Pepé

Vet inte om detta kanske kan anses lite provocerande men jag tror att alla här inne har glidit lite ifrån det viktiga i ämnet... Skuld för vad som hände i Irak och huruvida USA och Storbrittaniens invasion av Irak var legitim enligt alla de olika regelverk som finns att tillgå kan diskuteras länge. det är jävligt kul å kasta skit men det e jobbit å göra nåt åt vad som redan skett... Saddams skuld kommer förhoppningsvis att avgöras i en relativt neutral domstol och han får troligen det straff han förtjänar även om Herr Talabani inte tänker skriva på någon dödsdom. Problemet, i mina ögon, är att världen nu måste fatta läget i Irak och göra vad som går för att förhindra ökad oro och eventuellt inbördeskrig, något som iof redan tycks ha börjat med tanke på att de flesta soldater och civila som dött sen invasionen har dött sedan Bush förklarade kriget som över. Jag vill ge medhåll till tidigare talare som, vad vissa tycks tolka som förskönande av Saddam, har påpekat att det mycket väl kan ha varit så att det faktiskt var Saddams "förtjänst" att Irak höll sig från ännu värre situation än vad som var fallet. I en artikel i i the World Today beskriver författaren Gareth Stansfield (om någon vill kolla upp det så var det 4:e upplagan 2003) situationen som att "Perhaps it is a Pandora's box of instability only kept under controll by Saddam". Jag är redo att hålla med honom i detta och vad som visar sig idag i Irak tyder ju faktiskt på att det är så. Irak liknas i vissa andra artiklar med Balkan efter Tito. För er här inne som varit på mission i området är det kanske inte någon nyhet men för dem som inte har läst på om detta så var det relativ fred och fröjd i området innan Tito dog. Detta förändrades snabbt, i motsatts från vad världen hade förväntat sig som en enkel övergång till ett postkommunistiskt styre till demokrati, och slutade i krig och brott mot mänskligheten. Det samma skulle kunna hända här då det finns ännu klarare tendenser till en ovilja hos det Irakiska folket, främst då kanske från kurdernas sida, att finna sig under en Irakisk flagg. Men som sagt, vad ska man göra åt situationen i dagsläget? Det är fullkommligt ohållbart att den höga graden av våld, i forma av självmordsattacker och annat, ska kunna få fortsätta. Irak håller på att gå mot en demokratisering, vilket också tycks vara ett av bush's argument för att ha startat kriget om man tittar på fokuseringen vid fria val som har varit nu på sistone. Hur kan ett utbrett inbördeskrig i det forna Irak förhindras och vad blir följderna om detta händer i ett område där instabilitet är ett faktum? Någon som har tankar på detta? Jag är lite skeptisk av mig och tror faktiskt att det kommer sluta väldigt illa men jag är nyfiken om det finns några andra idéer så svara gärna. om det är någon som är intresserad av ytterliggare källinfo så e d bara å fråga!

@Raqulin Tack för svaret... Håller i stora drag med och fullständigt på påståendet att det är främst bosättar politiken som medför problemet, samt diverse fundamentalister på båda sidor.

Om du vill få möjlighet att skjuta ngt av dessa vapen torde problemet inte vara så stort eftersom de används på flera olika förband. Min erfarenhet från k4 är att de där, och möjligen även på något till förband i Sverige utbildar prickskyttar till skillnad från många andra förbands utbildning av skarpskyttar... Båda använder prickskyttegevär 90 men utbildningen är långt mer ingående för prick än för skarp. (det är i alla fall vad våra befäl påstod då) Annars finns mkt annat roligt för den som vill att det ska smälla uppe i lappmarkerna, själv är jag inte alltför imponerad av tunga vapen... Vårt år fanns det bl.a. en eldledningspluton som ledde in eld från både haubits(stavning?) och stridsflyg. AG90 är också en möjlighet där men då hoppas jag du har kraftiga axlar... Kulspruta 90 är nog det jag personligen skulle föredra, efter psg, pga dess lätthet. "Travel light, freeze by night..."

