriget blir så smidig som möjlig om det faktiskt blir allvar en dag. Den realism jag är ute efter är i stil med infanterikompaniets anfall med skarp ammunition, eller varför inte skytteparets funktion vid patrullering med skarp ammunition, något som åtminstone övas i Finland och knappast kan räknas som helt säker verksamhet. Jag vet av egen erfarenhet att det är en stor skillnad mellan att öva och skrika när man skjuter, och att faktiskt skjuta med skarp ammunition, och att de flesta suger åt sig övningen på betydligt större allvar när det finns risk för att de skjuter huvudet av sin kamrat. Det handlar i detta fall om att vänja de värnpliktiga vid en miljö där de, och andra, skjuter med skarp ammunition. Ytterligare ett exempel på den realism jag eftersträvar är att låta värnpliktiga köra stridsfordon även när de är trötta, trots att detta ökar risken för olyckor. Det är knappast rimligt att utgå ifrån att soldaterna alltid kommer att vara utvilade i en skarp situation, och det kan därför vara lämpligt att lära dem strida när de är riktigt trötta. Ett sista exempel jag kan komma på så här på rak arm är utsättande av de värnpliktiga för kyla och väta. När jag gjorde min värnplikt så hade vi åtminstone ett fall där en värnpliktig drabbades av hypotermi och fick föras till sjukhus, och jag hade för egen del två av de totalt fyra seriösa "nu finns det allvarlig risk för att jag dör"-upplevelser jag haft under mitt liv under min värnplikt, och båda var ett resultat av allvarlig nedkylning. Den massiva erfarenhet jag fick av att frysa och vara blöt under min värnplikt är i mina ögon ovärderlig om jag skulle hamna i en skarp situation, då det är en överaskning/omställning mindre jag skulle behöva hantera.

Link to comment
Share on other sites

Mitt resonemang bygger på "train as you fight, because you will fight as you train". Det hela handlar alltså om att komma så nära en skarp krigssituationen som möjligt i fredstid

Och det kan man inte uppnå utan att öka risken för olyckor på övningar?

 

 

 

Vad hade du tänkt dig för förändringar i övnings-sättet som ökar risken för olyckor/skador/dödsfall?

Edited by simon
Link to comment
Share on other sites

En liten detalj som jag faktiskt ser ett problem med är att man ALDRIG förflyttar sig med osäkrat vapen under fredstida övningar, men att man SKALL förflytta sig med eldberett och osäkrat vapen i en skarp situation. Man lär in ett beteende som är FEL helt enkelt. Samma sak när det gäller förflyttning med understödsvapen...

 

Men givetvis är jag inte beredd göra avkall på säkerheten och riskera mitt liv, min sons liv -eller någon annans liv heller för den delen, under en övning i fredstid. Frågan är om det inte finns ett bättre sätt att öva dessa moment på?

Link to comment
Share on other sites

att A2Keltainen:

Kan bara prata för hur jag hade det under värnplikten(K3). Där hade vi nästan bara skarp strid, självklart med undantag under inryck med närmast följande veckor. Alltså absolut ingen brist på det.

Angående väta och kyla så hade vi mycket av det med. Hade köldskador och allmän nedkylning men kan inte hålla med om att det skall eftersträvas. Finns ju en gräns som inte bör överskridas, köldskador kan ge men för livet.

Angående sömn så kan jag inte hålla med om att man skall lära sig köra tröttare än vad som praktiseras nu. Trots alla regler som finns så hade vi ett par incidenter där folk somnade vid ratten både på övningsfält och vid körning på allmän väg och som tur var gick det bra alla gångerna men det var pga tur och inget annat. Man riskerar ju inte bara de värnpliktigas hälsa utan även civilas som råkar befinna sig i närheten.

