CBRN-fåne

USA kör sedan ca 5år sina hojar på diesel, det har varit uppe i en annan tråd. Det rör sig om rejält ombyggda Kawasaki 650 med en helt ny motor och heter M1030M1. Lite diskussioner om USA och deras dieselanvändning finns i TUSK-tråden. Jag är ganska säker på att det är jp-8 de använder, jp-7 är specialbränslet de använde i SR-71. Strv-103 hade från början bara en motor men den var för svag och då var det bara en kompakt turbinmotor som fick plats som komplement (om jag minns rätt, för visst var det dieseln som var först?).

De bandvagnsmonterade pv-pjäserna av samma sort som de lavettmonterade som fanns på Kvarn -91 var oerhört effektiva och snabba. Pv-robot är självklart överlägset på långa avstånd men ibland är det trevlig med ett billigt mängdvapen där ammunitionen är i princip gratis, både med avseende på träning och strid mot "billiga" mål. Vi stred några gånger mot dem och det var svettigt. Av de fyra skarpa (eller i alla fall blåa/bruna) pv-robot som som jag har sett live så gick tre i backen, den fjärde sköts av y-off för att rädda förevisningen. Detta var under ordnade former av kompaniernas stjärnor. Hur skulle det då se ut under mer pressade former? För 150 kkr skottet är det svårt att mängdöva och då kanske det är bättre med ett enklare vapensystem även om det är mindre effektivt?

Just i detta fall under en icke-tillämpad övning hade denna kontingent från FRO fått den specifika uppgiften att ordna förläggningen. Några frågor på det? Hur jag än letar så hittar jag ingen i listorna som har tjänsten förläggningsresare. Soldaterna ska kriga, FRO sambandar, RH sjukvårdar, FMCK hojar, SKBR tgb:ar, hundförarna hundför osv. Gick det dig totalt förbi att det var just detta som jag ser som problemet? På tok för många inom avtalsorganisationerna är så totalt fixerade vid just sin lilla bit och anser att den är viktigast och helig bortom all annan verksamhet så att de inte kan göra något annat av allt det som faktiskt behövs göras för att ett kompani ska fungera. Det är inte en 1<->1-mappning mellan personal och uppgifter. Det är kanske den attityden som många inom FRO visar upp som gör att de ofta blir klankade på?

Vi tog ut våra mob-vagnar när jag gjorde min sista KFÖ -93 och det tog betydligt längre tid än 10 minuter. Vätskan i kylsystemet skulle bytas (och systemet luftas, jättekul på en IKV-91), bränslesystemet dräneras på vatten, ett antal filter byttes och till slut skulle oljan bytas. På det skulle motorn startas på rätt sätt efter att ha varit konserverad. Efter det skulle alla system gås igenom noga. Kanonen och sprutorna skulle torkas rena från vapenfett. Det tog snarare 2-3 timmar med fyra man per vagn även om vi var lite ringrostiga. Modernare system kanske är lättare att iordningställa men jag kan sätta ******* på att det inte bara är att koppla ur varmluften och sticka ut och kriga.

"Mitt" insatskompani har ganska blandad erfarenhet av avtalspersonal. All avtalspersonal hör till stabs- och trossdelen av kompaniledningen, sålunda även jag som ordonnas men jag har gjort det helt klart att jag kör och övar med min gamla pluton som jag har kört med sedan långt innan det ens fanns ordonnanser på pappret i organisationen. Varför då kan ju vän av ordning fråga? Jo, den allmämna kunskapsnivån och fältmässigheten i snitt (det finns såklart lysande undantag) är så låg att övningarna blir helt förstörda annars. Triviala saker tar en evighet för en allt för stor del förstår inte en normal ordergång och lydnadsförhållanden (nä, jag tänker inte göra det för jag vill inte) och de är för fokuserade på just sin specialist- funktion. Jag har sett ett gäng från *** som behövde 8 timmar på sig att ordna en förläggning. Efter den tiden fanns det fortfarande inga förberedda eldställningar men de hade dragit en oändlig mängd DL-tråd. Vid i princip alla övningar har avtalspersonalen övat sina specialfunktioner vid sidan om vilket leder till de tappar sammanhanget (och soldaterna missar det som avtalspersonalen faktiskt är duktiga på). Och här kommer själva kärnan i det jag vill säga: de som inte upplever samman- hanget ser inte heller sin roll i det stora och den som inte ser sin roll känner ofta heller inget engagemang och utan egangemang blir det ganska avslaget. Samma sak kan man se hos HV-folk som inte heller har någon roll i gruppen/plutonen. Närvaron blir därefter. Plutons- och kompaniledningarna och övningsledarna har ett stort ansvar här enligt mig. Hitta avtalspersonal som är engagerade och villiga att se bortom sin mc/radio/tgb/whatnot och bli en del av organisationen. Få in dem i övningarna på ett bra sätt så att alla, avtalare och soldater, ser helheten, och de har en god möjlighet att bli ett stöd för kompaniet. Gör det snabbt för just nu suger det! PS. Kompanichefen vet förstås att han kan disponera mig precis när han vill och gör det också. Efter lite inskolning har han blivit riktigt bra på ordonnanstjänst med rek, spaning, show presence (ruggigt effektivt på mc) mm.

