Krigsmakten

Det är en illusion att mer av eller en bättre version av det Afghanerna redan fått under åtta år skall hjälpa, det är kärnan i den nya strategin som McChrystal redogör för. Vi behöver ändra vårt beteende och våra mål med uppdraget. "Afghanistan vinner man när befolkningen anser att man vunnit" detta är en dramatisk förändring i inställning, tidigare trodde man på en militär seger över talibanerna som skulle bädda för en demokratisk utveckling. Tidigare krävde man att Karzai skulle bete sig som en demokrat, idag accepterar man (USA) en relativt demokratisk inställning. McChrystals exempel om brunnarna, där man inte ens kan göra gott utan att skapa problem är ett exempel på den nya inställningen. Afghanerna vet bäst själva, den nya målsättningen är mycket mera anpasslig till rådande förhållanden. "De måste själva vilja skicka sina flickor till skolan, tycka att rätten att raka sig, sjunga eller se på film är värd att kämpa för" Precis så är det, och om de inte vill det, behöver de inte, så länge som de inte utbildar och finansierar terrorister! Det är kontentan. McChrystal skriver i sitt tal, "We will have to do things dramatically and even uncomfortably differently in order to change how we think and operate. In short, we cannot succeed by simply trying harder. We cannot drop three more bombs and have a greater effect; it is much more subtle than that." Det är på det här uttrycket som den där reportern ställer sin andra fråga ca 25 min in på frågestunden, vad som menas med "uncomfortably", på detta svarar McChrystal med exemplet om soldaternas uppträdande vid konvojkörning. Hur blir det mera okomfortabelt för våra soldater? Jo genom att de tvingas uppträda på ett mindre konfrontativt sätt i Afghanernas ögon. Min fråga är då - bidrar stridsvagnar till ett mindre konfrontativt beteende? Jag menar att de ökar konfrontationen. Därav min kommentar om stridsvagnar.

Se general McChrystal uttala sig om Afghanistan och se frågestunden efteråt. Informativt och välartikulerat. Talet finns också som text på samma sida. Till alla dem som vill skicka stridsvagnar, lyssna på sista fem minutrarna på frågestunden. Tal om Afghanistan av general McChrystal Frågestund

Förtroende har ett pris, det går inte att spela dubbelt, ibland får ANA vara med ibland inte. Om man vill skapa förtroende måste man ge förtroende. Även om afghanerna inte får veta i förväg kommer de få veta i efterhand. Bilden växer fram, fakta läggs till fakta. Jag tror inte att ANA har insyn i de mest skyddsvärda jaeger operationerna men jag tror att kunskapen är tillräckligt stor. Bland talibanerna finns åtskilliga med amerikansk utbildning, män med erfarenhet från Irak, Tjetjenien och tom balkan. Den kunskapen räcker inte till för att få övertaget i anfall, men den är fullt tillräcklig för att kunna hålla sig undan, och det räcker, de är hemma och danskarna är på besök.

Om danska försvarsmakten hade velat minska trovärdigheten hade man aldrig satt igång en process som denna, tvärtom, tystnad hade varit den bästa vägen. Detta inser naturligtvis danskarna, därför kan inte detta vara allvarligt menat från danska försvarsmaktens sida. Vad gäller Talibanernas kunskaper kan vi utgå från att de har en kader informationsgivare inom ANA med kvalitetssäkrad information om allt som rör operatörers/soldaters alla taktiska verktyg.

I dagens SvD Boken sålde slut rekordsnabbt och ännu mera i SvD protester från förlag och militär. Ärligt talat vad kan en enskild dansk soldat veta som inte redan talibanerna känner till om danskarnas taktiska uppträdande fält? Vad kan en enskild soldat veta om de stora viktiga hemligheterna? Ingenting förstås. Är inte detta bara en väldigt slug PR kupp av det danska försvaret?

+1 Hade inte hemvärnet varit på ständigt värvningståg hade man inte utfört den här typen av övningar mitt i staden.

En del av informationen i ovanstående artikel var hämtad från Carnegie Endowment de har mycket läsvärt på sin sida. The Taliban´s winning strategy in Afghanistan

VPL nytt var den enda tidning som betraktade försvarsmakten som en verksamhet som all annan, utan säkerhetspolitiska skygglappar eller med rädsla för att förlora ett förtroende. På det viset har VPL nytt varit unik i svensk press, i nuläget är behovet av liknande skrift akut. Däremot torde efterfrågan vara liten dessväre. Sedan är det ju ett faktum att FM:s bristande folkliga förankring gjort VPL nytt inaktuell, en ny publikation behöver bli mognare, mindre pubertal, mindre kverulantisk men i grunden kritisk, det ställer ännu högre krav. Frågan är hur FM skall hantera personalens behov av att få sin verklighet skildrad med både kängor och medaljer i framtiden.

