RSS-Bot

Söktrycket är fortsatt högt till hemvärnsförbanden. På grund av demografiska förutsättningar är antalet ansökande dock inte jämnt fördelade över hela landet. Försvarsmakten reder här ut det faktiska läget kring ansökningar och uppfyllnadsgrad i Hemvärnet.– I dag har vi omkring 22 000 hemvärnssoldater. Om ett och ett halvt år är ambitionen att vi det ska vara 3000 fler. Som trenden ser ut i dagsläget ser det positivt ut när det gäller att få in soldater. Men vi har ett jobb att göra med att få fler att stanna längre i hemvärnsförbanden genom att underlätta för hemvärnssoldater att få balans mellan tid i hemvärnet, jobb och familjen så att vi minskar omsättningen i förbanden. Ett sådant exempel är att vi ser över vårt utbildningssystem så att det blir mer flexibelt, säger rikshemvärnschef generalmajor Laura Swaan Wrede. I år är 88 procent av hemvärnsförbanden uppfyllda gentemot målet år 2025 på 25 000 soldater. Ett och ett halvt år före delmålet finns omkring 22 000 hemvärnssoldater i våra förband. Det är en stadig ökning av antalet hemvärnssoldater, även om den är något långsam. – I det höga söktryck som vi fortfarande har inom Hemvärnet är ansökningarna fördelade efter hur demografin ser ut i landet. Det innebär att det kan ta olika lång tid att gå genom processen beroende på var man bor, säger Laura Swaan Wrede. Hemvärnets grundtanke bygger på geografisk närhet, god lokalkännedom och att man ska vara snabbt på plats. Man är med i det förband där man bor, enkelt uttryckt. Där flest människor bor, som exempelvis i Stockholmsområdet, har flest personer också sökt. I områden där det demografiska underlaget inte är så stort kan det istället behövas fler som söker, som i Norrbotten, Småland och Värmland. Försvarsmaktens system var inte dimensionerat för det stora antalet ansökningar som kom 2022. På kort tid behövde vi ställa om från ett normalår med 4 500 ansökningar till att kunna hantera 29 000. Före Rysslands storskaliga invasion av Ukraina var Hemvärnet i en period av vikande ansökningssiffror. Det vände i och med invasionen av Ukraina. År 2022 inkom 29 000 ansökningar, under år 2023 inkom 5 788. Första halvåret i år har 5 700 personer sökt. Och trenden fortsätter att vara positiv. Under perioden 2022 – juli 2024 har Försvarsmakten fått in 40 000 ansökningar. Av dessa har vi hanterat cirka 30 000. Försvarsmakten har fortfarande omkring 10 000 kvar i processen. Från år 2021 till 2023 har myndigheten tecknat tjänstgöringsavtal med 9 170 nya hemvärnssoldater. Vi bygger krigsförband – det medför krav på både individer och process Processen från visat intresse till tecknat tjänstgöringsavtal med Försvarsmakten tar tid och ställer krav på engagemang och motivation från individen. Kraven är bland annat kopplat till säkerhetsprövning och att klara utbildningen med de färdighetstest som det innebär. Platser till utbildning behöver också matcha individens möjlighet att delta. Det kan behövas ledighet från civila arbetsgivaren och möjlighet att vara borta från familjen. Processen är kortare för dem som tidigare har militär grundutbildning då utbildningens omfattning blir mindre. Att vara i Hemvärnet är ett fysiskt arbete. Det är inte vem som helst som blir hemvärnssoldat. Under processen kan det hända att både individen eller Försvarsmakten avslutar ansökan. I dag lämnar ungefär en tredjedel innan de går in i första fasen av processen. Det kan bero på att individen inte klarar de krav som ställs på en hemvärnssoldat som nämns ovan. Det händer också att individen under processens gång inser att man vid ansökningstillfället inte förstått att man skulle ingå i ett krigsförband. Man kanske hellre vill bidra till någon annan del av totalförsvaret. Av dem som ingår i kategorin avslutad ansökan finns även de som efter flera kontaktförsök från Försvarsmakten inte har svarat. Många blir också krigsplacerade på sina civila arbetsplatser och kan därför inte fullfölja processen. Med andra ord är uttrycket avslutad eller återtagen ansökan en lite kantig benämning på flera olika orsaker. Omsättning i förbanden på omkring 10 procent Det är ett in- och utflöde av personer i förbanden. Att man väljer att avsluta sitt tjänstgöringsavtal med Hemvärnet kan bero på olika saker. Ofta beror det på att man inte får ihop balansen med familj, civilt arbete och fritid. Andra orsaker är ändrade fysiska förutsättningar eller att man faller för åldersstrecket när man fyller 70 år. År 2022 avslutades fler tjänstgöringsavtal än ett normalår. När övningsverksamheten åter tog fart efter pandemin så fanns fler personer som inte varit aktiva under en period. Då genomförde Försvarsmakten registervård för att bland annat få rotation i utrustning till nya sökande som ville in i Hemvärnet. Samtidigt blev fler personer krigsplacerade på sina arbetsplatser och behövde därför avsluta sitt engagemang. Följande siffror har hämtats från Försvarsmaktens årsredovisningar: 2019 antagna: 2 453 avslut: 2 932 2020 antagna: 1 769 avslut: 2 247 2021 antagna: 1 667 avslut: 1 833 2022 antagna: 5 200 avslut: 3 800 2023 antagna: 2 317 avslut: 1 660 Försvarsmakten jobbar kontinuerligt med att se över våra processer för att så snabbt och effektivt som möjligt hantera ansökningar och fortsatt vara attraktiva för de som vill bidra till Sveriges försvar. Några exempel är: fler personella resurser för att hantera antalet ansökningar kommunikation med sökanden genom hela processen via digitaliserade utskick löpande utveckling och effektivisering i form av verktyg och utbildning för personal som arbetar i rekryteringsprocessen en app införs under hösten för att underlätta administration av säkerhetsintervjuer fler utbildningsplatser utveckling av utbildningssystem med mer flexibilitet och större möjligheter att välja utbildningstillfällen möjligheter för att även specialister ska kunna bygga på med utbildningar som motsvarar en militär grundutbildning. Försvarsmakten fortsätter att hantera de ansökningar som kommer in och att utveckla vårt system för att kunna ta hand om det engagemang och försvarsvilja som finns hos både potentiella och befintliga hemvärnssoldater. Läs hela inlägget här >>

Försvarsmakten och Trafikverket har tecknat en ramöverenskommelse om samarbete. Överenskommelsen syftar till att öka effektiviteten, samordna förmågeutvecklingen och snabbare omhänderta det militära försvarets behov av rörlighet och transport under grundberedskap, höjd beredskap och krig.– Det är en viktig överenskommelse som nu är på plats. Målet att snabbare nå det militära försvarets behov av rörlighet och transport i samtliga konfliktnivåer kommer både att bidra till ett starkare försvar och ge Sverige bättre förutsättningar att kunna leverera på de uppgifter vi har inom Nato, säger Mikael Granholm, Försvarsmaktens generaldirektör. Viktiga punkter Överenskommelsen tydliggör de områden myndigheterna gemensamt identifierat som viktiga att samverka inom: • Militär rörlighet – som omfattar samtliga delar kopplat till området, exempelvis trafikledning, värdlandsstöd, utbildning, övning och återställning. • Infrastrukturplanering. • Informationsdelning, kunskapsutveckling och utbyte av lägesinformation • Säkerhetstjänst. Ett robust transportsystem blir än viktigare för Sverige som allierad, då detta utgör ett av Natos sju grundkrav för nationell motståndskraft. Fokus vilar på militär logistik och möjligheter till transitering eller gruppering av Natostyrkor i olika konfliktsituationer. Del av ordinarie verksamhet Återuppbyggnaden av den civila beredskapen fortsätter och en stärkt förmåga behöver vara en del av samhällets ordinarie verksamhet. Transporter, inklusive en fungerande transportinfrastruktur, är ett av de viktigaste grundfundamenten i det civila försvaret och till stora delar även för det militära försvaret. Myndigheter påverkas av Nato Även det civila försvaret kommer att omfattas av Natos mål avseende förmågor, resurser och planer. Trafikverket i egenskap av beredskapsmyndighet och sektorsansvarig myndighet för beredskapssektor Transporter, har en viktig roll i fortsatt utveckling av transportområdet inom totalförsvaret och därmed även som samverkanspart med Försvarsmakten. Läs hela inlägget här >>

Ännu en leverans på försvarsbeslutet från 2020 och ett stärkt försvar för huvudstadsregionen – två tydliga tecken när IB 1 återinvigdes på måndagen. – Att vi i dag intar initial förmåga med ytterligare en brigad är viktigt, och jag förväntar mig att utvecklingstakten kommer att accelerera då vi har dedikerade chefer på bataljons- och brigadnivå. Det är inte återskapandet av en gammal förmåga, det är en modern brigad med nya och traditionella förmågor som sätts upp, säger arméchef Jonny Lindfors.Inget infanteriväder utan sensommarsolsken. Det mötte divisionschef brigadgeneral Rickard Johansson när han på måndagseftermiddagen formellt återinvigde IB (infanteribrigad) 1 på Livgardet i Kungsängen. Den första brigaden – också benämnd Livgardesbrigaden – blir därmed också den fjärde av arméns brigader, efter Norrbottensbrigaden i Boden, Skaraborgsbrigaden i Skövde och Skånska brigaden i Revinge. Brigaden ska kunna ingå i 1:a divisionen tillsammans med arméns andra brigader. – Nu gör vi oss fria från bataljonarméns bojor och bygger förmågan att slåss i större formationer, vi går mot en brigadarmé i divisions- och kårs kontext, säger Rickard Johansson i samband med att han lämnade över befälet för brigaden till den helt nyutnämnde översten, brigadchef Martin Johansson. Betydelsen av brigad Brigad är det krigsförband där alla funktioner – bland annat underrättelsetjänst, logistik och ledning – inom armén samordnas. I IB1:s fall kommer det initialt bestå av två motoriserade skyttebataljoner, ett brigadlednings- och sambandskompani samt en brigadstab. Därefter tillförs även artilleri- och luftvärnskompani. I ett senare skede tillförs fler manöverförband och funktioner. En av de motoriserade skyttebataljonerna finns redan på plats: den tidigare fristående 12:e motoriserade skyttebataljonen blir nu 1:a motoriserade skyttebataljonen. Huvuduppgiften blir försvaret av huvudstadsregionen, där nästan en femtedel av Sveriges befolkning lever och där den centrala statsledningen finns. Striden kommer till stor del ske till fots i urban miljö, det vill säga strid i bebyggelse – en av de svåraste stridsmiljöerna att strida i. – Det finns ett avgörande värde i att försvara ett lands huvudstad. Därför ska vi bli bäst på infanteristrid och bäst på att försvara Stockholm, dess infrastruktur och befolkning, säger Martin Johansson. Senaste IB 1-chefen på plats Namnen IB 1 och Livgardesbrigaden skapar viss nostalgi i armén: i olika former fanns begreppen mellan 1957 och 2000, då försvarsbeslutet 2000 innebar att arméns fem sista infanteribrigader – däribland Livgardesbrigaden – avvecklades. För 50 år sedan fanns närmare 40 brigader i armén. En som var nybakad fänrik då och sedermera den senaste brigadchefen för Livgardesbrigaden som la ner densamma 2000, var på måndagen hedersgäst. – Det känns alldeles utmärkt att stå här idag och få se IB 1 återinvigas, det är glädjande för armén och för Försvarsmakten. Omvärldsläget är självklart inte lika glädjande men att vi nu på detta sätt hanterar läget känns bra, säger general Sverker Göranson, tidigare överbefälhavare. Läs hela inlägget här >>

