LoveMachine
-
Posts
119 -
Joined
-
Last visited
-
Days Won
2
Content Type
Forums
Events
Gallery
Posts posted by LoveMachine
-
-
Såg nu att sista bilden inte dök upp som den skulle. Gör 20 böj-sträck som belöning.
T-80
-
http://www.dn.se/nyheter/varlden/ukraina-rysk-militar-attackerade-vara-soldater/
Rysk vagn men vilken, och vad särskoljer den från dom andra...T-80, T-90..
Svårt i mina ögon då antalet hjul är lika samt att dom flyttar rökkastarna lite som dom vill.
Bilden är ju lite lurig - tittar man någa ser man att det står en vagn bakom också. Så allt lull lull bak på tornet och bakpansaret tillhör inte vagnen utan är bara delar av vagnen bakom
Det är med god sannolikhet en T-64. På T-72 och T-90 är det en väldigt liten lucka mellan bärhjulen. På T-80 sitter de mittersta hjulen lite tätare och ett tydligt par. Jämför bilderna,
T-64
T-72
T-80
-
Det kan vara lite påfrestande för datorn. Det är inte uppenbart när man spelar, men detaljrikedomen är väldigt hög när man börjar zooma in. Det finns att köpa på Steam, fast då skulle jag hellre installera Red Dragon som är expansionen med sjöstrid. Till den kommer det dessutom snart en patch där vi kan få AMOS 120 mm.
-
Är du anställd som GSS/T? Trodde ni lagrade eran materiel på regementet förutom uniform som följer med hem.
Jo jag är GSS/T. Vi har gjort det under 2014, i mitt fall. mellan KFK Archer och KFÖ. Men sen när övningarna var över för i år så var det bara att lämna in allt igen. Tanken är att vi ska ha allt i något förråd men av ännu okända anledningar är så inte fallet. Det är ju inget stort problem, men ganska irriterande. Är det något som jag hade viljat ta hem eller ha i förråd så är det stridsvästen. Däremot har jag en hel del annat hemförlovat, men värmejackan är det ju ingen konst att tillpassa efter man hämtat ut den på förrådet och den är det skönt att slippa släpa land och rike runt.
-
Den nya RSS12 verkar ha riktigt stor potential. Om man nu inte fuckat upp hela implementeringen. Fast jag räknar inte med att få se röken av den på rikigt länge. Sen så finnsd et annan utrustning som vore trevlig att få. Jag skulle bli rätt nöjd om jag kunde få ut en SV2000 att antingen ta med hem eller lagra på A9 så att jag slipper bygga ihop den på nytt varje övning.
-
Enligt denna källa så kostar en ATACMS $1,120,000 (cirka 8,200,000 kr). För detta får vi crika 240 km räckvidd. Som Enigmatik påpekar så är det ett vapen för avsevärt större skalor än den vi kan förvänta oss inom Sverige. Det är att jämföra med att vi stoppar en rysk invasion Haparanda från Arvidsajur eller en dansk invasion över Öresundsbron från Göteborg. Det är dock för kort för att kunna påverka relevanta utskeppningshamnar. Såi mina ögon så känns det som att vi misslyckats med kraft om vi överhucudtaget kan utnytta denna räckviss inom lnadets gränser. Då har fienden redan etablerat ett brohuvud och troligtvis redan tagit sina primära anfallmål. Till detta tillkommer som sagt frågan om en stor HE stridsspets är det som har störst användbarhet i detta sammanhang.
