Krigsmakten
-
Posts
288 -
Joined
-
Last visited
Content Type
Forums
Events
Gallery
Posts posted by Krigsmakten
-
-
Fast, nu verkar de ju som att de pliktade som gjorde GU för 5-10 år sedan fungerade väldigt bra på repövning. Så vpl verkar ju vara en bra lösning både för volym och kvalitet?
Jag värvades till Hemvärnet med ett sms 19 år efter muck, tio år efter ÖB:s tackbrev. Tidigare hade jag inte en tanke på att gå med, men så dök det upp en möjlighet att skjuta granatkastare och min kunskap efterfrågades igen. Det krävdes en hel del engagemang av alla inblandade för att få till ett skjutande förband igen. Att återerövra säkerhetsbevisen för skjutning tog ungefär 14 dagar av övning innan alla hade skrivit alla prov och de praktiska proven genomförts från Opl till pjäs. Flertalet av oss hade minst 10 år från muck. Jag är helt övertygad om att även tekniskt komplicerade tjänster kan använda gamla värnpliktiga med avrostning under ganska många år till.
Men problemet kvarstår, Försvarsmakten måste bli mer attraktiv som arbetsgivare för att locka de "nya soldaterna", det krävs ett helhetstänkande kring alla delar från rekrytering till veteran. Yrket kommer aldrig bli välbetalt, då måste man kompensera på andra sätt. Här tycker jag inte man lyckats alls.
-
Krigsmakten: Under mina år lite över 15 år i hemvärnet har nivån höjts åtskilligt på övningar, material och manskap. De var dock ett antal år då allt tycktes gå på tomgång dock. Problemet som jag ser de med de gamla pliktsystemet vara att soldaterna var duktiga när de mucka. men sen hände inget. vilket betydde att Nivån på de som gjort värnplikten för tio år sedan nog var ganska tveksam. Nu kan vi ju åtminstone se hur de ser ut på riktigt.
Skall FM komma någonstans krävs regelbundna övningar och att positiva saker kommer ut i massmedia. utan en positiv bild utåt kommer aldrig rekryteringen bli bra.
Håller med dig om att det inte är en riktigt bra jämförelse mellan mucksoldaten i vpl systemet och dagens heltidssoldater. Tyvärr verkar det som att det är svårt att värdera förbanden idag också, vakanserna är många, ofta är de som är i tjänst på olika utbildningar så samövningen blir begränsad även på grupp och plutonsnivå. Men visst, vi vet ju ändå hur det är ställt.
Det behövs definitivt att fler positiva saker kommer fram om försvaret. Förr fanns det en folkförankring, berättelsen om försvaret formades som en gemensam historia där var och en kunde fylla i med sina erfarenheter. Så är det inte längre, jag vet de som inte berättar för sina vänner eller arbetskamrater att de är med i Hemvärnet av rädsla för att ses som avvikande. När författaren Bengt Ohlsson skrev sin artikel i DN om sitt engagemang som sjukvårdare i Hemvärnet var det spiken i kistan för många inom kulturvärlden, han hade gått över till den "mörka sidan" tyckte man. Jag drar parallellen till skolan (där jag jobbade tidigare) mediabilden av skolan har bidragit till bristen på lärare och flykten från yrket.
För att återknyta till trådens tema tror jag att det inte är så illa ställt med möjligheterna att hitta soldater med rätt fysik under förutsättning att man lyckas förmedla en mer rättvisande bild av försvaret och tror precis som du att övningsverksamheten är avgörande. Alla andra stora organisationer har också problem med rekrytering, materialförsörjning och kvalitet i utförandet, Försvarsmakten behöver bara vänja sig vid att hantera den situationen.
-
Krigsmakten: varför hantera könen olika? antingen tycker jag de skulle vara plikt för alla eller frivilligt för alla. men sen är de ju frågan sett över tex tio år, hur får vi de bästa soldaterna. plikta och sen köra repövningar när FMs budget tillåter eller frivilliga och fortsätta GSS/K och GSS/T ?
