Borussia

Nope

Jag tänkte passa på att informera om hur tyska yrkesmilitära karriärer går till i praktiken, eftersom det skiljer en hel del från sverige. Manskap Manskapet finns i tre varianter: Värnpliktiga, Frivilliga och Soldat på tid. De värnpliktiga gör bara 9 månaders värnplikt numera (nedsatt från 18 månader 1990). De befodras automatiskt från Schütze till Gefreiter efter 3 månader och efter 6 månader till OberGefreiter. Förusatt att man inte norpar silverskedar för då blir det ingen befodran (och därmed ingen högre lön). De frivilliga gör 24 månader sammanlagt och kan bli befodrade till Hauptgefreiter efter 13 månader om det finns motsvarande ledig tjänstepost. Soldat på tid binder sig på 4 eller 8 år och får såklart riktig lön under hela perioden. Enda kravet är att soldaten ska vara ostraffad. Dessa kan bli befodrade till StabsGefreiter efter 2 år om dom verkligen visar framfötterna, mer normalt är dock efter 4 år. OberStabsGefreiter har legat i "dvala" sedan 1996, d v s inga nya befodringar. I slutet av 2007 kommer graden åter öppnas upp för de som tjänstgjort minst 6 år. Soldat på tid har ofta en tjänstepost där det krävs mer ansvar än normalt för en manskapsgrad men utan krav på ledarskap. T ex Skytt på plutonschefens stridsvagn, Fordonsförare för vissa fordon etc. Efter 8 år måste man byta till annan inriktning eller lämna in. Underbefäl Kallas Underofficer utan Portopee. Är Soldat på tid med minst 8 års kontrakt (4 år för vissa tjänster och endast i undantagsfall). Kräver Grundskola plus yrkesutbildning. Han gör först den vanliga värnplikten om 9 månader och genomgår sedan kursen Fältväbel del 1 i tre månader. Därefter befodras han till Unteroffizier. En Unteroffizier beklär i princip samma poster som en Soldat på tid-manskapsgrad, men med ansvaret att leda upp till 6 soldater. T ex den avsuttna pansarskyttengruppen, Prickskytt, en Pv-robot omgång eller liknande. Under de kommande 7 åren genomgår han diverse truppspecifika kurser och kompletterande utbildningar. Detta eftersom han ska kunna utföra åtminstone två olika tjänsteposter. Efter 2 år kan han befodras till StabsUnteroffizier. Efter 4 år kan han placeras som chef för den fjärde gruppen i plutonen. Efter 8 år gäller även här anann inriktning eller lämna in. Underofficer Kallas Underofficer med Portopee. Minst 12 års kontrakt. Kräver Grundskola men ingen yrkesutbildning, den betalar Bundeswehr. Genomgår samma utbildning som Underbefälet men gör bara 3 månaders tjänst på trupp efter sin befodran till Unteroffizier. Därefter bär det av till Fältväbel-kurs del 2 som pågår i 5 månader följt av 10 månaders trupptjänst innan det bär av till nästa kurs. Allmänmilitärisk Fältväbelkurs, denna är helt inriktad på ledarskap och metodik och varar i fem månader vid Arméns Underofficersskola. Härefter följer minst tre månaders trupptjänst innan man kan bli befodrad till FeldWebel. FeldWebel är mästarna och de viktigaste personerna i alla enheter. Även dessa herrar fortsätter sin utbildning med olika specialkurser osv. De blir initialt Vagnschefer eller gruppchefer och kan med tid, erfarenhet och lämplighet bli Plutonschefer därefter Spieß (Company Sergeant) och till sist Regimental Sergeant (ingen motsvarande titel i tyskland men ni förstår säkert). Gruppchefer har alltså minst 3 år och 4 månaders erfarenhet! En typisk tysk skyttegrupp om 8 soldater har i regel en FeldWebel och en Unteroffizier och en HauptGefreiter. Sammanlagt 5½ års erfarenhet inte inkluderat de värnpliktiga. Graderna går därefter: OberFeldWebel(Plutonschef), HauptFeldWebel (Company Sergeant), StabsFeldWebel (Regimental Sergeant) och OberStabsFeldWebel (Warrant Officer). Efter 12 år är det "tack för kaffet, vi ringer när det smäller" om man inte ansöker för att bli yrkessoldat. I praktiken omöjligt att komma högre än OberFeldWebel om man inte är yrkessoldat. Officer För att bli officer måste man ha tagit studenten, vilket är betydligt svårare i tyskland än hemma i sverige. 1996 infördes ett nytt officersprogram för att anpassa till andra länders utbildningar. Numera Genomgår kadetten först en 15 månader lång utbildning (varvid han befodras till Gefreiter, Fahnenjunker, Fähnrich och OberFähnrich). Här ingår en språkutbildning och allt genomförs vid en av tre Officersskolor. Därefter väntar i regel 3 års studier vid ett av två av Bundeswehrs Universitet. Färskbliven Leutnant skickas omgående tillbaka till Officersskolan för ytterligare ett års praktisk militärisk utbildning innan han kommer till sitt första förband. De 1% bästa i varje årskull skickas till Generalstabslehrgang i två år och får därefter lägga till ett i.G. efter graden (i Generalstabstjänst). Endast dessa kan senare bli Generaler. Minsta kontraktstid är 13 år. För att bli Yrkesofficer krävs i princip studier även om det finns undantag såklart. Vill man inte studera så kan man skriva kontrakt på mellan 4 och 20 år. De som inte studerar har möjligheten att genomgå en fem år lång utbildning vid den franska officersskolan, utöver sin egen officersskola. Det vill säga sammanlagt 7½år. Skippar man frankrike så är man Leutnant efter 2 år och 4 månader. Befodran till OberLeutnant och Hauptman sker efter lämplighet och tillgång till motsvarande poster. Endast Yrkesofficerare kan bli Major eller högre. --- Lite input från en annan armé och kanske väcker några tankar, nu när man åtminstone i vissa kretsar funderar på att återskapa Underofficerskåren i Sverige. Länk till gradbeteckningar, ta dock uppgifterna på sidan med en stor nypa salt eftersom de är från ett annat årtusende!

