LoveMachine

Här kan jag bjuda på lite insideinformation, fritt ur minnet så vissa detaljer kan vara fel. Det är inte automatomladdningen som är problemet, eller för den delen något på pjäsen. Det som strulat är den ammunitionscontainer som man utvecklade för att fungera tillsammans med Archer. Den försöksversion man fick ut höll alldeles utmärkt byggkvalitet. Problemet var att man på senare modeller visade sig var inkapabel att leverera samma kvalitet till rätt pris och på rätt tid. Jag har för mig att det var stora problem med svetsningar. Detta ledde till förseningar och slutligen en konkurs. Dessutom så var inte den containern speciellt bra anpassad till att brukas med ammunitionsdumper utan endast för lastbil. Vilket i mina ögon är en rejäl miss då vi gärna vill kunna snarlika terrängförmåga på de båda. Problemet låg bland annat i att bakgavellyften som behövs för att kunna lasta ammunitionen på ett effektivt sätt inte går nog långt ner för att kunna brukas på den betydligt högre ammunitionsdumpern. Det finns naturligtvis många alternativa lösningar som kan användas för att komma runt problemet som vi pratade om under dumperutbildningen.

Nej: http://www.fmv.se/sv/Nyheter-och-press/Nyheter-fran-FMV/Norge-bryter-samarbetet-kring-Archer/ Men det blir ju dyrare i alla fall. (Fast jag förstår inte riktigt vad utbildning och underhåll har för fasta kostnader som inte krymper med nästan 50% nu.) Det låter ju rimligt, men jag ställer frågan med tanke på att norrmännen ville börja kräva tillbaka diverse pengar. Nej det där med driftskostnader och utbildning förstår jag inte riktigt heller. Jag hade förstått hur det skulle funka om vi hade gemensamma verkstäder och reservdelslager. Med det låter ju som en osedvanligt dålig idé för vapensystem. Varken vi eller norrmännen kan ju börja skicka pjäser kors och tvärs för underhåll. Det skulle ju kunna vara att man inte räknar med att göra all service själva utan kommer köpa in det från leverantören vilket på 48 pjäser gör att man kan ha någon form av kontinuerlig verksamhet. Men jag spekulerar bara, det känns i alla fall väldigt konstigt.

Det kunde man ju ge sig den på. Jag som just skulle skriva och vara glad över att det blir en KFK Archer under 2014. Mitt minne kan svika mig men jag ville minnas att en del av anledningarna till förseningen kom från den Norska sidan. Dessutom har vi ju nu lagt oss till med Protector istället för Lemur, vad jag vet som en sorts motköp. Så var ställer det oss i nuläget? Kommer vi få betala hela utvecklingskostnaden på våra 24 pjäser, med det fördyring det innebär. Eller kommer det, mot all förmodan, gå tillbaka till Norge som ersättning för brutet kontrakt? Innebär det att vi kommer köpa lika många fast dyrare pjäser eller färre till samma totalkostnad? I hemlighet hoppas jag att vi varit "dumma" nog att förbinda oss att köpa samtliga 48 pjäser om Norge backar ur. Då kanske man kan äska om en anslagshöjning och få ett artilleri med lite vettigare numerär.

Jag tog det inte som någon kritik. Jag håller med om att de flest inte har det lika enkelt att komma i väg. Jag har ju ett flexibelt jobb och lever ungkarlslivet. Det var också lite av poängen. Problemet med att vara GSS/T behöver inte vara brist på vettiga övningar, som Knekt skrev i inlägget innan mig, utan att ha tid att öva när man ska. Att det inte finns ett närvarokrav var faktiskt en nyhet för mig, som jag skrev i föregående inlägg. Det är klart att man har kunna slira lite, utan att få sparken. Det finns ju ett liv utanför. De flesta var med på KFÖ:n men inte alla på Höstlöv, i några fall tvärtom. Men ett tydligare avtal med någon form av nedre gräns vore ju helt klart att föredra. För jag kan ju erkänna att pjäsgrupperna på plutonen inte klara av att särskilt många slirar med att komma på övningarna innan vi får problem att kunna verka ordentligt med de GRK vi i nuläget förfogar över. Framför allt så kan vi ju i alla fall i teorin som förband skickas på utlandstjänst och då skulle det ju vara väldigt olyckligt om många inte har den utbildning som krävs eller för den delen säger upp sig så vi måste börja från början med nya soldater. Eller ännu värre mönstras inför det stora fosterländska kriget med folk som inte övat som de borde.