Jag utgick från läget när plikten avskaffades*, men det är förstås tänkbart och helt ok med plikt för alla. Frivillig mönstring för alla har inte levererat, än. Hur det ser ut efter tio år är en bra fråga, omsättningen på GSS/K är ju så stor att det är tveksamt om det ens går att utvärdera när systemet fyller 10. Jag har delvis svängt i yrkesförsvarsfrågan trots att det inte fungerar som det är idag. Jag tror att en hybrid av GSS/K + T + bättre HV kan öka Försvarsmaktens förmåga utan att plikta igen. Men det är förstås en annan fråga än den tråden handlar om. Nu är jag ju i den lyckliga situationen att jag har övat ihop med både yrkessoldater och värnpliktiga. Mötet med yrkessoldaterna var positivt, de påminde i hög grad om bra soldater från förr, lite mer ovårdade och rufsiga, lite slarvigare men ett jäkla gott gäng, det fanns trots allt ingen som var helt omotiverad vilket det alltid fanns förr, så jag har med egna ögon sett att "ungdomarna" kan nu också
*Jag vet att plikten finns kvar, vilande...
-
Rekommenderar Relentless strike - The secret history of JSOC, av Sean Naylor. Den kom i höstas och bjuder på många intressanta anekdoter från SOCOM världens innersta skikt och förstås från många olika uppdrag och om färgstarka personligheter som verkat och verkar.
-
Håller med dig lite där Yohn om att urvalet är av betydelse. Om 40 000 killar pliktmönstrade och 10 % av de mest lämpade pliktades att göra militärtjänst. Då tror jag att man hade haft goda möjligheter att höja alla nivåer i Försvarsmakten i jämförelse med tidigare årskullar. Trots att genomsnittet för hälsoläget är lägre idag. Nån standardavvikelse åt det bättre hållet så att säga. Det var lite synd att man inte tog den chansen. Naturligtvis skulle alla tjejer bjudas in till frivillig mönstring.
Sen vill man gärna säga att allt var bättre förr, delvis var det ju det precis som Krook säger, men det är ju inte ju förr desto bättre. Välfärdsårens generationer sticker ut, välnärda och uppvuxna med skolgympa, föreningsidrott och en egen fritid. I boken Den stora armén lyfts 1980 - talet och början av 90 - talet fram som den bästa perioden, alltså ungefär samma period som den svenska skolan stod på topp. Historiskt är det en parentes.
Nuförtiden jobbar jag bland annat med fritidsvanor och idrottsstatistik. Vi kan se att det finns en minskning i föreningsaktiva i idrotten men å andra sidan tränar de aktiva tonåringarna mer än någonsin och de dricker mindre än tidigare generationer. Det finns också ett starkt samband med socioekonomi och studieresultat, de som tränar mycket i föreningsidrotten är också duktiga i skolan och har föräldrar i arbete. Hade man möjlighet att välja fler från den här gruppen skulle man kanske inte få så många yrkessoldater men kanske fler vassa tidvis tjänstgörande soldater. Problemet är väl de befattningar som inte har så hög status, som man alltid rekryterat från lägre socioekonomiska skikt. Skikt där nu hälsoläget allvarligt försämrats de sista 20 åren. Unga därifrån som skulle vilja bli soldater men med 20 år av dåliga matvanor och stillasittande har steget blivit för stort. De har vi tyvärr tappat.
-
Det bästa med Göran Perssons utspel tycker jag är att han ser försvarsmakten i ett vidare perspektiv, som en viktig och naturlig del av ett samhällsbygge. Värnplikten blir då inte bara en fråga om att försöka rädda ett havererat personalförsörjningsprogram.
Men innan allmän värnplikt av någon sort återinförs måste politikerna bestämma sig för vad de vill att försvarsmakten skall klara av och prioritera därefter. Sossarna går ju till val på att försvaret av Sverige börjar i Sverige, så lät det inte för bara några år sedan och så låter det inte ifrån alla partier och allra minst från S stödpartier. I senaste partiledardebatten sade Björklund till Fridolin att "där fick du besked om att MP kommer att bli överkört i försvarsfrågan". Kanske har han rätt i det, vi får se.
-
Det som är bra i Sverige är våra soldater, de är relativt välutbildade, de är motiverade och de har en personlig mognad upplever jag i alla fall. Svenska soldater har ju utmärkt sig i internationell jämförelse i flertalet missioner. Dessa jämförelser är dock historiska och baserade på soldater som har värnplikt som ingång i det militära. Jag ock många med mig hävdar att man genom värnplikt får in en större variation på soldater som fortsätter med missioner, vidare till officer eller stannar inom FM på olika sätt än vad man får genom ett anställt försvar. Så det återstår att se hur de svenska soldaterna står sig internationellt i framtiden.
Men förutom kvaliteten på soldaterna är det tyvärr inte många ljusglimtar jag ser i FM i dagsläget. Just nu skulle vi lika gärna kunna outsourca alltihop till något lågprisland istället.