I helgen bjöds allmänheten in för att komma närmare Försvarsmaktens verksamhet och i synnerhet Flygvapnet genom Försvarsmaktens flygdag 2024. Flygdagen ägde rum 24 augusti på F 17 i Kallinge där det bjöds på massvis av mark- och flyguppvisningar tillsammans med markutställningar i vackert väder.Flottiljchef Anders Jönsson är mycket nöjd med dagen och är särskilt stolt över engagemanget hos personalen såväl som hos de drygt 38 000 besökarna. ― Jag känner en otrolig stolthet över både planering och genomförande där samverkan och engagemang gjort att arbetet lösts med stor arbetsglädje. Tillsammans med bland annat myndigheter, regionen och kommunerna har omfattningen hanterats med bibehållen god kontroll och gjort det möjligt för flygdagsbesökarna att komma närmare vår verksamhet och att få en upplevelse för livet. ― Tillsammans har vi stärkt totalförsvaret och visat att vi kan kraftsamla för att förstärka försvarsviljan och intresset för Försvarsmakten hos medborgarna. Läs hela inlägget här >>

Blekinge flygflottilj anordnar Försvarsmaktens flygdag 2024 lördagen den 24 augusti. Inför dagen kommer en grupp på sex stridsflygplan att träna genom en formationsflygning med en grupp på sex stridsflygplan bestående av Jas 39 Gripen C och Gripen E tillsammans med en finsk F/A-18, en dansk F-16, en tysk Eurofighter och en brittisk Typhoon. Formationen kommer flyga längs med Skånes kust med start från Simrishamn mot Malmö, Helsingborg och sedan vika av öster vid Ängelholm. Flygningen genomförs på fredag 23 augusti från cirka klockan 15:00 fram till cirka klockan 15:50. Platser som kommer att passeras är: Simrishamn Sandhammaren Ystad Trelleborg Falsterbo/Höllviken Malmö Barsebäck Landskrona Helsingborg Höganäs Ängelholm Hässleholm Kristianstad Bromölla Karlshamn Ronneby Kallinge Tänk på att tiderna är cirkatider och att platser kan utgå med kort varsel på grund av lokala väderförhållanden. Läs hela inlägget här >>

I veckan besökte försvarsminister Pål Jonsson och ministern för civilt försvar, Carl-Oskar Bohlin, Strategic Airlift Capability (SAC) i Pápa, Ungern. Fokus låg på att bekanta sig djupare med flygtransportprogrammet och träffa en del av de 27 svenskar som ingår i detta världsunika samarbete mellan tolv nationer.Som värdar för besöket stod de svenskar som i dagsläget ingår i verksamhetens ledning; stabschef överstelöjtnant Håkan Jacobsson och logistikenhetschef överstelöjtnant Mattias Gustavsson. På agendan stod en verksamhetsbeskrivning av vice flottiljchef överstelöjtnant Harry Oostema från det nederländska flygvapnet samt genomgång av samtliga av flottiljens funktioner, såsom ledning, planering, underhåll av flygplan och utrustning, logistik och inte minst genomförande av flyguppdrag. Ändrat världsläge i fokus Dialogen kretsade i huvudsak om det förändrade världsläget sedan SAC-programmet startades för 15 år sedan. Idag är Sveriges fokus på det egna försvaret och närområdet, till skillnad för 15 år sedan då internationella insatser utgjorde en stor del av den militära verksamheten. Detta innebär att Heavy Airlift Wing – vilken är den militära och flygoperativa delen i SAC – idag genomför fler men i huvudsak kortare flygningar än tidigare. – Det egna försvaret och stabilitet i närområdet har fortsatt prioritet under överskådlig framtid, konstaterade försvarsministern. Till stöd för hela samhället Civilförsvarsministern lyfte de intensifierade satsningar som idag görs för att stärka det civila försvaret och för att fördjupa samverkan med det militära försvaret. Här påpekades från samtliga parter vikten av insikten om att den strategiska flygtransportresurs Sverige är en del av i Pápa inte bara är till för militära ändamål, utan står redo att bistå hela samhället. Som exempel kan nämnas ett antal uppdrag de senaste åren då de tolv länderna använt sina årligt dedikerade flygtimmar i programmets tre C-17-flygplan till allt från humanitära hjälpinsatser runt hela världen, till leverans av kraftförsörjningsaggregat till världens nordligaste sjukhus på Svalbard, och till förflyttning av brandbilar från Rumänien till Frankrike för att bistå vid omfattande skogsbränder. Läs hela inlägget här >>

Torsdagen den 31 juli 2014 började det brinna i skogen i Surahammar, nära gränsen till Sala kommun. Räddningstjänsten begärde stöd med släckningsarbetet och Hemvärnet stöttade med allt de kunde. Det tog tolv dagar innan branden var under kontroll och insatsen höll på i 43 dagar. – Det gällde att rädda liv och egendom, säger Christer Larsson som var den militära insatschefen på plats för tio år sedan. Branden ökade med 666 procent de första sex timmarna och i Sala var det 31,9 grader, den högsta temperaturen i landet under den dagen. Christer Larsson är bataljonschef på Västmanlandsbataljonen och fick i uppdrag att vara militär insatschef de första sju dagarna som Hemvärnet bidrog till släckningsarbetet. Hans första åtagande var att kolla hur många hemvärnssoldater som kunde ställa upp. – Det var ett otroligt genomslag, vi hade mer personal som anmälde sig frivilligt än vad vi kunde ta hand om. Folk ville också jobba mycket längre, kanske dubbla pass, men ur ett säkerhetsperspektiv gick inte det. Både på grund av värmen men också att det var så jobbigt, förklarar Christer Larsson. Under skogsbranden var 1 095 hemvärnssoldater inom Mellersta militärregionen på plats för att hjälpa till med släckningsarbetet. Brandområdets omkrets var cirka 65 kilometer. Christer berättar att det var 45 hemvärnssoldater per skift och egentligen skulle ett skift vara tolv timmar men det blev oftast längre än så. – Ingen gick hem förrän alla på skiftet var klara, överlämningen tog nästan tre timmar för att vi skulle få in all personal som var ute och jobbade och sedan hade vi också eftersamtal med individerna där man pratade om vad de hade varit med om. Om de kände att de behövde ha något samtal efteråt så erbjöds samtalsstöd från bland annat vår bataljonspastor som var på plats, det var personalen jättenöjda med, säger Christer. Huvuddelen av de viktiga passen var nattetid för då skulle de lägga ut brandslangar så att brandmännen kunde jobba med dem på dagarna. Varje slang vägde över tio kilo och skulle bäras hundratals meter ut i obanad terräng. Några av deras andra uppgifter var att transportera folk, vara en sjukvårdsresurs, evakuera folk och köra ut mat. En av de främsta motivationsfaktorerna var allmänhetens stöttning. – Några hade hängt upp banderoller på sina balkonger, på en stod det ”tack alla hjältar” med ett hjärta bredvid. Om några som jobbade med branden stannade och åt i Västerås så bjöd pizzeriorna på mat till exempel, berättar Christer. Ett av Christers starkaste minnen från skogsbranden var hur Hemvärnets civila kompetenser kom till nytta. – Det genomfördes säkert en hel del saker som det inte fanns kompetens på pappret för men folk jobbade med det civilt och det är de grejerna som man kände att här kan Hemvärnet verkligen göra nytta. Brandkåren hade brist på folk som kunde pumpa vatten ur sjöar men vi hade hemvärnspersonal som hade gjort det civilt så det skötte vi i flera dagar. Det finns mycket att ta nytta av Hemvärnet i och med att det finns både civil och militär kompetens, avslutar Christer. Den 27 augusti 2014 meddelade räddningsledaren att stödet från Försvarsmakten inte längre behövdes. Läs hela inlägget här >>

I dag påbörjade H.K.H. Kronprinsessan särskild officersutbildning (SOFU) för att ytterligare fördjupa sitt engagemang inom Försvarsmakten samt för att ges en djupare förståelse i taktik, krigsvetenskap och militärstrategi.Vickan Utbildningen är en del av Kronprinsessans strävan att kontinuerligt bredda sina kunskaper inför sitt framtida uppdrag som statschef. – Min ambition är nu att lägga all min kraft på officersutbildningen för att i framtiden kunna representera Sverige och Försvarsmakten på bästa sätt. Jag ser fram emot en intressant och givande studietid tillsammans med mina nya kurskamrater, säger Kronprinsessan Victoria! Särskild officersutbildning riktar sig till personer som redan har en akademisk examen. Utbildningen innehåller både teoretiska och praktiska delar. Delar av utbildningen genomförs vid Försvarshögskolan på uppdrag av Försvarsmakten. Men stora delar av SOFU bedrivs också vid Försvarsmaktens olika förband. Under utbildningens genomförande innehar Kronprinsessan kadetts tjänstegrad. Läs hela inlägget här >>