Japp, det ser bra ut!

Så stor skillnad är det inte egentligen: (6 manskapsgrader) 2 Underbefäl 5 Underofficerare Silversnöre för blivande officerare och tvärbalk för blivande underbefäl. Superenkelt Mer info har jag lagt här

Angående tyskarnas motvillighet att flyga vill jag klargöra några punkter. Armén har 9st CH-53GS på plats. Dessa är de enda helikoptrar för alla 9 områden inom Regional Command North. Andra nationer har inte kunnat eller velat skicka hkp trots att tyskarna har stött på för att fördela bördan bland deltagande nationer. Av dessa nio står minst två konstant redo för Medevac (de flyger i par ska noteras, så en flight pratar vi om). Underhållsintervallerna är såklart mindre jämfört med europeiska förhållanden så man bör räkna bort minst en hkp vid varje given tidpunkt. Hkp medför traumakirurg plus stridande enhet från Jägerregiment 1. Självklart finns det flygrestriktioner, inte helt annorlunda motsvarande svenska restriktioner. Men dessa gäller såklart inte vid Medevac. Helikoptrarna är självklart fullt kapabla att flyga i mörker och vid begränsad sikt. och man gör det oftare än kan antas. Angående skrönan att tyskarna vägrat flyga vid flera tillbud p g a moln, så är det lögn och inget annat. Times, som ursprungligen publicerade "nyheten" fick åthutningar från tyskarna och norrmännen så det sjöng om det. Vad gäller tillbudet med kanadickerna så låg det utanför FN-mandatet. Rätt ska vara rätt.

Hurså invecklade? Man får betänka att de har en extra yrkeskår (underofficerarna) samt kontraktsbundet mannskap (upp till åtta år), så det blir fler grader automatiskt. Officersgraderna däremot är ju nästan identiska (bortsett från en grad reserverad för tekniska officerare).

En vanlig vagn har torsionsstavar på tvären i botten av chassit. i var ände av dessa sitter "bärarmar" som i sin tur bär "rullhjulen" som roterar på bandet, bärarmarna är sedan fjädrade individuellt. I ett frikopplat aggregat finns det en extra skena/bärram mellan stavarna och armarna. Armarna (och därmed hela bandaggregatet) har således ingen fysisk direktkontakt med vagnen som sådan. Då skenan tar det mesta av vibrationer som uppstår så minskar matrialförslitning och fortplantning av vibrationer till själva vagnen. Dessutom gör det att vagnen blir tystare då chassit inte agerar "resonanslåda" för bandaggregatet. Och så ger det lite extra skydd såklart. Hoppas du förstog vad jag menade, jag har lite svårt att förklara det hela på svenska eftersom jag inte kan facktermerna på annat tyska.