Den så omtalade variationen av soldater gav bra möjligheter till att skapa trevlig miljö på camperna. De senaste åren med anställda soldater har givit bättre förutsättningar i strid. Tro mig, jag har fått jämföra båda systemen.
Men Ja, försvaret är förstört eftersom det är nedlagt, mer eller mindre totalt. De senaste 15 åren har varit som att se en vän på dödsbädden, en lång och jobbig tid.
Jag fortsätter att hävda att grundfelet var omställningen till insatsförsvar. Det är helt enkelt fel premiss för en försvarsmakt av svensk storlek. Vi är ingen stormakt som kan lösa "både och" som Håkan Syrén sade mot bättre vetande. Så för att svara på frågan i tråden, se Krooks svar, +1.
-
Polischefen var sannolikt medveten om avhopparnas status och syften. Jag får intrycket att det pågår ett helt annat spel om inflytande bakom det officiella. Rimligtvis kan avhopparna återvända till motståndarsidan på samma vis som de överlämnade sig till polisen. Ett Buskazhi spel om resurser istället för getter.
Frågan om vad en lyckad insats innebär har få, om någon, velat besvara på ett realistiskt vis. Fram till 2008 påminde svaret om en västerländsk demokrati, sedan dess har målsättningen justerats ned till något som påminner om en traditionell auktoritär korrupt stat som i vart fall inte stöttar internationell terrorism. Bringeus säger att Afghanerna måste enas och Pakistan måste acceptera deras lösning. Mot bakgrund av hur snabbt nya allianser kan formeras i Afghanistan verkar det enda verkliga problemet vara Pakistans inflytande.
-
Tackar 2Sharp och GC1 för svar.
Somliga är beredda att offra livet för ett moderniserat Afghanistan i samarbete med ISAF. Andra riskerar livet för ett närmast medeltida styre i samverkan med talibanerna. Det kan väl knappast vara religiösa överväganden eller ens politiska argument som får en utfattig människa att välja sida i den konflikten?
Krister Bringeus har ett tufft uppdrag milt uttryckt, de afghanska civila representanterna körde hela visan med alla verserna för honom, tålamod, kontroll, förtroende, handlingskraft, realism och tilltro är egenskaper han behöver. Det var ett kortfattat men närgånget reportage med den viktigaste svensken i Afghanistan. (Torbjörn Petterson blir nr 2 i praktiken)
-
Så här skrev Åsa Linderborg en månad tidigare om Battlefield 3:s roll i rekryteringen av soldater Aftonbladet
I slutet av artikeln bekräftar FM:s marknadschef Fredrik Svahn att FM:s medverkan i spelet syftar till att locka ungdomar till försvarsmakten.
Nu kan man ju ha olika inställning till om detta är cyniskt eller bara ett sätt att nå unga där de finns.
Om vi undantar Åsas uppenbara brister i militär sakkunskap, så måste man berömma hennes insatser som opinionsbildare, där hon besitter djupa kunskaper både i teori och praktik. Hennes avhandling om socialdemokratins skapande av identitet genom historieskrivning är redan en klassiker och debatten i denna tråd är tydliga exempel på hur väl hon förstår mediernas logik.
Från mina dagliga möten med FM:s målgrupp för rekrytering kan jag vittna om att Åsas retorik inte går hem, de gillar inte att bli skrivna på näsan som okunniga, ovetande, godtrogna eller offer.
-
Nu kanske det är en ensidig bild som ges av ANA och ANP i den här serien, finns det några ljuspunkter/framgångar i samarbetet ni som varit där kan berätta om?
-
Det är frustrerande ja. Men ibland inte mer frustrerande än det är att höra läktarexperterna på hemmaplan yttra sig om kompetenser och förmågor.
Rom byggdes inte på en dag och alla är medvetna om att det tar tid att utveckla en säkerhetsfunktion i Afghanistan.
Man ska ha klart för sig att det internationella samfundets ansträngningar i Afghanistan inte bara handlar om militära operationer. Det vi ser i serien är en del av det totala arbetet. Avsnittet speglade några svårigheter på ett bra sätt.
Det finns prov på mer lyckade och mindre lyckade operationer men det är viktigt att ha klart för sig att det är ANSF vi stödjer. ANP:s beslut när det gäller masten kan mycket väl vara utfallet av ett eget initiativ av en köpt polischef på låg nivå men kan också vara resultatet av andra brister. Att skylla på ISAF för ANP:s brister är missriktat kan jag däremot tycka och återigen ifrågasätter jag Krigsmaktens syn på kompetensbrister.
Om inte ANSF vill, så vill de inte...
