Krigsmakten
-
Posts
288 -
Joined
-
Last visited
Content Type
Forums
Events
Gallery
Posts posted by Krigsmakten
-
-
Vad är det man har fått betalt för? Själva enkäten kan knappast ha kostat mer än någon enstaka miljon att genomföra och utvärdera för Bikupan.
Sen är ju frågan vilken sorts fortbildning personalen fått, överlag funkar värdegrundsarbete knappast på vuxna människor i betydelsen att de plötsligt skall förstå något de tidigare inte fattat. Påverkansprogram för kriminella som fungerar bygger på att de (de kriminella) ofta har neuropsykiatriska handikapp som de kan lära sig att hantera bättre. I det läget är naturligtvis inte försvarsmakten.
Min gissning är att 101 miljoner anses som ett skäligt pris att betala för att skaffa sig det formella kred som krävs av en modern personalorganisation alldeles oavsett vad resultatet av detta blir i praktiken. Precis likadant har man resonerat i alla andra offentliga organisationer, jag har själv suttit på oräkneliga värdegrundsdagar inom skolvärlden där jag jobbar. Vågar inte gissa vad det kostat men antagligen oerhört mycket i relation till hur litet värdegrundsproblemet är bland oss lärare som klippt fredsduvor på FN dagen, ritat regnbågar på jämlikhetsdagen, jobbar på kvinnodominerade arbetsplatser samt har flera lagar och förordningar som detaljstyr vår värdegrund.
-
Tyvärr beror nog uppskjutet av beslutet på att opinionen måste lugna sig snarare än att läget faktiskt omvärderas.
Låt inte tråden spåra ur mot forna dagars förbands mob-tider nu gott folk...
/BG
Före Georgienkrisen hade du låst tråden för länge sen.
-
Nått försvar borde väl få finnas kvar i Östergötland? Länet är fjärde störst befolkningsmässigt med viktiga funktioner som SAAB, Universitetssjukhus mm.
Alla sådana hänsyn saknar betydelse idag, du utgår från att Sveriges infrastruktur och befolkning skall skyddas av i första hand svenska styrkor i händelse av krig. Det är inte längre möjligt. Det försvar vi har kvar nu och i synnerhet efter nedskärningarna syftar till en förmåga i samverkan med andra länder, här liksom utomlands.
Med den politiken ser jag inget problem med bara tre försvarskluster.
Övre Norrland (Boden, Luleå)
Stockholms regionen (Stockholm, Kungsängen, Berga, Enköping)
Västergötland (Skövde, Karlsborg, Såtenäs, + kanske Göteborg)
Jag skulle faktiskt bli lite förvånad om det finns kvar fler förbandsorter om fem år.
-
-
Jag har ju tidigare sagt att det man sparar in på en minskad värnpliktsvolym förlorar staten på ett sämre samhälle och det i smått som stort: Sämre produktion, ökad brottslighet, mindre medmänsklighet, ökad sjukskrivning, mm mm. Naturligtvis kan jag inte styrka det med statistik men jag är ändå helt övertygad om att samhället blir sämre ju färre som gör GU.
/K
Precis så ser jag också på försvaret, det är ett av samhällsorganisationens viktigaste ben.
Samhället behöver människor som tränats i grupp med gemensamma normer. Det finns ingen motsvarande institution.
Försvaret var en ren vinstmaskin för samhället, åtminstone från 1930 talet. Idag betalar vi många miljarder för överutbildade gymnasieelever, misslyckade studenter, komvux, folkhögskolor med tiotusentals människor som söker sig själva på samhällets bekostnad. Egentligen behövs det bara en sak, tid, det får man under GU. Dessutom får samhället tillbaka människor som delar något påtagligt med sina medmänniskor.
Därför kan FM aldrig behandlas som en myndighet i raden.
-
Ett lästips från SvD brännpunkt idag. Tycker han har många poänger, t ex "Alla började frenetiskt springa efter den nya frälsarkransen, internationella insatser. Tanken att Försvarsmakten trots allt kunde ha uppgifter nationellt och i närområdet förträngdes i närmast freudiansk mening."
-
Jag tyckte en punkt var intressant i Tolgfors text, "vi har insatsförband som är användbara borta och hemma".