Nu vet jag faktiskt inte hur det ser ut med avseende på krav på att ställa upp på övningar. Säger ni att det inte finns några formella krav så litar jag på det. Sättet jag bedriver min GSS/T verksamhet på är att om jag blir kallad till en övning så rensar jag mitt schema och dyker upp. Men då har jag all flextids moder, en doktorandtjänst. Men min tjänstgörings tid på 92. artilleribataljonen har under året blivit 27 dagar. Jag ligger nog i och för sig rätt högt sett till hela förbandet. Jag haft en förarutbildning (11 dagar), inskolning på GRK (4 dagar), KFÖ (7 dagar) och Höstlöv (5 dagar). Fast jag vet också att det är de som haft ytterligare en förarutbildning vilket skulle ge ytterligare 11 dagar. Så för mig så har det i alla fall legat väldigt nära den repmånad som svunna tider bjöd på. Hur nästa år ser ut vet jag inte i nuläget, jag väntar på min tjänstgöringsplan för 2014. Men det som jag minns varit på tal om för pjäskompaniet är bland annat: förarutbildningar lastbil/dumper, påbyggnadsutbildning för Archerförare, pjäsutbildning på Archer (om Oden är god), utbildning till stridssjukvårdare, samt SÖF och KFÖ. Så det finns en hel del krigsförbandskruser utöver de gemensamma övningarna. Jag både ser fram emot och fruktar nästa års övningsserie. Om jag kommer gå de kurser jag anmält intresse för så kommer min flextid inte att räcka till utan jag får ta tjänstledigt på riktigt, men det är lugnt. I den största tänkbara omfattningen så skulle det för mig handla om i storleksordningen 45-60 dagar. Men det förutsätter att jag får gå utbildningen till stridssjukvårdare.

Kalixlinjen var väl aldrig tänkt att var den ogenomträngliga mur som vissa verkar tro. Den skulle, tvinga motståndaren ta en annan mindre fördelaktig väg eller agera fartgupp och tvinga en motståndare att ödsla tid eller resurser för att bekämpa den. Något som många skribenter försökt förklara. Låt oss säga att stormakten bestämde sig för att bomba bort varenda värn i hela Kalixlinjen. Då har vi i alla fall ett avsevärt antal bomber som inte angriper järnvägsknutar, mobiliseringsförråd eller manöverförband. Något som skulle köpa oss tid att kunna ha våra manöverförband där de krävdes för motattacken. En motattack som man i allra högsta grad planerade inför. När den byggdes och när den användes så hade man ha en avsevärd ammunitionsinsats för att få tillräckligt många granater/bomber på eller nära målet. Just att få fram nog med granater har alltid varit ett av artilleriets stora utmaningar. Så varenda extra granat man sätter in mot en bunker använder innebär att betydligt mjukare mål slipper just denna granat. Dessutom så skulle man inte veta om man fått önska effekt förrän man faktiskt hade anläggningen inom synhåll. Det är en åtgärd som kostar i fredstid men som gör att vi i ofred kan få mer effekt ur personal som är för gammal för att bedriva manöverkrigföring. För den som se ett exempel på vad en i sammanhanget väldigt begränsad försvarszon kan åstadkomma mot en mekaniserad fiende så räcker det att se på striden om Wizna. Att med 720 man binda upp 42000 man under tre dagar är ett ganska bra och billigt fartgupp. Visst skulle teknologiska framsteg vad avser indirekt bekämpning göra denna anläggning mindre effektiv. Men om vi enbart skulle ha klarat att binda upp en fem gånger större styrka under tre dagar så skulle det ha varit en betydande seger för oss.

Så sent som utbildningsåret 04-05 så lärde man ut att omladdning skulle ske med höger hand som höger skytt. Vapnet skulle ner på höften vid omladdning. Detta enligt mina egna upplevelser från I19/Artbat. Det var väl inget jag riktigt tyckte var så smidigt, men en soldat lyder. Det tog inte många minuter att komma på hur det skulle göras med vänster hand när jag började som GSS/T. Det känns mycket mer naturligt för mig.

