CBRN-fåne

Trivia: En dag med IKV-91 hade M-nummer M7780-000690. Mycket trevlig läsning även om vi tyckte att den hade väldigt lite med verkligheten att göra

Iran har ett betydligt större socialt nätverk än Irak så det skulle kosta VÄLDIGT mycket att angripa dem även om USA utan några större problem skulle kunna sopa mattan ned Iran rent militärt. Detta är det typiska exemplet på assymetrisk terrorbalans. Iran vågar inte (annat än rent retoriskt) mucka med USA och USA vill helst inte mucka med Iran. Det som skulle kunna ställa till det är om någon "free agent" med koppling till Iran men utan Irans medgivande angrep USA på dess hemmaplan. USA skulle inte kunna låta detta gå ostraffat förbi med hänsyn till hemmaopinionen även om Iran inte var direkt ansvariga. Iran skulle på samma sätt inte kunna låta bli att svara på USA:s angrepp och så är de igång. Men tvivla inte: om USA känner sig pressade kommer de att angripa Iran, oavsett vad det kostar. En eventuellt kommande mjukare demokratisk regim i USA skulle behöva pressas hårdare men även de skulle bita tillbaks. Dagens hårdföra republikanska regim har antagligen en betydligt kortare stubin.

Problemet för alla som vill avskräcka USA är att när USA väl har bestämt sig så har de den militära förmågan att slå snabbt och hårt mot i princip alla motståndare. Om Iran kan ställa till lättare, reparerbara skador på ett oljefält, är det då värt att göra det om det skulle innebära att det egna landet blev rejält tilltufsat? De flesta amerikaner är en och en ganska lugna och vettiga men som nation är de på gränsen till paranoida. De är beredda att gå mycket långt om de anser att amerikanska liv, territorium eller ekonomiska intressen är hotade. Irans militära förmåga vänder sig mot regionen där deras ambition är att bli en lokal stormakt. Det kan de bara bli så länge USA inte känner sig hotade. Lyssna på hur tonen hos USA:s ledarskick har ändrats sen det iranska valet.

Jag hade det stora nöjet att besöka KA-batteri OD i onsdags. Som ni säkert vet är anläggningen öppen för besök. Jag kan starkt rekommendera att ni åker dit. De har en kortare tur på en timme för de allmänintresserade där man får en kortare intoduktion och sedan går ner i berget. Där får man se förläggningsdelen, eldledningsplatsen och nedre delen av en pjäs. Tobias som visar anläggningen är mycket påläst men ingen KA-expert. Sedan försätter man på berget och kikar på radarplatsen och utsidan på en pjäs. Pris för detta: 60 pix. Här kommer det mysiga: de har även en 5-timmarstur där man tittar på ALLT tillsammans med en expert. Då får man även se minanläggningen på Ljungholmen. Fortet (som de kallar det) las i malpåse när de slutade använda det så allt är bevarat inklusive kök, verkstad och alla andra små detaljer. All utrustning finns både i eldledningsplatsen och i reservriktsplatsen. Ni som är experter: varför kopplades inte radarn direkt till pjäsen? Nu införde man ett led till med höjd- och sid- riktare vilket införde fel och tog tid. En äldre man som var med påstod att de eldreglerade genom att följa granaten på radarn. Kan det stämma? Om de gjorde det optiskt via periskopen i eldledningsplatsen, hur kunde de då veta vilken av pjäserna som avfyrat vilken granat eftersom de bekämpade samma mål?

För det första har USA:s missilförsvar förbättrats avsevärt sedan GW-I. Under GW-II hade de olika Patriot-varianterna (framförallt PAC-3) ganska bra framgång, tyvärr även mot brittiskt flyg. De har ett bra TMD i gulfen. Eftersom USA uttryckligen (senast i den publika kärnvapendoktrinen från 2002) sagt att de är berädda att använda alla former av vapenmakt mot angrepp på deras vänner (Saudi) och deras ekonomiska intressen (oljan) så skulle nog Iran vara på fisens mosse om de valde att genomföra ett så uppenbart angrepp. Det skulle inte få stå oemotsagt och ohämnat. Ett mycket troligt svar skulle vara att USA slog ut en stor del av Irans industriella infrastruktur med tonvikt på oljan och gasen med angrepp från luften. Ett betydligt smartare, och antagligen troligare, scenario vore sabotage genomförda av någon Iran-proxy (eller någon Iranvänlig grupp i Saudi-Arabien) vilket skulle ge Iran "plausible deniability". Usa skulle då knappast få något stöd av det internationella samfundet, framför allt inte efter Irak, för ett anfall. Ryssland och Kina skulle stoppa allt i säkerhetsrådet.