Det här med att dessa förband är användbara hemma skulle jag vilja få en utförligare beskrivning av hur han menar.
Naturligtvis är en grupp friska vältränade svenskar i Sverige alltid användbara till något, men exempel hade varit givande.
Finns det tillfällen då ett insatsförband ute på en mission kan tänkas komma hem för viktigare arbetsuppgifter?
-
Ett forum som detta är för mig till stor del underhållning och inte något enormt konstruktivt. Jag har flera gånger på senare tid fått inlägg helt borttagna, helt utan förklaring men som jag tror för att en tråd och mitt svar glidit off-topic. Benhårda on-topic regler, noll spekulation, noll rykten och inte heller debatt om man träffar för rätt med ett inlägg, förtar till stor del behållning för mig. Det känns som många av er blå-gula vill göra detta till mer av en wiki för militärt intresserande än ett forum för underhållande kommunikation. Det tycker jag är en dålig utveckling. Det kan nog finnas behov och många som anser det värdefullt med ett forum som är ett uppslagsverk för den som inte kan så mycket om det militära. Men det roliga för mig är hård debatt, och även rykten och spekulation är intressant om det kommer från rätt personer. Jag tycker ni övermodererar, min åsikt är att det försämrar forumet.
Pal jag läser ofta dina inlägg med behållning, men kan förstå att du ofta är drabbad av BG vrede. Jag har "bara" blivit bortmodererad vid tre tillfällen, i två av fallen kan jag förstå orsaken och saken är utagerad. Den tredje gången blev jag förvånad, men lät frågan bero även om BG var osaklig.
När trådar låses med motivering av typen "Sveriges försvar styrs av folkvalda politiker - kritik av FM är kritik av demokratin", då saknar man den intellektuella hållning som krävs av en moderator. Tyvärr hamnar ibland moderatorerna där, det gäller i synnerhet frågor där du och jag Pal är av liknande åsikt. Men så är det ju, man är mindre tolerant mot dem som är av annan åsikt än den egna, det är ju först där man blir prövad. Med det vill jag säga att det finns en tendentiös moderering, men jag kan leva med det, oftast bidrar modereringarna till högre kvalitet i debatten och det vinner alla på i längden.
-
2005 känns som länge sedan i försvarspolitiken, idag har opinionen svängt från Redins optimering av ett insatsförsvar. Läste visserligen i senaste numret av hemvärnstidningen att Håkan Juholt fortfarande motiverar närvaron i Afghanistan med att det handlar om narkotikabekämpning.
Tanken om att Sveriges försvar börjar i konflikter utomlands är en tanke som allt färre vidhåller. Det var att slå blå dunster, däremot verkar Redins realpolitiska ansats, att det handlar om inflytande, stärkts i opinionen. På så sätt har ärligheten ökat, att man kan vara ärlig om sådana ting är samtidigt oroande.
Att skapandet av insatsförband, enhet I, etc skulle bli försvarets huvuduppgift, det blev aldrig verklighet. Nu står vi inför frågan hur ett extrembantat försvar skall klara av någonting alls, det verkar varken bli hackat eller malet. Förhoppningsvis utgår man från tanken på hur ett integritetsförsvar skall klara insatser på ett hyggligt vis istället för tvärtom.
-
Om vi nu skall se FM:s utspel som en brandfackla, Johan Tunberger forskare på FOI tolkade det i vart fall så på aktuellt igår, hur är egentligen FM:s relation till regeringen? Den tycks oerhört ansträngd, kanske i synnerhet sedan en civilist hamnat som ställföreträdande chef.
Enligt mil.se intervju med generaldirektör Hafström vid tillträdet i oktober 2005, som första civila tjänsteman någonsin, sägs följande om hennes förhållande till ÖB.
"Vi har träffats fortlöpande och diskuterat de här frågorna. Rollfördelningen kommer att klargöras. Min kompetens har jag som jurist inom statsförvaltningen. Det jag kan tillföra är kontrollfunktionen, att göra en uppföljning på om målen är uppnådda eller en ekonomisk uppföljning, säger Marie Hafström."
Nåväl, här måste hon ha misslyckats kapitalt, två år efter tillträdet inleds försvarsmaktens budgetkris.