Ja du Krook, vad tycker du är värt att säga om afghanistaninsatsen överhuvudtaget? Det kanske vore lika bra att man aldrig gjorde några dokumentärfilmer eller släppte någon information alls, så slapp man alla läktarexperter.
Jag tänker på verksamheten inom socialtjänst, skola, polis, äldrevård och sjukvård. Där pågår en ständig granskning, kompetenser ifrågasätts, vinklingen är stenhård och allmänhetens dom ofta förödande. Men när det gäller militärens verksamhet då får ingen utanför militärens egna led uttala sig. Argumenten handlar oftast om säkerheten för våra soldater och partners. Det är naturligtvis fullt möjligt att vara mycket mera öppen med arbetsformer och strategier utan att äventyra säkerheten. Den här slutenhetskulturen är en urgammal militär tradition som parats med allmänhetens vilja att inte veta vilka vidrigheter våra soldater varit med om. Men den tiden är förbi, när nu FM är en myndighet i raden och dess soldater vanliga anställda med ett yrkesliv framför sig, då är också verksamheten en allmän angelägenhet.
En liknelse, en bil kör i diket och börjar brinna, en förbipasserande ringer 112. Då kommer polis, ambulans och brandkår. Polisen är en statlig myndighet, ambulansen sköts oftast av landstinget, brandkåren av kommunen och samordningen av SOS alarm som är ett företag som ägs tillsammans av SKL och Staten med MSB som tillsynsmyndighet. Om någon av dessa inte gör sitt jobb skiter det sig. Men ingen, absolut ingen, skulle drömma om att låta ens en erfaren brandchef, akutläkare eller polischef vara den samordnande länken därför att ingen av dem kan var för sig eller ens tillsammans lösa uppgiften, det behövs någon utifrån. Ibland är det ISAF fel, ibland är det ANP, ibland är det ANA som brister, men i bägge exemplen i avsnitt 2 + 3 är det samordningen som brister. Hur kan man veta det? Därför att ISAF inte på förhand vet vad som skall ske. Det går inte att säga att det handlar om förtroende, det är ingen förtroendefråga när polisen dyker upp på en olycksplats, det är en stående order vars efterlevnad övervakas av utomstående instanser. Nu kan vi ju enas kring att allt detta här hemma är ljusår från verkligheten i Afghanistan, men principen är densamma. ISAF har jobbat länge, det går inte att säga att man är i ett uppstartskede, sanningen är att vi är i ett avslutande skede, de afghanska myndigheterna skall ta över. I avsnitt 1 ville inte ANP patrullera med ISAF, de hade säkert sina skäl till det.
Nu är ju jag försvarsvän i botten så jag tänker inte skylla på våra soldater, de gavs ett uppdrag vars enskilda delar är möjliga att genomföra men vars helhet är omöjlig för militären att ansvara för, därför att det i grunden är ett civilt uppdrag. Efter att Talibanerna jagats bort hade man chansen, den försvann definitivt kring 2004. Hade man betalat krigsherrar att tillåta flickskolor och att hålla AQ och talibaner borta så hade det lyckats att civilt genomföra det man nu med allt mindre engagemang försöker genomdriva militärt. Det här är ingen måndagsexpert som uttalar sig, det var SAK uppfattning redan då. Men Bush ville annorlunda, våra politiker ville annorlunda och vår försvarsmakt lydde order och bildade själv opinion för att detta var den typen av insatser som var framtiden för en modern försvarsmakt.
Krook kan vi enas kring att våra soldater är bra soldater? Du är en bra soldat! (Jag var inte så dålig själv) Sedan finns det många frågor kring vad som är militärt respektive civilt som vi aldrig kommer kunna enas kring, det har knappast med kompetens att göra, mera med samhällssyn och identitet.
-
Råder alla att avsätta en knapp halvtimme för att se denna snutt med Wilhelm Agrell där han intervjuas om sin bok om avvecklingen av Försvarsmakten:
Jag har alltid gillat WA och tycker att hans argument i mångt och mycket håller streck, särskilt hans åsikter om någon form av värnplikt.
Såg programmet när det sändes och nu en gång till. Håller med Wilhelm, stora förändringar genomfördes för att trygga personalförsörjning och internationell insatsförmåga, utan att man hade någon idé om vad som skulle ske på hemmaplan. Tankarna att skapa ett moderniserat försvar för att kunna möta många olika sorters hotbilder försvann med elfte september, det blev internationella uppgifter.