En M31 raket,med INS/GPS och cirka 70 km räckvidd, kostar enligt denna källa $110,255 (cirka 820,000 kr). Det är en mer lämplig räckvidd och till ett avsevärt lägre pris. Om man jämför med en Excaliburs räckviss på cirka 50 km och kostnad på $53,620 (cirka 400,000 kr) så får man på det stora hela lika mycket stridsspets per krona, men med längre räckvidd. Men jag är inte övertygad om att det skulle vara relevant att införa ett nytt system som innebär en så pass liten förbättring av prestandan. En stor stridsspets är dessutom inte nödvändnigtvis bättre än två mindre. Framför allt inte om man inte har ett tydligt inmätt mål som man kan träffa mitt i prick på. -
Utöver att förslaget som sådant är otroligt illa genomtänkt så tror jag inte på MLRS är en effektiv lösning för Försvarsmakten. En jämfört med eldrörsartilleri så har MLRS bättre räckvidd men till ett betydligt högre pris per skott. Dessutom var t.ex. MLRS M270 stora fördel att man kunde strössla med substridsdelar över stora områden. Med tanke på att vi inte ens använder det väldigt säkra och pålitliga systemet Mjölner så tvilar jag på att vi skulle använda det alternativet. Då har vi kvar vanliga högexplosiva stridsspetar som jag inte ser något större användningsområde för. De kan säkert slå ut både det ena och det andra men då måste man träffa rätt också. Det känns som att det främst skulle vara relevant mot stationära hårdmål. Och jag hoppas att en presumptiv invasionsmakt inte kommr ha tid eller möjlighet att bygga bunkerkompex på svensk mark.
Ge mig AMOS till manöverbataljonerna och nog med Archers för att sätta upp några fler artilleribataljoner istället.
-
Det är lugnt, Schyman håller på och styr upp det här.
http://www.expressen.se/debatt/julafton-for-patriarkala-forsvarsromantiker/
-
Det ryskägda, men liberiaregistrerade fartyget NS Concord har roat sig med att göra så här de senaste dagarna.
http://www.marinetraffic.com/se/ais/home/oldmmsi:636012382/olddate:2014-10-16%2014:27:00/zoom:9och nu på senaste tid...
http://www.marinetraffic.com/se/ais/home/oldmmsi:636012382/olddate:2014-10-18%2011:52:00/zoom:9
Det råkar vara samma fartyg som nämns i samband med de gånga dagarnas misstänkta ubåtskränkningar.
-
De finns vad jag vet totalt sex pjäser i Sverige, två prototyper och fyra förseriepjäser. En av prototyperna var inte på A9 när jag hade Archerutbildning förra veckan så det kan ha varit den som var ute och snurrade. Den används bedömt av BAE för sin utvecklingsverksamhet.
-
Nu kanske jag gör mig till åtlöje inför den samlade SoldF-expertisen. Vad jag kan utläsa så kan JAS39E bära två RBS-15 eller två KEPD vilket torde minska dess flygtid avseevärt och göra att den blir betydligt mindre lämpad för jaktrollen. Om vi nu ändå ska drömma så skulle jag vilja se ett flygplan som är avsett för att leverera just dessa två vapen. Det skulle inte behöva vara ett lika avancerat plan som JAS39E eftersom vapnen kan släppas på betyggande avstånd från målet, upp till 250 km för RBS-15.
Det vore önskvärt med ett flyg som kan bära i storleksordningen fyra KEPD vilket i vikt motsvarar sju RBS-15. Planet bör kunna hålla god fart och med full last kunna ta sig inom 400 km från tänkbara mål för en KEPD, en aktionsradie på 700 km skulle täcka in de mest relevanta kuststräckorna med viss marginal. Om man ska ha jaktrobotar för självskydd hamnar man på en extern vapenlast om cirka 6000 kg. Jag tror dock att jaktrobot skulle göra projektet dyrare än vad som är förenligt med syftet. ECM för självskydd och understöd av egen jakt vore däremot väldigt lämpligt. Vad finns det för plan på marknaden som skulle kunna uppfylla denna kravspec?
Om jag blir väldigt hypotetisk så har tidigare man använt attack-plan t.ex. S3 och Tu-16 för lufttankning. Det är ingen lösning som duger om man vill flyga jorden runt men väl för att kunna hålla uppe en jaktrote eller två lite längre tid. Om man vill kunna hålla nere antalet flygmodeller vi äger så skulle en sådan lösning kunna göras genom modifikationer av attackplanet.