Men som statstjänsteman, tom nytillträdd sådan, ber man inte om hjälp fastän man inte ror iland uppgiften. I samma intervju har hon följande syn på sitt jobb.
"Att leda myndigheter skiljer sig inte så mycket från myndighet till myndighet. Riksdag och regering förväntar sig att du ska leverera resultat. Statsförvaltningen har större krav på sig idag. Vi kommer inte att få mer pengar så det gäller att säkerställa att myndigheterna har tydliga mål och att vi använder pengarna för att uppnå dessa mål. Statliga verk blir alltmer komplicerade och kunskapsintensiva, försvaret måste följa med i den utvecklingen, säger Marie Hafström."
Nu är ÖB kölhalad och offentligt förnedrad sedan tidigare. Hans stf - generaldirektören försvarar detta sparpaket, som bedöms vara ett utspel, en provokation från militärernas led, men hon tvingas ändå göra det, för allt annat vore att tappa ansiktet.
Som Tunberger sade i aktuellt, "nu är skyttegravarna så djupt grävda att det inte går att backa, några orter kommer att bli nedlagda".
-
Oerhört märklig information som läggs ut på försvarsmaktens hemsida, å ena sidan tycks man ha beslutat exakt vad man tänker spara på ned till marinens orkester, å andra sidan är det bara ett arbetsläge inför höstens beslut.
Varför skriver FM så här? Vad spelas nu upp? Transparens i all ära, men jag gillar raka besked bättre.
-
Så var det dags igen, fortfarande lika bra med ett insatsförsvar?
Utan en tanke på ett försvar av Sveriges geografiska gränser finns det inga gränser för nedskärningarna.
Gissningsvis är det inte slut med detta, vad behövs egentligen?
Ett flygcentrum F7= flygvapnet (Flygplan går snabbt att flytta om det behövs)
Ett armécentrum P4 = armén (Boden är dödsdömt, men opinionen är inte redo att inse vidden av att Sverige inte längre försvaras)
En örlogsbas Berga = marinen (Karlskrona är ett varv och en hamn)
Några kontor och forskningsinstitutioner.
-
Men nog är det ett intressant faktum att åtminstone jag personligen läser ut följande paradox ur den offentliga försvarsdebatten:
a) vi behöver inte längre något invasionsförsvar eftersom Ryssland inte längre har någon förmåga till en invasion, men
b) om Ryssland av någon anledning skulle företa en invasion är deras förmåga å andra sidan så förkrossande att allt militärt motstånd vore helt lönlöst.
Som jag ser det kan inte båda dessa hypoteser gälla samtidigt, och därför bör man bestämma sig. Det rör sig faktiskt om relativt objektiva fakta man bör kunna enas om.
Med den där paradoxen har våra politiker sopat försvaret framför sig i många år, till det resonemanget läggs ytterligare vändningar.
På grund av minskad hotbild hemma sker försvaret av Sverige numera utomlands. Vi behöver inte kunna försvara Sverige i Sverige, och eftersom de flesta västländer tänker likadant kan ingen försvara sitt eget land. Därför försöker man lösa en uppgift man inte klarar på hemmaplan i ett annat land. Men man får ju ändå medge en viss logik, tidigare brydde sig ingen om vad vi fick för "försäkringspengarna" för det skedde ingen olycka, idag betalar vi någon annans premie men bryr oss fortfarande inte, så länge ingen olycka sker...
-
Krig säger man när man har något att vinna på det. När man vunnit säger man att kriget är slut, om man nu inte förlorat.
Med man menas vem eller vad det än må vara, stater, personer, grupper etc
Frågan om krig eller konflikt är fel ställd, när råder fred? är det "man" bör bry sig om.
-
All heder åt den svenske officeren som sent om sider ändå berättade om det här för sin arbetsgivare.
Men varför har de här uppgifterna kommit fram först nu?
Officeren rapporterade först till EUFOR men den informationen nådde tydligen inte Sverige.
-
Sverige erkänner Kosovo i mars.
Vad kan vi annars göra? Det här var västvärldens projekt, enda ljuset i mörkret är att relationerna till de islamistiska krafterna inte spänns ytterligare, nu när ett muslimskt land erkänns.