Är fullständigt överens med den föregående talaren angående att dagens konflikter inte ser ut som förr, utan snarare handlar om intra statliga konflikter mellan olika intresse/etniska grupper. Att påstå att det är så lätt som att gå emellan och säga att vi är starkare, slår du så slår jag och jag är starkare känns för mig orimligt. Skulle inte detta bara leda till ökad aggretion hos de nedtryckta parterna, som i sin tur ska leva i landet och hjälpa till att bygga upp det. Det är även detta fenomen som i stor del kan ligga bakom USA motståndet som bara ökar i världen, även i väst... För att nå en positiv fred kan man inte använda sig av våld eller ens hot om det. I en brinnande konflikt kan detta vara svårt att genomföra men däremot måste våldet vara så minimalt som möjligt. En peace enforcement situation, likt Irak eller Afghanistan, vilka förvisso inte hade FN stöd, är snarast att likna med en regelrätt invasion. Det är denna tendens jag anser riskera att förstöra den praxis som råder i FN och världssystemet idag. Därför måste den typen av interventioner ses på allvarligare för att det inte ska bli allmänt accepterat att stater på eget bevåg går ut och invaderar andra stater. Detta är något t.o.m USA fruktar, vilket är anledningen till den kampanj som faktiskt fördes i FN för att tillämpa kapitel 7 i FN stadgan, det vill säga en insats mot ett hot av världsfreden...

Ganska trevlig läsning ovan men jag ser många tvivelaktigheter... Jag håller fullständigt med om att säkerhetsrådet är en kvarleva från WWII, betvivlar ngn? Däremot tycker jag att du har en lite väl nedsatt syn på världens länder utanför USA. Det finns makt hos fler än hos dem, trots att det sedan ett tag är USA som leder styrandet... Jag undrar var du hittat faktan om att det idag produceras mer opium i afghanistan än någonsin? Fanns data på detta innan och finns det nu? Annars håller jag med om att det går lite trögt i lösningen och uppsättndet av en ny regering i A men man måste ändå inse att det är en ganska svår fråga att behandla och jag anser personligen att det skulle vara värre att komma med förhastade beslut som kanske leder käpprätt åt Hvete... En till fråga som uppstår är det ställningstagande du tar för att USA ska se till att nå en varaktig lösning "Palestinafrågan". du anser inte att övriga världen eller kanske de inblandade parterna i området bör ha något att säga i frågan? USA må vara en stor makt men de är varken tyrann eller president över världsamfundet.

Skulle bara vilja släppa ut en liten fråga, om EU blir "stormakt" måste det innebära en konflikt USA och EU emellan ( i någon större skala) eller kan man använda dessa två starka unioner med relativt liknande syn på demokrati och utveckling till att faktiskt försöka lyckas med en framgångsrik utveckling i världen. Många konflikter idag härstammar från en konflikt två stormakter emellan, kallakriget. De olika parterna blev mer inriktade på att rädda sina intressesfärer från kommunismen/kapitalismens elände än att faktiskt utveckla de underutvecklade... Kan vi inte jobba gemensamt om det finns ett gemensamt intresse??

Först och främst skulle jag vilja adressera dxl angående frågan om huruvida USA's kompetens i en peacekeeing situation existerar. Personligen är jag ytterst tveksam. USA har åtskilliga gånger uppvisat att det militära etablisimanget är alldeles utomordentligt duktiga på att agera invasionsstyrka, med precisionskrig som mantra. Däremot kan inte jag tänka mig en faktisk situation där dessa har lyckats agera fredsbevarande och sammarbetande med civilbefolkningen, i större skala. Visst finns även i den amerikanska militären olika typer av personer. Däremot kan man inte låta ett propaganda utlåtande om att det både finns bankdirektörer och hamburgarvändare i samma pluton gå som en röd tråd genom hela styrkan. Vi en närmare insyn på hur verkligheten ser ut kommer nog andra siffror fram (egna spekulationer). Dessutom vill jag hävda att oavsett den civila kompetens som må finnas i den amerikanska styrkan leder "inlåsandet" av de egna trupperna till stora bekymmer. den frustration som kan uppstå är mycket starkare än det faktum att du hemma har jobbat på bank. För amerikanerna finns också det ständiga hotet om ett nytt vietnam. Presidenten vet att om liksäckarna blir för många kommer hans chanser till omval bli extremt liten, något som kan avspegla sig i den synen på ett ständigt utomstående hot som finns hos styrkorna i Irak och andra platser. Man skall i och för sig inte glömma att USA faktiskt fungerar som ett starkt hatobjekt och en symbol för väst hos många fundamentala organisationer runt om i världen. Den svenska flaggan på axeln kan fungera som en viss försäkring men utan att jobba med problemet kommer det aldrig att lösas... För det andra skulle jag vilja tilltala Skalden. Jämförelsen med USA idag och England eller storbrittanien för hundra år sedan känns lite vag. Främst av två anledningar. För det första agerar inte USA på något sätt för att skapa sig kolonier runt om i världen, till skillnad från England. Dessutom har världsbilden förändrats otroligt mycket de senaste hundra åren och risken för ett krig mellan stormakter är i mina ögon ytterst liten. En ekonomisk balans ligger mellan de större staterna idag som i sin tur leder till att ett krig, förutom de faktiska kostnaderna även innebär förlust av en handlingspartner och därmed ytterliggare förlust av inkomster. Dagens konflikter handlar istället om interna (läs fd Jugoslavien, Somalia, Liberia, Kongo, Tjetjenien, Aceh, etc) I en sådan konflikt kan eventuellt en peacekepping styrka sättas in eller i värsta fall en peaceinforcement styrka, likt den i Somalia. Dessa konflikter är ofta mycket mer komplexa än de krig vi historiskt tittar på, främst rör det sig om problem att urskilja de olika parterna och vilka mål dessa har. På det sättet kan en "liten" operation i en intern konflikt bli avsevärt större än en konflikt där endast finns ett mindre antal fastlagda parter. På detta sätt har även konflikten i irak blivit komplicerad eftersom Saddams nationalgarde, som i början av invasionen var en klart synbar fiende, har förvandlats till små grupper som ägnar sig åt "terror" på mindre skala för att motverka ockupationsstyrkorna. Dessa har ingen uttalad ledare, inga uniformer och är därför väldigt svåra att upptäcka eller på något sätt starta förhandlingar med. En ökad militär närvaro i landet från USA's sida behöver därför inte innebära en säkrare plats utan kanske det motsatta, ett ökat antal måltavlor. Komplexiteten leder därför till stora svårigheter i beslutet vad man skall göra och hur man ska gå tillväga för att lyckas. För egen del tror jag att försök att vända en irakisk anti-väst opinion är högst nödvändig i dagens skeda och detta kan bland annat nås genom att förändra det sätt som amerikanska styrkorna agerar på.