Sprängämneskonen kan ha lite mer subtila former för att strålen ska fokuseras på ett visst avstånd eller för att den ska ha en viss form. Linern (metallkonen) kan av samma skäl lite olika tjocklek men inget av detta är speciellt svårt att tillverka med relativt enkla verktyg. Press- och gjutformerna är även de ganska enkla att tillverka OM man vet exakt hur de ska se ut. På de (oklassade, det kan säkert finnas häftigare saker) röntgenbilder som jag har sett på RSV-laddningar så tyder inget på att de skulle ha olika densitet på explosivämnet i olika delar av sprängkroppen. Om jag får tillåta mig att lite snabbt bli lite svagt OT igen så användes det i de tidiga fissionsladdningarna av implosionstyp spränglinser med explosivämnen av olika typ, en långsam (blumbatol i början) och en snabb. Ganska snart gick man över till geomitriska spränglinser med olika former av flying plates istället. De var mindre, lättare och kraftigare. Slut på OT för min del.

Det är inte olagligt att bära kragspeglar etc. med fel grad men det är olagligt att utge sig för att ha en annan grad än den man faktiskt har. Det är först när man påstår att man faktiskt har den grad som man bär på uniformen som det blir olagligt. Samma sak gäller med polisuniformer, det är först när man säger att man är polis som det blir fel. Då kan ju vän av ordning säga att man på sätt och vis utger sig för att ha en viss grad genom att bära dess gradbeteckningar. Det lämnar jag till den åklagare som får fallet i sitt knä.

IKV-91 hade en sådan bälg på bakpansaret för simning med tillhörande stag i ett fack. Eftersom reglerna för simmning med vagn var så anala så att man helt enkelt inte gjorde det (i krig så kan vi det ändå sa Kn P) så förblev bälgen nedfälld tills den skulle slutvårdas. Självklart var det torr och trasig när vi drog upp den. Bälgen var bara till för att skydda luftintaget så det gick alldeles utmärkt att simma i kärret bakom Lagnögaraget, upp mot E3:an, utan den men å andra sidan gick det inte så grov sjö i krondiket.

Jag behöver inte läsa på nätet, jag har ett fullt säk-skåp bakom mig Angående Ågesta och dess bränsle: det är även det noga inräknat. Det var dock inte deklarerat för IAEA, det var vi inte skyldiga att göra så det var ett helt OK förfarande. Allt bränsle finns idag i mellanlagret i Oskarshamn. Det går utmärkt att göra Pu, även av vapenkvalitet, i en lättvattenreaktor men det är mycket lättare att göra det i andra typer av reaktorer, bäst av allt i en tungvattenreaktor men det går bra i olika gaskylda modeller. Lättvattenreaktorn kräver anrikning vilket är en process som är besvärlig att gömma. Bytena är besvärliga och reaktorn måste vara ganska stor vilket gör det till ett väldigt dyrt sätt att göra Pu på.

Tja, Sverige har storleksordningen 50 kg vapendugligt plutonium som vi inte redovisat vart det tagit vägen vad jag förstår så... man vet ju aldrig ;) Nej, Sverige har benkoll på sitt Pu ner till gramnivåer. Varje bränslebyte kollas mycket noga och alla reaktorer i drift i Sverige idag kräver totalstopp vid bränslebyte så det skulle märkas. Det är bara den nu mera stoppade Studsvikreaktorn som skulle kunna bytas i smyg (pool-reaktor) men tro mig, de har full koll där och SKI tittade inte bort någon gång. Vi har alltid kört vårt bränsle så hårt (över 28 MWd/kg) så det är mycket svårt att använda det i vapen. Sluta sprid felaktiga rykten.

För att få en bra stråle utan Rayleigh-Taylorinstabilitet krävs det en "korrekt" ytan ner till några tiotal micrometer vilket inte är så knepigt, i alla fall på nivån över bysmed. En svarv/fräs av modernt snitt klarar det utan problem och när väl pressformen är klar så kan bysmeden ta över. Det luriga ligger i att veta hur pressformen ska se ut för att få en bra stråle. Moderna explosivämnen kan efterbearbetas med skärande verktyg utan några som helst problem om man vet vad man inte ska göra. Ett vapen i 12 cm-klassen med bakblås skulle nog ha en ruggigt stor risk bakom. I fredstid är det nog få realistiska skjutplatser som kan hantera det och i krig får man planera och reka noga. Det vore trist om de kan grilla korv i åsan eller om plutonsstaben slogs ut av träsplitter och småsten.

Det var det jävligaste, hur kan något så fint bli så fult? Proportionerna är helt skjutna i sank. Vad har andremannen för funktion, är han RIO eller är den för träning?