Numer så är jag mest rymdfysiker men jag har det hela ganska färskt i huvudet. Så då kör vi. En nation som kan placera ut "GPS" satelliter och skapa ett eget "GPS" system, har en sådan nation svårt att spåra, tracka, andra nationers satelliters omloppsbanor? Nej inte det minsta. Den informationen är helt öppen och kan till ganska stor del hittas även av en privatperson. T.ex. här för en hel del satelliter inklusive GPS, GLONASS och Galileo. Vet man vad sifforna betyder så vet man på det stora hela var satelliten ligger. Har man dessutom kapaciteten att bygga egna satelliter så kan man utan problem spåra deras position med antingen egen radar eller genom att lyssna på deras sändningar. Satelliterna sänder bland annat sin position för att du ska kunna använda dem. En nation som kan placera ut "GPS" satelliter och skapa ett eget "GPS" system, har en sådan nation svårt att placera ut mindre "kill" satelliter i samma bana som en av fiendens "GPS" satelliter och sen spränga den? Svårt, nej inte direkt. Kostsamt, i allra högsta grad. Kostnaden för att få upp något i low earth orbit ligger kring på åtskilliga tusen dollar per kilo. Dessutom är det dyra grejer som ska hålla för extrema förhållanden. Sen så ska man dessutom kunna hålla denna bana under en längre tid vilket ökar kostnaden ytterligare. Det är ofta bränsleåtgången för att hålla banan som avgör en satellits livstid. Ska man skugga alla satelliter så får man ligga i rätt bra. Om man beväpnar satelliten med missiler så har man en mer realistisk chans och kan verka över lite längre avstånd. Då man liksom tagit hand om det stora problemet att ha samma hastighet som målet och "bara" behöver styra in sig. Det är dock vad jag vet duktigt olagligt enligt rymdfördraget, om man nu bryr sig. Om man nu gör detta så får det betraktas som en synnerligen offensiv handling som är så långt ifrån hemlig man kan komma. Innan vi får en cloaking device så är rymden den mest ohemliga plats man kan tänka sig. Man spårar i nuläget aktivt cirka 20000 bitar rymdskrot som är så små som 5 cm. En satellit kan inte gömma sig någonstans och man lägger inte en kommunikationssatellit så nära att man riskerar att något händer utan anledning. Kan en "GPS" satellit i drift försvara sig eller göra undanmanövrer om någon placerar ut en kill satellit brevid eller det kommer en sovjetisk IS mot den(målsökande intercept satellit)? Man kan manövrera i en mindre omfattning men kommer garanterat att tappa en hel del av sin återstående livstid och eventuellt göra sig själv obrukbar i och med att man inte är där man borde. I alla fall tills dess att man kompenserat för avvikelsen. GPS bygger på att man med stor noggrannhet vet var satelliterna är och därför från skillnaden i när deras tidssignaler når dig som mottagare kan beräkna var man själv är. Vi pratar om en sådan noggrannhet att man till och med måste ta hänsyn till speciell relativitetsteori och tidsdilation för att inte hamna rejält fel. Att slåss i rymden skulle nog mer se ut som linjeskepp i svag bris än som anfallet mot dödsstjärnan.

Ja då är det ju en hel del extra strul. Drygt med en granat som man inte kan ladda med rätt elevation. Då är jag med i ditt resonenmang.