Men han är ju ingen nostalgiker, det vi hade var inte värt att bevara i sin dåvarande form. Problemet var att innan en modernisering skett hann förbandsorganisationen försvinna. Det här försvinnandet menar jag som kritiker till fokuseringen på insatsförmåga, var välregisserat från framförallt försvarsledningens sida, men inte från politikens. Eller också gjorde de som Wilhelm säger, de brydde sig inte för det fanns inga politiska poäng att hämta.
Försvarets uppgift är att i första hand kunna freda sveriges territorium militärt, därefter att stötta med resurser vid katastrofer inom landet, sedan att ha förmåga att bistå andra vänskapliga rättsstater med militär hjälp och slutligen att delta i internationella insatser av fredsbevarande karaktär. Idag är den här prioritetsordningen omvänd med argumentet att vi inte klarar att freda oss ensamma ändå utan endast i samverkan med andra och att priset är fokus på omvärlden.
Problemet med det argumentet är att NATO/EU/FN är ett knytkalas, för att använda Agrells träffande beskrivning. Men vad har vi med oss till kalaset? Vi är internationella samfundets Ove Sundberg.
-
Frustrerande för ISAF att lägga så mycket krut på att uppnå mål som sedan inte kan försvaras. Det är en märklig tågordning att sätta polisen att bevaka ett mål när alla inser att killarna (insurgenterna)kommer tillbaka. I slutet märktes en uppgiven stämning, finns det någon i ISAF som tror på att deras medverkan långsiktigt kommer förändra något?
I avsnitt 3 fick vi se militär göra sånt som man skall göra, t ex ta terräng, vilket de löste på ett professionellt sätt, sedan sket det sig pga att den civila kompetensen, samordning med andra myndigheter, saknades. Det var inte soldaternas fel, men högre upp i beslutskedjan saknas byråkrater som kan tala samma språk som de korrupta afghanska myndigheterna. Just nu springer ISAF runt runt och upp och ner som en drake i händerna på vana drakflygare.
(Disclaimer: det kan vara så att ISAF och ANP:s kommunikationsmissar i avsnitt 2 och 3 bara är undantag i ett i övrigt välfungerande samarbete, att det inte alls brister i myndighetsutövning från vare sig ISAF eller ANP:s sida. Det är troligtvis för tidigt att egentligen uttala sig om den saken efter 90 min dokumentärfilm och med en i övrigt bristfällig insikt som en enkel medborgare som aldrig varit i Afghanistan har.)
-
Vad kan det finnas för syften med att möta lokalbefolkningen Krigsmakten?
Kan det vara andra syften än de som civila företrädare kan tänkas utföra?
Kan det vara så att officeren mycket väl är skickad att lösa sin uppgift men att du misstar dig om syftena?
Kan det vara så att stöd till ANA och ANP inte är ett civilt jobb?
Var det CIMIC eller var det inhämtning eller var det en deskaleringsåtgärd? Vad är din bedömning av officerens syfte med att möta lokalbefolkningen?
Vem var det som uttryckte vad, egentligen? Vem var den skäggige mannen och hur hade han råd med en splitter ny hacka?
Ingick "ge feedback" i uppgiften?
Vems sida bör ISAF ta menar du på?
Ja, amatör är ett negativt ord och jag tror faktiskt att du ska hålla inne med såna bedömningar på basis av vad du sett i ett avsnitt i serien och med din insikt i uppdraget.
Jag klandrar dig inte för eventuella kunskapsbrister avseende uppdraget och dess karaktär. Däremot bör man vara restriktiv med att betygsätta andra när det kanske inte är riktigt torrt under fötterna.
/K
Jag tycker att du förväxlar ditt förtroende för de svenska soldaterna med uppdragets innehåll. I alla andra verksamheter i ett samhälle, även framgångsrika, ifrågasätter man kompetensen, besluten och resultaten. Sedan 2002 har den svenska afghanistaninsatsen i sina olika former knappt skildrats i media, så plötsligt dyker det upp en helt ny typ av material, uppdragets komplexitet är uppenbar. Dina frågor skulle lika gärna kunna ställas till vakthavande officer och han skulle bli svaret skyldig.
Jag skulle kunna göra en rad avancerade uppgifter i olika funktioner utan att världen gick under även som amatör. Det är ingen skam att vara amatör även om det är negativt i förhållande till proffs. I grund och botten har du och jag olika inställning till uppdragets arbetsformer, men antagligen inte till målsättningen.