-
Ulf Bjereld menar att frågeställningen inte var missvisande men obalanserad. 40 % var ändå positiva, som frågan var utformad får man tyvärr ändå se det som en positiv grundinställning till svensk stridande trupp utomlands.
-
Rekvisitan är framställd, orkestern sitter i diket, publiken strömmar till och skådespelarna får sista pudret på näsan, frågan är bara vem som skrivit manus och vem som regisserat?
Först ÖB-filmen, sedan ekonomin, därefter frågan om vpl utbildningen och alla eventuella problem med NBG och framtidens rekrytering om man tvingas till avsked.
Inget av detta är nyheter ändå sker rapporteringen med en viss systematik. Klart är att de planerade besparingarna på 3-4 miljarder som bara blev knappt hälften var en prestigeförlust för regeringen.
-
Reportaget var knappast vinklat, vi bör snarare fundera över timingen med SvD:s debattsida samma dag. Budskapet är enkelt, styrkan är redo, nu är det dags att förankra döden i opinionen. Sverige har ingen tradition att hantera offentlig död, se på Estonia eller Tsunamikatastrofen. Det blir diskussion med en gång om tämligen banala ting som tjänar som säkerhetsventil för vanmakten men med kraftfulla inrikespolitiska återverkningar.
ÖB gjorde en slät figur, påminde om den moderna ledaren när den är som sämst, strateg, handlingskraftig men i avsaknad av just det varma hjärta han talar om.
-
Ja jävlar, den sista uppgiften påminde om ett klassiskt psykologiskt experiment där en kontrollgrupp av psykiskt friska skulle styra en kula genom en bana på en dataskärm. De tyckte alla att det var oerhört svårt, men att det trots allt gick med lite övning. En testgrupp med deprimerade patienter fick genomgöra samma test, de menade samstämt att det inte gick att styra kulan.
Sanningen var att det inte var möjligt att på verka kulan alls...
-
Det är helt enkelt inte PK att anse att det finns något hot mot Sverige.
Rätt i längd och sida, så är det.
Intressant att man inte längre talar om att vi bygger Sveriges säkerhet i Afghanistan, en liten ljuspunkt.
-
Nu är ju detta bara en spekulation, men är det ens tänkbart att chefen för en av landets tre flygflottiljer inte budgeterat för sin värnpliktsutbildning? Och dessutom kallt räknat med att kunna skaka fram pengar utpressningsvis via media? Att han dessutom får sin egen chef att framstå som en idiot som måste skriva en hemställan till regeringen i ett redan trängt läge?
Jag gissar på att man haft en kontinuerlig dialog kring hur pengarna använts, att högkvarterat varit väl informerat hela tiden och att den situation som uppstått redan var förutsedd.
-
Vad gäller yrkesförsvar fick jag mig en tankeställare igår eftermiddag efter ett besök på stadens bibliotek. I boken Artilleriregementet 2000 - 2005 fanns en sammanställning över hela personalstaben. I juni 2000 lades alla artilleriförband ned och sammanfördes till ett artilleriregemente lokaliserat i Kristinehamn. När jag såg vilka som var anställda 2005, exakt tio år efter att jag muckat från A9, blev jag en smula förskräckt. Kvar var tre typer av befäl:
A/De smala specialisterna som är svårligen utbytbara. T ex Mj Silvander aka "Mr Archer".
B/Officeren som älskar sitt jobb, är bra på det och är svår att tänka i andra yrken, T ex Kn Tauberman, Mj Högrell, Övlt Uneståhl
C/ Äldre officerare som redan för tio år sedan vare sig var särskilt kompetenta eller entusiastiska
Av hänsyn till de inblandade tar jag inga exempel på kategori C.
Vilka var då borta? De flesta drivande, kompetenta och skickade befäl jag mött, samt den absoluta majoriteten från andra orter än Kristinehamn. Gud vet hur många kompetenta förmågor försvaret gick miste om där. T ex är min gamla bataljonschef Mj Frejdin kommunchef i Kristinehamn sedan flera år.
När jag följt upp verksamheten efter artregs flytt till Boden, vilka som flyttade med, är kategori A + B tack och lov lejonparten.
