CBRN-fåne

Smarta densitetsmätare till fuggen/insprutningen. Disel och flygfotogen är i princip samma sak. Diselmotorer är mycket snällare än bensinare vad det gäller bränsle. Bygg motorn med tillräckligt god marginal så kan du köra den på nästan vad som helst. Titta på en Kaiser, kan köras på allt mellan smält smör och T-sprit, med fördel gammal hydraulolja eller frityrolja. Jag tror inte at den skulle klara avgaskraven i Euro-5.

Och JP8 är en variant av disel (disel och fotogen är kemiskt mycket lika varandra). De kör alla markfordon på samma bränsle, till och med deras MC. Logistiken blir mycket lättare på det sättet!

Amrisarna är enligt uppgift rätt nöjda med turbinmotorn eftersom den i princip är väldigt okänslig för vilket bränsle som används. Du kan köra fram till en bensinmack och tanka allt från besin till lysfotogen även om de är optimerade för disel. MTBF sägs vara mycket hög på motorerna. Att den sedan suger i sig bränsle som en svamp och syns på mils avstånd i IR tycker de tydligen är sekundärt.

Slut i chassierna, dyra att underhålla. Självklart har rikets roligaste pansarfordon körts ganska hårt och chassiet var som en stor box utan någon egentlig inre struktur utom väggen mellan stridsrummet och motorrummet. Torosionsstavarna var också rätt utsatta.

Man kan lugnt säga att om man ska skjuta på en pansarstyrka ska man vara säker på att träffa. Bara elden från 4-8 ksp kan göra de flesta lite ledsna. En liten anektdot: OBS! IKV-91 \= strv, nyinrykta \= härdade krigare, BT \= riktigt krig Vår pluton hade som hedersuppgift att plocka ner nyinrykta infanterister på INFSS på jorden igen. De var oftast mycket kaxiga med M90, kevlarhjälm och AK5 (det var häftiga saker -90). De fick som uppgift att genomföra eldöverfall mot oss från en glest bevuxen ås med uppvuxen björkskog ner mot fältet där vi kom och visade sidan. Självklart hade vi rekat spår upp på åsen. Så fort vi fick indikation på att de sköt GRG (inte en enda träff någon gång) så vände vi upp 90 grader till linje upp för åsen med gasen i botten och öppnade eld med 8 ksp (ja det är fusk men det visste inte de). De sprang som harar. Pansarskräck är en realitet även om det är fredstid. Kvar låg mesar med GRG-am, ryggsäckar och radioapparater.

Så synd att P10 försvinner då. Är det någon som vet vart de gamla vagnarna ska ta vägen?

Om man blir påskjuten och man ligger på efterhand så är det den enkla ramsan ELD-RÖK-BAKÅT som gäller. Skjut den bumpan du har i kanonen (om du ser vem som skjuter) så att de håller ner hatten, täck halva Närkeslätten i rök och ta dig i skydd snarast möjligt. Även i 60 ton pansar är man dödlig. Ta två sekunder på dig att klura ut vad som hände och ge dem fan från ett bättre håll eller ropa in understöd. Har man bara en enorm öken runt sig så kan man i extrema fall behöva strida sig framåt. Hur många skyttesoldater springer glatt mot ett starkt eldöverfall när kulorna viner? Edit: om man direkt ser att det är något svagt bepansrat mål typ en tgb med robot eller skytte med GRG motsvarnde kan man givetvis skjuta bort dem.

Då gäller det bara att hitta en eldöverfallsplats där man får ut skjutavstånd som är större än de avstånd på vilka strv kan verka, i runda slängar 2 km (britterna lyckades med att bekämpa mål på 4400 m med spräng förra vändan i Irak), där man har fri sikt. Kan vara bra inför nästa krig som ska gå av stapeln i någon öken. Kan någon säga pv-helikopter?

Småsunkig eller inte, jag måste få gulla med en vagn igen. Kan du beskriva lite närmare var den står? Jag ska nog kunna hitta på en anledning till att åka till S1

Anledningen till att hylsfångaren tas bort helt är att en nyligen genomförd utvärdering av alla vådaskott som gjorts med AK4 visar att folk slarvar med att göra patron ur. Folk gör det helt enkelt inte (trötthet? lathet? dumhet?). Om hylsfångaren tas bort blir det mycket tydligt för övningsledaren om någon slarvar med patron ur.