/Joel

Nöjd som vi hade det men kan inte uttala mig om hur det ser ut på andra förband

Link to comment
Share on other sites

Ett något ärligare sätt att ställa frågan är i mina ögon:

 

"Skulle du vara beredd att öka risken för att din son dör i lumpen med någon bråkdels promille, om det ledde till mycket färre döda och sårade svenska soldater, och en betydligt större chans att klara att försvara vårt land, i en skarp situation?"

jag vet inte hur du resonerar riktigt.

 

jag är nyfiken på hur du skulle lägga upp en mer realistisk övning än tex en anfallsbana med ett mekskkomp understött av indirekt eld iofs med övningsgranater till grk med "några bråkdels promille" högre risk och få ut ett avsevärt bättre resultat än det man får idag....

Link to comment
Share on other sites

  • BlåGul -1

Det finns nog inget behov av att ändra på regler eller bryta mot SäkI för att få till bra övningar.

 

Det gäller väl snarare att faktiskt ha tid/möjlighet att utföra allt det som man FÅR göra. Skarp framryckning/stridspars strid m.m. är tillåtet. Men hur ofta övas det? Det är väl snarare det som är problemet.

 

All övning där skarp am ingår ökar ju risken för skottskador något oerhört. Får man inte ut am alls så slipper man garanterat skottskador.... :huh:

Link to comment
Share on other sites

Intressant ämne det här, tänkte bara komma med lite egna kommentarer byggda på egen erfarenhet.

 

Jag ser inte varför man INTE skulle kunna realistiska övningar och samtidigt ha en "0-vision" när det gäller dödsfall eller svåra skador under GUn. "train as you fight, because you will fight as you train" "Train hard, fight easy" är något som jag anser är relevant i övningar och utbildningar oavsett om det är med GU förband eller inom HV. Hur man skall uppnå denna realism i övningar och i utbildningen och hålla en "0-vision" krävs enligt mig följande:

 

1. Klara regler och direktiv för vad som är tillåtet och hur realistiska övningar skall bedrivas.

2. En välutbildad och tränad officerskår.

3. Att utbildningsstegen på GU förbanden är anpassade så att de kraven ställs på kompetens inom GU förbanden är realistiska och väl jämkad med den utbildningsnivå som soldaterna befinner sig på.

4. Att övningarna är välplanerade och välförberedda när det gäller striden förande och SÄKERHETEN av officerare med den rätta kompetensen.

5. Att övningarnas svårighetsgrad och realism är anpassad efter soldaternas faktiska kompetens att klara av övningen.

6. Att soldaterna har tränats eller snarare drillats hårt och på ett rätt pedagogiskt sätt när det gäller ex: stridsteknik och detta under hela sin utbildning.

7. Att all denna träning som soldaterna ges bygger upp en ?inre? säkerhetsmedvetenhet, kompetens och förståelse hos den enskilde soldaten.

8. OSV?..

 

Det jag menar är att genom att träna soldaterna på ett korrekt sätt och att planera och förbereda övningarna på rätt sätt kan man ligga på en otroligt hög verklighetsnivå. Detta utan att riskera soldaternas liv och hälsa i onödan. Alltså övningarnas realism är direkt ställt till Soldaternas och Officerarnas kompetensnivå.

 

När jag låg inne stred vi Skarpt på Skvadronsnivå; dvs 2plutoner med GRG, KSP 58, Granatsspruta, RB 56 (dock löst), skarpa spränghandgranater, lys och med understöd från GRKpluton osv?

 

Vi tog terräng och använde skarpa handgranater utan att det störde anfallet nämnvärt, genomförde sidoskjutningar och överskjutningar över egen trupp. Bla bla?

Vidden av dessa övningar när det gäller realismen förstod man inte riktigt förrän man han pusta ut och titta ut över "krigsskådeplatsen", kan bra beskriva det som en otroligt mäktig känsla.

Övningar som denna gick endast att genomföra då vi soldater hade fått den rätta kompetensen och träningen av våra mycket kompetenta YOFF!!! :huh::D:camo:

 

Resultat: NOLL alvarligt skadade eller DÖDADE!!!