Nu har jag inte skjutit Strix men borde inte förfarandet när man väntar sig moteld vara att färdigställa samtliga granter som skall skjutas innan eldöppnande? När vi skjutit 81 mm GRK så har vi ju haft minst 12 granater vid pjäs var av minst sex som det bara varit att plocka bort delladdningar på och ladda. Då behöver man i värsta fall bara programmera och ladda de granter som ska skjutas. Det ska inte ta några tio minuter för en salva. För mindre ammunitionsinsatser så kan man ju faktiskt låta enstaka pjäser skjuta, samtidigt som de övriga står grupperade och redo utanför det område som kommer få moteld. Det är ju fördelen med granater som verklig träffar det de ska, alla behöver inte skjuta samtidigt för att få effekt. Detta är ju helt klart relevant. På precisionssidan så vill man ju ha koll på platformens precision, grantans precision och precisionen målet angivits med. Hur många sensorer med rätt noggranhet kan vi förvänta oss att ha fått in i det aktuella frontavsnittet, kommer någon har direkt observation mot det vi skulle vilja skjuta på? På samma sätt så är det ur ett logisitk perspektiv intressant om man med en smartare granat kan minska underhållskedjan i nämnvärd omfattning. För att få fram nog med granter har ju traditionellt varit ett av de stora problemen för att kunna verka fullt ut. Kostanden per verkansenhet är ju något som inte bara behandlar ammunitions kostnad utan även de pjäser, sensorer och underhållsresureser som krävs för att få effekt. Här kan jag uttala mig med en för mig okaraktärsitisk säkerhet. Jag är i grunden civilingenjör i rymdteknik och har rätt bra koll på de krav som ställs på olika rymdfarkoster. Det är verkligen inte enkelt. Målet rör sig i genomsnitt med cirka 7 km/s och är förhållandevis litet. För att överhuvudtaget komma upp med ditt vapen till rätt höjd så krävs det rejält kraftiga motorer som dessutom måste se till att du lyckas möta ditt mål rätt i tid och rum. Man kan nämligen inte manöverera hur som helst i rymden t.e.x genom att använda ett roder. Varje liten manöver man ska göra kräver man tar motsvarande impuls (kraft*tid) som man skulle få från ett roder från styrrakter, vilket är väldigt kostsamt och något som man knappast kan göra mer än i undantagsfall. Det är bland anant därför Apollo 13 blev tvungen att fara runt månen, man hade inte bränsle till att byta kurs på ett "traditionellt" sätt, eller varför många rymdsonder flyger sicksack mellan solsystemets planeter innan man kommer dit man ska. Dessutom så fungerar traditionella sprängämmen ganska dåligt eftersom det inte finns någon omgivande atmosfär som kan överföra tryckvågen. Man måste lita till direktträff med splitter eller dylikt vilket gör att ett gäng handgranater knappast lämpar sig.

Längre pipa i ett kortare vapen är en av anledningarna. Jo det ger ett kompaktare vapen som kan ha lite bättre effektiv räckvidd utan att var klumpigt. Vilket jag upplever som ytterst relevant. Dessutom så gör mekanismens placeing att tyngdpunkten förskjuts bakåt vilket kan ha sina fördelar när man börjar lasta tillbehör på sina picatinny rails. Något som vi väl kan vara överens om är något man ser allt mer av. Det gör dessutom att man kanske inte behöver ett vapen som är specifikt för förare. Kombinerad låda och kolv borde dessutom göra att man kan spara en del vikt jämfört med att ha båda separata. Om man t.ex. grovt jämför en FN SCAR med en Tavor så får man 457 mm pipa på 990 mm vapen till en vikt av 3.49 kg jämfört med 460 mm pipa på 720 mm vapen för 3.27 kg. Då ingår siktet i vikten för en Tavor. Men om jag kan få samma presetanda med ett kortare och lättare vapen så ser i alla fal jag det som positivt. Huruvida bullpupmekanismerna är likvärdiga i avseende om pålitlighet vågar jag inte spekulera i då jag inte provskjutit andra automatvapen än de FM gett mig. Men om du sitter inne på utförliga testdata på t.ex. Tavor eller FN2000 så lyssnar jag.

Jag tycker att den traditionella karbinen börjar kännas föråldrad. Visst kan man använda lättare material och kortare pipa för att få den att vara smidagre att använda. Men det känns som att vi snart borde nå vägs ände vad det gäller trenden med kortare pipor. Jag har aldrig riktigt förståt varför vikbar kolv är ett måste då det begränsar oss rejält. Jag misstänker att det har att göra med att den ska kunna kortas ner och vara enklare att ha i fordon.För om det handlar om längden så kan ju en bullpup lösa det problemet utan vikbar kolv. Jag tycker dessutom att en bullpuplösning känns som det rätta om vi ska ligga lite i framkant med vår AK6. FS200 verkar intressant, kanske främst på grund av den inte kastar hylsor i ansiktet när man byter axel. Men det förutsätter ju att det inte ger fler eller besvärligare eldavbrott, vilket min spontana känsla är. Men de videos jag sett verkar vara positiva kring den detaljen. Att de säkringen och magasinsspärren kan manövereras med båda händerna är ju naturligtvis en logisk forsättning på temat. Det är ju dock lite synd att manöverhandtaget inte är anpassat på samma sätt. Fast det problemet har vi ju även i nuläget med AK5. Bristen på sista-skott-spärr är ett litet mysterium då min förståelse för vapen design är för liten för att jag ska se varför den saknas. Men känns över lag som ett vettigt alternativ. Annars skulle det vara intressant att se en bullpup med samma typ av utkastning som på FNC P90, rakt ner ur kolven. Vad det gäller ersättning av AK4B så hoppas jag att man försöker att skaffa ett vapen med liknande profil. Jag tycker personligen att det vore trevligt att se ett mindre antal vapen i 7,62 med optik för att kunna ge gruppen/plutoenen någon/några som kan verka på lite längre avstånd. Ett nytt vapen för skarpskyttar. Då torde ju 7,62 vara mer lämpat än 5,56 även om det mycket väl kan vinnas andra lämpliga kalibrar. Fast det vore ju bra att kunna använda sig av 7,62 NATO då den finns i omlopp för KSP.

