CBRN-fåne

Material kan ha mycket olika egenskaper om de utsätts för lite våld (man tappar ett verktyg eller liknande på det) eller om det utsätts för mycket våld (en pil) och de kan få olika egenskaper som system beroende på vilka andra material de blandas med i lager. Det kan mycket väl vara så att man vill täcka "kaklet" med ett tunnt lager stål för att skydda det mot dagligt slitage men att stålet varken gör till eller ifrån när man skjuter pil eller RSV på pansaret. Vid extremt våld är det materialets mikroskopiska tillståndsekavtion som bestämmer hur väl det fungerar och den har inte alltid en koppling till materialets makroskopiska egenskaper, till exempel på hur sprött det är.

Jag har en arbetsgivare som av förståliga skäl är positvit inställd till allt grönt men det löser inte problemet för mig. För varje vecka som jag uppbär 90 % SGI förlorar jag 4000 kr. Min ekonomi är anpassad till en viss inkomst. Huslånen ska betalas osv. Hur många av er är beredda att betala/avstå 4000 kr för en HV-vecka? Att ta ut semester är inte aktuellt eftersom den behövs till barnens skollov mm. Är jag då olämplig inom HV om jag inte är beredd att göra den uppoffringen? Jag som många andra gör mångdubbelt antal timmar jämfört med mitt kontrakt, jag är skjut- och NBC-instruktör. Ska jag falla bort för att jag inte vill bräcka min ekonomi? Det som HV behöver fråga sig är hur snittet i samhället ska se ut för att den kompentensprofil man vill ha ska bli uppfylld och sedan betala det som det kostar att få det snittet. Om HV vore ett företag så skulle de snart inse att det kostar att få viss personal. Självklart finns det duktigt folk från alla ekonomiska grupper och med alla möjliga nivåer av utbildning men HV får allt lov att fundera på om de bara vill ha "billig" personal.

OT: Enligt nätbekanta i USAF så sög en motor i sig en stor fågel (mås?) som blev uppskrämd från soptippen som ligger precis bortom startbanan. Motorn la av. Planet var tydligen fullastat på väg till Rammstein (sp?) och orkade inte med en motor utslagen strax efter rotationen.

För att tända andra steget i en tvåstegs fusionsladdning så krävs det riktigt mycket termisk röntgenstrålning. Det enklaste sättet att fixa det är med hjälp av en fissionsladdning. Den som kommer på något annat sätt är dagens man i kärnladdningskretsar.

Till att börja med var den ursprungliga artikeln publicerad 2004 (men det kanske den första var också, länken var död när jag skulle kolla det). Men som jag sa, jag vill inte säga varken bu eller bä till aprilskämtsteorin. Jag har dock sett saker i arkiven som är betydligt stolligare än kycklingar. Det är frågan om ett mycket tidigt kärnvapen jämfört med de som sitter i ICBM. Den första generationens vapen (1945-1952) var väldigt pyssliga och krävde specialister som skötte dem som barn i princip. Sen lärde sig folk göra tåligare saker.

Nu är vi långt från pilspetsammo. Ska vi gör anågot åt det, BlåGul? Krävs väl en lite neutronkälla för att få fart på det hela. Det beror på hur säker man vill vara på att det ska smälla och hur mycket. Vill man ha ett VAPEN så bör man ha en initiator. Resten är Det har väl att göra med att man vill ha Pu-239 men för allt i världen vill undvika Pu-240. För att plutonium som skall användas som kärnbränsle så är väl halten Pu-240 inte så kritisk, men för vapenbruk så är halten Pu-240 kritisk. Sedan är det väl så att maximera framställningen av bra vapen plutonium inte är helt kompatibelt med att köra en reaktor för bästa ekonomi. Civilt kärnavfall håller för höga halter Pu-240 för att det skall kunna upparbetas till användbart vapenplutonium Helt riktigt. Det finns öppna data på hur kvoten Pu-239 mot Pu-240 ser ut som funktion av utbränningsgrad. Reaktorer för vapen-Pu-produktion är oftast byggda så att man kan byta bränsle under drift.