Nä, helt säker är jag inte. Det var ju ändå några år sedan. Jag tror dock att det var fyra plutoner. Vad gäller bandpv-skytte så åkte dom tgb 21 när dom inte åkte bakpansar. The Swede Det var lite skillnad mellan BPV-komp inom MekBrig och IBrig. Komp i IBrig var 3 plut med fyra vagnar i varje plus en plut BPV-skytte, reservtropp på två vagnar, rep-tropp och stabsgrupp. I MekB fanns det fyra plut med tre vagnar i varje. I övrigt var det samma. MekB var en läskig hybrid som aldrig borde ha lämnat Högkvarteret. Nu hamnade jag på infanterisidan trots GU på P10 så jag kan bara tala om vad som hände där. BPV-kompaniet splittrades i princip alltid upp i plutoner som underställdes Bataljonchef som oftast skickade oss vidare till en kompch någonstans som inte hade en aning om vad han skulle göra med oss. Betänk att varje vagn ansågs ha samma eldkraft och slagstyrka som ett helt kompani buskpissare. Reptroppen fick flänga ganska rejält över ytan för att serva ett kompani utspritt på en hel brigad.

Som VC sköt man bara med streckplattan, både avstånd och framförhållning. Streckplattan var ett härke att jobba med då den hade uppsättning för ksp, spräng och pansarspräng i samma platta. Normalförfarandet var att VC letade mål med den servoförsedda obs-huven. Sida reglerades med ett roterbart handtag vid högerhanden och höjd med en liten ratt på obshuven. Om obshuven var aktiverad så höll den sig stabil även om skytten vred på tornet. När ett mål var funnet tröck VC på ens-knappen varvid tornet ställde in sig i höjd och sida så att skyttens sikte blev centrerat på målet. Skytten mätte, valde am på vapenväljaren så att ballistikdatorn kunde göra en uppsättning. Skytten fick i vänstra okularet två avstånd och kunde välja mellan dessa. När vagnchefen ska skjuta så måste han först centrera obshuven med streckplattan. VC:s manöverhandtag ser ut lite som en joystick och sitter bakom manöverhandtaget till obshuven vid höger hand. Mätt eller bedömt avstånd används och så tar man uppsättning med gissad vind, sidlutning mm. VC har företräde framför skytten. Ksp/kanon väljs med en vippa på handtaget. Jag låg som VC på 6:e BPV på P10 90-91 (INFSS sista halvåret). 6:e var den så kallade test- och förevisningsplutonen så vi fick skjuta väldigt mycket. Min skytt, Hamnäs, sköt säkert över 200 fullbumpor och jag som VC har nog skjutit över 50 från VC-platsen. Efter ett tag så låg nog träffprocenten från skyttplats på 95% och från VC på 60% för första skottet.

Oftast definieras super-cruise som att passera Mach 1 utan EBK och sedan hålla den farten. I hastighetsregionen runt Mach 1 händer mycket med ett flygplans dynamik. Framförallt det transoniska måtståndet (transonic drag) ökar avsevärt. Motståndet minskar sedan igen när luftflödet över hela flygplanet är supersoniskt. Därför måste de flesta plan tända EBK:n för att passera Mach 1 varefter en del kan slå av den och ändå hålla farten. F-22 kan passera Mach 1 utan EBK -> super cruise. Concorden tände EBK:n (etappvis för komforten) för att komma upp i ca Mach 2. Väl uppe i fart slogs de av. En av anledningarna till att F-22 är så pass snabb är att den är ren, allt bärs internt för radarsignaturens skull. Uppgiven (men inofficiell) toppfart är 1600 mph (2560 km/h). Sedan skadas kompositen i vingframkanten av värmen. Kraften i F-22:ans F119-100-motorer (den har två) är 156 kN per styck vilket motsvarar 35000 pounds. Vikten är lite osäker men de flesta bedömare säger 14400 kg tom, 27200 kg tankad och alla system utom vapen och maxvikt 36300 kg. Den borde alltså kunna stå på arslet om tankarna inte är fulla eller om vapenlasten inte är maxad. Rätt imponerande.

Om du får tag i den gamla handboken om am-verkan (kommer inte ihåg vad den heter på rak arm, det är en svart-röd bok med kratrar på omslaget) så finns det en bild på splittret från en svensk 15.5- bumpa. De sprängde helt enkelt en och samlade ihop allt. Alla splitter blev sedan sorterade efter vikt och står nu i ett prydligt kabinett hos FOI på Grindsjön. Det är mycket splitter kan jag berätta, från delar av gram till kilos-bitar. På 15 meter är farten på dessa så hög att man inte har en susning av en chans att klara sig med kroppsskydd 90. Men man är ju inte alltid så nära och sekundära splitter (glas och trä t.ex.) är långsammare.

Tänk knogjärn. Det är nog inte ovanligt med förklaringen att man skulle få någon form av RSV-effekt men toppen på minan har fel form för det. Dessutom är precissionen i formen på laddningen och plåten för låg för detta. Ytan på explosivämnet och plåten måste vara formad till en noggrannhet på ungefär 0.2 mm för detta. Det är lätt att uppnå vid tillverkningen men efter ett tag i förråd och några dagar i en rygga eller på ett lastbilsflak kan det nog vara lite kymmigare.