Jag får förtydliga: de har inte tränat anfall med Phoenix på senare tid, det vill säga, de har idag igen aktiv tränad personal. 1988 är ett bra tag sedan även om det är helt rätt att de har använt dessa i strid. Jag pratade om deras förmåga idag även om jag inte var helt tydlig, jag får be om ursäkt för det. Jag litar för övrigt helt på våra källor i detta fall utan att gå mer in i detalj än så. Det var väldigt fina bilder på landningen. Det är inte mycket till ställ som de ska få ner planet på. Jag är inte avundsjuk på dem just där även om det vore härligt att flyga på 70000 fots höjd. Synd att den inte finns i tvåsitsig modell B)

Det fanns inte med i det svenska programmet. De eventuella svenska laddningarna var betydligt tyngre än vad som krävs för en luftvärnsmissil. Amerikanerna hade flera system som var bestyckade med kärnladdningar. Grovt sätt kan man dela upp dem i två grupper. Stora rackare på några megaton som man kunde använda över Kanada och norra USA för att stoppa bombarmadorna (Nike-Zues och Nike-Zues B samt Spartan och Bomarc) och mindre laddningar på några kiloton som användes för finliret (Nike-Hercules), bland annat i ostyrda air-to-air-rakter (Genie och Falcon). Ryssarna slog på stort på en gång och satsade på stora laddningar, mellan 1 och 5 MT, bland annat i systemen Gorgon och Gazell. Gorgon-systemet som försvarar Moskva var kärnvapenbestyckat fram till och med 1998. Även en stor laddning på några MT är relativt ofarlig nere på marken om den detonerar på bombflygshöjd. Eldklotet har en radie på ca 4 km för en laddning på 2MT och når följdaktligen inte marken så det är bara gamma- och ljuspulsen man måste se upp med (eller snarare, man ska inte se upp ) samt de radioaktiva resterna av laddningen som är en fjärt i havet jämfört med en marknära detonation. Höjden är dessutom så låg att EMP-pulsen blir ganska mild och lokal vilket inte innebär något problem över de norra områdena. Dock ska man inte överskatta effektiviteten av ett kärnvapenbestyckat luftvärnssystem. Bortanför eldklotets räckvidd så är effekten rätt begränsad. Flygplan är robusta och med rätt taktik och vitmålade plan så klarar man en hel del. Verkansradien på Genien var 2-300 m. Kan man bara betala det politiska priset som det kostar att detonera kärnvapen över sitt eget eller någon annan vänligt sinnad nations territorium så är kärnvapen rätt så bra till luftförsvar. Betänk att alternativet var att hela New York/Moskva skulle förvandlas till gigantiska parkeringsplatser.

Faktiskt ett fullständigt otippat resultat. Det är lite som om Norge skulle vinna Melodifestivalen. Man kan ana ett finger med i spelet vad det gäller Khamenei. Alla reformer är i alla fall avblåsta och förhandlingarna med EU om kärnprogrammet kommer att bli mer Nordkoreanska. Men nu ska vi inte måla fan på väggen. Han har ju faktiskt försökt tona ner de mer konservativa tongångarna lite. På jobbet har vi för övrigt så som varande goda statstjänstemän börjat odla skägg Edit: hjärnfjärt

Om man tycker att maten på S1 är bra så kan man inte ha så höga förväntningar. Men det låter nog annorlunda när ni har fått BamiGoreng fyra måltider i rad men lite tjockare bränd skorpa på varje gång. Kronans bästa mat: 1. Utö skjutfält 2. Kvarn 3. Vad som helst i fält efter tre dagar med VA.

Angående S-300: Iran vill köpa och ryssarna vill sälja men affären är inte klar ännu och inga system är levererade. S-300 kan skjuta ner en U-2 utan problem om systemet bemannas av kompetent personal och det tar nog ett tag att träna upp iranierna på systemet. Angående F-14 och Phoenix: flygplanen bedöms idag ha ett lågt stridsvärde då Iran har kanibaliserat delar och ersatt vissa kritiska system med egna, mindre bra, reservdelar. Missilerna kan man nog glömma idag. Dels har de åldrats bortom all räddning och dels har iranierna inte den radarförmåga som behövs för dessa. De har över huvud taget inte tränat på anfall med Phoenix. Som jag har sagt tidigare i tråden: U-2 är svår att landa, sök reda på filmen från Paradise Ranch när de testade planet första gången. Jag har URL-en på jobbet och kommer inte åt den just nu.