-
Har väl nån betydelse att grg granaten har flack bana medan grk kommer i nacken vertikalt. Speciellt om fienden ligger bakom en mur.
Det är så sant men man kan ju skjuta spräng med luftbrisad med GRG. Då lägger man den en meter över muren med detonation någon meter bakom. Det ger inte optimal splitterspridning men GRK har också vissa problem på den fronten. Vinkeln granaten har vid detonation kan ge en avsevärd skillnad i hur splittret sprider sig.
-
Så här kan de i alla fall se ut i Afghanistan när man skjuter 60 mm GRK. Om det är representativt vet jag inte. Ser i alla fall ut som att det handlar om en hel del känsla för att få bra effekt.
-
Vad jag har kunnat läsa mig till så kan 3 Strix-granater skjutas i snabb följd från samma eldrör.
Om du ser logistikproblem så borde de främst ligga för 120 mm-systemen. 81 mm grk är i förhållande lätt att få med.
Jag tar mig friheten att citera Speculatores svar när jag hade samma tankar i tråden: Bataljoners behov av precisionsbekämpning med indirekt eld
minns jag rätt skulle först utskjutans delen, sen drivmotorn och till sist granaten föras in, sen skulle eldröret höjas till rätt elevering och vinkel. de tio minutrarna är dessutom den tid som behövs för att avfyra salvan och se till att komma ifrån platsen. sen är de åter igen lite bök och stök att programera, om granaten sen inte avfyras har man en massa jobb. en tolv cm grk är ju inget direk man lyfter och häller ut granater ur.
Vad det gäller logistiken så håller jag med. Jag har i tråden om GRK i hemvärnet propagerat för att man väljer just 81 mm eftersom det är en bra kompromiss mellan förmåga och att inte vara en logistisk mardröm. Man behöver inga dragfordon och ammunitionen är förhållandevis lätthanterad. Men det kräver ändå en hel del tilläggsutbildning och resurser, men inte till den grad att jag ser det som en omöjlighet. Dessutom ser jag det som troligare att man med 81 mm kontra 120 mm inte blir ett särskilt prioriterat mål för moteld från fiendens artilleri.
Ett förfarande som jag tycker skulle passa hemvärnet är att man minerar eller spränger en väg. Punkten för mineringen eller sprängningen är ju känd och kan mätas in långt innan. Sedan väntar man på att en observatör, inte nödvändigtvis en eldledare, ser att fienden påbörjar bärgning eller återställa vägen. Då börjar man med eldstötar mot den redan inmätta punkten vid slumpmässiga tidpunkter för att fördröja arbetet och bekämpa oskyddad personal som är ute arbetar. Det kan göra livet väldigt surt för underhållskoloner och fördröja fienden avsevärt med relativt liten insats.
-
Jag hade tänkt mig att varje bataljon skulle ha 1-2 120 mm och minst 4 81 mm grk.
När det gäller GRK, och framför allt 120 mm GRK, så är en pjäs ingen pjäs. Jag bedömmer att fienden skulle vara ganska angelägen att slå ut 120 mm GRK då den kan skjuta Strix och vara ett hot även mot hårda mål under förflyttning. Du måste därför omgruppera mellan varje eldöppnande vilket innebär att en enstaka pjäs är tillgänglig endast en bråkdel av tiden. Dessutom är eldöppnande med en enstaka pjäs väldigt lite att komma med. Men hänsyn tagen till den spridning man får på granaterna så vill man i alla fall med dum ammunition få iväg mer ammunition är vad ett eldöppnande med en pjäs medger. Jag har dessutom fått förklarat för mig av folk på forumet att just Strix är tar väldigt lång tid att skjuta. Det gör att en enstaka pjäs inte kan få erfoderlig effekt ens med smart ammunition.
Ska man skjuta med god effekt och omgruppera för att undvika moteld så är nog eldöppnande med en av två-tre GRK-plutoner à fyra pjäser det som krävs. Dessutom ställer jag mig frågande till om det är särskilt smart att han två olika typer av GRK på en hemvärnsbataljon. Det går naturligtvis att göra men innebär en hel del extra logistik på en förbandstyp som inte har den typen av resurser i nuläget.