Utarmat /= utbränt. Uran som är utbränt, det vill säga har suttit i en reaktor vill man INTE hantera och man vill inte gör projektiler av det. Det är inte för skojs skull som vi lämnar vårt utbrända bränsle i vattenbassänger i flera tiotals år. Det är extremt aktivt och hett som bara den. Det uran som används vid Pu-framställning är väldigt lite utbränt och ändå hanteras det i hotcells via fjärrstyrning bakom flera meter betong. Det förekom uppgifter att man efter GW-90-91 hittade isotoper i ammon från GAU-30 (visst är det den som sitter i A-10?) som bara uppkommer i reaktorer men under- sökningar pekade på kontaminerade mätinstrument. Tillverkaren av ammunitionen kunde visa på varifrån uranet kom och allt var OK. Det är notoriskt svårt att undvika kontamination i den här typen av mätlab. Vi skurar som bara den hos oss. Utarmat uran är uran där halten U-235 är lägre än normalt och är en restprodukt från anrikning. Även om utbränt uran skulle kunna hamna i den kategorin så kallar man aldrig någonsin utbränt uran för utarmat, det gör man bara inte. Beroende på om man har använt back-end tiling eller inte så varierar halten U-235 mellan 0.25% och 0.7%. Halten naturligt förekommande Pu är i storleksordningen ppb och helt försumbar. Det radon som finns i uranmalmen ventileras ut vid brytningen och är för visso ett problem där men inte senare i produktionskedjan. De övriga radioaktiva ämnena som finns i malmen (bl.a. Ra och Po) förekommer i oerhört små mängder. U-238 har en halveringstid på ca 4.5 miljarder år via alfasönderfall (alfa har en räckvidd på under 1 mm i metall) och ytterst låg rat för spontan fission (storleksordningen en atom per sekund i en projektil). Dessutom tas uran knappt upp av matsmältningsystemet till skillnad från Pu, och det lilla som tas upp kissar man snabbt ut. Det sätter sig dock rejält i de känsliga lungorna. För att sammanfatta: man behöver inte oroa sig för U i metallisk form eller fast oxidform. Jag har besökt bränslefabriken i Västerås och man skulle i princip kunna pilla på bränslet i alla stadierna av tillverkning. U är högeligen toxiskt men realtivt svårt för kroppen att ta upp. Den enda formen av U som är farlig är i form av damm som man kan andas in vilket kan leda till tumörer i lungorna. Det skulle behövas enorma mängder för att ge någon form av akuta skador. Dock ska man vara medveten om att just damm är resultatet av en träff med en DU-projektil i ett mål. För de som sitter i vagnen är detta antagligen ett av de mindre problemen just då men för den som ska städa efteråt gäller och en rejäl dammsugning eller avspolning för att få bort resten av dammet. Slut, frågor?

Projektilhastigheten är högre idag så materialens mekaniska styrka är mindre viktig jämfört med under VKII utan den viktiga egenskapen är kvoten mellan projektilens och pansarets densitet (och projektilens längd) så U-pansar har ett övertag mot W-projektiler men då inte på grund av sin högre mekaniska styrka (U är relativt sprött).

Och jag jobbar vardå? Det är inga hemligheter det är frågan om, det är bara inte publicerat ännu. Det är inte frågan om något konstigt, bara att via media påverka folks attityd precis på samma sätt som redan sker idag i en massa andra frågor. Bara genom att öka exponeringen blir folk t.ex. medvetna om att vi faktiskt har soldater i Sverige och att soldater inte i huvudsak packar sandsäckar och kör bandvagn när det är fimbulvinter utan faktiskt strider. Sådan saker är det frågan om, inget 1984-scenario.