Om vi glider allt för OT nu så ta bort, BlåGul! Oj, nu vet jag knappt var jag ska börja. 1. Det är inte lätt att bygga kärnvapen. Det är mycket svårt att framställa fissilt material av vapenkvalitet. Det är där tröskeln ligger. Den som tror annat får gärna visa på de genombrott som de tror sig ha gjort i ämnet. 2. Sverige har ingen egen anrikningskapacitet. Vi köper råmaterial som sedan anrikas utomlands, sänds tillbaka till Västerås och omvandlas till bränsle där. 3. Om man bara släpper två halvklot vapenuran på varandra kommer de att predetonera och fissla med mycket hög sannolikhet. 4. Senare uppskattningar av Little Boy ligger på 11-14 kT. 5. Den första laddningen, The Gadget, som sprängdes i Alomogordo var av implosionstyp. 6. De första vapnen var kraftigt överdimensionerade eftersom man var rädd att de skulle kunna skadas av luftvärnseld. 7. Det går att göra vapenplutonium i alla typer av kärnreaktorer, det är bara mer eller mindre lätt. Breedreaktorer är faktiskt mindre lämpade.

Det skulle kännas så trist att låta Spett_och_slägga lägga sig frågande och mindre kunnig än vad han skulle kunna vara i kväll. Det dök liksom upp en följdfråga. Är de inte tillåtna?

Jag hittade följande (jag lämnar till alla april-experter att bedöma innehållet): Chicken bomb was true, Britain insists Associated Press London -- A claim that Britain considered using live chickens in a nuclear weapon aroused skepticism Thursday, but officials insisted that it was not an April Fool's hoax. "It's a genuine story," said Robert Smith, head of press and publicity at The National Archives. The archives released a secret 1957 Ministry of Defence report showing that scientists contemplated putting chickens in the casing of a plutonium landmine. The chickens' body heat was considered a possible means of preventing the mine's mechanism from freezing. Listing ways of extending the armed life of the landmine, the declassified document proposed "incorporating some form of heating independent of power supplies under the weapon hull in the emplacement. Chickens, with a heat output of the order of 1,000 BTU (British Thermal Units) per bird per day are a possibility." The seven-tonne device, code named Blue Peacock, would have been detonated from a distance or by timer in the event of a retreat from invading Soviet troops, to prevent them from occupying the area. Andy Oppenheimer, co-editor of Jane's World Armies, said he found the idea of using chickens hard to believe. "I have a feeling that it's an April Fool," he said in a phone interview. He said wrapping the device in fibreglass to keep it warm would have been a better option. Some newspapers also expressed skepticism. "Is today the day to reveal the chicken-powered nuke?" The Times of London wrote, referring to the April 1 date. Nonetheless, The Times put it on page one. Tom O'Leary, head of education and interpretation at the National Archives, said he had no doubt that the document was authentic. "None whatsoever," he said in a telephone interview with the Associated Press. "It's not the kind of thing the civil service does, to set up an April Fool's joke." Mr. O'Leary said the idea is mentioned briefly in a long document. "It's purely a suggestion in an official document that that is a possibility that was proposed," he said, and there was no indication that the feasibility was ever tested. The Blue Peacock project began in 1954 and was aimed at preventing enemy occupation of territory due to nuclear contamination. Designs were based on Britain's Blue Danube free-fall bomb, which consisted of a plutonium core surrounded by a sphere of high explosive with detonators spread across the surface. Officials decided in 1957 to acquire 10 Blue Peacock landmines, each weighing 7,250 kilograms, and to station them with the British Army of the Rhine in Germany. In 1958, however, the Ministry of Defence Weapons Policy Committee decided that work on Blue Peacock should stop because of reservations about the fallout hazard. A prototype survives in the historical collection of the Atomic Weapons Establishment, a government agency which has its headquarters at Aldermaston west of London. "The whole operational scenario appeared somewhat theatrical," an article in the AWE's magazine said in January. It did not mention chickens but did deal with the problem of maintaining the right temperature. "The nuclear warhead had to be kept within a specific temperature range, but environmental trials suggested it might not have survived the rigours of a mid-European winter," the article said. Details of the chicken proposal feature in an April 2-Oct. 30 exhibition titled The Secret State at the National Archives in Kew, west London.