-
Jag är artillerist så min insikt i de blå stridskrafterna är minst sagt begränsade. Om man ens ska kunna börja att resonera kring hur många brigader vi ska ha så måste man fundera över vad dessa ska kunna göra. Vi har stidsvagnar och stridsfordon som skulle kunna användas för att sätta upp fler mekaniserade bataljoner och ser man Hemvärnet som lätt skytte så har vi ett antal brigader till som ligger och lurar. Men det spelar ingen roll om vi har skytte och pansar till 10 brigader om vi saknar övriga funktioner, vilket vi gör. I min värld måste en brigad utöver sitt skytte och pansar innehålla flertalet funktionsförband för att överhuvudtaget kunna ses som en operativ enhet. Att låna och dela förmågor är inget som jag skulle sätta min tillit till i krig.
Manöverbataljon
3x Truppslagsbataljon (pansar, pansarskytte, lätt skytte e.t.c.)
- Stabs/granatkastarkompani (120 mm GRK helst AMOS)
- 4x Truppslagskompani (pansar, pansarskytte, lätt skytte e.t.c.)
- Underhållskompani
Artilleribataljon
Ingenjörbataljon
Luftvärnsbataljon
Underhållsbataljon
Utan de fyra funktionsbataljonerna så får man inte en brigad som kan genomföra operationer på ett kompetent sätt. Istället måste man avdela gemensamma resurser vilket gör att man tappar initiativ och förmågan att snabbt utnyttja svagheter hos fienden. Dessa funktionsbataljoner måste vara rörliga så att de kan föja brigadens rörelser. Utan artilleri saknar man förbekämpningsförmåga och tyngre indirekt eld. Utan ingenjörsbataljoner så kommer rörligheten begränsas vid offensiva operationer och förmågan till defensiva fältarbeten minska. Utan medeldistansluftvärn för skydd av grupperingsplats och marschformation så är man antingen sårbar mot luftangrepp eller beroende av avdelt flyggskydd från flygvapnet. Utan underhåll så blir uthålligheten starkt begränsad.
Flyget måste tillföras basbataljoner så att samtliga divisioner har sina krigsflygbaser bemannade. Annars så risklerar vi att stå utan flyg efter första omgången förbekämpning och där efter ha en väldigt begränsad uthålligthet och tillgänglighet. Att vi inte har något flyg baserat i Stockholms trakten förefaller väldigt dumt om man ser till geografin och var Stormakt Röd kan flyga. Så där finns det en del att önska.
Jag skulle även vilja se att man inför ett antal förband med långräckviddigt luftvärn, <100 km. De skulle vara grupperade för att förhindra fienden tillgång till luftrummet kring viktiga landsändor. Dessa skulle ha hög beredskap och i någon omfattningen ingå i incidentberedskapen och luftövervakningen. Tanke är att de skulle utgöra en rejäl tröskel mot överraskande luftangrepp samt ge eget flyg trygga områden att operera från. Så här på rak arm skulle jag kunna tänka mig:, Västkusten (Göteborgs hamn, F 7), Blekinge (Karlskrona, F 17), Stockholm (Våra vördade folkvalda, statöverhuvuden samt Amf 1, LG, Luftstridsskolan, LedR), Gotland (på förekommen anledning), Öresund (viktig handelsled), Norrbotten (A 9, I 19, F 21, samt högintressant luftrum vid en konflikt om Barents). Antalet platser beror naturligtvis på räckvidden på luftvärnet i fråga, men det lämnar jag därhän. -
I den bästa av världar så hade jag gärna sett att hemvärnet hade utrustning och uppgifter som motsvara National Guard. Men då vi varken är där idag eller inom en överskådlig framtid så tycker jag att man måste anpassa sig efter den uppgift man faktiskt har, inte efter den jag önskar att man hade. Då måste man fundera kring vad som går att genomför på ett bra sätt utifrån rådande förutsättningar, inte efter idealiska förutsättningar.