Avslutningsvis skall jag säga att mina elever vill se avsnitt nr 2 den här veckan, jag skall visa det och framföra dina invändningar Krook. Jag försöker ta mitt ansvar som det proffs jag är på det jag gör
-
Det svenska befälet gav inget åt den upprörda folksamlingen, han lyssnade med teflonrocken på, i efterhand rättfärdigade han sitt bemötande. Han gav alldeles säkert 100% av sin kompetens i det mötet. Jag tänker inte kasta skit på honom. I alla andra sammanhang i vårt samhälle kräver vi åratal av utbildning och erfarenhet för att hantera mindre svåra situationer. Din fråga, vad skulle han ha gjort är befogad. HAN kunde inte göra annat än det han gjorde. Det är inte att sätta sig på höga hästar, men jag misstror ISAF uppdragsgivare som skickar ut soldater att göra civila proffs jobb.
Sedan påstod jag inte att talibanerna saknar en agenda med sina pengar, deras agenda är hemsk. Det är därför de flesta afghaner inte vill ha tillbaka talibanerna, men om man kämpar för sin överlevnad vad gör man då? Då äter man det som ges. I Iran kom mullorna till makten med de fattigas hjälp och de sitter kvar vid makten därför att deras fattigvård funkar, hade de en agenda? självklart.
Hur definierar du det svenska befälets uppdrag?
Vad skulle han ha givit åt den upprörda folksamlingen menar du?
Vadå "civila proffs jobb"? Deras uppgift är att hantera säkerhetsfrågor i samspel med ANA och ANP. Är det civila jobb?
Jag tycker att han agerade tillbörligt, valde inte sida utan tog emot deras synpunkter. Dessa kan han sedan vidareförmedla till samverkansmöten med ANP.
Ditt ordval i ditt förra inlägg där du skriver "amatör" om en officer och ditt förhållningssätt i övrigt gav mig intrycket av höga hästar, att du minsann vet bättre än de gör. Vidare stärks jag av dina inlägg att TV-serien på ett bättre sätt borde förmedla ramverket för det som visas. Varför är svenskarna i Ali Zayi, och så vidare.
/K
Amatör är ett negativt ord, men i mötet med civila människors behov av att berätta, få information och få feedback på avgiven information i en otrygg situation, då är en yngre stridsklädd officer med begränsad utbildning och livserfarenhet en amatör. Nu kanske du tycker jag ropar på plyschkläder och blommor bakom örat, men det gör jag inte. Det man måste ge i alla möten är hopp och tilltro. Samordna samarbetet mellan olika myndigheter är i högsta grad ett civilt jobb även om myndigheterna är uniformerade, likaså utredningsarbete och informationsinhämtning genom samtal. Strid, bevakning, spaning det är militära jobb.
Håller med om att ramverket är otydligt, det framskymtar små understatements från svenskarna om hur de uppfattar situationen, allt det kan inte hänföras till jargong.
-
Man ska inte dra allt för stora slutsatser om folks kompetens baserat på 30 minuters inslag i SVT. Inte heller bör man förenkla verkligheten och säga att Talibanernas bistånd hamnar hos de fattigaste och på så sätt få det att framstå som att de bedriver välgörenhet utan dold agenda. Det stämmer nämligen inte.
Området vid Ali Zayi är ett skurkområde som profiterar på kriminalietet och stöd till motståndsgrupper. Deras uttalande om ANP ska ses i det ljuset. Det spelar ingen roll om det var Kling och Klang från Visby som agerade där, de skulle misstycka ändå. Ingen är välkommen till det samhället.
ANP i området är inte mycket bättre än buset de är satta att bekämpa men det är ändå de som utgör GIRoA:s myndighetsapparat i området så det gäller att stödja dem på rätt sätt åt rätt håll.
Men Krigsmakten, inte ska du väl sätta dig på höga hästar och döma ut folks kompetens bara så där, eller känner du befälet i fråga? Vad hade du själv gjort i hans situation? Vad har du för underlag för det?
/K
Det svenska befälet gav inget åt den upprörda folksamlingen, han lyssnade med teflonrocken på, i efterhand rättfärdigade han sitt bemötande. Han gav alldeles säkert 100% av sin kompetens i det mötet. Jag tänker inte kasta skit på honom. I alla andra sammanhang i vårt samhälle kräver vi åratal av utbildning och erfarenhet för att hantera mindre svåra situationer. Din fråga, vad skulle han ha gjort är befogad. HAN kunde inte göra annat än det han gjorde. Det är inte att sätta sig på höga hästar, men jag misstror ISAF uppdragsgivare som skickar ut soldater att göra civila proffs jobb.