:D

Edited by RANGERTEDDY
Link to comment
Share on other sites

Jag förstår grundtanken i din fråga och jag skulle svara ja om vi hade yrkesförsvar, eller åtminstone riktig allmän värnplikt.

 

Tillägg: Hur många dödas under värnplikten i Finland varje år?

Edited by Sillen
Link to comment
Share on other sites

Mitt resonemang bygger på "train as you fight, because you will fight as you train". Det hela handlar alltså om att komma så nära en skarp krigssituationen som möjligt i fredstid

Och det kan man inte uppnå utan att öka risken för olyckor på övningar?

Till en viss gräns, ja, men när man ökar realismen så kommer antalet olyckor under övning förmodligen att öka. Det är svårt att komma ifrån att en kompaniskjutning med skarp ammunition medför större risk för olyckor än när kompaniet springer i skogen och skriker "Pang!". Det är även svårt att komma ifrån att en soldat som är extremt trött, hungrig, blöt och frusen förmodligen löper större risk att klåpa till det än en soldat som är pigg, mätt, torr och varm.

 

Vad hade du tänkt dig för förändringar i övnings-sättet som ökar risken för olyckor/skador/dödsfall?

 

Jag vet inte rent konkret i det stora hela, men förmodligen åtminstone fler stridsskjutningar med skarp ammunition, och speciellt då sådana där soldaterna genomför stridsskjutningen när de är trötta, hungriga, blöta och frusna. Jag ser det dessutom inte som ett mål att öka antalet skadade och döda under fredstida övning, utan det handlar istället om vilka risker (medel) man är beredd att acceptera i syfte att uppnå målet bättre krigsförband.

Link to comment
Share on other sites

Angående väta och kyla så hade vi mycket av det med. Hade köldskador och allmän nedkylning men kan inte hålla med om att det skall eftersträvas. Finns ju en gräns som inte bör överskridas, köldskador kan ge men för livet.

Jag tycker självklart inte heller att man ska eftersträva köldskador. Däremot så tycker jag att man vänja soldaterna vid att fungera effektivt trots att de är extremt frusna.

 

Angående sömn så kan jag inte hålla med om att man skall lära sig köra tröttare än vad som praktiseras nu. Trots alla regler som finns så hade vi ett par incidenter där folk somnade vid ratten både på övningsfält och vid körning på allmän väg och som tur var gick det bra alla gångerna men det var pga tur och inget annat. Man riskerar ju inte bara de värnpliktigas hälsa utan även civilas som råkar befinna sig i närheten.

 

Jag utgick ifrån att övningar med trötta fordonsförare inte sker på (icke avspärrad) allmän väg, just därför att det då finns risk för att civila stryker med.

Link to comment
Share on other sites

jag är nyfiken på hur du skulle lägga upp en mer realistisk övning än tex en anfallsbana med ett mekskkomp understött av indirekt eld iofs med övningsgranater till grk med "några bråkdels promille" högre risk och få ut ett avsevärt bättre resultat än det man får idag....

Som jag redan skrivit, så har jag få konkreta idéer om vilka förändringar som borde göras, vilket delvis är ett resultat av att jag har relativt lite praktisk erfarenhet av hur saker och ting fungerar i det svenska försvaret. Mina siffror är därför helt hypotetiska, och "några bråkdels promille" var den gissade ökade risken för att en enskild värnpliktig ska råka vara just den extra värnpliktiga som dör som ett resultat av den ökade realismen i övningarna. Jag kan vända på ditt resonemang och fråga om det inte finns något i dina ögon, som skulle göra svenska försvarets övningar mer realistiska? Om man utgår ifrån att svenska försvarets övningar i dag är väldigt realistiska, så kan man då istället fråga sig om man borde göra dem mindre realistiska för att spara liv och lem, då det faktiskt sker en del skador och omkommer en del värnpliktiga med jämna mellanrum? Ska man t.ex. sluta med vattenövergångar för att hindra olyckor som den i Karlskrona (?) några år sedan. Ska man dra saker riktigt extremt, så skulle man i ditt exempel ovan kunna ha skarp indirekt eld och skarpa C-stridsmedel (exempelvis senapsgas), i syfte att vänja soldaterna vid den extra stress dessa medför. Jag har dock ingen aning om hur höga förlustsiffror sådana övningar skulle ge. Se mitt resonemang som en mer hypotetisk diskussion om hur stora risker man är beredd att ta i fredstid för att öka den krigstida kompetensen (med minskade förluster i krig som följd).