I och med uppgrederingen av Marder till 1A3/A4 och senare A5 mellan 1989-2001 steg vikten med nästan 10 ton. Med en motor på blott 400kw har den inte en sportmössa att hänga med Leo2, varken i terräng eller på väg. Maxhastigheten ligger runt 60 km/h bara. Fjädringen är inte konstruerad för vikten heller. Detta ledde till att Komp och Bat-chefer fick problem med snabba rörelser* i de olika stridsövningscentrum, och flera gånger fick man bita i gräset mot jänkarnas OPFOR-bat. Därför påbörjades också utvecklingen av Marder 2 strax efter att Marder 1A3 kom ut på trupp. Man var "tekniskt" nöjd, men förlusten av vissa taktiska moment kunde inte accepteras. Sålunda behövdes ett nytt fordon, Puma. *= Läs: Blitzliknande rörelser som stötar, flankmanöver, bakre områdes-strid (heter det förmodligen inte på svenska?) etc.

Minskyddet blir svårt att baxa in i den budgetramen.

Realistiskt sett så blir det nog minibussar för hela slanten. Tyvär ligger ju Sprinter bra till eftersom den redan finns inom FM.

Det handlar ju mycket om fjädring, marktryck och hästkrafter när vi pratar terräng. Marktrycket är högre än för t ex CV90 och Bradley och det kommer ge en viss begränsning, men inte mer än Leo2. Fjädringen, trots att den är mig veterligen det första fordonet med frikopplade bandaggregat, är inte helt ny. Jag körde en prototyp i början på 90-talet och den funkade förvånansvärt bra. Jag antar att den har vidareutvecklats sedan dess. Summa sumarum har jag svårt att tro att den inte kommer ha tillräcklig med framkomlighet i terräng.

@Civvie Självklart blir det en kompromiss, det är det alltid när det gäller design av bepansrade fordon. Det argumenterar jag inte heller emot. I grund och botten är vi inne på samma bana. Obepansrade lastfordon för de enheter öronmärkta för rikets försvar. Mitt förslag är Unimog U5000 i olika varianter för mindre laster samt speciallösningar (Ambulans, Kabin etc) och MANs lastbilar. Därtill några Geländewagen för enklare transporter. Alla dessa fordon kan bepansras vid ett senare tillfälle om pengarna plötsligt dimper ner från himlen. Men just där klämmer skon: Det finns aldrig tillräckligt med pengar för att utrusta hela FM med bepansrade fordon. Bepansrade lastfordon för utlandstjänst, MANs IAC-lastbilar. Bepansrade fordon med begränsade stridsuppgifter, Dingo2 (byggd på Unimog U5000). Alternativt Galten men då blir det en extra plattform att hantera dessutom till en högre kostnad per enhet i underhåll. Sålunda tre plattformar varav en redan finns inom FM. Alla tre med gedigen historia och bitvis unika i sina lösningar. 10kg stridsvagnsmina av den enkla anledningen att detta är en numera vedertagen industristandard för skydd mot stridsvagnsminor. Att då skydda sig upp till 8kg och kalla sig minskyddad...tja, det är lite för mycket säljsnack i min bok. Det måste funka i verkligheten också.

Själva hytten ja (därav namnet IAC=Integrated armoured cabin), men inte resten. Notera även att detta gäller enbart om detonation sker en bit ifrån kabinen (mitt under fordonet) samt bara gäller laddningar upp till 8kg. Hur många stridsvagnsminor på under 10kg finns i omlopp idag? Ett fåtal. Sålunda knappast minskyddat fordon. Land Cruiser med skydd mot 10kg stridsvagnsmina? Då måste motorn bytas ut, eftersom den absolut inte har kraft nog att framföra ett sådant fordon i acceptabel hastighet med orginalmotorn. därtill bör förmodligen ramen förstärkas för den extra vikten. Större tank för att kunna bibehålla räckvidden, eventuellt förstora hela fordonet för att få plats med allt och mycket snart återfinner vi oss i en prisklass som täcker Galten, Dingo mfl militära fordon. Missförstå mig rätt: I en perfekt värld sköts alla marktransporter av mycket tungt bepansrade fordon, helst i nivå med Puma eller mer. Men knappt någon försvarsmakt har råd med detta utan att plundra andra, viktigare områden, på pengar. --- Åter till kärnämnet: Som jag skriver på min blogg Så föreslår jag en överföring av alla SISU-vagnar till HV, samt komplettering av fordonsparken med Unimog U5000 och några Geländewagen. När SISU-vagnarna blivit för utslitna (främst XA-180) ersätts dessa med Dingo2. Dessa är ju byggda på Unimog vilket minskar logistiken. Dingo2 är som standard utrustad med fjärrstyrd lavett för Ksp 94.