Sedan påstod jag inte att talibanerna saknar en agenda med sina pengar, deras agenda är hemsk. Det är därför de flesta afghaner inte vill ha tillbaka talibanerna, men om man kämpar för sin överlevnad vad gör man då? Då äter man det som ges. I Iran kom mullorna till makten med de fattigas hjälp och de sitter kvar vid makten därför att deras fattigvård funkar, hade de en agenda? självklart.
-
Avsnitt 2 var intressant, det är tydligt att ansvaret för säkerheten faller mellan ISAF och ANP:s stolar. Mötet mellan byns talesman och svenskt befäl visade på vilka kompetenser som behövs. Ingenting i mötet syftade framåt eller byggde upp relationen, den tog snarare ett steg bakåt. Här behövs vuxna, erfarna människor vars första uppgift är kommunikation. Det svenska befälet hanterade situationen som den amatör han är. Helt förståeligt, han hade i vanmakt sett på när en person förts bort till okänt öde, och hela byn var vittne. Men den stora frågan som kvarstår är ju hur samarbetet mellan ISAF och ANP funkar, att ISAF inte informerats i förhand stärker bilden av att det som hände kanske inte var som polischefen sade.
I stort räcker det med att lyssna på mannen i slutet av reportaget, allt han säger stämmer. Talibanerna gav oss pengar. Var fick talibenerna pengar ifrån? Just nu försöker vi skjuta de människor som är beredda att ta emot oljepengar från mellanöstern. Det är det som är grundproblemet, vår hjälp hamnar hos en korrupt maktelit medan talibanernas hamnar där de behövs, hos de fattigaste. Hur skall vi ändra på det?
Thomas Barfield beskriver biståndsproblematiken som ett dominerande tema i maktförhållandena sedan 1960-talet i sin utmärkta bok Afghanistan
-
Jag tycker att det var ett för kort avsnitt, det ställde många frågor och lämnade tittaren med dem sedan. Men visst, imorgon skall jag visa den för mina elever. Det finns ingen anledning att moralisera över soldaternas uttalanden tycker jag, de är inte samma människor i det sammanhanget som här hemma.
Jämförelsen med 2005 var viktig, ISAF gör inga framsteg. Att läsa ISAF twitter är nedslående. Den ensamma skytten på berget som bombades och de svenska soldaterna nedanför var en talande bild för hur långt avståndet är mellan mål och verklighet.
Jämförelsen med 2005 hade varit än mer viktig om man hade betonat att vi var i en annan fas av COIN-konceptet då i norra Afghanistan. Då ägnade vi oss inte åt samma typ av verksamhet som nu, ISAF i norra Afghanistan var i Shape-fas, dvs verksamheten gick ut på att hämta in underrättelser och skapa en lägesuppfattning. ISAF valde där och då medvetet att inte provocera eventuella motståndare mer än nödvändigt och man hamnade allt mer sällan i stridskontakt eller blev utsatta för IED motsv.
Nu är vi inne i Clear-fas (enligt COIN) och det medför ett mer aggressivt uppträdande från ISAF och framför allt ANA. Man ägnar mer tid och kraft åt att påverka motståndaren och förneka honom hans rörlighet och frihet. Det medför, fullt naturligt, att vi hamnar oftare i stridskontakt och IED-attacker mot ISAF och ANA.
Det medför att säkerhetsläget uppfattas som sämre nu än för fem år sedan. Men det medför inte per automatik att ISAF inte gör några framsteg...6 miljoner barn går i skola idag i Afghanistan - det hade inte varit så utan ISAF. Bara som ett exempel.
Naturligtvis ska man inte negligera att medan norra Afghanistan var i Shape-fas under 2005, så var man i södra Afghanistan redan i en Clear-fas, dvs många motståndsgrupper tog sin tillflykt mot norr i all tysthet för att söka fristad och samla kraft. Det gör att det naturligtvis finns en större mängd motståndare i de norra delarna av Afghanistan än vad det gjorde under 2005-2006.
Sammantaget ger detta vid handen att det kommer att fortsätta vara ett sämre säkerhetsläge även framöver. Vi kommer att se mer stridskontakter och mer attacker mot ANA/ISAF framöver.
Men det är nu som det är som mest viktigt att vi visar det afghanska folket att vi fortsätter att stödja deras kamp för fred och frihet genom fortsatt truppnärvaro genom bl a ISAF. Det internationella samfundets ständigt återkommande eländesrapportering i media och krav på att ta hem den egna truppen från Afghanistan gynnar endast en part i den här konflikten...och det är inte dit vi vill.