Tackar för att föregående talare ansåg mina ord tänkvärda! Mycket trevligt. Jag vill dock belysa att min frågeställning inte utgick från huruvida USA har tillräckligt med bemanning i orådet utan hur man disponerar och tar hand om den personal som befinner sig på plats. Av personliga erfarenheter/kontakter (har en mkt nära vän inom amerikanska MarineCorps som befinner sig i området) behandlas inte personalen med tillräcklig respekt eftersom de inte får möjlighet att främja den fred som ändå måste vara målet. För detta krävs inte en total verksamhet av samtliga soldater utan snarare en kompetens att införliva ett förhållande militär/civilist, något som jag personligen anser Svenska militärer i t.ex. Kosovo vara bättre på än amerikaner eftersom svensken nästintill uteslutande har ett civilt liv i ryggen, medan amerikanen är yrkessoldat, ofta inskriven efter 11 september. Det vill säga inskriven som en reaktion på det hemska som i alla vet hände... Med detta vill jag belysa det viktigaste i mitt tidigare inlägg, en omstrukturering av amerikanska soldaters agerande i landet skulle kunna underlätta framgång och inte minst deras fortsatta existens.

Tänkvärt i frågan kan vara att USA, trots motstånd gick in i landet och skapade konflikten som den ser ut idag. Oavsett denna bakomliggande faktor måste FN, därmed världssamfundet, bedömma läget och komma fram till om en FN styrd intervention i landet är nödvändig eller t.o.m möjligen legitimerad. Att bara tåga ut ur Irak, trots försök att etablera polisiär och militär verksamhet i landet, riskerar i att sluta med ett nytt Afghanistan. Samtidigt kan USA's tillvägagångssätt i interventioner kritiseras. Enligt relativt säkra källor är tex den vanligaste dödsorsaken för amerikaner på balkan självmord. Den psykiska ohälsan som skapas genom att USA spärrar in sina egna soldater på baserna är en stor riskfaktor. När soldaterna till sist kommer ut är risken stor att de är "övertaggade" något som kan resultera i felaktiga beslut på individnivå. Inlåsandet av de egna soldaterna innebär också svårigheter i relationen soldat/civilbefolkning, något som är väldigt viktigt i en insats som slutligen skall resultera i fred. Därför, anser jag, att USA inte kan lämna landet innan FN eller ett annat land i FN's regi har gått in i landet och löst av dem. Huruvida det kan ske, utan att skada den praxis som idag styr FN's beslut, är väldigt osäkert i dagens läge. Därför bör USA snarare tänka er på det sätt de själva använder sig av de massor av soldater som befinner sig i landet och jobba mer mot en varaktig/möjlig fred än att skydda sig själva! Notera att detta endast är mina egna tankar och inte grundar sig på exakta faktan...