Under övningen Dynamic Monarch var ett av momenten ubåtsräddning. Följ med ombord på HMS Belos och se hur personal som lämnat en sjunken ubåt tas om hand. På HMS Belos däck befinner sig delar av en ubåtsbesättning. De har just räddats ur havet efter att ha lämnat den bottentvingade ubåten genom enskild räddning med fri uppstigning. Alla hostar efter att ha andats in rökgaser men annars är flera tillsynes oskadda medan andra är uppenbart skadade och blöder. Den medicinska ubåtsräddningsgruppen (MURG) har landat på fartyget med helikopter för en timme sedan och börjar nu ta hand om och skadeprioritera ubåtsbesättningen. Civil personal kallas in För MURG:en är det här den första övningen ombord med ett fri-uppstignings scenario. Övningen genomfördes strax innan sommaren ute till havs på HMS Belos under en av de årliga övningsveckorna för gruppen som består av särskilt utbildade läkare och sjuksköterskor som kan kallas in om det skulle bli en ubåtsolycka. Till vardags jobbar de i den civila sjukvården inom olika specialiteter, många av dem inom anestesi men även inom exempelvis akutvård och öron-näsa-hals. Stina Gabrielsson är narkosläkare och anställd vid Försvarsmedicincentrum och är ledningsansvarig för MURG och den som har planerat och är ansvarig för övningen. Ubåt 1 Transporteras med helikopter Efter att sjukvårdpersonal gjort en så kallad triagering där de skadeprioriterar i tre nivåer, förflyttas de skadade till hjälpförbandsplatsen som upprättats under helikopterplattan på Belos. På plats finns avancerad medicinteknisk utrustning med allt från sprutpumpar till respiratorer. De skadade får vård i väntan på avtransport med helikopter. Eftersom de alla har andats in rökgaser får de medicin att inhalera för att förebygga lungskador. Ubåt 2 Unik farkost räddade besättningen Vid det här scenariot var det ingen som var i behov tryckkammarbehandling. Detta hade däremot övats dagen innan då scenariot var att en bottentvingad ubåt utsatts för högre tryck än det atmosfärstryck som skall vara ombord. Besättningen hade den här gången räddats kollektivt med ubåtsräddningsfarkosten (URF) som trycksatts till samma tryck. Väl uppe på Belos däck ansluts URF:en till kammarsystemets sluss och besättningen slussas in med bibehållet tryck. Inne i kammaren sker sedan triagering och de skadade får tvätta av sig och byta till speciella kläder för att sedan fördelas till olika sektioner av kammaren beroende på skada för fortsatt vård. Trycket i kammaren sänks sedan långsamt vilket kan ta flera dygn beroende på vilket tryck de har varit utsatta för och under hur lång tid – allt för att inte drabbas av dykarsjuka. Ubåtar från flera länder Stina Gabrielsson var mycket nöjd med utfallet av de båda scenarierna. Denna vecka har varit en bra förberedelse inför den kommande Nato-ubåtsräddningsövning som genomförs under hösten i Norge. I Dynamic Monarch som övningen heter kommer ubåtar från bland annat Sverige, Norge och Nederländerna att delta. Nato Submarine Rescue System (NSRS) som är ett ubåtsräddningssamarbete mellan Norge, Storbritannien, Nederländerna och Frankrike, där även Sverige har en överenskommelse kommer att delta med sitt ubåtsräddningssystem och sin ubåtsräddningsfarkost. Läs hela inlägget här >>

Försvarsmakten har ingått ett samarbetsavtal med norska Bane NOR och norska Forsvaret om gemensam upphandling avseende järnvägsvagnar för tungtransport, som exempelvis stridsvagnar och containrar. Samarbetsavtalet har en övre ram om 120 järnvägsvagnar och upphandlingsprocessen pågår. Kommande ramavtal, som avses tecknas i slutet av året, ska kunna nyttjas av samtliga tre parter. Initialt kommer Bane NOR att, som ett pilotprojekt, anskaffa tio järnvägsvagnar. Övriga järnvägsvagnar kommer anskaffas genom nyttjande av option i ramavtalet. – I det rådande säkerhetsläget kommer avtalet att ge oss ett betydande tillskott i nödvändiga förmågor för järnvägstransporter, och det kommer därutöver att stärka vår gemensamma försvarsförmåga, säger Brigadgeneral Claes Isoz, Försvarsmaktens Logistikchef. Läs hela inlägget här >>

Idag rycker ungefär 400 värnpliktiga in på Livgardet, men Tim Agge och Simon Göthe är två av ett 20-tal värnpliktiga som påbörjade sin utbildning redan i mars. I fredags blev de befordrade till korpraler, tack vare en återgång till det gamla.Efter att ha genomfört grundläggande soldatutbildning samt gruppbefälsutbildning har de uppnått de utbildningsdagar som krävs för att befordras till korpraler. Under resterande tid av sin värnplikt kan de därmed tjänstgöra som gruppbefäl för dem som nu rycker in. – Det känns bra och jag är stolt. Visst har det varit tufft, men jag har aldrig lärt mig så mycket under fem månader som jag har gjort under den här tiden, säger Tim Agge. Från eftersteg till fullständigt försteg Värnpliktsutbildningen är antingen 10, 12 eller 15 månader, beroende på vilken befattning de värnpliktiga utbildas för. Tidigare har de som genomfört 15 månaders värnplikt inte kunnat mucka tillsammans med de kamrater som genomfört de kortare utbildningarna. Det beror på det som kallas eftersteg, vilket betyder att de som gör 15 månaders värnplikt har utbildningsmoment kvar att göra efter att övriga är färdigutbildade. I år har Livgardet istället valt att genomföra de extra utbildningsmomenten som ingår vid 15 månaders värnplikt innan övriga rycker in, så som det var innan värnplikten lades vilande 2010. – Det kallas fullständigt försteg och gör att Livgardets alla värnpliktiga muckar samtidigt och det känns bra. Förut har det upplevts lite orättvist för dem som måste fortsätta under sommaren efter att övriga muckat. Jag tror att det har hämmat intresset för ett fortsatt engagemang i Försvarsmakten, säger förvaltare Mikael Jellinek som är en av instruktörerna för de värnpliktiga. Mikael Jellinek tror att fullständigt försteg kommer att ge de värnpliktiga bättre förutsättningar att göra sina uppgifter som befäl. Ta hand om sig själv först Under sin tid på Livgardet har Tim och Simon lärt sig hitta på området och de har fått träna på både exercis och på hur sängen ska bäddas. De har också gått ledarskapsutbildning, en utbildning som varit väldigt givande enligt Tim och Simon. De båda tycker att de har fått lära sig vad det innebär att ta ansvar och vikten av att ta hand om sig själv. – Jag måste ju kunna ta hand om mig själv för att kunna ta hand om andra. Efter min första vecka kom jag hem och började vika handdukarna, mamma har aldrig varit så glad, berättar Tim med ett leende. Idag träffar Tim och Simon de värnpliktiga som de både ska leva med och utbilda de kommande nio månaderna. Även om det är fem månader sedan Tim och Simon ryckte in minns de den första veckan väl. – Vi vet ju hur det var de första dagarna och veckorna. Allt är nytt, stressigt och jobbigt, men man kommer in i det snabbt. Efter bara några dagar blir det en vardag. Mitt tips är att försöka att slappna av, alla gör fel i början. Det är okej att göra fel, säger Simon. Läs hela inlägget här >>

Den 5 augusti ryckte de första värnpliktiga in sedan återetableringen av Bergslagens artilleriregemente, A 9, vid Villingsbergs övnings- och skjutfält utanför Karlskoga. En stor dag i regementets historia.Totalt ryckte 62 värnpliktiga in som ska utbildas under tio månader vid Bergslagens artilleriregemente, A 9. Med de plutonsbefälselever som ryckte in i mars tidigare under året, och som nu också tillhör A 9, finns nu totalt 88 värnpliktiga vid Bergslagens artilleriregemente. Värnpliktsutbildningen vid Noraskog kompani startade hösten 2021 och leddes fram till 1 juli 2024 av A 9:s fadderförband P 4 i Skövde. - Vi startar med GSU-skedet (grundläggande soldatutbildning) som kommer hållas i Villingsberg under cirka två månader. Därefter startar befattningsutbildningarna med Skövde som bas. Det känns bra att Bergslagens artilleriregemente börjar ta form och att vi närmar oss Värmland. Vi är redo och alla medarbetare känns väldigt positiva, säger kompanichef, Alexander Cedervall. Grundläggande utbildning Den första tiden innebär många nya intryck för de värnpliktiga och många saker att lära. - Första dagarna handlar om att få koll på utrustningen och grundförutsättningarna. Bland annat grundläggande exercis och grundläggande vapenvård, säger Alexander Cedervall. Hur reagerar de flesta värnpliktiga? - Det varierar. Många är stressade för att det är många nya intryck. För många är också första gången som de är borta från familjen. Men befälen finns där och ger stöd och vägledning. Utbildningen kommer bedrivas vid Villingsbergs övnings- och skjutfält fram till året 2030 då regementet som uppförs vid Harberget i Kristinehamn har uppnått full kapacitet. Etableringen av Bergslagens artilleriregemente är ett viktigt steg i att stärka artilleriförmågan i södra Sverige. Läs hela inlägget här >>