COIN = Counterinsurgency. Rekommenderad läsning är t ex FM3-24, Counterinsurgency. Sök även litteratur av t ex David Kilcullen.
/MiniHD (Been there, done that, going back to do it again!)
Det är ett misstag att tro att en krigföring som den i Afghanistan kan delas in i olika faser och att det går att bocka av en lista. Den främsta orsaken till att säkerheten blir allt sämre är att talibanernas stöd ökar och att andra gruppers strävanden går ihop i gemensam front med dem. Kilcullens "The accidental guerilla" var läsvärd, kan också rekomendera den.
-
Jag tycker att det var ett för kort avsnitt, det ställde många frågor och lämnade tittaren med dem sedan. Men visst, imorgon skall jag visa den för mina elever. Det finns ingen anledning att moralisera över soldaternas uttalanden tycker jag, de är inte samma människor i det sammanhanget som här hemma.
Jämförelsen med 2005 var viktig, ISAF gör inga framsteg. Att läsa ISAF twitter är nedslående. Den ensamma skytten på berget som bombades och de svenska soldaterna nedanför var en talande bild för hur långt avståndet är mellan mål och verklighet.
-
Varför försvarschefen avgick finns beskrivet här: http://www.dn.se/nyheter/varlden/bok-falle...rschef-1.966966 och det känns inte särskilt konstigt att han fick gå.
Nej det var verkligen inte överraskande, tyvärr är ju försvarsmaktens agerande mera skadligt än någonsin innehållet i Rathsacks bok. Jag misstänkte att detta var en PR bluff, kunde aldrig tro att danska försvarsmakten betedde sig som fullblodsidioter, men jag hade fel på bägge punkter.
"There is something rotten in the state of Denmark"
-
Kanske inte en bok men klart läsvärt, Special forces majoren Jim Gant ger sina synpunkter på hur kriget i Afghanistan bör föras i samverkan med de lokala stammarna. Personligt och engagerat. Dessutom gratis - One tribe at a time.
-
Mycket på gång nu, en andra omgång i presidentvalet och forna Talibanregeringen gör ett förhandlingsutspel.
-
Min fråga är då - bidrar stridsvagnar till ett mindre konfrontativt beteende? Jag menar att de ökar konfrontationen. Därav min kommentar om stridsvagnar.
Mitt svar blir då: Striv är inte till att köra patrullrundor inne i MeS med.
Striv har vi för att sätta kraft bakom den eld vi kan tvingas avge ibland, visst har Striv en annan "inverkan" på hur vi vill uppfattas
av folk på gatan, men kontentan av vistelsen där över är "skydd åt befolkningen".
Bästa skyddet vi kan ge är att vara starkare och framför allt levande, att läget förändrats måste vi alla vara medvetna om.
Det kan man se huvudsakligen på den ökade frekvensen beskjutningar i PRT-området, den "nya" synen på hur man ser ett ökat skydd
som nödvändigt.
Galtar och Strf90 ligger långt ifrån den analys av skyddsbehovet som gavs på tidiga FS-missioner.
Gärna en Strv men först en rejäl MEDVAC/CASEVAC Hkp
Tyvärr måste våra soldaters skyddsbehov på kort sikt underställas det långsiktiga målet. Det gamla arbetssättet fler soldater, mera eldkraft, bättre skydd leder inte framåt. Många med dig Dobberman menar att allt detta leder till bättre skydd för Afghanerna och därmed ett bättre liv, men när inte Afghanerna själva uppfattar vårt uppträdande som ett led i den målsättningen spelar det ingen roll. Så förstår jag budskapet från ISAF chefen.
Att vi behöver MEDVAC/CASEVAC hkp är självklart, i all synnerhet som den nya linjen på kort sikt leder till fler skadade och döda, en obekväm sanning.
Hur är det dåligt att vara en möp?
in Luckan -Allmänt militärt forum
Posted
Jag möter många ungdomar i mönstringsåldern i mitt jobb som gymnasielärare. Det är väldigt ovanligt med MÖP:ar, vet knappt om jag mött någon alls faktiskt. Härom året var det en som sprang runt med treudden på sin gröna molleryggsäck, då var det lite möp-varning tänkte jag. Hur det gick för honom vet jag inte.
Tror det är som henke är inne på idag är det inte konstigt att vara intresserad och motiverad att göra värnplikten. En bra effekt av den annars mörka perioden utan vpl. Eller som jonar242 skriver, "nyckeln ligger i överintresserad", monomana personligheter har ju ofta andra problem också.