FOI, FHS och försvarets egna forskare tillsammans med ledningen för NBG jobbar intensivt med just den frågan. Som jag har skrivit tidigare så är de två absolut största frågorna för NBG logistisken och hemmaopinionen. Öv E är helt på det klara med att det kommer att sändas hem fulla body-bags om NBG skickas ut och att det kommer att bli ett jätteproblem. Svenska folket kommer att masseras av pressen under 2007 för att förberedas på att vi kommer att skicka unga män och kvinnor till farliga ställen. Redan idag har medianärvaron på ett aktivt sätt ökats (och då inte bara genom naken- skjutningar och höga befäl som gjort dumheter) för att få tillbaka soldaten i folks medvetanden. Om skiten verkligen träffar fläkten och vi får svåra förluster så finns det utarbetade mediastrategier. Men trots allt detta är den absolut viktigaste delen att våra politiker som är de som skapat NBG och som beslutar att skicka den i strid också vågar stå för det efteråt även om opinionen tycker annorlunda efter X döda svenskar. Det vore förödande för moralen, både hos folket och soldaterna, om GP eller motsvarande stod och beklagade sig över att FM har skickat så många svenskar att dö utomlands när det är politikerna själva som faktiskt skickade dem. Totalförsvarets hjärntrust jobbar med problemet. Tyvärr finns det ännu inga publika rapporter med det kommer.

När jag tittar närmare på de bilder jag har så ser jag att det är T-10 som de tidigare TES-3 är byggda på och de senare på T-55. Jag har faktiskt inte tänkt på det tidigare. Tack för pekaren! Edit: jag ser att jag fick den finaste av grader och en ädel liten stjärna. Sgt här och Sgt där!

Reaktorn drev inte vagnen (en T-55 i de flesta fall) utan den hade en vanlig motor. Reaktorn alstrade bara elkraft (och en massa värme). Så vitt jag vet (det lilla) så har det aldrig funnits något reaktordrivet markfordon. Andra bud?

F16 för några år sedan: Viggenpilot skulle (antagligen) imponera på flickvän och några kompisar till samt en italiensk pilot på besök. Han gjorden en brant stigning från låg höjd rakt över den kulle där publiken stod. Flickvännen fick ganska svåra brännskador och alla var både skakade och rörda. Om jag inte minns fel gick ärendet till civil domstol men jag minns inte utfallet. Jag undrar om de fortfarande är ihop...

Det finns en hel del bilder på nätet som visar irakiska utslagna vagnar som träffats av amerikansk pil. De flesta har ett något ojämt hål stort som en snusdosa i pansaret, inget märkvärdigt alls.

Utan att ha några direkta belägg för det jag skriver så är jag tveksam till om du har rätt. En luftbubbla färdas inte särskilt fort uppåt i vatten, kanske ett par meter i sekunden. Det är knappast troligt att roboten kan hållas stabil i den låga hastigheten. Alldeles oavsett hastigheten på luftbubblan så skulle enligt ditt resonemang robotens hastighet relativt den omgivande luften vara noll och därmed skulle roboten definitivt "lägga sig ner". Missilen åker inte med bubblan upp, som Lerede skriver så är bubblan för långsam. Missilen rör sig dock så fort genom vattnet att den bildar en kavitet runt toppen som kan uppfattas som en bubbla. Hastigheten är inte så hög att kaviteten helt omsluter missilen som på den ryska torpeden.

Om det gäller AG90 vet jag inte men under en förevisning av en läkare som hade varit verksam i Afganistan under 80-talet fick vi se (mycket ...grafiskt, huga) hur en kula från AK-47 (74?) kunde ge svåra köttskador även vid en närmiss. Det intressanta mätetalen är både deponerad energi och impuls. Alla manicker i vapnet som sänker impulsen gör stor nytta.

Till viss del samma verkansdel även om det fanns några varianter som IKV hade men inte Pvpj. Den gamla spårljuspansarsprängvinggranaten var gemensam (i alla fall samma verkansdel).

1. Tuberna är inte tilltagna för att klara en direkt tändning av motorerna utan de tänds först utanför, i fallet SLBM. Det samma gäller för t.ex. de modernare mobila missilsystemen där de trycks ut ur transportlådan med en gasgenerator. 2. Om man ändå inte kan skjuta direkt från tuben så kan man lika väl gömma sig en bit under ytan (inofficiella uppgifter säger att de senare inkarnationerna av Trident kan skjutas från ett djup ner till 150 m). 3.Det finns en option på de ryska ubåtarna att skjuta från kaj, det vill säga från ytan men då måste båten stabiliseras i rull-led. Detta är mycket lättare under vattnet samt att missilen hinner korrigera vinkeln under stigningen mot ytan. 4. Förutom tröghet använder i alla fall de amerikanska ubåtarna väl kartlagda magnetfältsanomalier för navigeringen. Detta kan vid behov kompletteras med GPS via flytboj. De kan skjuta utan GPS-fix. 5. Även om SLBM har en räckvidd som likställer dem med ICBM så hanteras de i alla fördrag och i de flesta praktiska sammanhang som en egen klass av missilsystem. 6. Efter avfyrning så måste barlastvatten pumpas släppas in för att korrigera för viktändringen. Av tyngdpunktsskäl tar man i vissa ubåtar in vattnet i tuberna och i en del andra i separata vattentankar.