Personligen så tycker jag det är lite underligt att man väljer 120 mm GRK framför 81 mm GRK. Det är helt klart en betydligt mer kapabel pjäs och med Strix så tillför den också förmågan att bekämpa hårda mål. Jag har dock fått förklarat för mig att Strix är förhållande besvärlig att skjuta och rätt avancerad jämfört med vanlig dum ammunition. Kommer man kunna få upp Hemvärnsförbanden till den nivån att Strix blir möjligt. Annars minskar nyttan med 120 mm varianten. Den är dessutom en tyngre pjäs med betydligt tyngre ammunition vilket större större krav på logistiken. En 81 mm GRK kan man lasta i i vilket fordon som helst, ta med tillfots från FAP och gruppera förhållandevis obehindrat. En 120 mm GRK är vad jag förstår fordonsdragen och måste köras hela vägen fram till grupperingsplatsen. Om vårt eget artilleri och 120 mm GRK på manöverbataljonerna håller igång så ser jag det inte som otroligt att fienden väljer att försöka bekämpa dessa innan man börjar jaga Hemvärnets 81 mm GRK. Något som jag skulle föredra om jag var på ett förband helt uttan splitterskyddade fordon.
Vad det gäller effekt i målet så är det en fråga om vad man förväntar sig att få skjuta på. Ett återkommandde uttryck i TOEM är "mot oskyddad motståndare, motståndare med kroppskydd, oskyddade eller lätt bepansrade fordon. Ur det perspektivet så tycker jag att 120 mm låter lite i överkant. 81 mm ger god verkan mot de tre första kategorierna och viss verkan mot den fjärde. Jag ser det inte som troligt att Hemvärnet behöver använda GRK för att slå mot en fiende som haft tid att befästa sin position till sådan grad att tyngre artilleri behövs, om så är fallet så tror jag att samarbete med andra förband är en bättre lösning. 81 mm GRK räcker också till att understödja eldöverfall mot fiendens underhåll eller understödja försvar av egen förläggning. Car Dai shan minns nog vår övning förra året då vi hade försvar av förläggning med GRK-skjutning mot mål inom synhåll från eldställningarna. Hade varit intressant att få skjuta direktriktat eller i varje fall korrigera elden direkt.
Oavsett så är det många bitar utöver pjäsen som måste stämma för att man ska få en tillräckligt stor effekt för att det ska löna sig. De flesta har Car Dai shan nämnt en sida länge bak så det ska jag inte orda mer om. Jag kan bara konstatera att det krävs en ganska hög lägsta nivå för att få någon som helst effekt ur GRK, där till kommer de krav som respektive pjäs ställer.
-
Så som jag ser på det hela så är det inte en renodlad antingen eller situation förmågemässigt. Ekonomiskt sett så vet vi nog hur situationen ser ut, varken eller om inget radikalt sker.
Det jag benämner långräckviddigt luftvärn >100 km t.ex. Partiot och Aster-30 har väl som främsta funktion att zona ut flyg från viktiga områden och förneka fienden luftnärvaro över större ytor. Som en bonus så kan man även bekämpa ballistiska missiler. Jag ser det som något som är lämpligt för viktiga områden som våra större städer samt strategiskt viktiga landsändor. De är dyra, vi kommer bara kunna köpa ett mindre antal men de gör att vi kan projecera vår förmåga och ge oss en buffertzon. Vi kan knappast ha den numerär som krävs för att göra ett större flygangrepp omöjligt antalet missiler och avfyrningsplattformar skulle knappast räcka för att skjuta ut ett större angrepp, men det gör att så kallade kirurgiska anfall inte kan göras ostraffat. Det ger samtidigt egen jakt större frihet i hur man opererar eftersom man har vissa områden där fiendeplan inte kan uppträda ostört.