Link to comment
Share on other sites

Jag ser inte varför man INTE skulle kunna realistiska övningar och samtidigt ha en ?0-vision? när det gäller dödsfall eller svåra skador under GUn.

En vision är just en vision. Jag ser inget som hindrar att man har en nollvision, men samtidigt är beredd att ta relativt stora risker under övningar, om man tycker att det förväntade resultatet uppväger de ökade riskerna. Ett exempel på en situation där man förmodligen skulle få en del döda och/eller sårade, men samtidigt mer realistiska övningar, är SIB med skarp ammunition och miljöer som liknar de i riktiga sönderslagna städer med allt skrot, splitter, spikar, m.m. som man måste ta hänsyn till i en sådan miljö. De SIB-övningsmiljöer som finns i Sverige dag verkar vara väldigt rena och sterila, och väldigt långt ifrån den verklighet man ser på bilder från Stalingrad under VK2 eller Grozny i dag.

Link to comment
Share on other sites

jag är nyfiken på hur du skulle lägga upp en mer realistisk övning än tex en anfallsbana med ett mekskkomp understött av indirekt eld iofs med övningsgranater till grk med "några bråkdels promille" högre risk och få ut ett avsevärt bättre resultat än det man får idag....

Som jag redan skrivit, så har jag få konkreta idéer om vilka förändringar som borde göras, vilket delvis är ett resultat av att jag har relativt lite praktisk erfarenhet av hur saker och ting fungerar i det svenska försvaret. Mina siffror är därför helt hypotetiska, och "några bråkdels promille" var den gissade ökade risken för att en enskild värnpliktig ska råka vara just den extra värnpliktiga som dör som ett resultat av den ökade realismen i övningarna. Jag kan vända på ditt resonemang och fråga om det inte finns något i dina ögon, som skulle göra svenska försvarets övningar mer realistiska? Om man utgår ifrån att svenska försvarets övningar i dag är väldigt realistiska, så kan man då istället fråga sig om man borde göra dem mindre realistiska för att spara liv och lem, då det faktiskt sker en del skador och omkommer en del värnpliktiga med jämna mellanrum? Ska man t.ex. sluta med vattenövergångar för att hindra olyckor som den i Karlskrona (?) några år sedan. Ska man dra saker riktigt extremt, så skulle man i ditt exempel ovan kunna ha skarp indirekt eld och skarpa C-stridsmedel (exempelvis senapsgas), i syfte att vänja soldaterna vid den extra stress dessa medför. Jag har dock ingen aning om hur höga förlustsiffror sådana övningar skulle ge. Se mitt resonemang som en mer hypotetisk diskussion om hur stora risker man är beredd att ta i fredstid för att öka den krigstida kompetensen (med minskade förluster i krig som följd).

ring närmaste mekförband och be att få vara med på en av deras slutskjutningar i minst helkompani med indirekt understöd och skriv sedan ett nytt inlägg i tråden.

 

självklart vore det mer realistiskt om man tex sköt skarpt med akan under närstrid men då pratar vi inte om riskökningar med delar av promille utan snarare om antal procent.

 

skulle du vilja att din son ryckte in som psksold och hade ett par veckor framför sig där han varje dag skulle vara nära att dö och flera av hans kamrater garanterat skulle skadas eller i värsta fall dödas? bara för att han skulle få känna den extra kicken när akan flåsar på i nacken på honom?