Flygvapnet har övat i Kanada för att se hur stridspiloter från olika länder klarar av en överlevnadssituation i arktiskt klimat. Två svenska piloter deltog för att testa den svenska utrustningen. Personal från Luftstridsskolan har deltagit i ett delprojekt rörande Aviation Life Support Equipment (ALSE) för stridspiloter. Projektet drivs av Kanada och de Nato-länder som deltog i övningen var Kanada, Finland, Norge och Sverige. Målet var även att jämföra de olika ländernas utrustning. – Vi uppfattar övningen som mycket lärorik. Vi fick se hur vår utrustning fungerar i stark kyla, hur vår utbildning står sig jämfört med andra nationer och vilken skillnad det finns i våra utrustningssystem, säger Fredrik Bäckström, flyg- och dykläkare på Flygmedicin vid Luftstridsskolan. Förutom personal från Flygmedicin på LSS så deltog två stridspiloter från Norrbottens flygflottilj (F 21) och Skaraborgs Flygflottilj (F 7). Basen för övningen var Canadian Armed Forces Arctic Training Centre som bemannas av såväl fast militär personal som av forskare, internationella och kanadensiska övningsdeltagare. Platsen var Crystal City utanför Resolute Bay i Nunavut, Kanada. Platsen är snarast att betrakta som en arktisk öken med sträng kyla, konstant vind och torr luft. Kyleffekten för deltagarna pendlade runt minus 50 grader Celcius under övningen. Inför övningen fick respektive nation visa upp buren utrustning och nödpackar. Av naturliga skäl är grundutrustningen relativt likartad inom de olika systemen men vissa skillnader mellan länderna var påtagliga. Såväl Kanada som Finland hade rejält fodrade vinterkläder för flygning till skillnad från Sverige och Norge. Vissa andra skillnader fanns också, delvis beroende på flygsystem. Norge och Finland hade båda en livflotte med uppblåsbart kapell vilket under övningen gav betydligt bättre klimatskydd och möjliggjorde för piloten att ta skydd för kortare vila, justering av klädsel och material med mera. Piloter i arktisk öken 1 Det ursprungliga målet var att de deltagande piloterna skulle tillbringa 24 timmar utomhus vilket dock modifierades till fyra timmar med bibehållen kroppstemperatur i färdig bivack. Deltagarna var instrumenterade för mätning av yttemperatur i fingrar och tår, kärntemperatur samt sensorer för temperatur och fuktighet i skor och handskar. Vidare följdes deltagarna hela tiden av ett forskarlag och vid farligt låga kroppstemperaturer fick piloterna avbryta försöket för att förhindra fysiska skador. Piloten från F 21 valde att gå ut i snön så som han bedömer att han skulle ha varit utrustad för ett skarpt flygpass i sträng kyla. Piloten valde att omedelbart förstärka klädseln och skar ut bitar av stolsdynan att lägga under kängorna och sedan på med mukklukks. Efter en kort värmeslinga för att få igång fötterna fortsatte han sedan med att tillverka en poncho av fallskärm. Valet av bivackplats tycktes vara optimalt utifrån förutsättningarna. Snön var homogent kompakt och lutningen i slänten var bra. Efter ett par timmar stötte han dock på sten och insåg att snödjupet var betydligt mindre än förväntat. Han tvingades därför flytta ner sin bivack till den flackare delen och istället för att ta sig ner under snöytan delvis bygga på höjden. Arbetet var högintensivt och piloten upplevde en tydlig energibrist. Den stränga kylan krävde kontinuerligt hårt arbete för att kunna hålla kroppstemperaturen. Piloten grävde mer eller mindre konstant i 8 timmar för att skapa en rimlig bivack. Även fötterna var ett stort problem i kylan och han fick med jämna mellanrum ta paus i grävandet för att ta kortare värmeslingor och sparka i snön för att få igång cirkulationen. Efter drygt 8 timmar kunde piloten blocka igen öppningen och tända ett värmeljus inne i bivacken. Före ingång togs hjälmen av och inne i bivacken bytte han om till de sparade klädesplagg som var torra. Bivacken bedömdes vara bra nog för vila och återhämtning i cirka 12 timmar, för att senare förstärka och förbättra den, även om den inte var isolerande nog att ge ett fullgott mikroklimat på insidan. Piloten från F 7 gick ut i isolerdräkt med förstärkning vilket piloten bedömde vara en rimlig konfiguration vid skarpt läge i sträng kyla med flygning delvis över öppet vatten. Piloter i arktisk öken 2 Piloten valde att först ta sig till tänkt bivackplats. Bivackplatsen valdes i relativt flack terräng och snön var här hård och svårbearbetad. Piloten valde att använda en bit av glasfiberlådan som såg men fann den svår att arbeta med och övergick till att skapa block med kniv och fallskärmslina. Isolerdräkten fungerade över förväntan och vid hårt kroppsarbete blev den nästan för varm. För att hålla temperaturen i fötterna snörades kängorna upp ordentligt för att få mer luft i dem. Under grävandet valde piloten att ”offra” sina flyghandskar och spara överdragshandskarna till senare. Det medförde ganska kraftig nedkylning av händerna vilket blev en lärdom. Det var betydligt svårare att skapa bra block i den mer flacka terrängen varför arbetet övergick till mer grävande av en grop för att sedan försöka blocka igen den med mindre block. Det var tidsödande och erbjöd dessutom endast marginellt vindskydd under byggandet. Piloten från F 7 hade dock kortare tid än F 21:s pilot mellan sista matintag och övningsstart och blev inte lika låg på energi. Trots hårt arbete gick det inte att hålla temperaturen uppe i fingrar och tår och efter cirka 4 timmar valde övningsledningen att avbryta då yttemperaturen vid upprepade mätningar låg under 5 grader. Flygmedicin i Linköping ser över hur Flygvapnet kan införliva erfarenheterna i nuvarande nödutbildning samt arbeta med förslag på justering av rådande nödpacke 140. Data och erfarenheter från övningen utvärderas och finjusteringar av upplägget görs till nästa övningsomgång. – Vissa delar av nödutrustningen begränsas kraftigt i sträng kyla avseende användbarhet såsom till exempel värmeljus och nödkök. Samtidigt klarade sig viss utrustning klart över förväntan såsom isolerdräkten och handsksystemet. Vidare fick vi möjlighet att testa materiel fullt ut utan att behöva ta i beaktande återanvändning av materiel. Sammantaget har vi helt klart fått med oss erfarenheter som kommer att införlivas i vår utbildning på olika sätt och medföra önskemål om justeringar av nödpacken, säger avdelningschef Roger Edelbro. Sverige hade det svagaste dräktsystemet av de fyra deltagande länderna för att agera i arktiskt klimat, och de flygkängor vi har att tillgå ger dåligt skydd mot sträng kyla. Sverige var ensamma om att helt sakna verktyg för att gräva eller såga i snö vilket kraftigt påverkade möjligheten att snabbt ta sig i skydd. Energitillgången i nödpacken visade sig även otillräcklig för hårt arbete över längre tid. – Att även deltagare från andra länder med tillgång till mer anpassad nödutrustning hade problem visar på vikten av utbildning och det var tydligt att materiel inte kan ersätta kunskap och träning fullt ut. Utbildningsnivån på våra piloter är mycket hög och ligger väl i paritet med övriga länder, säger Roger Edelbro. Tanken är att nu att modifiera delar av den svenska nödutrustningen genom ett liggande uppdrag på Försvarets materielverk för att sedan göra om försöket på nytt. Planen är att återkomma till Resolute Bay under 2026 med nya krafter, nya kunskaper och delvis ny materiel. Läs hela inlägget här >>

Siri, en 21-åring med en passion för segling och en dröm om att bli polis, valde att göra värnplikten som spaningsoperatör i Karlskrona. I dag arbetar hon som lärare men känner fortfarande en stark dragning till Försvarsmakten. Här delar Siri med sig av sina erfarenheter från värnplikten, sin spontana ansökan till stridskraften Hemvärnet, och sina tankar om Sveriges NATO-medlemskap. Hon är Ångermanlandsbataljonens yngsta kvinnliga soldat.Siri Lundberg växte upp i Sundsvall, en stad känd för sin natursköna omgivning och rika kulturarv. Här gick hon i skolan och valde att utbilda sig inom Musikestetprogrammet på Skvaderns gymnasieskola. – Jag har alltid gillat musik och ville fördjupa mig i det, men samtidigt fanns det en annan dröm – att bli polis, säger Siri. Efter gymnasiet tog Siri ett steg som skulle förändra hennes liv. Hon gjorde värnplikten i flottan i Karlskrona som spaningsoperatör under 2022 och 2023. – Jag tjänstgjorde ombord på fartyg och identifierade undervattensljud samt ytfarkoster. Det var lite som på film; vi fick lära oss att känna igen ubåtsljud för att identifiera olika typer av u-båtar och andra farkoster, berättar hon entusiastiskt. Siri har alltid haft en önskan om att bli polis, inspirerad av sin far som också är polis. – Jag tänkte att värnplikten skulle vara ett perfekt steg på vägen till polisutbildningen. Dessutom gillar jag båtar eftersom jag seglat mycket som yngre, förklarar Siri. Efter att ha avslutat värnplikten började hon arbeta som lärare, men känslan av att tillhöra en strukturerad och disciplinerad miljö lockade henne tillbaka. Siri ansökte till Hemvärnet efter att ha sett en reklam på nätet. – Jag fick faktiskt svar samma dag och kallades till ett säkerhetssamtal. Därefter var saken klar och jag blev hemvärnssoldat, minns hon. Siri beskriver sin tid inom Hemvärnet som mycket positiv. – Jag blev väl omhändertagen och allt gick väldigt fort. När jag gjorde lumpen var det några som gjorde lite narr av Hemvärnet, men när jag kom dit och träffade hemvärnspersonal fick jag en helt annan bild. Det var inte riktigt den 'puts och studs' som jag vant mig vid under värnplikten men väldigt professionellt, säger hon. För Siri är Hemvärnet viktigt eftersom det gör Sverige förberett på olika situationer. – Det är viktigt att det finns personer som både har ett vanligt jobb och har koll på och kunskap om beredskap om den skulle höjas, påpekar hon. Det bästa med Hemvärnet, enligt Siri, är strukturen och gemenskapen. – Man lär känna varandra väldigt fort och hjälper varandra, vilket knyter starka band mellan oss hemvärnssoldater, säger hon med ett leende. Samtidigt ser hon potential för förbättringar. – Kanske lite bättre ordning och reda. Jag tycker att man borde skärpa sig lite när det gäller klädseln – helt, rent och med knapparna knäppta, föreslår hon. Som Ångermanlandsbataljonens yngsta soldat ser Siri åldersfördelningen inom Hemvärnet som både en styrka och en möjlighet. – Det är många som är lite äldre, men det ska förstås ses som positivt eftersom det ger mer erfarenhet till förbandet. Samtidigt är det bra med en åldersspridning, då vi som nyligen gjort värnplikten har färskare kunskaper och kanske bidrar med lite mer energi, säger hon med ett skratt. Siri har funderat mycket på Sveriges nya Nato-medlemskap. – Vi ska förbereda oss så mycket det går om det värsta inträffar - det är viktigt för Sverige och alla som bor här. Men även om världen är orolig i dag ska man inte övertänka utan lugnt och tryggt förbereda sig på bästa sätt, resonerar hon. Hon ser också positivt på Sveriges allians med Nato. – Det är tryggt att andra backar upp oss om det behövs och att vi kan backa upp andra. Men samtidigt kommer det också många nya regler och förhållningssätt som vi måste lära oss, men det får vi tugga i oss. Det är ju trots allt inte helt säkert att vi i Sverige alltid vet bäst! Avslutar Siri med en klok reflektion. Siri Lundberg fortsätter att inspirera med sin mångsidiga bakgrund och sitt engagemang för både det civila och militära livet, och hennes resa är långt ifrån över. Läs hela inlägget här >>