Utan att vara expert på hur väl Strix fungerar, eller inte fungerar, så skulle jag vilja påstå att vi behöver fler eldrör och fler granater snarare än smartare granater. GPS är som sagt inte så svårt att störa ut och dessutom beroende på den stat som styr systemet. Man skulle ju naturligtvis kunna skaffa en granat som även använde GLONASS eller Galileo men störningsproblemet kvarstår. Dessutom är jag inte helt övertygad om att räckvidden på en 120 mm GRK är tillräckligt lång för att det skall känna relevant med styrning. Mot mjuka mål så behöver man inte skjuta mitt i prick, speciellt inte om man skjuter salvor istället för enstaka granater. Mot bepansrade mål som kan röra sig, så har jag svårt att se att GPS styrning räcker till. Då borde det krävas egen målsökning i stil med det som finns på Strix och BONUS. Jag skulle gärna se att vi bibehåller Strix och köper in fler vid behov. I kombination med AMOS skulle den ge manöverbataljonerna en viktigt offensiv pusselbit, i form av att ha ett mer följsamt system för att (för)bekämpa pansar. I den mån vi behöver kunna skjuta indirekt eld med meterprecision så får vi ta Excalibur. Men även här är jag inte helt övertygad om nödvändigheten. Räknar vi med att lede fi kommer ha hårda, stationära, högvärdes mål som de ska användas mot? Kunna skjuta i bebyggelse utan allt för stora skador på andra byggnader är ju lovvärt, men är det nödvändigt? Om vi har fullstrid i tätbebyggt område så är ju det bara ett av många problem som man utsätter egen trupp och civila för. I ett COIN-perspektiv så ser jag en större nytta. Men jag anser inte att det skall vara dimensionerande. En mer allmän fundering är på hur stor precision man faktiskt får ut ut en GPS-styrd granat. För att den träffar inom ensiffrigt antal meter från den valda punkten är ju bara värt om man har mätt in denna punkt väldigt exakt. Hur ser det ut i ett systemperspektiv när man tar hänsyn till sensorerna som mäter in målet?

Som artillerist så gråter jag en liten tår när jag läser rhx inlägg. Förvisso är det en del saker av äldre modell men 24 st Bkan, 192 st FH77 och 561 st 120 mm GRK är en total som jag inte ens kan föreställa mig. Bättre prestanda per pjäs i all ära, men så mycket bättre är den inte.

I sanning en stor dag. Men det är inte bilderna på A9 första skjutning jag väntar på, utan vår första skjutning. Håller tummarna inför en KFK Archer under 2014.

Det till slut blev en Traser P5900. Hittade en säljare i Storbritannien som var rätt billig så den landade på lite drygt 1000 kr. Den tog dock en del tid på sig att dyka upp. Jag fick den idag och åker iväg på övning imorgon, just in time delivery. Den är lagom stor och har tillräckligt låg profil för att inte vara i vägen. Tim- och minutvisarna är lätta att läsa av i mörkret eftersom de är tritiumupplysta men sekundvisare kan man bara skymta som en skugga när den passerar visarna. Men det ser jag inte som ett problem. Jag höjer dock ett varningens finger för glaset. Det ligger nämligen inte nedsänkt utan i höjd med boetten. Fast eftersom jag har för avsikt att ha den monterad i ett tygarmband med lock så är det inte ett problem för mig personligen. Hmm. Ser på bilden att jag glömt att ställa in rätt datum. Gör om gör rätt.