Jag hoppas att han pluggar ordentligt... Alla grundämnen har olika isotoper, en del har fler, andra har färre. Väte har tre isotoper. Olika isotoper har samma antal protoner men olika antal neutroner. Kemiskt beter de sig lika (med mycket god approximation) men olika kärnfysikaliskt. Anledningen till att man använder tungt vatten i reaktorer är att man vill ha lätta atomer (väte) som snabbt bromsar upp de från fissionen frigjorda neutronerna. Vanligt väte absorberar gärna neutroner (som man vill ska klyva andra uranatomer istället) så då använder man tungt vatten där deuteriumatomen har ett betydligt lägre tvärsnitt för neutroninfångning. Man kan skilja ut deuterium från vanligt väte i vatten om man har skogsmycket elektricitet vilket norrmännen hade i form av vattenkraft. Edit: tillägg

Gör en snabb överslagsräkning på hur stort batteri som man behöver för att hålla en klng varm när den är nedgrävd under marken. Bara att alstra de 100W som vi utstrålar i luft i snitt kräver 3 normala bilbatterier per dygn. Under mark så är det nog en storleksordning mer. Det får nog vara en klng med rejäla långkalsonger. Nyheten dök första (?) gången upp för över ett år sedan så den är inte nypåhittad till första april. Jag ska kolla i arkivet vad jag kan hitta. I en kärnladdning så finns det flera känsliga komponenter inklusive själva fysikpaketet som kan få problem med kylan. USA hade problem med en av sina första laddningar som var designad för kryssningsmissiler. Dock löste de inte problemet med kycklingar.

Det utarmade uranet är EXTREMT lågaktivt! U-238 har en halveringstid på 4.5 miljarder år. En pil på 20 kilo innehåller ca 10^26 atomer. Dessutom är det frågan om alfa-sönderfall så det är bara de sönderfall som sker närmare ytan än ca 50 mikrometer som kan detekteras direkt. Då ska man vara mer rädd för urans toxiska egenskaper. LD50-mängden för tungmetallskador från uran är mycket mindre än LD50 från strålningen. En hel pil är klädd med rostfritt stål. För att man ska kunna få i sig uran så måste man boffa i sig dammet som bildas när man träffar en vagn. Manskapet som städade upp efter kriget 90-91 uppvisar en del skador som kan härledas till tungmetallexponering. Nu blir vi mer OT: En typisk pil är ca 50-70 cm lång och i runda slängar 3 cm tjock. När reaktorn på KTH byggdes så var forskningen på grundnivå så det går inte att säga att den var för bombprogrammet. Det var en ren forskningsreaktor och resultaten var till gagn både för det civila och det militära programmet. Vi hade bra koll på hur vi skulle bygga en implosionsladdning men den politiska viljan saknades och utan den så gick vi aldrig från ord till handling. Det hade tagit flera år att bygga alla steg i kedjan (bränsle, reaktor, upparbetning, tillverkning mm) om ett beslut hade tagits 1965. Tyskarna hade inte resurser för att kunna anrika uran till bombkvalitet. De hade dessutom räknat fel (se nedan) så de trodde att de skulle behöva enorma mängder anrikat uran, så de gav upp uranmodellen. Därför var de tvugna att bygga en plutoniumbomb med hjälp av en reaktor som kan använda naturligt uran. Då kan man antingen använda högren grafit (som USA gjorde) eller tungt vatten. Tyskarna valde vatten eftersom de hade tillgång till stora mängder från Norge. Tyskarna var långt ifrån att bygga en bomb. Vid krigsslutet hade de byggt en enkel reaktor som de inte hade satt fart på (vilket vi ska vara glada för, den var instabil och hade kunnat bli en föregångare till Tjernobyl). De hade inga anläggningar för upparbetning av bränslet för att kunna framställa plutonium. De hade även problem på teorisidan eftersom de hade dåliga tvärsnitt för neutroniducerad fission och dålig koll på neutrondiffusion vid ränderna. På grund av detta trodde de att den kritiska massan för en uran- bomb var mellan 3 och 40 ton! Vissa påstår att de tyska forskarna (som var mycket duktiga) visst hade koll på teorin men att de med flit räknade fel för att de inte ville att Tyskland skulle bygga en bomb. Jag är skeptisk.