Vår offentlighetsprincip är rätt fantastiskt, allt är fritt tills materialet bedömts sekretessbelagt inför en förfrågan om utlämning, det är inte per definition "hemligt". Klokt tycker jag, men i praktiken gör det inte stor skillnad, hur ofta tar sig myndigheter en funderare på om t ex en 70 årig sekretessbelagd handling skall lämnas ut? Den där stämpeln är nästan omöjlig att argumentera emot, innehållet är ju hemligt... Det gör att det politiska priset för dålig maktutövning blir för lågt, å andra sidan försigår verkligt hemliga verksamheter utan någon dokumentation alls, t ex handlingsramarna för IB eller bakgrunden till det svenska atomprojektet på 50 - talet. Färre hemligstämplingar kan alltså vara kontraproduktivt om man vill ha större öppenhet. En av dem som tagit upp problematiken hemligstämpling i ett teoretiskt sammanhang är Peter Galison professor i vetenskapshistoria vid Harvard. Läs artikel ur Critical Inquiry nr 31 hösten 2004 Han har även producerat en dokumentärfilm tillsammans med Robb Moss Secrecy

Inga människor skall dödas av svenska soldater utanför Sveriges gränser. Det måste vara den utgångspunkt vi har, jag respekterar inte någon annan hållning. Vi måste planera vårt deltagande och uppträdande i insatser därefter. I den här frågan tillhör jag majoriteten och du minoriteten Erik. Däremot accepterar de flesta att svenska soldater som gräver brunnar och hälsar på i skolor besvarar elden om de blir beskjutna. Verksamhet som är konfrontatorisk, t ex gripa misstänka förbrytare som kommer lämnas ut till tortyr, är knappast förenligt med den svenska utgångspunkten. Svensk våldsanvändning får inte bidra till att livet blir grymt, kallt och billigt.

Detta ett steg fram och två steg bakåt. Bra att insatsförbanden blir skarpare och tydligare enheter, det är bra för svenska försvaret. Negativt att fokus blir mera krigiskt än med utlandsstyrkan. Utlandsstyrkan var/är ändå ett undantag med mera kompetens och idealism. Rätt använd i fredsbevarande syfte ett fint redskap. En försvarsmakt med yrkessoldater och ett tydligare fokus på internationell krigföring skapar mer problem i världen än den löser. Redan nu börjar diskussionen om pengar, bonusar och anställningsvillkor, människovärdet devalveras både i de egna leden och på motståndarsidan av yrkessoldater. Lågt inköpspris och billiga lösningar på de "problem" i utlandet ett sådant försvar skall hantera är den oundvikliga konsekvensen. Har du sålt dig är du såld, min vän...

Jag tror inte att bombande är någon vidare långsiktig lösning som går att fortsätta styra med, förhoppningsvis går det däremot att "bomba" bort vissa element från den styrande position de hamnat i nu, i en fullständigt fredlös del av världen. Har du hört någonting om att människor faktiskt trivs under det fundamentalistislamska styre som det handlar om i det här fallet? Jag tvivlar starkt. Men nog vore det fint om exempelvis talibanstyret i afghanistan hade gått att rösta bort...Och vad får dig att tro att någonting skulle bli bättre av ett dela upp förtrycket i pakistan på ett talibanstyre i norr och en indisk ockupation i söder? Det som skulle vara bättre än i det fallet att vi kan titta åt andra hållet och inte kortsiktigt riskera några egna förluster. Sedan väntar vi på att det löser sig av sig självt. Det gör det ju säkert, någon gång. På något sätt. Hade jag haft den gudomliga lösningen på sådana här problem hade jag nog satsat på att lägga fram den i något annat forum än det här, och hoppats på något schysst fredspris.. ;) Människor behöver alternativ, alla konflikter göds av oförsonlighet. Bombning och dödande är stänger alternativen. De krafter vi helst inte vill se vid makten kommer alltid att vara en del av lösningen. Deras anhängare, för de finns faktiskt, måste få ett alternativ som ger dem möjlighet att behålla sin anständighet, trots att vi kan säga med gott samvete att de inte borde kunna göra anspråk på någon som helst anständighet måste vi ändå sträcka fram en hand. Tänk på massvåldtäktsmännen i Kongo, det är de som skall välja framtidens ledare. Ett av de största misstagen i Irak var när man avpolleterade hela Saddams poliskår och officerskår. Den amerikanska myndighet som hade fått i uppdrag att leda rekonstruktionen av Irak hade tilldelat poliskåren en nyckelroll, Rumsfeldt & Co kickade ut sin egen myndighet och tillsatte militärstyrelse istället samtidigt som plundringen hade inletts. På samma vis kommer Talibanerna att spela en nyckelroll i det politiska livet i Pakistan och Afghanistan. Jag tror inte på en uppdelning i norr och söder, jag spekulerade bara i att det kan bli det som händer. Problemet löser sig inte självt, men du och jag kommer inte att vara en del av lösningen. Sedan tror jag att det är precis tvärtom när det gäller idéer, det är precis här och på alla andra tiotusentals ställen där människor diskuterar dessa frågor som freden vinns, med eller utan fredspris.

