LoveMachine

Något dumt var när jag lyckades tippa lastbilshytten utan att först öppna "motorhuven" det resulterat i att huven bryts lös och att lastbilen ser otroligt Mad Max resten av övningen. Annars var det lite pinsamt när jag tre gånger i rad misslyckas med att ladda 9 mm övningsvapen till GRG. Först glömde jag spränghatten, sedan glömde jag att vrida till eldläget på slutstycket och sista gången var jag så fokuserad på att göra tidigare saker rätt att jag glömde 9 mm patronen.

Nu blir man ju onekligen lite nyfiken på vad denna hemliga idé innehåller. Annars så gillar jag idén med ett band kanske ett blågult band eller kanske en pin med "Rör inte mitt försvar" för att parafrasera den gamla "Rör inte min kompis" kampanjen. Jag tänker mig då en design som liknar handen från loggan för stängd tråd här på forumet. Angående omröstningen på Aftonbladet så har jag dragit mitt strå till stacken det hoppas jag alla andra också gör.

Men nu får det väl för FAAAN vara nog. Klart man ska hålla budgeten men då ska den ju sättas efter vilka uppgifter man ska lösa och inte först sätta budget och sedan börja ösa ut nya uppgifter som. Det är väl inte så konstigt att budgeten spricker när man ut över alla "vanliga" arbetsuppgifter ska leda en EU battlegroup samt skicka folk till Tchad. Kan inte någon förklara för regering/riksdag att ökande antaganden innebär ökade utgifter. Att lägga ner regementen är bara dåligt och totalt IG. Men ett väldigt smidigt sätt att få igeonom den hemliga planen att total avveckla försvaret.Om inte försvarsmakten får mer pengar så tycker jag att det är dags att sluta med utlandsmissioner (trots att jag själv gärna vill söka utlandtjänst) och göra sig förtjänt av sitt namn FÖRSVARSmakten inte Ute-och-härja-i-tredje-världen-for-greater-justice-and-security-reasons-makten. När sedan budgeten är i balans så kan man forsätta igen. Huvuduppgiften är enligt mig solklar och det är försvara Sverige. Större budget och fler värnpliktiga då blir LoveMachine riktigt glad. Värnpliketen ger dessutom en mycket bättre förankring hos allmänheten. Dom jag känner som gjort värnplikt är dom som bäst förstår värdet av ett starkt försvar. M/90 åt folket.

Som kendoka (kendoutövare) och svärdskåt i allmänhet så faller nog mitt val på dom japanska svärden tyvärr kan jag inte hitta bilden på mitt drömsvärd av Kanesada från 1500-talets mitt. Här har vi ett nätt litet svärd hos Aoi-Art. Det vågiga mönstret (hamon) är övergången mellan den härdade eggen och det mjukare stålet på resten av svärdet. Mycket av ett svärds karaktär hittas där men är otroligt svårt att fånga på bild, att göra gnuggbilder (som i länken) är en av dom bästa metoderna. Om någon får för sig att köpa något av svärden som säljs på sidan så får ni banne mig bjuda in mig på besök, se det som "finders-fee". Tyvärr så kommer vi dödliga nog aldrig få lägga vantarna på sånna här skönheter. För det första är dom dyra och för det andra måste man få tillstånd för att få ta ut svärdet över gränsen, även om man äger det. Jag har kompisar som äger svärd som dom måste komma och "hälsa på" då och då eftersom dom inte fått tillstånd att ta hem dom ännu.

Jag skulle inte haka upp mig på att han använder sin kniv för att få ut sprinten. Vissa AK5:or kan vara ganska svåra att få ut sprintarna ur, brukade personligen använda kontrolldonet om dom satt hårt. Det känns som att det oftast går lättare när man hunnit nöta in vapnet.

Jag har redan sagt min åsikt i frågan om NATO-medlemskap men vill bara påpeka att Island visst bidrog till NATO tillskillnad från vad Kryptörn sa. Dom bidrog inte med trupper med med en mycket strategisk flygbas på Keflavik. Med basen på Island skulle man vid krig kunna understödja den egen flottan i strid med den ryska ishavsflottan. Dessutom finns delar av SOSUS-systemet (hydrofonkedjor mellan Storbrittanien Island och Grönland) installerad på och kring Island.

