Search the Community

Nyligen har det varit ganska mycket diskussion om Archer-system och raketartilleri på dessa sidor och jag tänkte att det kanske skulle vara intressant att läsa också något om finskt artilleri. Det här inlägget innehåller en kort sammanfattning av dagens finskt artilleri. AEMI-rapporten 2020 listar följande artillerivaror på Finlands försvarsmakts inventering (https://puolustusvoimat.fi/documents/1948673/2015391/FI_AEMI_2020.pdf/a5b066cf-cd1f-7fec-5213-35fc67b70ae8/FI_AEMI_2020.pdf): • (flera hundra - 1000+ st 81 mm bogserad granatkastare, Tampella m/1974). Dessa är inte listade i AEMI-rapporter eftersom de är under 100 mm i kaliber. • 18 st. 120 mm självgående granatkastare AMOS • 698 st. 120 mm bogserad granatkastare (Tampella m/1992) • 471 st. 122 mm bogserad haubits 122H63 (ryska D-30) • 34 st. 122 mm lätt raketartilleri system 122RAKH89 (Tjeckiska RM-70) • 74 st. 122 mm självgående haubits 122PSH74 (ryska 2S1) • 24 st. 152 mm bogserad kanon 152K89 (ryska 2A36) • 132 st. 155m bogserad kanon 155K83 och 155K98 (Tampella-modeller, K98 är utrustad med APU) • 8 st. självgående kanon K9 “Moukari” (Slägga). Leveranser pågår fortfarande för dessa koreanska kanoner. Finska försvarsmakten har beställt 48 st. med option för ytterligare 48 st. • 41 st. 227 mm raketartilleri system 298RSRAKH06 (US M270A2) Finlands armé krigstidsorganisation består av tre olika typer av trupper: 1) Operativa trupper som är de bäst utrustade och mest mobila. Dessa trupper består av flera brigader (delvis mekaniserade), några mekaniserade eller motoriserade bataljonstridsgrupper och andra trupper. Supportenheter är delvis organiserade på korpsnivå. 2) Regionala trupper som normalt är organiserade som bataljonstridsgrupper eller individuella bataljoner. Vissa bataljonstridsgrupper är främst inriktade på (mot) attacker medan andra har en mer defensiv roll. 3) Lokala trupper med enskilda bataljoner och kompani tar hand om t.ex. punktförsvar. Typiska enheter är t.ex. ”Provinskompanier”, trupper med frivilliga reservister och de motsvarar svenska Hemvärnet-enheter. Första organisationsnivå som innehåller indirekt eld är på kompaninivå. Varje kompani har vanligtvis 2-3 st. 81 mm granatkastare. Dessa gillades väldigt mycket vid finska försvarsmakten och de första lätta granatkastarna infördes redan på 1930-talet. Lätt granatkastare är lätt att transportera på ett fordon eller till och med till fots, om det behovs. Det tar bara några minuter att sätta den i ett skjutläge och effekten av elden är ganska bra. Nya granatkastare är också mycket exakta. Det viktigaste är att varje kompani alltid har indirekt eld vid deras omedelbara användning. Det finns flera typer av ammunition som HE, rök och belysning. Det finns vanligtvis ett tungt 120 mm granatkastarkompani på varje bataljon. De flesta granatkastare på de finska försvarsmakterna är fortfarande bogserad. Detta innebär några utmaningar vid elduppdrags: vanligtvis avfyrar granatkastarepluton eller granatkastarekompani bara ett eller högst några uppdrag från samma positioner och efter dessa elduppdrag kommer enheten att byta position. 120 mm granatkastare är i alla fall ganska praktiskt och enkelt att transportera och det tar bara några minuter att få den i körläge. Granatkastarna sprids också på stora geografiska områden. Vissa enheter på operativa trupper använder det självgående AMOS-granatkastaressystemet. Med dubbla eldrör och Patria AMV-vagnar är dessa mycket effektiva vapen. Varje fordon har positioneringssystem och moderna artilleriräknare och elduppdrag kan startas på några tiotals sekunder från uppdraget. Regionala bataljonstridsgrupper har normalt en infanteribataljon och en artilleribataljon med 122 mm bogserade haubits. 122H63 är ett lätt och praktiskt vapen som kan skjuta på hela 360 graders område. Dessa är i alla fall ganska gamla vapen med begränsat räckvidd och effekten av 122 mm granat är eller ska bli otillfredsställande. Det kommer att vara en bra fråga hur dessa haubitsar kan ersättas mot de finska försvarsmakterna någonstans 2030-talet. Haubitsar är utrustade med positioneringssystem och de fungerar vanligtvis spridda i ett stort geografiskt område. Operativa enheter har de mest mobila artillerienheterna med 122PSH74 och K9 självgående kanoner. Dessutom skulle flera 155 mm bogserade eller APU-utrustade kanonenheter ge extra indirekt eldstöd till dessa trupper. Raketartilleri och några av de bogserade 152 eller 155 mm kanonerna hålls på armékorpsnivå. Dessa kommer att utgöra det mest effektiva eldstödet för de viktigaste strider. Finsk K9 ger eldstöt på Rovajärvi skjutfält.