I det bästa av sommarväder genomfördes i Karlskrona under lördagen Marindagen 2024. Evenemanget är en viktig dag för Marinen där vi får möjlighet att visa upp marinens mångsidiga och breda verksamhet. Det är också ett tillfälle där vi kan träffa både potentiella medarbetare och få möta allmänheten. Med tanke på det oroliga omvärldsläget fyller den en viktig funktion i att öka förståelsen och kunskapen om hur vi tillsammans försvarar Sverige. Årets Marindag har varit en del av evenemanget Skärgårdsfesten i Karlskrona vilket gjort att publiken i år varit både bred och stor. Marindagen hölls i området runt Bastion Aurora och Amiralitetskyrkan.Under Marindagen fanns de flesta av Marinens verksamheter i Karlskrona representerade. På Kungsbron kunde besökarna lära sig mer om marin logistik och bekanta sig med en lastbil med sjömålsrobotar. Under hela dagen kunde den som så önskade också få åka en tur med marinens stridsbåtar. Det fanns också ett långsammare alternativ i form av en segeltur med de gamla barkarna från Carlskrona Båteskader. Nedanför Bastion Aurora bjöd Marinens Ungdomsmusikkår Kronan under dagen på välspelad såväl militär som populärmusik i sin egen tappning. Lite längre bort fanns Marinstaben representerad och presenterade en aktuell sjölägesbild. Marinverkstäderna har visade upp olika fartygskanoner, torpeder och sjösäkerhetsmaterial. Besökarna kunde också av Sjösäkerhetssektionen lära sig mer om marinens livräddningsmateriel och prova på brandsläckning. Bild1 – Marindagen hade lite av allt och det var roligt att få en inblick i alla olika verksamheter och prata med personalen. Lärorikt och intressant, och så klart kul att få se uppvisningarna med flyget och stridsbåtarna, berättar Nellie Berggren, Philip Nilsson och Gustaf Nilsson. I Auroraparken kunde besökarna bland annat testa att lösa olika uppgifter under tidspress, man har kunnat träna sig i logik och snabbt tänkande såväl som att prova på olika fysiska utmaningar. Uppgifterna har varit anpassade efter alla åldrar och inte minst populära hos alla våra yngre besökare. För barnen har det förutom allt annat spännande att titta på också funnits en fiskdamm med en riktig dykare. För den intresserade har Marinens olika militära fordon visats upp och man har också kunnat prova olika typer av militär utrustning. Förutom Marinen har också annan verksamhet med marina inslag funnits representerade som Blekinge Tekniska Högskola, SAAB, FMV och Räddningstjänsten. En Marindag utan frivilligrörelsen är inte komplett och på plats har ett flertal organisationer och deras representanter funnits representerade. Det är inte heller bara på marken eller vattnet det hänt saker. Under Marindagen har besökarna kunnat ta del av en uppvisningsflygning med ett JAS 39 Gripen. Även de helikoptrar som flyger tillsammans med marinen har visat upp sig. Överallt har besökarna haft möjlighet att prata med vår personal på plats och ställa frågor. Under hela tiden har också besökarna kunnat följa med i programmet via information från våra två moderatorer. bild3 – Det jag tar med från idag är nyfikenheten och det genuina intresset som vi mött hos besökarna idag tillsammans med den stolthet jag sett i ögonen hos våra medarbetare. Det och den breda uppslutningen gör att jag känner mig väldigt glad efter den här Marindagen, säger Marinbaschef kommendör Fredrik Edwardson. Att genomföra Marindagen är ett bra tillfälle att stärka både folkförankringen och öka kunskapen om vårt svenska totalförsvar. Nya förmågor och materiel har visats upp vi har på så sätt också kunnat signalera vår förmågeutveckling till en bredare publik. Marindagen är också ett lysande tillfälle för vår personal att få visa upp sig samtidigt som vi fått möjligheten att attrahera och rekrytera nya medarbetare. Läs hela inlägget här >>

Stockholm Pride betyder olika saker för olika människor. Det kan vara en storslagen fest, ett tungt ställningstagande eller ett nödvändigt andningshål. Kanske allt samtidigt. För Alina Sarnatska och Oleh Zhabinets, båda ukrainska veteraner, handlar det om liv eller död.– Att kämpa för vår rätt att få finnas som HBTQ+-personer är också att kämpa mot ett Ryssland där det inte finns demokrati eller mänskliga rättigheter. Vi har inget människovärde där. För oss finns inget annat alternativ än att vinna, säger Alina. De har kommit till Stockholm genom den ideella och opolitiska organisationen NUF, Nordic Ukraine Forum, som representanter för Ukrainian LGBTQ+ military. Här kommer de under Prideveckan att delta i diskussioner och seminarier för att utbyta erfarenheter. – Vi har förhoppningar om att bygga ett samarbete, ett nätverk, som kan hjälpa oss få en mer inkluderande kultur i Ukraina och i militären där, säger Oleh. De säger båda att Ukraina ligger långt bakom Sverige när det gäller HBTQ+-frågor, men också att det går framåt på många håll, att det finns kulturskillnader inom olika delar av den ukrainska försvarsmakten. – Innan Rysslands invasion 2022 fanns ett stort mått av homofobi i Ukraina och även inom den militära organisationen, även om jag personligen inte drabbats av den, men nu upplever jag att acceptansen blivit större. Det går åt rätt håll, säger Oleh. Alina tror att förändringen delvis beror på kriget och insikten om att alla behövs. – I Ukraina har människor fortfarande en ganska stereotyp och gammaldags syn, många anser att kvinnor inte kan arbeta militärt. Men när du kämpar tillsammans vid fronten och försöker överleva i sönderbombade fabriker, då spelar det ingen roll om du är man eller kvinna eller vem du älskar, bara att du är en människa, säger hon. Hon tillägger att en samkönad partner fortfarande inte erkänns som närmast anhörig eller familjemedlem till någon som skadas eller dödas i kriget. I Stockholm träffar Alina och Oleh också representanter från den svenska försvarsmakten som deltar i Pride, Pliktrådet, som företräder Sveriges totalförsvarspliktiga, och försvarsminister Pål Jonson. – Vi ber om mer stöd till Ukraina, alltid. Och under Pride ber vi om att alla människor i Ukraina ska få stöd, ska få finnas. Och allt kan hända. För sex månader sedan var jag vid fronten och trodde inte jag skulle överleva. Nu är jag i Sverige och har pratat för Ukraina med er försvarsminister. Och jag lever. Läs hela inlägget här >>

Just nu modifieras Försvarsmaktens samtliga Helikopter 16 i syfte att öka räckvidden med 50 procent. Arbetet genomförs i Sverige av personal från den amerikanska armén.Samtliga Helikopter 16 i Försvarsmakten, eller UH60-M Black Hawk som är den amerikanska beteckningen, anpassas för att kunna använda en extra bränsletank som vid behov kan monteras i kabinen. Tanken rymmer cirka 750 liter och ger en ökad flygtid med cirka 50 procent. Modifieringen har pågått sedan hösten 2023 och beräknas vara klart i slutet av 2024. Modifiering Hkp 16 Per Johnsson, teknisk chef för Helikopter 16. – Det är ett omfattande arbete som inte hade varit möjligt att genomföra utan ett mycket gott samarbete mellan Flygstaben, Helikopterflottiljen, Försvarets materielverk (FMV) och den amerikanska leverantören, säger Per Johnsson, teknisk chef för Helikopter 16. Faktum är att systemet infördes och användes skarpt på ett antal Helikopter 16 från Försvarsmakten i samband med den internationella insatsen i Mali som avslutades under 2022. Detta med anledning av att Mali är ett stort land som krävde extra räckvidd. – Vi har flera helikoptrar som redan har modifierats och använt den extra bränsletanken med gott resultat. Nu gör vi klart arbetet för hela Helikopter 16-parken. Dessutom används systemet av flera andra länder, bland annat USA. Det är en stor fördel för oss att använda oss av deras konfiguration så långt det går eftersom den amerikanska armén då kan ta ansvar för luftvärdighet och integration, säger Per Johnsson. När modifieringen är klar kommer samtliga Helikopter 16 kunna använda extratanken. Detta ger förbanden större handlingsfrihet och ökar tillgängligheten för våra helikopterförband. Läs hela inlägget här >>

I helgen genomfördes det internationella mästerskapet i skyttesporten SRA i Finland. Det är en årligen återkommande tävling som samlar hundratals tävlande från olika länder att pröva sina färdigheter i dynamiskt skytte. I år deltog Försvarsmakten i det hittills största SRA-mästerskapet.Under helgen smattrade skotten över Hätiläs skjutfält utanför Tavestehus. Här genomfördes det internationella mästerskapet i den finska skyttesporten SRA, eller Tillämpat reservistskytte (på finska Sovellettu Reserviläisammunta). SRA har skapat stort intresse i andra länder och i Sverige har intresset för skyttesporten slagit igenom bland såväl försvarsmaktsanställda, hemvärnspersonal som sportskytteintresserade. Behovet av en skytteidrott som speglar hur Försvarsmakten övar kom att bli drivande i att påbörja införandet av Tillämpat tjänsteskytte (TTS), som har stora likheter med SRA. Till skillnad från SRA är TTS som tävlingsform mer anpassat för att passa Försvarsmaktens regelverk. Under helgen deltog fem tävlande från olika förband inom Försvarsmakten i den 29:e upplagan av det finska SRA-mästerskapet. Skytten klar? Furir Niklas Mäkipää, markstridsinstruktör vid Hemvärnets Upplands- och Västmanlandsgrupp, sitter i bakdörren på ett stridsfordon som är utplacerat på en av tävlingens 13 stationer. Blicken är stadigt fokuserad och han tar ett par långa och djupa andetag. Stationsdomaren ger klartecken: –Huomio! Niklas rör sig runt det bakre hörnet om fordonet, längs med långsidan och med snabba steg genom stationen. Därefter laddar han vapnet, intar skjutställning och siktar. Skotten avlossas och träffar fyra plåttavlor som en efter en ger ifrån sig ett skarpt klingande ljud vid varje träff. –Det är imponerande att se hur varje station är byggt utifrån ett verklighetstroget scenario. Att utmanas på det här sättet bidrar verkligen till att man höjer sin personliga förmåga, säger Niklas. Stationen består av ett flertal olika mål där han ska använda sig av flera olika skjutställningar och träffa måltavlor på ett avstånd upp till 300 meter. –Att åka på den här sortens tävling är ett bra tillfälle att mäta sin nuvarande förmåga och även få koll på vilka delar du som skytt behöver förbättra. Bland annat omladdning, avfyrningsteknik och skjutställningar och förflyttningar, förklarar Niklas Mäkipää. Vägen framåt för TTS Precis som SRA är den svenska tävlingsformen TTS en dynamisk skyttesport där den tävlande med sin tjänsteutrustning och sitt tjänstevapen utvecklar och prövar sin förmåga att skjuta på både kort och långt avstånd under tidspress. Tävlingsmomenten kan även innehålla andra prövningar där skytten utmanas både fysiskt och psykiskt. Det första svenska mästerskapet i TTS genomfördes i november 2023, då togs det emot cirka 400 ansökningar. Vid tävlingen fanns representation från samtliga försvarsgrenar och ett flertal hemvärnsförband, samt tävlande som var inbjudna från Norge och Finland. Fanjunkare Jeremias Forsberg tillhör Dalregementet och är tävlingsledare för 2024 års mästerskap som genomförs på Falu skjutfält. – Jag ser fram emot att fortsätta utveckla TTS och jobba mot att införa det som försvarsmaktsidrott. Helgens deltagande har gett mycket inspiration kring arrangemang och organisering av den här sortens omfattande tävlingar. Det har även dykt upp många värdefulla idéer för hur vi kan bygga upp de olika skjutmomenten när vi anordnar framtida mästerskap, säger Jeremias. Fakta: Svenska mästerskapen i Tillämpat tjänsteskytte (TTS) hålls på Dalregementet i oktober (v 44). Tävlingen är endast öppen för Försvarsmaktens personal. Under SRA-tävlingen i Finland deltog representanter från Dalregementet, Ledningsregementet, FömedC, Swedec och Upplands- och Västmanlandsgruppen (Mellersta militärregionen). Läs hela inlägget här >>

