Search the Community

Då folk pratar om automatladdare mot mänsklig laddare hör jag hela tiden att en nackdel med en automatladdare är att den kan gå sönder. Frågan är då på en vagn som någon här lär ha en aning om, hur ofta var man tvungen att byta något/hur ofta gick något sönder i automatladdaren?

Övt. Hans Nilssons "anti-103" artikel får mothugg här: http://www.forsvarsframjandet.org/fmf-03-2...vagnsleken.html http://www.forsvarsframjandet.org/fmf-03-3...vagnsleken.html Efter att ha läst artikeln blir jag lite fundersam. Det verkar som FM har under 30 års tid haft ett förträffligt vapensystem som iallafall delar av FM inte har vetat hur de ska använda korrekt. Hur är det då i dagens läge? Tränar FM på att använda komplexa system som t.ex Gripensystemet eller Strv 122 med LSS fullt ut? Det verkar ju som att det kan finnas en risk för att det går slentrian och att träning inte skräddarsys mot respektive vapensystem utan kvarhålls på en generisk nivå. Men våra system som Gripen, Strv S, HMS Visby etc är/var inte standardprodukter som liknar/liknade deras företrädare. Om dessa artiklar varit uppe tidigare så får jag väl be oim ursäkt för att jag inte sökte, men det förändrar ju inte mina funderingar. mvh Erik G

Hej,! Har försökt ta reda på vilka typer av pansarbrytande ammunition det fanns tillgängligt för strv 101-104 på 70 och 80 talet, och vad är dessas internationella beteckning? Har läst om typerna Arrow 80 och Arrow 90 på en hemsida om Centurion-vagen. Vad motsvarar dessa ammunitionstyper internationellt? Amerikanska M392 eller någon engelsk, L52 APDS ? Är intresserad av att veta hur stor chans man hade att slå igenom T-72:ans front eller torn pansar på 70-80 talet. Hade Sverige HEAT-ammo till 105mm kanonen, vilken typ isåfall? Tackar för svar! Oscar