Varken Land Cruiser eller MAN lastbilarna är inte minskyddade. Men jag håller med om att ur logistisk synpunkt är MAN SX 15t tMil GL MULTI/DROPS ett mycket vettigt alternativ. Man får dock betänka den ekonomiska faktorn. Sverige har inte råd med Galten till samtliga behov. Cest la vie.

Vaddå "tidigare"? Se bara det nu aktuella FCS, samma krav! Tja, principiellt håller jag delvis med dig angående flyganpassningen. En faktor som vi inte kan beräkna bort är dock att vissa europeiska stater vill hålla alla möjligheter öppna, så även tyskarna. Den tyska doktrinen föreskriver att man måste ha möjligheten att kunna ta ett brohuvud via luftlandsättning och sedan förstärka detta via främst sjötransporter. Därav de inköp som gjorts de senaste åren av 60+ Airbus A400M, fler Wiesel och Mungo till de två luftlandsättningsbrigaderna, fyra Fregatter F-125 samt fyra EinsatzGruppenVersorger. Du har rätt, låt oss inte låta denna trååd gå vidare vad gäller andra fordon än Puma.

Begränsningen i höjd har nog snarare med måtten på insidan av en A400M att göra skulle jag tro. När du säger USA antar jag att du syftar på RG-33 och andra MRAPs? Betänk att alla dessa är markant lättare än Puma och dessutom hjulgående. Detta gör att de är tvungna på ett annat sätt än en Puma att köra på vägarna och därmed ökar såklart risken för minor, IEDs och EFPs. Jämför förlustsiffrorna för Stryker med M-113, M-113 har inte alls samma problem eftersom man helt sonika skiter i vägarna. Då blir det också svårare för motståndet att gissa sig till var de ska placera sina laddningar. IMHO bör man hursomhelst inte sätta för stor tilltro till minskyddade lastbilar. Visst de fyller en funktion för snabba och/eller low-profile insatser. Dock skulle jag aldrig släpa med något dylikt till Irak.

Inte en enda pinal är monterad i golvet. Allt är tak- eller väggmonterat. Fotstöd skippades p g a att det blev hart när omöjligt att få in en soldat av normal längd sittandes bekvämt med den maxgräns man hade att gå efter. Men det är en intressant fråga du ställer.

Jag får erkänn att jag inte läst hela tråden i jakt på de förslag som redan lämnats. Men här kommer min åsikt. Unimog! Denna arbetshäst från Daimler har en lång och framgångsrik tradition av terränggående, flexibla lastbilar. Kan bestyckas med olika kabiner också. Tar visserligen bara 8 personer och är obepansrad, men detta komemr att bli en ren kostandsfråga trots allt. Jag tror inte FM kommer införskaffa Pansarterrängbilar som ersättare. Men om det blir tal om pansar, då skulle åtminstone jag avvakta brittiska FRES och kolla vad deras erfarenhet blir av Boxer, VBCI och Piranha V (gissar på att VBCI vinner p g a "politik").

Absolut. Anledningen är att Puma inte får vara bredare än 3,71m för då passar den inte på Marinens skepp och båtar eller järnvägsvagnar. Ursprungligen fanns det en bepansringsnivå B just för att hålla den smalare än 3,71m vid sjötransport. Dock lyckades man få ner storleken på C så mycket att den inte blev bredare än 3,7m och då struntade man såklart i B-nivån.