Under vecka 30 genomförs ett första inryck för de värnpliktiga som ska genomföra sin utbildning under 11 och 12 månader som gruppbefäl vid 5:e amfibiebataljonen, 17:e bevakningsbåtkompaniet, Sjukhusbataljonen och 44:e röjdykardivisionen.Måndag förmiddag. I typiskt amfibieväder, med regn i luften och mörka moln på himlen står personal vid grinden utanför Göteborgs garnison för att ta emot de inryckande för inskrivning. Några blir skjutsade av föräldrar, vissa kommer från spårvagnshållplatsen och andra har tagit sig till garnisonen på annat sätt. Stämningen går att ta på, nervositet och förväntan ligger i luften. Det är dags för inryck. Bild 2 Schemat för veckan Efter att de värnpliktiga skrivits in vid vakten gick de i samlad trupp mot idrottshallen, där de prickades av ännu en gång och blev tilldelade sin pluton. En viktig del som soldat är att lära känna sin materiel. Under veckan har de värnpliktiga bland annat att få hämta ut vapen, personligt materiel, genomfört olika typer av kontroller och fystester. Bence Markus och Emilia Moberg är två av de som nu rycker in, den ena som stridsbåtförare och den andra som amfibiegruppbefäl. – Det har varit ett högt tempo sen vi ryckte in. Mycket disciplin och än så länge inte så mycket fritid, men vi har hunnit spela lite pingis på soldathemmet i alla fall, säger Bence Markus. – Vi kommer igång med verksamheten rätt fort och ska ut i fält redan till helgen. Det känns kul att få lära sig så mycket nytt och att det drar igång direkt, säger Emilia Moberg. Informationshelgen uppskattat av de värnpliktiga Under våren anordnade Älvsborgs amfibieregemente (Amf 4) en informationshelg dit de inryckande bjöds in för att få information om den kommande värnplikten. En möjlighet att få äta i matsalen, bekanta sig med garnisonen och övernatta på logement. Både Bence och Emilia deltog vid informationshelgen, något båda uppskattade. – Det var lite nervöst vid inryck, men det hjälpte mycket att ha varit här en gång innan. Man känner igen sig på området, säger Bence Markus. – Att ha varit i matsalen, övernattat på garnisonen, träffat personalen och sett området en gång innan hjälpte mycket. Sedan var det lite pirrigt ändå, säger Emilia Moberg. Bild 1 Ökat antal värnpliktiga rycker in 2024 Under vecka 30 har 277 värnpliktiga ryckt in till Göteborgs garnison. Om ett par veckor rycker resterande 119 värnpliktiga in, vilket innebär en total på 396 värnpliktiga. Det är en ökning jämfört med förra året, då cirka 335 värnpliktiga utbildades (siffra från föregående värnpliktskull). Ökningen stärker Amf 4, Försvarsmedicincentrum, marinen och Försvarsmakten i stort. Läs hela inlägget här >>

Hur operationaliserar vi Natos koncept för integrerat luft- och robotförsvar (IAMD)? Det är en av ÖB prioriterade tidiga åtgärder vid Nato-medlemskapet och därför en högaktuell och viktig frågeställning som det arbetas intensivt med just nu, både vid Försvarsstaben som vid försvarsgrenar och stridskrafter.Kortfattat kan man beskriva IAMD som förmågan att förhindra eller hantera fiendens anfall från luftarenan i form av missiler, robotar, bomber, långräckviddigt artilleri, UAV etc. Konceptet innehåller passiva delar för att hantera verkan av anfall, aktiva delar för att stoppa eller bekämpa anflygande flygfarkoster eller missiler och robotar, offensiva och politiska delar som med fysiskt påverkan eller psykisk påverkan förhindra att en motståndare genomför attacker via luftdomänen. Behovet av förmåga att bekämpa hot från luften samt att minimera och hantera effekterna av ett robot- eller flyganfall är inget nytt, varken för Sverige eller Nato. Redan under Kalla kriget fanns förmågan att effektivt övervaka luftrummet och om så behövdes autonomt försvara Sverige mot robot- eller flyganfall med hjälp av ett integrerat koncept bestående av sensorer, ledningscentraler, luftvärnssystem och jaktflyg. Förmågan till visst egenskydd och resiliens fanns såväl vid många förbandstyper (oavsett försvarsgren), som vid civilförsvaret. Vårt tidigare nationella koncept är framför allt defensivt men det finns både erfarenheter och kunskap att hämta från vårt tidigare totalförsvarskoncept men vi behöver dock vara öppna för att det integrerade luft- och robotförsvar som ska klara av att möta dagens och morgondagens hot behöver ha helt nya och väl anpassade offensiva och defensiva förmågor som kan möta hotbilden även från nya hot såsom t.ex. hypersoniska missiler, långräckviddiga drönare och svärmande drönare. När Sverige och Finland sökte medlemskap till Nato startades direkt ett anslutnings- och integreringsarbete för att fullt ut kunna integreras i Natos ledningsstruktur. Arbetet har skett inom tio områden och där ett av dessa områden är integrationen till NATO Integrated Air and Missile Defence System (NATINAMDS). Denna integration handlar framför allt om vår förmåga till att ingå i, det över tiden, pågående Air Policing-uppdraget som i fredstid säkerställer avskräckning, integritet samt skydd av Natos gemensamma territorium. Kravet för en slutförd integration är att man kan vara en del i Natos gemensamma luftlägesbild och det integrerade luft- och robotförsvarets kommandostruktur samt att planer och överenskommelser vad gäller luftrummet anpassas för en sömlös övergång mellan nationellt och kollektivt försvar. Grunden för detta är kontrollen av det nationella luftrummet, vilket redan finns på plats och vi är på god väg i övriga områden men det kommer att ta ytterligare en tid innan vi är fullt integrerade. Efter drygt 20 år som partnerland har Sverige en mycket hög förmåga vad gäller interoperabillitet framför allt på förbandsnivå. Vad gäller kommandostrukturen så är planerna framtagna för hur vi, tillsammans med Finland och övriga nordiska länder, gemensamt transformerar vår struktur så att den effektivt och sömlöst kan planera och leda luft- och robotförsvaret redan från fred till kollektivt försvar. De områden där det krävs mest arbete för att slutföra integrationen är främst inom ledningsstödsystem, ledningsprinciper, informationsöverföring och beslutsmandat (legala regler). Det finns behov av ett välutbyggt sambandsnät som kan bära upp till NATO SECRET-information och där man kan koppla in ledningsstödsystem som medger säker ledning och kommunikation över röst, video och data samt möjlighet att leda förbandsdelar inom Natos operationsområde och i flera tidstempon. Ett särskilt viktigt krav på robusthet i sambandsnäten är behovet av att kunna skicka och ta emot luftlägesinformation för att bidra till Natos gemensamma luftlägesbild, något som vi planerar kunna göra senare under sommaren. Införande av ledningsstödsystem och upprättande av ett sambandsnät som medger att vi kan koppla in alla förbandsdelar (flyg, luftvärn, marina förband, basförband, counter-UAS, etc.) och därmed skapa en sömlös ledningsförmåga i alla konfliktnivåer har hög prioritet. Vi är också inne i ett intensivt arbete vad gäller legala tolkningar då redan det första steget att kunna ingå som en del i Natos Air Policing mission innebär översyn av ett flertal områden såsom insatsregler, mandat, luftrum och bilaterala avtal. Här kommer mer arbete genomföras innan den fulla integreringen i NATINAMDS är klar. IAMD citat Samtidigt som vi är på väg att nå Natos integrationskrav så har arbetet med att utveckla ett starkt och trovärdigt luft- och robotförsvar pågått en längre tid. Ett luft- och robotförsvar som kan skydda civilsamhället, egna och allierade styrkor och dess transportvägar på svenskt territorium eller i vårt närområde. Ett transparant luft- och robotförsvar med förmåga till tidig förvarning där vi bidrar till en gemensam lägesbild inom alliansen. Vi har flera vapensystem på väg in som har möjlighet att stärka vår IAMD-förmåga bl.a. det nya spanings- och ledningsflygplanet S 106, uppgraderingar av luftvärnssystem 103/98 vad gäller radarstationer, nytt brigadluftvärn, rymdförmågor, förmåga till counter-UAS och ytstridsfartyg typ Luleå med förmåga till att bekämpa ballistiska missiler för att nämna några system. Vår gemensamma uppgift inom Försvarsmakten är nu att utveckla ett IAMD-koncept som stärker förmågan att klara COM AIRCOM (Natos luft- och robotförsvarschef) två prioriterade uppgifter - förhindra att Ryssland kan sätta upp anti-access/area-denial (A2/AD) områden vid Natos östgräns vilket kan förneka alliansens rörelse och effekt från såväl luft-, sjö- som markförband, samtidigt som både civilsamhället, militär infrastruktur och förband skyddas från alla typer av lufthot. Uppgifterna innebär förmåga till gemensamma operationer på djupet, vilket till del är nytt för oss, för att slå mot sårbarheter som förvägrar en hotaktör att avfyra robotar, missiler och långräckviddigt artilleri samtidigt som vi kan bekämpa alla typer av lufthot som ändå lyckas anflyga eller avfyras mot Natos territorium och förband. Uppgifterna går till del in i varandra och framgång kan bara nås genom en initial gemensam kraftsamling mot båda uppgifterna. Medan uppgiften på djupet följs av operationer för att säkra terräng, havsområden, luftrum och rörelsefrihet kommer den andra uppgiften, skydd från alla typer av lufthot och luftburna fjärrstridsmedel, att fortgå som en garant för skyddet av civilsamhället och fortsatta operationer. Samtidigt som Natos integrationskrav snart kan nås så är vi på god väg med hur Sverige på bästa sätt ska bidra till Natos IAMD-koncept, vi är redo att stärka alliansen. Läs hela inlägget här >>