Vilken del av 9-11-grejen vill du ha i repris? Och hur lågt klassar du de människor som vill ha någon som helst form av frihet i norra pakistan? Vad krävs för att du skall sluta använda risken för ett nytt 9/11 som argument för att bomba folk? Vad människor i norra pakistan menar med frihet och vad de bäst behöver tror jag att de bör formulera själva. Se på Iran, den islamiska revolutionen var resultatet av att västvärlden styrde Irans befolkning mot vår definition av frihet. Läste så sent som idag om Iran inför valet i SVD, fyra personer uttalde sig, det glädjande var att av deras svar kunde man se att diktaturen är på väg att förvandlas av människorna själva. Priset? Många döda i förtryck, men de flesta av diktaturens offer föll i kriget mot Irak, ett av västvärlden uppbackat Irak. I min värld förändrar människor sina förutsättningar själva och våld är ingen lösning, vare sig för en diktatur eller för den som vill bekämpa diktaturen. Hur ser du Ing på våldets förutsättningar att skapa fred och frihet i Pakistan?

Pakistan blir Indiens problem, inte västvärldens. Pakistans lilla väststödda elit med nycklarna till kärnvapnen förlorar makten till talibanerna. Indien rullar in med armén och tar över de södra delarna av landet, övertar kontrollen över kärnvapnen och upprättar en ny gränslinje. Gränslinjen bevakas av Indien, USA och FN styrkor. Terroraktioner och nattliga räder blir vardagsmat i gränstrakterna. Situationen påminner mycket om Tjetjenien under krigen. Färdigspekulerat för idag

JK Nilsson och Fanjunkar´n gissade rätt redan i augusti well done! (Krook har redan applåderat sig själv, men du får en gratulation ändå) Nån som vet om Göransson har någon integritet? Enligt DI var han inte Tolgfors kandidat. Däremot Jan Björklunds. Dagens Industri 6/3 2009

Såg följande film och blev lite fundersam över hur vapen skall användas. Sevärt för den som är intresserad av skjutvapen, jag visste inte ens att detta fanns. Skjumässa i Kentucky Producerat på tv kanalen Current TV där Al Gore fö är styrelseordförande.

Överlag är ju civila skåpbilar ett nedköp. De är inte gjorda för terräng, överlast och gasglada 20 åringar. Men den som inte stått med ett slirande hjul i en lerpöl med en VW LT 35 finns nog inte, gårdagens motsvarighet till den ökända "sprinten" antar jag. Här i dansk klädsel.

Pellnäs är ju för en anslutning till NATO, han är inte heller motståndare till internationella insatser. Så allt snack om att samarbetet med omvärlden skall försvinna är ju nys. Däremot anser han att utgångspunkten för försvarets organisation är försvaret av geografiska Sverige. Det kan inverka menligt på den internationella insatsförmågan, men jag tror att det blir tvärtom i praktiken. Vet vi vad försvaret sysslar med kan vi lättare motivera och hantera utlandsstyrkans verksamhet, med insatserna som kärnverksamhet blir varje operativt beslut ett politiskt minfält. Med insatserna som ett sidoprojekt ökar flexibiliteten. Afghanistandoktrinens varmaste förespråkare hade kanske önskat sig ett svenskt försvar som mer påminde om USA:s krigsmakt, dvs bortaplan är hemmaplan. Så blev det inte, tack för det!

Jag tycker Pellnäs förslag verkar vettigt, en slags miniversion av invasionsförsvaret. Bo Pellnäs i svenskan 18/1 Men innan frågan blir relevant måste afghanistandoktrinens förespråkare tänka om eller bort från inflytande.

Jag uppfattade ditt tidigare inlägg som att du suckade åt Norge för att de var i stånd att begå samma "misstag" som Sverige har gjort iom Sveriges omställning. Detta kanske var en felaktig uppfattning av mig men följdaktligen ville jag tydliggöra att de är före oss i spåret med några år och har så varit de senaste åren. De har genomlidigt ett smärtsamt stålbad och så. Därför "videreutvikles" och därför har de redan begått samma "misstag". /K Du hade förstått mig rätt, men jag läste på lite där bland de andra artiklarna och förstår nu vad du menar med att de ligger före. De har redan en ny plan för ekonomistyrning och de skall satsa mera pengar på försvaret nu. De har också möjligen lyckats fylla begreppet insatsförsvar med ett mera trovärdigt "både och" än i Sverige.