Det här med avhopp är ju egentligen inte ett problem i sig. Det är ju inte så att man rackar ner på diverse elitstyrkors grundutbildningar eftersom många hoppar av eller tvingas avbryta. Det måste ju först och främst sättas i perspektiv till hur många rekryter man har i förhållande till hur många befattningar man vill fylla. Det jag ser som det stora problemet är kanske främst att vi inte har tillräckligt många som påbörjar GMU och att de som går vidare inte stannar tillräckligt länge. Sen finns det ju olika anledningar till avhopp och det lär knappast finnas en patentlösning för alla typer. Vad det gäller skador som nämns i första posten så kan ju ett alternativ vara att sålla hårdare vid rekryteringen. Men det är långt i från en garanti då tjänsten innebär en hel del ovana moment som gemene man knappast tränar på specifikt. Men en god allmänfysik hjäper naturligtivs. Det skulle dock innebära att ett redan magert rekryteringsunderlag krymper ytterligare. Det amerikanska systemet där man kan gå tillbaka och ansluta till en semnare kull verkar på pappret väldigt bra eftersom det ger dem som behöver lite extra tid till att låta kroppen vänja sig vid soldatlivet. Problemet är att man måste ha en förhållandevis stor utbildningsvolym för att systemet skall vara genomförbart. Annars risker man att varje utbildningkull antingen är för liten för att vara effektiv eller att de rycker in så sällan att det inte är praktiskt genomförbart att backa tillbaka. Om inte något radikalt sker antalet inryckande mångdubblas så känns det som att enda sättat att få en sådan volym är att centralisera all GMU för hela landet, något som jag vet att det finns delade åsikter om här på brädan. Vad det gäller folk som hoppar av av psykiska och sociala skäl så är det återigen inte nödvändigtvis något rak igenom negativt. Lite raljant så kan man säga att en del blir besvikna på att man efter två veckor fortfarande inte fått köra stridsvagn och andra upptäcker att man inte reformera försvarsmakten till en icke-vålds institution över natten. Oavsett så är det till viss del en oundviklig verklighet när man med reklam försöker att få fler att söka GMU. Ska man vidga sin målgrupp för att hitta nya begåvningar så riskerar man också att hitta folk som inte riktigt hade rätt bild av vad man sysslar med. Så det är en avvägning man får göra när man gör sina kampanjer. Att det sedan finns folk som vill göra GMU, vet vad det innebär men som inte riktigt klara av det är också ett problem men som är väldigt svårt att avvärja. Det är helt enkelt något man måste få upptäcka allt eftersom. Det jag personligen skulle vilja se, utöver återinförd värnplikt som rekryteringbas, är: 1. Bindande kontrakt att genomföra GMU. Oavsett hur snälla instuktörerna är så är det ofta en stor omställning att bo på en ny plats, dela logement, inte få klä sig som man själv vill, inte få stå och gå som man är van och så vidare. Jag vet hur många, mig själv inräknad, som ville hoppa av under första månaden av värnplikt. Men det är när man tagit sig över den pucklen som man verkligen vet om man passar. Att låta folk ge upp för tidigt är att göra samtliga inblandade en otjänst. Att man dessutom "sitter i skiten" tillsammans kan göra under för att jobba som en grupp och peppa varandra. 2. Centraliserad GMU i tre månader med med möjlighet att gå tillbaka ett steg vid skador eller dylikt. Centraliseringen ger stordriftsfördelar och det utspridda inrycket gör att man får en jämnare beslastning. Fokus på att befästa fysisk status, enskilda soldatfärdigheter samt grupps fältvana. Eventuellt även grupps strid. Ingen skyddsvaktsutbildning då det är ett förhållandevis komplext moment som både sätter de enskila färdigheten på prov samt lägger på ett moment av juridik som komplicerar saker. När man är klar samt godkänd på fysiska tester och färdighetsprov så finns det sedan ett gott underlag för att se var man skulle passa bäst som soldat och man kan då söka var man vill göra KMU. 3. Efter genomförd och godkänd GMU så får man genomföra KMU motsv. på det förband och typ av befattning man är intresserad av. Detta naturligtvis i mån om plats och behov av att fylla tjänster. Populär platser kommer kräva högra betyg/vitsord. Om man väljer KMU är även denna bindande i ytterligare 3 månader. Där får man dels fortsätta att öva enskilda färdigheter och öka på med grupps färdigheter tillsammans med andra KMU-soldater, dels bekanta sig med det aktuella förbandetsverksamheter. Här får man ta beslutet vilken eller vilka befattningar man är intreserad av vid anställning samt få en introduktion i vad tjänsten innebär. Detta med syfte att i slutet av sin KMU kunna deltaga i en fältövning på en tänkt befattning i grupp/pluton med anställda soldater och befäl. Det sista för att del som rekryt få känna på hur tjänsten ser ut under mer fältlika förhållanden, ge chefen ett slutgiltigt beslutsunderlag och om anställning blir aktuellt redan vara bekant med sin grupp.