Medelräckviddigt luftvärn t.ex. NASAMS ~25 km och IRIS-T ~20 km borde väl vara mer lämpligt för att skydda egna grupperingsområden och skjuta ner missiler som fienden avfyrat. För rörliga mål så behöver man veta var målet befinner sig på ett helt annat sätt än för stationära mål vilket gör att fjärrvapen blir svårare att använda utan måldata i realtid. De är billigare och medger en större nummerär så väl vad avser antalet misslier i förråden och antalet avfyrningsplattformar. Det är väl först på den här nivån som jag ser att vi kan börja få nog med missiler i luften för att verkligen bekämpa ett större flygföretag.
Om vi kommer ner på t.ex RB70 och Lvkv90 med <10 km räckvidd så blir det i det närmaste en fråga om att se till att man får ett någolunda jämt utbyte under fiendens flyganfall samt att förhindra att attackhelkoptrar kan göra livet surt för allt som rullar. För när vi kommer till skott så är risken överhängande att fienden redan gjort det samma.
-
Kan bli svårt att få ihop 5 bataljoner Archer (60st) även om vi skulle ta över Norges då det bara finns eldrör till 4 bataljoner totalt (48st). Archer baserades ju på FH77B som togs över i 51 ex från den gamla Indien-affären. Om priset för att ta över Norges annullerade 24 Archer skulle bli MYCKET fördelaktigt för FM så skulle väl det vara en bra idé. Men frågan är om de skall baseras i södra Sverige istället för hos I19? För Bodens del borde en banddrivet raketartilleri som MLRS270 passa bättre, som Finland har.
Som artillerist så skulle jag bli mycket glad om vi tog över Norges 24 Archers. Då skulle vi börja få ihop en numerär som inte gör oss så känsliga för bortfall på grund av reparationer med mera och ligga på samma nivå som FH77B fast med bättre prestanda per pjäs. Vad det gäller haubitsarna så är de inte hos I19 utan A9. Vi är förvisso grannar men helt olika förbandstyper. Sen så förstår jag inte varför MLRS M270 skulle vara bättre i Boden. Den har ju bra räckvidd och eldhastighet men hur ser kostanden för ammunitionen ut. Jag inbillar mig att det blir dyrare med missiler än med vanliga dumma granater. Om det är att den är banddriven så ser jag inte det som någon avgörande fördel. Archer kan ka sig fram i terrängen i den omfattning som behövs. Artilleriet ska ju inte rycka fram över miltals av myrar mot anfallsmålet. Det räcker att man har nog mer terrängförmåga för att kunna ta sig från en skogsväg till den glänta man vill skujta från, det kan man med Archer. Det som är begränsande är att ha nog med underhåll för att kunna få fram ammuniotion och drivmedel. Så ska man kunna utnyttja MLRS M270 potential för terrängförmåga så måste man ha ett omfattande bandburet underhåll.
-
Det var helt rätt att kontakta förbandet. För den typen av beteende är inget man vill se. Var hon dessutom agressiv så är det hela sju resor värre. För full och dum har jag själv blivit oplanerat dock inte i uniform, men att bli agressiv är något helt annat. Det kan vara nog svårt att berätta för folk att man jobbar som soldat utan att ens kollegor springer runt i uniform, fulla som ägg. Det sista Försvarsmakten behöver är en fylleskandal nu när en ljusning kan skönjas vid horisonten. Jag hade kanske hållit inne med detaljer som hade gjort att man kunde identifiera enskild soldat. Det viktiga är inte bestraffning utan att samtliga GMU-soldater veta vad som gäller, på ett mycket kraftfullt sätt.