En krävande och farlig syssla. En fysisk och psykisk utmaning. En förmån och en krydda i vardagen. Att vara arbetsdykare i marinen kan beskrivas på många sätt. Häng med när arbetsdykarna lär sig 3D-dokumenteringsteknik på 1600-talsvraket Riksäpplet i Stockholms södra skärgård. Solen har lyst i flera dagar. Den kalla våren har gått över till tidig sommar i Stockholms södra skärgård där en lätt trossbåt från Stockholms amfibieregemente har satt kurs och fart mot Dalarö skans. Ombord förbereder sig sju dykare och dykledare från Fjärde sjöstridsflottiljen för dag två av sitt årsprov, en veckas förmågehöjande dykeriverksamhet inom ramen för arbetsdykeritjänsten. Till vardags arbetar de i besättningar på flottiljens sjöstridsfartyg eller på staber, som till exempel fartygsingenjör, undervattensstridsofficer eller avdelningschef, men den här veckan i maj ägnar sig flottiljens alla arbetsdykare åt att utveckla sina förmågor inom sin tillikatjänst under vattnet. dyk 3D-foto under ytan Fanjunkare Jesper arbetar som fartygsingenjör ombord en av Fjärde sjöstridsflottiljens korvetter. Nu står han i solen på den lätta trossbåten på väg mot dagens dykplats. – Dykeri är väsensskilt från mina ordinarie arbetsuppgifter. Jag byter sjöstridsdräkten mot torrdräkt och blir professionell dykare för en stund. Det är en stor förmån att kunna få växla arbetsuppgifter på det här sättet, säger Jesper. Idag ska arbetsdykarna utbildas i metodiken kring 3D-fotografering under vattnet. Det är därför vi är på väg mot Dalarö skans. – Jag har valt ett historiskt örlogsfartyg som övningsobjekt, men metoden går självklart att applicera på vilken undervattensstruktur som helst, säger örlogskapten Fredrik Olsson, dykledare och funktionsansvarig för arbetsdykeritjänsten på Fjärde sjöstridsflottiljen. Precis utanför skansen vilar vraket efter regalskeppet Riksäpplet, som förliste i en storm i slutet av juni 1676. Hon hade sökt skydd vid Dalarö skans efter det svenska nederlaget vid sjöslaget mot den dansk-nederländska flottan vid Ölands södra udde några veckor tidigare. Nu vilar hon på 14-16 meters djup i sluttningen ner från ett litet skär bara några hundra meter från Dalarö skans. Efter att ha kittat sig kör dykarna och dykledarna fram till nedstigningsplatsen, markerad med ett gult sjömärke som guppar i vågorna vid det lilla skäret. Två och två försvinner dykarna ner i det vårklara östersjövattnet. Med sig har de en kamerarigg med fyra lampor och tre kameror. En av uppgifterna för arbetsdykare i marinen är att snabbt kunna undersöka och avhjälpa fel så att fartyget kan lösa sin uppgift. Det kan handla om att skära loss en tross som fastnat i fartygets framdrivningssystem, eller hämta upp ett tappat verktyg från botten vid förtöjningsplatsen. – Som på vilken arbetsplats som helst så behöver du skyddsutrustning för att utföra vissa arbeten. Under vatten kan du inte andas, du kommer frysa ihjäl och går du för djupt blir luften du andas toxisk. Så du behöver utrustning och utbildning, säger Fredrik Olsson. Psyisk utmaning Normalt arbetar översergeant Kalle som luftförsvarsofficer på en av Fjärde sjöstridsflottiljens korvetter. Sedan förra året är han även en av flottiljens arbetsdykare. – Jag var intresserad av att bredda min kompetens och utmana mig själv både fysiskt och psykiskt. För mig är det extra kul att ha en utmanande tillikatjänst som skiljer sig mycket från min vanliga tjänst, att kunna lösa uppgifter som är svårlösta för nästan alla mina kollegor, säger Kalle och fortsätter: – Visst kan det vara mycket att fixa med inför ett dyk, men när jag kommer ner under ytan känner jag lugnet och är bara fokuserad på att lösa uppgiften. Solen steker men vattnet håller måttliga fem grader. Metodiskt simmar dykarna i ett förutbestämt mönster över vraket. Varje del ska fångas på film och sedan bearbetas i en särskild programvara som omvandlar filmen till en 3D-modell. Innan dagen är slut har de samlat in tillräckligt med data så att datorn kan skapa en modell. – Med en 3D-modell av objektet kan vi vrida och vända på det och förstå sammanhang på ett helt annat sätt, säger Fredrik Olsson. Området arbetsdykeri inom marinen är under utveckling. Inriktningen är att arbetsdykeri ska gå över till basorganisationen medan fartygen ska förses med en enklare kategori dykare, så kallade fartygsdykare, med ett maxdykdjup på tio meter. I och med det kan man sänka kraven på vilka som kan vara dykare och förkorta utbildningstiden. Dykartjänst som krydda Genom att begränsa det maximala dykdjupet till omkring tio meter kan man även sänka kraven på sjukvårdsberedskapen ombord. Det i sin tur skulle bland annat innebära att fartygen snabbare kan få dykare i vattnet för undersökning och åtgärd. – Det kan handla om sådant som att plocka upp saker man tappat i basområdet, göra undersökningar och insatser som krävs på det egna skrovet. Men även inom räddningstjänst, till exempel genom att kunna dyka i det egna fartyget för att kunna täta vattenfyllda utrymmen från insidan, säger Fredrik Olsson. Det sista dykparet har kommit upp till ytan och den lätta trossbåten är på väg tillbaka till basen. Torrdräkterna är sköljda och hänger på tork i den ljumma fartvinden. – Jag är ingenjör och tekniker, vilket jag ser som ett livslångt yrke. Men jag har alltid saknat en mer fysiskt utmanande del i mitt jobb. Jag hade inte valt att jobba enbart med dykeri, som till exempel röjdykare eller attackdykare, men som arbetsdykare får jag ändå lite av den kryddan till vardags, säger Jesper. Läs hela inlägget här >>

Sverige kommer att köpa ytterligare tolv Helikopter 16 för leverans till Försvarsmakten under de kommande åren.Den 21 december 2023 beslutade regeringen att ge ett bemyndigande till Försvarets materielverk, FMV, om att förhandla och ingå internationell överenskommelse med USA om att anskaffa ytterligare tolv Helikopter 16 (Sikorsky UH-60M, även kallad Black Hawk). Tidigare i år godkände det amerikanska utrikesdepartementet en försäljning till Sverige och nu har även FMV tecknat kontrakt om överenskommelsen. – Den här anskaffningen går helt i linje med ÖB:s militära råd som lämnades in till regeringen i höstas. ÖB föreslog då att samtliga helikoptersystem vidmakthålls under perioden 2025–2030 och att en utökad anskaffning av Helikopter 16 påbörjas, säger överste Mats Antonson, chef Helikopterflottiljen. Försvarsmakten har i dag femton exemplar av Helikopter 16 som samtliga är placerade på Helikopterflottiljen i Linköping. Det är inte beslutat på vilken eller vilka av förbandets tre verksamhetsorter som de tolv nya maskinerna kommer att placeras. Helikopter 16 anskaffades första gången 2011 då femton exemplar beställdes. Bland de första uppdragen ingick att delta med sjukvårdstransport under insats i Afghanistan. Den senaste internationella insatsen som Helikopter 16 ingick i var i Mali 2022. – Helikopter 16 är ett väl beprövat system som vi är nöjda med. Det är en robust och mångsidig maskin som är byggd för att fungera i en krigssituation. Den kan transportera människor och materiel både i och under helikoptern, bära brandtunna och landa på otillgängliga platser dag som natt, säger överste Mats Antonson. Kontraktet upphandlas från USA:s armé enligt Foregin Military Sales (FMS), ett program som är till för att verkställa försäljning av krigsmateriel till andra länder. Leveranser till Försvarsmakten kommer genomföras löpande under flera år, enligt FMV. Läs hela inlägget här >>

http://blogg.forsvarsmakten.se/flygvapenbloggen/files/2024/07/20240521-eag-visit-55-75px.jpgFoto: Jesper Sundström/Försvarsmakten European Air Group är en försvarsorganisation bestående av flygvapen i sju europeiska länder: Belgien, Frankrike, Tyskland, Italien, Nederländerna, Spanien och Storbritannien. Sverige är partnernation till EAG. I maj höll organisationen sitt årliga medlemsmöte på F 21 i Luleå. http://blogg.forsvarsmakten.se/flygvapenbloggen/files/2024/07/20240521-eag-visit-80-75px.jpgFoto: Jesper Sundström/Försvarsmakten – Det är jätteroligt att de väljer att komma till oss här i Sverige för att titta på våra system som de är väldigt imponerade över, säger Carl-Fredrik Edström, Flygvapnets införandeledare i Nato. EAG är en frivillig sammanslutning av länder som jobbar tillsammans som en expertrådsgrupp till Nato Allied Air Command när det gäller frågor som utbildning och personal, framför allt gentemot baspersonal. Men även logistiska frågor, såsom klargöring av flygplan och utveckling av det, sambandssystem och infrastruktur. – Kort sagt, vad behöver vi göra för att ha rätt kompetenser och rätt utrustning som fungerar tillsammans? Det är i de frågorna EAG jobbar som arbetsgrupp, säger Carl-Fredrik Edström. Det går att summera det som att EAG har som mål att främja samarbete, interoperabilitet och kapacitetsutveckling inom luftförsvar och flygoperationer genom att lära sig av varandras system och hur vi kan skapa synergieffekter för att minska det logistiska avtrycket. Organisationen grundades 1995 som en plattform för europeiska flygvapen att samarbeta och dela bästa praxis. Organisationen har sitt säte i RAF High Wycombe, Storbritannien. Sammanfattningsvis är European Air Group en viktig aktör för att främja samarbete inom luftförsvar och flygoperationer i Europa. Genom att arbeta tillsammans kan medlemsländerna och partnerländerna gemensamt möta dagens och morgondagens utmaningar på ett effektivt sätt. Under besöket på F 21 förevisades bland annat rörlig klargöring. http://blogg.forsvarsmakten.se/flygvapenbloggen/files/2024/07/20240521-eag-visit-59-75px.jpgFoto: Jesper Sundström/Försvarsmakten – Oerhört imponerande. Jag vet att ni har gjort det här länge och att det är något ni är välövade på. Men det som slår mig är flexibiliteten i Gripensystemet – flygplanet är designat och byggt för det här. Det är något som jag tror inte något annat flygplan har säger britten Michael Neaves, projektledare EAG. – Om man ser på exempelvis F-35 och F-22, men även de äldre flygplanen i övriga Nato, så är de logistiska fotspåren massiva. Här flyter arbetet på oerhört snabbt, det blir nästan som en dans runt flygplanet, avslutar britten Michael Neaves, projektledare EAG. Text: Jesper Sundström http://blogg.forsvarsmakten.se/flygvapenbloggen/files/2024/07/20240521-eag-visit-50-75px.jpgFoto: Jesper Sundström/Försvarsmakten http://blogg.forsvarsmakten.se/flygvapenbloggen/files/2024/07/20240521-eag-visit-51-75px.jpgFoto: Jesper Sundström/Försvarsmakten http://blogg.forsvarsmakten.se/flygvapenbloggen/files/2024/07/20240521-eag-visit-81-75px.jpg21 maj fick vi besök av European Air Group ( EAG ) – en oberoende försvarsorganisation, bildad av de sju medlemsländernas flygvapen. EAG bildades av Belgien, Frankrike, Tyskland, Italien, Nederländerna, Spanien och Storbritannien och är inriktat på att förbättra interoperabiliteten mellan flygvapnen inom EAG och partnerstaterna (Sverige och Norge). Foto: Jesper Sundström/Försvarsmakten Läsa hela inlägget här >>