En orsak till att man kanske måste smyga med yrkesförsvar är helt enkelt att det arbetsrättsligt inte finns någon praxis inom staten för hur man skall hantera anställningsformerna. Helt klart är att flytten till Boden i högsta grad bidragit till en mera "fältmässig officerskår" för att citera ÖB. Kanske var det erfarenheterna av dessa regementsnedläggningars effekt på officerskåren som gjorde att man inte lade ner i Arvidsjaur, man hade förlorat alltför många "fältmässiga" befäl.
Innan paradoxen frivillig värnplikt kan lösas måste man lösa ett enormt arbetsrättsligt problem - hur gör man det resten av samhället inte klarat, nämligen att ha möjlighet att avskeda dem man inte längre har bruk för och bara dem?
-
Det mesta som rör militärt liv är i högsta grad politiskt. Det går inte ens att diskutera ett vapensystem utan att frågan kring dess berättigande med avseende på behov, finansiering, alternativkostnad, användningsområde eller förhållande till krigets lagar aktualiseras. Missioner, ekonomiska prioriteringar, organisation, målsättningar och upplevelser av den dagliga verksamheten under GU är politiskt.
Därmed inte sagt att diskussionen behöver kopplas till partiernas åsikter eller ideologier.
Men det jag kan känna en irritation över är inställningen att de politiska aspekterna inte bör, ibland ens tillåts, diskuteras. Slijvovica skiver att det var bättre förr. Jag var inte med på Forumet då, men kan ändå ana varför. Invasionsförsvaret behövde inte motiveras tillnärmelsevis lika mycket som dagens försvar. Dess förehavanden var lika politiska men det rådde närmast konsensus kring de ideologiska sidorna, de som var kritiska till ett svenskt nationellt försvar var extremister knappast ens representerade i riksdagen. ( I vart fall inte efter -77 då APK bröt sig ur VPK)
Jag tror att många av de lite äldre här på forumet har överfört konsensusbilden på dagens försvarsmakt. Ibland på grund av goda erfarenheter av insatsförsvaret, ibland av lättja, ibland på grund av ren ideologi men kanske oftast därför att man har så många fantastiska minnen och viktiga erfarenheter från sin vpl att man bortser från att verksamheten har helt andra politiska syften idag.
Naturligtvis måste man respektera de regler som gäller för ett forum, här, liksom i samhället i övrigt är utrymmet begränsat. Jag vill ändå peka på den viktiga roll ett sånt här forum har för den politiska debatten,som alltsom oftast förs både sakligt och begåvat med milda modereringar. Det finns faktiskt få arenor i samhället där en kunnig, entusiastisk, utan skygglappar säkerhetspolitisk debatt förs, SoldF är i sina bästa stunder en sådan plats.
Gissningsvis finns det inte så mycket betänketid för blågul innan ni modererar, det mesta sker via ryggmärgen, på ett antar jag helt korrekt sätt. När det gäller politik finns däremot en tendens att sätta ned stoppspaden just när tråden börjar handla om försvarsmakten handlat korrekt. Försvarsmaktens handlande antas alltför ofta vara facit, summan av en demokratisk politisk process där majoriteten alltid har rätt. Jordnära, pragmatiska blågul ryggmärgsreagerar och ryter i "nu ligger landet så här!", andra mera eftertänksamma och resonerande blågul ber om sans och fakta.
Så gjorde ÖB av med 101,2 miljoner kronor - hittills.
in FM AKTUELLT / Förändringar / Försvarsbeslut
Posted
Prislappen är säkert helt ok, i de här sammanhangen skulle en alltför mager prislapp vara en signal om att man (FM) inte tar frågan på allvar.
FM uppvisade fler anställda med högre tolerans än i samhället i stort, inte alls konstigt tycker jag, människor som jobbar med människor måste vara mer toleranta än andra, annars står de inte ut! Inte svårare än så, samtidigt är det också i de yrkena övertrampen förekommer och uppmärksammas. Sen kan man väl säga att om jag som lärare skulle skrika "-ditt jävla apskaft!" till en elev hade jag antagligen blivit skriftligt varnad vid första tillfället medan en officer antagligen hade klarat sig utan efterföljder.