-
En del uppgifterna har jag också hört tjänstevägen. Att man har haft problem med krutgasena vet jag har diskuterats, men vad jag minns så gällde det prototyppjäserna och inte de fyra ur förserien. Vikten på pjäsrna kan jag inte ta ställning till då jag ärligt talat inte vet vad det är för siffor man talar om. Archern kommer nämligen i två utföranden, en fredstida och en krigstida. När det blir skarpt läge så skruvar man på tilläggspansaret som ingår i varje pjäs vilket gör den betydligt tyngre. Man har valt den lösningen för att inte få onödiga begränsningar i vilka vägar man kan köra på i fredstid och undvika onödigt slitage på vagnarna. I fall det är krig så spelar det ju ingen roll att man sliter på vägnätet och riskerar att bli tvungen att reparera vägrna i efterhand. För det är ju inte så att pjäsen inte kan ta sig fram om den är tyngre än vägens klassning. Vad det gäller ledningssystemet så har jag ingen uppfattning om problemet kvarstår eller va ddet skulle vara.
Men tanken med förserien är ju just att man ska kunna öva trupp och upptäcka brister som inte är uppenbara innan man tar ut pjäserna i fält. Så att det kommer uppdagas vissa problem har jag inga tvivel om. Det är lite syftet med det hela.
-
Frågan är om de inte är 7,62 den är laddad med. annars känns de som något är rejält fel. Instämmer i övrigt med att de är dumt att köpa ett udda vapen från en udda tillverkare. De känns som de blir dyrt med tillbehören sen.
Inte om man ska tro beskrivningen av videon. Min portugisiska är rostig men siffrorna 5.56 figurerar i alla fall. Men då känns det som att det är en ganska avsevärd rekyl. för att vara 5.56 NATO. Den ska tydligen bygga på FN FAL vilket eventuellt innebär short-stroke. Det brukar vara bra för vikten och rekylen, men video får mig att fundera över det. Annars verkar det vara skralt med information om sista-skott spärr med mera.
-
Jag kan se värdet av ett motköp ur ett politisk och nationalekonomiskt perspektiv. Men det är ju inte SAAB som betalar för det utan Försvarsmakten, vilket kan bli lite lustigt. Försvarsmakten betalar för att Brasilien ska köpa något av SAAB. Men vad finns det som Försvarsmakten verkligen behöver. AK6 vore trevligt och behövs förr eller senare, tankflygplan och transportflyg lika så. Men med tanke på vilket materielberg vi dras med bara för att genomföra IO14 så blir jag lite fundersam. Har Brasilien några trevliga luftvärnsmissiler som funkar både på land och på en korvett, eller kanske en ersättare för RB15?
-
Fast det jag ser som det stora problemet som uppdagas i riksrevisionens rapport är inte bristen på personal och materiel. Det är som sagt inget nytt för oss som har ett intresse och borde inte vara något nytt från media. I en perfekt värld i alla fall. Det som jag tycker är mest intressant och som gjorde mig upprörd för att blogga om det, är att inte ens en fullt uppfylld IO14 klarar va de krav på insatser som ställs av regeringen. Då har vi inte ens tagit hänsyn till det stora forsterländska kriget, utan bara våra mer altruistiska åtagnaden. Det blir ju då rätt tydligt att IO14 var dömt att misslyckas redan från början och helt oavsett om vi får materiel, pengar och personal. Men det är det iväldigt få som verkar ha uppmärksammat. Det vi gör här är att beklaga oss över och kämpa för ökade resurser. Men man har från de styrandes håll gjort det omöjligt att få bra resultat redan när man skev sin kracspec. och organisation. Vad säger det om problemets omfattning och sannolikheten att våra politiker kommer upp med en lösning? Jag tror tyvärr att vi har en lång och utdragen kamp framför oss för att ens lyckas belysa problemet på ett sådant sätt att gemene man förstår det.
Framtidens eldhandvapen för FM
in Vapenkassunen
Posted
Snubblade över den en video från Military Arms Channel där man klämmer och känner lite på Kel-Tec RBD. Det är en bullpup i 5.56 som verkar vara på förseriestadiet. Det som gör den intressant är att den har kontroller som fungerar både för höger- och vänsterskyttar, har sista skott-spärr samt kastar ut tomhylsorna nedåt, som på en FN P90. På pappret så har den därför flerea saker som jag tycker skulle vara intressant från en AK6.