Serg Landgren

Sen ska vi väl inte glömma att HV faktiskt också ska kunna utföra mineringar, vilket väl är en stor del av pansarbekämpningen? Sen kanske vi inte bör glömma att HV typ ALDRIG övat minstrid...

Bara för att vara messerscmidt så tänkte jag säga att det verkar meningslöst att skapa en MP7 i 9mm. Hela syftet med MP7an är ju den nya ammunitionen, eller hur?

Jag vet att det varit uppe olika diskussioner om franska Främlingslegionen, och om man kan gå med i SAS och sådant på forumet innan, men jag undrar helt enkelt hur stor sanolikhet det finns för en svensk att kunna uppleva strid. Om någon mot förmodan skulle vilja "ut å kriga", hur ska denne göra då? Kan man gå med i ett annat lands styrkor (ja, förutom legionen då) som är i strid för tillfället? Finns det någon form av "mercenaries" som anställer soldater? Nån som har några ideér? OBS! Bara ett tankeexpriment. Svar typ "det finns väl ingen som verkligen vill uppleva krig" undanbedes.

Hm.... Intressant I teorin är det nog ingenting som hindrar att regeringen skickar HV-män utomlands efter beordrad beredskap, men man kan ju fundera på det politiskt/moraliskt riktiga i det hela. Att det KAN hända betyder inte att det KOMMER att hända.

Vad jag vet har inte Amfskytte någon fastslagen organisation än (KJ-komp ingår väl fortfarande i bataljonen?) men de borde vara organiserade på samma sätt som KJ-komp. Någon som har större koll får gärna slå mig på fingrarna. I en KJ-plut ingår 3 eller 4 skyttegrupper med mer vapen än någon utom KJ kan bära, samt två understödsgrupper, en KSP-grp och en GRG-grp.

När jag jobbade på amf4 (2002) fanns det en affär i TSF som sålde lite prylar med amf-symboler, typ t-shirts, kepsar o dyl. Jag såg även ett par befäl med thorleif-halsband. Vid förfrågan om var man kunde skaffa sådana var svaret att dessa gjorts särskilt för US i utlandet. Någon närmare klarhet i detta fick jag inte.

Jag satt å flummade lite i gårkväll, och drabbades plötsligt av en uppenbarelse. Okej, kanske inte riktigt en uppenbarelse, men jag fick lite funderingar. Avsågade hagelgevär (helst dubbelpipiga) är ju ett vapen som man ofta tillskriver diverse illegala element, och används också gärna av olika holywood-krigare. Min fråga är då, går ett sånt vapen verkligen att använda till nånting? Kan man använda ett vanligt hagelgevär utan axelstöd? Vad händer med (den redan dåliga) räckvidden om man sågar av pipan? Måste man inte ha en choke på pipan? Väldigt flummigt, jag vet, men hade varit kul om nån hagel-guru kunde ge mig några realistiska svar.

Nånting jag funderat lite på är möjligheten att få fullgod verkan från den korta 7,62 varianten. Krutexplosionen måste ju få möjlighet att utveckla hela sin energi innan kulan lämnar pipan. Får den verkligen det i en så kort pipa? Jag antar att någon har tänkt på det här i tillverkningsskedet, men jag är lite fundersam själv.

Beroende lite på vilken nivå du hamnar på (dvs kompani, bataljon eller brigad-ledning) så får du lite olika uppgift. I huvudsak går din tjänst ut på att få alla ledningssystem på din stabsplats att fungera. Du ska handa datorsystem, nätverk, sambandsutrustning mm. Du kommer att reparera och underhålla allt från datorprogram till radioapparater. Misstaget många gör när de får reda på att de ska vara tekniker är att tro att de inte kommer få en fysisk tjänst. Alla på Amf skall göra baskerproven, även tekniker. Även om det inte är nån jägartjänst vi talar om, så blir det en del tunga fysiska aktiviteter. Förbered dig på det. Det är en kul tjänst i alla fall

@ Strv 101 Din idé är alldeles för genomtänkt och låter som om den skulle fungera aldeles för bra. Så gör vi inte i FM! Gör om, gör rätt!

KBA IP, Hallandsgruppen Nu har vi fått ut västen och stora dricksflaskan också Dvs nu har vi samma utrustning som de värnpliktiga, minus ak5an

Jag tycker att det är en alldeles ypperlig idé att försöka ordna småövningar å sånt som "inte kostar". Problemet är som redan nämts att inte alla chefer (knappt nån faktiskt) är speciellt intresserade av sådant. Vet själv hur det är när man kommer till chefen och får höra att det inte är så vi gör längre. Jättekul

OT: MSG90? Vad är det för nåt?

Skulle man inte kunna ta ammunitionen som tex P90 använder o bygga en "jättelätt" ksp?

Jo, precis vad jag tycker, men som finns i en annan tråd så har ju uppenbarligen jänkarna åsikter om detta. En lätt ksp är tydligen inte tillräckligt lätt för att användas i SIB.

Tja! Nu kom juristen framkrypande från under sin sten Enligt lag (vilken kommer jag inte ihåg så här på rak arm) får befäl (militär förman tror jag termen är) undersöka i princip allt som en soldat äger och har, om han misstänker att det kan finnas militära persedlar där, som soldaten tänkt ta med sig hem, motsv. När jag gick som instruktör på Amf 4 hade varje logement ett skåp avsett för civila persedlar, och dessa fick vi enligt regementschefen inte öppna, eller ens be de värnpliktiga öppna. Frågan är om han visste om lagreglerna...