Nu handlar ju tråden om flygplan och inte olja men Iran har inte så ruggigt mycket olja, deras källor är ganska torra. De har gott om gas men den behöver de sälja och tjäna lite pengar så kärnkraft är inte helt fel för dem. Iran har så vitt vi vet inget system som kan skjuta ner ett U-2 på dess operativa höjd (70000 fot) och vi kan vara ganska säkra på att amrisarna inte är så korkade att de (om de nu gör det över huvud taget) flyger över Iran på lägre höjd. Kvar är då ett angrepp under inflygningen som ganska säkert inte görs över Iran. Om de skulle skjuta utanför sitt eget territorium så kan man lugnt säga att de har skitit i det blå skåpet!

Ett NBC-befäl har en ren stabsfunktion i striden. Det handlar om att analysera alla "nervgasbricka 90, inget utslag" och göra det till en för bataljonsledningen förstålig bild av NBC-läget och att beräkna olika beläggningsfält och risker utgående ifrån trajektorier och systemkännedom. Du blir helt enkelt bataljonstabens NBC- konsult. Du blir också ansvarig för att inventera och upprätthålla bataljonens kunskapsnivå inom NBC. På det hela taget en rätt krävande tjänst kunskapsmässigt sätt även om du inte springer omkring i skyddsmask hela dagen. Det är en tuff utbildning om man inte har studievana, det är mycket skolbänk.

Eftersom S1 är befolkat av tekniktöntar så har de givetvis simfire till ett kompani eller två liggande. Vi lånar deras.

U2-an ska enligt uppgift (från tillverkaren själv) vara brottarsvår att flyga. På hög höjd är det ytterst liten skillnad mellan lägsta och högsta möjliga hastighet (stallning resp. mach-buffeting), ner till så lite som 10 knop. Planet har ett ovanligt landningställ med två klena hjul i tandem och sätter man fel hjul i backen först går det snabbt på rumpan. På samma sätt som med en del segelflygplan så måste man vara ganska brutal för att få planet genom markeffekten. Det vill helt enkelt inte ner de sista metrarna.

Efter att ha vuxit upp med polishundar så har jag fått lära mig följande (det är så polisen gör med pundarhundar): Först ett rejält slag med batongen eller en kraftig spark på nosen. Man får inte tveka ett ögonblick utan man måste slå till direkt. När då hunden för ett ögonblick ryggar tillbaka så tar man ett rejält tag om svansroten och slungar iväg hunden så långt man bara orkar. Efter det är du alfahannen och hunden rör dig inte över huvud taget. Jag har sluppit göra det själv men sett det göras skarpt och det är oerhört effektivt MEN som vanligt är det nog svårt för en vanlig Svensson att faktiskt använda benknäckande våld, både mot hund och människor, om man inte har den mentala förberedelsen. Utanför ringen vinner oftast den som är beredd att använda det grövsta våldet utan hämning, inte den som är starkast eller har bästa tekniken. Vi är lite för civiliserade i den frågan.

Deras industrikapacitet är relativt föråldrad och deras vapenindustri bygger på rysk teknologi även om de har viss spetskompetens. De har en bit kvar på deras missilprogram men de närmar sig sakta ett fungerade vapensystem betående av flerstegmissiler med mellanlång räckvidd. Om de la manken till och hanterar IAEA och EU på ett smart sätt så kan de antagligen skaffa kärnvapen inom <5 år. Det stora problemet för Iran idag är dess föråldrade ekonomiska system där nästan 50% av den arbetande befolkningen har jobb av AMS- karaktär, finansierade genom de mäktiga stiftelserna. Detta är givetvis oerhört dyrt. Dessutom är bland annat drivmedel kraftigt subventionerat till oerhörda kostnader. Det finns inga privata incitament att förbättra industrin utan det är frågan om en total kommandoekonomi.

Det är ett möjligt scenario men den ekonomiska strukturen där en stor del av den civila ekonomin kontrolleras av prästerskapet genom mycket mäktiga stiftelser gör nog att de kan bita sig kvar vid makten. Det krävs en total omstrukturering av irans nästan sovjetiska planekonomi för att det ska kunna ske men den ändringen måste ske utan att den gamla ekonomin raseras. Kostanden för detta beräknas till 70 miljarder dollar över 10 år, pengar som bara kan komma från gasförsäljning vilket kräver stora internationella investeringar som bara kommer att göras i ett stabilt Iran. Landet behöver lyfta sig självt i kängstropparna. Edit: fulstavat

Jag jobbar just med en rapport om Iran och dess eventuella kärnvapen. Landets inre struktur leder antingen till kollaps eller att de tar sig samman och blir en kraftfull nation. Den stabilitet som kärnvapen ändå ger leder till en förbättrad ekonomi och därav blir de en regional stormakt.