Hej, Det har varit ganska mycket diskussion av Hemvärnets ny Personbil 8 och då och då man har kommenterat Finska lösningar. Kanske det skulle vara intressant att läsa mer om nutidens militärä hjulfordon inom Finska Försvarsmakten? Jag är nu på forumet och den här är min första komment här. Jag lever i Esbo, Finland och arbetar som ICT konsultant. Jag har militär bakgrund inom infanteriet och jag är nu reserv kapten. Stridsfordon Det finns 2 huvudtyper av hjulbaserat stridsfordon inom Försvarsmakten: Patria AMV och Sisu XA serier. - AMV finns bara på en bataljon. Den är kanske "bäst i klassen" men också hemskt dyrt. Finska modeller är beväpnad med 12,7 Kongsberg Protector men man har testat olika modeller med 30 mm AKAN tornoch även en modell med 105 mm psv-kanon - AMOS version av AMV finns på två brigader. Den är den mest effektiva granatkastare inom Försvarsmakten med dubbel 120 Grk och full automatik. - Sisu XA finns några hundra exemplar i alla möjliga varianter. Den vanligaste är basic infanteriemodell av XA-180 / -185 med 12,7 kulspruta i ringlavett. Nyaste versioner har Kongsberg Protector eller motsvarande torn. Olika varianter inkluderar tex. ambulansversion, ledningsfordon, logistikfordon, radiolänkfordon, radarfordon och även lavett för Fransk Crotale NG luftvärnsrobot. XA serie vill ha Mid-Life Update (MLU) i närmaste framtiden och de ska vara i tjänst för många år. Terrängbilar Det finns väldigt många olika terränbiltyper inom FM. Brukstiden tycks vara väldigt långt, kanske även 40 år med 1-2 MLU updateringar. - Legendariskt Sisu Proto 4*4 från 1960-1980 talet finns ännu kvar med kanske några tiotals exemplar. Den var real TERRÄNGbil, den kunde köras absolut var som helst. Helt annan sak var, om förare kunde köra den tillbaka... Bilen är nu väldigt populärt inom Finska Off-Road entusiaster och det finns många kvar. - Sisu Masi 4*4 från 1980-talet finns med några hundratal exemplar. Det är motsvarande till Tgb 30. Alla som finns kvar har genomgått en MLU updatering. - Sisu Rasi 6*6 från 1980-talet är en legendarisk dragare av tunga artilleriepjäs - det finns inga skog där Rasi inte kan dra en pjäs! Det finns några hundra Rasi inom FM, också med en MLU. - Sisu SK serie med 4*4 eller 6*6 drivning var en billig lösning från 1990-talet. Den är baserat på civil Sisu lastbil med större hjular och ny drivlinje. Det finns många hundra exemplar och de är en av det vanligaste terränbilmodeller inom Försvarsmakten. 6*6 modellen änvandas mest som logistikfordon inom artilleriet. - Sisu E serie med 6*6 eller 8*8 drivning kom i bruk vid sekelskiftet. Man använder 6*6 modellen mest som dragare av 155 mm haubits. 8*8 modellen är utrustat med kran och Multilift DROPS system och den är använt mest som logistikfordon. E serie är också väldigt vanligt inom FM, vet inte hur många det finns man jag kan gissa att det finns hundratals exemplar. - Nyaste modellen inom tynga bilar är Sisu ETP med 8*8 drivning. De har bepansrade hytter och alla är utrustat med DROPS. De användas som logistikfordon, men också som bärare av NASAMS lavetter och mobila luftvärnsradar. Det finns kanske 100+ exemplar, men leveranserna pågår. - I 2010-talet lanserades ersättare av Sisu Proto, ny Sisu A2045 serie. Den är kanske den vanligaste terrängbilen nuförtiden med 500+ exemplar i drift. Bilen hade några barnsjukdomar men nu de tycks vara i normal bruk. - Gamla rysska rariteter: det fanns många gamla rysska fordosmärke inom Försvarsmakten i 1960-1990 -talet, tex. KrAZ, Zil, Ural och UaZ. Kraz var den största och man kan inte förstå hur stor den är innan man ser den! KraZ var mest använt som broläggare eller pontonbärare men den fanns också som dragare för det tyngsta artilleriepjäs. Ljuden av jättestor V8 var oföglömlig! Jag har inte sett gamla rysska bilar i bruk för många år, men jag gissar att ett antal finns kvar i mob-förråd.