På förra KFÖ:n så hade jag Magpuls på plastmagasinen. Det var lite knöligt att stänga fickan eftersom de bygger på lite i höjd. Men jag tycker inte att det är särskilt mycket värre än vanligt, då magasinsfickorna ändå inte är optimerade för plastmagasin till att börja med. Det var ju definitivt lättare att få upp ett magasin men jag är inte säker på om jag sparade tid på hela omladdningsförfarnadet. Det är som wolfie666 säger lite problematiskt att man mest bara får ett grepp med fingertopparna. Men det kan också vara en fråga om tillvänjning och träning.

Jag har kollat på Traser men de ligger i överkant för vad jag är beredd att betala. Den billigaste skulle kunna gå an om man får den för deras rekommenderade pris. Men jag verkar inte kunna hitta den så billigt någonstans. Jag är ju bara ute och härjar i skogen någon vecka per år så det lutar år någon budgetlösning.

Men det låter ju helt "lysande".Det hade ju vari en sak om man gjord besparingar genom att kompensera med tidvisa tjänster. Men det här är ju en nedskärning rak av med mellan 1685 och 2015 tjänster. Nu kan det ju tänklas att det finns några överflödiga officerare här och var. Jag har några namn på min lista, fast förrådspersonalen ligger nog i ett annat fack, men jag har svårt att tänka mig att den redan annorektiska organisationen skulle kunna göra sig av med så mycket folk utan att det märks av på verksamheten.

Under den förra övningen så stod det klart att jag trots att jag är trattbasse behöver en klocka. Min nuvarande, en G-shock är dels för stor och framför allt hög och dels så har den ett metallarmband vilket inte är bra om vintrarna. Det jag letar efter är: Låg profil Neutralt utseende Ska komma med eller kunna utrustas med tygarmband. Minimalt med funktioner Lätt att avläsa även i mörkret, självlysande/backlight/tritium Någorlunda styrktålig Någorlunda billig Har ni några förslag? Min första tanke var att köpa en biligare Gul klocka men jag vet inte hur passa fältmässiga de egentligen är.

Nu är ju förvisso inte Aftonbladet väldens bästa källa. Men tidigare idag så rapporterade man att Det varit en presskonferens hos försvarsmakten där man gått ut med två kränkningar av svenskt luftrum som ägt rum under sommaren. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17294200.ab Är det någon som lyckats snoka reda på något från försvarsmaktens sida? Eller någon seriösare tidning för den delen. Jag skulle vilja få lite mer information om det hela. I vilket fall är det intressant att man går ut med det till pressen. Det känns som ett väldigt gott drag ur PR-perspektiv då folk blev väldigt upprörda av påskhelgens flygföretag. Kanske kan det ge en skjuts i rätt riktning vad det gäller allmänhetens medvetenhet.

Till hösten så ska vi på 92. Artilleribataljonen skjuta GRK tillsammans med Hemvärnet. Var jag har förstått så handlar det främst om att Hemvärnet ska få träna på att eldobservera. Jag vet inte vad man ska utläsa ur det men det skulle ju kunna vara ett steg på vägen.

Farsta är ju klart görbart. Tack för tipset, hade av någon anledning för mig att Snigeldesign låg någon annanstans.

Det här är något som jag mailat 92. artilleribataljonen om utan att få svar. Det var dock under sommaren så jag hoppas att jag får svar under nästa övning. Vi har nämligen fått ut uniformer och förbandsmärken men inte fått veta vilken grad vi har fått, så jag antar soldat eftersom inget annat sagts. Men då kommer ju följdfrågan hur man ska räkna tiden som GSS/T med värnplikts utbildning. Jag har tio månader värnplikt, ett år som GSS/T med avsiktsförklaring eftersom det var innan lagstödet för anställningsformen fanns samt ytterligare ett år som GSS/T som faktiskt anställd. Med andra ord ligger jag någonstans mellan ett år och två år och tio månader i tjänstgöringstid. Lägg då till detta att vi bara är tidvis tjänstgörande och eventuellt räknar strecken på samma sätt som hemvärnet. Förvirringen är stor.