Link to comment
Share on other sites

ring närmaste mekförband och be att få vara med på en av deras slutskjutningar i minst helkompani med indirekt understöd och skriv sedan ett nytt inlägg i tråden.

Det verkar som du uppfattat att jag i allmänhet klagar på den svenska värnspliktsutbildningen, och i synnerhet tycker att den i dag inte är tillräckligt realistisk. Detta har jag inte påstått, då jag faktiskt inte vet hur bra och realistisk den där, bland annat som en följd av att jag själv inte genomgått den. Att då hävda att jag beskåda vissa svenska skjutningar blir då lite meningslöst, hur lärorikt och roligt det än skulle vara för min del att beskåda dessa skjutningar. Jag vet dessutom att en del svenska förband har haft mycket realistiska övningar, och ett exempel på detta är när kustjägarna övat rensning av värn med skarp ammunition och skarpa handgranater, så jag är absolut inte omedveten om att det bedrivs realistisk övning i det svenska försvaret. Min fråga gäller då vilken nivå det allmäna risktagandet ska ligga på i försvarsmakter i allmänhet, och det svenska försvaret i synnerhet? Du verkar tycka att det är bra som det är i dag, medan jag inte är lika övertygad om det, då jag bland annat har dålig koll på vilka åtgärder man skulle kunna införa för att öka realismen och vilka resultat dessa skulle ha på de fredstida förlusterna. Jag ställer mig därför undrande till varför du anser att just dagens risknivå den "bästa"?

 

självklart vore det mer realistiskt om man tex sköt skarpt med akan under närstrid men då pratar vi inte om riskökningar med delar av promille utan snarare om antal procent.

 

Frågan är hur stora riskökningar olika åtgärder för att höja realismen skulle leda till? Jag tror inte någon av oss har riktig koll på det, då det skulle kräva utarbetande av ny SäkI och praktisk erfarenhet för att kunna få fram de siffrorna.

 

skulle du vilja att din son ryckte in som psksold och hade ett par veckor framför sig där han varje dag skulle vara nära att dö och flera av hans kamrater garanterat skulle skadas eller i värsta fall dödas? bara för att han skulle få känna den extra kicken när akan flåsar på i nacken på honom?

 

Nu vill jag inte ha en utbildning där de värnpliktiga varje dag känner att de är glada för att de överlevde dagens utbildning och ber att de även ska överleva morgondagen. Målet med utbildningen bör i mina ögon vara att man ska försöka undvika skador, men sedan blir frågan hur stora avsteg från detta man är beredd att acceptera i praktiken. Den bild jag fått genom diskussioner och litteraturstudier indikerar att riskbenägenheten skiljer sig rätt så markant mellan olika försvarsmakter, och ofta även mellan olika förband inom en viss försvarsmakt. Man kan även här vända på frågan; Skulle du vilja att din son dog i krig för att man inte viljat öva tillräckligt realistiskt i fredstid? Vill du förbjuda skarpa stridskjutningar i syfte att öka säkerheten för din son när han gör sin värnplikt?

Link to comment
Share on other sites

Nej.

 

Vad är poängen med fler dödsoffer i fredstid under övningarna om vi ändå inte kan försvara oss mot "fienden" i krigstid? Övning ger färdighet men man får balacera mellan det man får ut och det pris man får betala.

Edited by ArtMan
Link to comment
Share on other sites

Nej.

 

Vad är poängen med fler dödsoffer i fredstid under övningarna om vi ändå inte kan försvara oss mot "fienden" i krigstid? Övning ger färdighet men man får ballacera mellan det man får ut och det pris man får betala.

Är du då även beredd att göra övningarna mindre realistiska än i dag, då detta i en del fall borde minska antalet olyckor? Vi kan exempelvis börja med att avskaffa skarpa stridsskjutningar och vattenövergångar för amfibieförbanden.

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.



×
×
  • Create New...