Ja det är märkligt, var och en måste lära sig av sina egna misstag. Nu sjösätter man en enorm omorganisation mot ett insatsförsvar samtidigt som styrningen genom försvarsbeslut skall upphöra, precis som i Sverige. Jag tycker det verkar som att politiker vill avhända sig alla stora beslut i offentlighetens ljus. Kvar finns naturligtvis styrningen, men debatten uteblir och därmed syndabockarna. Kanske kan man säga att makten koncentreras på så sätt. Fast nu är det ju så att Norge är lFÖRE Sverige i utvecklingen, inte tvärtom. /K Jag förstår inte hur du menar? I artikeln du länkar till står det. "Ingen ny langtidsplan I perioden 2009-2012 skal Forsvaret videreutvikles som et moderne og fleksibelt innsatsforsvar."

Ja det är märkligt, var och en måste lära sig av sina egna misstag. Nu sjösätter man en enorm omorganisation mot ett insatsförsvar samtidigt som styrningen genom försvarsbeslut skall upphöra, precis som i Sverige. Jag tycker det verkar som att politiker vill avhända sig alla stora beslut i offentlighetens ljus. Kvar finns naturligtvis styrningen, men debatten uteblir och därmed syndabockarna. Kanske kan man säga att makten koncentreras på så sätt.

Och hur många visste att försvarsupplysning finns med på lärarens lista över vad eleverna ska få veta, har för mig att ungefär 1 timme av Samhällsorienteringen är avsatt för just försvarsupplysning. Tror ni detta följs Som lärare i samhällskunskap kan jag ge besked. Svaret är nej, det finns inget styrdokument som stadgar om eller hur mycket undervisning om försvarsmakten eleverna skall få, vare sig för grundskolan eller gymnasiet. Jag brukar överlåta den biten till försvarsmaktens informatörer. Det tar ungefär en timma för dem att informera om allt från mönstring till utlandstjänst.

Angående Pernilla Glasers kritik av inslaget som högerauktoritärt. Pernilla Glaser menar att det enda man kan göra för att upplysa barn är att ställa öppna frågor - inte ge dem svar därför att då gör man halva jobbet åt de politiska motståndarna. "Vänstern utnyttjade sitt tolkningsföreträde högljutt och drastiskt målande formuleringar spikades upp i det offentliga samtalet. Tänk om man hade vetat att man på det sättet gjorde halva jobbet åt en höger som bara väntade på rätt tillfälle att slå igenom med talande tystnad." När min minsting kommit hem från dagis och börjar bråka med sin stora syster säger hon ibland - man får inte slåss! eller man måste vara vänner! Jag skulle vilja se ett barnprogram eller förskolepedagogik baserat på de frågor barnuppfostran skapar - Får man slåss? Måste man vara vänner? Kan man vara vän med alla? Får man freda sig? Är alla människor värda lika mycket? Ett barnprogram som verkligen ställde de frågorna skulle sändas i exakt ett avsnitt! Sanningen med de goda barnprogram Glaser pekar på är att de i högsta grad står för en tydlig moral men en moral hon accepterar. Alla älskar Emil i Lönneberga men moralen/politiken är tydlig, man kan vara en odåga men de som skapar odågestämpeln Anton, Lina, Prästen, IOGT, Skolfröken, Borgmästarinnan etc är de som i slutändan drar kortaste strået då Emil ändå vinner i alla avsnitt, tillslut är det han som tom är kommunstyrelses ordförande. Tänk om man ställde frågan måste man älska sitt barn? eller Har samhället skyldighet att förlåta?

Försvarsmaktens engagemang i utlandet har inte på något vis bidragit till säkerheten i Sverige. Möjligen har säkerheten minskat pga att vi sänkt beredskapen hemmavid samt att de retat upp terrorister. Jag skriver retat upp, för något större hat tror jag inte heller att den svenska typen av insatser såsom de bedrivits hittills bidragit till, tack och lov. Just nu väntar jag på Obamas politik, minskar USA sina militära förehavanden kommer trycket på Sverige att minska. Många kanske tror att det är tvärtom, att ett minskat amerikanskt engagemang ökar kraven på europeiska insatser, men vad talar för det? Utan USA försvinner merparten av den grundläggande infrastruktur och lägstanivå som krävs för att småländer som Sverige skall ha utrymme att verka. Nästa steg på insatsstegen för vår del ligger högre än ett samlat EU förmår uppbringa.