Materialet i pilen är uran som blivit över när man har tagit bort en av de fissila isotoperna, U-235 (det finns en fissil isotop till men bara försumbart lite så man helt kan strunta i den). Beroende på anrikningsmetod varierar halten U-235 i materialet mellan ca. 0.1% och 0.3% att jämföras med halten i en svensk reaktor, 3.8-4.5%, och i ett kärnvapen, >80%. Den svenska pilen innehåller inte uran. Penetrationsdjupet vid höga hastigheter är en funktion av pilens längd och densitetskvoten mellan pilen och pansaret. Därför vill man ha en lång pil med hög densitet. Urans resteffekt inne i vagnen är en ren bonus.

20 mm pansar med Ak4 23 mm pansar med Kulspruta 58 Källa: Informationsfilm på fabriken. Jag har med egna ögon sett resultatet av oberoende tester och 20 mm är defenitivt i överkant. Ta bort 1/3.

Varför verkar allt så enkelt när andra tänker åt en

OT: På Ak4:an är det svårt (men inte omöjligt) att sätta dem i V-form efter som "det högra" magasinet klämmer hylsfångarpåsen när man har laddat "det vänstra" med eldavbrott som följd. Det finns en mycket matnyttig liten utställning i lättgaskanonhallen hos FOI på grindsjön där olika plåtar av olika material visas upp efter att man har skjutit både det ena och det andra på dem. Utan att gå in på milimeter så kan jag säga att jag är underimponerad av vanlig pprj men hatten av för 7.62 prick! Om vi ses på något baskrav eller liknande så kan jag måtta med fingrarna

Utmärkt bra formulerat, donSisu!

Strv kan säkert kräma s***en ur varje liten fotsoldat som skulle våga komma nära rent tekniskt men i det scenario som utspelades under CC06 kanske det inte var så lämpligt att pulvrisera ett helt hus bara för att någon låg på taket. Vad skulle hända med de tio barnfamiljer som bor i huset. Shit happens, eller? Det är stor skillnad på det "gamla" kriget och ett nytt three block war. Strv är en ruggigt mäktig klubba att svinga men det är kanske inte så bra om man sedan vill kunna agera i landet man är i. Spräng här och krossa där, men sedan då? Fredsbevarande/framtvingande operationer kräver finess och det såg jag inte i Frihamnen. Nu riskerar jag att glida lite OT: jag pratade lite med den blivande FCdr NBG, Öv E. tidigare idag. Han höll föredrag och vi pratade lite efteråt. Bland annat pratade vi om hur han såg på ändringen från tidigare uppdrag för FN där Sverige ofta skickade lite äldre, mogna och livserfarna soldater, till genomsnittssoldaten i NBG som i princip är nymuckad. Han såg det som ett stort problem som de hade funderat mycket på och lösningen blev att aktivt värva lite äldre, "mellan 30 och 40 är bra", folk som kan ingå som mentor i grupperna och tillföra lite mognad.

Jag vet inte om det scenario som målats upp här nu även gällde Frihamnen förra helgen men om så är fallet är det intressant att A-sidan spelade fredsframtvingande medan B-sidan hade fått inspelet att det faktiskt var fred och att B-sidan hade utropat Frihamnen som sitt område UTAN att det var krig. Allt kommer i ett helt annat ljus då. Ni krigar och vi gör det inte. Ett vapen på bröstet får en helt annan betydelse då.