Sverige ska hålla sig så långt utanför NATO det bara går. Den lilla neutralitet vi lurat oss att vi har idag kommer då försvinna helt. Dessutom tycker inte jag att NATO har något att erbjuda. Allt som skulle hända är att vi blir en liten lydstat utan något att säga till om, blir vi till måltavla i och med att vi av många kommer ses som en direkt allierad till USA, och dom har till stor del rätt. Om man sen ska se på NATO:s "track-record" så tycker inte jag att det är så mycket att hänga i julgranen. Många anser att vi skulle kunna spar en hel del inom försvaret när vi går med i NATO, men då blir vi ännu mer ointressanta och får ännu mindre att säga till om. Jag tycker att förmågan att kunna driva en själständig utrikespolitik VIDA överstiger behovet av ett försvarssammarbet, vad sätter man för prislapp på en sådan sak? God Jul önskar Love/Debattinläggs -Machine

Nu satte suget in att söka mission. NBG var inte riktigt vad jag letade efter men Sudan vore helt rätt, hjälp till dom som verkligen behöver det och under FN-flag. Fast frågan är om man ska våga hoppas på att det blir av, det har ju mest varit strul och problem hittills.

Jag är troligtvis den sista som skulle hylla Odenberg (tillhör en helt annan politisk falang), men han har visat mer ryggrad är dom flesta politiker. Allt för många sätter sitt namn på beslut dom inte står för bara för att få sitta kvar. Jag hoppas att det här kan lyfta debatten från den löjligt låga nivå den drivits på tidigare.

En träff i roder och proppelrar kan mycket väl slå ut ett hangarfartygs förmåga att använda flyg. För att överhuvudtaget få upp flyg krävs åtskilliga knop motvind, 20+ tror jag. Om man inte kan styra och/eller hålla farten uppe så kan man bara hoppas att vinden ligger rätt.

Eftersom hela AM-bärare på GRK var svar på mig så tänkte jag inflika vad jag menade. "The best and the brightest" betyder inte att vi ska ha en akademisk försvarsmakt. Men snarare att vill man ha folk som är bra/bäst på det dom gör, vad dom än gör så kan det kosta. Det gäller oavsett om det handlar om en teknisk officer eller ett fysmonster till GRK-soldat.

Som den norrbottning jag är brukar jag oftast hålla käften men nu börjar jag få nog. Det finns så mycket som jag är emot så att jag knappt vet var jag ska börja. Hela debatten stinker populism och skenmanöver av värsta klassen. Å ena sidan så pratar man om att vi ska ta ökat ansvar internationellt och å andra sidan att man ska spara pengar. När den planen sedan visar sig vara ineffektiv så kan man lägga ner hela försvaret och tjäna några bonuspoäng inför valet. Situationen hjälps inte av att den politiska trenden i Sverige verkar vara "först till mitten vinner". I stället för att komma på en egen politik så försöker alla att härma varandra och påstå att dom kom var först. Jag tror att allmän (i ordets sanna bemärkelse) värnplikt är rätt väg att gå men med höjda ambitioner och kvalité. Försvaret kommer aldrig ha råd att rekrytera dom personer dom vill ha, istället riskerar försvaret att en arbetsplats för: 1) MÖP:s (inget ont med det) och 2) folk som inte lyckas få något annat. Vi förlorar den bredd som finns idag. Istället för "the best and the brightest" så blir det nog mest "the poor and the desperate" tendenser som kan ses i vissa ej namngivna länder. Det vore dels en förlust för försvaret och framför allt vår förmåga att verka i dagens komplexa konflikter men dessutom orsaka ökade klasskillnader. Vi får en underklass som ska ut och riskera livet så alla andra kan sitta och porrsurfa och pilla navel. När jag mönstrade var det här med värnplikt inget som direkt lockade mig men det förändrades snabbt. Jag har sedan muck sökt till utlandstjänst något som aldrig skulle ha inträffat utan den introduktion som värnplikten innebar. Sen ska vi inte glömma att det heter försvaret inte utlandsfredsbevararna, huvuduppgiften ska vara att försvara landet allt annat är en bonus.Det tror i alla fall jag att en värnpliktarmé klara bättre än en troligtvis ganska nerbantad yrkesarmén. ett annat problem är att man använder sig av marknadsekonomiska modeller för att beskriva försvaret. Man kan vissa att en viss åtgär t.ex. att bygga en bro kommer betala sig självt i ökad handel. Eftersom försvaret inte producerar något eller har några intäkter så kommer det alltid vara en förlustaffär. Att gå med i NATO kommer innebära att vi kan spara in pengar på vår försvar men allianser och samarbeten betyder att man får kompromissa, vi ska inte inbilla oss att vårt ord skulle väga lika tungt som USA:s. Vad sätter man för pris på att kunna för vår egen politik? Är det mer eller mindre än vad försvaret kostar?