Den nya uniformen, markstridsuniform 24, införs under hösten 2024. Det sker inledningsvis i liten skala. Anställd personal i trupptjänst vid ett begränsat antal förband blir först att tilldelas markstridsuniform 24.Markstridsuniform 24, MSU24, är en utpräglad fältuniform och är avsedd för Försvarsmaktens stridande förband. Arbetet med det nya uniformssystemet påbörjades redan 2013 och är ett samarbete mellan de fyra nordiska länderna Norge, Finland, Danmark och Sverige. Efter sammanvägning av ländernas behov, önskemål och krav skapades en gemensam specifikation. Provkollektioner upphandlades och fältmässig utprovning genomfördes i samtliga fyra länder. Allt resulterande i ett gemensamt uniformssystem där ytterst få detaljer avviker mellan länderna. Varje land har dock sitt eget kamouflagemönster. MSU 24 Första leverans under hösten Den svenska uniformen är under leverans från leverantör till FMV, som räknar med att överlämna en första omgång till Försvarsmakten under hösten. – Uniformssystemet kommer därefter successivt att införas på förband. Med start vid årsskiftet sker en första tilldelning i delar av grundorganisationen. I denna första omgång kommer i huvudsak anställd personal i trupptjänst vid ett begränsat antal förband att tilldelas den nya fältuniformen, säger Kenneth Felldén, arméförvaltare. Direktiv för införande under hösten För att förbereda införandet har Försvarsmaktens logistikchef utsett arméförvaltaren att leda en projektgrupp som, baserat på respektive förbands förutsättningar, ska reglera införandet så att det blir så smidigt som möjligt. Onsdagen den 26 juni genomförde projektgruppen sitt första projektmöte. Närvaron var hög och med bred representation från Försvarsmaktens förband och staber. – Det är mycket som ska göras på kort tid med utbildning som ska planeras, storlekar konfigureras, Försvarsmaktens stödsystem ska förses med rätt data och förbandens förutsättningar analyseras, säger Kenneth Felldén. Projektarbetet kommer att pågå fram tills ett direktiv för införande är fastställt, vilket är planerat att ske under hösten. M/90 blir kvar under lång tid Även om den nya uniformen nu successivt införs kommer Försvarsmaktens befintliga uniformssystem, modell 90, att under lång tid vara basklädsel för all personal som inte verkar i stridande befattning, alltså för alla som har sin huvudtjänst i staber och garnisonsförvaltningar och liknande. Mer information om uniformssystemet MSU24, dess utveckling och det nordiska samarbetet kopplat till detta kommer efter sommaren. Läs hela inlägget här >>

Från att varit nedläggningshotade som truppslag i början på 2000-talet till att vara det kanske mest expansiva. Luftvärnet står nu helt i fokus efter lärdomarna från kriget i Ukraina och en stor del av arméns budget ska gå in luftvärnet som, förutom det nya luftvärnssystemet 103 Patriot, snart får helt nya system till det blivande brigadluftvärnet. – Patriot är ett avancerat luftförsvarssystem som klarar att bekämpa mycket snabba ballistiska missiler och kryssnings- och attackrobotar. Dess effektivitet beror framförallt på bra radartäckning och lång räckvidd. Det har kontinuerligt uppgraderats efter de hot som utvecklas. Taktiska ballistiska missiler manövrerar och rör sig vilket gör dem svåra att träffa men ingenjörerna har lyckats möta förändringarna. 
 felicia Det berättar Daniel O’Grady från USA, som har tre decenniers stridserfarenhet av Patriotsystemet, är nu konsult på Lv 6 och imponeras av hur långt och snabbt svenskarna kommit med integrering av systemet i luftvärnsbataljonerna. I garaget där Patriotenheterna står uppställda bedriver de anställda soldaterna materielvård och skruvar på den avancerade tekniken. En av dem är korpral Felicia Olsen från Kalmar, som är radargruppchef, och som både ska ha koll på den kombinerade spanings-och eldledningsradarn och dessutom köra lastbilen den står på. 
– Jag sökte jobbet efter att ha gjort värnplikten här i Halmstad och trivdes med gemenskapen på regementet, jag tror inte man hittar något liknande i det civila samhället. Nu har jag varit här i två år. Förutom radarenheten består en eldenhet av luftvärnssystem 103, som Patriot heter hos Försvarsmakten, av tre lavetter för två olika typer av robotar, en ledningshytt och en reparationsenhet. Multiplicera sedan det med fyra så får man det som Sverige köpt från USA och som Lv 6 förfogar över i dag. Till de här fyra eldenheterna ingår dessutom två hytter med kompaniledningsförmåga. Fordonen är dock inte amerikanska, utan istället köptes ett 40-tal fordon från österrikiska MAN. Eftersom det går åt mycket ström behövs också ett kraftigt elverk till varje radar – eller snarare två. – I systemet, som kostar runt tio miljarder kronor ingår två elverk till varje radar, så att vi har ett i reserv om vi behöver göra underhåll på dem eller om ett skulle krångla, förklarar fanjunkare Simon Bjurgard, som är utbildad på Patriot-systemet vid Fort Sill i Oklahoma, precis som många av hans kolleger. Effektivare teknik 2018 skickades de första som utbildades på systemet till Fort Sill och sedan dess har många varit där. Nu har man dock tagit hem mycket av utbildningen, instruktörerna är nu egen personal som utbildar kollegorna. värnplikt Inne i radarenheten ser man tydliga tecken på uppgraderingarna som gjorts genom åren. I skåpen som tidigare var fyllda av skrymmande teknik gapar nu många ytor tomma. De nya datorerna är mångdubbelt effektivare och betydligt mindre utrymmeskrävande. Skärmarna är också avancerade och datorer beräknar snabbt de inkommande hotens höjd, hastighet och tänkta mål. Radarenheten bemannas av tre individer, en som ansvarar för lägesbilden, en som hanterar avfyrningen och en som sköter kommunikationen. ”Roligt tills nu” Luftvärnssystem 103 fungerar som en del i ett större nätverk. Det är utrustat med en datalänk, länk 16 som den kallas, som gör att flygplan, fartyg och markfordon kan dela på luftlägesbilden och kartor med väldigt liten fördröjning. Man kan också skicka textmeddelanden, bildinformation och tala med varandra. I garaget intill står just en enhet som från marken hjälper till att förmedla lägesbild. Här finns underrättelseenhet 23, UndE23. En hel pluton värnpliktiga soldater sliter med att göra rent materielen efter den senaste övningen. – Just nu håller jag på och torka bort smuts och fett från stödbenen på radarn. Det ska bli rent och fint till nästa värnpliktskull kommer. Det är kanske inte den mest givande delen av utbildningen, men det har varit roligt fram tills nu, säger Ville Mildner som ser fram emot muck, men kan tänka sig en framtid inom Försvarsmakten, eventuellt som radarbefäl på Lv 6. Nästa kull som rycker in till sommaren blir de första värnpliktiga som kommer att utbildas på luftvärnssystem 103 och regementet måste därför hitta en svensk metod att uppnå målen under den begränsade utbildningstiden, till skillnad mot den amerikanska där man har anställd personal och tid inte är ett problem. – Förhoppningen är det ska vara rekryteringfrämjande, vi hoppas ju att så många som möjligt vill bli anställda. För närvarande har vi 350 värnpliktiga, ett trosskompani, med stab, transport, reparation och samband, ett kompani för luftvärnstjänst med sensorpluton och en robot 98-pluton. Det är vad vi har sängplatser till, säger regementschefen Johan Jönsson. jönsson Glömt det svåra Även trosskompaniets värnpliktiga håller på med vård av fordon och materiel för att lämna över allt i bästa skick till nästa omgång. De har ett sällan skådat förråd av allt som kan behövas, från resorb och solskydd till rostskyddsmedel. De har till och med ett eget litet marketenteri med förfriskningar och godis. Och de verkar nöjda med sin utbildning. – Man har redan glömt all svåra stunder och kommer bara ihåg det roliga. Innan man ryckte in trodde man att det bara handlade om att skjuta och kriga, men man har lärt sig så mycket mer, säger Theo Persson, och Sofia Heuman stämmer in: – Man har fått ta mycket eget ansvar och klarar mer än man tror. Har man fått ett problem ser man till att lösa det. Eftersom luftvärnet ska växa så mycket, behöver det utbildas på en plats till. Därför samarbetar man med I 19 i Boden, för att etablera ett brigadluftvärn där. Att det sker i norr är förstås synnerligen lämpligt, med tanke på den Natoverksamhet som troligen kommer ske där. – Vi har börjat utvecklingen mot brigadluftvärnsförmåga för att understödja arméns strid och har plockat fram tidigare förrådsställd material, exempelvis robot 23 på Gotland. Men nya system är på väg in, vi vet inte vad än, FMV tittar på olika system, säger Johan Jönsson. Öppnar dörrar Kriget i Ukraina har definitivt satt fokus på flygande saker som ska bekämpas. Luftvärnet nämns separat i försvarsberedningens rapport och får en stor andel av det tillgängliga ekonomiska utrymmet. – Det är en upprustning vi håller på med, vi växer så de knakar, men det tar förstås tid att utbilda personal. Men det blir väldigt tydligt när man ser trycket från luften i Ukraina – vår existens behöver inte längre motiveras. Det handlar snarare om var och hur mycket och att det behövs olika typer av luftvärn för olika höjd och räckvidder, säger Johan Jönsson. Han konstaterar också att Natomedlemskapet öppnar dörrar som tidigare varit stängda. – Nu kan vi till exempel samarbeta med Tyskland som haft Patriot i många år, och som dessutom är vårt närmsta luftvärnsregemente. Läs hela inlägget här >>