Eurospike LR är inbunden i eldledningsdatorn i Puma och kan dessutom skjutas Fire-and-forget (Det var därför man byggde in en IFF i Puman). Av uppenbara politiska skäl så ser Bundeswehr inget samband med sina fordonsbenämningar och Wehrmachts dito. Marder hade seriösa problem med framkomligheten när den uppgraderades till 1A3-standarden. Den kunde inte följa Leoparderna längre och detta är viktigt för att kunna använda den tyska doktrinen fullt ut, Beweglichkeit! Dessutom som tidigare sagt så är den 40 år gammal, kan inte skjuta Milan under pansarskydd, har inte C2I-systemen FuInfoSys eller FAUST, saknar minbälte, klenare bepansring bak och på sidorna som inte tål 30mm AKAN, ingen AC, dyra reservdelar eftersom lagret på dessa börjar bli tomt och de måste nytillverkas, saknar bombletskydd...listan kan göras lång. se min post här

Bild på insidan Två soldater till vänster och fyra till höger bildar skyttegruppen. Framför dem sitter vagnschef höger och skytten vänster. Framför skytten sitter föraren. "Luckar upp" gör man öht inte. Man bedömde det som så att luckorna är en svaghet i bepansringen som man inte ville ha, därför sker uppsutten strid via bakrampen. Helst hade man skrotat alla luckor på grund av ovan resonemang men tysk trafiklagstiftning tillåter inte framförandet av stridsfordon på Autobahn under lucka. Anledningen till att man bara har sex man i skyttegruppen har med den nya arméstruktur 6 att göra. Numera ska chefen för skyttegruppen bara ha 12 månaders utbildning innan han blir gruppchef och då anser man inte att han är kapabel att leda 8 soldater. Missade den andra tråden (sökte inte på SchützenPanzer...) kan admin kanske lägga över min post till den tråden?

Som mitt nick antyder så härstammar jag från Preußen, och vad bättre att föreslå än Pour le Mérite Även kallad Blauer Max (Blue Max på engelska) efter flygesset Max Immelmann. Bilden visar varianten med eklöv. Förbundsrepublikens Verdienstkreuz anses vara en direkt efterföljare till Pour le Mérite. Denna delas ut varje år, cirka 1000 per år i 9 steg. Alla tyskar (förutom de som kommer från Hamburg, enligt en lag från 1204 får dessa endast bära utmärkelser från staden Hamburg) samt vissa utlänningar kan tilldelas den. Det högsta steget, Sonderstufe des Großkreuzes des Verdienstkreuzes der Bundesrepublik, har aldrig utdelats. Det näst högsta steget, Großkreuz in besonderer Ausführung des Verdienstkreuzes der Bundesrepublik har bara utdelats blott två gånger; Konrad Adenauer för återskapandet av en tysk nation samt Helmut Kohl för återföreningen. Båda medaljer Delades/delas ut även till civilister som utmärkt sig för den tyska nationen.