Ursprungligen skulle jag varit sambands-nisse på F21 men blev till slut trucker på I19/artbat. Det roligaste är att jag trots detta är placerad inom samband trots att jag i bästa fall har 10 minuters erfarenhet av någon form av sambandstjänst.

Det finns bara en typ av människor som jag inte vill göra värnplikten med; lata, skade-fejkande, smita-undan-jobb typer. Jag har själv (vad jag vet) inga homosexuella vänner men det har min föräldrar. Jag ska vara ärlig och säga att det kändes lite konstigt första gången jag träffade dom men efter 5 minuters skitsnackade så var det inte mer med det. Sen ska man aldrig glömma att det i den spartanska armén var naturligt med homosexuallitet. Mycket kan spartanerna beskyllas för med dom var inga "mjukisar".

Min personliga favorit måste ändå vara Trossmongo, den kommer direkt från hjärtat. Några jag hört: Packgruppen (min grupp) - Packet, Packåsnor, Bajspackare (vi hade hand om latrintunnorna). Underhållsplutonens insatsgrupp!!! - Toy Soldiers, UH-skytte TOLO - Drivmedelstattare

Jag är faktiskt för mer tvång och fler värnpliktiga, min erfarenhet är att det är många oväntade personer som visar sig ha det rätta virket och rätta drivkraften. När jag mönstrade så var min plan mest att lyckas slippa undan men två år efter muck så sökte jag till NBG, det hade jag aldrig trott på mönstringsdagen. Detta trots att jag både före och efter har setts i ett par demonstrationståg mot krig (eller vad det nu respektive sidor kallat det). Å andra sidan så har också sett en hel del rambo-wannabees som hoppat av eller fått underkänt eftersom dom upptäkte att det inte var något för dom. Men oavsett fallet tror jag ingen av kategorierna tog skada av lite självinsikt, det gjorde då inte jag. Jag är av åsikten att dom flesta kan få en nyttig och meningsful tjänst. Är man motiverad så kanske man kan få en mer stridande befattning och annars så kanske man kan göra något mer åt underhållssidan där utbildningarna SKA vara anpassade så att dom är civilt meriterande. Även om jag inte fick civilt c-kort trots att jag körde lastbil gjorde det att jag kunde ta c-kortet och nu har ett sommarjobb som "trucker", något som ingen i familjen någonsin trodde skulle inträffa. Den egentliga frihetsfrågan ligger inte i om man ska vara tvungen att göra 11 måndarers värnplikt utan i att själv kunna välja om man vill åka på skarp tjänst i utlandet. Det är där frivilligheten verkligen räknas.

Jag hade tagit med egna gympaskor när jag ryckte in men fick vid ett tillfälle använda dom tilldelade ändå. Efter 1 timmes fys så var båda stortåna blåa och till slut lossnade stortånageln på vänster fot. Inte nog med att dom var obekväma dessutom verkar dom inte finns i stora storlekar. Efter det så jag alltid till att min privata gympa skor kom med till Boden.

Vita blixten är ju guld värda. Dom tar djupsnön som en dröm och vill man det så kan man faktiskt köra skate med dom, även om det kanske inte är idealiskt. Att sedan vita blixten ofta associeras med en massa dryga marcher är en annan sak men med rätt förberedelser är dom otroligt funkis.