Jag och frugan såg "Framom främsta linjen" häromdan. En mycket bra film för de av er (o)möpiga som inte sett den än. Vad som slog mig när jag såg den var det mycket effektiva utnyttjandet av relativt små kpistar med trummagasin som bägge sidor hade. Jag menar alltså de ryska PPSch-41 och finnarnas Suomi-KP 31. De var ypperliga närstridsvapen, och de stora ammunitionsmängderna möjliggjorde långa perioder av eldgivning innan magasinsbyte, något som kan vara livsavgörande i tajta utrymmen. Varför, frågar jag mig då, tillverkas inga moderna "stormvapen"? Efter att ha följt disskussionen om uppföljare till m45:an, där det diskuteras olika karbiner, kpistar o PDW:er tycker jag att det saknas en kpist till förband med strid som huvuduppgift. Nu vet jag att 9mm Luger amunitionen saknar den genomslagskraft som behövs i regelrätt strid, men varför tillverkas inga vapen/amunition specialdesignade för SIB? Eller varför används inte åtminstone högkapacitetsmagasin till kortare karbiner? Enligt vad jag förstått så är ju till och med lätta kulsprutor för klumpiga för att användas i SIB...

Jaså? Var då?

Hallands insatskompani blev underställda Lv6 GU-Bat som insatsstyrka som skulle svara för närskydd, transportskydd, säkrande av terräng mm. Detta därför att Lv:s egna killar inte var så haj på markstrid. HV fick en hel del att göra, så till den milda grad att min grupp på 6 man fick i uppgift att stoppa en fientlig pluton som framryckte mot vår gruppering. Lv6 var tydligen mycket nöjda med oss, och våra befäl ansåg nog också att vi gjort ett hyggligt jobb. Vi fick helt enkelt utföra uppgifter som inte ligger speciellt långt ifrån det som vi skulle gjort i ett skarpt läge.

Det var då själva fan! Här sprids de militära hemligheterna snabbt Jo, det är riktigt att det förekomm ett skarpt vådaskott på lördagmorgonen. Det var en soldat i vår pluton som fick det under laddningsmomentet inför en skarp stridsskjutning. Killen är en bra soldat, och han såg helt otroligt chockad ut efteråt, så jag tror att det var nåt som gick galet. I övrigt var det en otroligt tung, men givande övning.

Jag håller fullständigt med. Försvarsmakten övar mest under "låtsasfältmässiga" former. Fundera själva, när var senast ni stötte på en B-styrka som inte bestod av fyra-fem personer, oftast yoff som inte hade nåt annat att göra just då, och som följde ett i förväg bestämt mönster för ett mycket begränsat anfall vars enda syfte var att få soldaterna att besätta eldställningarna... Övningarna med HV är ju ett extremt exempel på öva på att öva. Det sker ju ingen som helst långtidsplanering, då ingen övning varar i mer än ett par dar på sin allra mesta höjd. Utrustning, förberedelser och order anpassas till övningsupplägget, och inte till hur situationen skulle sett ut om det var "verklighet". En klar brist i mina ögon.

I vår pluton så resoneras det som så att Gruppchef ska gå med Plutonchef hela tiden, fram tills att det smäller, då denne älgar iväg genom skogen för att få fart på sin grupp. Visserligen kan jag förstå att man vill att Gruppchef ser samma sak och upplever samma sak som Plutonchef för att underlätta stridsfältsmedvetenheten, men att för den sakens skull inte öva med radio alls har jag svårt att förstå.

Visserligen inga stridsfordon eller kanoner, men likförbannat roliga fordonsnamn: På Amf4 hade sambandspluton ett antal terränglastbilar. En av dessa hette Jenna(efter ni-vet-vem ) Efter ett litet tag dök det så upp en högantennsbil (ett jättemonster). Denna döptes raskt till Rocco

Anledningen till min fråga är nämligen att både min plutonschef och en annan Plutonchef jag känner anser att man i första hand inte ska ha radiosamband på plutonen, då detta "krånglar till det" samt att radiodisciplinen är under all kritik. Ja just det, den är ju tung att bära på ochså..

...men först en brasklapp: Om det mot förmodan finns en tråd om detta tidigare (tex. från 1967 eller så) ber jag ödmjukast om ursäkt för detta och ber att blågul inte skändar mitt lik alltför hårt... Jag är gruppchef i en insatsgrp i HV, och har en bakgrund som strigrpc i AMF. När vi övar med vår insatspluton är det normalt sett ingen av grupperna som bär på radio, förutom en signalist m RA146 som följer med Plutonchef. Oftast har dessutom Plutonchef en egen RA 135. Jag anser att det är en väldigt liten mängd radioapparater. Pga mitt "intresse" för stridsledning och samband som följer av min värnplikt är jag väl något "overconfident" vad gäller radio och dylika sambandsmedel. Vad jag undrar är iallafall vad ni anser? Är radiosamband inom plutonen meningslöst eller är det fundamentalt för striden? Är det verkligen lämpligt att använda RA135 för kompaniledning? Själv anser jag att det aldrig är fel med radiosamband, om det används på ett disciplinerat sätt.