Jo den roterar, det är en svag offset på fenorna som sätter en relativt långsam snurr på pilen. Titta på en film av en pil så ser du att den roterar, dock mycket långsammare än en spränggranat. Med IKV91 sköt man fenstabiliserad spräng och pansarspräng med räfflat eldrör. Fenorna betyder inte att den inte roterar.

Utöver det tidigare inlägg har sagt: Engelsmännen har räfflade eldrör på sina vagnar. De prioriterar spränggranater och HESH framför pil och dessa kräver räffling. De har glidband på sin pil-am vilket gör att drivspegeln inte roterar. Man kan visa att en kropp med högt moment kommer att börja rotera runt antingen den axel som har störst eller minst tröghetsmoment. Genom att redan från början sätta snurr på kroppen runt den axel som har lägst tröghetsmoment (runt längdaxeln på en långsmal projektil) så undviker man att kroppen börjar rotera runt den andra axeln (vad vi skulle kalla tumla). Pilen är så långsmal att skillnaden i tröghetsmoment mellan de olika rotationsriktingarna är så stor att den spontant roterar runt rätt axel.

Nej, någon IKV91 kan det inte vara (om det är det så skäms jag redan lite nu för säkerhets skull). Den var öppen vid skyttens plats mot främre delen av chassit. Det satt bara en borttagbar plåt där. Dessutom var skyttplatsen mindre belamrad med hydraulik. Vagnen på bilden ser betydligt äldre ut. Edit: det var 15 år sedan jag var nere i en senast men strv74 ringer en klocka

Tänk så lät det blev att få ett svar när man ringer från en totalförsvarsmyndighet. Peltor har inget system för Ra135+medhörning+strup/bommik. De kan gärna tänka sig att utveckla ett även för små serier men priset kan bli intressant. De är inte nöjda med Ra135+medhörning men har släppt det spåret då Ra135 är så hjälplöst ute. Ra180+medhörning+strumik går utmärkt.

Är den sladden bara för medhörning via Comtacs eller kan man köra deras strup- eller bommikrofon som hör till Comtacsystemet via den också? Om man bara vill ha medhörning så går det bra med den lilla vita sladden som hör till den grymt obekväma hörsnäckan. Det är samma kontakt i snäckan som i kåporna.

När vi kör eskort så är det många korta anrop som kan göras under rull (med stor försiktighet) men fartvinden stör en del. I flyget kör de rullande flygledarna med Ra138 och den strupmikrofonen är tyvärr inte kompatibel med Ra135. Om det finns någon komersiell variant så är jag mycket intresserad, Peltor brukar oftast kunna sina saker.

Några varv eltejp? Fungerar hjälpligt för mig, jag har satt den på vänster ryggrem i höjd med skärpet. Hörsnäcka över axeln, handmikrotelefon under. Skön att ligga på (inte!) när man får några sekunders paus.

Radarn på Aegis-fartygen, SPY/1, har en uteffekt på 3MW i en ganska smal kon i maxläget. Ett sådant fält tar död på en oskyddad mäniska på nära håll. Nu är ju inte piloterna oskyddade, snarare tvärt om. Planen är rejält EMP-härdade så de klarar sig nog också ganska bra.

Har någon med framgång korsat Ra 135 med kronans strupmikrofon? Eller kanske hittat på någon ännu bättre lösning? Problemet är att det är attans svårt att köra MC och prata i handmikrotelefonen samtidigt. Nu har det blivit ännu värre eftersom FMCK och FMLOG har bestämt (inte en dag för tidigt) att jethjälmarna ska bytas ut mot crossintegral. Det finns ju lite elektronik i handmikrotelefonen så det är inte bara att byta. Jag kan leva med att ha kvar h.m.t så länge jag slipper prata i den.

De MTLB som fanns på Kvarn gjorde självklart inga pansarchocker utan de smög fram så gott de kunde men det var inte gott nog. De testade taktik och liknande och hade en del att lära. Läxan var att MTLB-besättningarna kände sig väldigt säkra i sin plåtburk jämfört med tgb men att den säkerheten var falsk om de stötte på någon med grövre beväpning än 7.62. Dock har den ett gott spliterskydd om man jämför med alternativet. 401:an var betydligt bättre på sank mark än allt annat bepansrat som fanns då och den är i princip imun mot bandkrängning. Svagheten som man upptäkte -91 var den osmidiga växellådan, det var svårt att få flyt i körningen men det kanske man har löst med teknik eller utbildning. Det ska nog mycket till innan man slår en 206:a på fingrarna när det gäller terrängförmåga.