Den incidenten minns jag eftersom jag blev ombedd att ta med mig motorsågen och komma förbi. Tyvärr så löste det sig och jag fick förmånen att sitta post istället. Själv har jag haft sönder: Pistolgrepp på AK5 - Jag hade GRG på bröstet och snubblade. Min enda tanke var att skydda GRG:n och då smällde jag AK5:an mot en sten Sikte på övnings p-skott - Vad kan man säga, det hände dom bästa. Diselgris (värmare) - Mindre plåtskador på alla tre från "wear and tear". Garagedörr - Jag skulle ställa upp lastbilen och missuppfattade tecknet för framåt som tecknet för bakåt. När backledaren började vifta ännu mer entusiatstiskt så backade jag naturligtvis ännu snabbare. Det hela slutade med att ena hörnet på lastbilen böjde in porten med ca en decimeter. Motorhuv på tidigare nämnda lastbil (Scania 113) - Jag och andreföraren var lite komiga efter en dryg vecka i Älvdalen så vi glömde att öppna huven när vi skulle tappa hytten. Vi kommer på vårat misstag precis innan hytten börjar falla framåt av sin egen vikt och sedan låter det *KNAK*. Elverkskärra 50kVA - Mitt under en fordonsmarch i Älvdalen upptäcker vi att det slår gnistor bakom lastbilen. När vi stannar upptäcker vi att ena hjulet på elverket har lossnat och att gnistorna kom från att vi släpat kärran efter marken. Vi följde släpspåret i flera kilometer för att försöka hitta hjulet men lyckades aldrig. Jag tycker att det är ganska lite med tanke på att jag som pack-chef hade ansvar för: 4 st kompletta sjv-tält 4 med alla tillbehör. 2 st tält 20 med tillbehör 3 st Diselvärmare för sjv-tält 5 st små besindriva elverk 1 st Elverkskärra 50kVa 1 st Lastbil 1 st Packdumper Plus ett halv garage med blandat skräp inklusive souvenir-tomhyllsor från bandkanonen tillhörandes halva artbats officerskår. Sen fanns det ju vissa andra som lyckades med konststycket att köra sönder Mj H:s stridsfordon 240 under "manöverprov" på snö. Tur att man kan göra under med ståltråd och lite uppfinningsrikedom.

Jag blev tvungen att tacka nej till NBG, 18 månader var lite väl störande för studierna. Jag får ta och söka till någon ordinarie utlands mission istället.

Jag tyckte att programmet överlag var bra, dessutom var det nödvändigt att belysa NBG och vad det innebär. Jag tycker att medvetenheten om vad NBG är och innebär är ganska låg hos folk i allmänhet. Det märker jag inte minst hos mina anhöriga när jag berättar att jag sökt. Jag har ännu inte bestämt mig om jag ska acceptera eller ej så jag stöter och blöter argument för och emot dagligen, men frågan om min säkerhet är faktiskt inte vad jag tänker mest på. För mig är det snarare aspekten att man inte vet vad ett uppdrag kan komma att handla om. Skillnaden mellan att svenskar dör för att stoppa ett folkmord eller för att skydda ekonomiska intressen (inte för att jag tror alternativ två skulle kunna hända) är det ingen som verka bry sig i. I slutändan så är min personliga säkerhet ett personligt problem, men NBG:s uppdrag något som representerar hela Sverige. Det finns ett uttryck jag gillar: Vi kan aldrig styra vad som kommer hända, det enda vi kan styra över är våra intentioner. Jag håller för övrigt med föregående talare om att det kanske inte är en så bra idé att rikta in sig på att rekrytera ny-muckade tonåringar, jag tror att livserfarenhet är bland det viktigaste i sådana situationer. Att känna sig själv och vara trygg i sig själv är nog så vikigt när det blir jobbigt. Därmed inte sagt att jag har varken livserfarenhet eller självkännedom men jag kan ju hoppas.

Det kom ett misstänkt brunt litet kuvert idag och nervositeten satte in rätt fort. Jag blev antagen som drivmedelstattare på TOLO-plut på CB01. Nu är den stora frågan bara om jag ska ta tjänsten eller forsätta med mina studier, 18 månader är ju minst sagt lite störande för studierna.

Jag blev först uppring i onsdags angående en repgrupp på trosskompaniet. Jag fick snällt förklara att den enda mekaniska erfarenhet jag har är att svära åt elverk och diselvärmare för att sedan komma på att det kanske går bättre när jag tankat dom. Sedan på torsdagen ringde igen och jag blev intervjuad för tjänst på TOLO-plut på trossen. Så nu är det bara att vänta och se.