Grejen är just att det spelar ingen roll vad jag har i skåpet, även om det är ett lager använda tanttrosor eller värdens minsta jazzband! Är skåpet mitt att disponera så får jag ha vad jag vill inom lagens råmärken. Är skåpen tillhandahållna under förutsättningen att det kommer att visiteras bör jag självklart se till att allt tål att visas upp men är det inte det utan mitt (mitt, bara mitt BAHAHAHA) så spelar det ingen roll!

Är inte detta något av standardargumentet i alla frågor av den här karaktären: är man oskyldig så har man inget att dölja. Men frågan har inget med skuld eller inte att göra utan med integritet. I vissa sammanhang har man rätt till en privat sfär där man får ha hemligheter, oavsett om man har gjort något fel eller inte. Ingen av vill förhoppningsvis ha en övervakningskamera på er toalett även om det i argumenteringens extrema förlängning borde vara OK eftersom man inte har något brottsligt att dölja. Eller är det OK om någon lyssnade på alla samtal via telefon? Argumentet som har framförts tidigare att de inte visiterar utan bara tittar in lite är också utan merit. Var går gränsen? Om man tittar mindre än 5 sekunder eller om man kör in handen och rotar runt lite? Gränsen går när man öppnar skåpet! Frågan om det är rätt eller inte lämnar jag därhän.

Både för N, B och C finns det tre nivåer; grön, gul och röd. Exakt vad de innebär för N, B och C skiljer sig åt men låt oss ta C som exempel. Normalt är vi nedanför nivå grön, det vill säga ingen nivå alls. Grön: det finns ett hot men vi är ännu inte utsatta för agens (stridsmedel eller ROTA). Soldaten ska då bland annat ansa skägg, kontrollera skyddsutrustning och liknande saker. Högre upp i herarkin ska planer gås igenom, utbildningsnivå i C kollas och kompletteras, profylax mm delas ut. Gul: vi är utsatta för C-stridsmedel i aerosolform. Soldaten tar på sig masken. Beläggningsfält och trajektorier beräknas mm. Röd: C-stridsmedel i vätskeform. På med C-vätskeskydd. Ordna med saneringsbanor mm. Vem som får beordra ändring av nivå är ganska komplicerat men man kan enkelt säga att gå från inget till grön sker på beslut från högt upp i staberna och från grön till inget lika så. Från grön till gul/röd är det ganska uppenbart, det sker längre ner i befälstrappan.

Grunden för hur/om skyddsmasken ska medföras står i uniformsreglementet och där står det att den ska åka i trosspackningen. Om hotnivån höjs till N/B/C-grön ska den bäras med. Undantag från grundregeln får göras av förbandschefen som kan t.ex. bestämma att den alltid ska bäras på stridsvästen/motsv eller att den ska sitta på stridspackningen. Inom hemvärnets insatsförband kan begreppet förbandschef sträcka sig rätt lång ner i herarkin, iband ner på plutonsnivå. Anledningen till att masken inte alltid ska bäras med är att den nedsätter stridsvärdet, den är tung och råddig att ta med överallt. Det påstås i vissa kretsar att det skulle bero på att masker går sönder vid SIB men det är ytterst ovanligt att en rätt nerpackad mask går sönder. Finns det risk att man kan utsättas för N, B eller C så ska nivån höjas till grön och då ska masken med men självklart kan staberna missa i hotbedömningen men det kan de göra i andra frågor än NBC och inte tar vi med allt som finns i förråden för det. EDIT: Lovvikavantar är det svårt att jobba med på händerna.

När man har mask och c-vätskeskydd är det i princip hopplöst att känna igen någon. Därför färgmärker man ofta filtret med någon bra kod för grupper, chefer mm.

Tänk om a-sidan hade fått se vagnar brinna runt dem och se hur besättningen och soldaterna i vagnen slänger sig ur brinnande och hur soldat efter soldat runt omkring dem dör brutalt när skyttar i husen runt omkring gör snabba nålstick och sedan försvinner, aldrig utmanar i duellstrid. Krig är skit för alla inblandade och jag tror att ingen som varit där kan föreställa sig hur fruktansvärt det är. Allt annat är spekulationer.