Jag mötte en Archer (finns det flera?) på motorvägen vid Rotebro i morse och jag anade en A30D under allt det gröna. Kan det stämma?

Är det inte intressant med alla dessa truppare som trots att de inte har studerat ämnet lika ingående som FMV/FOI/FOA och försvarets egen forskarkår (som är ganska stor) vet precis hur väl eller inte viss utrustning fungerar utan ett uns av teori eller experiment. Tror ni verkligen att kronan skulle hänga på er kroppsskydd om de inte hade tagit reda på om de fungerade eller inte? Visst, de är varma som as (jag har mitt under M/90 MC, jag vet också) och IDAG så finns det bättre och lättare skydd men tro inte att de som utredde de då på markanden tillgängliga kroppsskydden var korkade eller illasinnade. Hur många här har sett sprängförsöksdockorna som användes vid utvärderingen och jämfört resultaten med och utan kroppsskydd? Hur många av era expertkaptener ute på förbanden? Dockorna och de använda kroppsskydden finns i ett hus på Grind- sjön, jag har sett dem och jag använder mitt kroppsskydd!

Tydligen har den som sa det till dig inte brytt sig om att ta reda på fakta. De kroppsskydd som används, 90 och 94 utan plattor, har en klassning som kräver att de stoppar splitter på upp till 1.1 gram och en hastighet på 450 m/s. Ska du raljera så gör det utgående ifrån fakta.

Visst är den ukrainsk, jag hade lust att skriva sovjetisk för att hitta rätt adjektiv men rysk fick duga som kvalitetsstämpel snarare än ursprungsstämpel. En liten svaghet är den nästan totala bristen på smörjning så en av de mekaniska fördigheterna man måste ha är att borra cylindrarna och fodra om dem med jämna mellanrum. Det är tur att man inte kommer upp i så hög fart eftersom bromsarna är nästan verkningslösa. Det finns folk som hellre bor i grotta än hus och andra som hellre äter rå kål än lagad mat (jag har cyklat en dag bakom ett tyskt gäng som bara åt syrad kål och bönor ) och jag respekterar det till 100% men det ändrar ändå inte på det faktum att Dnepr är så nära fekalier man kan komma på två hjul.

Är det egentligen så konstigt om någon gör fel på en ÖVNING? Det är ju där man ska lära sig saker. Om alla redan kunde allt så behövde vi inga övningar utan alla skulle kunna sitta hemma och pilla naveln tills behov uppstod. Någon gör fel, får lära sig rätt sätt, sprider detta vidare och så har övningen varit nyttig. Självklart ska övningen passa utbildningsnivån, inga fel får bli farliga (t.ex. vid skarpskjutning o.d.) samtidigt som alla blir lite utmanade då och då. Det är på övningen vi får göra fel för att lära oss göra rätt i det skarpa läget!

Man kan kanske åka till jobbet om man bor riktigt nära och inte har någon tid att passa. Har du känt, klämt och provat en sådan hoj någon gång? Rysk kvalitet från sin absolut uslaste sida! 30000 är 29999 för mycket även om den levereras på plats.

F-117 vet jag mindre om men färgen (eller snarare ytbeläggningen) på de första B-2 var relativt känslig varför man planerade att ta med sig tempererade "tält" som skydd om de skulle stationeras utanför hembasen. Den tålde bland annat inte hög luftfuktighet under en längre tid. Det kan kanske tolkas som att den inte tål regn. Både F-117 och B-2 ( i alla fall de tidiga versionerna) var känsliga för skador på ytbeläggningen och mycket tid fick läggas på tejpning av skador och glapp mellan plåtar. Nu hoppas jag att radarexperterna griper in men vad det gäller långvågig radar så är det stor skillnad på att kunna se och och kunna skjuta på. Dessa anläggningar kan säkert ge en föraning om ungefär var man ska fylla luften med AAA men inte så mycket mer. Då är jag mer nyfiken på passiva anläggnigar som letar efter "hålet i luften"

Jag blir lite fundersam över Strf9040 då Öv E under ett föredrag mycket tydligt tryckte på punkten att det INTE skulle ingå varken strv eller strf i NBG, bara hjulfordon och nyare skyddade bv (309?) eftersom det är för råddigt att flytta tyngre vagnar, framförallt med allt som behövs till. Har någon har en länk där det uttryckligen anges att strf ska ingå? Mekskytte behöver ju med nödvändigthet inte betyda tyngre fordon, även om det i den svenska organisationen har blivit så.