I dagarna så beslöt tyskarna att köpa 410 nya pansarskyttefordon av typen Puma. Vagnen produceras av Krauss-Maffei-Wegmann och Rheinmetall, två internationellt erkänt skickliga pansarfordons-byggare. Puman är välbygg och den bästa i sin klass. Leveranser pågår fram till 2013. Fordonet är utrustat med ett obemannat torn som håller en 30mm kanon, en kulspruta och två pansarvärnsrobotar. Kanonen skjuter antingen pilprojektiler (APFSDS-T) eller KETF, som är en luftbriserande sprängprojektil. Eftersom kanonen skjuter med öppet slustycke kan man välja vilken typ varje skott ska vara. Från Leopard 2 har man övertagit eldledningsdatorn samt modifierat denna för Pumans speciella föutsättningar. De två Pansarvärnsrobotarna har en räckvidd på 3000m. Dessa kan skjutas på två sätt: Fire-and-forget eller Fire-and-steer. Besättningens uppfattningsförmåga har drastiskt höjts genom att man har satt på fem öppningsbara kameror runt om vagnen som kan skicka bilden till en eller flera av tre LCD-skärmar som sitter runtom i vagnen. På bakdelen sitter en 76mm granatspruta med sex patroner, denna är främst tänkt att användas för att rensa bakom vagnen direkt innan avsittning men även som närskydd i till exempel stadsmiljö där infanterister kan smyga sig upp bakom vagnen. Ovanpå fordonstaket längst bak sitter ett extra riktbart periskop för pansarskyttegruppen. Häckrampens öppningsmekansim är konstruerad så att två soldater kan strida från en delvis öppnad ramp med automatkarbin eller Pansarskott. Pansarskyttefordon är byggda för att strida tillsammans med stridsvagnar. I praktiken har de flesta fordon haft problem med detta eftersom de varit allvarligt undermotoriserade. Puma är utrustad med en 800 kw dieselmotor vilket är blott 97 kw mindre är den brittiska stridsvagnen Challenger II och nästan dubbelt så mycket som stridsfordon 90. Värt att notera är att bandaggregatet är frikopplat från vagnen och stötdämparna. Fördelen är bättre terrängkörningsförmåga, mindre vibrationer och därmed stress på matrial samt markant lägre ljudnivå. Ett tidigt krav var att Puman ska kunna transporteras i det nya tyska transportplanet Airbus A400M. Detta sätter såklart begränsningar när det kommer till bepansringen. Pansar väger mycket. Man löste detta krux genom att ge vagnen en relativt lätt bepansring som standard kalald nivå A, samt en påbultbar extra bepansring kallad nivå C. Vid nivå A är vagnen skyddad mot frontal beskjutning av en 30mm kanon, samt runtom mot 14,5mm projektiler. Vagnen klarar att stå emot en 10kg stridsvagnsmina, till exempel TM-46. Vid nivå C sätts ett par kraftiga plattor på som täcker hela sidorna, samt mindre palttor ovanpå vagnen samt på tornet. Detta medger skydd mot beskjutning av en 30mm kanon runtom samt mot pansarskott med en laddning till exempel RPG-7. Fyra stycken A400M kan transportera tre Puma, en Puma per flygplan samt det fjärde planet som transporterar extra-bepansringen. Vidare är vagnen utrustad med ett kalluftsystem för att kyla ner avgaserna samt ett passivt försvarssystem mot fientliga pansarvärnsrobotar av typen MUSS. Vagnen är förberedd för ett aktivt robotförsvars-system av typen AWiSS. Kritik Puma har av diverse experter kritiserats på flera punkter. Dels anser man att kanonen är för klen med sina 30mm och att man borde satsat på Mausers 57mm kanon istället. Dock tycker jag att den är i par med andra fordon av denna typ, och den mindre kalibern ger en hel del fördelar också. Mausern har 200 patroner redo att användas medan 40mm kanonen på stridsfordon 90 bara har 24. Den programmerbara ammunitionen bör också leda till att mindre projektiler förbrukas. Samma kritik gäller kulsprutan som inte har standardkalibern 7,62mm. Här håller jag delvis med kritikerna men snarare på grund av att bara 1000 patroner medförs i tornet, än att kalibern är för klen. Om inte 5,56mm räcker så är det ju bara att byta till 30mm! Den störta kritiken jag har att framföra är att alla vapen i tornet måste laddas utifrån, utan skydd. Detta är koscher när det gäller lågintensiva tillställningar som insatser i Kosovo eller ISAF i Afghanistan, men knappast i en utdragen strid mot en likvärdig motståndare. Framtidspotential Man bör inte räkna med några direkta exportframgångar för Puma. Dels har de flesta stater redan uppgraderat sin fordonspark (där stridsfordon 90 står för en lejonpart). Dels är Puma riktigt dyr. Styckpris beräknas vara runt 4 miljoner €. Nästan i nivå med en modern stridsvagn. Jämför detta med just stridsfordon 90 som hamnar på runt 2,3 miljoner €. Puma har dock mycket stor potential att vidareutveckals. Det finns ett stort antal öppna interface placerade i vagnen för framtida uppgraderingar. Med sin kraftiga motor kan man hänga på betydligt mer än man gjort hittills i from av mer pansar, tyngre vapen etc. Det skissas även på andra varianter av fordon baserade på Pumans chassi, man håller på att utveckla en ny luftvärnsvagn och en spaningsvariant bland annat. Specifikationer Vikt: 31,5 ton (43 ton med extra bepansring) Längd: 7,4m Bredd: 3,7m (med extra bepansring) Höjd: vagnen 1,99m respektive tornet 3,1m Besättning: 3 + 6 soldater Beväpning: Mauser MK30-2 30mm Automatkanon, Heckler & Koch MG4 5,56mm Kulsputa, Dubbla Pansarvärns-robotar av typen Eurospike LR, 76mm Granatspruta. Motor: MTU V10, modell 892, diesel, 1073 hk eller 800 kw Räckvidd: 600km Saxat från min blogg @ klauk.se

tackar

Någon som vet vilket marktryck strv 103C eller 103D hade?